Regeringens skrivelse 2014/15:65
Verksamheten i Europeiska unionen under 2014 Skr. 2014/15:65
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 2015
Stefan Löfven
Kristina Persson
(Statsrådsberedningen)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 2014 i enlighet med 9 kap. 21 § riksdagsordningen. Skrivelsen är en övergripande beskrivning av Europeiska unionens utveckling och förbindelser med omvärlden, det ekonomiska och sociala samarbetet, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner. Den tar upp beslut och händelser i unionen och redovisar bredden i unionens frågor utifrån arbetet i rådets olika sammansättningar.
1
Skr. 2014/15:65 |
Innehållsförteckning |
|
|||
|
|
||||
|
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EU ............... |
14 |
|||
|
1 |
Inledning ......................................................................................... |
|
14 |
|
|
|
1.1 |
Information till och överläggningar och samråd med |
|
|
|
|
|
riksdagen .......................................................................... |
|
18 |
|
2 |
Europeiska rådet ............................................................................. |
|
19 |
|
|
DEL 2 FRÅGOR UNDER RÅDET FÖR ALLMÄNNA |
|
|||
|
|
FRÅGOR ....................................................................................... |
|
28 |
|
|
3 |
Europa |
28 |
||
|
|
3.1 |
Strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning – |
|
|
|
|
|
Europa 2020 ..................................................................... |
28 |
|
|
|
3.2 |
Europeiska terminen för stärkt ekonomisk |
|
|
|
|
|
samordning....................................................................... |
29 |
|
|
|
3.3 |
Sveriges nationella reformprogram 2014 ......................... |
29 |
|
|
|
|
3.3.1 |
Sveriges rekommendationer 2014 ................... |
30 |
|
4 |
Utvidgningsprocessen ..................................................................... |
31 |
||
|
|
4.1 |
Kommissionens utvidgningsstrategi................................. |
31 |
|
|
|
4.2 |
Samarbets- och verifikationsmekanismen........................ |
32 |
|
|
|
4.3 |
Turkiet.............................................................................. |
|
32 |
|
|
4.4 |
Makedonien (fYROM)..................................................... |
33 |
|
|
|
4.5 |
Montenegro ...................................................................... |
33 |
|
|
|
4.6 |
Albanien ........................................................................... |
|
34 |
|
|
4.7 |
Island................................................................................ |
|
34 |
|
|
4.8 |
Serbien.............................................................................. |
|
35 |
|
|
4.9 |
Bosnien och Hercegovina................................................. |
35 |
|
|
|
4.10 |
Kosovo ............................................................................. |
|
36 |
|
|
4.11 |
EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet ......... |
36 |
|
|
5 |
EU:s utrikestjänst............................................................................ |
|
36 |
|
|
6 |
EU:s strategi för Östersjöregionen.................................................. |
38 |
||
|
|
6.1 |
Stärkt styrning av EU:s makroregionala strategier........... |
38 |
|
|
|
6.2 |
Tydligare förankring i EU:s programperiod 2014– |
|
|
|
|
|
2020.................................................................................. |
|
38 |
|
|
6.3 |
Årligt forum i Åbo............................................................ |
39 |
|
|
|
6.4 |
EU:s strategi för |
39 |
|
|
7 |
Ramverk för att stärka rättsstaten.................................................... |
40 |
||
|
8 |
Medborgarinitiativet ....................................................................... |
40 |
||
|
9 |
Förordningen om europeiska politiska partier ................................ |
41 |
||
|
10 |
Kommittéförfarande och delegerade akter...................................... |
41 |
||
|
11 |
Kärnsäkerhet och strålskydd ........................................................... |
42 |
||
|
|
11.1 |
Kärnsäkerhet .................................................................... |
42 |
|
|
|
11.2 |
Strålskydd......................................................................... |
43 |
|
|
DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN..................... |
44 |
|||
2 |
12 |
Utrikes- och säkerhetspolitik .......................................................... |
44 |
|
12.1 |
Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken........ |
44 |
|
|
12.2 |
EU som aktör i FN........................................................... |
49 |
|
|
12.3 |
OSSE och Europarådet.................................................... |
49 |
|
|
12.4 |
Internationella brottmålsdomstolen ................................. |
50 |
|
|
12.5 |
Respekten för mänskliga rättigheter i världen ................. |
51 |
|
|
12.6 |
Nedrustning och |
52 |
|
|
12.7 |
Strategisk exportkontroll ................................................. |
54 |
|
|
12.8 |
Sanktioner........................................................................ |
55 |
|
|
12.9 |
Terrorism |
......................................................................... |
56 |
|
12.10 |
Cybersäkerhet.................................................................. |
56 |
|
|
12.11 |
Konsulär beredskap ......................................................... |
57 |
|
13 |
Den gemensamma handelspolitiken............................................... |
58 |
||
|
13.1 |
Världshandelsorganisationen........................................... |
58 |
|
|
13.2 |
EU:s regionala ...................och bilaterala handelspolitik |
59 |
|
|
13.3 |
EU:s arbete .......................med ansvarsfullt företagande |
61 |
|
|
13.4 |
Övriga handelspolitiska ........................................frågor |
61 |
|
|
|
13.4.1 ........................................... |
Investeringsskydd |
61 |
|
|
13.4.2 |
Handelspolitiska skyddsåtgärder |
|
|
|
|
(antidumpningsåtgärder, antisubventions - |
|
|
|
.......................... |
åtgärder och skyddsåtgärder) |
62 |
|
|
13.4.3 .............................. |
Internationell upphandling |
62 |
|
|
13.4.4 ...................... |
EU:s allmänna preferenssystem |
63 |
|
|
13.4.5 .................................................. |
Aid for Trade |
63 |
|
|
13.4.6 .......................................... |
Exportfinansiering |
64 |
14 |
EU:s utvecklingssamarbete ............................................................ |
64 |
||
|
14.1 |
Samstämmig ......................................utvecklingspolitik |
64 |
14.2Agenda för förändring inklusive
|
programmering för ökad biståndseffektivitet .................. |
65 |
14.3 |
EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati ...... |
66 |
14.4 |
EU:s arbete med utveckling av den privata sektorn ........ |
67 |
14.5Post 2015 – en ny agenda för global utveckling efter
2015................................................................................. |
68 |
14.6EU:s humanitära bistånd och EU:s roll som
|
humanitär aktör................................................................ |
69 |
15 EU:s bilaterala och regionala förbindelser ..................................... |
69 |
|
15.1 |
Samarbete mellan EU och |
70 |
15.2Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i
regionalt samarbete i norra Europa.................................. |
70 |
15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i
|
södra Medelhavsregionen................................................ |
71 |
|
|
15.3.1 |
Partnerskapet för demokrati och delat |
|
|
|
välstånd i södra Medelhavsregionen............... |
72 |
|
15.3.2 |
Östliga partnerskapet ...................................... |
72 |
15.4 |
Östeuropa och Centralasien............................................. |
73 |
|
|
15.4.1 |
Ryssland ......................................................... |
73 |
|
15.4.2 |
Ukraina ........................................................... |
74 |
|
15.4.3 |
Moldavien....................................................... |
76 |
|
15.4.4 |
Georgien ......................................................... |
76 |
Skr. 2014/15:65
3
Skr. 2014/15:65 |
|
15.4.5 |
Vitryssland ...................................................... |
77 |
|
|
15.4.6 |
Armenien och Azerbajdzjan ............................ |
77 |
|
|
15.4.7 |
Centralasien ..................................................... |
78 |
|
15.5 |
Mellanöstern..................................................................... |
79 |
|
|
|
15.5.1 |
Fredsprocessen i Mellanöstern ........................ |
79 |
|
|
15.5.2 |
Tunisien ........................................................... |
79 |
|
|
15.5.3 |
Egypten ............................................................ |
80 |
|
|
15.5.4 |
Libyen ............................................................. |
80 |
|
|
15.5.5 |
Syrien ............................................................. |
80 |
|
|
15.5.6 |
Unionen för Medelhavet .................................. |
81 |
|
|
15.5.7 |
Iran ............................................................. |
82 |
|
|
15.5.8 |
Irak ............................................................. |
82 |
|
15.6 |
Nordamerika..................................................................... |
83 |
|
|
|
15.6.1 |
USA ............................................................. |
83 |
|
|
15.6.2 |
Kanada ............................................................. |
83 |
|
15.7 |
Latinamerika och Karibien............................................... |
84 |
|
|
|
15.7.1 |
Regionala associerings - och |
|
|
|
|
frihandelsavtal ................................................. |
84 |
|
|
15.7.2 |
Utvecklingssamarbetet med Latinamerika ...... |
84 |
|
|
15.7.3 |
EU:s relation med några viktiga partner i |
|
|
|
|
Latinamerika och Karibien .............................. |
85 |
|
15.8 |
Afrika |
............................................................................... |
86 |
|
|
15.8.1 |
EU - Afrika - partnerskapet och Afrikanska |
|
|
|
............................................................ |
unionen |
86 |
|
|
15.8.2 ..................................................... |
Afrikas horn |
87 |
|
|
15.8.3 ........................................................ |
Västafrika |
89 |
|
|
15.8.4 ............................................. |
Stora sjöregionen |
90 |
|
|
15.8.5 ..................................................... |
Östra Afrika |
90 |
|
|
15.8.6 .................................................... |
Södra Afrika |
91 |
|
15.9 |
Asien ................................................................................ |
|
92 |
|
|
15.9.1 .......................................................... |
Sydasien |
92 |
|
|
15.9.2 ........................................................... |
Östasien |
94 |
|
|
15.9.3 ............................... |
Sydöstasien och Oceanien |
95 |
|
|
15.9.4 .............................................. |
Regionala frågor |
96 |
DEL 4 EKONOMISKA ...............OCH FINANSIELLA FRÅGOR |
98 |
|||
16 |
Ekonomi och finans ........................................................................ |
98 |
||
|
16.1 |
Den offentligfinansiella .........................................krisen |
98 |
|
|
|
16.1.1 ................................. |
Finansiellt stabilitetsstöd |
98 |
|
|
16.1.2 ..... |
Medlemsstater som har fått stabilitetsstöd |
100 |
|
16.2 |
Ekonomisk .............................styrning och samordning |
103 |
|
|
|
16.2.1 ........................ |
Stabilitets - och tillväxtpakten |
103 |
|
|
16.2.2 |
Förstärkt ekonomisk styrning för |
|
|
|
.................................................. |
euroländerna |
104 |
|
|
16.2.3 |
Makroekonomiska obalanser: |
|
|
|
................................ |
förvarningsmekanismen |
104 |
|
16.3 |
Ekonomiska ................................och monetära unionen |
105 |
|
|
|
16.3.1 |
Reformering av den ekonomiska och |
|
|
|
.......................................... |
monetära unionen |
105 |
|
|
16.3.2 ...................................... |
Litauens eurointräde |
106 |
4 |
16.4 |
Initiativ ...............................för att främja investeringar |
106 |
|
16.5 |
Europeiska investeringsbanken ..................................... |
107 |
|
|
|
16.5.1 |
Europeiska investeringsfonden ..................... |
108 |
|
16.6 |
EU i G20 |
........................................................................ |
108 |
17 |
Finansmarknaden ......................................................................... |
|
109 |
|
|
17.1 |
Försäkringsmarknaden .................................................. |
109 |
|
|
|
17.1.1 ................................... |
Omnibus II - direktivet |
109 |
|
|
17.1.2 |
Direktiv om tjänstepensionsinstitut |
|
|
|
....................................................... |
(IORP II) |
110 |
|
|
17.1.3 .................... |
Försäkringsförmedlingsdirektiv |
110 |
|
17.2 |
Värdepappersmarknaden ............................................... |
111 |
|
|
|
17.2.1 ...... |
Förordning om penningmarknadsfonder |
111 |
|
|
17.2.2 |
Förordningen om europeiska långsiktiga |
|
|
|
........................................ |
investeringsfonder |
111 |
|
|
17.2.3 ..................... |
Förordning om referensvärden |
112 |
|
|
17.2.4 ..... |
Förordning om värdepappersfinansiering |
113 |
|
17.3 |
Bankmarknaden ............................................................. |
113 |
|
|
|
17.3.1 |
Direktiv om att förhindra att finansiella |
|
|
|
|
systemet används för penningtvätt och |
|
|
|
............................... |
finansiering av terrorism |
113 |
|
|
17.3.2 |
Förordning om information som åtföljer |
|
|
|
................................... |
överföringar av medel |
114 |
|
|
17.3.3 ............... |
Revidering av betaltjänstdirektivet |
114 |
|
|
17.3.4 ............. |
Förordning om förmedlingsavgifter |
114 |
|
|
17.3.5 |
Förordning om strukturreformer av |
|
|
|
.................................................. |
kreditinstitut |
115 |
|
|
17.3.6 ................................................. |
Bankunionen |
115 |
|
|
17.3.7 ............................... |
Krishanteringsdirektivet |
116 |
|
17.4 |
Direktiv om ........................................bostadslåneavtal |
117 |
|
18 |
Skatter |
.......................................................................................... |
|
117 |
|
18.1 ................................................................... |
Punktskatter |
118 |
|
|
.................. |
18.1.1 |
Skatt på finansiella transaktioner |
118 |
|
................................... |
18.1.2 |
Energiskattedirektivet |
118 |
|
18.2 .............................................................. |
Mervärdesskatt |
119 |
|
|
|
18.2.1 |
Standardiserad |
|
|
.......................... |
|
mervärdesskattedeklaration |
119 |
|
......................... |
18.2.2 |
Mervärdesskatt för vouchrar |
119 |
|
...................................... |
18.2.3 |
Företagsbeskattning |
120 |
|
..... |
18.2.4 |
Gemensam konsoliderad bolagsskattebas |
120 |
|
.... |
18.2.5 |
Uppförandekoden för företagsbeskattning |
120 |
|
...................... |
18.2.6 |
Moder |
121 |
|
18.3 ............................................... |
Administrativt samarbete |
122 |
|
|
........................................ |
18.3.1 |
Sparandedirektivet |
122 |
|
|
18.3.2 |
Administrativt samarbete i fråga om |
|
|
.................................................... |
|
beskattning |
122 |
19 |
EU:s budget.................................................................................. |
|
123 |
|
|
19.1 ........................... |
Förhandling om EU:s årsbudget 2015 |
123 |
|
|
19.2 .................................. |
Sveriges EU - avgift och återflöde |
125 |
19.3Högnivågruppen för översyn av systemet för egna
medel ............................................................................. |
125 |
Skr. 2014/15:65
5
Skr. 2014/15:65 |
19.4 |
Förhandlingarna om systemet för egna medel ................ |
126 |
|
20 Skydd av EU:s finansiella intressen.............................................. |
126 |
|||
|
20.1 |
Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för |
|
|
|
|
kommissionen för genomförandet av budgeten .............. |
126 |
|
|
|
20.1.1 |
Genomförandet av 2012 års budget............... |
126 |
|
|
20.1.2 |
Genomförandet av 2013 års budget............... |
127 |
|
20.2 |
Hantering och användning av EU - medel i Sverige ........ |
127 |
|
|
20.3 |
Förordning om utredningar som utförs av |
|
|
|
|
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ........ |
128 |
|
21 |
Statistik |
......................................................................................... |
|
128 |
DEL 5 RÄTTSLIGA .............................OCH INRIKES FRÅGOR |
130 |
|||
22 |
Civilrättsligt .................................................................samarbete |
130 |
||
|
22.1 .................................. |
Europeisk kvarstad på bankmedel |
130 |
|
|
22.2 ........................................................ |
Småmålsförordning |
130 |
|
|
22.3 ......................................................................... |
E - juridik |
|
131 |
|
22.4 ......... |
Rådsarbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor) |
131 |
|
|
22.5 ............ |
Makars och partners förmögenhetsförhållanden |
132 |
|
|
22.6 .......................................... |
Gemensam europeisk köplag |
132 |
|
|
22.7 .................................................... |
Insolvensförordningen |
133 |
|
23 Polissamarbete, ..........straffrättsligt samarbete och tullsamarbete |
133 |
|||
|
23.1 ......................................................... |
Horisontella frågor |
134 |
|
|
......................................... |
23.1.1 |
EU:s inre säkerhet |
134 |
|
....................................................... |
23.1.2 |
Narkotika |
135 |
|
....................................................... |
23.1.3 |
Terrorism |
135 |
|
............................... |
23.1.4 |
Sprängämnesprekursorer |
136 |
|
...................................... |
23.1.5 |
Europol och CEPOL |
136 |
|
|
23.1.6 |
Statistik om brott, trygghet och åtgärder |
|
|
........................................................ |
|
mot brott |
137 |
|
............. |
23.1.7 |
Fri rörlighet för officiella handlingar |
137 |
|
|
23.1.8 |
Övergångsregler för kommissionens och |
|
|
............................ |
|
137 |
|
|
23.2 |
Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa |
|
|
|
................................................................................ |
brott |
|
138 |
|
...................... |
23.2.1 |
Utbyte av |
138 |
|
......... |
23.2.2 |
Utbyte av uppgifter ur kriminalregister |
138 |
|
|
23.2.3 |
Tillgång till informationssystemen för |
|
|
|
|
viseringar och fingeravtryck från |
|
|
.......... |
|
asylsökande i brottsbekämpande syfte |
139 |
|
|
23.2.4 |
Förhandlingar med USA om ett |
|
|
............................................. |
|
dataskyddsavtal |
139 |
|
23.3 ......................... |
Schengenfrågor inklusive gränskontroll |
139 |
|
|
............ |
23.3.1 |
Europeiskt gränsövervakningssystem |
139 |
|
................... |
23.3.2 |
Paket om smart gränsförvaltning |
139 |
|
|
23.3.3 |
Regler för operativt samarbete vid de yttre |
|
|
................................................... |
|
sjögränserna |
140 |
|
.................................. |
23.3.4 |
Schengenutvärderingar |
140 |
|
23.4 ................................................. |
Straffrättsligt samarbete |
141 |
|
6 |
......................... |
23.4.1 |
Europeiska utredningsordern |
141 |
|
|
|
|
|
23.4.2 |
Europeisk åklagarmyndighet ........................ |
141 |
Skr. 2014/15:65 |
|
23.4.3 |
Eurojust ........................................................ |
141 |
|
23.5 |
Materiell straffrätt.......................................................... |
142 |
|
23.5.1Frysning och förverkande av utbyte av
brott ........................................................... |
142 |
23.5.2Skydd av EU:s finansiella intressen
genom straffrättsliga bestämmelser .............. |
143 |
23.5.3Straffrättsligt skydd av euron och andra
|
valutor mot förfalskning ............................... |
143 |
23.5.4 |
Narkotikarambeslutet ................................... |
143 |
23.5.5Straffrätt enligt artikel 83.2 i EUF-
fördraget ....................................................... |
144 |
23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade
|
personer |
......................................................................... |
144 |
|
23.6.1 |
Barnrättsdirektivet ........................................ |
144 |
|
23.6.2 |
Direktivet om oskuldspresumtionen ............. |
144 |
|
23.6.3 ..................................... |
Rättshjälpsdirektivet |
145 |
24 Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet |
|
||
för personer .................................................................................. |
|
145 |
|
24.1 |
Gemensamt ................................europeiskt asylsystem |
145 |
|
24.2 |
Europeiskt .........................system för laglig migration |
146 |
|
24.3 |
Viseringspolitik ............................................................. |
146 |
|
|
24.3.1 .................... |
Viseringsinformationssystemet |
146 |
|
24.3.2 ............................. |
Viseringsförenklingsavtal |
147 |
|
24.3.3 .............................................. |
Viseringsfrihet |
147 |
|
24.3.4 ......................................... |
Viseringskodexen |
148 |
24.4 |
Återvändande .........................och migrationsströmmar |
148 |
|
|
24.4.1 ................................................ |
Återvändande |
148 |
|
24.4.2 ........................................... |
Återtagandeavtal |
149 |
|
24.4.3 ................ |
Åtgärder som rör migrationstryck |
149 |
|
24.4.4 .... |
Migrationsströmmar i medelhavsområdet |
149 |
24.5 |
Migration ................................i de yttre förbindelserna |
150 |
|
|
24.5.1 |
EU:s övergripande strategi för migration |
|
|
................................................. |
och rörlighet |
150 |
|
24.5.2 |
EU - Afrikas strategiska partnerskap på |
|
|
........................................ |
migrationsområdet |
150 |
|
24.5.3 .............................. |
Migration och utveckling |
151 |
|
24.5.4 |
Integration av tredjelandsmedborgare som |
|
|
....................................... |
lagligen vistas i EU |
151 |
25 Grundläggande rättigheter ...........................och medborgarskap |
151 |
||
25.1 |
EU:s anslutning ......................till Europakonventionen |
152 |
|
25.2 |
Reformen ........................av EU:s dataskyddsreglering |
152 |
|
25.3 |
EU:s stadga ....................om grundläggande rättigheter |
153 |
|
26 Finansieringsprogram ..................för rättsliga och inrikes frågor |
154 |
||
26.1 |
154 |
||
26.2 |
Fonden för ................................................inre säkerhet |
155 |
|
|
26.2.1 |
Instrument för ekonomiskt stöd för yttre |
|
|
................................... |
gränser och viseringar |
155 |
7
Skr. 2014/15:65
8
|
26.2.2 |
Instrument för ekonomiskt stöd till |
|
|
|
polissamarbete, förebyggande och |
|
|
|
bekämpande av brottslighet samt |
|
|
|
krishantering.................................................. |
155 |
26.3 |
Programmet för rättsliga frågor...................................... |
156 |
26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och
|
|
medborgarskap ............................................................... |
156 |
27 |
Civilskydd..................................................................................... |
157 |
|
|
27.1 |
Ramverk för katastrofriskreducering (Hyogo) ............... |
157 |
DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK, |
|
||
|
HÄLSO- OCH SJUKVÅRD ...................................................... |
158 |
|
28 |
Sysselsättningspolitik.................................................................... |
158 |
|
|
28.1 |
Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den |
|
|
|
europeiska terminen ....................................................... |
158 |
29 |
Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor................................. |
159 |
29.1Klassificering, märkning och förpackning av ämnen
och blandningar.............................................................. |
159 |
29.2Meddelande om strategiskt ramverk för hälsa och
|
säkerhet i arbetslivet |
160 |
29.3 |
Direktiv om tjänstepension............................................. |
160 |
29.4 |
Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet ...... |
161 |
29.5 |
Socialt protokoll ............................................................. |
161 |
29.6Europeiskt forum för att förebygga och bekämpa
odeklarerat arbete ........................................................... |
162 |
29.7Rådsrekommendation om kvalitetskriterier i
|
praktikprogram............................................................... |
162 |
29.8 |
Direktiv om sjöfolk ........................................................ |
162 |
29.9Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet
för arbetstagare............................................................... |
163 |
29.10Utökat samarbete mellan offentliga
arbetsförmedlingar ......................................................... |
163 |
29.11Förordning om europeiskt nätverk för
arbetsförmedlingar (Euresnätverket) .............................. |
164 |
29.12Fond för europeiskt bistånd till dem som har det
sämst ställt...................................................................... |
164 |
29.13Samarbete inom socialpolitikens områden inom
|
|
ramen för den öppna samordningsmetoden.................... |
165 |
|
30 |
Jämställdhet och arbetet mot diskriminering ................................ |
165 |
||
|
30.1 |
Jämställdhet.................................................................... |
165 |
|
|
30.2 |
Arbetet mot diskriminering ............................................ |
166 |
|
31 |
Hälsofrågor ................................................................................... |
|
167 |
|
|
31.1 |
Folkhälsa ........................................................................ |
|
168 |
|
31.2 |
Hälso- och sjukvård........................................................ |
170 |
|
DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR .................................... |
173 |
|||
32 |
Den inre marknadens utveckling................................................... |
173 |
||
|
32.1 |
Inremarknadsakterna ...................................................... |
173 |
|
|
|
32.1.1 |
Första inremarknadsakten (SMA I) ............... |
173 |
|
32.1.2 |
Andra inremarknadsakten (SMA II) ............. |
173 |
Skr. 2014/15:65 |
32.2 |
Styrning av den inre marknaden.................................... |
174 |
|
|
|
32.2.1 |
Administrativt samarbete IMI ...................... |
174 |
|
|
32.2.2 |
Solvit – ett informellt nätverk för att lösa |
|
|
|
|
handelshinder ................................................ |
174 |
|
|
32.2.3 |
Resultattavlan för den inre marknaden – |
|
|
|
|
ny statistik på nätet ....................................... |
175 |
|
|
32.2.4 |
Initiativ på inremarknadsområdet – |
|
|
|
|
Frontrunners ................................................. |
176 |
|
32.3 |
........................................................................ |
176 |
|
|
32.4 |
Standardisering.............................................................. |
177 |
|
|
32.5 |
Associationsrätt ............................................................. |
178 |
|
|
32.6 |
Redovisnings ................................- och revisionsfrågor |
179 |
|
|
33 Fri rörlighet för varor ................................................................... |
179 |
|
||
33.1 |
Det harmoniserade ....................................varuområdet |
180 |
|
|
33.2 |
Det |
180 |
|
|
33.3 |
Omarbetning .........................................av tullkodexen |
181 |
|
33.4Förordning om administrativt samarbete på tull- och
|
jordbruksområdet........................................................... |
181 |
33.5 |
Direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner .. |
182 |
33.6Meddelande om EU:s strategi och handlingsplan för
|
|
riskhantering på tullområdet.......................................... |
183 |
|
33.7 |
Tullunionens tillstånd .................................................... |
183 |
|
33.8 |
Förordning om linbaneanläggningar ............................. |
184 |
34 |
Offentlig upphandling .................................................................. |
185 |
|
|
34.1 |
Direktiv på upphandlingsområdet ................................. |
185 |
|
34.2 |
Elektronisk upphandling................................................ |
185 |
35 |
Fri rörlighet för tjänster................................................................ |
186 |
|
|
35.1 |
Tjänstedirektivet............................................................ |
186 |
|
35.2 |
Detaljhandel .................................................................. |
187 |
36 |
Immaterialrätt............................................................................... |
188 |
|
|
36.1 |
Enhetligt patentskydd och enhetlig patentdomstol ........ |
188 |
|
36.2 |
Översynen av EU:s varumärkessystem ......................... |
189 |
37 |
Näringspolitik .............................................................................. |
190 |
|
|
37.1 |
EU:s industripolitik ....................................................... |
190 |
|
37.2 |
Förenkla för företag inom EU – Smart lagstiftning....... |
191 |
|
37.3 |
Konkurrens och statsstöd............................................... |
191 |
38 |
Konsumentpolitik......................................................................... |
192 |
|
|
38.1 |
Konsumentprodukters säkerhet ..................................... |
193 |
|
38.2 |
Paketresor och liknande arrangemang........................... |
193 |
|
38.3 |
Personlig skyddsutrustning............................................ |
194 |
39 |
Forskning och innovation............................................................. |
194 |
|
|
39.1 |
Horisont 2020................................................................ |
194 |
|
39.2 |
Europeiska forskningsområdet ...................................... |
195 |
39.3Forskning och innovation som källa till förnyad
|
tillväxt............................................................................ |
196 |
39.4 |
Partnerskapsprogram ..................................................... |
196 |
9
Skr. 2014/15:65
10
39.5 |
Europeiska innovationspartnerskap................................ |
196 |
39.6 |
Europeiska institutet för innovation och teknik.............. |
197 |
40 Den europeiska rymdpolitiken ...................................................... |
197 |
|
40.1 |
Ett utvecklat samarbete mellan EU och ESA ................. |
198 |
40.2Direktiv om spridning av jordobservationsdata från
|
|
satelliter för kommersiella ändamål ............................... |
198 |
|
|
40.3 |
Första stegen mot en samlad rymdpolicy ....................... |
198 |
|
41 |
Sammanhållningspolitiken............................................................ |
199 |
||
DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH ENERGI ........................ |
200 |
|||
42 |
Transporter.................................................................................... |
|
200 |
|
|
42.1 |
Frågor som rör flera transportslag .................................. |
200 |
|
|
|
42.1.1 |
Transeuropeiska transportnät......................... |
200 |
|
|
42.1.2 |
Infrastruktur för alternativa bränslen............. |
200 |
|
|
42.1.3 |
Satellitnavigeringsprogrammet Galileo......... |
201 |
|
42.2 |
Landtransporter .............................................................. |
201 |
|
|
|
42.2.1 |
Förordningen om färdskrivare....................... |
201 |
|
|
42.2.2 |
Kontrollbesiktningsfrågor.............................. |
201 |
|
|
42.2.3 |
Vägfordons mått och vikt .............................. |
202 |
|
|
42.2.4 |
Nödlarmstjänsten |
203 |
|
|
42.2.5 |
Gränsöverskridande informationsutbyte |
|
|
|
|
om trafiksäkerhetsrelaterade brott ................. |
203 |
|
|
42.2.6 |
Fjärde järnvägspaketet................................... |
204 |
|
|
42.2.7 |
Arbetstider inom inlandssjöfarten ................. |
205 |
|
42.3 |
Sjöfart............................................................................. |
|
206 |
|
|
42.3.1 |
Finansiering av några av |
|
|
|
|
sjösäkerhetsbyråns uppgifter ......................... |
206 |
|
|
42.3.2 |
EU:s sjöfartsstrategi fram till och med |
|
|
|
|
2018 ........................................................... |
206 |
|
|
42.3.3 |
Hamnpaketet.................................................. |
206 |
|
42.4 |
Den integrerade havspolitiken........................................ |
207 |
|
|
42.5 |
Luftfart ........................................................................... |
|
207 |
|
|
42.5.1 |
Det gemensamma luftrummet ....................... |
207 |
|
|
42.5.2 |
Flygplatspaketet............................................. |
208 |
|
|
42.5.3 |
Översyn av flygpassagerares rättigheter........ |
208 |
43 |
Politiken för informationssamhället.............................................. |
209 |
43.1Europeisk inre marknad för elektronisk
|
kommunikation............................................................... |
209 |
43.2 |
Direktiv om nät- och informationssäkerhet.................... |
210 |
43.3Direktiv om åtgärder för att minska kostnaderna vid
|
bredbandsutbyggnad ....................................................... |
210 |
43.4 |
Tillgänglighet till myndigheters webbplatser ................. |
211 |
43.5 |
E - faktura ......................................................................... |
211 |
43.6 |
Direktiv om radioutrustning ........................................... |
212 |
43.7 |
Internetpolitik och internets förvaltning ......................... |
212 |
44 Energi |
............................................................................................ |
213 |
44.1 ................ |
Direktiv om indirekt landanvändning (ILUC) |
213 |
44.2Meddelande om energipriser och energikostnader i
Europa ............................................................................ |
214 |
44.3Meddelande om en europeisk
|
försörjningstrygghetsplan för energi ............................. |
214 |
44.4 |
Meddelande om stresstester........................................... |
215 |
44.5 |
Meddelande om den inremarknaden för energi ............. |
215 |
DEL 9 JORDBRUK, FISKE OCH LIVSMEDEL .......................... |
217 |
|
45 Den gemensamma jordbrukspolitiken.......................................... |
217 |
|
45.1 |
Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken .......... |
217 |
45.2Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer
|
för jordbruksprodukter .................................................. |
217 |
45.3 |
Utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolan ......... |
218 |
45.4 |
Ekologisk produktion .................................................... |
219 |
45.5 |
Ryska importstoppet...................................................... |
219 |
46 Den gemensamma fiskeripolitiken............................................... |
220 |
46.1Reform och genomförande av den gemensamma
|
fiskeripolitiken............................................................... |
220 |
46.2 |
EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeland.................. |
221 |
46.3 |
Fiskeriförvaltning i Östersjön........................................ |
221 |
46.4 |
Fiskeriförvaltning i Västerhavet .................................... |
222 |
47 Livsmedel, djur och växter........................................................... |
223 |
|
47.1 |
Friskare djur, sundare växter och säkrare livsmedel...... |
223 |
47.2 |
Förordning om nya livsmedel........................................ |
225 |
47.3 |
Zooteknisk förordning................................................... |
226 |
47.4 |
Livsmedelsbedrägerier .................................................. |
226 |
47.5 |
Djurskydd ...................................................................... |
226 |
47.6 |
Ursprungsmärkning av kött ........................................... |
227 |
47.7 |
Matsvinn........................................................................ |
228 |
47.8 |
Djurläkemedel ............................................................... |
228 |
47.9 |
Foderläkemedel ............................................................. |
228 |
DEL 10 MILJÖ .................................................................................. |
230 |
|
48 Horisontella miljöfrågor............................................................... |
230 |
48.1Miljöanpassning av europeiska terminen och Europa
|
2020 - strategin ................................................................ |
230 |
48.2 |
Cirkulär ekonomi ........................................................... |
230 |
49 Klimat |
.......................................................................................... |
231 |
49.1 ................. |
FN:s ramkonvention om klimatförändringar |
231 |
49.2 ....... |
Ramverket för klimat och energipolitiken till 2030 |
232 |
49.3EU:s system för handel med utsläppsrätter och
förslag om marknadsstabilitetsreserv ............................ |
233 |
49.4Utsläppsrätter och flyget inklusive FN:s organ för
luftfartsfrågor ................................................................ |
233 |
49.5Mätning, rapportering och verifiering av
|
koldioxidutsläpp från sjötransporter.............................. |
234 |
49.6 |
Luftvårdspaketet och medelstora |
|
|
förbränningsanläggningar.............................................. |
234 |
49.7 |
Bränslekvalitetsdirektivet.............................................. |
235 |
50 Naturresurser och biologisk mångfald ......................................... |
235 |
|
50.1 |
Invasiva främmande arter.............................................. |
236 |
Skr. 2014/15:65
11
Skr. 2014/15:65
12
50.2Tillträdesregler till genetiska resurser under
|
|
Nagoyaprotokollet.......................................................... |
236 |
|
50.3 |
Partsmöte för konventionen om biologisk mångfald...... |
236 |
|
50.4 |
Artskyddsbrott................................................................ |
237 |
51 |
Kemikalier och avfall.................................................................... |
237 |
|
|
51.1 |
Kvicksilverförhandlingar................................................ |
238 |
|
51.2 |
Tunna plastbärkassar ...................................................... |
238 |
|
51.3 |
EU:s avfallspaket............................................................ |
239 |
|
51.4 |
Genmodifierade organismer ........................................... |
239 |
52 |
Vatten och marin miljö ................................................................. |
240 |
|
|
52.1 |
Ramdirektiv om havsplanering ...................................... |
240 |
DEL 11 UTBILDNING, UNGDOM, KULTUR OCH IDROTT .... |
241 |
||
53 |
Utbildning ..................................................................................... |
241 |
|
|
53.1 |
Utbildningens roll i Europa |
241 |
53.2EU:s program för utbildning, ungdom och idrott
(Erasmus+) ..................................................................... |
241 |
53.3Effektiv och innovativ utbildning för att investera i
|
kompetens ...................................................................... |
242 |
53.4 |
Effektiv lärarutbildning .................................................. |
242 |
53.5 |
Flerspråkighet och utveckling av språkkunskaper.......... |
243 |
53.6 |
Kvalitetssäkring inom utbildningsområdet..................... |
243 |
53.7 |
Entreprenörskap i utbildningen ...................................... |
243 |
53.8 |
Yrkeskvalifikationsdirektivet ......................................... |
244 |
54 Ungdomsfrågor ............................................................................. |
244 |
|
54.1 |
Den strukturerade dialogen ............................................ |
245 |
54.2 |
EU:s arbetsplan på ungdomsområdet ............................. |
245 |
54.3Främjande av ungt företagande för ungdomars
|
sociala delaktighet.......................................................... |
245 |
|
54.4 |
Ungdomars tillgång till rättigheter ................................. |
246 |
|
55 Kultur, medier och idrott............................................................... |
246 |
||
55.1 |
Kultur |
............................................................................. |
246 |
55.2 |
Audiovisuella frågor....................................................... |
247 |
|
55.3 |
Kreativa ...........................................Europa |
248 |
|
55.4 |
Programmet ......................Ett Europa för medborgarna |
249 |
|
55.5 |
Idrott............................................................................... |
|
249 |
DEL 12 EU:S INSTITUTIONER ...................................................... |
250 |
||
56 Institutionernas ..........................................................verksamhet |
250 |
||
56.1 |
Kommissionen................................................................ |
250 |
|
|
56.1.1 ..................... |
Kommissionens arbetsprogram |
250 |
|
56.1.2 .......................... |
Arbetsgruppen för Grekland |
251 |
|
56.1.3 ............................. |
Genomförande av direktiv |
251 |
|
56.1.4 ...................................... |
Överträdelseärenden |
252 |
56.2 |
Europaparlamentet ......................................................... |
253 |
|
56.3 |
254 |
||
56.4 |
Öppenhet ........................................................och insyn |
255 |
|
56.5 |
Personalpolitik ................................i EU:s institutioner |
256 |
|
56.6 |
Språk .............................................................................. |
|
257 |
56.7 |
Regionkommittén .......................................................... |
257 |
Skr. 2014/15:65 |
|
Bilaga 1 |
Mål av svenskt intresse vid |
|
|
|
|
under 2014 ............................................................................. |
259 |
|
|
Bilaga 2 |
Under 2014 avslutade och pågående överträdelseärenden .... |
316 |
|
|
Bilaga 3 |
Beslut i rådet under 2014 som Sverige inte stött ................... |
359 |
|
|
Sakregister |
........................................................................................... |
363 |
|
|
Utdrag ur protokoll ........vid regeringssammanträde den 5 mars 2015 |
367 |
|
13
Skr. 2014/15:65 DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE
UTVECKLINGEN I EU
1 Inledning
Under 2014 präglades
Utfallet av valet till Europaparlamentet med framgångar för EU- skeptiska partier på flera håll och ett minskat stöd för fortsatt EU- integration i allmänhet har gett ytterligare bränsle till debatten om hur legitimiteten för samarbetet kan stärkas. Olika initiativ har presenterats av medlemsstater som att öka de nationella parlamentens inflytande, stärka medborgarperspektivet genom ökad insyn och öppenhet i beslutsprocesserna och att effektivisera institutionernas arbete. Det finns till exempel en önskan bland flera medlemsstater om att kommissionen bör fokusera på färre frågor och att arbetet blir mer resultatinriktat, vilket även kommissionen har som målsättning. För EU torde det vara en viktig utmaning att nå konkreta resultat i viktiga frågor och därigenom lägga grunden för ett ökat förtroende för det europeiska samarbetet.
14
För regeringen är värnandet av de mänskliga rättigheterna och människors demokratiska delaktighet hörnstenar som ska genomsyra arbetet både i EU och globalt. I mars presenterade kommissionen ett meddelande om inrättande av ett nytt ramverk i EU för att stärka rättsstaten, något Sverige efterfrågat en längre tid. Syftet med ramverket är att göra det möjligt för kommissionen att finna en lösning med en berörd medlemsstat för att avvärja systematiska och allvarliga hot mot rättsstatsprincipen.
I augusti valde stats- och regeringscheferna Polens dåvarande premiärminister Donald Tusk som efterträdare till Herman Van Rompuy som ordförande för Europeiska rådet. Han tillträdde den 1 december. Under de senaste åren har Europeiska rådets arbete i hög utsträckning varit inriktat på akut finansiell eller ekonomisk krishantering snarare än diskussioner om allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar för unionen. I och med att den akuta ekonomiska krisen klingat av något har det under 2014 varit möjligt för Europeiska rådet att mer strategiskt diskutera förutsättningarna för EU:s långsiktiga utveckling. Ett resultat av detta är den strategiska dagordningen med nyckelprioriteringar för de kommande fem åren som Europeiska rådet kom överens om i juni och som innehåller följande fem prioriteringar för EU under de kommande fem åren:
1.Starkare ekonomier med fler jobb,
2.Ett samhälle som både utvecklar och skyddar sina medborgare,
3.Hållbar energi- och klimatpolitik,
4.Ett EU för frihet, säkerhet och rättvisa, och
5.EU:s roll i världen.
Samtliga medlemsstater nominerade under sommaren sina kandidater till kommissionen, och efter utfrågningar i Europaparlamentet och några omstuvningar bland portföljerna, kunde den nya kommissionen godkännas under oktober månad av både Europaparlamentet och Europeiska rådet. De nya kommissionärerna tillträdde därmed sina poster som planerat den 1 november. Ny ordförande för kommissionen är Jean- Claude Juncker från Luxemburg, och den svenska kommissionären Cecilia Malmström är ansvarig för handelsfrågorna. Kommissionen för
Regeringen välkomnar särskilt att
Skr. 2014/15:65
15
Skr. 2014/15:65 |
mellan kvinnor och män, och då särskilt kvinnors låga deltagande på |
|
|
arbetsmarknaden. Regeringen arbetar aktivt för att föra jämställdhets- |
|
|
frågan högt upp på EU:s dagordning och säkerställa att arbetet med |
|
|
jämställdhet progressivt drivs framåt. |
|
|
På grund av det institutionella läget under året var det jämförelsevis |
|
|
relativt lugnt i lagstiftningsarbetet då utgående kommission inte |
|
|
presenterade många nya förslag och Europaparlamentets arbete låg nere |
|
|
under en längre period. Huvudprioriteringar för både det grekiska |
|
|
ordförandeskapet i rådet under det första halvåret och det italienska |
|
|
ordförandeskapet det andra halvåret var att hantera de institutionella |
|
|
förändringarna och att bidra till återupprättad ekonomisk tillväxt. EU har |
|
|
trots de institutionella utmaningarna lyckats nå i mål med flera viktiga |
|
|
lagstiftningsärenden under året. |
|
|
Under året kunde som nämnts en viss stabilisering skönjas av det |
|
|
ekonomiska läget i Europa, dock kvarstod betydande ekonomiska och |
|
|
finansiella svårigheter med bl.a. hög arbetslöshet som följd. Åter- |
|
|
hämtningen i euroområdet är svag både historiskt och i jämförelse med |
|
|
andra avancerade ekonomier. Den höga arbetslösheten minskade något, |
|
|
men skillnaderna mellan olika länder är fortsatt mycket stora. Med |
|
|
anledning av den svaga återhämtningen hamnade diskussionen om |
|
|
åtgärder för att öka tillväxt och sysselsättning i EU i fokus under hösten |
|
|
och då särskilt behovet av ökade investeringar. Regeringen anser att |
|
|
långsiktigt hållbara offentliga finanser är en förutsättning för tillväxt, |
|
|
men att det samtidigt är angeläget att öka privata och offentliga |
|
|
investeringar. I slutet av november presenterade den nya kommissionen |
|
|
tankar kring en investeringsplan för att öka investeringarna i EU och på |
|
|
det sättet skapa sysselsättning, snabba upp den ekonomiska |
|
|
återhämtningen och öka konkurrenskraften. Planen välkomnades på |
|
|
stats- och regeringschefernas möte i december och dess genomförande |
|
|
kommer förmodligen att dominera |
|
|
Genom den europeiska terminen och Europa |
|
|
under 2014 behovet av strukturreformer på medlemsstatsnivå fram. |
|
|
Kommissionen påpekade i den årliga tillväxtrapporten, som |
|
|
presenterades i november, att återhämtningen är svagare än väntat trots |
|
|
nationella och europeiska insatser. Kommissionen anser att den |
|
|
ekonomiska krisen har utlöst en pågående samhällskris och att den |
|
|
långsamma återhämtningen hämmar arbetet med att minska de höga |
|
|
arbetslöshetsnivåerna. |
I rapporten redovisar kommissionen sina |
|
prioriteringar inom den ekonomiska politiken och sysselsättnings- |
|
|
politiken för 2015 och föreslår ett integrerat förhållningssätt baserat på |
|
|
tre huvudlinjer: stimulans till investeringar, en förnyad vilja till |
|
|
strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik. Regeringen beklagar |
|
|
dock att kommissionen inte heller i 2015 års tillväxtöversyn lyft fram |
|
|
kvinnors förvärvsfrekvens som en viktig tillväxtfaktor. |
|
|
Diskussionen om balansen mellan offensiva satsningar på investeringar |
|
|
och en ansvarsfull finanspolitik kommer att fortsätta framöver. En central |
|
|
utmaning för medlemsstaterna ser ut att bli en fortsatt reformering av |
|
|
sina ekonomier för att kunna klara av en allt tuffare konkurrens utan att |
|
|
göra avkall på ambitionerna när det gäller exempelvis nationella |
|
|
välfärdssystem. I dessa diskussioner lyfter regeringen fram betydelsen av |
|
16 |
strukturreformer på |
arbetsmarknaden och produkt- och tjänste- |
marknaderna och satsningar på utbildning, forskning, utveckling och innovation på nationell nivå. Vidare är en fortsatt fördjupning av den inre marknaden för varor, tjänster och personer en förutsättning för att öka tillväxten i EU. Regeringen ser särskilt fram emot kommissionens kommande initiativ om den digitala inre marknaden, då förutsättningar behöver skapas så att alla möjligheter som digitaliseringen ger kan tas till vara.
Den ekonomiska krisen har bland annat inneburit att beslut har tagits om inrättande av bankunionen och en diskussion pågår om ytterligare fördjupning av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Takten i det fortsatta fördjupningsarbetet kommer sannolikt att bero bland annat på hur medlemsstaternas ekonomier utvecklas.
Klimat- och energiramverket var en av de sakpolitiskt största frågorna under 2014, och kommer förmodligen också att vara det under kommande år. I januari presenterade kommissionen ett förslag till nya målsättningar för energi- och klimat till 2030. Förslaget diskuterades första gången på Europeiska rådet i mars, återigen i juni, och en överenskommelse nåddes slutligen på Europeiska rådets möte i oktober. Överenskommelsen innehöll mål för reduktion av utsläpp av växthusgaser (minst 40 procent), förnybar energi (minst 27 procent) och energieffektivisering (minst 27 procent). Dessutom inkluderades skrivningar om hur EU:s inre energimarknad ska stärkas och hur försörjningstryggheten avseende energi ska ökas. Då EU har en betydelsefull roll i det internationella klimatarbetet är det av stor betydelse att en överenskommelse kunde nås i oktober. EU kan nu i god tid lägga sitt bud inför FN:s klimatkonferens i Paris 2015, COP 21. Regeringen anser att klimatmålet bör höjas till 50 procent inklusive genom användning av internationella krediter för att EU ska kunna bidra i enlighet med ansvar och förmåga i de internationella klimatförhandlingarna, och verkar för att en process inleds på
Den ökade oron i omvärlden har inneburit att de utrikespolitiska frågorna fått en alltmer framträdande roll på EU:s dagordning, och de frågor som varit mest aktuella på utrikesområdet är situationen i Ukraina, Syrien och Irak samt
Under senhösten 2013 startade ett folkligt upplopp i Ukraina, den s.k. Euromajdan. Protesterna var riktade mot ett uteblivet associeringsavtal mellan Ukraina och EU. Den ryska aggressionen i Ukraina som efterföljde har lett till omfattande diskussioner och har varit en återkommande fråga på Europeiska rådets dagordning under året. Utvecklingen i Ukraina och EU:s relationer till Ryssland har ställt samarbetet mellan medlemsstaterna på prov och visat på behovet av att EU talar med en röst och kan agera starkt, tydligt och effektivt på det utrikespolitiska området. Regeringen är pådrivande för att EU tar ett större ansvar för säkerhet och utveckling, såväl globalt som i EU:s närområde. I mars hölls ett extrainsatt toppmöte som inleddes med ett möte med Ukrainas premiärminister som informerade om situationen i
Skr. 2014/15:65
17
Skr. 2014/15:65 landet. EU:s stats- och regeringschefer har uttryckt ett starkt stöd för Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet och stöd för den nya ukrainska regeringen. De har också fördömt Rysslands aggression mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim och fattat beslut om att bistå Ukraina ekonomiskt och om att införa omfattande sanktioner mot Ryssland. I anslutning till Europeiska rådet i slutet av mars undertecknades de politiska delarna av associeringsavtalet med Ukraina. Tre månader senare, i slutet av juni, undertecknades associeringsavtal med Georgien och Moldavien och de återstående delarna av avtalet med Ukraina.
Under sommaren och hösten utbröt i Västafrika det största och mest komplexa utbrottet av ebola sedan sjukdomen upptäcktes 1976. Fler har smittats och avlidit än i alla tidigare utbrott tillsammans. Denna multi- dimensionella kris har fått följdverkningar för hälsosystem, ekonomi, stabilitet och säkerhet.
I december upphörde de speciella övergångslösningar för kommissionens och
1.1 Information till och överläggningar och samråd med riksdagen
|
Enligt regeringsformen är regeringen skyldig att löpande informera |
|
riksdagen om vad som sker inom ramen för |
|
informationsskyldighet regleras närmare i riksdagsordningen. Där anges |
|
att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för riksdagen och varje år |
|
lämna denna skrivelse om verksamheten i EU till riksdagen. |
|
Enligt riksdagsordningen ska regeringen också informera riksdagen om |
|
sin syn på de dokument som EU:s institutioner överlämnat till riksdagen |
|
och som regeringen bedömer som betydelsefulla. Under året över- |
|
lämnades 86 faktapromemorior (161 under 2013) i vilka regeringen har |
|
informerat riksdagen om specifika förslag och regeringens syn på dessa. |
|
Om ett utskott begär det, har regeringen vidare en skyldighet att lämna |
|
upplysningar och avge yttranden till utskotten om |
|
Regeringen ska även överlägga med utskotten i de frågor om |
|
som utskotten bestämmer. Överläggningar mellan regeringen och |
|
utskotten om |
|
2013). |
|
Riksdagens arbete med subsidiaritetskontroll av utkast till |
|
lagstiftningsakter har formaliserats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft |
18 |
den 1 december 2009. Enligt |
|
råder delad befogenhet vidta åtgärder endast om målet med ett förslag Skr. 2014/15:65 inte kan uppnås av medlemsstaterna själva. Enligt riksdagsordningen ska
riksdagen pröva om ett utkast till en lagstiftningsakt strider mot subsidiaritetsprincipen. Om det utskott som är ansvarigt för subsidiaritetsprövningen begär det, ska regeringen informera om sin bedömning av subsidiaritetsprincipen i det aktuella lagstiftningsutkastet.
