av Katarina Brännström (M)
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Lex Laval är en lag som tillkom efter en dom i EU-domstolen 2007, den så kallade Lavaldomen. Domstolen ansåg att fackförbundet Byggnads krävt mer än vad direktivet för utstationering av arbetskraft gav dem rätt till vid en konflikt på ett bygge i Vaxholm. Domstolen ansåg att de svenska avtalen var så otydliga att det var omöjligt för det lettiska byggföretaget Laval att veta vad man skulle rätta sig efter. Svensk lagstiftning måste skärpas.
Lagen innebär kort att om ett utländskt företag har sämre villkor än svenska minimikrav kan facken kräva anslutning till svenska kollektivavtal och vidta stridsåtgärder, dock endast för att minimikraven ska uppfyllas. Lex Laval begränsar facken från att ställa orimliga krav. Om det finns avtal som är minst lika bra som svenska minimikrav avseende lön och villkor kan inte svenska kollektivavtal påtvingas dem.
Socialdemokraterna har länge hotat med att riva upp lex Laval om man får regeringsmakten. LO har tillsammans med S lagt ett tiopunktsprogram där just kravet om att riva upp lex Laval finns med. Arbetsmarknadsministern har nyligen sagt att det är möjligt att riva upp lagen utan att bryta mot EU-rätten och EU-fördraget.
Ett av de främsta målen med bildandet av Europeiska unionen var en inre marknad som ska underlätta för medborgarna att få konkurrenskraftiga varor och tjänster. Sverige har liksom övriga länder accepterat de villkor som gäller för fri rörlighet. Att nu göra förändringar i svensk lag kan utmana utstationeringsdirektivet i EU, vilket i sin tur kan riskera den svenska modellen. EU har 28 medlemsländer med olika arbetsmarknadsmodeller och olika villkor, vilket medför stora svårigheter att komma överens om nya gemensamma regler. Ett svenskt krav på förändring i fördraget kan därför äventyra de goda villkor som redan finns i Sverige.
Vi är helt överens om att det är helt oacceptabelt att människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare eller att dåliga villkor gäller på svensk arbetsmarknad. Här har alla ett stort ansvar att anmäla brister och fel som uppmärksammas. Det är mycket angeläget med god kontroll av berörda myndigheter på svenska arbetsplatser. Arbetsmarknadens parter har också ett stort ansvar för att skydda varje person som jobbar på en svensk arbetsmarknad, enligt den svenska modellen. Men den protektionistiska linje som Socialdemokraterna liksom LO nu driver kommer inte att hålla. Att ställa andra och hårdare krav på utländska arbetsgivare riskerar att uppfattas som ett hinder mot den fria rörligheten och mot EU:s lagar, regler och domslut.
Mina frågor till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson är därför:
Avser arbetsmarknadsministern att riva upp eller förändra lex Laval?
Är arbetsmarknadsministern beredd att äventyra den svenska modellen med att driva förändringar inom EU-fördraget?