av Åsa Coenraads (M)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Skogsbranden i Västmanland i augusti förra året (2014) tillhör de värsta i modern tid. När räddningsinsatsen officiellt avslutades den 11 september kunde man konstatera att hela 13 800 hektar skog hade drabbats och att 25 byggnader antingen hade brunnit ned eller var brandskadade. En död, en skadad och 1200 evakuerade skvallrar också om brandens massiva härjningar från den 31 juli och fram till dess att släckningsarbetet var över.
Det är ingen överdrift att säga att det svenska brandförsvaret blev tagna på sängen av brandens häftiga förlopp och snabba spridning. Det visade sig snart att kommunerna i de drabbade områdena inte hade möjlighet och resurser att organisera räddningsinsatsen och att ansvaret därmed gick över till staten och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Polismyndigheten och Försvarsmakten deltog också i arbetet bland annat med vattenbegjutning via helikoptrar.
Räddningsledaren och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tvingades till och med att för första gången vända sig till europeiska Emergency Response Coordination Centre för att få hjälp från andra länders vattenbombare. Här blottades stora brister i den svenska brandberedskapen då den svenska räddningsledningen tvingades förlita sig på influgna plan från Frankrike och Italien.
Branden i Västmanland var närmast unik i sin spridning och framfart. Det är därför mycket viktigt att försöka dra lärdomar av händelseförloppet och räddningsarbetet.
Jag anser därför att det behövs ett grundligt utredningsarbete av räddningsoperationen i Västmanlands skogar. Räddningsarbetet samlade ett rekordstort antal frivilliga och anställda för att hjälpa till med brandsläckning, evakuering och frivilligsamordning. En ordentlig genomgång skulle kunna lyfta fram lärdomar till nästa gång.
En ordentlig och grundlig utredning av insatserna under den värsta skogsbrand Sverige har haft under modern tid skulle dessutom ge upprättelse för alla de som drabbats av branden på något sätt. Det vore dessutom olyckligt om inte staten visar respekt till all dem som involverats i branden genom en grundlig utredning.
Det förekommer nu uppgifter om att inrikesminister Anders Ygeman (S) i stället skulle välja att avbryta den pågående enmansutredningen om hanteringen av branden och flytta fram datum för slutrapport från den 1 september till den 1 mars 2015.
Enligt det ursprungliga uppdraget från alliansregeringen skulle utredaren Aud Sjökvist: 1) beskriva den operativa insatsen, 2) analysera och dra slutsatser och 3) komma med förslag till förbättringar och eventuella lagändringar.
Det förekommer uppgifter om att regeringen vill flytta punkt 3 från enmansutredaren till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Allt detta leder fram till en rad frågor:
1) Är det sant att statsrådet och regeringen vill förkorta utredningen av branden i Västmanland med sex månader och dessutom låta MSB utreda sig självt? Är detta i så fall etiskt försvarbart, inte minst sett ur de drabbades perspektiv?
2) Hur såg beslutsprocessen ut bakom dessa beslut? Har statsrådet verkligen gjort ställningstagandet att processen var förenlig med god revisionssed?