Om utskottet bedömer att ett lagstiftningsutkast strider mot subsidiaritetsprincipen, lämnar utskottet ett utlåtande till kammaren med förslag att riksdagen ska anta ett motiverat yttrande till ordförandena i Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Under 2014 har riksdagen antagit två motiverade yttranden. Regeringen har tagit del av de motiverade yttrandena.
Regeringen har också tagit del av de åtta utlåtanden om granskningar av
Enligt regeringsformen ska regeringen löpande samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för
En samlad redovisning av de fall där Sverige röstat nej eller avstått från att rösta i rådet finns i skrivelsens bilaga 3.
2 Europeiska rådet
Extrainsatt möte med stats- och regeringscheferna om Ukraina den 6 mars
Stats- och regeringscheferna höll den 6 mars ett extrainsatt möte med anledning av situationen i Ukraina. Toppmötet inleddes med ett möte med Ukrainas premiärminister som informerade om situationen i landet. EU:s stats- och regeringschefer enades om ett uttalande i vilket man uttryckte starkt stöd för Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet och stöd för den nya ukrainska regeringen. Uttalandet innehöll även ett fördömande av Rysslands aggression mot Ukraina, krav på att de ryska styrkorna ska dras tillbaka från Krim och krav på omedelbart tillträde för internationella observatörer. Beslutet samma dag om en folkomröstning om Krims anslutning till Ryssland förklarades vara i strid med Ukrainas grundlag och därför olagligt.
Stats- och regeringscheferna gav också stöd till att titta på olika möjligheter att bistå Ukraina ekonomiskt. Man enades om att låta olika expertgrupper brådskande titta närmare på de förslag som kommissionen
19
Skr. 2014/15:65
20
hade presenterat för att kunna tillämpa dem så snart som möjligt. Samtidigt påpekades vikten av att få på plats ett
Det konstaterades att Ryssland inte hade visat några konkreta tecken på att vilja trappa ned konflikten, vilket gjorde att stats- och regeringscheferna enades om att
avbryta dialogen om visumliberaliseringar med Ryssland,
avbryta förhandlingarna om ett nytt bilateralt avtal mellan EU och Ryssland, och
bekräfta att de
Ukraina och Ryssland uppmanades att försöka nå en förhandlingslösning på krisen tillsammans med relevanta multilaterala organisationer. Europeiska rådet framhöll att dessa förhandlingar behövde starta de kommande dagarna och avslutas inom en snar framtid och att om så inte gjordes skulle det behöva beslutas om ytterligare åtgärder inklusive reseförbud, frysning av tillgångar riktade mot enskilda personer och inställt toppmöte mellan EU och Ryssland. Slutsatserna slog även fast att om Ryssland destabiliserade situationen ytterligare skulle detta påverka relationen mellan EU och Ryssland inom ytterligare ett stort antal ekonomiska områden.
Stats- och regeringscheferna enades vidare om att underteckna associerings- och frihandelsavtalet med Ukraina så snart som möjligt, men också att skyndsamt skriva under de politiska delarna av avtalet. Dessutom beslutade de att ge Ukraina ensidiga handelslättnader till EU till dess att associeringsavtalet har trätt i kraft.
Europeiska rådets möte den
Mötet i Europeiska rådet dominerades av utvecklingen i Ukraina och åtgärder mot Ryssland. Stats- och regeringscheferna slog fast att folkomröstningen på Krim var olaglig och var eniga om att inte erkänna Rysslands införlivande av Krim och Sevastopol. Sanktionslistan utökades med ytterligare tolv personer från Ryssland som belades med viseringsförbud och vars tillgångar frystes. Europeiska rådet var enigt om att ytterligare destabilisering från rysk sida skulle leda till långtgående ekonomiska konsekvenser för Ryssland. Europeiska rådet undertecknade de politiska delarna av associeringsavtalet med Ukraina.
Stats- och regeringscheferna kom också överens om att tidigarelägga undertecknandet av associeringsavtalen med Georgien och Moldavien till senast i juni.
Europeiska rådet antog korta slutsatser om den europeiska terminen inför medlemsstaternas framtagande av nationella reformprogram samt stabilitets- och konvergensprogram. Stats- och regeringscheferna stämde av genomförandet av Europa
Europeiska rådet ställde sig bakom den uppgörelse som gjorts om den gemensamma avvecklingsmekanismen i bankunionen och välkomnade framstegen i förhandlingarna om sparandedirektivet.
Stats- och regeringscheferna höll en kort diskussion om industrins konkurrenskraft och antog slutsatser om hur den kunde stärkas, bland
annat genom fokus på kunskaper, immaterialrätt och nyckelteknologier, liksom en väl fungerande inre marknad och fri, rättvis och öppen handel.
Europeiska rådet genomförde en längre diskussion om klimat och energi. Slutsatser antogs med innebörden att kommissionens förslag till nytt klimat- och energiramverk för perioden
Stats- och regeringscheferna bekräftade vidare målet om att fullborda den inre marknaden för energi 2014 och att utveckla länkar så att ingen medlemsstat är isolerad från det europeiska nätverket för gas och elektricitet 2015. Europeiska rådet bad kommissionen om en fördjupad studie av EU:s energisäkerhet och att i juni presentera en plan för hur EU:s energiberoende kunde minskas.
Förberedelserna för toppmötet med Afrikanska unionen den
Extrainsatt middag med stats- och regeringscheferna den 27 maj
Stats- och regeringscheferna möttes den 27 maj vid en informell middag för att diskutera utfallet av valet till Europaparlamentet, vilka politikområden som EU bör fokusera på framöver, processen för att nominera en ny ordförande i kommissionen och presidentvalet i Ukraina.
Stats- och regeringscheferna konstaterade att utfallet av valet till Europaparlamentet innehöll budskap om både kontinuitet och förändring. När det gällde framtida prioriteringar för EU diskuterades ett antal områden: reformer för ökad konkurrenskraft, jobb och tillväxt, en väl fungerande ekonomisk och monetär union, klimat och energi, rättsliga och inrikes frågor och EU:s roll i världen. Europeiska rådets ordförande lyfte särskilt fram behovet av en gemensam förståelse för vad som bör göras på nationell nivå respektive
Vid middagen fick ordföranden i uppdrag att konsultera de nya gruppledarna i Europaparlamentet när dessa väl valts och de 28 stats- och regeringscheferna om en ny kommissionsordförande för att därefter återrapportera till Europeiska rådet.
Stats- och regeringscheferna diskuterade även situationen i Ukraina. I ett gemensamt uttalande välkomnade de att söndagens presidentval hade kunnat hållas, trots utmaningarna i vissa regioner i östra Ukraina. De uppmanade alla parter att erkänna utgången av valet. Stats- och regeringscheferna uttryckte även sin förväntan på Ryssland om att samarbeta med den legitima presidenten, dra tillbaka sina trupper från gränsen och använda sitt inflytande över separatister för att trappa ned
Skr. 2014/15:65
21
Skr. 2014/15:65
22
situationen. Stats- och regeringscheferna bekräftade också sitt stöd till Ukrainas politiska och ekonomiska reformer.
Slutligen uttryckte stats- och regeringscheferna solidaritet med befolkningen i Serbien,
Europeiska rådet
Europeiska rådets möte inleddes i Ypres för att uppmärksamma minnet av första världskrigets utbrott. Mötet fortsatte på sedvanligt sätt i Bryssel. Vid mötet avhandlades ett antal frågor. Europeiska rådet fattade beslut om ny kommissionsordförande och en s.k. strategisk dagordning med EU:s prioriteringar för de kommande åren. Dessutom diskuterade stats- och regeringscheferna nya riktlinjer för samarbetet avseende rättsliga och inrikes frågor, Ukraina, den europeiska terminen och ramverket för klimat och energi för 2030.
Europeiska rådet beslutade att föreslå
1.En union med sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft,
2.En union som gör alla medborgare mer delaktiga och skyddar dem,
3.En energiunion med en framåtblickande klimatpolitik,
4.En union med frihet, säkerhet och rättvisa och
5.Unionen som en stark global aktör.
I slutsatserna från mötet framhölls att Europeiska rådet avser se till att genomförandet av prioriteringarna följs upp.
Europeiska rådet antog även strategiska riktlinjer för samarbetet på området för frihet, säkerhet och rättvisa. Med utgångspunkt i tidigare program konstaterades i slutsatserna att den övergripande prioriteringen nu är att konsekvent införliva och effektivt genomföra och konsolidera befintliga rättsliga instrument och politiska åtgärder. Riktlinjerna berör bl.a. områden som grundläggande rättigheter, asyl och migration och rättsligt samarbete. Europeiska rådet uppmanade EU:s institutioner och medlemsstater att se till att dessa riktlinjer följs upp med lämpliga lagstiftningsåtgärder och operativa åtgärder och kommer under 2017 att genomföra en halvtidsöversyn.
Stats- och regeringscheferna undertecknade associeringsavtal med Georgien och Moldavien och de återstående delarna av avtalet med Ukraina. Stats- och regeringscheferna träffade Ukrainas president och diskuterade situationen i Ukraina. I slutsatserna från mötet förväntade sig Europeiska rådet att ett antal åtgärder skulle ha vidtagits senast måndagen den 30 juni: en
situationen och vid behov anta ytterligare restriktiva åtgärder om villkoren inte uppfylls.
I närvaro av chefen för Europeiska centralbanken avslutade Europeiska rådet den fjärde europeiska terminen. Europeiska rådet slog fast ett antal utmaningar som EU alltjämt står inför som hög arbetslöshet, höga skulder och låg tillväxt, och konstaterade att den finanspolitiska konsolideringen därmed måste fortsätta.
Europeiska rådet diskuterade även regelförenkling (lagstiftningens ändamålsenlighet) och gick igenom de framsteg som har gjort på området på basis av ett meddelande av kommissionens på området. I slutsatserna uppmanades rådet att fortsätta granskningen. Slutsatserna slår även fast att regelförenkling ska genomföras med beaktande av skyddet för konsumenter och arbetstagare samt hälso- och miljöskydd.
På basis av återrapportering från Europeiska rådets ordförande stämdes läget av när det gäller det nya ramverket för klimat och energi. Europeiska rådet beslutade att återkomma till diskussionerna i oktober då de övergripande klimat- och energimålen för 2030 skulle beslutas. Stats- och regeringscheferna diskuterade även försörjningstrygghet på energiområdet, inklusive ett antal brådskande åtgärder på området. Som en del av förberedelserna inför Europeiska rådets oktobermöte ombads rådet att ytterligare analysera andra åtgärder på medellång och lång sikt för att öka EU:s energitrygghet.
Europeiska rådet godkände rådets beslut att bevilja Albanien kandidatlandsstatus. Europeiska rådet välkomnade också Litauen som euroområdets nittonde medlem.
Extrainsatt möte i Europeiska rådet den 16 juli
Europeiska rådet hade ett extrainkallat möte den 16 juli för att framförallt diskutera utnämningen av EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, men också posten som ordförande för Europeiska rådet och andra topposter.
Mötet inleddes som vanligt med ett kort utbyte med talmannen för Europaparlamentet, Martin Schulz, som bland annat talade om de olika utmaningar som EU nu står inför. Ledarna diskuterade därefter situationen i Ukraina och Israel Gaza. Det hölls även en diskussion med den nyvalde ordföranden för kommissionen,
Europeiska rådets ordförande informerade stats- och regeringscheferna om de konsultationer som han hade genomfört med medlemsstaterna inför mötet och konstaterade att det inte hade gått att nå enighet om en ny hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik eller ordförande för Europeiska rådet. Europeiska rådet enades därför om att återkomma till och fatta beslut om utnämningarna vid ett extrainsatt möte den 30 augusti.
Stats- och regeringscheferna hade även en diskussion med kommissionens nyvalde ordförande om den strategiska dagordning som överenskoms vid Europeiska rådet i juni. I slutsatserna från mötet betonades vikten av att EU fokuserar på de områden där unionen kan göra skillnad och Europeiska rådet återupprepade sin avsikt att kontinuerligt följa upp de strategiska prioriteringarna.
Skr. 2014/15:65
23
Skr. 2014/15:65
24
Europeiska rådet diskuterade även situationen i Ukraina och beklagade att de steg som hade efterfrågats i Europeiska rådets slutsatser från den 27 juni inte hade följts. Europeiska rådet beslutade därför att utvidga de restriktiva åtgärderna för att rikta dem mot enheter, inbegripet ryska enheter, som materiellt eller ekonomiskt stöder åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas suveränitet, territoriella integritet och oberoende. Europeiska rådet begärde också att man överväger möjligheten att inrikta sig på personer eller enheter som aktivt tillhandahåller material eller ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattare som bär ansvaret för den olagliga annekteringen av Krim eller destabiliseringen av östra Ukraina. Europeiska rådet uppmanade Europeiska investeringsbanken att ställa in undertecknandet av nya finansieringsinsatser i Ryssland. Medlems- staterna enades vidare om att samordna sina ståndpunkter inom direktionen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling i syfte att också ställa in finansieringen av nya insatser. Till sist uppmanade Europeiska rådet kommissionen att göra en förnyad bedömning av samarbetsprogrammen mellan EU och Ryssland i syfte att från fall till fall ta beslut om att ställa in genomförandet av EU:s bilaterala och regionala samarbetsprogram, förutom projekt som ute- slutande berör gränsöverskridande samarbete och det civila samhället.
Stats- och regeringscheferna uttryckte vidare sin djupa oro för det upptrappade våldet i Gaza och Israel, som i första hand slår mot civila. Båda sidor uppmanades att trappa ned konflikten, få ett slut på våldet, ge tillträde för humanitärt bistånd och återgå till lugn. Europeiska rådet underströk också det angelägna i att återuppta fredsförhandlingar som syftar till en tvåstatslösning.
Europeiska rådets extrainkallade möte den 30 augusti
Europeiska rådets diskussion fokuserade på den ryska aggressionen mot Ukraina som stats- och regeringscheferna fördömde. Med anledning av det förvärrade läget i Ukraina och att Ryssland eskalerat inflödet av ryska trupper och materiel, hade Ukrainas president Petro Porosjenko inbjudits att tala inför rådet. Petro Porosjenko varnade för att landet stod på randen till fullskaligt krig med Ryssland och presenterade sin fredsplan. Europeiska rådet uppmanades att reagera med skärpta sanktioner.
Stats- och regeringscheferna enades om att fördöma den ryska militära aggressionen på ukrainskt territorium och kräva att de ryska styrkorna och vapnen omedelbart dras tillbaka. Europeiska rådet beslutade att ge i uppdrag åt kommissionen och utrikestjänsten att inom en vecka presentera förslag på skärpta ekonomiska sanktioner. I detta förslag skulle det ingå en reglering så att alla personer och institutioner som stod i förbindelse med separatisterna i
Efter en kort diskussion kunde Europeiska rådet enas om att utse Polens premiärminister Donald Tusk till ny ordförande för Europeiska rådet och ordförande för eurotoppmötena. Italiens utrikesminister Federica Mogherini utsågs till EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik.
Stats- och regeringscheferna diskuterade ekonomiska frågor mot bakgrund av de senaste uppgifterna om att återhämtningen framför allt i
euroområdet gick långsammare än beräknat. Europeiska rådet diskuterade bland annat den konferens om sysselsättning som den italienska regeringen planerade att hålla i oktober månad 2014 på stats- och regeringschefsnivå.
Europeiska rådet berörde också akuta kriser i EU:s närområde. Stats- och regeringscheferna uttryckte sin djupa oro över det upptrappade våldet i Syrien och Irak, terrororganisationen ISIL:s övergrepp och kränkningar mot religiösa och etniska minoriteter och utsatta grupper. Stöd uttrycktes till enskilda medlemsstaters beslut att erbjuda militär utrustning till Irak och den kurdiska regeringen. Åtgärder för att förhindra
Europeiska rådet välkomnade vapenvilan i Gaza och uppmanade parterna att respektera den. Parterna uppmanades även att verka för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen i Gaza bland annat genom att lyfta blockaden, och att återuppta förhandlingar för att uppnå en tvåstatslösning.
Det eskalerande våldet i Libyen fördömdes starkt och stats- och regeringscheferna uppmanade alla parter att acceptera ett omedelbart eldupphör, ingå en vapenvila och inleda en nationell dialog för att uppnå långsiktig stabilitet.
Europeiska rådet antog slutsatser om ebola och underströk vikten av att omvärlden ger koordinerat stöd till de drabbade länderna.
Europeiska rådets möte den
Diskussionen vid Europeiska rådet koncentrerades till EU:s klimat- och energipaketet för perioden
Den utrikesfråga som fick störst uppmärksamhet vid toppmötet var ebola. En samordnare för EU:s insatser i kampen mot ebola utnämndes.
I diskussionen om situationen i Ukraina kunde Europeiska rådet bekräfta sin hållning inför de förestående ukrainska parlamentsvalen den
Skr. 2014/15:65
25
Skr. 2014/15:65
26
26 oktober. De senaste ansträngningarna för att nå en fredlig lösning på konflikten i östra Ukraina välkomnades samtidigt som Ryssland upp- manades att bidra till nedtrappning.
Europeiska rådet uttryckte stöd till Moldavien inför den omfattande reformagendan i landet liksom förväntningar om fria och rättvisa val till parlamentet den 30 november. Europeiska rådet signalerade därutöver stor oro över de ökade spänningarna i östra Medelhavet och Turkiet uppmanades att respektera Cyperns suveränitet.
Stats- och regeringschefernas diskussion om de ekonomiska frågorna koncentrerades till de vikande tillväxtsiffrorna och den ökande arbetslösheten. Europeiska rådet välkomnade investeringspaketet om 300 miljarder euro som kommissionsordförande
Europeiska rådet antog beslutet om att utnämna kommissionen, som den 22 oktober godkändes av Europaparlamentet. Europeiska rådet ställde sig också bakom EU:s strategi för regionen kring Adriatiska havet och Joniska havet.
Detta toppmöte var det sista för Europeiska rådets utgående ordförande Herman Van Rompuy och kommissionens ordförande José Manuel Barroso. De avtackades av stats- och regeringscheferna.
Europeiska rådets möte den 18 december
Mötet var det första toppmötet under den nya ordföranden Donald Tusks ledning. Vid mötet diskuterades jobb- och tillväxtfrågor samt situationen i Ukraina.
Fokus för diskussionen om jobb, tillväxt och investeringar blev som väntat kommissionens förslag till en investeringsplan. Planen presenterades av kommissionens ordförande
Det fanns vidare en enighet kring att fokus bör vara på att uppmuntra privata investeringar och att det är viktigt att projekten väljs ut av oberoende experter. Slutsatserna listar även ett antal områden som är viktiga för ett förbättrat investeringsklimat och som kan bidra till ökad tillväxt, som bättre lagstiftning, den inre marknaden för varor och tjänster, den digitala inre marknaden, innovation och handelsavtalet med USA (TTIP). Flera medlemsstater, inklusive Sverige, betonade vikten av sunda offentliga finanser och respekt för existerande regler i stabilitets- och tillväxtpakten.
Vidare innehöll slutsatserna korta skrivningar om skattefrågor och
Stats- och regeringscheferna diskuterade även Ukraina och antog korta slutsatser. Dessa gratulerar Ukraina till dess nya regering och slår fast att EU står redo att ytterligare stödja Ukrainas reformprocess tillsammans med andra givare och i linje med den konditionalitet som IMF sätter upp.
De uttrycker även oro för situationen i östra Ukraina och framhåller att EU:s politik står fast och att Europeiska rådet är redo att vidta ytterligare åtgärder om det blir nödvändigt. Samma dag som toppmötet enades rådet även om att fördjupa åtgärderna inom ramen för EU:s
Skr. 2014/15:65
27
Skr. 2014/15:65 DEL 2 FRÅGOR UNDER RÅDET FÖR
ALLMÄNNA FRÅGOR
3Europa
Europa 2020 är EU:s gemensamma strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Regeringen har under året förespråkat ett ambitiöst genomförande av Europa
3.1Strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning
– Europa 2020
Europa
Under året inleddes en översyn av Europa
28
3.2 |
Europeiska terminen för stärkt ekonomisk |
Skr. 2014/15:65 |
|
samordning |
|
Den fjärde europeiska terminen inleddes med att kommissionen den 13 november 2013 presenterade sin årliga tillväxtöversikt med förslag till prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i EU för det kommande året (se faktapromemoria 2013/14:FPM33). Vid Europeiska rådets möte i december 2013 bekräftades dessa prioriteringar av stats- och regeringscheferna som vägledning inför medlemsstaternas årliga rapportering inom ramen för Europa
Efter att samtliga medlemsstater bidragit med sina nationella reform- program och stabilitets- eller konvergensprogram i april analyserade kommissionen dessa gemensamt med hänsyn till medlemsstaternas relativa utgångslägen och nationella förutsättningar. Resultatet av analysen presenterades den 2 juni i form av ett meddelande och förslag till landspecifika rekommendationer till samtliga medlemsstater samt till eurogruppen som helhet. Rekommendationerna identifierade de huvud- sakliga utmaningar som kommissionen ansåg att medlemsstaterna borde prioritera de kommande
Vid Europeiska rådet den
Samråd ägde rum med
Samråd med arbetsmarknadens parter, det civila samhället samt den lokala och regionala nivån har ägt rum vid ett flertal tillfällen under 2014.
3.3Sveriges nationella reformprogram 2014
Inom ramen för den europeiska terminen ska medlemsstaterna i april varje år överlämna nationella reformprogram till kommissionen där de med utgångspunkt i de integrerade riktlinjerna för Europa
29
Skr. 2014/15:65 Det nationella reformprogrammet inleds med en beskrivning av det ekonomiska läget och en redogörelse för regeringens övergripande mål för den ekonomiska politiken och dess inriktning på kort och medellång sikt. Fokus läggs sedan på de nationella Europa
3.3.1Sveriges rekommendationer 2014
Inom ramen för den fjärde europeiska terminen antog rådet fyra landspecifika rekommendationer för Sverige om genomförandet av Europa
– Fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik, bevara sunda offentliga finanser och se till att man håller fast vid det medelfristiga budgetmålet under den period som omfattas av konvergens- programmet, också med tanke på de utmaningar som den åldrande befolkningen utgör för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.
– Dämpa hushållens låneökning och den privata skuldsättningen. I detta avseende begränsa effekterna av den gynnsamma behandlingen av lån i inkomstbeskattningen genom att stegvis begränsa skatteavdragen för räntor på bostadslån och/eller höja fastighetsskatten. Vidta ytterligare åtgärder för att öka amorteringstakten på bostadslån.
– Ytterligare effektivisera bostadsmarknaden genom fortsatta reformer av hyressättningssystemet. I synnerhet tillåta mer marknads- orienterade hyror genom att röra sig bort från bruksvärdessystemet och ytterligare avreglera vissa segment på hyresmarknaden samt ge större avtalsfrihet åt enskilda hyresgäster och hyresvärdar. Förkorta och förenkla plan- och överklagandeprocesser genom att sänka och slå samman administrativa krav, harmonisera byggkrav och standarder mellan kommunerna och öka öppenheten kring förfarandet vid marktilldelning. Uppmuntra kommunerna att upplåta egen mark för nybyggnation av bostäder.
– Vidta lämpliga åtgärder för att förbättra baskunskaperna och underlätta övergången från utbildning till arbetsmarknad, bland annat genom en större användning av arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsprogram. Förstärka satsningarna för att effektivare inrikta arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder på lågutbildade och personer med invandrarbakgrund. Öka de tidiga insatserna och det aktiva uppsökandet av ungdomar som inte är inskrivna hos
|
myndigheterna. |
|
Regeringen välkomnar de landspecifika rekommendationerna, och vill att |
30 |
de fortsätter vara |
|
EU:s medlemsstater att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och för att |
Skr. 2014/15:65 |
uppfylla de mål som satts upp inom ramen för den |
|
samordningen i EU. Det är viktigt att medlemsstaterna genomför nödvändiga reformer, inte minst reformer för att bryta
Kommissionens tillväxtöversikt för 2015
I november presenterade kommissionen sin årliga tillväxtöversikt för 2015, KOM(2014) 902. Tillväxtöversikten är startskottet för den europeiska terminen 2015, och i rapporten redogör kommissionen för sina övergripande prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken för de kommande tolv månaderna.
För 2015 föreslår kommissionen ett integrerat förhållningsätt baserat på tre huvudlinjer: stimulans till investeringar, en förnyad vilja till strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik. Kommissionen framhåller behovet av att stimulera tillväxten genom ökade investeringar i ekonomin och uppmanar medlemsstaterna att ställa sig bakom den investeringsplan om 315 miljarder euro som man föreslagit. Vidare framhålls det fortsatta behovet av strukturreformer inte minst på nationell nivå i syfte att generera tillväxt, kunna minska skuldnivåerna och stimulera framväxten av fler och bättre jobb. Samtidigt måste en ansvarfull finanspolitik bedrivas för att minska underskotten i de offentliga finanserna och sänka skuldnivåerna i EU:s medlemsstater.
Regeringen välkomnar den årliga tillväxtöversikten och ser positivt på de tre huvudlinjer som kommissionen föreslår.
4 Utvidgningsprocessen
Utvidgningen är en av
4.1Kommissionens utvidgningsstrategi
Den 8 oktober presenterade kommissionen sitt årliga utvidgningspaket. Paketet innehåller följande dokument.
–En övergripande utvidgningsstrategi för perioden
–Översynsrapporter för kandidatländerna Albanien, Makedonien (fYROM), Montenegro, Serbien, Turkiet och de potentiella kandidatländerna Bosnien och Hercegovina samt Kosovo.
31
Skr. 2014/15:65 I ett inledande horisontellt avsnitt betonar kommissionen utvidgningens tre pelare i form av fokus på rättsstatsfrågor, det ekonomiska kriteriet och en fungerande offentlig förvaltning. Därtill görs en tydligare koppling mellan förmedlemskapsstödet och de politiska reformprioriteringarna. Även i årets utvidgningsstrategi behandlas särskilt situationen för utsatta grupper i ansökarländerna, som
Sverige välkomnar överlag inriktningen att ta itu med de grundlägg- ande frågorna först och därmed stärka utvidgningens trovärdighet. Under behandlingen av utvidgningsstrategin har Sverige välkomnat dess sär- skilda fokus på yttrandefrihet och att jämställdhet fått en mer fram- trädande plats, men samtidigt påpekat att rapporterna måste jämställdhetsintegreras.
4.2Samarbets- och verifikationsmekanismen
Den samarbets- och verifikationsmekanism (CVM) som beslutades i samband med Bulgariens och Rumäniens
4.3Turkiet
Turkiet bedriver anslutningsförhandlingar sedan 3 oktober 2005. Förhandlingstakten har varit relativt låg och hittills har 14 kapitel öppnats. Det senaste decenniets reformer i Turkiet har ökat respekten för demokratins spelregler. EU liksom Sverige välkomnar dessa steg i rikt- ning mot uppfyllandet av de politiska Köpenhamnskriterierna. Mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är centralt för en rättsstat. Denna reformtakt avstannade dock inför lokalvalet i mars 2014 och det första direkta presidentvalet i augusti 2014. I spåren av de åtal som väcktes den 17 december 2013 om korruption, med koppling till flera ledande politiska företrädare, genomfördes omfattande omplaceringar i rätts- väsendet som följd. Åtalen avskrevs under året utan att prövas i domstol.
Under våren skedde också flera inskränkningar på yttrandefrihetens område och den 16 december uttryckte rådet för allmänna frågor särskilt stor oro över de arresteringar av journalister och medieföreträdare som genomfördes den 14 december. Vidare har situationen i regionen, framförallt i Syrien och Irak, påverkat Turkiets politiska agenda.
Sedan regeringsombildningen i Turkiet i september har
rättsväsendet och grundläggande friheter. Sverige stöder denna analys
32
liksom kommissionens rekommendation att Turkiet och EU bör inleda Skr. 2014/15:65 förhandlingar om kapitel 23 (rättsväsende och grundläggande rättigheter)
och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) för att sätta mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i centrum för anslutningsprocessen. Vid rådet för allmänna frågor i december argumenterade flertalet medlemsstater just för vikten av att öppna kapitel 23 och 24.
Vid sidan av dessa formella förhandlingar argumenterar Sverige för att stärka samarbetsmöjligheterna inom områden som utrikespolitisk dialog, fördjupning av tullunionen samt visaliberaliseringsprocessen. Den sistnämnda har tagit positiva steg under året och återtagandeavtalet började gälla den 1 oktober. Framsteg i dialogen om visaliberalisering kommer även fortsättningsvis att grunda sig i att Turkiet på ett effektivt och konsekvent sätt uppfyller de krav som uppställs i vägkartan.
4.4Makedonien (fYROM)
Kommissionen upprepar i sin översynsrapport för sjätte året i rad rekommendationen om att inleda anslutningsförhandlingar om EU- medlemskap med Makedonien. Makedonien fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna även om förbättringar och reformer krävs på flera områden, bl.a. när det gäller yttrandefrihet och rättsväsendets oberoende.
När det gäller den olösta namnfrågan mellan Grekland och Makedonien pågår förhandlingar understödda av FN. Sverige fortsätter att förespråka att Makedonien ska få inleda anslutningsförhandlingar och att parterna i namnfrågan tar sitt ansvar för att finna en ömsesidigt acceptabel lösning.
Rådet för allmänna frågor beslutade i slutet av året att återkomma till frågan om en förhandlingsstart under 2015, på basis av en uppdatering från kommissionen om landets genomförande av viktiga reformer och på grundval av framsteg när det gäller att hitta en lösning i namnfrågan. Den olösta namnfrågan har medfört att beslut inte har fattats om förhandlingsstart.
4.5Montenegro
Montenegros medlemskapsförhandlingar inleddes år 2012. I enlighet med den nya förhandlingsmetodiken och den s.k. nya ansatsen ligger ett särskilt fokus på granskningen av rättsstatsfrågorna. Den nya ansatsen innebär att kapitel 23 (rättsväsende och fundamentala rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. Dessa kapitel öppnades i december 2013 och då beslutades även 84 reformriktmärken för att vägleda arbetet. Med anled- ning av brister i tillämpningen tydliggjorde kommissionen i årets översynsrapport att takten i
I samband med regeringskonferensen den 31 mars öppnades
förhandlingskapitel 7 immaterialrätt samt förhandlingskapitel 10
33
Skr. 2014/15:65 informationssamhälle och media. Vid regeringskonferensen den 24 juni öppnades förhandlingskapitel 4 fri rörlighet för kapital, 31
Sedan tidigare har följande kapitel öppnats: 5 offentlig upphandling, 6 bolagsrätt, 20 näringsliv, 23 rättsväsende och fundamentala rättigheter, 24 rättvisa, frihet och säkerhet, 25 vetenskap och forskning samt 26 utbildning och kultur. Sammanlagt är totalt 12 kapitel öppnade. Granskningsprocessen av befintlig montenegrinsk lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning avslutades i maj.
Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna betonar Sverige aktivt vikten av att EU noggrant analyserar och håller rådet informerat om Montenegros reformarbete inom rättsområdet med fokus på organiserad brottslighet och korruption.
4.6Albanien
Under 2013 rekommenderade kommissionen att Albanien skulle beviljas kandidatlandsstatus. Rådet enades om att återkomma till frågan om ett eventuellt beslut i juni 2014. Efter framsteg inom rättsstatsområdet, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, och mot bakgrund av att valet och efterföljande regeringsskifte kunde genomföras i enlighet med internationella normer, beslutade rådet den 24 juni att bevilja Albanien status som kandidatland. Beslutet var ett viktigt symboliskt och politiskt steg i riktning mot framtida medlemskapsförhandlingar med EU.
För att Albanien ska anses redo att inleda förhandlingar om EU- medlemskap ställer kommissionen krav på att landet genomför en rad reformer. Det gäller bl.a. rättsstatens funktionssätt, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt att öka respekten för de mänskliga rättigheterna. EU har också understrukit vikten av en kontinuerlig och förbättrad dialog mellan regering och opposition samt ett konstruktivt arbete i parlamentet.
4.7Island
Efter regeringsskiftet 2013 beslutade Island att lägga anslutnings- förhandlingarna med EU på is. Därefter har inga överläggningar hållits. Hur Island kommer att gå vidare är fortfarande oklart. Från EU:s sida har det tydliggjorts att medlemskapet fortfarande kvarstår som möjlighet och att förhandlingarna kan återupptas om Island så önskar.
Fram till förhandlingsavbrottet uppvisade Island goda framsteg i sina medlemskapsförhandlingar med 27 kapitel öppnade för förhandling och 11 kapitel preliminärt färdigförhandlade.
34
4.8 |
Serbien |
Skr. 2014/15:65 |
Efter att Europeiska rådet under 2013 beslutat om att inleda medlemskapsförhandlingar och anta det s.k. förhandlingsverket kunde det första formella förhandlingstillfället mellan Serbien och EU äga rum den 21 januari 2014. Beslutet om att inleda förhandlingar baserades framför allt på framstegen inom den
Under året fortsatte den genomgång (screening) av befintlig serbisk lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning som inleddes under 2013 och som ligger till grund för öppnandet av förhandlingskapitel. Öppnandet ska ske i enlighet med den nya förhandlingsmetodik, den s.k. nya ansatsen, som introducerades i och med Montenegros förhandlings- start. Den nya ansatsen ökar vikten av rättsstatsfrågorna genom att kapitel 23 och 24 öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlings- processen. Ansatsen gäller även för frågor med koppling till normaliseringsdialogen mellan Serbien och Kosovo som samlas under kapitel 35 övrigt.
Grundtanken med den nya ansatsen är att ge så mycket tid som möjligt åt landet att genomföra reformer på området samt att maximera EU:s inflytande över processen. De första kapitlen väntas öppnas under den första halvan av 2015.
Dialogen mellan Serbien och Kosovo understöds av EU och sker under ledning av den höga representanten. Under 2013 gjordes en rad viktiga framsteg, särskilt den historiska överenskommelse som parterna ingick den 19 april. Under 2014 har begränsade framsteg gjorts, något som delvis härleds till att val ägt rum i både Serbien och Kosovo.
4.9Bosnien och Hercegovina
Bosniens politiska situation präglas av interna motsättningar, vilket fördröjer reformer som är nödvändiga för landets
Översynsrapporten för Bosnien, som presenterades av kommissionen i oktober, blev återigen svag i regional jämförelse och framhäver brister på i princip alla områden. En viktig källa till kritik är behovet av att anpassa författningen till Europarådets konvention för mänskliga rättigheter (ECHR). Kommissionen uppmanar Bosnien att skyndsamt etablera en mekanism som säkerställer en effektiv lagstiftningsapparat i landet. Man understryker också vikten av att godkänna den tekniska anpassningen av interimsavtalet och stabiliserings- och associeringsavtalet
Vid rådet för utrikes frågor i december beslutades det om en ny ansats för Bosnien i syfte att bryta dödläget i landets
35
Skr. 2014/15:65 innebär att de politiska ledarna ska skriva under ett åtagande om att genomföra en reformagenda som ska innehålla såväl socioekonomiska som institutionella reformer som ska möjliggöra framsteg i EU- närmandet (däribland ett ikraftträdande av det sedan tidigare ratificerade
Sverige fortsätter att inom ramen för rådsarbetet vara engagerat i att föra Bosnien närmare EU.
4.10Kosovo
Efter parlamentsvalet den 8 juni dröjde det ända till den 9 december innan en ny regering kunde bildas. Detta och vårens parlamentsval i Serbien, innebär att den viktiga normaliseringsprocessen mellan Kosovo och Serbien saktade in. Förhandlingarna, som inleddes hösten 2013 mellan EU och Kosovo om ett s.k. stabiliserings- och associeringsavtal (SAA), kunde avslutas och avtalet paraferades av chefsförhandlarna i juli 2014. Ett formellt undertecknande återstår. Natos insatsstyrka KFOR och EU:s civila rättsstatsinsats i Kosovo (EULEX Kosovo) spelar fortfarande en viktig roll för stabilitet och utveckling i landet, inte minst i norr.
4.11EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet
Det nya instrumentet för EU:s förmedlemskapsstöd (IPA II) inrättades 2014 och har till syfte att stödja utvidgningsländernas
5 EU:s utrikestjänst
EU:s utrikestjänsts (EEAS) fjärde verksamhetsår, 2014, har bl.a. präglats av EU:s ansträngningar att möta svåra utmaningar i EU:s närområde som kriserna i Ukraina och i Mellanöstern. Utvecklingen har återigen bekräftat behovet av att så långt möjligt ta ett samlat grepp om de olika instrument och politikområden som står till unionens förfogande, genom samarbete mellan EEAS, kommissionen och medlemsstaterna.
Vikten av att fullt ut utnyttja den höga representantens samordnande roll som vice ordförande i kommissionen när det gäller externa relationer, var något som tydligt hade lyfts fram i de slutsatser om EEAS-
översynen som rådet antog i december 2013. Inte minst mot denna
36
bakgrund riktades under året stort intresse och förväntningar mot tillsättandet av en ny hög representant och formandet av den nya kommissionen.
Kommissionens nye ordförande,
Federica Mogherini som tidigare var italiensk utrikesminister utfrågades av Europaparlamentet den 6 oktober och var en del av den kommission som kunde utses av Europeiska rådet den 23 oktober och tillträda den 1 november. Den höga representanten leder en kommissionärsgrupp för externt agerande. Gruppen avses ha månadsvisa möten och hade sina första möten i november och december.
Statistik som EEAS presenterade under hösten visar att målet om att diplomater från medlemsstaternas utrikesförvaltningar ska representera minst en tredjedel av
Den bredare informella dialog som alltsedan våren 2011 förts mellan företrädare för EEAS och medlemsstaterna om hur samarbetet mellan EEAS och medlemsstaterna ska kunna förstärkas, särskilt mellan EU- delegationerna och medlemsstaternas utlandsmyndigheter, har fortsatt under året. Dialogen rör ett brett spektrum av frågor, såväl tematiska diskussioner om olika policyområden som diskussioner om t.ex. informationsdelning, genomförandet av demarscher och praktiskt samarbete i form av samlokalisering m.m.
Sverige har under året fortsatt att verka för en stark och väl fungerande utrikestjänst, grundat på synen att den gemensamma utrikestjänsten är ett viktigt verktyg för en samlad och effektiv extern politik. Sverige har särskilt lyft fram vikten av att fullt ut utnyttja den höga representantens roll i kommissionen för att ytterligare utveckla samarbetet mellan EEAS och kommissionen. Sverige har också betonat vikten av ett nära samarbete med medlemsstaterna. Sverige välkomnar den nya kommissionens arbetssätt, inte minst den tydliga roll den höga representanten har fått när det gäller att leda och samordna arbetet med de externa relationerna och de ambitioner hon gett uttryck för när det gäller att verka för en effektiv samordning över ett brett fält av politikområden och instrument i EU:s externa agerande.
Skr. 2014/15:65
37
Skr. 2014/15:65 |
6 |
EU:s strategi för Östersjöregionen |
|
EU:s strategi för Östersjöregionen har som övergripande mål att bidra till att rädda havsmiljön i Östersjön, att länka samman regionen och att öka tillväxten i regionen. För att nå dessa mål ska endast befintliga
6.1Stärkt styrning av EU:s makroregionala strategier
I takt med att flera makroregionala strategier har tillkommit har också behovet av att se över formerna för dess genomförande ökat. Rådet upp- manade därför kommissionen att underlätta diskussionerna om att för- bättra styrningen och rapportera till rådet före utgången av 2014. Kommissionen presenterade sina slutsatser om hur styrningen av makro- regionala strategier bör stärkas i en rapport under första halvåret (se faktapromemoria 2013/14:FPM92). Rapporten bygger på erfarenheter från såväl EU:s strategi för Östersjöregionen som EU:s strategi för Donauregionen.
Kommissionens bedömning var att ett starkare politiskt ledarskap och ägarskap behövs i respektive makroregion och i de berörda länderna för att man fullt ut ska kunna ta tillvara på det mervärde och de synergier som samarbetet kan erbjuda. Kommissionen menade fortsatt att nuvarande system i allt för stor utsträckning har förlitat sig på kommissionen som främsta drivkraft. Bland rekommendationerna lyftes också vikten av ett brett deltagande från berörda aktörer fram, inbegripet parlament på olika nivåer, regionala myndigheter och det civila samhället.
Under andra halvåret antog rådet för allmänna frågor slutsatser om styrning av makroregionala strategier i vilka rådet slog fast att kommissionen även i fortsättningen ska spela en viktig roll i den strategiska samordningen där dess delaktighet medför ett tydligt mervärde, samtidigt som medlemsstaterna uppmanas förstärka sitt politiska ledarskap och ansvar för de makroregionala strategierna.
|
6.2 |
Tydligare förankring i EU:s programperiod |
|
|
|
|
En grundläggande princip för EU:s strategi för Östersjöregionen och |
|
|
övriga makroregionala strategier är dess budgetneutralitet. I stället ska |
|
38 |
befintliga |
underlätta användningen av EU:s medel för att uppnå resultat har Skr. 2014/15:65 Sverige, tillsammans med ett flertal Östersjö- och Donauländer, verkat
för att strategin och det makroregionala arbetssättet ska beaktas i det fleråriga finansiella ramverk för
6.3Årligt forum i Åbo
Det femte årliga forumet för EU:s strategi för Östersjöregionen ägde rum i Åbo, Finland, den
6.4EU:s strategi för
I juli presenterade kommissionen sitt förslag till en ny makroregional strategi för området kring Adriatiska havet och Joniska havet i form av ett meddelande (se faktapromemoria 2013/14:FPM94). Strategin antogs formellt vid Europeiska rådets möte den
Den nya strategin syftar till att fördjupa samarbetet mellan EU- medlemsstater och
samtidigt som den täcker in viss landbaserad verksamhet.
39
Skr. 2014/15:65 |
7 |
Ramverk för att stärka rättsstaten |
|
||
|
I mars presenterade kommissionen ett meddelande om inrättande av ett |
|
|
nytt ramverk i EU för att stärka rättsstaten (se faktapromemoria |
|
|
2013/14:FPM 73). Syftet med ramverket är att göra det möjligt för |
|
|
kommissionen att finna en lösning med en berörd medlemsstat för att |
|
|
avvärja systematiska och allvarliga hot mot rättsstatsprincipen. |
|
|
Ramverket som kompletterar överträdelseförfarandet enligt artikel 258 i |
|
|
||
|
en process i tre steg: kommissionens bedömning, rekommendation och |
|
|
uppföljning. Ramverket presenterades vid rådet den 18 mars. Sverige |
|
|
välkomnade ramverket och dess övergripande utformning. |
|
|
Under hösten diskuterade rådet för allmänna frågor på det italienska |
|
|
ordförandeskapets initiativ hur rådet kunde utveckla sitt eget arbete för |
|
|
att stärka rättsstaten, parallellt med kommissionens ansvar som väktare |
|
|
av fördragen. Vid rådet i december antogs rådsslutsatser om att rådet ska |
|
|
hålla en årlig dialog om rättsstatsfrågor för att bidra till gemensam |
|
|
förståelse av efterlevnad av rättsstaten. Dialogen i rådet ska baseras på |
|
|
objektivitet, |
|
|
stater och utformas så att de drar nytta av andra |
|
|
internationella organisationers instrument och expertis. Den årliga |
|
|
dialogen kan kompletteras med tematiska diskussioner. Erfarenheterna |
|
|
av dialogerna ska utvärderas i slutet av 2016. |
|
|
Samråd med |
|
|
december. |
|
|
8 |
Medborgarinitiativet |
|
Det europeiska medborgarinitiativet ger |
|
|
möjlighet att direkt påverka arbetet på |
|
|
Europaparlamentet. Syftet är att förverkliga varje medborgares rätt att |
|
|
delta i unionens demokratiska liv. Sedan april 2012 har |
|
|
möjligheten att, genom att lämna in ett medborgarinitiativ, begära att |
|
|
kommissionen ska lägga fram ett förslag i deras intresse. Ett initiativ ska |
|
|
stödjas av minst en miljon unionsmedborgare från minst en fjärdedel av |
|
|
medlemsstaterna. Det krävs minst 15 000 underskrifter från Sverige för |
|
|
att Sverige ska räknas som en av de medlemsstaterna. Minimiåldern för |
|
|
den som vill underteckna ett initiativ är den ålder som ger rösträtt i valen |
|
|
till Europaparlamentet, vilket i Sverige är 18 år. |
|
|
Under 2014 har två initiativ sänts till Valmyndigheten, som är behörig |
|
|
myndighet för kontroll och intygande av stödförklaringar från personer |
|
|
med svenskt personnummer. Dessa initiativ, och ytterligare ett som in- |
|
|
kom 2013, har sedan överlämnats till kommissionen. Ett initiativ avser |
|
|
regler kring mänskliga embryon och omfattar 2 468 godkända stöd- |
|
|
förklaringar från Sverige. Ett avser avskaffande av djurförsök och |
|
|
omfattar |
7 761 godkända stödförklaringar. Det senaste initiativet har |
40 |
|
|
samlat in 167 giltiga stödförklaringar för en sänkning av hastighets- Skr. 2014/15:65 gränsen i tätort till 30 km/h.
9Förordningen om europeiska politiska partier
Förordningen om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser antogs av rådet den 28 september efter en överenskommelse med Europaparlamentet i första behandlingen. Förordningen trädde i kraft den 24 november och ska tillämpas från och med den 1 januari 2017. Förordningen ersätter den tidigare förordningen från 2004 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå.
Genom förordningen införs en ny stadga som ger europeiska politiska partier och stiftelser möjlighet att registrera sig och därigenom få status som europeisk juridisk person, vilken ska erkännas av medlemsstaterna. För att bli registrerade måste de europeiska politiska partierna och stiftelserna uppfylla vissa villkor, bland annat måste de respektera EU:s grundläggande värderingar som de uttrycks i artikel 2 EUF. Europeiska politiska partier och stiftelser som fått ställning som europeisk juridisk person kan söka finansiering från
Konstitutionsutskottet har fått information vid flera tillfällen sedan förhandlingarna inleddes 2012. Överläggningar har ägt rum vid två tillfällen. Det senaste informationstillfället ägde rum i mars.
10Kommittéförfarande och delegerade akter
Kommissionen presenterade 2013 förslag till tre ramförordningar som syftar till att anpassa ett stort antal nu gällande rättsakter som hänvisar till det kommittéförfarande som kallas föreskrivande förfarandet med kontroll. De två första förslagen handlar om anpassning av detta förfarande till systemet med delegerade akter (se faktapromemoria 2012/13:FPM143). Det tredje förslaget handlar om anpassning av detta förfarande till antingen systemet med delegerad befogenhet, genomförandebefogenhet eller att låta vissa bestämmelser utgå (se faktapromemoria 2013/14:FPM22).
Europaparlamentet antog sin ståndpunkt i första läsning i april. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp under det första halvåret om det första och tredje förslaget resulterade i att en del av kommissionens förslag
accepterades under förutsättning att en tillfredställande lösning nås för en
41
Skr. 2014/15:65 förstärkt och kontinuerlig konsultation av nationella experter i samband med antagandet av delegerade akter. I det arbetsprogram som kommissionen antog strax före årsskiftet listades de tre förslagen till ramförordningar bland de förslag som kommissionen avser att dra tillbaka.
Under året har också en horisontell diskussion i rådet pågått om ändringar i den icke bindande överenskommelsen mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet om delegerade akter.
Under året invände rådet en gång mot att en delegerad akt skulle träda i kraft. Det gjordes i november och gällde en delegerad akt på statistikområdet. Rådet ansåg att kommissionens delegerade förordning om överföringsformatet för uppgifter om utgifter för forskning och utveckling delvis överskred det mandat som kommissionen tilldelats av lagstiftaren.
11 Kärnsäkerhet och strålskydd
Frågor om kärnsäkerhet och strålskydd regleras i Euratomfördraget. Sedan kärnkraftsolyckan i Japan 2011 har uppmärksamheten för kärnsäkerhetsfrågor varit hög i
11.1Kärnsäkerhet
Kärnsäkerhetsdirektivet
Den 8 juli antog rådet ett direktiv om revidering av kärnsäkerhets- direktivet från 2009. Direktivet kan betraktas dels som en harmonisering av medlemsstaternas genomförande av kärnsäkerhetskonventionen, dels som ett försök till att formulera en europeisk nivå för kärnsäkerhet. Revideringen av direktivet innebär nya krav relaterade till det nationella ramverket, om öppenhet och insyn, om utbildning och information till berörda, återkommande helhetsbedömningar, om ett effektivt säkerhetskulturarbete samt om skydd mot olyckor och mot eventuella effekter av en olycka. Vidare har allmänna principer utformats för kärnsäkerhet som djupförsvarsprincipen, i linje med internationella säkerhetsstandarder samt principer om hur kärntekniska anläggningar ska utformas, lokaliseras, uppföras, tas i drift, drivas och avvecklas, som ska tillämpas för alla civila kärntekniska anläggningar. Revideringen innebär dessutom ett system av oberoende internationell expertgranskning införs (se faktapromemoria 2013/14:FPM3). Sverige stödde kommissionens initiativ om att förstärka kraven i direktivet men utan att detta skulle leda till att det nationella ansvaret för kärnsäkerheten undergrävdes.
42
11.2 |
Strålskydd |
Skr. 2014/15:65 |
Rådets förordning om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation
I december avslutades förhandlingarna om en förordning om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Förordningen innebär bland annat en konsolidering av tre nu gällande förordningar, nämligen rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation, kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 om gräns- värden för radioaktivitet i mindre viktiga livsmedel efter en kärnenergi- olycka eller annan radiologisk nödsituation, och kommissionens förord- ning (Euratom) nr 770/90 om gränsvärden för radioaktivitet i djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation.
Förordningen föreskriver att genomförande akter antas av en kommitté i samband med en radiologisk olycka där gränsvärden för radioaktiva ämnen i livsmedel och foder fastställs som villkor för placering av dessa på marknaden. Förordningen anger att undantag att överskrida fastställda gränsvärden kan ges i särskilda fall till en medlemsstat som så begär och kan motivera ett sådant undantag. Undantaget gäller dock endast inom denna medlemsstat och får därmed inte exportera dessa livsmedel eller foder (se faktapromemoria 2013/14: FPM9).
Sverige har varit positivt till konsolideringen av förordningarna och att det ska kunna finnas en möjlighet att fastställa ett nationellt undantag att överskrida fastställda gränsvärden i särskilda fall. När Europaparlamentet överlämnar sitt yttrande till rådet kan förordningen slutligen antas. Detta väntas ske under våren 2015.
43
Skr. 2014/15:65 DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED
OMVÄRLDEN
12 Utrikes- och säkerhetspolitik
Målet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är bl.a. att skydda unionens gemensamma värden och intressen, stärka unionens säkerhet och främja internationellt samarbete. EU har under 2014 lett sammanlagt 17 civila och militära insatser i Europa, Afrika och Asien till stöd för internationell fred och säkerhet. Sverige har fortsatt att bidra till utvecklingen av denna förmåga och har engagerat sig i samtliga insatser.
12.1 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
EU definierar sin roll som global aktör
Från diskussionerna vid Europeiska rådet i december 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) upprättades närmare 60 olika uppdrag till institutionerna och medlemsstaterna i syfte att stärka och utveckla GSFP, civila och militära förmågor och försvarsindustri. I juli presenterade den höga representanten en lägesrapport som utvärderar framstegen.
I november bekräftade rådet i slutsatser behovet att skapa förutsätt- ningar för EU att axla ett större säkerhetsansvar och sitt åtagande att förstärka GSFP. Rådet välkomnade att mänskliga rättigheter och FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet upp- märksammades i EU:s krishanteringsinsatser. Rådet meddelade att ytterligare steg ska tas för att stödja partnerländer och regionala organisationer att höja sina förmågor att bidra till fred och säkerhet i sina områden. Rådet underströk även vikten av en väl fungerande försvarsindustri och antog ett policyramverk för cyberförsvar inom GSFP, ett ramverk för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete och framstegskatalogen som redogör för militära brister inom EU. Rådet ska under våren 2015 åter anta slutsatser om GSFP inför Europeiska rådets möte i juni 2015.
I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i december 2013 inleddes under året en översyn av EU:s militära snabbinsatsförmågor, finansiering av insatser och arbetet med att utveckla EU:s förmågor att ge stöd till
|
partners, också med utrustning och utbildning. |
|
Insatser i kontinuerlig förändring |
|
EU:s militära och civila krishanteringsinsatser inom ramen för GSFP är |
44 |
ett konkret uttryck för unionens vilja och förmåga att bidra till fred och |
|
säkerhet. Sverige har fortsatt att bidra till utvecklingen av denna förmåga Skr. 2014/15:65 och har engagerat sig i samtliga insatser. Sammanlagt 17 insatser bedrevs
under året i Europa, Afrika, Mellanöstern och Asien varav fem var militära och tolv civila. Under året lanserades tre nya insatser, två civila i Mali respektive Ukraina och en militär i Centralafrikanska republiken.
Insatser i Afrika
Den militära insatsen EUFOR RCA upprättades i februari mot bakgrund av den allvarliga krisen i Centralafrikanska republiken.
Som en del av EU:s övergripande Sahelstrategi upprättades i mars en förmågehöjande insats i Mali (EUCAP SAHEL Mali). Med uppdrag att bistå landets interna säkerhetsstyrkor att reformera sig är den ett civilt komplement till EU:s militära utbildningsinsats i landet (EUTM Mali). Tillsammans med EU:s civila förmågehöjande insats i Niger (EUCAP SAHEL Niger), som har ett liknande uppdrag, ska en regional samverkan på säkerhetsområdet främjas. På grund av det försämrade säkerhetsläget tvingades EU:s utbildnings- och rådgivningsinsats i Libyen (EUBAM Libya) att lämna landet under sommaren. Insatsen har kraftigt reducerats och arbetar i Tunis.
Det pågående engagemanget på Afrikas horn fortgick under året med tre
45
Skr. 2014/15:65 Insatsen för polisreform i Demokratiska republiken Kongo (EUPOL DR Kongo) avslutades under året, medan insatsen för säkerhetssektor- reform (EUSEC DR Kongo) förlängdes till 30 juni 2015.
Insatser i Europa
På initiativ från Sverige, Polen och Storbritannien upprättades i juli en civil rådgivande insats i Ukraina, EUAM Ukraina. Den nya insatsen ska stödja reform av civila säkerhetssektorn, inklusive polisen och rättsväsendet samt ge råd till ukrainska myndigheter och bistå dem i att ta fram en strategi för reform av säkerhetssektorn, och att genomföra den. Målsättningen är legitima säkerhetsstrukturer som, under demokratisk kontroll, agerar i enlighet med rättsstatens principer, och har allmän- hetens förtroende. Sverige bidrog under året med tre personer i insatsen.
På Balkan fortsatte EU:s krishanteringsinsatser. Rättsstatsinsatsen i Kosovo (EULEX Kosovo) är EU:s överlägset största och mest komplexa civila insats hittills. Den har bidragit till rättsskipningen i Kosovo, gränshantering och till att stödja rättsväsendet i stort. Därtill har den stöttat i genomförandet av den
EU:s militära insats i Bosnien och Hercegovina (EUFOR Althea) bidrog till att stödja reformeringen av den bosniska säkerhetssektorn. Styrkan bestod av ca 600 personer.
I Georgien bidrog EU:s civila observatörsinsats (EUMM Georgien) till stabilisering i landet genom sitt uppdrag att övervaka avtalet om eldupphör mellan Ryssland och Georgien från konflikten år 2008. Antalet observatörer uppgår till minst 200 i enlighet med EU:s åtagande. Rådet beslöt i december att förlänga insatsen med två år.
Insatser i Mellanöstern och Asien
I Mellanöstern har polisinsatsen i Palestina (EUPOL COPPS) fortsatt sitt arbete med fokus på att bygga upp den palestinska civilpolisen till stöd för en tvåstatslösning. De politiska förutsättningarna har saknats för att bedriva verksamhet vid EU:s stödinsats för gränsövergången i Rafah (EUBAM Rafah). EU utfäste sin beredskap att återaktivera (EUBAM Rafah) och att ta ytterligare ansvar för att bidra till att häva Gazas isolering.
Polisinsatsen i Afghanistan (EUPOL Afghanistan) fortsatte sitt stöd för att bygga upp den afghanska civila polisen. Rådet fattade i december beslut om att förlänga verksamheten till 2016. En viktig uppgift för polisinsatsen är övergången av verksamheten till nationella myndigheter och internationella organisationer. Från mitten av 2012 till slutet av 2014 hade insatsen en svensk chef.
46
Förbättrad förmåga att genomföra krishanteringsinsatser
EU:s förmåga att bidra till internationell fred och säkerhet är beroende av effektiva strukturer och kapaciteter för att besluta, planera, bemanna och genomföra militära och civila insatser. Under 2014 förlängdes EU:s operationscentrums (Opcen) mandat till 2016 och dess operationsområde utvidgades till koordinering och samordning av insatserna också i Sahel, utöver Afrikas horn.
Verksamheten inom ramen för den mellanstatliga europeiska försvarsbyrån (EDA) syftar till att stärka det europeiska förvars- samarbetet inom bland annat förmågeutveckling, forskning, materiel- utveckling och den försvarsindustriella basen. EDA har under året lett arbetet med att ta fram ett ramverk för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete. Ramverket syftar till att lägga grunden för ökad samordning och förmågeutveckling på försvarsområdet och antogs av rådet i november. Sverige har under arbetets gång verkat för att ramverket ska utgå från befintliga samarbetsprocesser inom EU och Nato och vara baserat på frivillighet och mellanstatlighet. Sverige har också samverkat i diskussioner med kommissionen och med EDA. I stor utsträckning har en gemensam syn uppnåtts, med fokus på genomförandet av det nya försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet och på generella åtgärder.
Samarbete med andra aktörer
EU:s samarbete med internationella och regionala organisationer är av stor betydelse. Under året gav rådet den höga representanten i uppdrag att förhandla ett ramavtal om samarbete med FN om samarbete inom krishantering.
Ett effektivt samarbete mellan EU och Nato är av betydelse för internationell krishantering. Vid
Samarbetet mellan EU och länderna inom Östliga partnerskapet har under året fortsatt att utvecklas inom frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Flera aktiviteter har genomförts. Sverige har fortsatt att bidra aktivt till samarbetet bl.a. genom att organisera besök till Nordiska stridsgruppens slutövning och EU:s insats i Georgien.
Samarbetet med regionala afrikanska organisationer som Afrikanska unionen (AU) och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS har fortsatt att spela en framträdande roll i EU:s arbete för att stärka fred och säkerhet i Afrika. Vid toppmötet mellan EU och AU i april lyftes fred och säkerhet fram som högsta prioritet i det fortsatta samarbetet. Bland flera uttalade nyckelambitioner ska den politiska dialogen och arbetsmetoderna utvecklas om hur säkerhetsutmaningar i Afrika gemensamt ska bemötas. Operationaliseringen av den afrikanska säkerhetsarkitekturen APSA ska stärkas, i synnerhet genom ökat stöd till regionala beredskapsstyrkan ASF och genom stöd till träning och förmågeuppbyggnad.
Under året fortsatte även samarbetet med ett antal länder utanför EU som deltar i unionens fredsfrämjande insatser. EU fattade beslut om ett
Skr. 2014/15:65
47
Skr. 2014/15:65 ramavtal med Colombia och Sydkorea om deltagande i krishanterings- insatser. Fler liknande ramavtal med andra nationer är att vänta under den närmaste tiden.
Konfliktförebyggande och medling
Efter närmare fyra års förberedelser invigdes Europeiska fredsinstitutet (EIP) formellt i maj av Sverige, Finland, Belgien, Italien, Luxemburg, Polen, Schweiz, Spanien och Ungern. EIP är en oberoende organisation som ska bidra till och komplettera EU:s globala fredsarbete, framförallt genom medlingsinsatser och dialogarbete. Organisationen har sitt säte i Bryssel. Europaparlamentet, kommissionen och EU:s utrikestjänst har erbjudits observatörsplatser i EIP:s styrelse. I slutsatserna från rådet för utrikes frågor den 12 maj välkomnas bildandet av EIP och det noterades att dess resurser på ett flexibelt sätt ytterligare förstärker de handlingsmöjligheter som finns tillgängliga för EU inom området.
Kvinnor, fred och säkerhet
Sverige arbetar aktivt inom EU för att stärka genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) och de efterföljande resolutionerna 1820, 1888, 1889, 1960, 2106 och 2122 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna behandlar frågan om hur krig och konflikter påverkar kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Arbetet vilar på en helhets- syn på säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Sverige har ett särskilt intresse av, och ansvar för, att resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna genomförs fullt ut i EU:s freds- och säkerhetsskapande arbete – såväl i den gemensamma
Utveckling och säkerhet
Under året har EU:s arbete med klimat och säkerhet framskridit. EU har internt och i internationella sammanhang fortsatt arbetet med bl.a. tidig varning och konfliktförebyggande, konflikthantering och fredsbyggande. Syftet med tidig varning är att identifiera och hantera konfliktrisker innan de blir materialiserade. Ett sätt att granska globala konfliktrisker har arbetats fram och tillämpats på prov i Sahel och Centralasien, och håller nu på att presenteras globalt. EU har även varit fortsatt verksam inom ramen för överenskommelsen om fredsbyggande och statsbyggande i sviktande och konfliktdrabbade stater (”New Deal for Engagement in Fragile States”). När det gäller genomförandet av överenskommelsen på landnivå har man varit mest aktiv i Somalia.
48
12.2 |
EU som aktör i FN |
Skr. 2014/15:65 |
EU:s status i FN regleras av, och formaliserades genom, resolution |
|
|
65/276 i maj 2011. Liksom tidigare år har EU under 2014, med aktiv |
|
|
svensk medverkan, spelat en viktig roll i FN:s arbete. EU har fortsatt att |
|
|
vara drivande i flera förhandlingsprocesser, resolutioner och initiativ. |
|
|
Därutöver är många av EU:s medlemsstater betydande aktörer i FN. |
|
|
EU har talat i flera debatter i FN:s generalförsamling och regelbundet |
|
|
hållit anföranden i öppna tematiska och geografiska debatter i FN:s |
|
|
säkerhetsråd, bl.a. de årliga debatterna om resolution 1325, barn i väpnad |
|
|
konflikt och skydd av civila. I FN:s arbete med att genomföra |
|
|
resolutionerna 1325 och 1820 (och de efterföljande resolutionerna) har |
|
|
EU varit en viktig aktör. Sverige och EU har också stöttat FN:s general- |
|
|
sekreterares särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikt. |
|
|
Samarbetet mellan EU och FN när det gäller fredsfrämjande insatser |
|
|
har fortsatt att utvecklas under året. FN och EU genomför krishanterings- |
|
|
insatser sida vid sida i bland annat Mali, Centralafrikanska republiken, |
|
|
Kosovo och i Somalia. Koordinering av insatserna görs både i fält och |
|
|
mellan |
|
|
mellan rådssekretariatet och |
|
|
derats. Möten har ägt rum mellan säkerhetsrådets medlemmar och EU:s |
|
|
kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik. |
|
|
I FN är EU en ledande aktör inom de olika organ som behandlar |
|
|
mänskliga rättigheter. EU har under året varit djupt engagerat i att verka |
|
|
för att FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève ska bli ett verksamt |
|
|
forum för behandling av såväl utvecklingen i världens länder som av |
|
|
tematiska frågor på området. |
|
|
EU spelar en aktiv och pådrivande roll såväl i ansträngningarna för att |
|
|
uppnå millenniemålen inom FN som i förhandlingar om en ny |
|
|
dagordning efter 2015 med globala mål för hållbar utveckling. Det är |
|
|
genom EU som Sveriges talan förs. Rådsslutsatser antogs den 16 |
|
|
december som lade grunden för EU:s agerande i de multilaterala |
|
|
förberedelserna inför ett |
|
|
EU har arbetat aktivt för fortsatt reformering och modernisering av |
|
|
FN:s styrning och förvaltning. Med Sverige i en drivande roll fick EU i |
|
|
början av året gehör i generalförsamlingen för användningen av |
|
|
strukturerade dialoger i FN:s program och fonder, som väntas skapa |
|
|
flexiblare och mer förutsägbar finansiering. Samtidigt har EU betonat |
|
|
vikten av effektiv användning av organisationens resurser, prioriteringar i |
|
|
verksamheten och budgetar på rimliga nivåer. Medan EU:s medlems- |
|
|
stater är överens om vikten av att reformera säkerhetsrådet finns i nuläget |
|
|
ingen gemensam |
|
|
12.3 |
OSSE och Europarådet |
|
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) |
|
Under året har OSSE:s verksamhet dominerats av den ryska aggression |
|
som har lett till den pågående krisen i Ukraina, vilket har genomsyrat |
|
även EU:s arbete i organisationen. EU har drivit frågan om krisen och |
49 |
|
Skr. 2014/15:65 OSSE:s möjligheter att bidra till en lösning på konflikten i såväl OSSE:s löpande verksamhet som vid den årliga översynskonferensen om den mänskliga dimensionen (HDIM) och det årliga ministermötet. I det löpande arbetet har EU inom den första dimensionen verkat för att förstärka OSSE:s kapacitet inom rustningskontroll och militär transparens, konfliktförebyggande och krishantering. Arbetet har dock försvårats till följd av krisen i Ukraina. EU har även prioriterat arbetet inom OSSE:s tredje dimension, där frågor om mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati, inklusive mediefrihet, behandlas. EU har även riktat fortsatt stort fokus på transnationella hot, cyberfrågor och gränssäkerhet.
Europarådet
Samarbetet mellan Europarådet och EU återspeglas i ett samarbetsavtal från 2007. Dessutom finns ett särskilt samarbetsavtal mellan Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien samt gemensamma biståndsprogram. Under senare år har ett gemensamt ramverk för demokratiarbete och normutveckling inom arbetet för mänskliga rättigheter utvecklats.
I och med Lissabonfördragets ikraftträdande inträdde en skyldighet för EU att ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En anslutning skulle innebära att EU och dess institutioner kommer att sättas under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av konventionen.
Kommissionen har tidigare begärt att
Under 2013 antog EU:s utrikesministrar prioriteringar för samarbetet med Europarådet för åren
12.4 Internationella brottmålsdomstolen
|
Det finns ett starkt stöd från EU till Internationella brottmålsdomstolens |
|
(ICC) arbete för att förebygga folkmord, brott mot mänskligheten och |
50 |
krigsförbrytelser och förhindra att förövarna av dessa brott får straffrihet. |
|
Stödet manifesterades och tydliggjordes 2011 genom ett rådsbeslut och Skr. 2014/15:65 handlingsplan om ICC. EU har under året fortsatt arbetet med
genomförande av dessa dokument.
Enskilda länder som ännu inte tillträtt Romstadgan uppvaktades med uppmaning om att tillträda den. Redan anslutna stater påmindes om den skyldighet de har att samarbeta med domstolen. Den höga representanten gjorde flera uttalanden till stöd för ICC, bl.a. vid fall av
12.5Respekten för mänskliga rättigheter i världen
EU har ett starkt engagemang och är en global aktör för de mänskliga rättigheterna. EU:s arbete baseras på det strategiska ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati som EU:s utrikesministrar antog i juni 2012. Ramverket innehåller en politisk deklaration och en handlingsplan med drygt 90 åtgärder som ska genomföras före utgången av året. En ny handlingsplan har förhandlats under året. Genomförandet av handlingsplanen följs upp i EU:s årliga rapport för mänskliga rättigheter. Utöver det strategiska ramverket har drygt 150 landstrategier utarbetats sedan 2012, med prioriteringar inom området mänskliga rättigheter för varje land, och arbetet med att genomföra dessa pågår.
Under året har EU antagit nya riktlinjer för yttrandefrihet online och offline. Riktlinjernas syfte är att ge stöd och vägledning åt ambassader och
Under året har flera individuella fall där människorättsförsvarares mänskliga rättigheter kränkts tagits upp genom uppvaktningar och ut- talanden. EU har också systematiskt uppmärksammat, i tal och på andra sätt, den globala trenden mot att försvåra civilsamhällets möjligheter att verka. I december hölls EU:s årliga forum för frivilligorganisationer med temat frihet på nätet.
FN:s arbete för mänskliga rättigheter har hög prioritet för EU. Rådet antog i februari en strategi för EU:s agerande i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott under året. I FN- arbetet bidrog EU under året till att situationen i Vitryssland fortsatt uppmärksammades, genom en förlängning av specialrapportörens mandat. Mandatet innehas av OSSE:s f.d. representant för mediefrihet som årligen rapporterar om situationen för mänskliga rättigheter i Vitryssland.
51
Skr. 2014/15:65 nationella initiativ som rönt brett stöd från EU, bl.a. på området kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter. I juni antogs en resolution om mänskliga rättigheter och internet, med konsensus och på svenskt initiativ, i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
I FN:s generalförsamling har EU under året framför allt arbetat för antagande av resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, Nordkorea och Iran samt tematiska resolutioner, exempelvis om religions- och övertygelsefrihet och om barnets rättigheter.
EU:s särskilda representant (EUSR) för mänskliga rättigheter har under året genomfört ett stort antal dialoger, resor och besök bl.a. i Myanmar, Egypten, Ryssland, Kina och Sydafrika där han inledde EU:s dialog om mänskliga rättigheter. EU genomförde särskilda dialogmöten om de mänskliga rättigheterna med ett
|
12.6 |
Nedrustning och |
|
Massförstörelsevapen |
|
|
Sverige har verkat för en tydlig nedrustnings- och |
|
|
för EU. Under året fortsatte EU att följa upp den strategi mot spridning |
|
|
av massförstörelsevapen som rådet antog 2003. Inom ramen för strategin |
|
|
antas regelbundet rådsbeslut till stöd för de olika internationella |
|
|
konventionerna på området. Uppföljning sker även genom en s.k. |
|
|
ickespridningsklausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland. Vidare |
|
|
fortsatte under året genomförandet av den handlingsplan om icke- |
|
|
spridning som EU antog 2008. |
|
|
Den höga representanten fortsatte under året att å de permanenta |
|
|
säkerhetsrådsmedlemmarnas (Frankrike, Storbritannien, Kina, Ryssland |
|
|
och USA) samt Tysklands vägnar leda de diplomatiska samtalen med |
|
|
Iran för att nå en lösning på frågan om Irans kärntekniska program. En |
|
|
sex månaders gemensam handlingsplan för förhandlingar som syftar till |
|
|
en allomfattande lösning trädde i kraft i januari och förlängdes i juli till |
|
|
den 24 november. Den gick i korthet ut på vissa begränsade sanktions- |
|
|
lättnader i utbyte mot vissa begränsningar i Irans kärntekniska program |
|
|
och ökad transparens genom utökad övervakning av det internationella |
|
|
atomenergiorganet. I november enades parterna om att fortsätta förhandla |
|
|
och under tiden förlänga handlingsplanen till den 30 juni 2015. Sverige |
|
|
har stöttat EU:s sanktionspolitik mot Iran och samtidigt förespråkat en |
|
|
fortsättning av de diplomatiska ansträngningarna att lösa frågorna kring |
|
|
Irans kärntekniska program. |
|
|
EU deltog aktivt i den tredje förberedande konferensen inför |
|
|
ickespridningsfördragets (NPT) översynskonferens 2015. EU var även |
|
|
fortsatt engagerad i genomförandet av NPT:s handlingsplan från 2010, |
|
|
som innehåller åtgärder för nedrustning, |
|
|
användning av kärnenergi. EU verkade till stöd för processen för en |
|
|
massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern. |
|
|
EU fortsatte också att stödja USA:s och Rysslands bilaterala överens- |
|
52 |
kommelser |
om att minska de båda ländernas antal kärnvapen och |
|
|
uppmuntrade till vidare neddragningar av arsenalerna utöver transparens- och förtroendeskapande åtgärder.
En universell ratificering av provstoppsavtalet (CTBT) förblir en utrikespolitisk målsättning för EU som under året fortsatt främja avtalets ikraftträdande. Som ordförandeland i EU och inkommande hög representant talade Italiens utrikesminister Federica Mogherini vid ministermötet i CTBT:s vängrupp i september. Hon deltog också i det möte i provstoppsavtalsorganisationen CTBTO som Sverige stod värd för i april.
EU fördömde Nordkoreas avfyrningar av ballistiska robotar i juni. EU har även verkat för att förhandlingar ska kunna inledas om ett avtal som förbjuder produktion av klyvbart material för vapenändamål (FMCT).
EU har uttryckt starkt stöd för FN:s säkerhetsrådsresolution 2118 (2013) och beslutet av Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) om omedelbar eliminering av Syriens kemiska vapen. EU har bidragit med 17 miljoner euro från
EU:s arbete med att stärka skyddskapacitet för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och risker för närområdet har fortsatt. EU har medverkat som medlem i det globala partnerskapet mot spridning av material och teknologi för massförstörelsevapen till terrorister, och deltagit i möten inom initiativet för en global hälsosäkerhetsagenda. Syftet är att minska hot från utbrott av smittsamma sjukdomar vare sig de sker med avsikt, till följd av olyckshändelser eller av naturliga orsaker. EU:s bistånd till
Konventionella vapen
EU:s strategi och handlingsplan för bekämpning av illegal spridning av små och lätta vapen (SALW), som antogs av Europeiska rådet 2005, har fortsatt att genomföras. Rådets slutsatser från 2008 om införande av en särskild
EU talade för unionen vid årets översynskonferens för Ottawa- konventionen, som förbjuder antipersonella landminor, bl.a. om stödet till minoffer och behovet av samordning med andra relevanta konventioner. EU har även fortsatt verkat för universell anslutning till
Skr. 2014/15:65
53
Skr. 2014/15:65
54
konventionen. Sedan 2012 är samtliga EU:s medlemsstater parter till konventionen.
Under årets statspartsmöte för konventionen om klusterammunition i San José höll EU ett gemensamt anförande om stödet till konventionen. EU betonade vikten av stöd till offren för klusterammunition och destruktion av existerande lager.
Rymden
EU, med stöd från bl.a. Sverige, fortsatte främja arbetet med att få till stånd en internationell uppförandekod för rymdaktiviteter baserat på det utkast som presenterades 2007, vilket Sverige har verkat för. EU anordnade en öppen konsultation i Luxemburg i maj med deltagande av ett
12.7Strategisk exportkontroll
Krigsmateriel
Sverige har aktivt medverkat i utbytet av information om medlems- staternas tillämpning av den gemensamma ståndpunkten om vapenexport (2008/944/GUSP) och synen på enskilda exportdestinationer. Arbetet har inkluderat en förlängd översyn av den gemensamma ståndpunkten i enlighet med ståndpunktens artikel 15. Det beror i första hand på behovet av att anpassa ståndpunktens användarguide till ikraftträdandet av vapenhandelsfördraget ATT. Diskussioner har också förts om möjligheterna att utöka informationsutbytet när det gäller vissa särskilt känsliga destinationer. Översynen väntas komma att avslutas genom antagande av rådsslutsatser.
ATT har sedan öppnandet för undertecknande i juni 2013 samlat 122 underskrifter och 54 ratifikationer. Fördraget trädde i kraft den 24 december 2014. ATT är det första avtalet som sätter upp regler för internationell vapenhandel och har varit högt prioriterat för EU. Inom en månad efter fördragets öppnande för underskrift hade samtliga medlemsstater skrivit under. EU har spelat en viktig roll under förhandlingarna och Sverige har bidragit aktivt till detta.
ATT:s framgång är beroende av att så många stater som möjligt ratificerar och genomför avtalet. För att bidra till genomförandet har EU antagit ett treårigt program för genomförandestöd till tredjeland. Sverige och andra länder har anmält experter som står till förfogande för programmet. EU har även uppvaktat ett antal länder för att uppmuntra till undertecknande och tidig ratificering av fördraget. Sverige har i många fall deltagit i dessa uppvaktningar.
Produkter med dubbla användningsområden
Medlemsstaterna fortsatte sitt arbete att stärka regelverk, arbetsrutiner och samarbetsformer bl.a. som en följd av skyldigheter genom FN:s säkerhetsrådsresolutioner om
multilaterala exportkontrollregimerna Australiengruppen, Nuclear Skr. 2014/15:65 Suppliers Group,
och
I april antogs en
En översyn av EU:s exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden inleddes med en grönbok 2011. Som en del i den pågående översynen presenterade kommissionen i april ett meddelande med optioner för hur EU:s exportkontrollsystem kan stärkas och ut- vecklas (se faktapromemoria 2013/14:FPM87). Rådet antog den 21 november rådsslutsatser för att ge politisk vägledning i den fortsatta processen. Kommissionen avser återkomma med konkreta lagstiftnings- förslag och förslag till andra åtgärder under första halvåret 2016.
12.8Sanktioner
EU använder så kallade riktade sanktioner som ett utrikespolitiskt instrument för att påverka regimer i vissa länder. Under året har EU genomfört
–Afghanistan
–Centralafrikanska republiken
–Egypten
–Elfenbenskusten
–Guinea
–
–Irak
–Iran
–Jemen
–Kongo (Demokratiska republiken)
–Liberia
–Libyen
–Moldavien (avseende regionen Transnistrien)
–Myanmar (Burma)
–Nordkorea
–Ryssland
–Somalia
–Sudan
–Sydsudan
–Ryssland
–Syrien
–Tunisien
–Ukraina (främst avseende Krim och Donbass)
–Vitryssland
– Zimbabwe |
55 |
Skr. 2014/15:65
Den rest som funnits av sanktionerna mot f.d. Jugoslavien i form av åtgärder till stöd för krigsförbrytartribunalen kunde avvecklas. EU:s sanktioner mot vissa andra länder har lämnats oförändrade under året. EU har dessutom under året beslutat om sanktioner mot personer och enheter som saknar särskild koppling till ett bestämt land eller en bestämd region. Detta gäller personer och enheter som har samröre med
Sverige har varit fortsatt drivande i frågan om rättssäkerhet och trovärdighet i EU:s sanktioner.
12.9Terrorism
EU har under året fortsatt sitt arbete mot terrorism internt inom unionen och externt med utgångspunkt i EU:s övergripande strategi mot terrorism. Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell samverkan baserad på multilaterala ramverk.
På det externa området har EU i stor utsträckning fokuserat på utvecklingen i Syrien och Irak och problemet med personer från medlemsstater som reser till konfliktområden i syfte att tränas eller delta i terroristaktiviteter. I oktober antogs en strategi för kampen mot terrorism/utländska stridande i Syrien och Irak. Sverige deltog aktivt i utformningen av strategin, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter, vikten av åtgärder för att förebygga radikalisering till våldsbejakande extremism och transparens i EU:s
I juni antog EU:s utrikesministrar rådsslutssatser som fördömde kidnappningar utförda av terrorister i syfte att utverka lösensummor och uttalade stöd till medlemsstaternas insatser för att förhindra kidnappningar.
EU har även fokuserat på förebyggande insatser med särskild betoning på att motverka rekrytering och radikalisering och att bygga upp rätts- och polisväsendet i tredjeland. Kopplingen mellan utveckling och säkerhet har alltmer uppmärksammats inom ramen för arbetet mot terrorism. Utvecklingen i Sahel, på Afrikas horn och Pakistan har ägnats uppmärksamhet och varit föremål för särskilda insatser.
EU har medverkat i genomförandet av FN:s strategi mot terrorism och bidragit aktivt i arbetet med att försöka nå ett positivt avslut i de långvariga förhandlingarna om en övergripande
12.10Cybersäkerhet
Cyber- och internetfrågor i ett brett, internationellt perspektiv ökar i utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Sverige fortsätter att bidra till policyutvecklingen när det gäller globala cyberfrågor inom EU och verkar aktivt för att utveckla uppföljningsarbetet till EU:s cyber-
säkerhetsstrategi – ”En öppen, säker och trygg cyberrymd”– som togs
56
fram 2013. Strategin berör såväl
och principer för hur unionens centrala värderingar och intressen ska tydliggöras och tillvaratas inom cyberområdet. Mänskliga rättigheter online,
Övergripande rådsslutsatser på basis av strategin antogs 2013 och under 2014 har olika områden inom strategin följts upp, t.ex. med råds- slutsatser om internets förvaltning och förhandlingar om rådsslutsatser om EU:s cyberdiplomati.
Ett policyramverk för cyberförsvarsfrågor inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) har antagits som svar på en begäran från Europeiska rådet i december 2013, vilket också återspeglas i rådsslutsatserna allmänt om GSFP från november 2014. Genomförande och uppföljning av strategin, liksom andra frågor som berör EU:s internationella cyberpolitik, hanteras övergripande i ordförandeskapets vängrupp för cyberfrågor som tillsattes i slutet av år 2012 och vars mandat förlängdes med tre år under hösten 2013. Syftet med gruppen är att förbättra det horisontella arbetet, öka medlemsstaternas insyn och stärka samordningen såväl internt som externt när det gäller cyberfrågor i vid mening. Vängruppen ska vara ett strategiskt verktyg för unionens övergripande politiska mål på området.
Sverige verkar för en övergripande och strategisk inriktning och hantering av cyberfrågorna inom vängruppen. Sverige har varit drivande för att såväl strategin och dess uppföljningsarbete som gruppens fortsatta arbete ska bidra till policyutvecklingen av en global cyber- och internet- politik för EU, i linje med grundläggande värderingar och politiska prioriteringar som fred, säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling.
12.11Konsulär beredskap
EU:s medlemsstater fortsätter att arbeta med att stärka informations- och erfarenhetsutbytet för att utarbeta god praxis och smidiga samarbets- former i det dagliga konsulära arbetet. Verktyg och rutiner för samverkan vid större konsulära kriser som drabbar
Löpande informationsutbyte har ägt rum mellan
Under året har grunden lagts för en försöksverksamhet för utökat konsulärt samarbete (CCI). Syftet med detta är att i några utvalda länder (Dominikanska republiken, Kambodja, Nepal, Nigeria och Tunisien) stärka det lokala samarbetet mellan EU:s medlemsstater och utforska möjligheter för därvarande
57
Skr. 2014/15:65
13 Den gemensamma handelspolitiken
EU:s handelspolitik fokuserar på EU:s gemensamma agerande i skapandet av globala och regionala regler för import och export. Sverige är en stark förespråkare för fri och rättvis handel, ökad öppenhet och mot protektionism. EU:s externa handel bidrar till EU:s tillväxt och sysselsättning och är en central del i EU:s roll som global aktör.
I december 2013 kunde det noteras vissa framsteg för Doharundan på det multilaterala handelsområdet bl.a. genom ett avtal om handels- procedurer och överenskommelser om vissa frågor på jordbruks- och utvecklingsområdena. Förhandlingarna bröt dock samman under sommaren och framsteg kunde inte göras förrän i slutet på november då medlemmarna enades om en överenskommelse om handels- procedurer och livsmedelslagring.
Till framgångarna under året hör att EU:s förhandlingar med Kanada, Singapore och flera ekonomiska partnerskapsavtal kunde av- slutas. Tekniska framsteg har även gjorts på flera områden i förhand- lingarna med USA och Japan. Även när det gäller informationsteknik- avtalet (ITA) har framsteg gjorts om ett uppdaterat avtal.
13.1Världshandelsorganisationen
De förhandlingar som går under benämningen Doharundan omfattar bl.a. handel med jordbruksvaror, industrivaror och tjänster. Förhandlingarna, som inleddes 2001, har varit svåra och präglats av flera sammanbrott. Det finns få förhoppningar om att de skulle kunna avslutas i närtid. Vid Världshandelsorganisationens (WTO) nionde ministerkonferens på Bali i
december 2013 kom man överens om ett s.k. minipaket som innehöll
58
handelsprocedurer, jordbruks- och utvecklingsfrågor. Detta beslut var en Skr. 2014/15:65 stor framgång för WTO. Under året inleddes förberedelser för att
ratificera avtalet. Samtidigt gavs WTO:s förhandlingskommitté i uppdrag att ta fram ett arbetsprogram för att förhandla färdigt återstående områden inom Doharundan. Vid WTO:s allmänna råd i juli var meningen att det första steget i att ratificera handelsprocedursavtalet skulle ha tagits, men ett land blockerade detta. Andra medlemmar kunde inte acceptera de nytillkomna kraven och under hösten ägde konsultationer rum för att hitta vägar framåt. I mitten på november fann man en överenskommelse när det gäller lagerhållning av livsmedel, som möjliggjorde att alla medlemmar vid WTO:s allmänna råd den 27 november kunde ta tre dokument till beslut: ett uttalande från ordföranden i allmänna rådet, beslut och protokoll om handelsprocedurer samt beslut om livsmedelslagring. Förhoppningen är att det fortsatta arbetet med resterande Balibeslut, ska färdigställas under 2015 och att ett arbetsprogram för återstående delar av Doharundan är klart i juli 2015. Framsteg för förhandlingar inom plurilaterala områden som informationsteknikavtalet (ITA), tjänster och miljövaror och därtill hörande tjänster är också viktiga för Sverige.
Sedan maj 2012 pågår en översyn av ITA. Syftet är att utöka produktomfattningen och att även få fler länder att ansluta sig. ITA- avtalet innebär borttagande av tullar på viktiga insatsvaror för it- och telekomindustrin, vilket har bidragit positivt till den tekniska utvecklingen de senaste två decennierna och till världsekonomin i stort. Under 2013 gjordes framsteg i förhandlingarna om ett reviderat ITA- avtal och i marginalerna till
Tjänstehandel borde helst förhandlas i WTO, men eftersom Doharundan inte gått framåt på tjänster förhandlas sedan i mars 2013 ett separat plurilateralt tjänsteavtal (TiSA). Förhandlingen omfattar 50 länder, nästan en tredjedel av medlemmarna i WTO, som står för 75 procent av världshandeln av tjänster. Särskilt intressanta för svensk del blir de
Sedan juli pågår även plurilaterala förhandlingar om borttagande av tullar på miljövaror. Målsättningen är att nå en överenskommelse på området under 2015.
I december godkände WTO:s medlemmar Seychellernas anslutning till WTO och Seychellerna blev därmed organisationens 161:a medlem.
WTO:s tionde ministerkonferens planeras äga rum i Kenya i december 2015.
13.2 EU:s regionala och bilaterala handelspolitik
Regionala och bilaterala frihandelsavtal |
|
EU förhandlar en rad bilaterala och regionala frihandelsavtal med |
|
prioriterade länder och regioner som komplement till det multilaterala |
|
regelverket i WTO. |
59 |
|
Skr. 2014/15:65
60
Förhandlingarna som EU har med USA om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal (TTIP) är de viktigaste regionala frihandelsförhandlingar som EU hittills har inlett. Avtalet är tänkt att bli mer omfattande och djupgående än något av de frihandelsavtal som EU tidigare ingått. Ett framtida avtal skulle ha stor betydelse för att stärka de transatlantiska relationerna såväl ekonomiskt som politiskt. Förhandlingarna förväntas gå in i ett intensivare skede den närmaste tiden. Efter att en allmän debatt har blossat upp under året har även beslutet fattats att offentliggöra EU:s förhandlingsmandat. Vidare har kommissionen hållit en offentlig konsultation om den delen av avtalet som berör investeringsskydd (ISDS).
EU:s förhandlingar med Kanada inleddes 2009 och avslutades i augusti 2014. Nästa steg är juridisk granskning och översättning av avtalet, varefter det ska godkännas av rådet och Europaparlamentet.
Förhandlingar med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och med Mercosur har pågått sedan 2003 och 1999 respektive, men rörelser framåt har på senare tid varit mycket begränsade.
Förhandlingarna med Singapore avslutades delvis i december 2012 och färdigställdes när förhandlingarna om investeringsskydd avslutades i oktober. Den 30 oktober meddelade kommissionen att man avser hän- skjuta avtalet till
Även EU:s förhandlingar med Vietnam som inleddes 2012 går nu in i ett slutskede och beräknas kunna slutföras 2015. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Indien har pågått sedan 2007 men avstannat sedan ett par år tillbaka.
Förhandlingarna som EU har med Japan och som inleddes 2013 går framåt och ambitionen är att de avslutas under 2015.
Diskussioner pågår även för att fortsatt fördjupa existerande handels- relationer mellan EU och grannländerna i det Östra partnerskapet och Södra grannskapet. Förhandlingar om djupgående frihandelsavtal (DCFTA), som en del av breda associeringsavtal, inleds när respektive land är redo. Förhandlingarna med Ukraina om DCFTA avslutades i december 2011 och avtalet undertecknades i juni 2014. I september beslutade dock EU, Ryssland och Ukraina att skjuta upp den provisoriska tillämpningen av DCFTA till den 1 januari 2016 för att undgå ryska handelspolitiska åtgärder mot Ukraina. EU har i stället förlängt tillämpningen av sina autonoma handelspreferenser (ATM) till Ukraina.
De ekonomiska partnerskapsavtalen
Arbetet med att förhandla de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och
(södra Afrika) och EAC (Östafrika). EU och dess medlemsstater Skr. 2014/15:65 beslutade i december om undertecknande och provisorisk tillämpning av
avtalet med ECOWAS.
Processen har tidvis varit komplicerad då förhandlingarna sker mellan parter på olika utvecklingsnivåer. Av den anledningen finns en medvetenhet om betydelsen av stöd till
13.3EU:s arbete med ansvarsfullt företagande
Frågor om hållbart företagande (CSR) behandlas i en högnivågrupp med representanter från medlemsstaterna som möts två gånger per år. Under året har kommissionen följt upp åtgärder som aviserades i meddelandet om en
Förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet inleddes i december 2013 och i september antog EU ett direktiv för obligatorisk hållbarhetsrapportering för större företag. Under våren presenterade kommissionen ett lagförslag om ansvarsfull handel med konflikt- mineraler som sedan dess diskuterats i rådet i väntan på behandling av Europaparlamentet.
13.4Övriga handelspolitiska frågor
13.4.1Investeringsskydd
Genom Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 har beslutsbefogenheten på investeringsområdet förskjutits från medlemsstaterna till EU. Denna förskjutning påverkar medlemsstaternas bilaterala investeringsskydds- avtal. En övergångsförordning för bilaterala investeringsavtal som reglerar avtalens
När EU sluter investeringsavtal med tredjeland kan en investerare från det landet väcka talan om den anser att EU eller en
61
Skr. 2014/15:65 och medlemsstaterna liksom andra processfrågor (se även fakta- promemoria 2011/12:FPM167).
13.4.2Handelspolitiska skyddsåtgärder (antidumpningsåtgärder, antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder)
Handelspolitiska skyddsinstrument är samlingsnamnet för åtgärder (skyddstullar) mot import som befunnits vara prisdumpad eller subventionerad, eller mot import som kraftigt ökat. Åtgärderna får bara användas om man funnit att europeisk industri lider skada och det inte går emot EU:s intresse att införa åtgärderna.
Regeringen anser att handelsskyddsåtgärder, och i synnerhet antidumpningsåtgärder, är allvarliga ingrepp i det fria handelsutbytet och därför bör användas restriktivt. Regeringen har konsekvent framfört behovet av en reform av regelverket i frihandelsvänlig riktning.
Under året har Sverige fortsatt att kritiskt granska kommissionens förslag till åtgärder. Ett antal nya åtgärder har införts under året. Till detta kommer frågor om förlängning och utvidgning av existerande åtgärder. I de flesta fallen har förslagen godkänts med en klar majoritet. Sverige har följt sin traditionella frihandelslinje och motsatt sig förslag på nya och förlängda åtgärder. I september hade EU 97 åtgärder i kraft, vilket är en historiskt låg siffra och den lägsta sedan Sveriges
Sverige har varit aktivt, såväl på egen hand som tillsammans med likasinnade länder, i kommissionens pågående ansats till modernisering av förordningarna på handelsskyddsområdet. Från svensk sida har det varit särskilt viktigt att försöka värna olika berörda parters möjlighet att fortsatt påverka kommissionens undersökningar, behålla regeln om användandet av lägsta tull och att undersökningarna och åtgärdernas införande kännetecknas av ökad transparens och förutsägbarhet.
13.4.3Internationell upphandling
Ett förslag till förordning om instrument för internationell upphandling som innehåller möjligheter att exkludera anbud från tredjeland och där internationella åtaganden om marknadstillträde inte gäller, presenterades under 2012. Syftet med förordningen är att göra det möjligt att på EU- nivå hindra utländska företag från vissa länder att delta i upphandlingar i EU, för att på så sätt göra det lättare att förhandla om förbättrat marknadstillträde på dessa länders upphandlingsmarknader. Svenska upphandlande enheter, som myndigheter, kommuner och landsting, skulle då inte kunna upphandla från dessa länder.
Sverige är kritiskt till förslaget av såväl principiella som ekonomiska, politiska och administrativa skäl. Bedömningen är att förslaget inte kommer att leda till bättre marknadstillträde för europeiska företag, inte resultera i att skattemedel spenderas effektivt eller förbättra relationerna till tredjeland (se även faktapromemoria 2011/12:FPM133). Det finns för
62
närvarande en kvalificerad majoritet, där Sverige ingår, emot förslaget i Skr. 2014/15:65 rådet.
13.4.4EU:s allmänna preferenssystem
Genom EU:s allmänna preferenssystem (GSP) erbjuds utvecklingsländer sedan 1971 tullsänkningar och tullfrihet vid import till EU. Syftet med systemet är att genom ökad handel skapa inkomster och därmed resurser för utveckling.
Från den 1 januari gäller ett reformerat regelverk för
13.4.5Aid for Trade
Aid for
Under året har arbetet inletts inför den femte globala översynen av Aid for Trade, som ska hållas den 30
Att minskade handelskostnader står i centrum följer även av arbetet med förenklade handelsprocedurer som förhandlades vid WTO:s ministermöte på Bali den
Sveriges prioritering är fortsatt att analysera fattigdomsperspektivet i det handelsrelaterade biståndet för att se hur ökad handel gynnar de allra fattigaste människorna i låg- och medelinkomstländer.
63
Skr. 2014/15:65 |
13.4.6 |
Exportfinansiering |
|
Osäkerheten på finansmarknaderna har gjort att behoven av statliga |
|
|
exportkrediter fortfarande är större än före 2008. Regelverket på området |
|
|
förhandlas främst i OECD, och är införlivat i |
|
|
WTO. |
|
|
En separat internationell förhandlingsprocess som syftar till ett globalt |
|
|
regelverk som ska kunna ersätta OECD:s inleddes 2012. Sverige tillhör |
|
|
de pådrivande länderna inom |
|
|
konkurrensvillkor inom exportfinansiering är viktig för svensk export. |
|
|
Under året har Sverige även genom EU drivit på för mer flexibla |
|
|
exportfinansieringsvillkor för klimatvänliga projekt inom OECD, t.ex. |
|
|
smarta elnät. |
|
14 |
EU:s utvecklingssamarbete |
|
|
|
|
EU och dess medlemsstater står för mer än hälften av världens totala |
|
|
bistånd (ODA). År 2013 motsvarade det 54 miljarder euro. |
|
|
Lissabonfördraget anger att utvecklingsmålen ska beaktas vid beslut |
|
|
inom EU:s olika politikområden som kan påverka låginkomstländer, |
|
|
för att främja en mer samstämmig politik för utveckling. Ny |
|
|
kommission och nya arbetsformer som lanserats av kommissionens |
|
|
nye ordförande stärker förutsättningarna för en samstämmig politik. |
|
|
Programmeringen av EU:s bistånd för perioden |
|
|
EU:s |
uppdaterade utvecklingspolitik får genomslag. Strategier |
|
(bilaterala, tematiska och regionala) har slagits fast och innehåller ett |
|
|
ökat fokus på mål och resultat och tydligare beaktande av EU:s |
|
|
grundläggande värderingar. |
|
|
i drygt 40 partnerländer varav Sverige deltar i drygt 20. |
|
|
|
|
|
14.1 |
Samstämmig utvecklingspolitik |
|
EU har ett fördragsbundet åtagande till samstämmig utvecklingspolitik, |
|
|
vilket innebär att ta hänsyn till utvecklingsmålen vid beslut inom olika |
|
|
politikområden med påverkan på utvecklingsländer. Inom EU går detta |
|
|
arbete under benämningen samstämmighet för utveckling (PCD). I linje |
|
|
med Sveriges politik för global utveckling (PGU) har Sverige sedan |
|
|
länge aktivt arbetat med PCD inom EU. Några exempel är Sveriges |
|
|
arbete för utvecklingsperspektivets genomslag i EU:s jordbruks- och |
|
|
fiskeripolitik och i EU:s bredare handelsagenda. Vidare är Sverige |
|
|
pådrivande inom EU för att utveckla EU:s s.k. samlade ansats att EU:s |
|
|
metoder och finansiella instrument ska användas flexibelt och effektivt. |
|
|
Under 2013 presenterade kommissionen den fjärde rapporten om EU:s |
|
|
arbete med PCD där |
|
|
genomförande av PCD presenteras. Sverige var aktivt i förhandlingarna |
|
|
om rådsslutsatser om rapporten. Sverige betonar en starkare förankring |
|
64 |
av PCD inom EU:s övriga politikområden, bättre uppföljning av PCD |
inom EU och en starkare roll för
ansträngningar gjorts inom EU när det gäller oberoende utvärderingar av PCD, och att PCD har stärkts på landnivå
Kopplingen mellan PCD och den nya utvecklingsagendan efter 2015 är central för Sverige. För att bidra till den nya globala utvecklingsagendan behöver åtgärder inom olika politikområden sträva åt samma håll. I rådsslutsatser om post
14.2Agenda för förändring inklusive
Målet med EU:s utvecklingspolitik är enligt Lissabonfördraget att minska och på sikt utrota fattigdomen. Sverige var drivande i framtagandet av rådsslutsatser om en ny strategisk inriktning för EU:s utvecklingssamarbete – den s.k. Agenda för förändring – och arbetar för att agendan ska få genomslag i programmeringen och genomförandet av EU:s bistånd. Ett exempel är att Sverige genom samverkan med EU- delegationer i fält och i arbetet i genomförandekommittéer bevakar att de grundläggande värderingar som lyfts fram i Agenda för förändring får genomslag i programmeringen av
Frågor som Sverige särskilt driver inom ramen för denna agenda är bl.a. att mer resurser riktas till områdena mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt till inkluderande och hållbar tillväxt för mänsklig utveckling.
För att få genomslag för Agenda för förändring har Sverige också under året varit drivande i arbetet med att ta fram ett resultatramverk som mer systematiskt kommer att kunna redogöra för resultat från EU:s projekt och program. I Agenda för förändring finns ett ökat fokus på resultat, uppföljning och resultatredovisning. Resultatramverket som tagits fram utgår från EU:s prioriteringar för utvecklingssamarbetet i agendan.
På samma sätt som andra givares resultatramverk kommer EU:s resultatramverk endast att fånga en del av
rapportering för EU:s olika biståndsinstrument. Sverige har under
65
Skr. 2014/15:65 arbetets gång betonat att resultatuppföljning måste kombineras med kvalitativ uppföljning och utvärdering för att kunna analysera hur biståndet har bidragit till långsiktiga resultat och varaktiga förändringar för människor som lever i fattigdom.
14.3 EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati
|
I maj antogs rådsslutsatser om rättighetsperspektivet som metod i EU:s |
|
utvecklingssamarbete. Rådsslutsatserna bekräftar EU:s strategiska |
|
ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati med tillhörande |
|
handlingsplan från 2012 och rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s |
|
yttre förbindelser från 2009 och understryker vikten av respekt för |
|
mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingssamarbete. I rådsslutsatserna |
|
välkomnas även verktygslådan för rättighetsperspektivet i EU:s bistånd, |
|
vilken färdigställdes och presenterades av kommissionen i maj. |
|
Verktygslådan innefattar förhållningssätt, tillämpning, integrering och |
|
genomförande och är avsedd att vägleda |
|
genomförandet av EU:s utvecklingspolitik. Kommissionen och EU:s |
|
utrikestjänst har till uppgift att övervaka och rapportera om arbetet med |
|
rättighetsperspektivets genomförande i EU:s bistånd. År 2016 förväntas |
|
en första utvärdering. |
|
Genomförandet av rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s yttre |
|
förbindelser fortskrider för att förbättra samstämmighet och effektivitet |
|
mellan |
|
rådsslutsatserna är nu fokuserat på en andra generations pilotländer. |
|
Den demokratistödjande stiftelse (EED) som inledde sitt arbete 2013 |
|
har under det senaste året etablerat sig som en viktig aktör i demokrati- |
|
främjandet. Stödet har hittills i huvudsak riktats till EU:s södra och östra |
|
grannskap. Ett beslut fattades dock i december om att utvidga EED:s |
|
geografiska verksamhetsområde. Sverige är en av de största givarna till |
|
EED och stöder aktivt processerna när det gäller genomförande av råds- |
|
slutsatserna om rättighetsperspektivet och demokratistöd i EU:s yttre |
66 |
förbindelser. |
|
14.4EU:s arbete med utveckling av den privata sektorn
Biståndets samverkan med den privata sektorn har fått ett allt större utrymme i den internationella biståndspolitiska diskussionen på senare år. I ljuset av detta har kommissionen presenterat ett meddelande på området (se faktapromemoria 2013/12:FPM89). Det åtföljdes av ett beslut om rådsslutsatser vid rådet för utrikes frågor i juni. En andra omgång rådsslutsatser antogs vid rådet i december.
I meddelandet, och i rådsslutsatserna från i juni, presenteras ett strategiskt ramverk där EU:s syn på samverkan mellan biståndet och näringslivet förtydligas. Ramverket består av ett antal principer som syftar till att stärka den privata sektorns roll som en partner i EU:s utvecklingssamarbete med målsättningen att uppnå inkluderande och hållbar tillväxt och därmed fattigdomsminskning. Genom ramverket poängteras vikten av att stödja bland annat marknadsutveckling, skapa ett företagsvänligt klimat och utveckla små och medelstora företag. EU vill också bidra till ökad tillgång till finansiella tjänster utformade utifrån behov i utvecklingsländerna och betonar vikten av att stärka lärande och kvinnligt entreprenörskap. EU:s stöd till den privata sektorn föreslås styras av ett antal principer som kompletterar principer om bistånds- effektivitet. Fokus ligger på sysselsättningsskapande, delaktighet och fattigdomsbekämpning, vilket innebär skapande av fler jobb med bättre arbetsförhållanden, en gradvis övergång från den informella till den formella ekonomin samt ekonomisk egenmakt för kvinnor och flickor, ungdomar och utsatta grupper. Stöd till den privata sektorns aktörer för- väntas även följa ett antal kriterier: mätbara utvecklingseffekter, ett tydligt mervärde och vikten av
Den andra omgången rådsslutsatser tar arbetet vidare genom att fokusera på hur arbetet med den privata sektorn i biståndet kan gå till. Dessa rådsslutsatser betonar vikten av att dela erfarenheter länderna och aktörerna emellan för att kunna dra fördel av den privata sektorns resurs- er och kunskap för utveckling. Vidare betonas vikten av dialog mellan de privata och offentliga aktörerna och angelägenheten av att skapa ett för- delaktigt företagsklimat i samarbetsländerna. Särskilt betonas det sociala, miljömässiga och etiska ansvaret i värdekedjan och hur en integrering av dessa värden i företagens strategi och verksamhet kan stärka konkurrens- kraften för företaget och bidra till en hållbar utveckling.
Sverige har välkomnat såväl meddelandet som rådsslutsatserna och har varit pådrivande i arbetet som lett fram till dessa. Sveriges utgångspunkt har varit att samverkan med näringslivet ska vara baserat på ett antal grundläggande principer. All samverkan med näringslivet ska bidra till fattigdomsminskning. Biståndet och dess genomförande ska genomsyras av transparens, öppenhet och vara resultatinriktat. Biståndet ska vara obundet i enlighet med OECD/DAC:s regelverk. Likaså bör principen om hållbart företagande (CSR) och näringslivets ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna understrykas. Näringslivet har en viktig roll i det miljö- och klimatrelaterade arbetet, exempelvis hållbar konsumtion och produktion. Dessutom har Sverige särskilt betonat ökad jämställdhet som
Skr. 2014/15:65
67
Skr. 2014/15:65 en förutsättning för att minska fattigdomen i världen och att kvinnors och flickors roll i utvecklingen är central, vilket bör återspeglas i ett ramverk för samverkan med näringslivet. Sveriges synpunkter har återspeglats i såväl meddelandet som rådsslutsatserna.
14.5Post 2015 – en ny agenda för global utveckling efter 2015
FN:s nuvarande utvecklingsmål, Millenniemålen, löper ut år 2015. Den nya agendan för globalt hållbar utveckling åren 2015 till 2030, inklusive de hållbara utvecklingsmålen (SDG), ska antas under general- församlingsveckan i september 2015. Förberedelserna inleddes år 2012 och under året har arbetet intensifierats. Processen har huvudsakligen framskridit inom ramen för två arbetsgrupper: den öppna arbetsgruppen för framtagande av hållbara utvecklingsmål (OWG SDG) och Expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling (ICESDF).
Arbetet i den öppna arbetsgruppen började redan under 2013 och fortgick mellan mars 2013 och juli 2014. Sverige deltog aktivt i hela processen och prioriterade särskilt de s.k. motvindsfrågorna, som sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter samt demokratiutveckling och frihet från våld. Under sommaren skiftades därefter fokus till förberedelser för framförhandlandet av en gemensam
Kommissionen presenterade i juni ett meddelande om EU:s prioriteringar inför de mellanstatliga förhandlingarna om post 2015- agendan (se faktapromemoria 2013/14:FPM97). Kommissionens meddelande lade grunden för höstens rådsslutsatsförhandlingar. När slutrapporten från den öppna arbetsgruppen presenterades för generalförsamlingen i augusti med förslag på 17 mål och 169 delmål fanns de svenska prioriteringarna inkluderade. I augusti presenterade även expertkommittén för utvecklingsfinansiering sin rapport med förslag till finansieringsmetoder av utvecklingsagendan.
De fyra dokumenten: den öppna arbetsgruppens rapport, expert- kommitténs rapport om utvecklingsfinansiering, de preliminära råds- slutsatserna från 2013 och kommissionens meddelande har legat till grund för EU:s förhandlingar under hösten om en gemensam ståndpunkt om utvecklingsagendan
68
utvecklingsagendan post 2015 ska genomföras. Nära samordning mellan Skr. 2014/15:65 post 2015 och FfD ska eftersträvas.
14.6EU:s humanitära bistånd och EU:s roll som humanitär aktör
Kommissionen är världens näst största humanitära aktör. EU och dess medlemsstater står för över hälften av den humanitära finansieringen och är därmed tillsammans världens största givare av humanitärt bistånd. Användandet av den humanitära budgeten är behovsbaserat och styrs av de internationella humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. EU bidrog med humanitär hjälp till omkring 124 miljoner människor 2013. De fem länder och regioner som mottog störst humanitärt stöd från EU under 2014 är Syrien, Sydsudan, Somalia, Demokratiska republiken Kongo och de av
EU arbetar fortsatt med att bättre länka humanitärt bistånd med långsiktig återuppbyggnad och utvecklingsinsatser. Genomförandet av en handlingsplan fram till 2020 har påbörjats för att stärka förmågan hos katastrofutsatta länder att stå emot kriser. Bland annat har kommissionen tagit fram en markör för att mäta hur organisationer mer systematiskt arbetar med att stärka förmågan hos katastrofutsatta länder att stå emot kriser. Under 2014 har en utvärdering genomförts av det europeiska konsensusdokumentet om humanitärt bistånd (EU:s humanitära biståndspolicy) och åtgärder på basis av utvärderingen har föreslagits. Dessa kommer att diskuteras vidare under 2015.
Rådet och Europaparlamentet antog i april en förordning om in- rättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (se fakta- promemoria 2012/13:FPM9). Upprättande av en frivilligkår är fördrags- bundet i Lissabonfördraget. Initiativet innebär att 4 000
Sverige fortsatte under året att verka för ett stärkt samarbete mellan EU:s humanitära bistånd och FN, respekt för humanitära principer och jämställdhetsintegrering i humanitära insatser.
15EU:s bilaterala och regionala förbindelser
EU:s bilaterala och regionala arbete är omfattande och mångfacetterat. Under året har situationen i Ukraina spelat en framträdande roll. Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol samt dess
69
Skr. 2014/15:65 militära aggression i östra Ukraina har lett till att EU har infört restriktiva åtgärder. Därutöver har EU gett ett omfattande stöd till att bekämpa spridningen av
15.1Samarbete mellan EU och
När det gäller Norges samarbete med EU har mandaten för EES och Norges finansiella mekanismer gått ut under året. Dessa instrument är en motsvarighet till EU:s sammanhållningspolitik. Förlängning av instrumenten har under året varit föremål för förhandlingar som efter en tids låsning nyligen återupptagits. Sverige är inte mottagare av medel från mekanismerna, men påverkas av att förhandlingarna inte kunnat slutföras eftersom det bl.a. även får konsekvenser för det bilaterala avtalet om tullfria kvoter för fisk.
Schweiz förhållande till EU och deltagande i den inre marknaden är reglerat i ett stort antal bilaterala avtal. Från EU:s sida är anpassningen till EU:s regelverk och en oberoende prövningsinstans i tvister mellan EU och Schweiz viktiga frågor. Diskussioner förs mellan EU och Schweiz om den närmare integrationen av Schweiz i EU:s inre marknad. Den 9 februari genomförde Schweiz en folkomröstning som godkände införandet av en grundlagsändring som syftar till att minska en ”mass- invandring”. EU har före och efter folkomröstningen varit tydligt med att detta står i strid med avtalet om fri rörlighet mellan Schweiz och EU. EU har, trots påstötningar från Schweiz, vägrat att omförhandla detta avtal.
Två möten hölls under året med
|
15.2 |
Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i |
|
|
regionalt samarbete i norra Europa |
|
EU:s deltagande i regionalt samarbete i norra Europa bidrar till ett |
|
|
konstruktivt samarbete med Ryssland. Nordliga dimensionen (ND) är en |
|
|
gemensam politik mellan EU, Island, Norge och Ryssland. ND har |
|
|
utvecklats till ett väl fungerande ramverk för konstruktivt och |
|
|
resultatorienterat regionalt samarbete i en rad sektorer. För det konkreta |
|
|
samarbetet har fyra partnerskap bildats. Kommissionen deltar i alla fyra. |
|
|
Särskilt framgångsrikt är samarbetet inom ND:s miljöpartnerskap, där |
|
|
viktiga insatser görs för att åtgärda gränsöverskridande källor till |
|
|
förorening av Östersjön. Kommissionen deltar även som fullvärdig |
|
|
medlem i Östersjöstaternas råd (CBSS) och Barentsrådet (BEAC). EU:s |
|
70 |
Kolarcticprogram stödjer finansiellt gränsöverskridande projekt i |
Barentsregionen, och under året har arbetet med en ny programperiod till Skr. 2014/15:65 2020 slutförts. De arktiska frågorna tilldrar sig ett ständigt ökat intresse.
EU:s utrikestjänst och kommissionen presenterade i juni 2012 ett gemensamt meddelande om Arktis och i mars antog Europaparlamentet en resolution om Arktis. EU:s utrikesministrar antog i maj slutsatser om Arktis. Sverige välkomnar en aktiv
15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra Medelhavsregionen
Den europeiska grannskapspolitiken (ENP) omfattar 16 länder i södra |
|
Medelhavsregionen och i Östeuropa. EU:s grannskap har under året i hög |
|
grad präglats av krishantering. I Östeuropa har Ryssland demonstrerat en |
|
vilja att använda långtgående medel för att hävda sina intressen, med den |
|
olagliga annekteringen av Krim som ett tydligt exempel. I det södra |
|
grannskapet finns en blandning av fullskaligt krig, länder i sönderfall, |
|
repressiva regimer och ett allt sämre klimat när det gäller mänskliga |
|
rättigheter samt terrorism och stora flyktingströmningar. EU har svarat |
|
på utmaningarna genom ett omfattande politiskt och ekonomiskt stöd till |
|
de berörda länderna. En bred uppsättning instrument har använts, |
|
inklusive reformstöd, riktade handelslättnader, makrofinansiellt stöd, |
|
humanitära insatser och särskilda |
|
vapenvila och stödja reformer på centrala områden. Mot bakgrund av |
|
utvecklingen har den nya kommissionen tagit initiativ till en översyn av |
|
ENP, i syfte att skapa en mer flexibel, skräddarsydd och effektiv politik. |
|
Ett förslag väntas läggas fram under 2015. |
|
I mars presenterade kommissionen och EU:s utrikestjänst det årliga |
|
meddelandet om ENP, som bestod av ett övergripande meddelande, tolv |
|
landspecifika lägesrapporter och två regionala rapporter (om Östliga |
|
partnerskapet respektive södra Medelhavsregionen). Meddelandet |
|
fokuserade på politikens genomförande under 2013 och innehöll detta år |
|
inte några nya förslag för politikens utveckling. I syfte att utveckla ENP |
|
förespråkades en ökad samstämmighet i EU:s politik och strömlinje- |
|
formade beslutsprocesser för att snabbare och mer effektivt agera utifrån |
|
förändrade förutsättningar. |
|
I mars antogs också det nya europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) |
|
för |
|
Instrumentet syftar till att främja samarbete och integration mellan EU |
|
och de 16 partnerländerna, särskilt genom att stärka genomförandet av |
|
handlingsplaner och associeringsagendor som upprättats som en del av |
|
den europeiska grannskapspolitiken. ENI kännetecknas av principen om |
|
en incitamentsbaserad fördelning av stödet enligt principen om |
|
mer”. Detta innebär att de länder som gör reformframsteg när det gäller |
|
demokrati och mänskliga rättigheter belönas med ökat stöd. |
|
ENI bygger vidare på det tidigare Europeiska grannskaps- och |
|
partnerskapsinstrumentet (ENPI). |
71 |
|
Skr. 2014/15:65 |
15.3.1 |
Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i |
|
|
södra Medelhavsregionen |
|
Kommissionen och EU:s utrikestjänst presenterade i april ett nytt |
|
|
meddelande om den europeiska grannskapspolitiken (ENP). Dessa |
|
|
meddelanden kommer årligen och handlar främst om genomförandet i |
|
|
partnerländerna. |
|
|
På handelsområdet har förhandlingar om djupgående frihandelsavtal |
|
|
(DCFTA:s) fortsatt med Marocko, och näst i tur står Tunisien. |
|
|
På migrationsområdet har ett partnerskap för rörlighet med Tunisien |
|
|
etablerats. |
|
|
Det ekonomiska biståndet till regionen har varit betydande, den |
|
|
viktigaste komponenten är ett program för stöd till partnerskap, reformer |
|
|
och inkluderande tillväxt, det s.k. |
|
|
land som har fått störst andel av dessa medel. |
15.3.2 Östliga partnerskapet
Under året har arbetet fortsatt med att genomföra och utveckla Östliga partnerskapet, som är en regional dimension av ENP omfattande EU: s bilaterala och multilaterala relationer med länderna i Östeuropa (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland). Fokus har i hög grad legat på den färdplan för genom- förandet av Östliga partnerskapet som fastslogs i deklarationen från toppmötet i Vilnius i november 2013. Läget i genomförandet av politiken diskuterades vidare vid ett utrikesministermöte inom partnerskapet i juli.
På det bilaterala området har flera framsteg gjorts, samtidigt som utvecklingen i flera av partnerländerna varit en källa till oro när det gäller den demokratiska utvecklingen. Framsteg har gjorts när det gäller målet om fördjupad politisk associering och ekonomisk integration med EU. Under året har associeringsavtal med EU, inklusive fördjupade frihandelsområden, ratificerats av parlamenten i Georgien, Moldavien och Ukraina. Även Europaparlamentet och Sverige har ratificerat avtalen. Under året har vidare Moldavien uppnått viseringsfrihet med Schengenområdet. Både Ukraina och Georgien har också gjort framsteg mot målet om viseringsfrihet. Vitryssland har inlett förhandlingar om ett viseringsförenklings- och återtagandeavtal, vilket redan ingåtts av samtliga övriga partnerländer. Partnerskapets multilaterala samarbete har under året utvecklats ytterligare inom områden som statistik, digitala marknader, stöd till små och medelstora företag, energieffektivisering, jämställdhet och säkerhetspolitik. Samarbetet med det civila samhället har intensifierats, bl.a. med svenskt stöd.
Utvecklingen i regionen, och särskilt Rysslands agerande, har satt sin prägel på genomförandet och bland annat föranlett EU att stärka sitt stöd till de länder som fattat suveräna beslut om att närma sig EU på olika områden. Ett exempel är de ensidiga handelslättnader som EU har infört under året för produkter från Moldavien och Ukraina.
72
15.4 |
Östeuropa och Centralasien |
Skr. 2014/15:65 |
Fortsatta framsteg kunde noteras i genomförandet och utvecklingen av Östliga partnerskapet, både bilateralt och multilateralt. Utmaningarna för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen kvarstår.
15.4.1 Ryssland
EU:s och Rysslands relation har under året präglats av Rysslands |
|
olagliga annektering av Krim och Sevastopol och av Rysslands militära |
|
aggression i östra Ukraina. EU har i likhet med stora delar av världs- |
|
samfundet kraftigt fördömt Rysslands agerande. Till följd av detta har |
|
EU trappat ned eller suspenderat vissa kontakter och samarbeten med |
|
Ryssland. Det betyder bl.a. att vissa påbörjade förhandlingar mellan EU |
|
och Ryssland avbrutits. Det gäller både det nya partnerskaps- och |
|
samarbetsavtalet mellan Ryssland och EU, som är avsett att fördjupa |
|
samarbetsavtalet från 1994, och förhandlingsprocessen om viserings- |
|
frihet. Till följd av Rysslands agerande i Ukraina har EU infört olika |
|
former av sanktioner mot Ryssland. De innefattar frysning av tillgångar |
|
och reserestriktioner för ett antal personer och företag enligt en lista som |
|
successivt utökats till att omfatta 119 personer och 23 enheter. Särskilda |
|
sektoriella ekonomiska sanktioner har även införts inom |
|
och försvarsbranscherna, inklusive ett vapenembargo och export- |
|
restriktioner för produkter med dubbla användningsområden samt |
|
utrustning och vissa tjänster till oljeindustrin. Sverige har under året |
|
aktivt deltagit i EU:s arbete med att bemöta Rysslands agerande och nå |
|
en diplomatisk lösning på konflikten i Ukraina. |
|
Det 32:a toppmötet mellan EU och Ryssland hann dock äga rum i |
|
Bryssel i januari, innan krisen i Ukraina bröt ut. Där diskuterades bland |
|
annat Östliga partnerskapet och tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland |
|
och Kazakstan, som upprättades i 2010. Samarbetet i tullunionen för- |
|
djupas nu till en euroasiatisk ekonomisk union som inrättas den 1 januari |
|
2015. Från EU:s håll betonades vid toppmötet fördelarna med EU:s |
|
Östliga partnerskap för samtliga östliga grannländer, inklusive Ryssland. |
|
Man reste också frågan kring ryska restriktiva åtgärder inom handels- |
|
området. |
|
Ryssland blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) i augusti |
|
2012. Förhandlingarna hade då pågått i 18 år. Medlemskapet väl- |
|
komnades av både EU och Sverige. De förväntade ekonomiska |
|
fördelarna av det ryska medlemskapet är betydande för både Sverige och |
|
EU. Ryssland har dock inte fullföljt sina åtaganden inom ramen för sin |
|
anslutning till WTO, exempelvis när det gäller reglerna för |
|
tullsänkningar. Nya handelshinder har införts som neutraliserar eller |
|
motverkar vissa av |
|
tre nya tvister mot Ryssland i WTO:s tvistlösningsorgan. Tvisterna rör |
|
Rysslands importförbud av fläskkött, antidumpningstullar på vissa |
|
kommersiella fordon och tillämpning av vissa bundna tullar. EU har |
|
sedan tidigare en tvist med Ryssland när det gäller återvinningsavgifter |
|
på importerade bilar. För Sverige har en av de viktigaste frågorna varit de |
|
bundna tullarna på pappersprodukter, då Ryssland sedan |
73 |
|
Skr. 2014/15:65 inte följt de överenskomna tullarna och i stället tagit ut en högre tull på import av pappersprodukter.
Sverige har fortsatt att betona vikten av att demokrati och mänskliga rättigheter har en framskjuten plats i EU:s dialog med Ryssland, inte minst mot bakgrund av de nuvarande repressiva tendenserna i landet. Sverige har vidare kritiserat Rysslands politiska, ekonomiska och handelsrelaterade påtryckningar mot partnerländerna i Östliga partner- skapet. Sverige har regelbundet upprepat att Rysslands olagliga annektering av Krim strider mot folkrättens grundprinciper. Sverige har hela tiden stått bakom EU:s sanktionspolitik mot Ryssland och har varit en stark och tydlig röst till stöd för Ukrainas självständighet och oberoende. Vid sidan av de åtgärder som EU vidtagit mot Ryssland som en konsekvens av den ryska aggressionen mot Ukraina har även delar av Sveriges bilaterala kontakter med Ryssland påverkats.
15.4.2Ukraina
Sedan president Janukovytj, efter ryska påtryckningar, i november 2013 dragit sig ur undertecknandet av ett associerings- och frihandelsavtal med EU utbröt omfattande demonstrationer i Kiev och andra ukrainska städer. Polisens övervåld mot demonstranterna, i kombination med nya repressiva lagar, bidrog till att proteströrelsen vände sig mot regimen. Under en eskalerande våldsspiral dödades ca 100 personer och fler än 1 000 skadades innan president Janukovytj den 22 februari lämnade Kiev.
Kort efter det maktskifte som följde på detta annekterade Ryssland i strid med folkrätten Krim och staden Sevastopol. Den olagliga annekteringen fördömdes av stora delar av omvärlden och FN:s generalförsamling antog den 27 mars en resolution till stöd för Ukrainas territoriella integritet. EU har utvecklat en
Efter att presidentval i Ukraina genomförts den 25 maj, med Petro Porosjenko som vinnare, antogs en fredsplan för återuppbyggnad av östra Ukraina, nationell dialog och reform av konstitutionen. Efter svåra stridigheter under sensommaren, där separatister understödda av ryska förband vann allt större terräng, undertecknades i september en fredsplan i Minsk mellan Ukraina, Ryssland och det schweiziska OSSE- ordförandeskapets särskilda representant. Vapenvilan som trädde i kraft bröts i princip dagligen med hundratals dödsoffer som följd.
Konflikten beräknas ha tagit mer än 4 000 människoliv, och det humanitära läget i östra Ukraina har under året blivit allt svårare. Regeringen fattade i augusti beslut att bidra med 35 miljoner kr i humanitärt stöd via FN och till enskilda organisationer verksamma i östra
74
Ukraina, utöver de ca 220 miljoner kr per år som Sverige ger i bistånd till Ukraina.
Ukraina har sedan i februari varit en stående dagordningspunkt på rådet för utrikes frågor och Europeiska rådet och flera extra möten i bägge formaten har hållits. Som en reaktion på Rysslands olagliga annektering av Krim och destabilisering av östra Ukraina införde EU stegvis visumförbud och frysning av tillgångar för ansvariga ukrainska och ryska personer, företag och organisationer samt därefter även ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Den första sanktionsregimen antogs i mars och innebär frysning av tillgångar för den förre presidenten Janukovytj och ett antal företrädare för hans regim, p.g.a. förskingring av ukrainska statsmedel.
De politiska delarna av Ukrainas associeringsavtal med EU under- tecknades i mars, varpå återstoden av avtalet kunde skrivas under i samband med Europeiska rådet i juni. Avtalet syftar till att fördjupa relationerna och anpassa Ukrainas regelverk till EU:s, där en huvudkomponent är det s.k. fördjupade frihandelsområdet. Ryssland menar, utan att kunna påvisa det, att avtalet skulle ha negativa konsekvenser för den egna ekonomin. EU, Ukraina och Ryssland nådde en överenskommelse i september om att skjuta upp den provisoriska tillämpningen av avtalets handelsdelar till den 1 januari 2016. Samtidigt förlängde EU sina ensidiga handelslättnader gentemot Ukraina, som infördes i samband med att de politiska delarna undertecknades. Den 16 september ratificerades associeringsavtalet av Europaparlamentet och Ukrainas parlament i en gemensam ceremoni. Sverige ratificerade avtalet den 11 december.
Den 26 oktober genomfördes parlamentsval i Ukraina. Trots svåra förutsättningar – bland annat kunde inte valet genomföras på Krim eller i separatistkontrollerade Donetsk och Luhansk – fick valet gott betyg av internationella observatörer. Reforminriktade partier som förespråkar ett
Ukrainas ekonomi var under året hårt pressad och den nationella valutan, hryvnan, föll kraftigt. EU offentliggjorde i mars ett omfattande stödpaket om totalt ca 11 miljarder euro för
På viseringsområdet har Ukraina börjat genomföra en handlingsplan som, när alla ingående åtgärder bedöms vara genomförda, ska leda till viseringsfrihet för ukrainska medborgare till Schengenområdet. Både associeringsavtalet och handlingsplanen för viseringsfrihet förutsätter breda och omfattande reformer. EU lanserade under sommaren en civil rådgivande insats (EUAM), för stöd till reform av den civila säkerhets- sektorn, inklusive rättsväsendet.
Skr. 2014/15:65
75
Skr. 2014/15:65 |
15.4.3 |
Moldavien |
|
Relationerna mellan EU och Moldavien inom ramen för Östliga |
|
|
partnerskapet har under året fortsatt att utvecklas positivt. |
|
|
Associeringsavtalet mellan EU och Moldavien undertecknades av |
|
|
parterna i Bryssel i juni. Avtalet omfattar ett närmare samarbete inom ett |
|
|
stort antal sektorer, i syfte att fördjupa relationerna och anpassa |
|
|
Moldaviens regelverk till EU:s på grundval av gemensamma värderingar. |
|
|
Efter att avtalet ratificerats av Moldavien i juli började delar av avtalet att |
|
|
tillämpas provisoriskt från och med den 1 september. Till de delar som |
|
|
tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, vilket innebär att ett långtgående |
|
|
frihandelsområde har upprättats mellan Moldavien och EU. |
|
|
Associeringsavtalet träder i kraft i sin helhet efter det att det ratificerats |
|
|
av EU:s medlemsstater och av Europaparlamentet. |
|
|
Redan innan frihandelsavtalet trädde i kraft fick Moldavien en |
|
|
betydande handelsliberalisering genom EU:s system med ensidiga |
|
|
handelslättnader för Moldavien. Två beslut trädde i kraft under året som |
|
|
ytterligare utökade Moldaviens handelsförmåner enligt detta system. Den |
|
|
4 januari trädde en förordning i kraft som innebär att de tidigare |
|
|
kvotbegräsningarna helt togs bort för moldaviskt vin som importeras till |
|
|
EU. Bakgrunden var att Ryssland under 2013 infört ett importstopp för |
|
|
moldaviskt vin. Ett beslut om fördubbling av de tullfria kvoterna för ett |
|
|
antal moldaviska frukter (äpplen, plommon och vindruvor) har under året |
|
|
antagits av rådet och Europaparlamentet. Beslutet är utformat så att det |
|
|
kan tillämpas från den 1 augusti 2014 och gälla till och med den 31 |
|
|
december 2015, när förordningen om ensidiga handelsförmåner för |
|
|
Moldavien löper ut. Detta innebär en tillfällig ytterligare handelslättnad, |
|
|
utöver de tullfria kvoter som redan är i kraft enligt frihandelsavtalet. |
|
|
Även när det gäller dessa beslut är bakgrunden ryska importbegränsande |
|
|
åtgärder som vidtagits mot moldaviska livsmedel och som drabbat |
|
|
Moldavien hårt ekonomiskt. |
|
|
Från och med den 28 april kan moldaviska medborgare resa |
|
|
viseringsfritt till |
|
|
Moldavien framgångsrikt genomfört en särskild handlingsplan för |
|
|
viseringsfrihet som upprättats mellan EU och Moldavien. |
|
|
De formella förhandlingarna om Transnistrienkonflikten, i det s.k. |
|
|
||
|
utan större konkreta resultat. I oktober beslöt EU att formellt förlänga de |
|
|
reserestriktioner som tidigare riktats mot personer med ansvar för en |
|
|
kampanj mot skolor i Transnistrien som använder latinskt alfabet. EU |
|
|
beslutade dock att listan med personer som ska omfattas av åtgärderna |
|
|
ska förbli tom. |
|
|
EU:s gränsövervakningsinsats (EUBAM), som verkar på gränsen |
|
|
mellan Moldavien och Ukraina, har fortsatt sitt arbete under året. |
15.4.4 Georgien
Associeringsavtalet mellan EU och Georgien undertecknades av parterna i Bryssel i juni. Avtalet omfattar ett närmare samarbete inom ett stort
antal sektorer, i syfte att fördjupa relationerna och anpassa Georgiens
76
regelverk till EU:s på grundval av gemensamma värderingar. Efter att Skr. 2014/15:65 avtalet ratificerats av Georgien i juli började delar av avtalet att tillämpas
provisoriskt från och med den 1 september. Till de delar som tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, vilket innebär att ett långtgående frihandelsområde har upprättats mellan Georgien och EU. Associerings- avtalet träder i kraft i sin helhet efter det att det ratificerats av EU:s medlemsstater och av Europaparlamentet.
Viseringsdialogen mellan EU och Georgien har fortskridit med utgångspunkt i handlingsplanen för viseringsliberalisering. Den 17 november bekräftade rådet kommissionens bedömning att övervakningen av handlingsplanens andra fas kan inledas.
Under året har EU uttalat sig om vikten av att rättsväsendets arbete i Georgien präglas av transparens och proportionalitet, fritt från politiska motiv. Detta sedan rättsliga åtgärder vid flera tillfällen under året vidtagits mot personer som under tidigare regering innehavt centrala politiska positioner.
EU:s civila observatörsinsats EUMM Georgien, som upprättades efter den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008, fortsatte under året att övervaka eldupphöravtalets genomförande. Insatsens mandat förlängdes till den 14 december 2016. De internationella samtalen i Genève som inleddes som en del av eldupphöravtalet 2008 fortsatte under året.
15.4.5Vitryssland
EU har under året fortsatt att uppmana Vitryssland att leva upp till sina internationella åtaganden när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för rättsstatens principer och krävt att samtliga politiska fångar ska friges och rehabiliteras. EU:s sanktioner mot Vitryssland om- fattar viseringsförbud och frysningar av tillgångar för en rad personer och företag samt förbud mot handel med vapen och materiel för intern repression. Sanktionerna förlängdes i oktober med ytterligare ett år, mot bakgrund av otillräckliga framsteg när det gäller de områden som EU identifierat. Förlängningen omfattade även den suspenderade tillämp- ningen av viseringsförbudet när det gäller den vitryska utrikesministern, i syfte att möjliggöra dialog. Samtidigt beslutades om uppdateringar av listan med personer som är föremål för restriktiva åtgärder.
På grund av bristen på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter saknar Vitryssland ett uppdaterat juridiskt ramverk för samarbete med EU, men landet omfattas av det Östliga partnerskapet och deltar aktivt i samarbetets multilaterala del. Under året inledde EU förhandlingar om viseringsförenklings- och återtagandeavtal i syfte att förenkla resande för den vitryska allmänheten.
15.4.6 Armenien och Azerbajdzjan
Relationerna med Armenien och Azerbajdzjan har fortsatt att utvecklas |
|
under året inom ramen för Östliga partnerskapet. Med Armenien och |
|
Azerbajdzjan finns i dag s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal och |
|
diskussioner har fortgått under året om hur EU:s kontraktuella relation |
77 |
Skr. 2014/15:65 med respektive land kan utvecklas. Förhandlingarna mellan EU och Armenien om ett associeringsavtal, inklusive ett djupgående frihandels- område, avbröts i september 2013 då Armenien meddelade sin avsikt att söka medlemskap i Euroasiatiska unionen. Viseringsförenklings- och återtagandeavtalen med Armenien respektive Azerbajdzjan trädde i kraft under året, och samarbetet mellan EU och de båda länderna inom partnerskapen för rörlighet har fortsatt.
EU har under året uttalat oro över en fortsatt försämring av läget när det gäller mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan, inklusive en rad arresteringar av människorättsaktivister och journalister. EU har konstaterat att dessa ger intryck av att myndigheterna systematiskt söker begränsa utrymmet för offentlig debatt och för det civila samhället.
15.4.7Centralasien
Under året har EU genomfört möten bilateralt, i form av samarbetsråd med Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan, och besök i regionen av EU:s dåvarande särskilda representant. Därutöver har möten ägt rum gemensamt, dels i form av justitieministerkonferens i Astana, dels inom ramen för programmet för gränskontroll i Centralasien (BOMCA) och på teman som miljö, vatten och klimat. Dialoger om mänskliga rättigheter har genomförts med samtliga centralasiatiska länder. Möte i säkerhetsdialogen på hög nivå mellan EU och de centralasiatiska republikerna var planerad att äga rum i maj men sköts upp till 2015.
Under året skedde tre förhandlingsrundor om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakstan. I oktober besökte Kazakstans president Bryssel för att gemensamt med kommissionens ordförande avsluta förhandlingarna. Förhandlingar om ett kazakiskt inträde i WTO har intensifierats under året med förhoppning om avslut under första halvan av 2015.
Arbetet med att genomföra EU:s strategi för Centralasien fortgår och en uppdatering av strategin väntas i början av 2015. Strategin behandlar områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat, utbildning, ekonomi, handel och investeringar, energi och transport, miljö och vatten samt gemensamma hot och utmaningar. Under året har EU tagit fram en ny flerårig utvecklingsstrategi för regionen som ska löpa fram till 2020, liksom individuella program för länderna i regionen.
Under året avslutade EU:s särskilda representant (EUSR) sin tjänstgöring och ersattes av ett särskilt sändebud, Janos Herman (EUSE). Sverige har förordat att
78
15.5 |
Mellanöstern |
Skr. 2014/15:65 |
15.5.1Fredsprocessen i Mellanöstern
Den
Det tredje kriget i Gaza blev den mest förödande väpnade konflikten i området sedan Israels tillbakadragande 2005, med omfattande förstörelse av bostäder och infrastruktur och 2 200 döda, varav över 1 500 civila inklusive 500 barn. EU har fördömt dödandet av civila och påtalat att retaliering måste vara proportionerlig och i enlighet med internationell humanitär rätt, och att civilas liv måste skyddas. Samtidigt har EU klargjort Israels rätt till självförsvar och i skarpa ordalag fördömt de urskiljningslösa raketbeskjutningarna från Gaza in i Israel. Vidare har EU uppmärksammat den allvarliga humanitära krisen i Gaza och vid en givarkonferens i Kairo utlovat stöd till återuppbyggnaden av Gaza. I avsaknad av pågående fredsförhandlingar har EU verkat för en permanent vapenvila i Gaza och för vägen framåt mot en slutstatus- lösning, i dialog med USA och den s.k. kvartetten (FN, EU, USA, Ryssland) samt Arabförbundet.
EU har under året fortsatt att genomföra de slutsatser som rådet för utrikes frågor beslutade om i december 2013 samt i maj, juli, augusti och november. EU har bland annat tydliggjort sin beredskap att bidra till genomförandet av en framtida överenskommelse. EU har deklarerat att parternas framtida relationer till EU kommer att bero på hur de agerar för en framtida tvåstatslösning och har uppmanat dem att undvika åtgärder som underminerar en möjlig slutstatusöverenskommelse. EU:s medlems- stater har även kommit överens om gemensamma budskap till företag och
EU är den största givaren till den palestinska myndigheten och ger omfattande stöd till palestinskt statsbyggande. Sverige bidrog också under året med personal till EU:s polisinsats i de palestinska områdena, EUPOL COPPS, som har gjort betydande insatser.
15.5.2Tunisien
EU har fortsatt sitt intensifierade samarbete med Tunisien under året med bl.a. ett partnerskap för rörlighet med Tunisien, i vilket Sverige deltar,
och inledda diskussioner om djupgående frihandelsavtal (DCFTA).
79
Skr. 2014/15:65 Tunisien har under året antagit en ny konstitution och haft parlaments- och presidentval. En fullständig valobservatörsmission från EU, inklusive en svensk valobservatör, har följt dessa två val. EU:s utrikesministrar antog i februari rådsslutsatser som berömde antagandet av konstitutionen och särskilt uppmärksammade den ansvarsfulla och inkluderande nationella dialogen. Under året har Tunisien beviljats ett makrofinansiellt stöd i form av ett lån på 300 miljoner euro av EU.
15.5.3Egypten
Repressionen i Egypten har förvärrats under året och den politiska polariseringen har ökat. Flera terrorattacker har ägt rum, bland annat på Sinai. Två massdödsdomar under våren kritiserades skarpt, bland annat av EU. I januari antogs en ny konstitution genom folkomröstning där EU närvarade med valexperter. EU:s utrikesministrar välkomnade konstitutionens innehåll i rådsslutsatser i februari, men uttryckte oro över situationen för mänskliga rättigheter. Före detta försvarsministern Abdel Fattah
15.5.4Libyen
Situationen i Libyen försämrades kraftigt under året. En ljusglimt var dock att en konstituerande församling valdes i februari, där EU närvarade med valexperter. I juni hölls val till representanthuset som var tänkt att efterträda nationalkongressen. I spåren av parlamentsvalet uppstod en maktkamp mellan olika grupper vilket resulterade i två rivaliserande parlament och regeringar. Efter sommarens hårda strider drog sig stora delar av det internationella samfundet av säkerhetsskäl ut ur Libyen. Den civila
15.5.5Syrien
Oroligheterna i Syrien inleddes i mars 2011 då demonstranter som försökte uttrycka sitt missnöje mot den syriska regimen brutalt slogs ned. Konflikten har sedan dess utvecklats till ett regelrätt inbördeskrig som orsakat över 190 000 dödsoffer, ca 7,5 miljoner internflyktingar och att över 3 miljoner människor har tvingats lämna landet.
80
EU har återkommande, i rådsslutsatser och i uttalanden från den höga Skr. 2014/15:65 representanten fördömt våldet och uppmanat parterna till en fredlig
lösning. EU beslutade i maj 2011 att införa sanktioner mot den syriska regimen och mot de personer, företag och institutioner som är ansvariga för det våldsamma förtrycket. Dessa har successivt utvidgats då våldet har fortsatt.
EU har tillsammans med övriga medlemsstater hittills bidragit med 2,9 miljarder euro, varav Sverige med 1,4 miljarder kr, i humanitärt och annat bistånd sedan konflikten bröt ut. Situationen fortsatte att kraftigt försämras under året.
EU har vid flera tillfällen uttryckt oro för att Syrienkonflikten inte bara allvarligt påverkar Syrien, utan även dess grannländer. Mot bakgrund av bl.a. de regionala konsekvenserna har EU välkomnat att FN:s säkerhetsråd betonat vikten av att hitta en politisk lösning på Syrienkonflikten. Detta budskap underströks bl.a. i samband med det förhandlingsförsök under FN:s regi som ägde rum i Genève i januari mellan de två parterna. Arbetet med att eliminera Syriens rapporterade kemiska vapen är i det närmaste avslutat, ett arbete som EU har gett stöd till. Till följd av oron över terrororganisationen ISIL:s ökade våld i Syrien och Irak antog FN i augusti respektive september två säkerhetsrådsresolutioner för att bekämpa ISIL och extrema gruppers aktiviteter. EU följde upp detta arbete med att anta en
15.5.6Unionen för Medelhavet
Unionen för Medelhavet (UfM) bildades 2008 och är en fortsättning på Barcelonaprocessen. Ombildningen syftade till att ge samarbetet mellan EU och dess sydliga partnerländer en starkare politisk förankring. Utöver EU:s medlemsstater deltar Marocko, Mauretanien, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Palestina, Turkiet, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt Monaco. Syrien har meddelat att de suspenderat medlemskapet i UfM.
Detta samarbete, som ofta övergripande kallas EuroMed, har en tonvikt på gemensamma värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter och är ett forum för en politisk dialog mellan arabstaterna, EU, Palestina och Israel. UfM har utsett samordförandeskap där EU:s utrikestjänst representerar EU och Jordanien partnerländerna.
Sekretariatet i Barcelona har under generalsekreteraren, som omvalts för en andra period, konsoliderat organisationen och drivit arbetet med att identifiera ett växande antal projekt inom de prioriterade områdena solenergi, vatten, transport, företagsutveckling, räddningstjänst och sociala frågor samt högre utbildning och forskning. En rad expertmöten har hållits inom UfM under året. Ministermöten har ägt rum om industri, miljö och klimat samt om digitaliserad ekonomi.
Som en uppföljning av UfM:s generalsekreterares besök i Stockholm 2013 inleddes ett samarbete med Sida som inbjöds att delta i en konferens under våren om kvinnor och ekonomisk utveckling.
81
Skr. 2014/15:65 |
15.5.7 |
Iran |
|
Frågan om Irans kärntekniska program har under året fortsatt att stå högt |
|
|
på EU:s dagordning. Fokus har legat på att under ledning av den höga |
|
|
representanten genomföra den interimsöverenskommelse som Iran och |
|
|
de s.k. E3+3 (Frankrike, Storbritannien och Tyskland samt Kina, |
|
|
Ryssland och USA) enades om i november 2013. I januari fattade rådet |
|
|
som en följd av interimsöverenskommelsen beslut om att suspendera |
|
|
vissa sanktioner för en sexmånadersperiod, mot att Iran accepterade |
|
|
ökade inspektioner och rapporteringskrav till Internationella atom- |
|
|
energiorganet (IAEA). Målet var att inom den föreskrivna sexmånaders- |
|
|
perioden nå fram till en allomfattande överenskommelse om den |
|
|
kärntekniska frågan. |
|
|
Som en del av Irans utökade dialog med omvärlden besökte den höga |
|
|
representanten Teheran i mars för samtal med presidenten och |
|
|
utrikesministern men även med representanter för civilsamhället. |
|
|
Eftersom parterna i juli inte kunnat enas om en allomfattande överens- |
|
|
kommelse kom de överens om att förlänga tillämpningen av interims- |
|
|
överenskommelsen fram till och med den 24 november. I november |
|
|
konstaterades att parterna behövde ytterligare tid för att komma fram till |
|
|
en allomfattande överenskommelse varför interimsöverenskommelsen |
|
|
förlängdes fram till och med 30 juni 2015. Sverige har fortsatt att stötta |
|
|
EU:s sanktionspolitik mot Iran och samtidigt uppmanat parterna att göra |
|
|
sitt yttersta för att genom diplomatiska ansträngningar nå fram till en |
|
|
förhandlingslösning. Sverige har därutöver konsekvent förordat att EU:s |
|
|
sanktionspolitik ska vila på rättssäker grund och inte störa legitim handel |
|
|
eller humanitära behov. |
|
|
EU har reagerat kraftfullt mot den försämrade situationen för de |
|
|
mänskliga rättigheterna i Iran, inte minst det ökade antalet avrättningar. |
|
|
De restriktiva åtgärderna mot individer som är ansvariga, eller har |
|
|
kopplingar till dessa, för genomförande av allvarliga kränkningar mot |
|
|
mänskliga rättigheter i Iran har förlängts. Sanktionerna innebär frysning |
|
|
av eventuella tillgångar och reseförbud inom EU och omfattar för |
|
|
närvarande 87 individer och en enhet. |
|
|
Irans bristande respekt för de mänskliga rättigheterna har upp- |
|
|
märksammats och kritiserats av EU genom uttalanden av den höga |
|
|
representanten och dennes talesperson. EU har även aktivt stöttat arbetet |
|
|
i FN för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. |
15.5.8 Irak
Utvecklingen i Irak har dramatiskt försämrats under året på grund av terroristorganisationen ISIL:s framfart i de norra, västliga och centrala delarna av landet. Detta har inneburit en våg av brutala övergrepp mot etniska och religiösa grupper, med bl.a. folkfördrivningar, mord, sexuella övergrepp och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. Utvecklingen i Irak, och närliggande Syrien, har kommit att inta en central plats på dagordningen för såväl EU:s utrikesministrar som stats- och regeringschefer som fördömt våldet och uttryckt stöd för politiska
processer som ett komplement till den
82
angrepp mot
ISIL och stödja Irak.
Vid årsslutet uppskattades att ISIL kontrollerar ca 30 procent av Iraks territorium vilket resulterat i en mycket allvarlig humanitär situation med drygt 2 miljoner internflyktingar och drygt 5 miljoner människor i behov av humanitärt stöd. EU har under året avsatt 22 miljoner euro i humanitärt stöd till Irak, och även etablerat ett permanent
Sedan 2003 har EU bidragit med över en miljard euro i bistånd till Irak. För perioden
EU undertecknade 2012 ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Irak som tillämpas provisoriskt i avvaktan på ratificering av samtliga medlemsstater. Sverige ratificerade avtalet 2014.
15.6Nordamerika
15.6.1USA
Det första toppmötet mellan EU och USA på över två år hölls den 26 mars i Bryssel. Mötet fokuserade framför allt på ekonomiska frågor, inklusive de pågående förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal (TTIP). På dagordningen stod också klimat- och energifrågor liksom utvecklingen i Ukraina och Ryssland. En viktig målsättning med toppmötet var att visa på transatlantisk enighet i spåren av Ukrainakrisen och att ge politiskt stöd till
15.6.2Kanada
Ett toppmöte hölls mellan EU och Kanada den 26 september i Ottawa. Toppmötet markerade slutet för förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal och om frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. Under 2014 nåddes också en lösning av kanadensisk export av sälprodukter till EU och Kanada släppte sin tidigare reservation mot EU:s observatörskap i Arktiska rådet.
83
Skr. 2014/15:65 |
15.7 |
Latinamerika och Karibien |
|
Toppmöten mellan EU och Latinamerika och Karibien hålls som regel |
|
|
vartannat år. Motpart till EU är den regionala alliansen CELAC som |
|
|
ersatte |
|
|
hölls i Santiago de Chile 2013, och nästa planeras till juni 2015 i Bryssel. |
|
|
15.7.1 |
Regionala associerings- och frihandelsavtal |
|
EU arbetar med Latinamerika och Karibien för att utöka frihandeln |
|
|
mellan regionerna. EU:s associeringsavtal med Centralamerika (Costa |
|
|
Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama) och |
|
|
frihandelsavtalet med Colombia och Peru ingicks 2010 och började |
|
|
tillämpas provisoriskt under 2013. Sverige ratificerade bägge avtalen |
|
|
2014. Ecuador anslöt sig under året till frihandelsavtalet med Colombia |
|
|
och Peru. Den formella |
|
|
till avtalet har inletts. |
|
|
EU har sedan 2000 ett frihandelsavtal med Mexiko och, sedan år 2002, |
|
|
ett associeringsavtal med Chile. Båda avtalen fungerar väl och årliga |
|
|
konsultationer hålls. Såväl Mexiko som Chile har efterfrågat en |
|
|
uppdatering av avtalen. |
|
|
EU och den s.k. sydliga gemensamma marknaden (Mercosur) har |
|
|
sedan 1995 ett ramavtal för samarbete. År 2010 återupptogs förhandling- |
|
|
arna mellan EU och Mercosur om ett djupare samarbete inom ramen för |
|
|
ett associeringsavtal. Nio förhandlingsrundor har genomförts, men hittills |
|
|
har framstegen varit begränsade. Ett associeringsavtal mellan EU och |
|
|
Mercosur skulle skapa ett av världens största frihandelsområden med |
|
|
över 700 miljoner människor. |
|
|
15.7.2 |
Utvecklingssamarbetet med Latinamerika |
|
Utvecklingsinstrumentet DCI styr sedan 2007 EU:s samarbete med både |
|
|
Asien och Latinamerika. För 18 latinamerikanska mottagarländer |
|
|
utarbetas sjuåriga strategier för perioden |
|
|
regionala och subregionala samarbetsprogram. De tre övergripande |
|
|
prioriteringarna för EU:s bistånd till Latinamerika är att bekämpa |
|
|
fattigdom och social ojämlikhet, att främja fred och gott samhällsstyre, |
|
|
och att stödja regional integration. |
|
|
Fördjupad regional integration i Latinamerika är också en förutsättning |
|
|
för att frihandelsområden med EU ska kunna utvecklas till sin fulla |
|
|
potential. Sverige har i |
|
|
ägarskap, komplementaritet och givarsamordning med betoning på lokal |
|
|
samordning. I linje med dessa tankar genomför EU och EU:s medlems- |
|
|
stater nu gemensam programmering av biståndet i flera latinamerikanska |
|
|
länder. |
|
|
Europeiska utvecklingsfonden (EDF) samlar EU:s resurser för |
|
|
utvecklingssamarbete med Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. I |
|
|
Karibien ligger fokus på att förändra ensidigt beroende av råvaruexport |
|
|
genom att utveckla tjänstesektorerna och förbättrad integration i den |
|
84 |
globala |
ekonomin. Det regionala forumet CARIFORUM, med 16 |
deltagande stater, är dialogpart inom EU:s utvecklingssamarbete med Skr. 2014/15:65 Karibien.
15.7.3EU:s relation med några viktiga partner i Latinamerika och Karibien
Brasilien
Brasilien och EU inrättade 2007 en fördjupad relation i form av ett strategiskt partnerskap. Den gemensamma handlingsplanen fortsatte att genomföras under året. Partnerskapet omfattar bl.a. politiska och ekonomiska frågor, handelsfrågor, klimatfrågor och hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, utbildning och vetenskap samt kulturella frågor. Under året har nya dialoger om internationell fred och säkerhet samt om narkotika inrättats.
Mexiko
Mexiko och EU har sedan år 2000 ett globalt samarbetsavtal som inbegriper politisk dialog, handel och samarbete. En uppdatering av det globala avtalet diskuteras mellan de båda parterna. Sedan 2008 är Mexiko också en av EU:s strategiska partner, vilket har möjliggjort en breddad dialog och fördjupat samarbete. Frågor som ingår i den bilaterala dialogen är klimat, hållbar utveckling, fred och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter samt global ekonomisk styrning. Mexiko erhåller sedan 2014 inte längre något bistånd från EU.
Centralamerika och Karibien
Under året antog rådet EU:s säkerhetsstrategi för Centralamerika och Karibien vars syfte är att på ett sammanhållet sätt stödja de centralamerikanska länderna i deras ansträngningar att motverka de höga våldsnivåerna och den organiserade kriminaliteten i regionen. Därutöver beslutades om ett regionalt biståndsprogram för Centralamerika 2014– 2020 på 120 miljoner euro med fokus på ekonomisk integration, säkerhet och rättsstaten samt klimat och katastrofberedskap.
Guatemala
EU har varit en aktiv partner i genomförandet av de nationella freds- avtalen från 1996. För
Kuba
I februari fattade rådet beslut om att bemyndiga kommissionen och den höga representanten att inleda förhandlingar om ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba samtidigt som man antog direktiv för förhandlingarna. Under året har två förhandlingsrundor ägt rum.
85
Skr. 2014/15:65 |
Colombia |
|
EU:s övergripande målsättning är att stödja Colombias ansträngningar att |
|
uppnå fredlig lösning på den interna väpnade konflikten. EU:s politiska |
|
stöd till den pågående fredsprocessen är starkt. EU har inlett en |
|
utfasningsstrategi för biståndssamarbetet med Colombia för perioden |
|
|
|
a) stöd till lokal ekonomisk utveckling och stärkande av institutioner och |
|
statens närvaro på lokal nivå. b) hållbar handel och investeringar. Totalt |
|
har EU avsatt 67 miljoner euro till Colombia för perioden |
|
EU har också beredskap att bidra till genomförandet av ett fredsavtal. Ett |
|
ramavtal ingicks i augusti mellan EU och Colombia om landets |
|
deltagande i EU:s krishanteringsmissioner. Beslut finns inom EU om en |
|
process för viseringsfrihet för colombianer för inresa till Schengen- |
|
området. |
15.8 Afrika
Europa och Afrika har starka band och ett nära partnerskap som växer och utvecklas. Det fjärde toppmötet mellan EU och Afrika hölls i april i Bryssel. Mötet befäste det nära och goda samarbete mellan EU och Afrika. Utöver många av Afrikas och EU:s stats- och regeringschefer deltog även representanter för näringslivet och det civila samhället vid toppmötet. Ett arbetsprogram för det fortsatta partnerskapet, en s.k. vägkarta för perioden
EU har fördjupade relationer med Sydafrika och Nigeria och ett nära samarbete med Afrikanska unionen (AU), där EU bl.a. bidrar till hanteringen av konflikter och kriser på den afrikanska kontinenten. EU bidrar också aktivt till att främja den regionala integrationen mellan afrikanska länder, bl.a. genom stöd till de subregionala ekonomiska gemenskaperna.
15.8.1
Vid toppmötet mellan EU och Afrika fattades beslut om att fortsätta arbeta tillsammans inom de områden där samarbete redan pågår: fred och säkerhet, energi, handel, infrastruktur, miljö, klimatförändringar, demokratisk styrning och mänskliga rättigheter, genomförande av Millenniemålen, migration och rörlighet samt vetenskap och it. Den reflektionsprocess som försiggick under året i syfte att effektivisera strukturer och arbetsmetoder i partnerskapet ledde fram till försök att göra samarbetet mer resultatorienterat och inkluderande.
Fred och säkerhet, liksom stödet till Afrikanska unionens (AU) institutions- och kapacitetsstärkande, är prioriteringar i samarbetet med AU. EU:s utrikestjänst och
86
15.8.2Afrikas horn
Etiopien
I Etiopien har EU särskilt följt demokratiutvecklingen och situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna, inte minst i ljuset av förestående val i maj 2015. Dialogen med den etiopiska regeringen har fortsatt om mänskliga rättigheter och demokrati, om civilsamhällets möjligheter att verka fritt liksom om ekonomiska frågor och näringslivsklimat. EU gjorde också under året flera uttalanden om vikten av respekt för mänskliga rättigheter och vikten av ett politiskt oberoende rättsväsende, bland annat mot bakgrund av gripanden av bloggare, journalister och oppositionella. EU har fortsatt påtalat vikten av att uppmärksamma gränstvisten mellan Etiopien och Eritrea, och vikten av att gräns- kommissionens beslut ska genomföras.
Eritrea
EU har följt den ekonomiska och politiska utvecklingen i Eritrea nära. En talesperson för EU:s utrikestjänst gjorde den 18 september å EU:s vägnar ett uttalande med krav på att de fängslade journalisterna och politikerna omgående släpps. Den
EU ställde sig också bakom den resolution om Eritrea som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR) i juni. Med resolutionen förlängdes mandatet för den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter i Eritrea, som presenterade sin första rapport i juni. En utredningskommission för Eritrea inrättades också av
Somalia
Under året fortsatte det internationella samfundet att ge ett starkt stöd till Somalia, bl.a. genom att arbeta med att genomföra den gemensamma utvecklingsplan som den somaliska regeringen och internationella samfundet fattade beslut om i Bryssel i september 2013. Politiskt signalerade det internationella samfundet fortsatt stöd till Somalia vid en internationell högnivåkonferens i Köpenhamn i november, som FN och den somaliska regeringen, tillsammans med Danmark, stod värd för.
EU är en central aktör i Somalia, bl.a. genom EU:s särskilda representant för Afrikas horn och genom EU:s engagemang i det ramverk som håller samman internationella samfundet och regeringens arbete med att främja en inkluderande politik, utveckling och säkerhet. I oktober antogs rådsslutsatser om Somalia som bl.a. betonade vikten av kvinnors politiska deltagande och politiska reformer som behöver genomföras innan val kan hållas 2016. Stöd till AU:s fredsbevarande styrka AMISOM:s militära offensiv mot terroristgruppen
Skr. 2014/15:65
87
Skr. 2014/15:65 uttrycks också liksom beröm för de framsteg som gjorts för att stärka säkerheten och säkerhetssektorn i Somalia, bl.a. genom EU:s träningsmission för somaliska nationella armén.
EU är även en av de tre största finansiärerna av AMISOM, vars trupper är en förutsättning för stabiliteten i stora delar av landet. Därtill genom- för EU insatsen EU NAVFOR Atalanta för att bemöta problematiken med sjöröveri och skydda matsändningar från FN:s livsmedelsprogram och den marina kapacitetsbyggande insatsen EUCAP Nestor, med syfte att förstärka kustbevakningsförmågan i regionen. Sverige bidrog med personal både till EUTM, EUCAP Nestor och EU NAVFOR Atalanta.
Sudan
EU följer situationen i Sudan nära och fortsätter verka för fred och försoning i landet samt för att utestående frågor i fredsavtalet med Sydsudan ska lösas. EU har varit tydlig när det gäller Sudans skyldighet att samarbeta med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) och följa de häktningsbeslut som utfärdats av domstolen. EU är den största biståndsgivaren till Sudan. EU:s särskilda representant för Afrikas horn är aktivt engagerad och har under året regelbundet besökt Sudan. I rådsslutsatser antagna i oktober betonar EU att det inte finns någon militär lösning på konflikterna i Sudan och att den nationella dialogprocessen för närvarande är den bästa möjligheten till framsteg. EU har fortsatt vapenembargo mot Sudan och reserestriktioner samt frysning av tillgångar för personer som motverkar fredsprocessen.
När det gäller samarbetet och dialogen under
Sydsudan
Den interna konflikten i Sydsudan som inleddes i december 2013 har drastiskt förändrat situationen i landet. EU följer utvecklingen nära och stödjer det regionala samarbetsorganet IGAD:s medlingsansträngningar både politiskt och finansiellt. EU:s särskilda representant för Afrikas horn bistår aktivt till stöd för IGAD. Striderna på marken har dock fortsatt, trots överenskomna stilleståndsavtal. EU införde därför i juli restriktiva åtgärder mot två personer som brutit mot stilleståndsavtalen. Samtidigt är existerande vapenembargo alltjämt gällande.
EU:s civila krishanteringsinsats till stöd för säkerhet vid Juba flygplats (EU AVSEC Sydsudan) avslutades i januari. EU är den största biståndsgivaren till Sydsudan och medlemsstaternas bistånd samordnas genom s.k. gemensamprogrammering. Sydsudan har valt att i nuläget inte ansluta sig till
I rådsslutsatser antagna den 15 december uppmanar EU parterna att snabbt nå en politisk överenskommelse och uttalar beredskap att
88
överväga ytterligare restriktiva åtgärder mot personer som motverkar Skr. 2014/15:65 fred i Sydsudan.
15.8.3Västafrika
Utbrottet av sjukdomen ebola i några västafrikanska länder, och den dramatiskt ökade smittspridningen i slutet av sommaren, blev en fråga som fick stort utrymme inom EU under hösten. Frågan behandlades vid flera tillfällen i rådet för utrikes frågor och i Europeiska rådet. EU har gett omfattande stöd till insatser mot ebola. EU satte som mål att bidra med en miljard euro till bekämpning av ebola, vilket snabbt uppnåddes. Europeiska rådet utsåg i oktober kommissionären för humanitära frågor till samordnare av
Nigeria
EU genomförde under året ett politiskt dialogmöte med Nigeria. Den höga representanten har i uttalanden fördömt rebellrörelsen Boko Harams attacker mot civila, särskilt kvinnor och flickor. EU har i dialog med Nigeria lyft säkerhetssituationen i norr, särskilt när det gäller situationen för de drygt 200 bortförda skolflickorna i Chibok. EU har i dialogen även pekat på vikten av att identifiera och ta itu med de bakomliggande orsakerna, framförallt avsaknaden av socioekonomisk utveckling i norra Nigeria.
Som en följd av statskuppen i landet i april 2012 införde EU restriktiva åtgärder i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar för vissa personer och entiteter, däribland företag, som ansågs hota fred, säkerhet och stabilitet i
Mali/Sahel
Mali brottades under året med flera utmaningar, inte minst det fortsatt besvärliga säkerhetsläget i norr med stridande rebellgrupper och närvaro av väpnade islamistiska grupper. Dialogen mellan regeringen och de väpnade grupperna återupptogs i Alger i juli under ledning av Algeriets utrikesminister. Vid förhandlingarna närvarar även EU:s särskilde representant (EUSR) för Sahel. Flera förhandlingsrundor hölls under hösten och vintern.
Under året etablerades EU:s civila förmågehöjande insats i Mali (EUCAP Sahel Mali). Insatsen ska bidra till att reformera Malis interna
säkerhetsstyrkor (framförallt civila) och är ett komplement till den
89
Skr. 2014/15:65
90
militära utbildningsinsats för att bidra till utbildning av Malis försvarsmakt, EUTM Mali, som pågår sedan 2013. EUTM ska bidra till utvecklingen av landets militära kapacitet för att återupprätta territoriell integritet samt bekämpa terrorism. Sverige deltar i både EUTM och EU CAP Sahel Mali.
I mars diskuterade rådet för utrikes frågor EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel. Mali stod på Europeiska rådets dagordning i mars.
Centralafrikanska republiken
Under året har EU haft ökat fokus på Centralafrikanska republiken, mot bakgrund av det uppblossande våldet och den humanitära krisen i landet. I slutet av januari fattades beslut om att upprätta den
15.8.4Stora sjöregionen
Genomförandet av det ramavtal för fred och säkerhet i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och regionen som undertecknades av elva afrikanska länder 2013 har inneburit stora utmaningar. EU har, bl.a. med aktivt engagemang av EU:s seniora samordnare för Stora sjöregionen, gett starkt stöd till ramavtalet och dess genomförande. I juli antogs rådsslutsatser om Stora sjöregionen av EU:s utrikesministrar. EU är fortsatt en politisk aktör och ledande inom humanitärt stöd och utvecklingssamarbete i DRK. EU:s polisinsats i DRK (EUPOL) med verksamhet till stöd för den nationella polisen, avslutades i september. EU:s insats för säkerhetssektorreform (EUSEC) som bistår den kongolesiska försvarsmakten med att reformera de nationella väpnade styrkorna, har förlängts till och med juni 2015.
15.8.5Östra Afrika
Uganda
Ugandas president undertecknade i februari en ny lag som kriminaliserade homosexuella handlingar (upp till livstids fängelse), försök och anstiftan, liksom alla former av främjande av homosexualitet. Lagen kränkte de universella mänskliga rättigheterna. I anslutning till detta gjorde den höga representanten, på EU:s vägnar, två uttaladen om lagen (18 februari och 4 mars). Uttalandet i februari uttryckte djup oro för att Uganda väntades anta en lagstiftning som kriminaliserade homosexualitet och uppmanade staten Uganda att visa tolerans och
respekt för alla människors värdighet, liksom att följa internationella Skr. 2014/15:65 åtaganden om mänskliga rättigheter. Uttalandet i mars fördömde
Ugandas antagande av lagen och uppmanade staten Uganda att skydda alla människor mot diskriminering eller våld och att upphäva lagen mot homosexualitet. På begäran av EU hölls den 28 mars ett möte med Ugandas regering i enlighet med
15.8.6 |
Södra Afrika |
|
Angola |
|
|
I juli 2012 undertecknade EU och Angola ett nytt partnerskapsavtal |
|
|
(JWF) i syfte att fördjupa den politiska dialogen och samarbetet mellan |
|
|
EU och Angola i en rad olika frågor. Samarbetet är tänkt att utveckla de |
|
|
tidigare relationerna som hade sin grund i biståndssamarbetet och |
|
|
utvecklingsfrågor. Angolas roll som alltmer viktig aktör i regionala och |
|
|
multilaterala fora med god ekonomisk potential, med demokratisk bas |
|
|
och ett ökat internationellt engagemang, har sammantaget bidragit till |
|
|
denna ambition från EU:s sida. Årliga högnivåmöten ingår som en del i |
|
|
partnerskapsavtalet. Ett första möte inom ramen för JWF hölls på |
|
|
ministernivå den 17 oktober i Bryssel. Dialogen tog upp frågor kring fred |
|
|
och säkerhet, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning, handel och |
|
|
hållbar utveckling, energifrågor, migrationsfrågor samt forskning och |
|
|
innovation. |
|
|
Sydafrika |
|
|
EU har ett strategiskt partnerskap med Sydafrika sedan år 2007. |
|
|
Vanligtvis hålls varje år ett toppmöte mellan EU och Sydafrika, men |
|
|
årets toppmöte fick skjutas fram till 2015. I november hölls ett |
|
|
gemensamt samarbetsråd om EU:s och Sydafrikas samarbete med |
|
|
kopplingar till Sydafrikas nationella utvecklingsplan 2030. |
|
|
För andra gången hölls också en årlig dialog om mänskliga rättigheter |
|
|
med Sydafrika, vilket skedde i november i Bryssel. I juli slutfördes |
|
|
förhandlingar mellan EU och södra Afrikas samarbetsorganisation SADC |
|
|
om ett ekonomiskt partnerskapsavtal. Handelsaspekterna i ett tidigare |
|
|
avtal mellan EU och Sydafrika från 1999 om handel, utveckling och |
|
|
samarbete kommer att ersättas av det nya avtalet om ett ekonomiskt |
|
|
partnerskap mellan EU och SADC. |
|
|
Zimbabwe |
|
|
EU följer den politiska utvecklingen i Zimbabwe nära. I februari genom- |
|
|
fördes en årlig översyn av EU:s restriktiva åtgärder mot Zimbabwe. |
|
|
Åtgärderna infördes 2002 som svar på allvarliga kränkningar av de |
|
|
mänskliga rättigheterna i landet och består av ett vapenembargo samt |
91 |
Skr. 2014/15:65
92
reserestriktioner och frysning av tillgångar för ett antal personer och företag. Beslutet i februari innebar att EU fattade beslut om att förlänga åtgärderna (t.o.m. februari 2015) men att samtidigt suspendera den faktiska tillämpningen av åtgärderna för ytterligare ett antal individer och företag. De aktiva åtgärder som i dag kvarstår är vapenembargot samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för presidentparet Robert och Grace Mugabe. Dessutom tillämpas också restriktiva åtgärder för ett zimbabwiskt vapenföretag.
EU beslutade samtidigt, i februari, att låta de s.k. lämpliga åtgärderna mot Zimbabwe (som avses i artikel 96 i Cotonouavtalet och infördes 2002) löpa ut den 1 november under förutsättning att situationen när det gäller samhällsstyrning och mänskliga rättigheter i Zimbabwe inte kraftigt försämrades under året. Detta bedömdes sedan inte ha skett, varför åtgärderna löpte ut den 1 november. Beslutet möjliggör för EU att återupprätta det långsiktiga samarbetet med Zimbabwes regering och att göra ytterligare framsteg när det gäller planeringen av det nationella indikativa programmet inom ramen för elfte Europeiska utvecklings- fonden
Moçambique
EU har under året fortsatt att noga följa den begränsade väpnade konflikt som pågått i landet sedan oktober 2013 då regeringsstyrkorna intog den väpnade grenen av oppositionspartiet Renamos militärbas i Gorongosa. I augusti undertecknade parterna ett vapenstilleståndsavtal som även godkändes av parlamentet i september. Därmed kunde presidentvals- kampanjen inledas med samtliga tre presidenkandidater, inklusive de två från oppositionspartierna Renamo och MDM. EU:s valobservations- mission i samband med
EU verkar för att stödja fredliga politiska lösningar på situationen i landet och till en konsolidering av freden och demokratin i Mocambique. EU för en löpande dialog med regeringen om respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska fri- och rättigheter och säkerhet samt om en hållbar och transparent ekonomisk utveckling.
15.9Asien
15.9.1Sydasien
Afghanistan
EU har tillsammans med FN blivit en allt viktigare aktör i Afghanistan. I och med det internationella militära tillbakadragandet har biståndet och nationsbyggandet kommit alltmer i centrum. Stort fokus har legat på förberedelserna och genomförandet av presidentvalet under året. EU hade en valobservatörsinsats på plats i Afghanistan under valperioden och den efterföljande rösträkningen.
Den 23 juni antogs en ny
övergripande mål är att utveckla afghanska institutioner i syfte att värna om de hittills uppnådda framstegen och att skapa förutsättningar för en mer effektiv och hållbar afghansk stat.
EU:s bistånd till Afghanistan är omfattande och uppgick under året till över 200 miljoner euro. Under året antog EU ett program för perioden
EU förhandlar sedan 2011 om ett långsiktigt partnerskapsavtal med Afghanistan. Förhandlingarna har dock försenats och några frågor åter- står att lösa ut. EU:s särskilda sändebud och chef för
Genom deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan ISAF, som avslutas vid årsskiftet
Bangladesh
Under året fortsatte arbetet inom ramen för EU:s hållbarhetspakt, internationella arbetsorganisationen (ILO), Bangladesh regering och textilindustrin som syftar till att stärka arbetares rättigheter och säkerhet samt miljömässig hållbarhet inom landets textilindustri. I juli publicerades en första rapport om de framsteg som gjorts och rekommendationer för det fortsatta arbetet.
Indien
EU:s samarbete med Indien har under året fortgått inom ramen för det strategiska partnerskapet och den gemensamma handlingsplanen. Den säkerhetspolitiska dialogen fortsätter att utvecklas och flera överläggningar har ägt rum under året, bl.a. om
Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien som inleddes 2007 avbröts inför det indiska parlamentsvalet. Ambitionen är att de ska kunna återupptas i full skala så snart som möjligt under förutsättning att EU:s och Indiens ambitioner med avtalet överensstämmer.
Dialogmöten har även ägt rum under året om bl.a. ekonomiskt samarbete, handel, utvecklingsfrågor samt energi och miljö.
Pakistan
EU har under året framförallt fokuserat på den demokratiska utvecklingen, situationen för de mänskliga rättigheterna, handelsfrågor och landets roll för utvecklingen i Afghanistan.
93
Skr. 2014/15:65 Inom ramen för EU:s femåriga engagemangsplan med Pakistan genomfördes flera dialoger under året. Den höga representanten träffade i mars premiärministerns rådgivare för nationell säkerhet och utrikesfrågor. EU höll också dialoger med fokus på nedrustningsfrågor och
15.9.2Östasien
Kina
Under året har EU:s strategiska relation till Kina behandlats i olika rådsformationer. Diskussioner har förts om hur EU bäst ska ta tillvara sina intressen och prioriteringar i relationen till Kina. Toppmötet mellan EU och Kina som skulle ha hållits under året har skjutits upp till 2015, men Kinas president besökte dock EU:s institutioner i mars. Under året har samarbetet fortsatt med utgångspunkt i agendan som EU och Kina beslutade vid det senaste toppmötet i november 2013, den s.k. agendan för strategiskt samarbete 2020 mellan EU och Kina.
Förhandlingarna om ett bilateralt investeringsavtal, som ska omfatta både investeringsskydd och ökat marknadstillträde, har påbörjats under året. Ett möte i den strategiska högnivådialog som EU och Kina etablerade 2010 ägde rum i januari.
Inget möte kom till stånd inom ramen för högnivådialogen om handel och ekonomi under året. Men det andra mötet inom högnivådialogen om mellanfolkliga kontakter, som inrättades 2012, ägde rum i september. Ett större möte mellan EU och Kina med fokus på handelsrelationen hölls i oktober. Utöver de tre högnivådialogerna bedriver EU sammanlagt ett sextiotal dialoger med Kina inom en rad policyområden.
EU och Kinas dialog om mänskliga rättigheter ägde rum
|
Japan |
|
|
Förhandlingar om dels ett strategiskt partnerskapsavtal, dels ett |
|
|
frihandelsavtal mellan EU och Japan har fortsatt under året. |
|
|
Förhandlingarna lanserades i mars 2013. Syftet är ett stärkt samarbete |
|
|
med Japan inom flera politiska och sektoriella områden samt ett brett och |
|
|
ambitiöst frihandelsavtal. |
|
|
Under våren gjordes en ettårsöversyn av läget i frihandels- |
|
|
förhandlingarna, i enlighet med kommissionens förhandlingsmandat. I |
|
|
kommissionens översyn konstaterades att framsteg gjorts när det gäller |
|
|
avskaffande av |
|
|
upphandling på järnvägsområdet. Översynen slutade med |
att |
|
kommissionens bedömde att förhandlingarna därmed borde fortsätta, |
|
|
vilket fick stöd av EU:s medlemsstater. |
|
|
Ett toppmöte mellan EU och Japan ägde rum i maj i Bryssel. |
|
|
Toppmötet gav förnyad politisk drivkraft till de pågående avtals- |
|
94 |
förhandlingarna. Andra frågor på toppmötets dagordning var |
det |
|
|
världsekonomiska läget, klimatförändringar, ickespridning och regionala Skr. 2014/15:65 frågor som Ukraina och Östasien. Vid toppmötet beslutades att inleda
dialoger om cyberfrågor respektive rymdfrågor. Inledande möten i båda dialogerna ägde rum i oktober i Tokyo.
Nordkorea
EU har under året fortsatt att verka för att Nordkorea ska avbryta sitt kärnvapenprogram. Landets provsprängningar och missiltester i strid med internationella överenskommelser har föranlett FN:s säkerhetsråd att införa och successivt skärpa sanktioner p.g.a. detta. Sanktionerna genomförs av EU. I tillägg till dem har EU infört vissa ytterligare restriktiva åtgärder mot Nordkorea. EU fördömde också Nordkoreas senaste missiltest i juni. EU:s förhållande till Nordkorea bygger på ett kritiskt engagemang för att stärka fred och säkerhet, förhindra utveckling och spridning av massförstörelsevapen samt stöd för mänskliga rättigheter.
Arbetet med frågor om mänskliga rättigheter har intensifierats under året efter presentationen av FN:s undersökningskommissions rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Nordkorea. Likt tidigare år lade EU, tillsammans med Japan, fram en resolution i FN:s generalförsamling om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea.
Mongoliet
Under året markerades 25 års diplomatiska förbindelser med ett besök i Ulan Bator av kommissionären med ansvar för utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdomsfrågor.
15.9.3Sydöstasien och Oceanien
Burma/Myanmar
Den demokratiska utvecklingen i Burma/Myanmar har kontinuerligt stått på EU:s dagordning under året. EU har betonat vikten av grundlags- reformer i landet inför valen i slutet av 2015. EU har i olika sammanhang uttryckt oro för den fortsatta konflikten i Kachin och våldet mot muslimer som blossat upp på flera ställen i Burma/Myanmar.
I januari/februari genomförde medlemsstaternas representanter på plats i Burma/Myanmar ett tre dagar långt besök i Rakhine State för att bilda sig en uppfattning om de spänningar som råder där och den utsatta situationen för den muslimska folkgruppen Rohingya.
I mars förlängdes EU:s vapenembargo och embargot mot utrustning som kan användas för intern repression, till den 30 april 2015.
I april antog EU rådsslutsatser om att etablera en formell dialog om mänskliga rättigheter med Burma/Myanmar. Det första mötet inom ramen för dialogen ägde rum i Nay Pyi Taw i maj.
I augusti besökte den höga representanten landet för möten med bl. a. president Thein Sein och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi.
Inom ramen för den resolution om situationen för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar, som EU presenterar årligen i FN:s råd för mänskliga
95
Skr. 2014/15:65 rättigheter och FN:s generalförsamling, har situationen för folkgruppen Rohingya särskilt uppmärksammats.
Thailand
EU har nära följt den politiska utvecklingen i Thailand under året. Under senhösten 2013 ledde gatudemonstrationer och ockupation av regeringsbyggnader till att nyval utlystes till februari. Valet blockerades av oppositionen och ogiltigförklarades av landets valkommission. I maj övertog militären makten i Thailand.
I samband med oroligheterna och maktövertagandet gjordes tre ut- talanden från EU:s sida, i vilka Thailand bl.a. uppmanades att respektera internationella normer när det gäller mänskliga rättigheter och skyndsamt återställa den demokratiska processen genom att hålla fria och rättvisa val. I juni antogs formella rådsslutsatser med motsvarande budskap.
Det militära maktövertagandet har fått konsekvenser för EU:s relation- er med Thailand, bl.a. i form av besöksrestriktioner och en översyn av pågående samarbeten. De båda avtal mellan EU och Thailand som för närvarande förhandlas (partnerskaps- och frihandelsavtal) kommer inte att undertecknas förrän en demokratiskt vald regering har tillträtt.
15.9.4Regionala frågor
Regionalt samarbete: Forum för Asien och Europa (ASEM) och Organisationen för sydostasiatiska nationer (ASEAN)
ASEM:s tionde toppmöte ägde rum i Milano i oktober. Från EU deltog Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande.
EU och ASEAN höll sitt tjugonde utrikesministermöte i Bryssel den i juli. Mötet leddes av den höga representanten tillsammans med Vietnams utrikesminister. Vid mötet kom man överens om att intensifiera samarbetet mellan EU och ASEAN kring förbättrad infrastruktur mellan kontinenterna. Dessutom slogs fast att samarbetet inom sjösäkerhet skulle byggas ut. ASEAN Regional Forum (ARF) höll sitt tjugoförsta möte i augusti i Myanmars huvudstad Nay Pyi Taw. Även vid detta möte deltog den höga representanten.
Sydkinesiska havet
Dispyterna i Sydkinesiska havet har fortsatt under året. EU uppmuntrar parterna att lösa dispyter på fredlig väg i enlighet med internationell rätt, särskilt havsrättskonventionen.
I januari 2013 initierade Filippinerna ett skiljedomsförfarande vid havsrättsdomstolen i Hamburg (ITLOS) i enlighet med havsrätts- konventionen. I mars 2014 lämnade Filippinerna över de inlagor som behövdes för att gå vidare med skiljedomsförfarandet till ITLOS.
Frihandels- och investeringsavtal med Asien
Frihandelsavtalet med Sydkorea har tillämpats provisoriskt sedan juli 2011 och den sydkoreanska regeringen ratificerade avtalet i januari 2014. I april beslutade EU att förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Japan
96
skulle fortsätta. Förhandlingar om ett bilateralt investeringsavtal med Kina pågår sedan oktober 2013.
Det färdigförhandlade frihandelsavtalet med Singapore paraferades av båda parter redan 2013, men förhandlingar om investeringsskydd slut- fördes i oktober 2014. Även denna del ska inkluderas i frihandelsavtalet. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Vietnam har framskridit under året och kommer sannolikt att slutföras under 2015. EU lanserade i mars förhandlingar med Myanmar om ett investeringsskyddsavtal.
Övriga samarbetsavtal med länder i Asien
Förhandlingar om partnerskaps- och samarbetsavtal pågår med Malaysia och Brunei.
Förhandlingar pågår om rättsligt bindande ramavtal med såväl Australien som Nya Zeeland. Avtalen ska omfatta samarbete på en rad områden, bl.a. utrikes- och säkerhetspolitik, handels- och investerings- aspekter, hållbar utveckling och mellanfolkliga förbindelser. Förhandlingarna med Nya Zeeland är inne i sitt slutskede.
Skr. 2014/15:65
97
Skr. 2014/15:65 DEL 4 EKONOMISKA OCH
FINANSIELLA FRÅGOR
16 Ekonomi och finans
Det ekonomiska samarbetet inom EU sker genom samordning av den ekonomiska politiken och gemensamma finansieringsinstrument. Det syftar bl.a. till att understödja ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och hög konkurrenskraft. Under 2014 var den ekonomiska tillväxten i EU svag och arbetslösheten låg kvar på höga nivåer. Arbetet under året inriktades därför på att höja Europas tillväxtpotential och konkurrenskraft, bl.a. genom att fokusera på strukturreformer och investeringar.
16.1Den offentligfinansiella krisen
Den ekonomiska och finansiella krisen har nått ett mindre akut skede, men samtidigt var tillväxten under året svag och många länder har fortsatt stora utmaningar med att stärka de offentliga finanserna och höja tillväxten. Finanskrisen
Grekland och Irland beviljades under 2010 finansiellt stöd för att genomföra ekonomiska anpassningsprogram. Portugal och Cypern påbörjade liknande anpassningsprogram under 2011 respektive 2013 och Spanien fick finansiellt stöd mot att genomföra ett program riktat mot finanssektorn 2013. Av dessa har Irland, Spanien och Portugal nu avslutat sina anpassningsprogram.
16.1.1 Finansiellt stabilitetsstöd
|
Stabilitetsmekanismer inrättade för euroländer |
|
Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) är euroländernas permanenta |
|
stabilitetsmekanism. Verksamheten startade i oktober 2012 och fonden |
|
har en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro, varav 90 procent |
|
(ca 450 miljarder euro) var tillgängligt vid slutet av 2014. ESM har ett |
|
kapital på 700 miljarder euro, bestående av 620 miljarder euro i garanti- |
|
kapital och 80 miljarder euro i inbetalt kapital. Under 2014 betalade |
|
euroländerna in den femte och sista delen av det inbetalda kapitalet. |
|
ESM har bidragit till finansieringen av två stödprogram. Spanien har |
98 |
fått finansiellt stöd genom ESM:s särskilda instrument för |
|
rekapitalisering av finansiella institutioner. Detta instrument kan användas om problemen har sin huvudsakliga grund i den finansiella sektorn. En ram på 100 miljarder euro sattes för stödet till Spanien, av vilket 41,3 miljarder euro betalades ut. Spaniens program avslutades i slutet av 2013. Under 2014 gjorde Spanien en tidigarelagd återbetalning om 1,3 miljarder euro. Spaniens sista återbetalning av
Programmet för Cypern omfattar upp till 9 miljarder euro, varav 5,7 miljarder euro har betalats ut. Under 2014 betalades 1,1 miljard euro ut till Cypern.
Euroländerna nådde i december en överenskommelse om inrättandet av ett stödinstrument för direktrekapitalisering av finansiella institutioner inom ramen för ESM. Instrumentet har diskuterats sedan 2012 och innebär att direktrekapitalisering inom en ram på 60 miljarder euro kan äga rum under vissa restriktiva villkor.
Den tillfälliga stabilitetsmekanismen Europeiska finansiella stöd- faciliteten (EFSF) stängdes för nya ekonomiska anpassningsprogram i juni 2013, i enlighet med tidigare beslut. EFSF fullföljer dock programmen för Irland, Portugal och Grekland. En sista utbetalning till Portugal på 1,2 miljarder euro gjordes i april. En utbetalning om 8,3 miljarder euro uppdelad i tre delutbetalningar gjordes till Grekland under 2014.
Europeiska finansiella stödmekanismen (EFSM), som samtliga EU- länder står bakom, har en kapacitet på 60 miljarder euro varav 46,8 miljarder euro har använts. EFSM används för programmen till Irland och Portugal, men används i och med etablerandet av ESM inte för nya program. Under 2014 gjordes utbetalningar om totalt 2,2 miljarder euro från EFSM till Portugal och 0,8 miljarder euro till Irland.
Betalningsbalansstöd till medlemsstater med nationell valuta
Medlemsstater med nationell valuta som har drabbats av, eller allvarligt hotas av, svårigheter i betalningsbalansen kan söka stöd från en särskild facilitet. Stöd ges i form av villkorade medelfristiga lån som finansieras genom marknadsupplåning av kommissionen i EU:s namn. Hittills har stöd getts tillsammans med lån från Internationella valutafonden (IMF) och de båda organisationernas villkor har i huvudsak varit identiska. Medverkan från IMF är dock inte ett krav.
Under 2014 har Rumänien haft ett pågående program inom ramen för betalningsbalansstödet. Lettland och Ungern har varit föremål för särskild bevakning efter avslutade program.
Makrofinansiellt stöd till länder utanför EU
EU:s makrofinansiella stöd kan ges till länder i unionens närområde som drabbats av kortfristiga betalningsbalansproblem. Syftet är att stabilisera det ekonomiska läget och att stimulera reformer. Det makrofinansiella stödet ges under vissa villkor som anges i ett s.k. samförståndsavtal och under förutsättning att ett
I juli 2011 presenterade kommissionen ett förslag till ramverksförordning för makrofinansiellt stöd. Förhandlingar mellan
Skr. 2014/15:65
99
Skr. 2014/15:65 Europaparlamentet och rådet inleddes i juni 2012 och ledde till att dessa parter var nära att nå en överenskommelse. Kommissionen valde dock att i ett sent skede dra tillbaka sitt ramverksförslag. Rådet lämnade då in en stämningsansökan mot kommissionen, då det ansåg att tillbakadragandet går emot den grundläggande principen om lojalt samarbete mellan EU- institutionerna och medlemsstaterna. Sverige valde efter ett regeringsbeslut att formellt stödja rådet i denna process och den är ännu inte avslutad.
Under 2014 fortlöpte program i Armenien, Georgien, Ukraina, Egypten, Jordanien och Kirgizistan. Nya beslut om att bevilja makrofinansiellt stöd fattades för Tunisien och Ukraina om 300 miljoner euro respektive 1 miljard euro. Beslutet om stöd till Ukraina togs via nödlägesprocedur p.g.a. det kritiska läget i landet som lett till ett akut betalningsbalansunderskott. Stödet till Ukraina kompletterar ett beslut från 2010 och betalas ut parallellt med detta.
16.1.2Medlemsstater som har fått stabilitetsstöd
Grekland
Den ekonomiska situationen i Grekland har under 2014 börjat stabiliseras. Under 2014 växte den grekiska ekonomin igen efter sex år i rad i recession. Samtidigt är den offentliga skuldsättningen alltjämt hög och behovet av fortsatta strukturreformer stort. Grekland följer sedan 2010 ekonomiska anpassningsprogram kopplade till finansiellt stöd från euroländerna och IMF. Syftet med stödinsatserna är att underlätta den grekiska regeringens ansträngningar att minska budgetunderskottet och genomföra tillväxtfrämjande strukturella reformer. Programmen har utformats gemensamt av de grekiska myndigheterna, kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF.
Det nu pågående anpassningsprogrammet är det andra i ordningen och beslutades i mars 2012. Det finansiella stödet under programmet förutses omfatta sammanlagt 164,5 miljarder euro till slutet av 2014 varav den största delen, 144,7 miljarder euro, är ett åtagande av euroländerna. Den skuldomstrukturering med privata fordringsägare som genomfördes våren 2012 innebar en skuldlättnad om drygt 100 miljarder euro för Grekland. Trots skuldlättnaden beräknas den offentliga bruttoskulden ha uppgått till 176 procent av BNP vid slutet av 2014.
Under 2014 har Grekland fortsatt att vidta åtgärder inom ramen för det ekonomiska anpassningsprogrammet. Framsteg har gjorts som innebär att statsfinanserna har stärkts och budgetunderskottet minskat. Genomförandet av strukturreformer har också gått framåt men inte i den takt och omfattning som förutsetts enligt programmet. Bland annat har reformeringen av arbetsmarknaden och effektivisering av skatte- förvaltningen gått långsammare än planerat. Förseningar i reformarbetet har inneburit att vissa av programmets låneutbetalningar senarelagts något under året. I december nåddes en överenskommelse mellan Grekland och euroländerna om att förlänga stödprogrammet med två månader p.g.a. att av den femte programöversynen inte hunnit avslutas.
Programmet skulle ursprungligen löpa till slutet av 2014.
100
Euroländerna gjorde i november 2012 en utfästelse om fortsatt stöd till Grekland i syfte att uppnå en hållbar skuldsituation på medellång sikt. Målsättningen är att reducera statsskulden till 124 procent av BNP till 2020 och ännu lägre åren därefter. Åtagandet förutsätter att Grekland genomför åtgärder under anpassningsprogrammet fullt ut och att landet uppnår ett överskott i primärbalansen, dvs. budgetsaldot undantaget statsskuldräntor. Oron över den ekonomiska situationen och stats- skuldens långsiktiga hållbarhet kvarstår. Sverige bidrar med finansiering till Grekland via sin andel av IMF:s resurser.
Irland
År 2010 beslutades om ett anpassningsprogram för Irland, omfattande 85 miljarder euro. 67,5 miljarder utav detta utgjordes av externt stöd, lika fördelat mellan IMF, EFSM och EFSF (inklusive bilaterala långivare). De bilaterala långivarna är Sverige, Danmark och Storbritannien.
Sveriges andel av Irlands finansiella stöd är dels genom EFSM och IMF, dels genom ett bilateralt lån om 600 miljoner euro.
Utbetalningen av det svenska lånet skedde i fyra lika stora utbetalning- ar på 150 miljoner euro var under 2012 och 2013. Utbetalningarna var kopplade till godkännande av IMF:s och kommissionens femte, sjunde, nionde och elfte översyner.
Irland följde genomgående sitt anpassningsprogram väl. I december 2013 lämnade landet anpassningsprogrammet, utan att ansöka om någon ytterligare säkerhet i form av exempelvis en kreditlina. Återhämtningen i den irländska ekonomin har sedan programmets avslut varit god. BNP- tillväxten har varit stark under 2014. Arbetslösheten är fortfarande hög och utgör en fortsatt utmaning för landet men den minskar från den högsta nivån
Den goda återhämtningen har bidragit till att finansmarknadernas förtroende för Irlands ekonomi har återvänt och statsobligationsräntorna är nere på rekordlåga nivåer. Det innebär att Irland nu kan låna upp till lägre upplåningskostnad än den landet har för huvuddelen av lånet i IMF. Irland ansökte därför hos sina övriga långivare i september om att få ersätta ca 80 procent av
Portugal
I maj 2011 beslutade
Skr. 2014/15:65
101
Skr. 2014/15:65
102
att ansöka om någon ytterligare säkerhet i form av exempelvis en kreditlina. Sverige har bidragit med finansiering till Portugal via EFSM och Sveriges andel av IMF:s resurser.
Enligt de uppföljningar av programmet som har gjorts under 2014 har genomförandet i stort varit i överensstämmelse med planen och ett betydande reformarbete fortgår. I samband med den tionde programöversynen i februari skedde samråd med
Spanien
I juli 2012 lämnade den spanska regeringen en formell begäran om lån till eurogruppen för rekapitalisering av den spanska banksektorn. Euroländerna enades därefter om att genom ESM låna ut upp till 100 miljarder euro till den spanska staten för rekapitalisering av landets banker samt om ett anpassningsprogram för banksektorn.
Efter en första utbetalning om 39,5 miljarder euro i december 2012 genomfördes en andra utbetalning om 1,9 miljarder euro i februari 2013. Efter eurogruppens möte i november 2013 meddelades att Spanien skulle lämna anpassningsprogrammet i januari 2014, utan att ansöka om ytterligare stöd från ESM.
Enligt de uppföljningar av programmet som har gjorts under 2014 har banksektorn stabiliserats ytterligare sedan Spanien lämnade programmet. Den ekonomiska återhämtningen fortsätter, och tillväxten väntas öka under de kommande åren. Samtidigt är anpassningsbehoven fortsatt stora. Arbetslösheten minskar gradvis, men uppgick vid slutet av 2014 fortfarande till runt 24 procent. Statsskulden fortsätter att öka och väntas i slutet av 2014 ha uppgått till 98 procent av BNP, samtidigt som det offentliga underskottet uppgick till knappt 6 procent av BNP.
Cypern
Efter att Cypern i juni 2012 lämnat in en formell begäran om finansiellt stöd till ESM kunde kommissionen, ECB och IMF tillsammans med de cypriotiska myndigheterna nå en överenskommelse i början av april 2013. Cypern beviljades ett lån om upp till 10 miljarder euro under ett ekonomiskt anpassningsprogram, varav 9 miljarder euro via ESM och 1 miljard euro via IMF.
Målet med anpassningsprogrammet, som sträcker sig till och med 2016, är bl.a. att strukturera om banksektorn, korrigera landets alltför stora budgetunderskott och genomföra strukturreformer för att stärka landets konkurrenskraft för att uppnå en hållbar och balanserad tillväxt. Programmet bedöms enligt de översyner som gjorts under 2014 i stort
sett ha genomförts planenligt och totalt har ca 6 miljarder euro (via både Skr. 2014/15:65 IMF och ESM) betalats ut till landet. De finanspolitiska målen för
perioden har mötts med goda marginaler och ett omfattande reformarbete pågår. Omstruktureringen av banksektorn, som bl.a. har omfattat nedläggning av landets näst största bank och en nedskrivning av en andel av oförsäkrade insättningar i landets största bank, går framåt. De utländska kapitalkontrollerna som infördes i samband med programöverenskommelsen är fortfarande på plats men de inhemska kapitalkontrollerna avskaffades i maj. Banksektorn tyngs av en hög andel oreglerade fordringar och ändringar i utmätningslagen antogs under hösten för att förbättra situationen.
Även om det ekonomiska läget är fortsatt svagt blev lågkonjunkturen under 2014 mildare än vad som förväntades vid ingången på året. Utfallen för 2014 var vid årets slut inte publicerade, men BNP beräknas ha minskat med ca 2,8 procent under 2014 och under 2015 förespås en svag positiv tillväxt. Budgetunderskottet som andel av BNP beräknas ha uppgått till 3,0 procent 2014 och statsskulden beräknas ha uppgått till drygt 107 procent av BNP vid utgången av 2014. Arbetslösheten väntas ha uppnått en högstanivå på drygt 16 procent under 2014 och väntas sjunka något under de kommande åren. Sverige bidrar med finansiering till Cypern via sin andel av IMF:s resurser.
16.2Ekonomisk styrning och samordning
16.2.1 |
Stabilitets- och tillväxtpakten |
|
Stabilitets- och tillväxtpakten är EU:s gemensamma regelverk för att |
|
|
säkra sunda offentliga finanser. Pakten består av en förebyggande och en |
|
|
korrigerande del, det s.k. underskottsförfarandet. Medlemsstater med |
|
|
alltför stora underskott eller alltför hög skuldkvot kan bli föremål för ett |
|
|
underskottsförfarande. Vid ingången av 2014 var 15 av EU:s 28 |
|
|
medlemsstater i ett underskottsförfarande. Grekland och Cypern var |
|
|
också formellt i ett underskottsförfarande, men då de befinner sig i |
|
|
anpassningsprogram med regelbundna översyner ingår de inte i |
|
|
övervakningen för underskottsförfarandet. Sverige var ett av de länder |
|
|
som inte var föremål för ett underskottsförfarande. |
|
|
Underskottsförfarandena har löpande följts upp vid rådsmöten under |
|
|
året. |
|
|
för Belgien, Danmark, Tjeckiska republiken, Nederländerna och |
|
|
Slovakien. Dessa länder ansågs då av rådet ha korrigerat sina alltför stora |
|
|
budgetunderskott på ett hållbart och varaktigt sätt enligt de |
|
|
rekommendationer som rådet gett. Samråd med |
|
|
juni. I juli ställde sig rådet bakom en översyn av metoden för bedömning |
|
|
av effektiva åtgärder vilken används inom ramen för genomförande av |
|
|
underskottsförfarandet. Samråd skedde i frågan med |
|
|
samma månad. |
|
|
Vid |
|
|
medlemsstaternas positioner i stabilitets- och tillväxtpaktens processer, |
|
|
vilket |
också |
103 |
Skr. 2014/15:65 presenterade kommissionen sin rapport om översynen av den reformerade ekonomiska styrningen i EU. Kommissionen avser att under 2015 diskutera dessa frågor med rådet och Europaparlamentet.
16.2.2Förstärkt ekonomisk styrning för euroländerna
I maj 2013 trädde två förordningar om stärkt ekonomisk styrning i euro- området i kraft (det s.k. tvåpacket, se faktapromemoria 2011/12:FPM70). Den ena förordningen syftar till att säkra samstämmigheten mellan villkor som ställs på euroländer som mottar finansiellt stöd och de krav som följer av EU:s samordningsförfaranden samt att ge möjligheter till skärpt övervakning av euroländer som har, eller hotas av, finansiella problem. Den andra förordningen fastslår att kommissionen ska granska och lämna yttranden på euroländernas budgetplaner samt utökar rapporteringskraven för euroländer som är föremål för stabilitets- och tillväxtpaktens underskottsförfarande.
Euroländerna har under hösten, för andra gången, levererat sina budgetplaner till kommissionen som har antagit yttranden angående dessa budgetplaner. Kommissonen fann att ingen medlemstats budgetplan för 2015 kraftigt avviker från stabilitets- och tillväxtpaktens krav, men att det för Belgien, Spanien, Frankrike, Italien, Malta, Österrike och Portugal finns risk för sådan avvikelse.
|
16.2.3 |
Makroekonomiska obalanser: förvarnings- |
|
|
mekanismen |
|
För tredje året genomfördes förfarandet för övervakning av makro- |
|
|
ekonomiska obalanser inom ramen för den europeiska terminen, i |
|
|
enlighet med det s.k. sexpacket och förordningen om förebyggande och |
|
|
korrigering av makroekonomiska obalanser. Processen startade genom |
|
|
att kommissionen i november 2013 publicerade 2014 års förvarnings- |
|
|
rapport. Rapporten innehöll en preliminär ekonomisk analys av |
|
|
medlemsstaterna, inklusive en resultattavla med elva olika |
|
|
makroekonomiska indikatorer, med syftet att avgöra om länderna skulle |
|
|
bli föremål för en djupgranskning för att där eventuellt påvisa om det |
|
|
fanns makroekonomiska obalanser. |
|
|
Utifrån den preliminära analysen av medlemsstaterna föreslogs djup- |
|
|
granskningar för 16 medlemsstater. En djupgranskning kom också att |
|
|
göras av Irland, efter det att Irland lämnade sitt anpassningsprogram. För |
|
|
Sveriges del hade tröskelvärden passerats för tre av indikatorerna |
|
|
(bytesbalansen, exportmarknadsandelar och privat skuldsättning) och en |
|
|
djupgranskning initierades. Samtliga djupgranskningar presenterades i |
|
|
mars. Dessa var sedan en del av underlagen för de förslag till |
|
|
landspecifika rekommendationer som kommissionen presenterade i |
|
|
början på juni. |
|
|
I djupgranskningen konstaterades att Sverige uppvisade makro- |
|
|
ekonomiska obalanser som inte bedömdes vara allvarliga, men som |
|
104 |
borde |
åtgärdas. Det framhölls att i synnerhet den privata sektorns |
skuldsättning och bostadsmarknaden förtjänade fortsatt uppmärksamhet Skr. 2014/15:65 och åtgärder för att minska risken för skadliga effekter på ekonomin.
I november 2014 publicerade kommissionen 2015 års förvarnings- rapport, för behandling under 2015 års europeiska termin.
Regeringen ställer sig positiv till den förstärkta ekonomiska styrningen inom ramen för sexpacket och välkomnar publiceringen av förvarnings- rapporten och djupgranskningarna.
16.3Ekonomiska och monetära unionen
16.3.1Reformering av den ekonomiska och monetära unionen
Inför Europeiska rådet i december 2012 fördes en diskussion om vissa långtgående förslag inriktade på en centralisering av beslutsfattandet om den ekonomiska politiken. Förslagen baserades på en rapport från Europeiska rådets ordförande och ett meddelande från kommissionen – ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union” (se faktapromemoria 2012/13:FPM57). Europeiska rådet beslutade emellertid att lägga de mest långtgående förslagen åt sidan och låta uppföljningen under 2013 omfatta följande fyra frågor (utöver bankunionen, se avsnitt 17.3.6):
a)samordning i förväg av nationella ekonomiska reformer,
b)den sociala dimensionen av EMU,
c)individuella arrangemang av kontraktsmässig art, och
d)solidaritetsmekanismer knutna till dylika arrangemang.
Europeiska rådet beslutade i december 2013 om arbete fram till oktober 2014 med ett system av ömsesidigt överenskomna kontraktsmässiga arrangemang och tillhörande solidaritetsmekanismer. Arbetet visade på en del problem och svårigheter med att komma fram till lösningar som är praktiskt fungerande och acceptabla för samtliga medlemsstater. Ingen rapportering ägde således rum vid Europeiska rådet i oktober. På eurotoppmötet i oktober överenskomms emellertid om fortsatt arbete med att utveckla mekanismer för starkare ekonomisk samordning i eurozonen. Arbetet leds av ordföranden för Eurogruppen, kommissionen, Europeiska rådet respektive ECB. En rapport om fördjupning av EMU väntas läggas fram i juni 2015.
Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken har varit föremål för en pilotstudie som utförts av Kommittén för ekonomisk politik. Pilotstudien syftade till att undersöka hur denna samordning kan fungera bra i praktiken och färdigställdes under våren. Slutsatserna från pilotstudien rapporterades till
105
Skr. 2014/15:65 |
16.3.2 |
Litauens eurointräde |
|
I juni presenterade kommissionen och ECB varsin konvergensrapport, |
|
|
som behandlar hur medlemsstaterna som har undantag från att införa |
|
|
euron som valuta uppfyller de s.k. konvergenskraven. Ett antal |
|
|
ekonomiska kriterier prövas i rapporterna. Dessa är prisstabilitet, sunda |
|
|
offentliga finanser, växelkursstabilitet, och att den långa räntan inte |
|
|
avviker alltför mycket från räntan i euroländerna. Dessutom bedöms om |
|
|
medlemsstaternas nationella lagstiftning överensstämmer med |
|
|
I konvergensrapporterna för 2014 var det bara Litauen som uppfyllde |
|
|
alla konvergenskrav. På basis av detta presenterade kommissionen ett |
|
|
förslag om införande av euron som valuta i Litauen från och med 1 |
|
|
januari 2015. Besluten relaterade till detta togs av eurogruppen på |
|
|
||
|
allmänna frågor i juli. Inför dessa rådsmöten ägde samråd med EU- |
|
|
nämnden rum. |
|
16.4 |
Initiativ för att främja investeringar |
|
Ordförandeskapet lanserade under hösten ett initiativ som syftar till att |
|
|
öka tillväxt och sysselsättning i EU. Initiativet har tre delar: översynen av |
|
|
||
|
incitament att genomföra strukturreformer. |
|
|
En arbetsgrupp inrättades i september, ledd av kommissionen och |
|
|
Europeiska investeringsbanken (EIB) med deltagande av medlems- |
|
|
staterna i syfte att analysera investeringsbehovet och hinder för |
|
|
investeringar i EU samt föreslå åtgärder för att öka investeringar. |
|
|
Arbetsgruppen har sammanträtt vid tre tillfällen under hösten. |
|
|
Regeringens utgångspunkter i arbetet med frågan har varit att betona |
|
|
betydelsen av åtgärder på nationell nivå, som ett förbättrat |
|
|
investeringsklimat för privata investeringar, för att skapa förutsättningar |
|
|
för minskad arbetslöshet, fler jobb samt ökad tillväxt. |
|
|
december behandlade arbetsgruppens rapport. Frågan om tillväxt och |
|
|
investeringar behandlades vid Europeiska rådet i december. |
|
|
Samråd med |
|
|
i december samt inför Europeiska rådet i december. |
|
|
I november presenterade kommissionen ett meddelande om en |
|
|
investeringsplan för Europa (se faktapromemoria 2014/15:FPM13). |
|
|
Investeringsplanen syftar till att öka investeringarna i EU och därigenom |
|
|
bidra till förutsättningar för fler jobb, högre tillväxt och en förstärkning |
|
|
av EU:s konkurrenskraft. Investeringsplanen bygger på tre delar. För det |
|
|
första inrättande av en ny investeringsfond som kapitaliseras med 5 |
|
|
miljarder euro från EIB och 16 miljarder euro i garantier från EU- |
|
|
budgeten. Målet är att investeringsfondens verksamhet fram till slutet av |
|
|
2017 ska leda till en mobilisering av totala investeringar på mer än 315 |
|
|
miljarder euro. För det andra ett nytt angreppssätt för att identifiera och |
|
|
förbereda investeringsprojekt i EU som innefattar upprättandet av en |
|
|
förteckning på |
|
|
investeringsfunktion för att ge rådgivning om investeringar i EU. För det |
|
106 |
tredje, en |
förbättring av investeringsklimatet genom förenklade |
regleringar, ökad tillgång till långsiktig finansiering samt en stärkt inre Skr. 2014/15:65 marknad. Regeringen välkomnar investeringsplanen och ser den som ett
viktigt komplement under de kommande tre åren till de åtgärder som görs på nationell nivå för att stärka konkurrenskraft och tillväxt samt bidra till en hållbar utveckling.
Finansutskottet informerades i december. Därefter ägde samråd med
16.5Europeiska investeringsbanken
Europeiska investeringsbanken (EIB) är en fristående institution inom EU. Bankens huvudsyfte är att bidra till tillväxt och sysselsättning inom EU. Detta görs genom långsiktig finansiering av samhällsekonomiskt lönsamma projekt som främjar detta syfte. Prioriterade områden för bankens verksamhet är finansiering inom områdena innovation, små och medelstora företag, infrastruktur samt miljö. Ekonomisk och social sammanhållning samt klimatåtgärder står som två tvärgående, övergripande prioriteringar. För 2014 förväntas EIB:s utlåning uppnå ca 67 miljarder euro i tecknade lån, vilket är enligt plan. Det är en något lägre nivå jämfört med 2013 men en högre nivå jämfört med tidigare år. Detta framförallt till följd av det kapitaltillskott som beslutades 2012.
Huvudsakliga frågor som behandlades under året var:
–EIB:s budget, inklusive mer specifikt bankens årliga procedur för att godkänna ökningar i lönebudgeten,
–en uppdatering av bankens policy för investeringar via jurisdiktioner som inte följer internationella riktlinjer för transparens i skatte- systemet och för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
–kapitaltillskott för Europeiska investeringsfonden (EIF) samt ett ytterligare mandat från EIB,
–EIB:s externa mandat
–EIB:s del i finansiella instrument inom ramen för Horisont 2020,
–utvärdering av bankens metod för bedömning av mervärde i utlåningen,
–programlån för utlåning till små och medelstora företag inom EU,
–diverse gemensamma initiativ från EIB och kommissionen för finansiering och rådgivningstjänster.
Samråd med
–EIB:s och kommissionens initiativ för små- och medelstora företag (januari),
–redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken samt de regionala utvecklings- och investerings- bankerna 2012 och 2013 (mars och april),
–en arbetsgrupp ledd av kommissionen och EIB med deltagande av EU:s medlemsstater för att analysera investeringsbehovet i EU och föreslå åtgärder för att öka investeringar i EU (inom initiativet ”Åtgärder till stöd för investeringar”) (oktober).
107
Skr. 2014/15:65
16.5.1Europeiska investeringsfonden
Europeiska investeringsfonden (EIF), som ingår i
Ett förslag om kapitaltillskott om 1,5 miljarder euro till EIF godkändes under 2014, varav 20 procent i inbetalt kapital. Totalt tillfördes fonden därmed ca 560 miljoner euro i inbetalda medel. Till detta har EIB bidragit med 354 miljoner euro, baserat på att man äger 62 procent av fonden. Utöver detta godkändes i slutet av 2013 ett mandat om 4 miljarder euro över de kommande sju åren från EIB för EIF:s kapitalförstärkningsverksamhet.
Samråd med
16.6EU i G20
Vid G20:s toppmöten representeras EU av ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen. På finansministermöten representeras EU av ordförandeskapet, kommissionen och ECB. Inför varje
Under året hölls ett stats- och regeringschefsmöte, ett finansminister- möte och fyra finansminister- och centralbankschefsmöten.
Det australiensiska ordförandeskapet 2014 hade två huvudteman. Dels att främja starkare ekonomisk tillväxt och sysselsättning, dels att göra den globala ekonomin mer motståndskraftig för att kunna hantera framtida kriser. Huvudprioriteringarna under dessa teman var:
Vid toppmötet i Brisbane den i november kom stats- och regeringscheferna bl.a. överens om att:
108
–inrätta ett infrastrukturcenter för att stödja G20:s globala Skr. 2014/15:65 infrastrukturinitiativ som ska främja privata och offentliga
investeringar i infrastruktur,
–välkomna Financial Stability Boards (FSB) förslag på reformer av de finansiella systemen och uppmana länder att genomföra överenskomna reformer för en starkare och mer motståndskraftig ekonomi,
–färdigställa arbetet med skattereformer för ökad transparens och informationsutbyte på skatteområdet,
–inrätta en arbetsgrupp för att sätta press på strandade förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO) och att arbeta för minskade handelshinder.
Samråd med
17 Finansmarknaden
Arbetet inom finansmarknadsområdet syftar till att säkerställa ett stabilt finansiellt system och en välfungerande finansmarknad. Den höga regleringstakt som präglat området de senaste åren har fortsatt att vara hög under 2014. Kommissionen har presenterat flera nya regleringsförslag, däribland en förordning om strukturella reformer i den europeiska banksektorn. Tidigare lagda förslag har varit föremål för förhandling och rådet har i flera av dessa enats om en allmän inriktning. Detta har följts av trilogförhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Frågor som nu behandlas i trilogförhandlingar är bl.a. bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt förordningen om förmedlingsavgifter, vilken ingår i ett större lagstiftningspaket för betaltjänster som kommissionen presenterade år 2013.
17.1Försäkringsmarknaden
17.1.1 |
Omnibus |
|
Den 16 april beslutade Europaparlamentet och rådet att anta Omnibus II- |
|
|
direktivet. Direktivet innehåller ändringar i Solvens |
|
|
prospektdirektivet (se faktapromemoria 2010/11:FPM76). En över- |
|
|
läggning med finansutskottet om Omnibus |
|
|
november 2013. |
|
|
Solvens |
|
|
försäkringsföretag och syftar bl.a. till att stärka sambandet mellan |
|
|
kapitalkrav |
och de risker som företagen är exponerade för. I |
109 |
Skr. 2014/15:65 prospektdirektivet finns regler om de prospekt som ska upprättas och offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.
I Omnibus
Mer i detalj innehåller Omnibus
I oktober antog kommissionen en delegerad akt i form av en EU- förordning som innehåller detaljbestämmelser till Solvens
17.1.2Direktiv om tjänstepensionsinstitut (IORP II)
Kommissionen presenterade i mars ett omarbetat direktiv om tjänste- pensionsinstitut (se faktapromemoria 2013/14:FPM76). Förslaget syftar till att avlägsna återstående tillsynsrelaterade hinder för gräns- överskridande verksamhet, att säkerställa god styrning och riskhantering, tydlig och relevant information till medlemmar samt att tillsyns- myndigheterna har nödvändiga verktyg för effektiv tillsyn. Direktivet innehåller däremot inte några nya solvensregler. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp inleddes i maj och allmän inriktning togs i december.
Överläggning med finansutskottet ägde rum i juni och december.
17.1.3Försäkringsförmedlingsdirektiv
Förslaget som lades fram i juli 2012 syftar till att stärka konsument- skyddet för distribution av försäkringar genom att försäkringsprodukter ska regleras likvärdigt (konkurrensneutralitet), intressekonflikter ska begränsas, regler om rådgivning för komplexa produkter ska förbättras och gränsöverskridande verksamhet förenklas. Enligt förslaget föreslås att tillämpningsområdet utökas till att även omfatta försäkringsföretag samt resebyråer utöver försäkringsförmedlare (se faktapromemoria 2011/12: FPM 176).
Rådsförhandlingar återupptogs efter 1,5 år i maj.
110
Under förhandlingarna har Sverige arbetat för att säkerställa direktivets Skr. 2014/15:65 minimiharmoniseringsnivå för att möjliggöra strängare krav än direktivet
om det är befogat av konsumentskyddsskäl. Vidare har Sverige arbetat för att den s.k. kryssmarknaden för kollektivavtalad tjänstepension i allt väsentligt ska kunna fortsätta i sin nuvarande form. För Sveriges del har det även varit viktigt att försäljning av försäkringsprodukter med investeringsinslag, utanför kollektivavtalad tjänstepension, i huvudsak ska kunna följa regler som liknar de regler som gäller på värdepappers- marknadsområdet.
Sverige har i förhandlingarna i rådet fått sina huvudsakliga ståndpunkter tillgodosedda och en överenskommelse i rådet nåddes i november. När förhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet ska börja är oklart.
Information till finansutskottet ägde rum i juni och överläggningar med finansutskottet ägde rum i oktober. Samråd med
17.2Värdepappersmarknaden
17.2.1Förordning om penningmarknadsfonder
I september 2013 presenterade kommissionen ett förordningsförslag om penningmarknadsfonder, dvs. fonder som investerar i likvida värde- papper med korta löptider. Förordningsförslaget innebär att särskilda regler för penningmarknadsfonder införs utöver de generella regler som finns i direktivet om fondföretag
Förhandlingar i rådsarbetsgrupp pågår för närvarande. Finansutskottet informerades i oktober 2013 och en överläggning med finansutskottet ägde rum i juni 2014.
17.2.2Förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder
Förslaget till förordning som presenterades i juni 2013 syftar till att för- bättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag och
långsiktiga projekt inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM 140).
111
Skr. 2014/15:65 Förslaget kompletterar direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Information lämnades till och överläggning ägde rum med finansutskottet i oktober respektive november 2013. Överläggning ägde rum med och information lämnades till finansutskottet i juni respektive december 2014. Samråd med
17.2.3Förordning om referensvärden
I mars inleddes förhandlingar i rådet om förslaget till förordning om index som används som referensvärden för finansiella instrument eller finansiella avtal (se faktapromemoria 2013/14:FPM13). Ett index är ett mått som bestäms utifrån ett urval av underliggande data. När ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal refererar till ett index eller ett index används för att mäta resultatet i en värdepappersfond anses det utgöra ett referensvärde. Förslaget lades fram under hösten 2013.
Förslaget har motiverats av misstänkta manipulationer av centrala referensvärden för kortfristiga räntesatser (som LIBOR och EURIBOR) men även när det gäller referensvärden för olja, guld och valutor. Förslaget syftar till att säkerställa förtroendet för referensvärden genom förbättrad styrning och kontroll över processen att tillhandahålla referensvärden, inklusive rapportering av ingångsinformation, fastställande av referensvärden och deras användning.
Regeringen har i huvudsak ställt sig positiv till förslagets inriktning, men verkar för proportionerliga krav mot bakgrund av förordningens breda tillämpningsområde på ett stort antal referensvärden med varierande betydelse och karaktär, även vad avser risken för
112
manipulation. Överläggning med finansutskottet ägde rum i januari och Skr. 2014/15:65 december.
17.2.4Förordning om värdepappersfinansiering
I november enades rådet om en allmän inriktning om förslaget till förordning om värdepappersfinansiering (se faktapromemoria 2013/14:FPM60). Förslaget lades fram i januari och förhandlades i rådet med början i juni.
Förslaget syftar till bättre genomlysning av finansieringsåtgärder som baseras på värdepapper inom den s.k. skuggbankssektorn, vid sidan av traditionell bankverksamhet. Genom förslaget införs en rapporterings- skyldighet för motparter som lånar upp eller lånar ut pengar mot säkerhet i värdepapper i form av återköpsavtal (s.k. repor) eller som genomför någon annan typ av värdepappersfinansiering. Förslaget innehåller även bestämmelser om att förvaltare av värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder ska informera andelsägarna om fondernas användning av värdepappersfinansiering. Det finns därutöver regler om genom- lysning som ska gälla vid s.k. återpantsättning, dvs. när panthavare använder pantsatt egendom för egen eller någon annans räkning.
Regeringen har under förhandlingarna verkat för ett undantag från rapporteringsskyldigheten för små och medelstora
Överläggningar med finansutskottet ägde rum i juni och oktober.
17.3Bankmarknaden
17.3.1Direktiv om att förhindra att finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism
I februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättsdirektivet). Förslaget syftar till att uppdatera och anpassa den befintliga lagstiftningen till reviderade internationella standarder. Revidering sker också med hänsyn till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av det befintliga direktivet (2005/60/EG). Förslagen medför bl.a. att omfattningen av det administrativa ramverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa delar utvidgas (se faktapromemoria 2012/13:FPM72).
Förslaget har förhandlats sedan dess och en överenskommelse i rådet nåddes i juni 2014. Under hösten har trilogförhandlingar bedrivits med Europaparlamentet och en slutlig politisk överenskommelse nåddes i december. Ett beslut i rådet väntas tas i januari 2015. Samråd med och informationsgivning till riksdagen har ägt rum vid flera tillfällen. Samråd
113
Skr. 2014/15:65 med
17.3.2Förordning om information som åtföljer överföringar av medel
Tillsammans med penningtvättsdirektivet presenterade kommissionen också ett förslag till förordning om information som åtföljer överföringar av medel. I likhet med direktivförslaget syftar även detta förslag till att uppdatera och anpassa den befintliga förordningen (1781/2006) med hänsyn till reviderade internationella standarder och till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av den befintliga förordningen. Revideringen medför bl.a. att omfattningen av förordningen i vissa delar utvidgas och att tidigare luckor när det gäller genomlysningskraven åtgärdas (se faktapromemoria 2012/13:FPM73).
Förhandlingar om förordningen har förts parallellt med penningtvätts- direktivet och en politisk överenskommelse nåddes i december. Ett beslut väntas tas i januari 2015. Samråd med
17.3.3Revidering av betaltjänstdirektivet
Kommissionen presenterade i juli 2013 ett förslag till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se faktapromemoria 2012/13:FPM156), vilket syftar till att anpassa ramverket för marknaden för elektroniska betalningar i EU till den utveckling som ständigt sker. De föreslagna nya reglerna är tänkta att säkerställa att det inte uppstår luckor i regelverket. Revideringen syftar även till att bidra till lika konkurrensvillkor, konsumentskydd och den inre marknadens funktionalitet. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp påbörjades i februari och en allmän inriktning togs i december.
Överläggning med finansutskottet ägde rum vid två tillfällen, i januari och i mars. Samråd med
17.3.4Förordning om förmedlingsavgifter
Kommissionen presenterade i juli 2013 en förordning om förmedlings- avgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (se faktapromemoria 2012/13:FPM155), som hör ihop med förslaget till ett reviderat betal- tjänstdirektiv (se avsnitt 17.3.3). Förordningen innebär att det föreslås gemensamma regler för tak för förmedlingsavgifter (vanligen kallade mellanbanksavgifter) i EU, när man betalar med kort. Förordningen innehåller också ett antal företagsregler som riktar in sig mot kortföretagen. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp inleddes i februari 2014 och en allmän inriktning antogs i november varefter trilogförhandlingar påbörjades.
114
Överläggning ägde rum med finansutskottet vid två tillfällen, i januari Skr. 2014/15:65 och i mars. Samråd med
17.3.5Förordning om strukturreformer av kreditinstitut
I januari lade kommissionen fram ett förordningsförslag om strukturella reformer i den europeiska banksektorn (se faktapromemoria 2013/14:FPM59). Förslagen om strukturella reformer i den europeiska banksektorn ska ses mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen och de svagheter som har uppdagats i ett antal banker och syftar till att minska risken i det finansiella systemet inom EU. Förslaget ska komplettera tidigare lagstiftningsprojekt som har överenskommits eller presenterats inom ramen för EU, Baselkommittén eller i medlems- staterna, vars syfte också är att minska riskerna i det finansiella systemet inom EU. Förslaget innebär ett förbud för vissa kreditinstitut att bedriva handel för egen räkning. Förslaget innebär även att den nationella tillsynsmyndigheten, i Sverige Finansinspektionen, får granska ett kreditinstitut för att på så vis utreda om institutet spekulerar med medel som omfattas av insättningsgarantin. Skulle Finansinspektionen bedöma att sådan verksamhet bedrivs måste denna verksamhet enligt förslaget avyttras, avvecklas eller omorganiseras till en annan enhet.
Regeringen motsätter sig inte förbudet mot egenhandel, men anser att syftet att minska riskerna skulle kunna förfelas i och med att egenhandeln riskerar flytta till den oreglerade sektorn där den är svårare att överblicka. Regeringen ser även en risk att separation av funktionen som marknadsgarant, skulle kunna få negativ inverkan på likviditeten i marknaden. Denna verksamhet är väldigt viktig för stater och företag som finansierar sig med värdepapper, och därför måste separationsbeslut övervägas försiktigt och föregås av noggrann analys.
Sakfrågan har diskuterats på rådsarbetsgruppsmöten under året och det arbetet kommer att fortsätta under 2015.
Finansutskottet informerades om frågan i mars samt hade överläggning om densamma i juni.
17.3.6 |
Bankunionen |
|
I september 2012 presenterade kommissionen ett meddelande om en |
|
|
samlad bankunion. Enligt kommissionen är syftet med att skapa en |
|
|
europeisk bankunion att återskapa förtroende i den europeiska |
|
|
banksektorn och för euron. |
|
|
I samma månad presenterade kommissionen också ett förslag om en |
|
|
gemensam mekanism för banktillsyn i EU (se faktapromemoria |
|
|
2012/13:FPM10). Förslaget innebar att Europeiska centralbanken får |
|
|
tillsynsbefogenheter över kreditinstitut i eurozonen samt i övriga |
|
|
medlemsstater som väljer att ingå nära samarbete med tillsyns- |
|
|
mekanismen. Förordningarna om den gemensamma tillsynsmekanismen |
|
|
antogs slutligt vid |
|
|
I juli 2013 presenterade kommissionen nästa delförslag i bankunionen, |
|
|
om en gemensam resolutionsmekanism (se faktapromemoria |
|
|
2012/13:FPM148). Förslaget innebär att bankresolution i de |
115 |
Skr. 2014/15:65 medlemsstater som ingår i bankunionen hanteras centralt och att kommissionen ges befogenhet att besluta om resolution av enskilda banker. Det skapas också en gemensam resolutionsfond för att täcka vissa kostnader.
Under året slutfördes förhandlingarna om den gemensamma resolutionsmekanismen. Förordningen antogs slutligt vid
Sverige har under förhandlingarna drivit att skapandet av bankunionen inte får leda till att medlemsstater som inte deltar diskrimineras eller på- verkas negativt samt att nationella myndigheter i deltagande medlems- stater bör ha så stort inflytande som möjligt i beslutsfattandet. Sveriges krav har i huvudsak blivit tillgodosedda men vissa frågor kvarstår.
Vissa frågor kvarstår att lösa på nivå 2. Samma sak gäller för kris- hanteringsdirektivet som beskrivs nedan.
Information lämnades till
17.3.7 Krishanteringsdirektivet
|
I juni 2012 presenterade kommissionen ett förslag till ett ramverk för |
|
hantering av kreditinstitut och värdepappersföretag i kris (se |
|
faktapromemoria 2011/12:FPM165). Förslaget syftar till att säkerställa |
|
att myndigheter har lämpliga verktyg för att hantera systemviktiga |
|
institut på ett sätt som minimerar spridningsrisker och samtidigt bevarar |
|
tillgången på grundläggande finansiella tjänster. Aktieägarna, vissa |
|
borgenärer och instituten ska bära kostnaderna för ett eventuellt |
|
omhändertagande av en bank i kris genom avgifter till en s.k. |
|
resolutionsfond. På så sätt ska incitamenten för ett överdrivet risktagande |
|
från institutens sida minskas. |
|
Krishanteringsdirektivet innehåller bestämmelser inom följande |
|
områden: förberedande och förebyggande arbete, åtgärder för tidigt |
|
ingripande, resolutionsåtgärder, samordning av gränsöverskridande kris- |
|
hantering samt finansiering av kostnaderna för resolution och sanktioner. |
|
En politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet |
|
nåddes i december 2013 men eftersom vissa frågor återstod att enas om |
|
antogs direktivet först vid |
|
2014. Vissa frågor kvarstår att lösa på nivå 2. |
|
Information och samråd med |
|
rådet i maj (skriftligen), juni, juli, oktober och december. Finansutskottet |
116 |
informerades i mars. |
|
17.4 |
Direktiv om bostadslåneavtal |
Skr. 2014/15:65 |
Kommissionen presenterade under våren 2011 ett direktivförslag om bostadslåneavtal (se faktapromemoria 2010/11:FPM104). Rådet enades i maj 2012 om en allmän inriktning och gav ordförandeskapet mandat att inleda förhandlingar med Europaparlamentet. Efter att förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet avslutats antog Europaparlamentet sin ståndpunkt den 10 december 2013. Rådets motsvarande ståndpunkt antogs den 28 januari. Den 6 februari i år beslutade regeringen kommitté- direktiven Genomförande av
Direktivet syftar till att främja en välfungerande inre marknad för bostadskrediter med ett högt konsumentskydd. Samtidigt ska den finansiella stabiliteten säkerställas. Direktivet är, med ett fåtal undantag, ett minimidirektiv till skydd för konsumenten. Direktivet innehåller ett femtiotal artiklar. En viktig del av direktivet gäller vilken information som ska lämnas före och efter ingående av bostadslåneavtalet. Det finns även regler om kreditprövning av konsumenten, den effektiva räntan, tillgång till kreditupplysningar och rätt för konsumenten att under viss tid överväga kreditavtalet. Ytterligare exempel är bestämmelser om hur kreditgivare, kreditförmedlare och s.k. utsedda representanter (representanter för en kreditförmedlare) ska agera i samband med bostadskreditgivning till konsumenter och om vilka kunskaps- och kompetenskrav som personalen ska uppfylla. Direktivet innehåller regler om finansiell utbildning av konsumenter. Genom direktivet skapas dessutom en rätt för auktoriserade kreditförmedlare att erbjuda kreditförmedlartjänster inom hela EU. Flera artiklar gäller hur tillsynen ska hanteras vid gränsöverskridande kreditverksamhet.
18 Skatter
Skattesystemet är ett viktigt nationellt instrument för att främja en god ekonomisk utveckling, en varaktig hög sysselsättning och en uthållig finansiering av offentliga utgifter. Samarbetet inom EU på skatteområdet syftar bl.a. till att säkerställa den inre marknadens upprättande och funktion och att undvika snedvridning av konkurrensen. Under året har man kommit överens om ändringar i sparandedirektivet, ett direktiv om administrativt samarbete för beskattning och ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet. Vidare har diskussioner förts om kommissionens förslag om bl.a., energiskattedirektivet, en standardiserad mervärdesdeklaration, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en skatt på finansiella transaktioner.
117
Skr. 2014/15:65 |
18.1 |
Punktskatter |
18.1.1Skatt på finansiella transaktioner
I januari 2013 bemyndigade
I februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området (se faktapromemoria 2012/13:FPM76). Under året har fortsatta förhandlingar om direktivförslaget pågått i rådsarbetsgruppen för skattefrågor. Sverige har deltagit aktivt, men har inte rösträtt. På Ekofin- rådet i maj 2014 gjorde de deltagande medlemsstaterna (utom Slovakien) ett formellt uttalande om inriktningen på det fortsatta arbetet. Inriktningen är att införa en FTT steg för steg och i det första steget inkludera aktier och vissa derivat. De deltagande medlemsstaterna har dock ännu inte nått någon överenskommelse om skatten. Vid Ekofin- rådet i november presenterade ordförandeskapet en lägesrapport om arbetet med förslaget. En lägesrapport presenterades även på Ekofin- rådet i december. Regeringen förutsätter att icke deltagande medlemsstaters intressen beaktas i behandlingen av skatteförslaget.
Regeringen informerade skatteutskottet i oktober.
18.1.2Energiskattedirektivet
Dagens energiskattedirektiv är föråldrat och behöver samordnas med EU:s ambitiösa klimat- och energipolitiska mål. Väl fungerande, samordnade och effektiva verktyg behövs. Kommissionen presenterade därför under 2011 en översyn och förslag till ändringar av direktivet (se faktapromemoria 2010/11:FPM113).
Förslaget har under drygt tre års tid diskuterats i rådsarbetsgruppen för skattefrågor utan att enighet kunnat nås. Sverige har verkat för en kompromisslösning som bevarar de huvudsakliga grundelementen i kommissionens förslag.
Samråd med
118
18.2 |
Mervärdesskatt |
Skr. 2014/15:65 |
18.2.1Standardiserad mervärdesskattedeklaration
I oktober 2013 presenterade kommissionen ett förslag om standardiserad mervärdesskattedeklaration (se faktapromemoria 2013/14:FPM26). Syftet med förslaget är att företag i EU ska kunna lämna standardiserade mervärdesskatteuppgifter till skattemyndigheterna i ett gemensamt, företrädesvis elektroniskt, format. I förslaget behandlas innehållet i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen samt hur och när den ska lämnas. Skyldigheten att lämna en standardiserad momsdeklaration ska i princip gälla alla företag.
Det grekiska ordförandeskapet lade fram en lägesrapport som Ekofin- rådet godkände i juni. I denna rapport uppmanade rådet det kommande ordförandeskapet att gå vidare med det tekniska arbetet med förslaget och att rådet skulle utforska möjligheten att använda en
I princip är merparten av medlemsstaterna överens om att man med en standardiserad mervärdesskattedeklaration kan uppnå en betydande minskning av företagens administrativa bördor. Den mest grundläggande frågan är hur man uppnår rätt balans mellan en ekonomsikt hållbar nivå för standardisering och förenkling av innehållet i och formen för mervärdesskattedeklarationen och den grad av flexibilitet som de flesta medlemsstater önskar behålla. Det är nu i huvudsak fyra delar av förslaget där det råder oenighet, nämligen innehållet i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen, formulär för den standardiserade deklarationen, tröskelvärden för mikroföretag samt EU- webbportalen för mervärdesskatt.
Vid
Överläggning ägde rum i skatteutskottet i mars.
18.2.2Mervärdesskatt för vouchrar
Kommissionen lämnade under 2012 ett förslag om att ändra mervärdes- skattedirektivet om behandlingen av vouchrar, dvs. värdebevis som exempelvis telefonkort (se faktapromemoria 2011/12:FPM153). Syftet är att klargöra och harmonisera reglerna för när mervärdesskatt ska tas ut för vouchrar så att dubbelbeskattning och
Förslaget har diskuterats i rådsarbetsgruppen för skattefrågor under 2014. Frågan är dock komplex och berör många olika företeelser i olika branscher, vilket gör att det hittills har varit svårt att hitta en gemensam lösning.
Sverige är positivt till förslaget och anser att det är angeläget att
företagen kan konkurrera på lika villkor och att dubbelbeskattning
119
Skr. 2014/15:65 undviks. Det är viktigt att skatteintäkterna säkras samt att skatteuttaget är stabilt och effektivt, inte minst för en väl fungerande inre marknad. Det är vidare angeläget att reglerna är tydliga och förutsägbara för företagen.
Överläggning ägde rum i skatteutskottet i maj.
18.2.3Företagsbeskattning
18.2.4Gemensam konsoliderad bolagsskattebas
Diskussioner har under året ägt rum i rådsarbetsgruppen för skattefrågor om det förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) som kommissionen överlämnade i mars 2011 (se faktapromemoria 2010/11:FPM96). En första övergripande läsning av förslaget avslutades under 2012. Därefter har diskussioner förts om olika kompromissförslag om beräkningen av skattebasen och en generell regel mot missbruk. Under året har diskussionerna om skattebasen, inklusive vissa internationella aspekter av förslaget, fortsatt i rådsarbetsgruppen. Två kompromissförslag har lämnats och diskuterats.
Enligt kommissionen är ett av huvudsyftena med förslaget att lösa problemen med internprissättning och gränsöverskridande förlust- utjämning. Enligt förslaget ska CCCTB fungera parallellt vid sidan av nuvarande nationella bestämmelser och vara frivilligt, dvs. företagen ska kunna välja om de vill bli beskattade enligt de vanliga nationella skattereglerna eller enligt CCCTB.
Modellen innebär att en gemensam skattebas räknas fram för alla EU- företag i en koncern. Basen kommer därefter att fördelas på ett schablon- mässigt sätt mellan dessa företag. Företagen ska alltså beskattas utifrån en schablonmässigt fördelad vinst och inte utifrån den verkliga vinsten. Varje stat tillämpar sedan sin bolagsskattesats på sin andel av skatte- basen.
18.2.5 Uppförandekoden för företagsbeskattning
|
Enligt uppförandekoden ska skatteåtgärder som innebär en påtagligt |
|
lägre effektiv beskattningsnivå än den som normalt tillämpas i en |
|
medlemsstat granskas. Medlemsstaterna åtar sig också att inte införa nya |
|
skadliga skatteåtgärder samt att se över nuvarande bestämmelser |
|
(frysning). Vidare ska medlemsstaterna avveckla de skatteåtgärder som |
|
bedöms vara skadliga (avveckling). |
|
En särskild högnivågrupp, uppförandekodgruppen, har inrättats inom |
|
rådet för att genomföra uppförandekodens bestämmelser. Vissa andra |
|
frågor inom kodens ram ska därutöver behandlas enligt gruppens |
|
arbetsprogram. Detta gäller förhållandet till tredjeland, administrativ |
|
praxis, åtgärder för att motverka skattebedrägeri och annat missbruk, |
|
övervakning av genomförande av överenskomna riktlinjer, framtagande |
|
av riktlinjer för olika typer av förmånliga regimer samt vissa frågor om |
|
skatteplanering med hjälp av särskilda skatteregimer för investerings- |
|
fonder. Gruppen lämnar varje halvår en rapport som antas av rådet. |
120 |
Samråd har skett med |
|
18.2.6
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ändring i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (se faktapromemoria 2013/14:FPM38).
Syftet är att dels förhindra dubbel
Det grekiska ordförandeskapet delade under våren upp ändrings- direktivet i två delar.
Frågan om dubbel
När det gäller den återstående frågan, en gemensam obligatorisk anti- missbruksbestämmelse, skickade Sveriges riksdag under våren ett motiverat yttrande till EU. Riksdagen ansåg att förslaget om en gemen- sam obligatorisk
Ett kompromissförslag presenterades av det italienska ordförande- skapet i juli som innebär att en
Sverige anser att det är angeläget att motverka möjligheterna till skatteflykt. Förslaget syftar till att bekämpa detta. Sverige är positivt till att kompromissförslaget utformas som en minimireglering. Sverige kan således utöver denna anpassa sina
Överläggning ägde rum med skatteutskottet i mars och oktober och samråd med
121
Skr. 2014/15:65 |
18.3 |
Administrativt samarbete |
18.3.1Sparandedirektivet
Rådets direktiv 2014/48/EU om ändringar i sparandedirektivet antogs i mars. Ändringsdirektivet bygger på det förslag som kommissionen lade fram 2008 (se faktapromemoria 2008/09:FPM71). Syftet med ändringarna är att täppa till vissa kryphål i det nuvarande sparandedirektivet, som började tillämpas den 1 juli 2005. Ändringarna innebär bl.a. att även betalningar som går via vissa obeskattade juridiska konstruktioner, såväl inom som utanför EU, till fysiska personer inom EU, ska omfattas av direktivet. Dessutom utvidgas tillämpningsområdet till att bl.a. omfatta vissa livförsäkringar. Förändringarna syftar också till att höja kvaliteten på den information som utbyts så att den fysiska person som mottar en räntebetalning med större säkerhet kan identifieras.
Vidare har under året kommissionens förhandlingar med Schweiz, Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino fortsatt med inriktning på att även dessa länder ska tillämpa de föreslagna ändringarna av direktivet.
Sverige har hela tiden haft de ovan beskrivna ändringarna i sparande- direktivet som en prioriterad fråga och ser med tillfredsställelse på att ändringarna nu har antagits.
Samråd har ägt rum med
18.3.2Administrativt samarbete i fråga om beskattning
I juni 2013 lade kommissionen fram ett förslag till ändringar i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (se faktapromemoria 2012/13:FPM150). Förslaget innebär bl.a. att det införs bestämmelser om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om tillgångar och kapitalinkomster på finansiella konton.
Kommissionens förslag föranleddes bl.a. av att samtliga medlemsstater hade ingått eller förväntades ingå avtal med USA om automatiskt informationsutbyte när det gäller tillgångar och inkomster på finansiella konton. Avtalen är baserade på den amerikanska lagstiftningen om rapportering av uppgifter om finansiella konton i andra länder som inne- has av amerikanska personer (FATCA). Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien och Tyskland tog tillsammans med USA fram en modell för avtal som innebär att de finansiella instituten rapporterar till sitt eget lands skattemyndighetet, som sedan överför upplysningarna till det amerikanska federala skatteverket, den s.k. modell 1. Sverige under- tecknade i augusti ett sådant avtal med USA.
De nyss nämnda fem länderna tog också initiativ till multilateralt automatiskt informationsutbyte motsvarande modell 1. Ett stort antal stater och jurisdiktioner, bl.a. Sverige, har anslutit sig till denna grupp som åtagits sig att tidigt genomföra ett automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (den s.k. gruppen för tidigt antagande). Ett multilateralt ramavtal för informationsutbyte mellan dessa stater och
jurisdiktioner undertecknades i oktober.
122
Inom OECD har det tagits fram en global standard för automatiskt Skr. 2014/15:65 informationsutbyte om finansiella konton, bestående bl.a. av en rapporteringsstandard och en modell för bi- eller multilaterala avtal
mellan behöriga myndigheter om utbytet. Rapporteringsstandarden återspeglar, med vissa justeringar, modell 1 för
Ändringsdirektivet avviker från OECD:s globala standard endast där det är nödvändigt. Direktivet antogs vid
Sverige har hela tiden stått bakom inriktningen på arbetet. Överläggning ägde rum med skatteutskottet i mars och samråd med
19 EU:s budget
EU:s budget omfattar den europeiska unionens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Under 2014 förhandlas budgeten för 2015, vilket är andra året i den fleråriga budgetram som omfattar perioden
19.1Förhandling om EU:s årsbudget 2015
Budgeten för 2015 är den andra i den fleråriga budgetram som omfattar perioden
123
Skr. 2014/15:65 |
Rådets ståndpunkt innebär neddragningar i förhållande till |
|
kommissionens budgetförslag med 522 miljoner euro för åtagande- |
|
anslagen och 2 140 miljoner euro på betalningsanslagen. Detta innebär |
|
totala marginaler i budgeten på 1 921 miljoner euro på åtagandeanslag |
|
och 2 129 miljoner euro för betalningar. |
|
Europaparlamentets ståndpunkt innebär en ökning av åtagandeanslagen |
|
i förhållande till kommissionens budgetförslag med 782 miljoner euro till |
|
145 866 miljoner euro och en ökning av betalningsanslagen med 4 001 |
|
miljoner euro till 145 914 miljoner euro. Europaparlamentet föreslår |
|
dessutom att 514 miljoner euro i betalningar mobiliseras utanför budget- |
|
ramen. Sammantaget innebär detta att Europaparlamentets förslag |
|
överskrider betalningstaket i budgetramen med 4 527 miljoner euro. |
|
Utöver årsbudgeten för 2015 omfattar förhandlingen om 2015 års |
|
budget även ett antal ändringsbudgetar (ÄB) till 2014 års budget. Dessa |
|
ändringsbudgetar innehåller såväl ökade utgifter som ökade inkomster. |
|
Den 14 november träffades Ekofin/Budget men lyckades inte enas om |
|
en gemensam ståndpunkt för ändringsbudgetarna till 2014 års budget. |
|
Förlikningsmötet med Europaparlamentet ajournerades därför till den 17 |
|
november. Rådet hade då nått en ståndpunkt om 2014 års ändrings- |
|
budgetar men någon överenskommelse med Europaparlamentet kunde |
|
ändå inte nås innan förlikningsperioden gick ut den 17 november vid |
|
midnatt. Enligt fördraget ska kommissionen därmed presentera ett nytt |
|
förslag till årsbudget för 2015, vilket man gjorde i november. |
|
Kommissionens nya förslag till årsbudget för 2015 innefattade en |
|
åtagande marginal på 1 772 och en betalningsmarginal på 789 miljoner |
|
euro (exklusive specialinstrumenten). Kommissionen föreslog även |
|
ökade tjänster för finansmarknadsmyndigheterna EBA, ESMA och |
|
EIOPA samt för EASO, EUROPOL och Frontex. Kommissionen före- |
|
slog även Europaparlamentets förslag om en överföring av medel för de |
|
Särskilda sändebuden (rubrik 4) till EEAS (rubrik 5). När det gäller |
|
ändringsbudget 3 för 2014 föreslog kommissionen en mobilisering av |
|
marginalen för oförutsedda utgifter med 3 162 miljoner euro och att 711 |
|
miljoner euro i betalningsmarginal utnyttjas utöver den tidigare beslutade |
|
anslagsnivån för 2014. Detta innebar sammantaget att betalningstaket |
|
överskrids. Vidare föreslogs betalningarna för ändringsbudgetarna 5 och |
|
7 ligga över betalningstaket. I samband med presentationen av det nya |
|
årsbudgetförslaget presenterade kommissionen även ändringsbudget 8 |
|
(ÄB 8) för 2014, vilken är en kopia av tidigare ändringsbudget 2 för |
|
2014. Skälet till att kommissionen presenterat ÄB 8 är att ÄB 2 formellt |
|
var en del av det misslyckade förlikningspaketet och därför måste |
|
kommissionen enligt fördraget presentera en ny ändringsbudget med |
|
samma syfte. |
|
I december antog rådet med kvalificerad majoritet en paket- |
|
överenskommelse innehållande ändringsbudgetarna för 2014, års- |
|
budgeten för 2015 och ett antal deklarationer. Paketöverenskommelsen |
|
innebär att marginalerna för åtaganden och betalningar 2015 uppgår till |
|
1 677 respektive 1 039 miljoner euro (exklusive specialinstrumenten). |
|
Mot bakgrunden av att förslaget till årsbudget 2015 innefattade |
|
betydande marginaler kunde Sverige stödja förslaget. När det gäller ÄB 3 |
|
föreslås marginalen för oförutsedda utgifter mobiliseras för ett belopp |
124 |
motsvarande 3 168 miljoner euro i enlighet med kommissionens förslag. |
I beloppet för marginalen för oförutsedda utgifter ingår 350 miljoner Skr. 2014/15:65 euro för specialinstrumenten, vilket innebär att frågan om huruvida
betalningar från specialinstrumenten ska budgeteras under eller över betalningstaket skjuts upp. Sverige kunde inte stödja förslaget till ÄB 3, se bilaga 3. Vidare föreslås betalningarna för ÄB 5 och 7 senareläggas till 2015 och placeras under taket.
Paketöverenskommelsen antogs av Europaparlamentet i december. Samråd med
genomfördes inför rådets läsning av budgetförslaget i juni samt inför
19.2Sveriges
Sveriges
Enligt årsredovisningen för staten uppgick Sveriges återflöde från EU- budgeten under 2013 till sammanlagt ca 12,2 miljarder kr. Återflödet kommer huvudsakligen från garantifonden för jordbruket (5 850 miljoner kr), jordbruksfonden (1 603 miljoner kr), bidrag från EU:s regionalfond (1 292 miljoner kr) samt bidrag från EU:s socialfond (842 miljoner kr).
19.3Högnivågruppen för översyn av systemet för egna medel
En högnivågrupp om översyn av egna medelsystemet inrättades i februari under ledning av kommissionär Mario Monti och består av representanter för rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Gruppen har hittills ägnat sig åt att inventera nuvarande system och att identifiera kriterier mot vilka systemet kan utvärderas för att så småningom kunna föreslå förbättringar. En första rapport från gruppen presenterades i december. Kommissionen ska bedöma om det parallellt med den allmänna översynen av budgetramen 2016 behövs nya initiativ om egna medel för nästa budgetramsperiod. Regeringens utgångspunkt är att den översyn som nu genomförs måste ha bäring på perioden efter 2020.
125
Skr. 2014/15:65 |
19.4 |
Förhandlingarna om systemet för egna medel |
|
Europeiska rådet fastställde i maj ett beslut om |
|
|
finansieringssystem. Enligt beslutet kvarstår systemet för egna medel i |
|
|
allt väsentligt i oförändrad form jämfört med tidigare år. För att beslutet |
|
|
ska bli giltigt krävs ett nationellt godkännande av respektive medlems- |
|
|
stat. Regeringen överlämnade i juni propositionen Godkännande av |
|
|
rådets beslut om systemet för |
|
|
2013/14:238) till riksdagen. Beslutet beräknas kunna träda i kraft under |
|
|
2016. Det nya beslutet kommer dock i alla delar att verka retroaktivt |
|
|
fr.o.m. den 1 januari 2014. |
|
20 |
Skydd av EU:s finansiella intressen |
||
|
|
|||
|
Europeiska revisionsrättens granskning av kommissionens genom- |
|||
|
förande av budgeten ligger till grund för bedömningen av om |
|||
|
kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för aktuellt budgetår. Sverige |
|||
|
röstade nej till rådets rekommendation till Europaparlamentet att |
|||
|
bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten |
|||
|
2012 vid |
|
||
|
|
|
||
|
20.1 |
Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet |
||
|
|
för kommissionen för genomförandet av |
||
|
|
budgeten |
|
|
|
I november varje år presenterar den Europeiska revisionsrätten sin |
|||
|
årsrapport för föregående budgetår. I november var det således rapporten |
|||
|
om 2013 års budgetår som presenterades. Revisionsrättens slutsatser |
|||
|
ligger till grund för den rekommendation som rådet ska lämna till |
|||
|
Europaparlamentet om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för det |
|||
|
aktuella budgetåret. Detta görs vid ett rådsmöte i februari 2015. |
|||
|
20.1.1 |
Genomförandet av 2012 års budget |
||
|
||||
|
att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten |
|||
|
2012. Samråd med |
i februari. Sverige, |
||
|
Nederländerna och Storbritannien röstade nej till rekommendationen vid |
|||
|
omröstningen i |
|||
|
rekommendationen. Rådets |
rekommendation |
kompletterades med |
|
|
slutsatser som innehöll rådets bedömning av läget och utvecklingen samt |
|||
|
uppmaning till åtgärder från kommissionens sida för att komma till rätta |
|||
|
med de brister som revisionsrätten konstaterat. Europaparlamentet |
|||
|
beslutade i maj att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genom- |
|||
126 |
förandet |
av budgeten 2012. |
Regeringen informerade riksdagen i |
|
|
|
|
|
Årsredovisning för staten 2013 (skr. 2013/14:101) om innehållet i Skr. 2014/15:65 revisionsrättens årsrapport om 2012.
