av Per Bill (M)
till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)
Utan institut i Italien, Grekland och Turkiet kan svenska forskare inte bedriva någon form av fältprojekt i de berörda länderna. De kan inte ta till vara allt det arkeologiska material som svenskar grävt upp under mer än 100 år och som instituten som utländsk arkeologisk skola ansvarar för.
I budgetpropositionen kunde vi läsa att statliga medel till Medelhavsinstituten i Rom, Aten och Istanbul kommer att mer än halveras 2016 för att sedan helt avslutas 2017. Eftersom de här tre instituten är stiftelser och statens medel står för driften riskerar detta själva grundvalen för institutens överlevnad. I budgeten står följande:
”Regeringen beräknar att anslaget minskar med 12 miljoner kronor 2016 och med ytterligare 10 miljoner kronor fr.o.m. 2017. Minskningen avser bidragen till de svenska Medelhavsinstituten. Finansieringen från staten till instituten avslutas därmed.”
Dagen efter att budgetpropositionen lämnats till riksdagen ger statsrådet Hellmark Knutsson en intervju till P1:s Kulturnytt, som återges enligt följande:
Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, backar nu och säger att det inte alls är bestämt att de svenska Medelhavsinstituten ska läggas ned. Frågan ska först utredas, säger ministern, som tar åt sig av kritiken:
– Det är ju så att i en budgetprocess måste regeringen se över alla anslag, och det här var ett av de anslag som kom upp i partiförhandlingarna, säger Helene Hellmark Knutsson.
Hur kommer det sig att det kom upp?
– Det kan jag inte svara på, men jag tycker det är viktigt att säga att det här förslaget gäller inte för 2015 utan för 2016–2017, så vi upplever att vi har gott om tid att samla ihop alla de synpunkter och den kritik som har kommit, och eventuellt får vi återkomma i frågan inför 2016.
Finns det någon kritik mot Medelhavsinstitutens verksamhet?
– Nej, det gör det inte.
Varför har ni inte utrett frågan innan ni föreslår det?
– Det är för att vi känner att det finns gott om tid. Det här är inte ett skarpt förslag för nästa år, och det är mycket möjligt att i den här processen så har inte alla fakta eller konsekvenser blivit fullt belysta. Nu kan vi ta till oss av den här kritiken och träffa dem som är berörda och lyssna in deras argument.
Mot bakgrund av dessa skilda besked vill jag fråga statsrådet följande: