av Jan Ericson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I takt med att människor lever allt längre är det för många naturligt att jobba högre upp i åldrarna, såväl för lönen som för att man trivs på sin arbetsplats. Det är också en bra möjlighet för en person med lång och gedigen erfaren att sprida sin kunskap till yngre kolleger. Att fler är kvar på arbetsmarknaden bidrar också till högre tillväxt och att finansiera välfärden.
Sedan 2006 är det 90 000 fler personer över 65 år som arbetar. Att fler arbetar är resultatet av en medveten jobbpolitik. Alliansregeringen gjorde det billigare att anställa personer över 65 år, och det förstärkta jobbskatteavdraget för äldre har ökat drivkraften att jobba länge. SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden visar också att äldres hälsa har förbättrats på flera områden, till exempel syn och rörlighet, vilket gör det möjligt att arbeta längre. Nyföretagarcentrum rapporterar om en kraftig ökning i antalet nystartade företag; i genomsnitt startar fyra pensionärer om dagen eget företag. Det är mycket glädjande.
Trots detta har finansminister Magdalena Andersson nu lagt fram en budgetproposition med förslaget att den som vill anställa personer som passerat 65 kommer att behöva betala en särskild löneskatt. Förslaget gör det dyrare att anställa äldre och mindre gynnsamt för egenföretagare att fortsätta arbeta efter 65 år, och det är ett förslag som beräknas medföra en ökad skattebörda för företagen. Den särskilda löneskatten för äldre riskerar sammantaget att bli en straffskatt som drabbar äldre arbetstagare i form av lägre löner och färre jobb.
Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka sysselsättningseffekter medför, enligt ministerns bedömning, den särskilda löneskatten för personer över 65 år?