20.1.2Genomförandet av 2013 års budget
I början av november publicerade revisionsrätten årsrapporten om budgetåret 2013. Rapporten presenterades för
20.2 |
Hantering och användning av |
|
|
Sverige |
|
Regeringen lämnar i ett särskilt avsnitt av Årsredovisningen för staten ett |
|
|
intygande om hanteringen av |
|
|
en årlig räkenskapssammanställning över de medel som har tagits emot |
|
|
från EU:s budget och en redogörelse för hur dessa medel har använts. |
|
|
Årsredovisningen för staten, och därmed även intygandet lämnas till |
|
|
riksdagen. Det avsnitt som innehåller intygandet skickas därefter till |
|
|
kommissionen och revisionsrätten. |
|
|
I intygandet bedömer regeringen om |
|
|
är rättvisande och intygar att det finns ett ramverk för staten som syftar |
|
|
till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU- |
|
|
medlen i Sverige. Intygandet grundas på ansvariga myndigheters |
|
|
intyganden och bedömningar om hanteringen av |
|
|
Ekonomistyrningsverkets revisionsutlåtanden och Riksrevisionens |
|
|
uttalanden från granskningar av myndigheternas räkenskaper och deras |
|
|
interna styrning och kontroll. Ekonomistyrningsverket har under det |
|
|
senaste året lämnat revisionsutlåtanden med reservation för Europeiska |
|
|
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska regionala |
|
|
utvecklingsfonden, Europeiska fiskerifonden, Europeiska fonden för |
|
|
integration av tredjelandsmedborgare, Europeiska flyktingfonden och |
|
|
Europeiska återvändandefonden. Regeringen noterar att ansvariga |
|
|
myndigheter vidtar åtgärder för att säkerställa korrekt hantering av EU- |
|
|
medel. Myndigheterna har dock inte redovisat några allvarliga brister |
|
|
avseende hanteringen av |
127 |
Skr. 2014/15:65 |
modifierade revisionsberättelser från Riksrevisionen. Regeringen |
|
bedömer att räkenskaperna i allt väsentligt är rättvisande och att det finns |
|
ett ramverk för staten som syftar till att säkerställa en betryggande intern |
|
styrning och kontroll av |
20.3 Förordning om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)
Kommissionen presenterade i juni ett förslag till ändring av Olaf- förordningen. Syftet med förslaget är att inrätta en tillsynsansvarig funktion för rättssäkerhetsgarantier inom Olaf för att säkerställa en oberoende hantering av klagomål från personer som omfattas av en Olaf- utredning. En majoritet av medlemsstaterna har framfört att eftersom den senaste ändringen i
|
21 |
Statistik |
|
|
|
|
Samarbetet handlar om att åstadkomma jämförbar statistik i |
|
|
medlemsstaterna. Jämförbar statistik är grundläggande för att kunna |
|
|
utveckla, analysera, genomföra, övervaka och utvärdera EU:s politik. |
|
|
Under året har Europaparlamentet och rådet beslutat bl.a. en |
|
|
förordning om europeiska miljöräkenskaper. |
|
|
|
|
|
Sedan 2012 pågår förhandlingar om kommissionens förslag till |
|
|
förordning om ändring av förordningen om europeisk statistik (se fakta- |
|
|
promemoria 2011/12:FPM144). Förslaget syftar till att säkerställa tro- |
|
|
värdigheten i den europeiska statistiken. Detta ska, enligt kommissionen, |
|
|
uppnås genom att stärka det professionella oberoendet hos de nationella |
|
|
statistikmyndigheterna och deras chefer och samtidigt stärka samord- |
|
|
ningen av produktionen av europeisk statistik på nationell nivå. Över- |
|
|
läggningar med finansutskottet hölls i juni 2012. Utskottet informerades |
|
|
om förhandlingsläget i februari 2013. Överläggningar med |
|
|
konstitutionsutskottet i de delar av förslaget som berör utskottet hölls i |
|
|
mars 2013. |
|
|
Europaparlamentet och rådet har under året beslutat om förordning om |
|
|
ändring av förordning om undersökningar om jordbrukets struktur och en |
|
|
undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket, när det gäller |
|
|
finansieringsramen för perioden |
|
|
2013/14:FPM28), förordning om europeiska miljöräkenskaper (se fakta- |
|
|
promemoria 2012/13:FPM104), förordning om ändring av rådets |
|
|
förordning |
om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av |
128 |
arbetskraften i gemenskapen (se faktapromemoria 2012/13:FPM89) samt |
förordning om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan Skr. 2014/15:65 medlemsstaterna när det gäller tilldelning av delegerade befogenheter
och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder, tullförvaltningens tillhandahållande av vissa uppgifter, utbyte av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna samt definitionen av statistiskt värde (se faktapromemoria 2012/13:FPM157).
Härutöver har under året pågått förhandlingar om ett flertal förslag till förordningar på statistikområdet (se faktapromemorior 2012/13:FPM130, 2012/13:FPM131, 2012/13:FPM158, 2013/14:FPM5, 2013/14:FPM100).
Det europeiska rådgivande organet för statistikstyrning (ESGAB) presenterade i oktober sin sjätte årsrapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av riktlinjerna för europeisk statistik. Riktlinjerna är ett självregleringsinstrument som består av femton principer som ska tillämpas vid framställningen av gemenskapsstatistik. Årets rapport fokuserar på en granskning av Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat). ESGAB rekommenderar i rapporten att tillsättningar av Eurostats generaldirektör anges i lag och baseras på öppen konkurrens. Det finns i dag, enligt ESGAB, inga formella garantier för att nästa generaldirektör kommer ha tillräckliga kvalifikationer i statistik eller liknande nära relaterade områden. ESGAB konstaterar att genomförandet av vissa lagstadgade och överenskomna metoder eller verktyg är avsevärt försenat i vissa medlemsstater. ESGAB rekommenderar därför Eurostat att vidta nödvändiga systematiska korrigerande åtgärder.
ESGAB anser att trovärdigheten i den europeiska statistiken måste upprätthållas. ESGAB rekommenderar därför Eurostat att utreda nuvarande undantag från praxis att alla användare ska få samtidig tillgång till statistiken.
129
Skr. 2014/15:65 DEL 5 RÄTTSLIGA OCH INRIKES
FRÅGOR
22 Civilrättsligt samarbete
I ett europeiskt område med verklig rättvisa ska medborgarna och företagen fritt kunna hävda sina rättigheter. Den främsta målsättningen med det civilrättsliga samarbetet är att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter för att undanröja hinder som följer av de rättsliga och administrativa systemens olikheter. En hörnsten i det civilrättsliga samarbetet är ömsesidigt erkännande av domar.
22.1Europeisk kvarstad på bankmedel
I juli 2011 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om europeisk kvarstad på bankmedel (se faktapromemoria 2011/12:FPM153).
Kvarstad är en tillfällig åtgärd som innebär att egendom kan tas som säkerhet i avvaktan på dom eller för att säkerställa verkställighet av en dom. Förslaget innebär att det inrättas ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel, som är tillämpligt i gränsöverskridande fall när det gäller fordringar på privaträttens område. I förslaget finns även regler om verkställighet av kvarstadsbeslut som har meddelats med stöd av förordningen. Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor i december 2013 kom rådet överens om en allmän inriktning för hela förordningstexten och i mars 2014 träffades en överenskommelse om texten med Europaparlamentet. I maj beslutade Europaparlamentet respektive rådet att anta den överenskomna texten.
Samråd med
22.2Småmålsförordning
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till revidering i småmålsförordningen och följdändringar i förordningen om ett europeiskt betalningsföreläggande (se faktapromemoria 2013/14:FPM40).
Förslaget innebär bland annat en höjning av beloppsgränsen som reglerar vilka mål som omfattas av förordningen och en ökad användning av modern teknik, som videokonferens, telefonkonferens och
130
Civilutskottet informerades om förhandlingarna i februari och samråd med
22.3
Medlemsstaterna samarbetar under samlingsnamnet
Den information som tas fram inom samarbetet presenteras och tillgängliggörs på en webbplats –
Inom rådsarbetsgruppen pågår även ett kontinuerligt arbete för att förenkla tillgången till medlemsstaternas nationella lagstiftning och EU:s rättsliga information. Informationen presenteras på särskilda webbplatser
Under året har en ny handlingsplan för
Samråd med
22.4Rådsarbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)
I arbetsgruppen behandlas löpande en rad övergripande frågor på civil- rättens område om domstolars behörighet, erkännande och verkställighet av domar samt lagval. I arbetsgruppen behandlas också frågor om EU:s externa kompetens och externa relationer på civilrättens område. Under året har det bl.a. tagits fram gemensamma
131
Skr. 2014/15:65 |
22.5 |
Makars och partners förmögenhetsförhållanden |
|
I mars 2011 presenterade kommissionen två förslag till förordningar på |
|
|
familjerättens område. Det är fråga om förslag till förordning om makars |
|
|
förmögenhetsförhållanden och förslag till förordning om förmögenhets- |
|
|
rättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Förslagen innehåller |
|
|
regler om behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i |
|
|
frågor om makars respektive registrerade partners förmögenhets- |
|
|
förhållanden. I praktiken rör det främst frågor om bodelning och andra |
|
|
slags ekonomiska uppgörelser mellan makar eller partner i samband med |
|
|
laglig separation eller dödsfall. Regleringen omfattar även den löpande |
|
|
förvaltningen av makars respektive registrerade partners egendom, så |
|
|
som t.ex. bodelning under bestående äktenskap eller partnerskap. |
|
|
Förslagen syftar till att skapa rättslig klarhet för internationella par och |
|
|
förenkla hanteringen av främst bodelningsärenden oavsett var i Europa |
|
|
egendomen finns. |
|
|
Regeringens bedömning är att det finns ett stort praktiskt behov av |
|
|
gemensamma internationellt privaträttsliga regler i fråga om de |
|
|
förmögenhetsrättsliga verkningarna av äktenskap respektive registrerade |
|
|
partnerskap och har därför välkomnat att förslagen lagts fram. |
|
|
Under året har förhandlingar förts i rådsarbetsgruppen. En lägesrapport |
|
|
från förhandlingarna presenterades på rådsmötet för rättsliga och inrikes |
|
|
frågor i december. I november hölls överläggning med civilutskottet och |
|
|
samråd ägde rum med |
22.6 Gemensam europeisk köplag
Under året har förhandlingarna om det i oktober 2011 presenterade förslaget till förordning om en gemensam europeisk köplag fortsatt (se faktapromemoria 2011/12:FPM29). Förslaget syftar till att underlätta den gränsöverskridande handeln och därmed förbättra den inre marknadens funktion. Förordningen innebär i korthet att en näringsidkare och en konsument i ett gränsöverskridande kontrakt om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och av anknytande tjänster ska kunna välja att en enhetlig gemensam europeisk köplag tillämpas på kontraktet.
Även två näringsidkare där minst en av dem hör till kategorin små och medelstora företag ska kunna välja köplagen. Om parterna på ett giltigt sätt har kommit överens om att använda köplagen, ska frågor som omfattas av dess bestämmelser uteslutande regleras av den. I ett sådant fall blir inte längre den annars gällande dispositiva eller tvingande nationella kontraktsrätten tillämplig. Förordningen innebär alltså inte någon sedvanlig harmonisering av nationell lagstiftning.
Europaparlamentet antog den 26 februari i år sin ståndpunkt under första behandlingen.
132
22.7 |
Insolvensförordningen |
Skr. 2014/15:65 |
I december 2012 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om ändring av EU:s insolvensförordning. I förslaget föreslås att tillämpningsområdet för insolvensförordningen utökas i syfte att inkludera fler insolvensförfaranden, bl.a. skuldsaneringsförfaranden. Det föreslås också att reglerna om domsrätt förtydligas, bl.a. genom att behörighetsreglerna för fysiska personer klargörs. Vidare föreslås bestämmelser i syfte att förbättra och förtydliga reglerna om samordning mellan samtidigt pågående insolvensförfaranden i olika medlemsstater, att underlätta för utländska fordringsägare att anmäla fordringar i insolvensförfaranden, att öka kraven på att information om insolvens- förfaranden offentliggörs samt att förbättra samordningen mellan insolvensförfaranden för företag i en koncern.
Förslaget syftar till att komma till rätta med identifierade brister i insolvensförordningen och att modernisera den. Syftet med förslaget är också att anpassa insolvensförordningen för att möta behovet av ett modernt och företagsvänligt klimat och att effektivisera hanteringen av gränsöverskridande insolvensförfaranden.
Efter förhandlingar i rådsarbetsgrupp enades rådet i juni respektive oktober om förordningens artiklar respektive skäl och bilagor. Under hösten ägde trilogförhandlingar rum mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet. Vid
Samråd med
23Polissamarbete, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete
Medlemsstaterna samarbetar för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag, t.ex. organiserad brottslig- het, terrorism, penningtvätt, människohandel, olaglig narkotikahandel och
Under året har det av bl.a. Sverige föreslagna direktivet om en europeisk utredningsorder antagits. Det kommer att leda till en mer effektiv och rättssäker bevishämtning över gränserna.
133
Skr. 2014/15:65 |
23.1 |
Horisontella frågor |
23.1.1EU:s inre säkerhet
Uppdaterad strategi för inre säkerhet i EU
Europeiska rådet antog nya strategiska riktlinjer för området för frihet, säkerhet och rättvisa i juni. I enlighet med dessa antog rådet för rättsliga och inrikes frågor i december rådsslutsatser om utarbetande av en förnyad strategi för inre säkerhet i EU (EU ISS). Rådsslutsatserna identifierar de kommande årens huvudsakliga hot och utmaningar för unionens inre säkerhet och betonar särskilt det ömsesidiga beroendet mellan inre och yttre säkerhet och behovet av stärkta kopplingar mellan de båda områdena. Med utgångspunkt i rådsslutsatserna och de strukturer och principer som dessa anger kommer kommissionen under första halvåret 2015 att förelägga Europaparlamentet och rådet ett meddelande om en förnyad strategi för den inre säkerheten, som ska se över och uppdatera den tidigare strategin för inre säkerhet i EU (ISS) för de kommande fem åren.
EU:s policycykel för arbetet mot allvarlig organiserad brottslighet
Arbetet i EU:s policycykel mot allvarlig och organiserad brottslighet fortsatte under året. De nio prioriteringar som rådet enades om 2013 utgjorde starten på den andra ”cykeln” i arbetsmetoden som kallas policycykel. Prioriteringarna genomförs nu i praktiken genom ett antal gemensamma projekt och koordinerande insatser. Europol har fått en tydligare roll när det gäller att hålla samman arbetet. Bl.a. genomfördes i september operation Archimedes, den hittills största
Andra åtgärder mot grov, organiserad brottslighet
Medlemsstaterna utvärderar fortlöpande varandra för att se över hur EU- beslut följs för att bekämpa olika former av organiserad brottslighet. Under året har den s.k. sjätte utvärderingsrundan inom ramen för den ömsesidiga utvärderingen bedrivits och avslutats. Den sjätte utvärderingsrundan handlar om att utvärdera hur väl medlemsstaterna samarbetar med Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket. Sverige utvärderades i den sjätte rundan i maj 2012 genom ett besök av experter från andra medlemsstater. Rapporten om Sverige behandlades i rådet i oktober 2012. En slutrapport för den sjätte rundan antogs av ministrarna i december 2014.
Den sjunde utvärderingsrundan ska handla om hur väl medlemsstaterna samarbetar för att bekämpa
134
barn,
23.1.2Narkotika
I december 2012 antog rådet en ny
För varje åttaårsperiod presenterar alltså kommissionen en handlings- plan med konkreta förslag till operativa åtgärder och lagstiftnings- åtgärder.
Under året har arbetet med att genomföra handlingsplanen fortgått. Kommissionen lade under hösten 2013 fram förslag till direktiv respektive förordning om förstärkt kontroll av s.k. nya psykoaktiva substanser (se avsnitt 31.1).
23.1.3 |
Terrorism |
|
Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell |
|
|
samverkan. EU:s insatser omfattar konkreta stödåtgärder i särskilt utsatta |
|
|
länder och områden (se även avsnitt 12.9). Den övergripande EU- |
|
|
strategin mot terrorism som Europeiska rådet antog 2005 ligger fortsatt |
|
|
till grund för EU:s arbete på området. |
|
|
Det internationella samarbetet omfattar bland annat användning av |
|
|
flygpassageraruppgifter, s.k. |
|
|
och annan grov gränsöverskridande brottslighet. EU har tidigare ingått |
|
|
avtal med USA, Australien och Kanada om utbyte av dessa uppgifter. |
|
|
Avtalet med Kanada har löpt ut och omförhandlats varefter det ska |
|
|
godkännas av Europaparlamentet. Europarlamentet har dock beslutat att |
|
|
skicka förslaget till |
|
|
varför det ännu inte trätt i kraft. |
|
|
Flera andra länder har också aviserat intresse för att ingå liknande avtal |
|
|
med EU. Under året har kommissionen presenterat ett förslag till |
|
|
standardavtal att användas vid framtida förhandlingar med tredjeländer. |
|
|
Kommissionen kommer att leda förhandlingarna varefter rådet och |
|
|
Europaparlamentet godkänner de färdiga avtalsförslagen. |
|
|
Syftet med avtalen är att så enhetligt som möjligt reglera |
|
|
informationsutbytet mellan berörda parter för att förbättra det |
|
|
internationella samarbetet och samtidigt garantera grundläggande rätt till |
|
|
privatliv och skydd för personuppgifter. |
|
|
Överläggningar har ägt rum i justitieutskottet och samråd har skett med |
|
|
|
||
som redan har ingåtts. |
|
|
I april 2012 antog rådet en allmän inriktning till ett förslag till direktiv |
|
|
om behandling av flygpassageraruppgifter inom EU. Ett kompromiss- |
135 |
Skr. 2014/15:65 förslag har lämnats till Europaparlamentet. Direktivet syftar till att be- kämpa allvarliga brott samt harmonisera bestämmelser om integritets- skydd m.m. Europaparlamentet har dock inte tagit slutlig ställning till förslaget under 2014 och det är för närvarande oklart när det kommer att ske.
Under året har EU:s antiterrorismsamordnare presenterat ytterligare en av sina återkommande rapporter om åtgärder som vidtagits inom EU mot terrorism i enlighet med den övergripande
Under året har rådet för rättsliga och inrikes frågor vid flera tillfällen diskuterat problematiken med personer som reser till konfliktområden, särskilt Syrien, för att delta i olagliga våldshandlingar eller få träning i strid. EU:s antiterrorismsamordnare har även presenterat sin syn på vilka åtgärder som bör vidtas för att bemöta problematiken. Europeiska rådet uppmanade i augusti till ett påskyndat genomförande av dessa åtgärder, varefter de har diskuterats i såväl rådet för rättsliga och inrikes frågor som i olika grupper i rådsstrukturen.
När det gäller dessa frågor har information lämnats till justitieutskottet i maj och november, och samråd har skett med
En reviderad
23.1.4Sprängämnesprekursorer
I syfte att motverka olaglig tillverkning av sprängämnen och därigenom minska risken för attacker utförda av terrorister och andra kriminella antog EU den 15 januari 2013 förordningen (98/2013) om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. Förordningen trädde i kraft den 2 september 2014.
Förordningens syfte uppnås dels genom att allmänheten hindras från att få tillgång till vissa nyckelkemikalier, s.k. sprängämnesprekursorer, dels genom att aktörer i distributionskedjan ska rapportera misstänkta transaktioner samt betydande svinn och stölder av sprängämnes- prekursorer.
Kommissionen arbetar, i enlighet med artikel 9.5 i
|
23.1.5 |
Europol och CEPOL |
|
Kommissionens förslag till förordning om EU:s byrå för samarbete och |
|
|
utbildning i brottsbekämpning (Europol) förhandlades vidare under 2014. |
|
|
I februari antog Europaparlamentet en resolution om förslaget. I juni |
|
|
kunde rådet enas om en allmän inriktning. Under hösten påbörjades s.k. |
|
|
trilogförhandlingar mellan institutionerna med ambitionen att hitta en |
|
|
samsyn så lagstiftningsakten kan antas. Redan innan trilog- |
|
|
förhandlingarna stod det emellertid klart att bägge institutionerna |
|
|
avvisade kommissionens förslag att slå samman Europol och EU:s |
|
136 |
polisakademi, CEPOL. |
Kommissionen har till följd av detta ställningstagande justerat sitt Skr. 2014/15:65 förslag och i stället presenterat en särskild förordning för att reformera
CEPOL som en fortsatt fristående
23.1.6Statistik om brott, trygghet och åtgärder mot brott
Sverige deltar i kommissionens expertgrupp och i Eurostats arbetsgrupp för att stödja genomförandet av kommissionens handlingsplan för brottsstatistik
23.1.7Fri rörlighet för officiella handlingar
I april 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar (se faktapromemoria 2012/13:FPM107). Förslaget omfattar bl.a. handlingar som gäller födsel, äktenskap och namn. För att en officiell handling ska kunna åberopas inför en myndighet utanför den medlemsstat där den har utfärdats krävs det i många länder administrativa formaliteter som syftar till att styrka en handlings äkthet (autentisering). Det rör sig bl.a. om krav på legalisering (t.ex. ett intyg om att en namnteckning eller en stämpel är äkta), apostille eller bestyrkta kopior. Förslaget innebär att alla sådana krav på administrativa formaliteter ska tas bort. I anslutning till detta föreslås att ett administrativt samarbete ska inledas mellan medlemsstaternas myndigheter. I de fall det finns rimligt tvivel ska myndigheterna i en medlemsstat kunna kontrollera om t.ex. en utländsk officiell handling är äkta. Förslaget innehåller också vissa regler om översättning av officiella handlingar.
Under året har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid rådsmötet den
Civilutskottet informerades i november om förhandlingarna och samråd ägde samma månad rum med
23.1.8 Övergångsregler för kommissionens och EU- domstolens behörighet
Den 1 december upphörde de speciella övergångslösningar för |
|
kommissionens och |
|
som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december |
|
2009. Kommissionen kan efter den 1 december 2014 även när det gäller |
|
dessa rättsakter inleda överträdelseförfarande vid bristfälligt |
|
genomförande eller felaktig tillämpning och de nationella domstolarna i |
|
medlemsstaterna kan också begära förhandsavgörande av |
|
i tvister som rör dessa rättsakter. Övergångsreglerna återfinns i artikel 10 |
|
i protokoll 36 till fördragen. |
137 |
|
Skr. 2014/15:65 Protokollet ger också Storbritannien en möjlighet att utträda ur samarbetet när det gäller samtliga de rättsakter som berörs av övergången den 1 december 2014, men också en möjlighet att återinträda i enskilda rättsakter. Den senare möjligheten förutsätter dock särskilda beslut av rådet med enhällighet när det gäller rättsakter inom ramen för Schengensamarbetet och av kommissionen när det gäller de övriga rättsakterna.
Redan under år 2013 stod det klart att Storbritannien avsåg att utnyttja möjligheterna i protokoll 36. I februari inrättades en särskild vängrupp med uppgift att dels gå igenom de ca 135 rättsakter som berördes av övergången den 1 december 2014, dels förbereda rådets ställnings- tagande när det gäller Storbritanniens utträde respektive återinträde i samarbetet. Efter flera behandlingar i rådet kunde slutligen såväl rådet som kommissionen den 1 december anta två beslut om Storbritanniens återinträde i 35 av de mest centrala rättsakterna på området.
Ytterligare två rådsbeslut innehåller övergångsregler samt ekonomiska förpliktelser för Storbritannien.
Justitieutskottet informerades senast i maj och november. Samråd med
Den 28 november presenterade kommissionen tre förslag om att upphäva ett antal av de rättsakter som berörs av övergången den 1 december 2014 och som bedöms vara obsoleta. Hanteringen av dessa förslag i rådet och i Europaparlamentet kommer att fortsätta under 2015.
23.2Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa brott
23.2.1Utbyte av
Ett viktigt steg mot ett effektivare informationsutbyte är genomförandet av
23.2.2Utbyte av uppgifter ur kriminalregister
Det förbättrade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaternas kriminal- register syftar till att varje medlemsstat ska ha information om alla de domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Det ska också påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende från en annan medlemsstat. Informationen ska göras tillgänglig i mer begriplig form och via elektronisk överföring.
Sverige är nu uppkopplat mot 23 av 25 aktiva medlemsstater. Arbetet kommer att fortsätta under 2015.
138
23.2.3 |
Tillgång till informationssystemen för viseringar |
Skr. 2014/15:65 |
|
och fingeravtryck från asylsökande i |
|
|
brottsbekämpande syfte |
|
Under 2013 beslutades att medlemsstaternas brottsbekämpande |
|
|
myndigheter och Europol under vissa förutsättningar ska få åtkomst till |
|
|
informationssystemet för viseringar (VIS) och informationssystemet för |
|
|
asylsökandes fingeravtryck (EURODAC). Syftet är att förhindra, |
|
|
upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. |
|
|
Regeringskansliet bereder för närvarande förslag till författnings- |
|
|
ändringar som behövs. Proposition om brottsbekämpande myndigheters |
|
|
tillgång till VIS planeras läggas under våren 2015. |
|
|
23.2.4 |
Förhandlingar med USA om ett dataskyddsavtal |
|
Den gränsöverskridande brottsbekämpningen förutsätter ett gräns- överskridande informationsutbyte. För att möjliggöra fortsatt utveckling av informationsutbytet är det viktigt att parterna som utbyter information kan lita på varandras regelverk när det gäller dataskydd.
För att det viktiga informationsutbytet mellan EU och USA ska kunna utvecklas anser EU:s medlemsstater att det är önskvärt med ett rättsligt bindande avtal om skydd av personuppgifter inom ramen för det brottsbekämpande informationsutbytet mellan parterna.
I slutet av 2010 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor ett beslut om att inleda förhandlingar med USA och gav kommissionen mandat att genomföra förhandlingarna. Förhandlingarna har pågått sedan 2011. Beslut om att ingå dataskyddsavtalet kommer att fattas först när alla parter har godkänt förhandlingsresultatet.
23.3Schengenfrågor inklusive gränskontroll
23.3.1Europeiskt gränsövervakningssystem
I november 2013 trädde förordningen om det europeiska gräns- övervakningssystemet EUROSUR i kraft (se faktapromemoria 2011/12:FPM88). Syftet med EUROSUR är att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet samt bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv. De medlemsstater som har sydlig yttre sjögräns och östlig yttre landgräns är anslutna sedan den 2 december 2013, medan Sverige m.fl. anslöt sig den 1 december 2014.
23.3.2 |
Paket om smart gränsförvaltning |
|
I rådsarbetsgruppen för gränsfrågor avslutades i början av året en första |
|
|
genomgång av kommissionens förslag om smart gränsförvaltning(se |
|
|
faktapromemoria 2012/13:FPM80). Kommissionens förslag innebär att |
|
|
ett in- |
och utresesystem och ett program för registrerade resenärer |
139 |
|
|
Skr. 2014/15:65 inrättas. Dessutom föreslås ändringar i gränskodexen med anledning av inrättandet av de två systemen.
Förslaget om att inrätta ett in- och utresesystem syftar till att förbättra förvaltningen av den yttre gränsen genom att skapa ett tillförlitligt och mer skyndsamt sätt att kontrollera tredjelandsmedborgares resor till och från Schengenområdet. Detta ska ske genom att kravet på stämpling av tredjelandsmedborgares pass vid in- och utresa ersätts med en datoriserad registrering för att på ett mer tillförlitligt sätt kunna bedöma den tillåtna vistelsetiden för den resande enligt gränskodexen.
Förslaget om ett program för registrerade resenärer syftar till att skapa möjlighet att utnyttja ny teknik för att underlätta passage av yttre gräns för att möta det ökande passagerarflödet. Alla tredjelandsmedborgare, oavsett om de är viseringspliktiga eller inte, föreslås kunna ansöka om att bli en registrerad resenär, dvs. en på förhand kontrollerad resenär. Om en sådan ansökan godkänns kan resenären vid ankomst och avresa kontrolleras i och passera genom en automatisk spärr, om sådan finns vid den aktuella gränsövergången.
Under våren startades en studie där syftet var att analysera ett antal nyckelfrågor som bedömdes kräva ytterligare utredning. Studien skulle också identifiera några huvudalternativ som sedan ska testas i kommande pilotprojekt. Pilotprojektet kommer att genomföras under 2015. Studien har under hösten presenterat sina resultat i en slutlig rapport. Vissa principiella frågor, som tillgång till in- och utresesystemet för brottsbekämpande syften, har under året diskuterats i rådet. Driftsättning av systemen beräknas ske under 2020.
23.3.3Regler för operativt samarbete vid de yttre sjögränserna
Rådet antog i maj kommissionens förslag till förordning med regler för sjöövervakning inom ramen för gränskontrolloperationer samordnade av EU:s gränsbyrå Frontex (se faktapromemoria 2012/2013:FPM99). Förordningen reglerar hur de medlemsstater som deltar i en sådan sjöoperation ska agera om de upptäcker ett fartyg på ett territorialhav, en angränsande zon eller på det fria havet. Förordningen reglerar även hur sjöräddning och landsättning av migranter ska gå till.
23.3.4Schengenutvärderingar
Hösten 2013 inrättades en ny Schengenutvärderingsmekanism (förordning EU nr 1053/2013). Syftet med den nya utvärderings- mekanismen är att kontrollera befintliga och tillkommande Schengen- staters korrekta tillämpning av Schengenregelverket. I och med den nya förordningen ges kommissionen huvudansvar för planering och genomförande av utvärderingarna. Den 27 november 2014 började den nya utvärderingsmekanismen att tillämpas.
140
23.4 |
Straffrättsligt samarbete |
Skr. 2014/15:65 |
23.4.1Europeiska utredningsordern
Den 3 april antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Direktivförslaget presenterades ursprungligen av Sverige och sex andra medlemsstater (se faktapromemoria 2009/10:FPM94).
Direktivet syftar till att förbättra det straffrättsliga samarbetet kring bevisinhämtning mellan åklagare och domstolar inom EU. Tanken med direktivet är att skapa ett heltäckande instrument för bevisinhämtning baserat på principen om ömsesidigt erkännande, i enlighet med målsättningarna i bl.a. Stockholmsprogrammet.
En europeisk utredningsorder ska kunna utfärdas i syfte att hämta in bevisning som finns i en annan medlemsstat. Det kan röra sig om att hålla ett förhör, ta egendom i beslag eller att genomföra en hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Förslaget är i princip grundat på en skyldighet för den verkställande staten att inom en viss tidsfrist erkänna och verkställa en utredningsorder, under förutsättning att någon av direktivets vägransgrunder inte är tillämpliga. Direktivet ska vara genomfört senast den 22 maj 2017.
Samråd ägde rum med
23.4.2Europeisk åklagarmyndighet
I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet (Eppo, se faktapromemoria 2013/14:FPM10. Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket tillsammans med förslaget till förordning om Eurojust och syftar till att stärka skyddet av EU:s finansiella intressen. Förslaget innebär att det ska inrättas en överstatlig europeisk åklagarmyndighet med uppgift att utreda och åtala för brott mot EU:s finansiella intressen, exempelvis bedrägerier riktade mot EU. Det står medlemsstaterna fritt att välja om de vill delta i eller ställa sig utanför Eppo.
Under det alltjämt pågående förhandlingsarbetet har förslaget genomgått stora förändringar, främst när det gäller myndighetens ledningsstruktur och behörighet. Regeringen har ännu inte tagit ställning till om Sverige bör delta i denna nya version av myndigheten.
Information lämnades till justitieutskottet i februari, maj, oktober och november. Överläggning med justitieutskottet ägde rum i mars. Samråd skedde med
23.4.3 Eurojust
I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om |
|
EU:s organ för straffrättsligt samarbete – Eurojust (se faktapromemoria |
|
2013/14:FPM1). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket |
|
tillsammans med förslaget till förordning om den europeiska |
141 |
|
Skr. 2014/15:65 åklagarmyndigheten. Syftet med förslaget är i huvudsak att effektivisera verksamheten vid Eurojust genom att införa en ny ledningsstruktur och att säkerställa Eurojusts nära samarbete med den föreslagna europeiska åklagarmyndigheten. Förslaget förändrar inte Eurojusts kärnverksamhet; Eurojust ska även i framtiden främja och förbättra samordning och sam- arbete mellan medlemsstaterna när de bekämpar grov gränsöverskridande brottslighet.
Eurojustförslaget har förhandlats sedan september 2013 och det antogs en partiell allmän inriktning vid
Information lämnades till justitieutskottet i maj och november och det hölls överläggning med utskottet i mars. Samråd skedde med EU- nämnden i maj och november.
23.5Materiell straffrätt
23.5.1Frysning och förverkande av utbyte av brott
Under våren 2012 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om frysning och förverkande av utbytet av brott inom Europeiska unionen (se faktapromemoria 2011/12:FPM132). Med frysning – ett begrepp som vanligen inte används i svensk lagtext – menas att egendom tillfälligt tas om hand eller görs omöjlig att disponera i avvaktan på ett beslut om förverkande.
Efter två års förhandlingsarbete antogs det slutliga direktivet (2014/42/EU) den 3 april. Direktivet bygger på två rambeslut från 2001 och 2005 inom samma område och syftar till att stärka medlemsstaternas system för frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. Direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. förverkande i vissa fall utan samband med fällande dom, förverkande hos tredje man, utvidgat förverkande och frysning av egendom för framtida förverkande. Det innehåller även regler om hantering av fryst egendom och krav på effektiv verkställighet av förverkandebeslut samt vissa skyldigheter att föra statistik. Direktivet ska vara genomfört senast den 4 oktober 2016.
142
23.5.2 Skydd av EU:s finansiella intressen genom |
Skr. 2014/15:65 |
straffrättsliga bestämmelser |
|
Hösten 2012 inleddes förhandlingar med anledning av kommissionens förslag till ett direktiv om skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser (se faktapromemoria 2011/12:FPM181). Enighet om en allmän inriktning inom rådet nåddes under sommaren 2013 och Europaparlamentet antog en ståndpunkt i frågan under våren 2014. Under hösten 2014 inleddes trepartssamtal mellan Europaparlamentet, det italienska ordförandeskapet och kommissionen.
Det föreslagna direktivet syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier och annan bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Direktivet ska ersätta 1995 års bedrägerikonvention och dess tre protokoll. Förslaget innehåller brottsdefinitioner när det gäller bedrägerier och bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Det innehåller också regler om påföljder, jurisdiktion och preskription.
Under förhandlingarna har Sverige verkat aktivt för att direktivet ska få en acceptabel utformning och också vunnit gehör i flera frågor.
Regeringen lämnade information till justitieutskottet och samrådde med
23.5.3Straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning
Under våren 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning (se faktapromemoria 2012/13:FPM70). Direktivet bygger vidare på ett rambeslut från 2000 inom samma område och syftar till att komplettera det tidigare rambeslutet med ytterligare bestämmelser om påföljdsnivåer, om utredningsverktyg och om analys, identifiering och spårning av falska eurosedlar och euromynt under pågående rättsliga förfaranden.
Direktivet (2014/62/EU) antogs den 22 maj 2014 och ska vara genomfört senast den 23 maj 2016.
23.5.4Narkotikarambeslutet
Under hösten 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (narkotika- rambeslutet) när det gäller definitionen av narkotika (se faktapromemoria 2013/14:FPM12). Förslaget lämnades samtidigt som ett förslag till en förordning om nya psykoaktiva ämnen som ska ersätta rådets beslut 2005/387/RIF (se avsnitt 31.1). Direktivförslaget syftar till att utvidga tillämpningsområdet för narkotikarambeslutet till att även omfatta sådana nya psykoaktiva ämnen som är föremål för kontrollåtgärder enligt rådets beslut 2005/387/RIF och sådana ämnen som efter kommissionens beslut ska vara föremål för permanent marknadsbegränsning enligt den föreslagna förordningen.
143
Skr. 2014/15:65 Justitieutskottet informerades om direktivförslaget i oktober 2013. Förslaget har under året presenterats på rådsarbetsgruppsnivå.
23.5.5Straffrätt enligt artikel 83.2 i
Enligt artikel 83.2 i
Kommissionen lade fram det första förslaget om straffrätt enligt denna rättsliga grund hösten 2011. Förslaget gäller ett direktiv om straff för marknadsmissbruk.
23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade personer
23.6.1Barnrättsdirektivet
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Direktivförslaget omfattar förutom barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden även barn som är eftersökta enligt en europeisk arresteringsorder. Förslaget behandlar bl.a. barns rätt till information, obligatorisk tillgång till försvarare, en individuell bedömning av personliga förhållanden före åtal samt läkarundersökning för frihetsberövade barn. Förslaget innehåller även regler som syftar till att skydda det anklagade barnets privatliv.
Under våren har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid rådsmötet den 6 juni beslutades om en allmän inriktning som kommer att ligga till grund för förhandlingar med Europaparlamentet.
Överläggning med justitieutskottet ägde rum i januari och information lämnades till justitieutskottet i februari och maj. Samråd med EU- nämnden ägde rum i februari och maj.
23.6.2Direktivet om oskuldspresumtionen
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden. Direktivsförslaget ingår i ett paket med processuella rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Förslaget syftar till att ytterligare stärka rättssäkerhetsgarantierna för enskilda i straffrättsliga förfaranden. Förslaget behandlar frågor om bl.a. offentliga uttalanden om skuld före fällande dom, rätt att inte vittna mot sig själv och rätt att tiga. Förslaget innehåller även regler om bevisbörda och rätt att närvara vid sin egen domstolsförhandling.
144
Under hösten har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid Skr. 2014/15:65 rådsmötet den
kommer att ligga till grund för förhandlingar med Europaparlamentet. Information lämnades till Justitieutskottet i januari och november.
Samråd med
23.6.3Rättshjälpsdirektivet
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder. Förslaget ingår i paketet om processuella rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Förslaget kompletterar det redan antagna direktivet (2013/48/EU) om rätt till tillgång till försvarare och syftar till att göra vissa däri fastslagna rättigheter praktiska och effektiva för enskilda som inte har råd att själva betala för en försvarare.
Med rättshjälp avses i förslaget finansiering och stöd från medlems- staten för att misstänkta eller tilltalade ska kunna utöva sin rätt till tillgång till försvarare. Det föreslås minimiregler som ger frihetsberövade misstänkta eller tilltalade, om de så önskar, en ovillkorlig rätt till provisorisk rättshjälp från det att de frihetsberövats, och under alla omständigheter innan de förhörs. I förslaget ges också rätt till rättshjälp för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder från det att personen grips i den verkställande medlemsstaten.
Förslaget förhandlades under hösten på rådsarbetsgruppsnivå. Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor den
Information lämnades till justitieutskottet i januari och november. Samråd med
24Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet för personer
EU har som mål att skapa en gemensam politik för invandring vilket också stärker unionens konkurrenskraft. Etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem är ett viktigt övergripande mål inom ramen för EU:s asylpolitik.
24.1Gemensamt europeiskt asylsystem
Syftet med det gemensamma asylsystemet är bl.a. att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU genom att höja nivåerna på mottagande av
asylsökande och ställa högre krav på asylförfarandet samt säkerställa
145
Skr. 2014/15:65 ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Rättsakterna som ligger till grund för det gemensamma asylsystemet utgörs främst av
Det europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) har under året varit verksamt på flera olika fronter. Stödkontoret har arbetat med utbildning och kvalitet, landinformation, inrättande av ett system för tidig varning och beredskap och bidragit med expertinsatser i länder där behov funnits (Grekland, Italien, Bulgarien och Cypern).
24.2Europeiskt system för laglig migration
EU har som mål att utforma en gemensam politik för laglig migration. Syftet är att bl.a. främja ekonomisk tillväxt och öka unionens konkurrenskraft.
Under året har två direktiv antagits om arbetskraftsinvandring, ett direktiv som rör säsongsarbetare och ett som rör företagsinterna förflyttningar. Direktiven har ännu inte genomförts i svensk rätt.
Under 2013 presenterades ytterligare ett förslag på området laglig migration, ett direktivförslag om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad praktik, volontärarbete och au
24.3Viseringspolitik
24.3.1Viseringsinformationssystemet
Utrullningen av viseringsinformationssystemet (VIS) fortsatte under året. VIS togs i bruk den 11 oktober 2011 och systemet ska användas av samtliga länder som är medlemmar i Schengensamarbetet. Med VIS kommer alla viseringsansökningar att samlas i en central databas för att säkerställa identifieringen av den som söker visering. Biometri (fingeravtryck och foto) ska lämnas vid varje förstagångsansökan om visering.
Driftsättningen av VIS startade i Nordafrika. Sedan dess har VIS införts i Mellanöstern, övriga Afrika, Sydamerika, Central- och Sydostasien samt Palestina. Under året fortsatte införandet i Mellanamerika, Nordamerika, Karibien, Oceanien och Turkiet. Den globala driftsättningen av VIS ska vara slutförd 2015. Från och med oktober 2014 kontrolleras biometrin i viseringar mot VIS vid gränsen i samband med inresa.
146
24.3.2 |
Viseringsförenklingsavtal |
Skr. 2014/15:65 |
Ett viseringsförenklingsavtal innebär fördelar i samband med utfärdande av Schengenviseringar (korttidsviseringar) för medborgarna i det land med vilket avtalet ingåtts. Förutom de förenklade rutinerna, bl.a. i form av kortare handläggningstider och lägre krav på dokumentation, är ansökningsavgiften lägre. För vissa kategorier är avgiften helt borttagen.
Viseringsförenklingsavtalen är uttryck för en politisk vilja inom EU att öka samarbetet och utbytet mellan EU och tredjeländer. Det första viseringsförenklingsavtalet ingicks med Ryssland och trädde i kraft 2007. Därefter har avtal ingåtts också med Ukraina, Moldavien och Georgien samt länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien) och med Kap Verde. Mandat för kommissionen att förhandla ett viseringsförenklingsavtal med Vitryssland och Marocko är antagna och förhandlingar har inletts.
Viseringsförenklingsavtalen med Ukraina och Moldavien har omförhandlats, de nya avtalen är i kraft sedan 2013. Anledningen till omförhandlingarna var viseringskodexens ikraftträdande och önskan att i vissa delar harmonisera avtalen med kodexen och att införa ytterligare förenklingar och förbättringar av avtalen. Omförhandlingar av viseringsförenklingsavtalet med Ryssland har pågått sedan våren 2011. Avtalet med Ryssland är ännu inte färdigförhandlat och förhandlingar är för närvarande frysta.
Hösten 2011 presenterade kommissionen förslag till förhandlings- mandat för viseringsförenklingsavtal med Armenien och Azerbajdzjan vartefter förhandlingar inleddes. Avtalet med Armenien trädde i kraft den 1 januari och avtalet med Azerbajdzjan trädde i kraft den 1 september.
Ett mandat att inleda förhandlingar om ett viseringsförenklingsavtal med Tunisien antogs i december.
24.3.3Viseringsfrihet
I rådets förordning (EG) 539/2001 regleras vilka medborgare från tredjeland som är viseringsfria respektive inte viseringsfria vid inresa i Schengenområdet. Förordningen revideras regelbundet.
I november 2012 presenterade kommissionen ett förslag om att sexton nya länder ska överföras till den viseringsfria listan i viserings- förordningen. De föreslagna länderna var Dominica, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Solomonöarna,
147
Skr. 2014/15:65 sjutton förstnämnda tredjeländerna, mandatet antogs av rådet i oktober och bilaterala förhandlingar har inletts.
I november presenterade kommissionen konsekvensrapporter när det gäller viseringsfrihet för Peru och Colombia. Förhandlingsmandat för viseringsfrihetsavtal väntas presenteras och antas under 2015.
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag om viseringsfrihet för Moldavien (se faktapromemoria 2013/14:FPM41). Beslut om viseringsfrihet fattades under våren och viseringsfrihet för Moldavien trädde i kraft den 28 april.
I januari 2014 trädde ändringar i EU:s viseringsförordning i kraft som innebar att det infördes en upphävandemekanism och en reviderad ömsesidighetsmekanism i förordningen.
24.3.4Viseringskodexen
EU:s viseringskodex (810/2009) är i kraft sedan 2009 och reglerar förfarandet vid utfärdandet av Schengenviseringar. Regelverket hanterar alltifrån hur ansökningsformulär ska vara utformade, hur arbetet på konsulatens viseringsavdelningar organiseras och vilka avslagsgrunder som finns till hur biometri ska upptas, arbetsuppgifterna för de lokala Schengensamarbetena och hur medlemsstaterna kan samarbeta med varandra eller med externa tjänsteleverantörer när det gäller utfärdande av viseringar.
Den 1 april presenterade kommissionen ett förslag till översyn av viseringskodexen (se faktapromemoria 2013/14:FPM77). De förslag som presenterades syftar till att erbjuda ytterligare förenklingar i samband med viseringsutfärdande genom bland annat krav på kortare handläggningstider och tidsfrister för konsultationer, utökade kategorier som åtnjuter avgiftsfrihet, bindande regler när det gäller utfärdande av långtidsviseringar som gäller för flera inresor samt ökade krav på konsulär tillgänglighet.
Parallellt med förslaget om ändringar i viseringskodexen presenterade kommissionen ett förslag om införande av en ny typ av visering, kallad rundresevisering, som ska gälla för längre vistelser i Schengenområdet (se faktapromemoria 2013/14:FPM78).
Förslagen har under året förhandlats i rådsarbetsgruppen.
24.4Återvändande och migrationsströmmar
24.4.1Återvändande
I juni antog rådet slutsatser om EU:s återvändandepolitik. I slutsatserna konstateras som utgångspunkt att kampen mot olaglig invandring är ett viktigt mål för EU:s migrationspolitik. Vidare anges att man för närvarande bör inrikta sig på genomförande av befintligt regelverk, snarare än nya lagstiftningsalternativ och att det redan genomförda återvändandedirektivet har bidragit till en ändamålsenlig reglering på
området. Rådet konstaterar också att det är viktigt att det finns en
148
samstämmig och övergripande strategi gentemot länder utanför EU, för Skr. 2014/15:65 att få dem att i högre utsträckning identifiera och återta egna medborgare.
I detta avseende bekräftar rådet värdet av välfungerande återtagandeavtal för ett effektivt återvändande.
24.4.2Återtagandeavtal
Rådet har sedan år 2000 gett kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med ett antal länder utanför EU. Avtalen reglerar villkor och procedurer för återtagande av egna medborgare, medborgare i tredjeland samt statslösa, liksom transitering. Avtal har hittills trätt i kraft med Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Hongkong, Kap Verde, Macao, Makedonien, Moldavien, Montenegro, Ryssland, Serbien, Sri Lanka, Turkiet, Ukraina och Pakistan. Avtalen med Armenien, Azerbajdzjan, Kap Verde och Turkiet trädde samtliga i kraft under 2014.
Förhandlingsmandat har sedan tidigare även beslutats när det gäller Algeriet, Kina, Marocko och Vitryssland men förhandlingarna har inte avslutats. Under 2014 beslutades också om ett förhandlingsmandat när det gäller Tunisien.
24.4.3Åtgärder som rör migrationstryck
I april 2012 godkände rådet en handlingsplan mot olaglig invandring: EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar. Handlingsplanen utgör en redovisning och inventering av konkreta åtgärder för att motverka olaglig invandring till EU. Handlingsplanen uppdaterades under det grekiska ordförandeskapet i maj och under det italienska i december i syfte att bl.a. beakta de framsteg som uppnås i genomförandet av de konkreta åtgärder som redovisas i handlingsplanen.
24.4.4Migrationsströmmar i medelhavsområdet
Efter de allvarliga olyckorna utanför Lampedusa och Malta i oktober 2013, där hundratals migranter omkom på resan till Europa, enades EU på rådet för rättsliga och inrikes frågor den
I de strategiska riktlinjerna på
rådsslutsatser på RIF den
149
Skr. 2014/15:65 prioriteringar av åtgärderna i kommissionens meddelande görs. Vid beslutet om antagande framförde Sverige en röstförklaring (”Sverige stöder rådets slutsatser och betonar att det är viktigt att se till att personer i behov av internationellt skydd kan komma till EU på lagliga vägar.”).
Överläggning med socialförsäkringsutskottet skedde i februari. Därutöver har samråd med
24.5Migration i de yttre förbindelserna
I takt med en ökad globalisering har migrationsfrågorna blivit en alltmer integrerad del av EU:s yttre förbindelser. Nära och fördjupat samarbete med tredjeländer och med internationella organisationer är en förutsättning för att kunna omsätta politiska prioriteringar i konkreta handlingar, dvs. i syfte att stärka tredjeländers kunskap, strukturer och kapacitet att hantera alla aspekter av migration. Det handlar om ett brett angreppssätt,
24.5.1EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet
EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet är det centrala ramverket för samarbetet med tredjeländer. Ambitionen är att etablera ett mer strukturerat samarbete med prioriterade transit- och ursprungsländer i syfte att stärka deras kunskap och kapacitet att hantera migration och att ge skydd. Strategin är geografiskt heltäckande men samarbeten med länderna i EU:s närområde prioriteras. Tematiskt omfattas fyra huvud- områden: laglig migration och rörlighet, olaglig invandring, migration och utveckling samt internationellt skydd.
Den övergripande strategin genomförs i sin tur genom ett stort antal långsiktiga migrationsdialoger och samarbetsprocesser.
EU har hittills ingått partnerskap med Moldavien, Kap Verde, Georgien, Armenien, Marocko, Tunisien, Azerbajdzjan och senast Jordanien.
24.5.2
De tragiska händelserna i oktober 2013 i Lampedusa har lett till att uppmärksamheten åter riktats mot den svåra situationen för migranter – flyktingar, asylsökande, offer för människohandel och ensamkommande barn – som drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa med sjöovärdiga fartyg som drivs av kriminella nätverk med smugglare och människohandlare.
