av Lars-Arne Staxäng (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
För nästan ett år sedan tillsattes Äldreutredningen (S 2014: 02) för att ta sig an en av Sveriges viktigaste utmaningar: framtidens äldreomsorg. Dess direktiv kan knappast betraktas som ideologiska, tvärtom så var baktanken med utredningen att den skulle vara långsiktig och undvika partipolitiska stridigheter. Utredningens viktiga arbete hade nått nästan halvvägs när regeringen häromdagen meddelade att den ska läggas ned. Och ingen ny utredning tillsätts. Detta beslut är därför inte bara djupt olyckligt utan också mycket egendomligt.
Sveriges demografiska utveckling innebär att andelen äldre ökar samtidigt som andelen i arbetsför ålder minskar. Med tiden kommer denna utveckling att medföra inte bara ett växande behov av välfärdsinsatser utan också högre kostnader för det offentliga och högre krav på just omsorgen och vården av äldre människor. Detta berör oss alla och borde vara en fråga som inte kokas ned till att handla om partipolitiska ställningstaganden, som att lägga ned en utredning som kommit halvvägs och som var i färd med att titta på förutsättningarna för hur kvalitet och effektivitet ska kunna tillgodoses i framtidens äldreomsorg.
Syftet med utredningen var att främja äldre människors hälsa, trygghet och självbestämmande. Samverkan mellan kommuner och landsting, innovationer och biståndsbedömningar var exempel på frågeställningar som utredningen studerade. Det står klart att samhället står inför omfattande utmaningar när omsorgen om äldre inte bara kommer att kräva mer resurser utan också kommer att bli mer kostsam samtidigt som kraven på kvalitet och individuella behov kommer att öka.
Inte minst för de många äldre i Sverige och deras anhöriga är det avgörande att omsorgen fungerar väl i dag och inte kollapsar i morgon. Det är ett svek mot hela samhället att Äldreutredningen läggs ned och inte ersätts av någon ny utredning. Man kan knappast beskylla regeringen för att prioritera landets äldre eller för att ta tag i avgörande framtidsutmaningar.
Mina frågor till statsrådet Åsa Regnér är därför:
Varför lägger statsrådet ned Äldreutredningen?
Vilka initiativ kommer statsrådet att ta innan årsskiftet för att ta itu med utmaningarna kring framtidens äldreomsorg?
Hur kommer statsrådet att garantera att äldres inflytande och självbestämmande inom äldreomsorgen stärks framöver?
Vad kommer statsrådet att göra för att Sverige ska få en mer effektiv äldreomsorg där kvalitet sätts i centrum, där ny teknik tas till vara och där biståndsbedömningarna förenklas?
Hur kommer statsrådet att arbeta för att kommuner och landsting ska samverka mer vad gäller vård och omsorg av äldre?
Vad kommer statsrådet att göra för att säkerställa att kvaliteten i omsorgen inte bara höjs utan också mäts och följs upp i relation till äldres individuella behov?