av Finn Bengtsson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet har statsministern bland annat den 6 oktober 2014 offentliggjort följande uttalande från Regeringskansliet: ”Välfärden ska inte vara en marknad. Med denna överenskommelse stoppar vi vinstjakten i välfärden och säkerställer en högre kvalitet i skolan, vården och omsorgen.”
En fungerande välfärdspolitik är kanske en av samhällets viktigaste funktioner att kvalitetssäkra. Detta bör då göras genom att optimala avtal med dem som utför densamma kommer till stånd liksom att varje skattekrona som, enligt bred parlamentarisk enighet i Sveriges riksdag, avsätts för gemensam välfärd, granskas och följs upp på ett mycket kontrollerat och transparent sätt. Kvalitets- och resultatkrav är då nyckelord i detta sammanhang.
Nu aviserar regeringen att denna välfärd inte är en marknad och att vinstkrav därför ska bekämpas och att detta ska utredas med sikte på ett förslag till lag som ska behandlas i riksdagen år 2016.
Då inställer sig ett antal frågor som berör inte minst sjukvården varför dessa ställs till nytillträdda statsrådet Gabriel Wikström:
Om sjukvården inte ska vara en marknad, varför tillåts då alla underleverantörer som vanligen agerar utifrån ett strikt marknadsekonomiskt perspektiv fortsatt verka i den gemensamma välfärdens tjänst? Jag tänker på dem som förser sjukvården med lokaler, byggnader, dyrbar utrustning och annan materiel, konsultationer, revision med mera.
Sverige, som ett litet exportberoende land, är alltid i stort behov av riskkapital när nya marknader, som till exempel servicesektorn, ska utvecklas. Har statsrådet någon uppfattning om hur mycket riskkapital som i dag ägnar sjukvården sitt intresse, och hur tror statsrådet att den ingångna överenskommelsen kommer att utveckla detta kapitaltillskott för servicenäringen?
I dag arbetar 160 000 personer inom 11 000 privata vård- och omsorgsföretag, varav 93 procent är småföretag. Hur tror statsrådet att situationen för dessa arbetstagare, företagare och företag kommer att bli om man tvingas vänta på ett besked om sin framtid först under 2016?
Till sist, alliansregeringen tillsatte i december 2012 utredningen Ägarprövning och mångfald vid offentligt finansierade tjänster (Dir. 2012:131) med syfte att utreda vilka möjliga krav, utöver de redan befintliga, som kan och bör ställas på dem som äger och driver företag inom välfärdssektorn. Efter tilläggsdirektiv i januari 2014 ska nu utredningens uppdrag redovisas för regeringen den 1 november 2014.
Min fråga till statsrådet är om han tänker föregripa resultatet i denna utredning genom att se direktiv till en helt ny utredning sjösättas för väsentligen samma frågeställning, men som låter landets alla entreprenörer, anställda och patienter som berörs hållas på halster kring en kommande lagstiftning på området under ytterligare år framåt?