av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Regeringen har som bekant presenterat sin budget, och det är kanske ingen överraskning att det finns en del att anmärka på. För att framstå som en någorlunda seriös analytiker kanske bör man kanske lägga fokus på det mest häpnadsväckande i budgeten. Jag tänkte lyfta fram något som på allvar drabbar hårt utsatta, kanske de absolut hårdast utsatta människornas livssituation.
I år använder regeringen 13 procent av biståndsbudgeten till mottagande av flyktingar. Detta är någonting som bland annat jag och Sverigedemokraterna har kritiserat hårt, eftersom man prioriterar förhållandevis privilegierade personer på bekostnad av de människor som är hårdast utsatta runt om i världen. Nästa år antas hela 21 procent, eller 8,42 miljarder kronor, av biståndsbudgeten gå till mottagandet i Sverige. Alltså används drygt en femtedel av hela biståndsbudgeten för att bekosta mottagandet av människor som redan har flytt och sedan sökt sig till Sverige. På så sätt urholkar man hela det traditionella biståndsarbetet, och enprocentsmålet har helt tappat sitt syfte.
Eftersom det inte är någon nyhet att den tidigare regeringens praxis varit hårt kritiserad även av Miljöpartiet är det intressant att se hur biståndsministern kan svara på hur den nyvalda S- och MP-regeringen då kan välja att lägga en ännu större del av biståndet på ett mottagande i Sverige. Var det inte självaste språkröret Åsa Romson som kommenterade förfarandet med ”På så sätt ställer regeringen utsatta grupper mot varandra. Sverige har råd med både en human migrationspolitik och en stark bistånds- och utvecklingspolitik” i en enkät av biståndsorganisationen Diakonia?
Med anledning av ovanstående önskar jag svar på följande: