av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Regeringen har i budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1) under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning föreslagit att anslaget 1:16 Finansmarknadsforskning ska minska 2015, från 30 miljoner till 20 miljoner kronor, för att helt upphöra 2016.
Målet med satsningen på finansmarknadsforskningen är att stödja utvecklingen av forskning som är både internationellt konkurrenskraftig och har hög relevans för den finansiella sektorns aktörer i såväl privat som offentlig verksamhet.
Sverige har en förhållandevis stor banksektor. Erfarenheterna av såväl den svenska 1990-talskrisen som finanskrisen 2008 och framåt visar vad som kan hända om det inte är ordning och reda i finanssektorn. Samtidigt vet vi att finanssektorn är föränderlig. Regelverk och krav som skapats utifrån lärdomar av tidigare uppkomna situationer är exempelvis inte självklart ändamålsenliga när omvärlden förändras.
Det är därför mycket angeläget att både den finansiella sektorn i sig och de politiska krav och regleringar som finns till för att den ska kunna fungera ändamålsenligt ständigt utvecklas. Ett led i detta är att säkerställa att det bedrivs relevant forskning på området. Staten har under lång tid bidragit genom att anslå medel för detta ändamål. Målsättningen har varit att satsningen samfinansieras genom att den privata finansmarknadsbranschen bidrar med hälften av de totala insatserna, vilket i princip också sker.
Regeringen anger i budgetpropositionen att finansmarknadsbranschen har tagit ansvar för att utveckla forskningen och bedömer att ”denna utveckling bör kunna fortsätta i vissa delar även utan ett statligt stöd”. Regeringen anger dock inga motiv till varför så skulle vara fallet eller på vilket sätt detta skulle ske.
Vi menar att finansmarknadsforskningen i nuvarande omfattning är angelägen för Sverige och anser att såvida inte regeringen kan garantera att nuvarande omfattning bibehålls även med minskat statligt anslag så bör anslaget kvarstå.
Neddragningen av anslaget för finansmarknadsforskning påbörjas redan i höständringsbudgeten, vilket är anmärkningsvärt. Regeringen skriver att minskningen av anslaget inte nämnvärt påverkar forskningen under 2014. Enligt vår uppfattning är tvärtom risken uppenbar att forskningen påverkas negativt, särskilt mot bakgrund av de förslag till utfasning av anslaget i dess helhet som föreslås i budgetpropositionen, där hela anslaget är borta redan om lite drygt ett år.
Anslaget för finansmarknadsforskning utgör en i sammanhanget mycket liten del såväl av statsbudgeten som av utgiftsområdet. På sätt och vis kan anslaget betraktas som en försäkringspremie – ett sätt för staten att bidra till kunskap i en sektor som påverkar hela samhället och som kan orsaka stor skada om den inte fungerar. Därför är det svårt att tolka regeringens prioritering i det här fallet som annat än ett tecken på bristande ansvarstagande.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilken grund har statsrådet och regeringen för påståendet att finansmarknadsforskningen kan fortsätta i relevant omfattning efter att den statliga delfinansieringen fasats ut?
Är statsrådet och regeringen beredda att ompröva förslaget att fasa ut anslaget om det visar sig att finansmarknadsforskningen påverkas negativt av utfasningen av den statliga delfinansieringen?
Hur ser statsrådet på vikten av forskning på finansmarknadsområdet, bland annat med tanke på den omfattande banksektor vi har i Sverige och de risker vi vet att den kan medföra?