av Karin Enström (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Sverige har ett moraliskt ansvar att arbeta för att utrota fattigdom och förtryck. Det målet är långt ifrån uppnått. Sverige ska därför ha en ambitiös utvecklingspolitik och ett generöst bistånd. 2007–2014 avsatte alliansregeringen varje år 1 procent av bruttonationalinkomsten till bistånd. Det gjorde Sverige till en av de mest generösa givarna i världen. Vi har tillsammans ansvar för utvecklingen i världen. Alliansens målsättning är att 1 procent av Sveriges bni enligt den nya beräkningsmetoden längre fram under mandatperioden ska avsättas för bistånd.
Världens kraftsamling för att nå FN:s millennieutvecklingsmål till 2015 har gett resultat. Andelen människor som lever i fattigdom har halverats och målet att begränsa undernäringen är inom räckhåll. Men mer behöver göras för att uppnå målen om kvinnors och barns hälsa och mot mödra- och barndödlighet. Vi vill också lägga kraft på att ta fram FN:s nya utvecklingsmål för tiden efter 2015. Sveriges politik för global utveckling ska därefter bidra till de nya målen.
Genom stöd vid kriser, krig och katastrofer ska vi fortsätta att rädda liv och lindra nöd. Vi vill verka för att stärka det humanitära stödet vid kriser och katastrofer. Att stärka demokratin och jämställdheten samt öka respekten för mänskliga rättigheter ska vara vägledande värden för det svenska biståndet. Svenskt bistånd ska stödja frihetskämpar och stärka yttrandefriheten. Vårt bistånd ska förbättra möjligheterna för fattiga människor att dra nytta av ekonomisk tillväxt genom förbättrad tillgång till utbildning, hälsovård och fler och bättre jobb. Vi vill även att biståndet ska bidra till en förbättrad miljö, begränsad klimatpåverkan och till ett hållbart nyttjande av naturresurser.
De senaste åtta åren har alliansregeringen koncentrerat Sveriges bilaterala bistånd – från ett 70-tal samarbetsländer till cirka 30 – med fokus på Afrika, vissa konfliktdrabbade länder och till stöd för reformprocesser i Östeuropa. Det skapade förutsättningar för mer fokuserade insatser som kännetecknas av bättre kvalitet och mer mätbara resultat. Förändringar kan alltid behöva göras till följd av ändrade förutsättningar men en återgång till en utökning av länder skulle medföra att arbetet med förbättrad kvalitet och uppföljning går förlorat.
I alliansens budget förstärks också stödet till Sidas förvaltning med 15 miljoner.
Min fråga till statsrådet och regeringen är följande:
Hur ämnar statsrådet och regeringen att implementera Alliansens budgetmotion och prioriteringar under utgiftsområde UO7 Internationellt bistånd?