av Karin Rågsjö (V)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Hälsa är en klassmarkör. Rapporter och utredningar visar på stora sociala skillnader i hälsa. Det nya klassamhället Sverige visar sig i sin skamlösa skillnad i hälsa mellan olika grupper av kvinnor, och de som mår sämst är de som jobbar i låglöneyrken och har osäkra jobb eller visstidsanställningar. Kvinnor som inte har gått ut gymnasiet har haft den allra minst gynnsamma hälsoutvecklingen, och för dem har den återstående medellivslängden vid 30 års ålder nästan inte ökat alls under den senaste 20-årsperioden. För kvinnor med eftergymnasial utbildning i samma ålder har dödligheten minskat med 33 procent. Detta står att läsa om i Folkhälsomyndighetens årsrapport för 2014. Kvinnor med enbart förgymnasial utbildning löper också högre risk både att insjukna i och att dö i cancer jämfört med dem som har längre utbildning, och dödligheten i olyckor för dessa kvinnor har fördubblats sedan början av 1990‑talet. Hälsan är alltså tydligt klassrelaterad. Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt.
Rapporten visar även att spädbarnsdödligheten är högre bland barn vars mödrar har kortare utbildning. Kopplingen mellan föräldrars ekonomiska utsatthet och deras barns hälsosituation är tydlig och belagd i forskning. Utvecklingen drabbar även barn till ekonomiskt utsatta hårt; de löper mer än dubbelt så hög risk att dö under barndomen som andra barn.
Det sociala arvet finns även inom den psykiska hälsan. Barn i ekonomiskt utsatta familjer har en tre gånger så hög risk att bli inskrivna med en diagnos relaterad till psykisk ohälsa. Med tanke på att endast 60 procent av barn med psykisk ohälsa uppnår gymnasiekompetens är detta alarmerande.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vad avser statsrådet att göra för att hitta strategier för att motverka de ökande sociala och ekonomiska klyftorna i hälsa?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska den psykiska ohälsan hos barn och unga?
Vad avser statsrådet att göra för att stödja kommuner och landsting i det förebyggande arbetet för en jämlik hälsoutveckling?