av Désirée Pethrus (KD)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
I Demokratiska republiken Kongo är det farligare att vara flicka än soldat. Enligt en amerikansk studie 2011 av en forskare vid American Public Health Association våldtas 48 kvinnor i timmen, 1 100 om dagen, i DR Kongo. Antalet offer är stort och varje våldtäkt är ett misslyckande för världssamfundets skyldighet att skydda civila i konflikter. De våldtäkter som äger rum i DR Kongo har i många fall tortyrlika inslag och många kvinnor är, när de kommer till sjukvårdsinrättningar, oroliga för att de har smittats av hiv. Våldtäkt och tortyr används som vapen i en konflikt som vi dessvärre inte ser ett slut på.
Denis Mukwege arbetar som chefskirurg och gynekolog på det numera världsberömda Panzisjukhuset i Bukavu i östra DR Kongo och har välkomnats flera gånger i Sverige, nu senast i samband med överlämnandet av EU-parlamentets Sakharovpris. Doktor Mukwege hyllas världen över av presidenter, artister, svenska ministrar inklusive Margot Wallström, FN med flera. Trots det är finansieringen av Panzisjukhusets bärande projekt, Survival of sexual violence (SSV) för stöd mot kvinnors utsatthet för sexuellt våld, där man behandlar de våldtagna kvinnorna, osäker. Inte ens för nästa år, 2015, är det klart med finansieringen. Alla hyllningskörer hjälper inte de utsatta kvinnorna, om inte sjukhusets verksamhet kan finansieras.
Doktor Denis Mukwege har bedrivit verksamheten vid det världsberömda Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo sedan slutet av 90-talet. Sjukhuset har specialiserat sig på att ta hand om kvinnor som varit utsatta för svåra sexuella övergrepp. Sedan sjukhuset startade har över 42 000 kvinnor behandlats. Av dessa har Panzisjukhuset med stöd av biståndsorganisationen PMU Interlife genom projektet Survival of sexual violence (SSV) under perioden 2004–2013 tagit emot 32 247 patienter. Av dem var 19 176 utsatta för sexuellt våld. Övriga kom på grund av mödrahälsovårdsrelaterade skador.
Januari–augusti 2014 tog SSV-projektet emot 1 740 patienter, varav 1 218 (70 %) hade utsatts för sexuellt våld. I snitt kommer tio kvinnor per dag till sjukhuset, ofta i mycket dåligt skick. Sjukhuset arbetar med en holistisk syn där hela människan ska få ett gott bemötande. Inte bara fysiskt utan också psykiskt stöd är nödvändigt för dessa fruktansvärda övergrepp. Sjukhuset ger även juridisk hjälp. Det är viktigt att försöka motverka den straffrihet som råder kring dessa övergrepp. Även socioekonomiska insatser erbjuds, som exempelvis träning i något hantverk som gör att kvinnorna kan försörja sig själva. Många förskjuts från sina familjer och hembyar och måste därför själva klara sina inkomster.
Olika typer av utbildning och information om sexuell och reproduktiv hälsa genomförs även på sjukhuset. Till läkare, jurister och poliser erbjuder man utbildningar. Panzi foundation i DR Kongo stödjer också kvinnor att få ökade kunskaper om sina rättigheter och vill att de ska delta i samhällets uppbyggnad. Särskilt viktigt är att arbeta för ökad tillgång till mödrahälsovård, speciellt i regionen Södra Kivu-provinsen där sjukhuset ligger och där det finns särskilt stora behov. Sjukhuset har också verksamhet som behövs för helheten såsom neonatal avdelning, barnläkare, kirurger med mera. Sjukhuset har 450 sängplatser varav 250 är avsatta för överlevare från det sexuella våldet och som är i behov av särskild gynekologisk behandling.
Sverige är en nation med en humant inriktad utrikes- och biståndspolitik, och vår roll i världen har spelat stor roll. Sverige är en av världens viktigaste givare till humanitära insatser. Vi stöder flera FN-organisationer som Unicef, UNHCR med mera. Sveriges regering, via Sida, har dock inte aviserat hur de tänker stödja arbetet för denna hälsoinstitution framöver. Sjukhusets verksamhet och viktiga projekt står nu på spel från och med mars 2015 om inte regeringen gör något i frågan. Det ideala vore att DR Kongo själva tar ansvaret för att finansiera vården som ges på sjukhuset. Det är dessvärre inte troligt att så blir fallet. Landet är ett av världens fattigaste.
Panzisjukhuset behövs för att ta emot alla drabbade av det sexuella våldet. De är krigets offer som behöver allt stöd de kan få.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Hur ser statsrådet på behovet av institutioner såsom Panzisjukhuset under de omständigheter som råder i DR Kongo?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att främja sjukhusets fortlevnad?