av Sofia Fölster (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
I regeringsförklaringen deklarerade statsministern att ”Sveriges nya regering är en feministisk regering” och ”departement och myndigheter får tydligare uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering i all sin verksamhet”. Därefter valde statsministern att ingå en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet om en rad hinder för privata aktörer inom vård- och omsorgsbranschen, varav majoriteten drivs av kvinnor.
Regeringen har gått vidare med en proposition om slopad LOV i primärvården, en utredning om vinstbegränsingar i välfärden och i sin budget dubblerat arbetsgivaravgifterna för unga utan att kompensera fristående vårdgivare. Med dessa stoppklossar slår regeringen undan benen för de 11 000 företagare som i dag är verksamma i branschen.
Etableringsfrihet inom vården har öppnat upp nya karriärvägar i en bransch som under lång tid varit dominerad av kvinnliga anställda. Där många kvinnor tidigare nådde ett tak i karriären finns nu möjlighet att starta eget och bli chef. Den möjligheten har flitigt utnyttjats, och nu drivs så hög andel som 54 procent av företagen inom vård och omsorg av kvinnor. Siffran är nästan dubbelt så hög som andelen i övriga näringslivet. I äldreomsorgen drivs 67 procent av företagen av kvinnor.
Feminism går ut på att människor ska slippa bli missgynnade eller begränsade på grund av sitt kön. Med lägre medellön och färre företagsledare är det i dag kvinnor som oftast hålls tillbaka. Förklaringen kan spåras till strukturell diskriminering, normer och begränsade möjligheter att göra karriär i kvinnodominerade yrken. I och med regeringens överenskommelse med Vänsterpartiet begränsas de karriärvägar som numera finns inom flera av de mest kvinnodominerade yrkena i Sverige. Överenskommelsen är således inte bara ett slag mot mångfalden och valfriheten utan även ett kliv tillbaka för feminismen.
Mina frågor till statsminister Stefan Löfven är således följande:
Har statsministern gjort ställningstagandet att det är förenligt att vara en feministisk regering och samtidigt sätta krokben för de ca 7 000 kvinnliga företagare som i dag verkar inom vården och omsorgen?
Hur bedömer statsministern att jämställdheten i Sverige påverkas av att det blir svårare för kvinnor att starta eget och göra karriär i vården och omsorgen?
Har statsministern gjort ställningstagandet att Socialdepartementet arbetar med jämställdhetsintegrering i all sin verksamhet i enlighet med vad som anfördes i regeringsförklaringen?