av Robert Hannah (FP)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Sverige förbereder sig nu för att ta emot flyktingar som flyr krigets fasor i Irak. Samtidigt gör Migrationsverket precis det motsatta när de just nu utvisar asylsökande assyrier och yezidier från Sverige till krigets inferno i Irak.
Migrationsverket har sedan USA:s invasion av Irak gjort kraftiga missbedömningar av skyddsskälen för Iraks minoriteter, särskilt i fråga om assyriers och yezidiers utsatthet. Den senaste tiden har förtvivlade assyrier och yezidier som är medborgare i Irak kontaktat mig efter att de fått avslag av Migrationsverket på sina asylansökningar. Budskapet från Migrationsverket i besluten är tydligt: inom fyra veckor måste de återvända till terrorns Irak.
Alla dessa individer är människor som sedan tidigare har flytt landet på grund av den terror som riktats mot folken av våldsamma jihadister alltsedan USA:s invasion 2003. De kan nu omöjligen återvända utan försätts i en situation där de tvingas leva gömda och papperslösa här i Sverige. Ändå vill Migrationsverket, som hävdar att våldet inte sträcker sig över hela landet (Aftonbladet webb den 11 september 2014), skicka tillbaka dem till ett land där det finns ett reellt överhängande hot om att deras folk kommer drabbas av folkmord när Islamiska staten (IS) bygger sitt sharia-kalifat. Landet faller sönder, och centralregeringen i Bagdad förmår inte att försvara de skyddslösa minoriteterna.
Mot bakgrund av det ovan sagda önskar jag ställa följande frågor till justitie- och migrationsministern:
Har ministern och regeringen gjort bedömningen att Irak kan erbjuda nationellt skydd till personer som tillhör minoriteterna assyrier och yezidier?
Definierar ministern och regeringen de pågående massiva övergreppen i Irak mot assyrier och yezidier som folkmord? Vilka förpliktelser anser då ministern att Sverige har för att stoppa utvisningarna?
Hur svår måste situationen i Irak bli innan ministern inför en allmän möjlighet för alla dem som i dag lever som papperslösa att åter ansöka om asyl utan att behöva vänta fyra år?
På vilket sätt avser ministern och regeringen att kvalitetsgranska dessa avvisningar för att säkerställa att misstag inte har begåtts, att man undviker att misstag begås i framtiden och att Sverige inte kommer utsättas för kritik från FN:s flyktingorgan UNHCR?