Mot denna bakgrund lade Italien, kommissionen och EU:s utrikestjänst vid ett möte som anordnades av Afrikanska unionen (AU) och Internationella organisationen för migration (IOM) i Khartoum den 22–
23 maj fram ett gemensamt initiativ, Khartoumprocessen. Det handlar
150
om en politisk process för migrationssamarbete där EU och länderna på Skr. 2014/15:65 Afrikas horn och i Östafrika samt de huvudsakliga transitländerna i Medelhavsområdet, dvs.
migrationsvägen från Afrikas horn till Europa, kan samlas.
24.5.3Migration och utveckling
Ett viktigt inslag i det utrikespolitiska arbetet på migrationsområdet är integreringen av migrationspolitiken i den europeiska utvecklings- politiken, där migrationens positiva effekter ges en central betydelse. I kommissionens meddelande Maximera migrationens bidrag till utvecklingen (KOM(2013) 292) ges förslag på fortsatta åtgärder på området. I Europeiska unionens rådsslutsatser om ökad koppling mellan utveckling och migration bekräftas vikten av detta arbete. Kopplingen mellan migration och utveckling kommer även fortsättningsvis vara en viktig del av både EU:s utvecklingspolitik och EU:s migrationspolitik och konkretiseras i första hand inom ramen för genomförandet av den övergripande strategin för migration och rörlighet.
24.5.4Integration av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU
Under det grekiska ordförandeskapet antogs rådsslutsatser om integration av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU. Detta mot bakgrund av att tio år passerat sedan EU:s gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare inom EU antogs.
Rådsslutsatserna syftar till att befästa de gemensamma grund- principernas fortsatta giltighet och bekräfta medlemsstaternas intention att praktiskt omsätta dessa principer i genomförandet av integrations- politiken, samtidigt som principerna sätts in i dagens politiska sammanhang. Vidare har medlemsstaterna i rådsslutsatserna enats om fyra aspekter kopplade till de gemensamma grundprinciperna som bör utvecklas för att stärka integrationen av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU. Rådsslutsatserna antogs vid rådet för rättsliga och inrikesfrågor den
Överläggning med arbetsmarknadsutskottet och samråd med EU- nämnden skedde i maj.
25Grundläggande rättigheter och medborgarskap
Ett av EU:s fundament är grundläggande rättigheter. Att slå vakt om dess efterlevnad i medlemsstaterna och garantera rättigheterna uttryckta i stadgan om de grundläggande rättigheterna är något EU har åtagit sig.
151
Skr. 2014/15:65
152
25.1EU:s anslutning till Europakonventionen
I och med Lissabonfördragets ikraftträdande finns en skyldighet för EU att ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Genom EU:s anslutning till Europakonventionen kommer EU och dess institutioner att sättas under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av konventionen.
Sveriges övergripande målsättning har sedan länge varit att anslutningen till Europakonventionen ska komma till stånd så snart som möjligt och att anslutningen ska bidra till att stärka både den enskildes och Europakonventionens ställning.
EU och Europarådet har förhandlat fram en överenskommelse om ett avtalsutkast. Kommissionen har begärt att
Den 18 december meddelade
25.2Reformen av EU:s dataskyddsreglering
I januari 2012 lade kommissionen fram förslag till en omfattande reform av EU:s dataskyddsreglering. Kommissionens förslag innebär att en allmän dataskyddsförordning (se faktapromemoria 2011/12:FPM117) ska ersätta det s.k. dataskyddsdirektivet som genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204). I reformpaketet ingår också ett förslag till dataskyddsdirektiv för det brottsbekämpande området som ska ersätta dataskyddsrambeslutet från 2008 (se faktapromemoria 2011/12:FPM119).
Allmän dataskyddsförordning
Det huvudsakliga syftet med kommissionens förslag till allmän dataskyddsförordning är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet av personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter.
Den viktigaste frågan i förhandlingsarbetet om en ny dataskydds- förordning är att tillförsäkra att det nya dataskyddsregelverket inte kommer i konflikt med grundlagsregleringen om offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Vid
Under året har det vid
internationella organisationer utanför EU och EES, om avvikelser från Skr. 2014/15:65 dataskyddsregelverket i vissa särskilda situationer och om hur dataskyddsregelverket förhåller sig till den offentliga sektorn.
Som förbehåll för de partiella allmänna inriktningarna har gällt att inget är överenskommet förrän allt är överenskommet, att överens- kommelsen inte binder förhandlingarna till några horisontella frågor och att beslutet inte ger ordförandeskapet mandat att inleda trilog- förhandlingar med Europaparlamentet.
Förslaget har under året förhandlats i rådsstrukturen. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2015.
Regeringen hade samråd med
Direktiv för det brottsbekämpande området
Förslaget till direktiv för det brottsbekämpande området syftar till att garantera en enhetlig och hög nivå på uppgiftsskyddet och underlätta utbytet av personuppgifter mellan behöriga myndigheter. Därigenom säkerställs ett effektivt straffrättsligt samarbete och polissamarbete.
Förslaget har under året förhandlats i rådsstrukturen. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2015. Information till riksdagen har lämnats löpande, överläggning med justitieutskottet ägde rum i mars.
25.3EU:s stadga om grundläggande rättigheter
Kommissionen lämnade sin årliga rapport om tillämpningen av EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Rapporten belyser rollen för EU- domstolen när det gäller tillämpningen av stadgan. Vidare redovisas hur
Samråd med
153
Skr. 2014/15:65 |
26 |
Finansieringsprogram för rättsliga och |
|
|
inrikes frågor |
I EU:s fleråriga budgetram för perioden
Kommissionen presenterade i november 2011 förslag om att inrätta fyra fonder och finansieringsprogram på det rättsliga och inrikes området inom ramen för EU:s fleråriga budgetram för perioden
26.1
Det övergripande syftet med
Fonden regleras av två förordningar, dels förordningen om inrättandet av
Budgeten för
Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för
154
26.2 |
Fonden för inre säkerhet |
Skr. 2014/15:65 |
Fonden för inre säkerhet är uppdelad i två instrument, ett för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar (515/2014) och ett för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (513/2014). Administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering regleras genom en horisontell förordning (514/2014).
Budgeten för fonden för inre säkerhet uppgår till 3 764 miljoner euro för perioden
Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för
26.2.1Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar
Det övergripande syftet med gräns- och viseringsinstrumentet är att stödja en gemensam viseringspolitik och därigenom underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare samt hantera irreguljär migration. Därtill ska instrumentet stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage vid de yttre gränserna i enlighet med Schengen- regelverket.
Instrumentet ersätter den tidigare gränsfonden.
26.2.2Instrument för ekonomiskt stöd till polis- samarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering
Det övergripande syftet med detta instrument är att förebygga och be- kämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och berörda tredjeländer. Dessutom ska instrumentet främja medlems- staternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk
155
Skr. 2014/15:65 infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.
Instrumentet ersätter programmet förebyggande och bekämpande av brottslighet samt programmet förebyggande, beredskap och konsekvens- hantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker.
26.3Programmet för rättsliga frågor
Det övergripande syftet med programmet rättsliga frågor föreslås vara att 1) underlätta och stödja civilrättsligt och straffrättsligt samarbete, 2) stödja och främja rättslig fortbildning, inbegripet språklig fortbildning på området för juridisk terminologi, i syfte att främja en gemensam rättslig kultur, 3) underlätta den faktiska tillgången till rättslig prövning för alla, inbegripet främjande och stödjande av brottsoffers rättigheter, samtidigt som rätten till försvar respekteras samt 4) stödja initiativ på området för narkotikapolitik när det gäller rättsligt samarbete och brottsförebyggande aspekter.
Programmet regleras genom förordning 1382/2013 och dess budget för perioden
26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap
Programmet syftar till att bidra till att individers rättigheter främjas och skyddas i enlighet med fördraget och EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Programmet ska särskilt främja:
–rättigheter som härrör från unionsmedborgarskapet,
–principerna om
–jämställdhet mellan kvinnor och män,
–rättigheter för äldre och personer med funktionshinder,
–rätten till dataskydd,
–barnets rättigheter,
–konsumenters rättigheter, och
–friheten att driva ett företag på den gemensamma marknaden.
Programmet regleras genom förordning 1381/2013 och dess budget för perioden
156
genomförandet är de årliga arbetsprogram som antas av kommittén för Skr. 2014/15:65 programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.
27 Civilskydd
27.1Ramverk för katastrofriskreducering (Hyogo)
Ett omfattande
Ett brett samråd äger nu rum om utformningen av det ramverk för katastrofriskreducering som ska gälla för perioden efter 2015. Detta ram- verk ska godkännas vid världskonferensen om katastrofriskreducering i Sendai, Japan, i mars 2015. Processen och samrådsförfarandet mot det nya ramverket hålls samman av FN:s kontor för katastrofriskreducering.
I april presenterade kommissionen med sitt meddelande om riskhanter- ing för att skapa motståndskraft (se faktapromemoria 2013/14:FPM85). Syftet med meddelandet var att lägga fram kommissionens synpunkter på utformningen av
Den
157
Skr. 2014/15:65 DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH
SOCIALPOLITIK, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
28 Sysselsättningspolitik
Ett effektivt samarbete på sysselsättningsområdet är viktigt för att stimulera medlemsstaterna att genomföra nödvändiga reformer för att få fler kvinnor och män i arbete. Under året har Sverige aktivt deltagit i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin inom ramen för den europeiska terminen. Huvudansvaret och de främsta instrumenten på sysselsättningsområdet ligger hos medlemsstaterna.
28.1 Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den europeiska terminen
Sysselsättningsriktlinjerna
Rådet antog 2010 riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Riktlinjerna antas årligen. Mot bakgrund av att rådet har betonat att riktlinjerna bör förbli oförändrade fram till 2014, beslutade rådet i april att riktlinjerna antagna från 2010 fortsatt även skulle gälla under 2014.
Sverige ställde sig bakom sysselsättningsriktlinjerna. Riktlinjerna, som medlemsstaterna ska beakta i sin nationella politik, utgör ett viktigt instrument inom ramen för den öppna samordningsmetoden på sysselsättningsområdet.
|
Samråd med |
|
Gemensam sysselsättningsrapport |
|
Inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin ska rådet och |
|
kommissionen årligen upprätta en sysselsättningsrapport till Europeiska |
|
rådet om sysselsättningsläget och genomförandet av de integrerade |
|
sysselsättningsriktlinjerna. |
|
Den 13 november 2013 presenterade kommissionen ett utkast till den |
|
gemensamma sysselsättningsrapporten. Utkastet utgjorde en integrerad |
|
bilaga till kommissionens fjärde årliga tillväxtrapport. Rapporten inleds |
|
med sammanfattande budskap i vilka det bl.a. konstateras att |
|
sysselsättningsläget och den sociala situationen fortsatt är oroande och att |
|
den omedelbara prioriteringen måste vara ett ambitiöst genomförande |
|
och uppföljning av reformer i syfte att öka kvinnors och mäns |
|
arbetskraftsdeltagande. Vidare konstateras att utvecklingen gått åt fel håll |
|
och att det kommer krävas ett kraftigt trendbrott för att nå Europa 2020- |
|
strategins mål för sysselsättning och social delaktighet. Rapporten |
|
innehöll för första gången en resultattavla med sysselsättnings- och |
158 |
sociala indikatorer. Analysen visar mycket stora skillnader i den sociala |
|
utvecklingen mellan nord och syd inom EU. Syftet med resultattavlan är Skr. 2014/15:65 att bättre synliggöra den sociala utvecklingen inom EU. Resultattavlan
utgjorde härvid en del i arbetet med att stärka den sociala dimensionen av EMU.
Samråd i
Den 24 november presenterade kommissionen utkast till en sysselsättningsrapport för den fjärde europeiska terminen. Antagande av denna är planerat till 9 mars 2015.
Landspecifika rekommendationer på sysselsättningsområdet
Rekommendationer på sysselsättningsstrategins område inom Europa
–Vidta lämpliga åtgärder för att förbättra baskunskaperna och under- lätta övergången från utbildning till arbetsmarknad, bl.a. genom en större användning av arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsprogram.
–Förstärka satsningarna för att mer effektivt inrikta arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder på lågutbildade och personer med invandrarbakgrund.
–Öka de tidiga insatserna och det aktiva uppsökandet av ungdomar som inte är inskrivna hos myndigheterna.
29Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor
Arbetsrätt och arbetsmiljöfrågor ingår i området sysselsättnings- och socialpolitik, där en central målsättning är att förbättra arbetstagares levnads- och arbetsvillkor. Ett viktigt inslag på detta område är dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Samarbetet inom social- politikens område sker inom ramen för den öppna samordnings- metoden för social trygghet och social delaktighet. Samarbetet har som övergripande syfte att öka den sociala sammanhållningen inom EU med utgångspunkt i mål för fattigdomsbekämpning, för arbetet med att skapa hållbara och adekvata pensionssystem och för ökad tillgång till hälso- och sjukvård och äldreomsorg.
29.1Klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar
Kommissionen lämnade i februari 2013 ett förslag till ändring av fem arbetsmiljödirektiv för anpassning till förordningen om klassificering och märkning av ämnen och blandningar
föreslagna direktivet är att uppdatera referenser och terminologi i
159
Skr. 2014/15:65 skyltdirektivet, minderårigdirektivet, direktivet om kemiska agenser, direktivet om gravida och ammande och direktivet om carcinogener och mutagena ämnen i arbetet. Detta för att överensstämma med gällande
Sverige delade kommissionens bedömning att det fanns behov av harmonisering av reglerna. Sveriges utgångspunkt var att det är viktigt att försöka undvika att anpassningarna till
Europaparlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen den 4 februari och antog då en ändring av kommissionens förslag. Direktiv 2014/27/EU om ändring av tidigare direktiv och direktiv 2004/37/EG för att anpassa dem till förordningen om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar trädde i kraft den 26 februari.
Överläggning ägde rum med arbetsmarknadsutskottet i maj 2013. Samråd ägde rum med
29.2Meddelande om strategiskt ramverk för hälsa och säkerhet i arbetslivet
Kommissionen presenterade i juni meddelandet om ett strategiskt ramverk för hälsa och säkerhet i arbetslivet
Regeringen stöder framtagandet av det strategiska ramverket på arbetsmiljöområdet och är i stora delar tillfreds med innehållet. Det är dock viktigt för regeringen att eventuell regelförenkling på arbets- miljöområdet inte leder till lägre skyddsnivå för arbetstagarna eller olika skyddsnivå beroende på om man jobbar i ett stort eller ett litet företag.
Det italienska ordförandeskapet genomförde en konferens om den strategiska ramen under sin ordförandeskapsperiod.
Arbetsmarknadsutskottet informerades i oktober.
|
29.3 |
Direktiv om tjänstepension |
|
Förhandlingar pågick under 2013 och enighet nåddes mellan rådet och |
|
|
Europaparlamentet i december 2013 om Europaparlamentets och rådets |
|
|
direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare |
|
160 |
genom |
förbättrade villkor för intjänande och bevarande av |
|
|
kompletterande pensionsrättigheter, tjänstepensionsdirektivet (se fakta- Skr. 2014/15:65 promemoria 2007/08:FPM27). Förslaget kunde därmed antas slutligt den
16 april.
Direktivet syftar till att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare genom att förbättra intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter för deltagare i kompletterande pensionssystem. I huvudsak regleras tre delfrågor i direktivet: bestämmelser om begränsning av eventuella kvalifikationstider för förvärvande av pensionsrättigheter, bestämmelser om bevarande av vilande pensions- rättigheter och bestämmelser om information om kompletterande pensionsrättigheter.
Samråd ägde rum med
29.4Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet
Kommissionen kom i mars 2012 med ett förslag till ett direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet (tillämpningsdirektivet). Förslaget är en av tolv nyckelåtgärder som kommissionen antog i sitt meddelande 2011 för att stimulera tillväxt och stärka förtroendet för den inre marknaden. Förslaget om ett tillämpningsdirektiv syftar till att skapa ett allmänt regelverk för utstationeringar med en bättre och mer enhetlig tillämpning av direktivet 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Genom att klargöra och förtydliga hur bestämmelserna i utstationerings- direktivet ska tillämpas kan skyddet för utstationerade arbetstagares villkor säkerställas och en sund konkurrens på den inre marknaden främjas, samtidigt som missbruk av utstationeringsreglerna motverkas (se faktapromemoria 2011/12: FPM135).
Trilogförhandlingar ägde rum under våren. Samråd med
29.5Socialt protokoll
Riksdagen gav 2012 regeringen tillkänna att Sverige bör kräva att EU ska anta ett juridiskt bindande protokoll, som tydliggör att grundläggande fackliga rättigheter som den fria förhandlings- och konflikträtten samt rätten att fritt teckna kollektivavtal gäller inom EU och att dessa inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. I tillkännagivandet anges att en sådan femte frihet bör gälla inom hela EU och komplettera dagens fyra friheter på den inre marknaden.
Regeringen anser att lika lön för lika arbete enligt lagar och/eller avtal i arbetslandet är en princip som bör gälla i hela Europa. Regeringen
161
Skr. 2014/15:65 kommer att påbörja ett arbete för att åstadkomma en ändring av EU:s fördrag för att främja en sådan utveckling.
29.6Europeiskt forum för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete
Kommissionen presenterade i april ett förslag om att inrätta ett europeiskt forum för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete (se faktapromemoria 2013/14:FPM80). Syftet med förslaget är att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete. Forumet ska bidra till att
Regeringen ser positivt på förslaget att inrätta ett europeiskt forum för att bekämpa odeklarerat arbete och välkomnar ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller informations- och kunskapsutbyte. Regeringen anser inte att samarbetet mellan medlemsstaternas nationella myndigheter ska utvidgas till en obligatorisk gränsöverskridande operativ nivå. Vidare är det en för regeringen allmän och central ståndpunkt att respektera nationella arbetsmarknadsmodeller och medlemsstaternas kompetens på det sociala området och på skatte- och sysselsättnings- området.
Under året inleddes förhandlingar om förslaget och en allmän inriktning nåddes på
29.7Rådsrekommendation om kvalitetskriterier i praktikprogram
Kommissionen presenterade i december 2013 ett förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram. Syftet med förslaget är att öka tillgången på praktikplatser av hög kvalitet, för att öka ungdomars möjlighet att få ett arbete. Enligt kommissionen syftar förslaget även till att underlätta ungdomars rörlighet inom EU. Rekommendationen antogs vid
|
29.8 |
Direktiv om sjöfolk |
|
Det finns för närvarande sex arbetsrättsliga |
|
|
sjöfolk är undantagna, eller kan undantas, från tillämpningsområdet. |
|
|
Kommissionen föreslår genom det här direktivet att undantag i fem av |
|
|
direktiven avskaffas. Det gäller lönegarantidirektivet, direktivet om |
|
|
europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet |
|
162 |
om kollektiva uppsägningar och direktivet om övergång av verksamhet. |
Syftet med ändringen är att stärka skyddet för arbetstagare oavsett vilken |
Skr. 2014/15:65 |
sektor de arbetar i, att säkerställa att liknande villkor gäller mellan |
|
medlemsstaterna samt att leva upp till de rättigheter som läggs fast i EU:s |
stadga för grundläggande rättigheter (se faktapromemoria 2012/13:FPM37).
Förslaget har förhandlats under hösten. Vid
Sverige har inte infört några undantag eller särskilda bestämmelser för sjöfolk när de fem direktiven genomfördes. Det har under förhandlingen för svensk del varit viktigt att det nya direktivet inte ska medföra att befintliga regler ska påverkas negativt i de länder vars lagstiftning redan i dag omfattar sjöfolk.
Samråd med
29.9Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet för arbetstagare
Kommissionen antog i april 2013 ett förslag till direktiv om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (se faktapromemoria 2012/13:FPM109). Förslaget syftar till att förbättra och fördjupa den praktiska tillämpningen av förordningen från 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, genom att tillförsäkra arbetstagare förbättrade möjligheter att göra sina rättigheter gällande, men innebär inte några nya materiella rättigheter för arbetstagare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet.
Förhandlingar om förslaget ägde rum under 2013. Samråd med EU- nämnden ägde rum i april och direktiv 2014/54/EU om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare antogs samma månad.
29.10Utökat samarbete mellan offentliga arbetsförmedlingar
När Europeiska rådet år 2010 antog Europa
Mot bakgrund av detta antog kommissionen i juni 2013 ett förslag till beslut om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna (se faktapromemoria 2012/13:FPM137). Förslaget syftade till att förstärka och befästa befintligt samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna. En informell expertgrupp för europeiska offentliga arbetsförmedlingar finns sedan 1997. En formaliserad struktur anses i kommissionens förslag vara en förutsättning för att öka nätverkets potential att bidra till att ta fram innovativa, evidensbaserade åtgärder för genomförande av politiken i linje med Europa
163
Skr. 2014/15:65 Förhandlingarna har pågått i rådet under året och ett unionsomfattande nätverk för offentliga arbetsförmedlingar (s.k.
Nätverket för offentliga arbetsförmedlingar ska ledas av en styrelse. Styrelsen består av högre tjänstemän från arbetsförmedlingarna som utses av varje medlemsstat och kommissionen. Styrelsens uppgift är att reglera och styra nätverkets verksamhet. Kommissionen har inrättat ett sekretariat som ska bistå och underlätta arbetet för det nya nätverket och se till att systemet fungerar smidigt och är politiskt relevant.
Samråd ägde rum med
29.11Förordning om europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Euresnätverket)
I januari antog kommissionen ett förslag till förordning om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar, arbetstagares tillgång till rörlighets- tjänster och ytterligare integration av arbetsmarknaderna (Euresnätverket, se faktapromemoria 2013/14:153).
Euresnätverket är ett redan befintligt nätverk vars syfte är att främja fri rörlighet för arbetstagare inom det europeiska ekonomiska samarbets- området (EES). Även Schweiz deltar i samarbetet. I nätverket ingår bl.a. offentliga arbetsförmedlingar, fackliga organisationer och arbetsgivar- organisationer. Förslaget ersätter det regelverk som i dag reglerar sam- arbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Euresnätverket.
Regeringen anser att ett väl fungerande Euresnätverk kan underlätta för den fria rörligheten av arbetstagare inom Europa och att syftet med förslaget, att inom detta område tillhandahålla en gemensam ram för fördjupat samarbete mellan medlemsstaternas arbetsförmedlingar och kommissionen, kan stödjas.
Under året har förslaget förhandlats i rådet. Överläggning hölls med arbetsmarknadsutskottet i februari respektive oktober. Samråd med EU- nämnden ägde rum i december. Vid
|
29.12 Fond för europeiskt bistånd till dem som har |
|
det sämst ställt |
|
I mars antogs förordning 223/14 om fonden för europeiskt bistånd till |
164 |
dem som har det sämst ställt. Fonden ska främja den sociala |
sammanhållningen, förbättra social delaktighet och därmed bidra till Skr. 2014/15:65 målet att utrota fattigdomen i unionen. Detta genom att bidra till att
uppnå Europa
29.13Samarbete inom socialpolitikens områden inom ramen för den öppna samordningsmetoden
Kommittén för social trygghet har under året tagit fram flera rapporter som därefter föreslagits
30Jämställdhet och arbetet mot diskriminering
Sverige arbetar aktivt för att främja jämställdhet och motverka diskriminering inom alla politikområden och i genomförandet av EU:s större processer och program. Under året har Sverige bl.a. aktivt drivit frågan om att stärka jämställdhetsperspektivet i Europa
30.1 |
Jämställdhet |
|
Förslag till jämnare könsfördelning i börsnoterade bolagsstyrelser |
|
|
Kommissionen lämnade i november 2012 ett förslag till direktiv om en |
|
|
jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter i börsnoterade bolag (se |
|
|
faktapromemoria 2012/13:FPM33). Förslaget innebär att styrelse- |
|
|
ledamöterna i de största börsbolagen ska utses i en särskild tillsättnings- |
|
|
process där kriterier för urvalet bestämts och redovisats i förväg. Målet är |
165 |
Skr. 2014/15:65 att styrelserna senast år 2020 ska bestå av minst 40 procent av det underrepresenterade könet.
Förslaget har förhandlats i rådet sedan februari 2013. Vid EPSCO- råden i juni och december 2013 samt i juni 2014 lämnades läges- rapporter. Det italienska ordförandeskapet hade därefter som ambition att nå en allmän inriktning om förslaget vid
Europaparlamentet har haft omröstning och antagit ett förslag som i huvudsak överensstämmer med kommissionens.
Civilutskottet informerades i november och överläggning ägde rum i december. Samråd ägde rum med
Uppföljning av Pekingplattformen
Inom EU sker ett strategiskt arbete med att följa upp FN:s handlingsplan för jämställdhet som antogs i Peking 1995. Handlingsplanen är den formella utgångspunkten för EU:s medlemsstaters åtagande beträffande jämställdhetsintegrering och för framtagande av indikatorer för upp- följning av Pekingplattformens 12 kritiska områden. Inom denna process antog rådet slutsatser inom området Kvinnor och ekonomin med utgångs- punkt i deltidsarbete och egenföretagande. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i mars och samråd med
På rådsmötet i december antog rådet slutsatser om en helhetsöversyn av Pekingplattformen sedan den antogs 1995, Peking+20. Jämställdhetsinstitutet i Vilnius har presenterat omfattande rapporter på respektive tema som bakgrundsunderlag till slutsatserna. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i november och samråd med EU- nämnden i december.
|
30.2 |
Arbetet mot diskriminering |
|
Antidiskrimineringsdirektivet |
|
|
Kommissionen lämnade 2008 ett förslag till skydd mot diskriminering på |
|
|
grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell |
|
|
läggning. Sverige har välkomnat förslaget och verkat för ett antagande av |
|
|
ett direktiv som säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering |
|
|
inom EU oavsett diskrimineringsgrund (se faktapromemoria |
|
|
2007/08:FPM127). |
|
|
Grekland och Italien har under året arbetat vidare med förslaget. Frågor |
|
|
om tillgänglighet och skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för personer |
|
|
med funktionsnedsättning har diskuterats. Det krävs enhällighet i rådet |
|
|
för att direktivet ska antas. Vid |
|
166 |
lägesrapport och vid |
en lägesrapport presenterades. Arbetsmarknadsutskottet informerades i Skr. 2014/15:65 december.
Samråd med
Arbetet avseende romers situation
I april presenterade kommissionen en utvärdering av medlemsstaternas genomförande av de nationella strategierna för integrering av romer (se faktapromemoria 2013/14:FPM79). Utvärderingen visar på att åtgärder för integrering av romer har vidtagits i alla medlemsstater och att det börjar göras framsteg i de flesta av dessa, men att det fortfarande går långsamt.
Kommissionens utvärdering presenterades i samband med högnivå- mötet om romer. Mötet som regelbundet arrangeras av kommissionen samlar representanter från
Under året anordnade kommissionen två möten med nätverket för medlemsstaternas nationella kontaktpunkter för romska frågor. Fokus vid dessa möten har legat på frågor om involveringen av medlemsstaternas diskrimineringsombudsmän eller motsvarande i arbetet för romsk inkludering, om en effektivare användning av
31 Hälsofrågor
Folkhälsa respektive hälso- och sjukvård är huvudsakligen nationell kompetens, men det finns ett mervärde i att arbeta tillsammans i EU inom vissa områden. Som exempel kan nämnas arbetet inom läkemedelsområdet, som bl.a. handlar om att utveckla läkemedels- lagstiftningen inom EU. Det svenska engagemanget var särskilt stort inom arbetet mot antibiotikaresistens och mot alkoholens skade- verkningar. Sverige har ansvarat för ordförandeskapet i en arbetsgrupp som syftar till att hitta rutiner för att följa upp och jämföra effekter av sjukvårdssystemen inom EU. Under våren antogs formellt det reviderade tobaksproduktsdirektivet. Senare delen av 2014 har präglats av arbetet med att bemöta
167
Skr. 2014/15:65 |
31.1 |
Folkhälsa |
Tobaksproduktdirektivet
Ett reviderat tobaksproduktdirektiv godkändes av Europaparlamentet den 26 februari och kunde därefter antas av rådet den 14 mars. Det officiella namnet på direktivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG, och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 20 maj 2016. I anslutning till rådets antagande framförde Sverige att omfattningen av hälsovarningarna kunde strida mot svenska grundlagar och att det var osäkert om och hur Sverige kunde genomföra direktivet i fråga om hälsovarningarnas storlek. Sverige framförde även att delar av regleringen av
Kommissionen antog den 10 oktober en delegerad akt som innehåll ett bildarkiv med hälsovarningar som ersätter bilaga II i direktiv 2014/40/EU.
Hälsosäkerhet – Allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa
Under året har arbete pågått inom ramen för den s.k. hälsosäkerhets- kommittén. Kommittén etablerades mer formellt i och med beslut 1082/2013/EU om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. En genomföranderättsakt har antagits under året om rapportering av den nationella beredskapsplaneringen inom området. Under 2015 kommer ytterligare genomföranderättsakter att tas fram för att genomföra beslutet. Luftvägsinfektionen
Rådsslutsatser om vaccinationer
nyttan med vaccinationer.
168
Överläggning i utskottet och samråd i
Programmet för hälsa och tillväxt
Kommissionen antog det tredje programmet för unionens åtgärder på hälsoområdet i mars. De allmänna målen för programmet ska vara att komplettera, stödja och ge ett mervärde åt den politik som förs i medlemsstaterna för att förbättra unionsmedborgarnas hälsa och minska ojämlikhet i hälsa. Detta genom att, stimulera innovation på hälso- och sjukvårdsområdet, göra hälso- och sjukvårdssystemen mer hållbara och skydda unionens medborgare från allvarliga gränsöverskridande hälsohot. Programmet har en budget på 449 miljoner euro.
Förslag till förordning om nya psykoaktiva ämnen
Genom rådets beslut 2005/387/RIF inrättades ett system för hantering av nya psykoaktiva substanser som ger anledning till oro på
I september 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning som innebär att kommissionen övertar rådets nuvarande rätt att besluta om att begära riskbedömningar av nya psykoaktiva substanser och på grundval av dessa också beslut om kontrollåtgärder inom EU. Beslut 20015/387/RIF avses upphävas och ersättas av den föreslagna förordningen. Förslaget har diskuterats i Horisontella narkotikagruppen under året.
Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruk har under året genomfört riskbedömningar för sex nya psykoaktiva substanser.
FN:s generalförsamlings specialsession om narkotika
Horisontella narkotika gruppen har under hösten påbörjat processen att bidra med underlag till FN:s högnivåmöte i generalförsamlingen 2016. Horisontella narkotikagruppen har etablerat fyra olika arbetsgrupper som ska komma med substantiella förslag till förhandlingarna inom FN- systemet som kommer att avslutas i och med generalförsamlingen 2016.
Handlingsplan mot barnfetma
I februari genomfördes ett möte i högnivågruppen för nutrition och fysisk aktivitet där en handlingsplan mot barnfetma avhandlades och antogs. I samband med detta möte anordnade det grekiska ordförandeskapet en konferens där handlingsplanen presenterades. Högnivågruppen är inte ett beslutsforum inom EU och handlingsplanen har inte någon rättslig status utan är frivillig för enskilda medlemsstater. Den kan beskrivas som en ”verktygslåda” för enskilda medlemsstater att plocka ur och som ett sätt att stödja varandra i arbetet med att bekämpa fetma och övervikt bland
Skr. 2014/15:65
169
Skr. 2014/15:65
170
barn och ungdomar. Vid
Rådsslutsatser kring kost och fysisk aktivitet
Den 20 juni beslutade
Överläggningar i utskottet och samråd i
31.2Hälso- och sjukvård
Transparent uppföljning av hälsosystem
Hälsoarbetsgruppen på hög nivå (Working Party on Public Health at Senior Level) har utsett en expert- och arbetsgrupp för att arbeta med utveckling av transparent uppföljning av hälsosystem. Sverige har under året utsetts att vara ordförande för gruppen tillsammans med kommissionen. Gruppens arbete handlar i första hand om att utbyta erfarenheter om nationell användning av jämförelser av hälsosystem samt tillsammans identifiera verktyg och metoder som kan implementeras i medlemsstaterna för att förbättra uppföljningen av hälsosystemen.
Den ekonomiska krisen och hälsosystemen
Den 20 juni antog
Överläggning i utskottet och samråd i
Regeringen har fortsatt
Under de senaste åren har staten gett stöd till det europeiska projektet epSOS. Sverige har haft en ledande roll i projektet som avslutades under året. Projektet syftade till att utveckla och testa säkra och effektiva former för utbyte av
möjliggjorde det avsedda informationsutbytet. Arbetet resulterade även i rekommendationer för fortsatt arbete på europeisk och nationell nivå.
Transparensdirektivet
Kommissionen presenterade i mars 2013 ett reviderat förslag till direktiv om transparens när det gäller insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen. Det ursprungliga förslaget presenterades i mars 2012 (se faktapromemoria 2011/12:FPM125). Överläggningar skedde med socialutskottet i maj 2012 om det ursprungliga förslaget. Förslaget är framförallt fokuserat på kortare tidsgränser för prissättning av läkemedel, framförallt för generiska läkemedel. Förhandlingarna i rådet hölls nere under året.
Avgifter till den Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av läkemedel
Den 15 maj 2014 antogs förordning (EU) nr 658/2014 om de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av humanläkemedel. Läkemedelsmyndigheten har tilldelats vissa nya säkerhetsövervakningsuppgifter, inklusive förfaranden för säkerhetsövervakning av läkemedel på unionsnivå, bevakning av fallrapporter som beskrivs i litteraturen samt förbättrad användning av
Medicinteknik
Kommissionens två förslag till förordningar om medicintekniska produkter om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik (se faktapromemorior 2012/13:FPM17 och 2012/13: FPM18) har under året fortsatt förhandlats i rådet. Förslagen är komplexa och omfattande och under året har lägesrapporter presenterats för
Lägesrapport lämnades vid rådsmötet i juni respektive december. Överläggning ägde rum med socialutskottet och samråd ägde rum med
Rådsslutsatser om patientsäkerhet
Vid
Skr. 2014/15:65
171
Skr. 2014/15:65 rådsslutsatserna tillkom med anledning av att kommissionen redovisade en uppföljning av genomförandet och konstaterade att fortsatta insatser på området behövs.
Medlemsstaterna föreslås uppmuntra till att patienter och deras närstående deltar i beslut som rör patienternas egen vård i syfte att förebygga vårdskador. Detta regleras i den svenska patientsäkerhetslagen som trädde i kraft den 1 januari 2011 och som exempelvis betonar vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhets- arbete. Patientens ställning i Sverige stärks även i och med den nya patientlagen som träder i kraft 1 januari 2015. Medlemsstaterna föreslås i rådsslutsatserna också stödja utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal inom rådsslutsatsernas områden. Medlemsstaterna ska även verka för att utbildad personal inom patientsäkerhet och vårdrelaterade infektioner finns tillgänglig där vård ges.
Överläggning i utskottet och samråd i
Rådsslutsatser om innovation till gagn för patienterna
Vid
Överläggning i utskottet och samråd i
172
DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR Skr. 2014/15:65
32 Den inre marknadens utveckling
Utvecklingen av det
32.1Inremarknadsakterna
Inom ramen för de två inremarknadsakterna har totalt 24 åtgärder presenterats i syfte att stärka Europas tillväxt och öka människors och företags förtroende för den inre marknaden. Efter att måldatum för när förhandlingarna om dessa ska vara klara förskjutits indikerade kommissionen maj 2014 som nytt måldatum för samtliga 24 åtgärder. Regeringen har tidigare välkomnat de två meddelanden som kommissionen presenterat (se faktapromemoria 2010/11:FPM112 och 2012/13:FPM19).
32.1.1Första inremarknadsakten (SMA I)
Under våren har nyckelåtgärderna gällande utstationeringsdirektivet och förordningen om elektronisk identifiering färdigförhandlats och antagits av konkurrenskraftsrådet. Åtgärden gällande energiskattedirektivet är den enda som inte är färdigförhandlad. Kommissionen har i samband med att arbetsprogrammet för 2015 presenterades i december angett att förslaget, efter hörande av parlamentet och rådet, avses återkallas med anledning av att stöd inte framkommit för en kompromiss. Därmed återstår inga åtgärder under första inremarknadsakten att förhandla. Regeringen har under året överlagt med berörda utskott för respektive förslag.
32.1.2 Andra inremarknadsakten (SMA II)
Samtliga tolv förslag i den andra inremarknadsakten presenterades av |
|
kommissionen under 2013, med målet att antas senast i maj. Under våren |
|
har förslagen om |
173 |
|
Skr. 2014/15:65 och minskning av kostnaderna för bredbandsuppbyggnad förhandlats färdigt och antagits av rådet. Tidtabellen för den fortsatta behandlingen av resterande förslag är oklar. Regeringen har under året överlagt med berörda utskott för respektive förslag.
32.2Styrning av den inre marknaden
I november 2013 presenterade kommissionen sin andra årliga integrationsrapport för den inre marknaden (se faktapromemoria 2013/14:FPM29) vilken utgör ett bidrag till kommissionens årliga tillväxtrapport (se faktapromemoria 2013/14:FPM33). Regeringen delar kommissionens bedömning om vikten av att förbättra styrningen av den inre marknaden.
Integrationsrapporten spelar en viktig roll i arbetet med att upprätthålla trycket på genomförande och en korrekt tillämpning av lagstiftningen på nationell nivå.
32.2.1Administrativt samarbete IMI
Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett onlineverktyg för informationsutbyte mellan myndigheter i EU och mellan myndig- heterna och kommissionen. IMI är ett effektivt och användarvänligt system som underlättar det gränsöverskridande administrativa samarbetet i nationella myndigheters löpande verksamhet. Kommerskollegium är nationell samordnare för IMI i Sverige. IMI används i dag för att underlätta informationsutbyte inom ramen för tjänstedirektivet, yrkes- kvalifikationsdirektivet, direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, förordningen om transport över gränserna av kontanter i euro och nätverket för problemlösning Solvit. Det pågår dessutom pilotprojekt för bl.a. utstationeringsdirektivet,
32.2.2Solvit – ett informellt nätverk för att lösa handelshinder
Solvit är ett informellt nätverk som etablerades år 2002. Det finns ett
174
inga formella påtryckningsmedel till sitt förfogande. Trots detta leder Skr. 2014/15:65 ärendehanteringen ofta till ett positivt resultat.
Under 2014 har Solvit Sverige mottagit 199 ärenden varav hälften var ärenden som togs upp för gemensam hantering inom nätverket. Av ärendena gällde 114 problem som privatpersoner och företag upplevt sig begränsade av i Sverige och 85 ärenden gällde en annan medlemsstat.
Flertalet av de ärenden som rörde Sverige under året gällde person- nummer. För att få personnummer krävs att en person har varit bosatt i Sverige under minst ett år. Många tjänster och funktioner i det svenska samhället, både hos företag och myndigheter, är kopplade till personnummer. För de
32.2.3Resultattavlan för den inre marknaden – ny statistik på nätet
I juli lanserade kommissionen en ny nätupplaga av resultattavlan för den inre marknaden på nätet. Resultattavlan uppdateras löpande halvårsvis om hur medlemsstaterna lyckas överlag när det gäller t.ex. genomförande av direktiv, överträdelseärenden och
När det gäller överträdelseförfaranden med koppling till den inre marknaden ligger
175
Skr. 2014/15:65 |
32.2.4 |
Initiativ på inremarknadsområdet – Frontrunners |
||
|
En grupp av likasinnade länder – Sverige, Nederländerna, Danmark och |
|||
|
Storbritannien – har tagit ett initiativ på inremarknadsområdet, kallat |
|||
|
Frontrunners. Totalt elva länder är med i samarbetet och utgångspunkten |
|||
|
är att inte alla problem på den inre marknaden nödvändigtvis kräver ny |
|||
|
||||
|
förenkla och förbättra företagsklimatet. Målsättningen som gruppen har |
|||
|
satt upp är att undanröja nationella hinder på den inre marknaden, utan |
|||
|
att kräva ny |
|||
|
praktiken och skapa en vision om den framtida inre marknaden. |
|
||
|
Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien leder var sitt |
|||
|
projekt inom ramen för initiativet. De fyra områdena är: |
|
||
|
1 Åtgärder för att främja |
|||
|
|
Storbritannien). |
|
|
|
2 Inremarknadscentrum (central funktion i en medlemsstat som samlar |
|||
|
|
de huvudsakliga problemlösningsverktygen på den inre marknaden) |
||
|
|
och åtgärder för att dessa ska fungera bättre för företag och |
|
|
|
|
konsumenter (Nederländerna). |
|
|
|
3 |
Mer ändamålsenliga gemensamma kontaktpunkter för |
tjänster i |
|
|
|
enlighet med tjänstedirektivet (Danmark). |
|
|
|
4 |
Yrkeskvalifikationer och fri rörlighet för yrkesutövare |
inom EU |
|
|
|
(Storbritannien). |
|
I maj presenterades
|
32.3 |
|
|
Gränsöverskridande |
|
|
nationella |
|
|
europeiska företag och konsumenter som |
|
|
på den inre marknaden. Detta trots de potentiella fördelarna som större |
|
|
marknad, utbud och lägre priser. |
|
|
Förutsättningarna för en ökad |
|
|
digitala agendan som ingår i EU |
|
|
internetanvändning, tillgång till bredband och |
|
|
genomförd digital agenda skulle öka Europas BNP med fem procent till |
|
|
2020. Kommissionen har som mål att fördubbla |
|
|
detaljhandeln (från 3,4 procent, 2010) liksom internetekonomins andel av |
|
|
EU:s BNP (från 3 procent, 2010) till 2015. Sverige har stött dessa |
|
|
målsättningar. |
|
|
I syfte att utveckla den inre marknaden i takt med digitaliseringen och |
|
|
främja |
|
|
integrationen kring t.ex. |
|
176 |
dataskydd, paketleveranser och betalningslösningar. Meddelandet om en |
färdplan för den inre marknaden för paketleveranser antogs av Skr. 2014/15:65 kommissionen i december 2013 (se faktapromemoria 2013/14:FPM45).
Färdplanen syftar till att stimulera redan pågående förbättringar av affärsmodellerna och konkurrensen på leveransmarknaden, till förmån för
Regeringen informerade näringsutskottet om detta i februari. Information har även lämnats till trafikutskottet. Under året har kommissionen genomfört samråd och möten i frågan på expertnivå, och utvecklingen är under bevakning. En utvärdering om målsättningarna i färdplanen har uppnåtts väntas i mitten av 2015.
Inom ramen för ”Frontrunners”- initiativet (se avsnitt 32.2.4) har Sverige under året lett ett projekt med deltagande av sju medlemsstater (Tyskland, Danmark, Litauen, Malta, Nederländerna, Sverige och Storbritannien) inriktat på gränsöverskridande
32.4Standardisering
Standardisering underlättar handel över gränserna, skapar marknads- acceptans av innovationer och bidrar till konkurrenskraft och tillväxt. Standardisering är en grundpelare för att den inre marknaden ska fungera så att varor och tjänster fritt kan handlas över gränserna. Förordningen om europeisk standardisering trädde i kraft den 1 januari 2013. Förordningen är ett ramverk för hur EU kan använda standardisering till stöd för lagstiftning och policy för både varor och tjänster och har ersatt standardiseringsdelen av direktivet 98/34/EG (se faktapromemoria 2010/11:FPM131). Standardiseringspaketet är en del av inremarknads- akten (SMA I) och standardisering lyfts även fram som ett viktigt instrument för konkurrenskraft och tillväxt i EU
Under standardiseringsförordningen biträds kommissionen av en formell kommitté. I kommittén som sammanträder
177
Skr. 2014/15:65 |
32.5 |
Associationsrätt |
Förordning om en europeisk stiftelseform
I februari 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om en europeisk stiftelseform med syfte att stärka den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande verksamhet med allmännyttiga ändamål (se faktapromemoria 2011/12:FPM123). Förhandlingar om förslaget har pågått i rådet sedan 2012. Vid konkurrenskraftsrådet den
Civilutskottet informerades i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i februari.
Direktiv om skyddet för företagshemligheter
I december 2013 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om skyddet för företagshemligheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM42). I förslaget finns krav på en civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, röjs och utnyttjas utan lov. Syftet är att öka europeiska företags konkurrenskraft. Ett beslut om allmän inriktning fattades av rådet i maj. Förhandlingar med Europaparlamentet inleds troligen i början av år 2015.
Civilutskottet, konstitutionsutskottet och näringsutskottet har informerats om förslagen i april, mars, respektive januari. Dessutom har överläggningar med civilutskottet och konstitutionsutskottet ägt rum i maj respektive april. Samråd har ägt rumt med
Direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar
I april lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om privata enmans- bolag med begränsat ansvar (se faktapromemoria 2013/14:FPM82). Ett sådant enmansbolag ska dock inte vara någon ny europeisk associations- form utan en nationell bolagsform som grundas och drivs i enlighet med harmoniserade bestämmelser om bl.a. bildande, registreringsförfarande och organisation. Det övergripande målet för EU:s initiativ är att främja entreprenörskap genom att underlätta för entreprenörer, särskilt för små och medelstora företag, att starta företag utomlands. Syftet med detta är att stimulera tillväxt, sysselsättning och innovation inom EU. Förhandling i rådet pågår. Civilutskottet informerades i maj.
Direktivet om aktieägares rättigheter
I april presenterade kommissionen ett förslag till ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM84). Förslaget syftar till att skapa ett ökat engagemang från aktieägarnas och företagsledningarnas sida för att motverka kortsiktiga risktaganden. Syftet ska uppnås genom krav på öppenhet om bl.a. investeringsstrategier och röstningsrekommendationer samt krav på stämmobeslut om t.ex. ersättning till ledande befattningshavare. Förhandlingar i rådet pågår. Civilutskottet informerades i maj.
178
32.6 |
Redovisnings- och revisionsfrågor |
Skr. 2014/15:65 |
I november 2011 föreslog kommissionen ändringar av
Ändringsdirektivet och förordningen antogs i april. Civilutskottet informerades om förslagen i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i april.
Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy
I april 2013 föreslog kommissionen ändringar i EU:s redovisnings- direktiv om företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy med innebörd att större företag ska lämna information om bl.a. miljöaspekter, respekt för mänskliga rättigheter, antikorruption och mutor samt information om mångfaldspolicy vid sammansättning av styrelsen (se faktapromemoria 2012/13:FPM101). I maj 2013 uttalade Europeiska rådet att det skulle undersökas om bestämmelserna kunde inkludera en skyldighet för stora företag och koncerner att landsvis rapportera fullgörande av skattskyldighet. Efter trepartsförhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen nåddes under början av året en principöverenskommelse om texten i ändringsdirektivet. I oktober antogs ändringsdirektivet.
Civilutskottet informerades i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i februari och september.
Rekommendation om bolagsstyrningsrapporter
I april antog kommissionen en rekommendation om bolagsstyrnings- rapporter (se faktapromemoria 2013/14:FPM83). Syftet med rekommendationen är att förbättra kvaliteten på bolagsstyrnings- rapporterna och därigenom ge aktieägarna och andra intressenter en bättre förståelse för hur bolaget styrs. Civilutskottet informerades i maj.
33 Fri rörlighet för varor
Ett gemensamt och väl utbyggt regelverk för varuhandeln är en förutsättning för varors fria rörlighet på den inre marknaden. Som ett led i att modernisera ramverket för varor till digitaliseringens möjligheter och nya former av tillverkningsprocesser presenterade kommissionen i januari ett meddelande om en vision av den inre
marknaden för industriprodukter. I sin strävan att utveckla tullunionen
179
Skr. 2014/15:65 har kommissionen även lagt fram dels ett förslag till ändringar i förordningen om det administrativa samarbetet mellan tull- myndigheterna dels ett förslag till direktiv om överträdelser och sanktioner på tullområdet.
33.1Det harmoniserade varuområdet
I februari 2013 presenterade kommissionen ett paket om produktsäkerhet och marknadskontroll (se faktapromemoria 2012/13:FPM74). Paketet är en av nyckelåtgärderna i den andra inremarknadsakten och innehåller en handlingsplan för marknadskontroll samt förslag till två rättsakter. De rör dels ett förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet (se även avsnitt 38.1) dels ett förslag till förordning om marknadskontroll av produkter. Syftet med paketet är att reformera och förenkla reglerna om marknadskontroll av produkter och samla regler i färre rättsakter. När förordningen om marknadskontroll beslutas kommer regler som i dag återfinns i ett stort antal rättsakter som gäller för enskilda typer av produkter att upphävas och motsvarande regler endast återfinnas i förord- ningen om marknadskontroll. Vissa regler som i dag återfinns i det all- männa produktsäkerhetsdirektivet kommer också att flyttas över till den nya förordningen om marknadskontroll. Marknadskontrollförordningen har diskuterats i berörd rådsarbetsgrupp under
33.2 Det
|
Det icke harmoniserade området bedöms täcka |
|
varuområdet. Inom denna sfär förväntas fri varurörlighet gälla på basis |
|
av ömsesidigt erkännande. |
|
Anmälningsproceduren i direktiv 98/34/EG är en källa till information |
|
om nationell regeltillväxt och potentiella handelshinder på varuområdet. |
|
Proceduren genererade drygt 690 anmälningar från medlemsstaterna. Av |
|
dessa blev ca 206 ärenden föremål för reaktioner från kommissionen |
|
eller andra medlemsstater. För Sveriges del anmäldes 38 förslag och |
|
dessa kommenterades i tio av fallen under året. De flesta svenska |
|
anmälningarna rörde områdena transport och konstruktion. I EU i stort |
|
var de vanligaste områdena för medlemsstaternas förslag konstruktion |
|
samt jordbruk, fiske och livsmedel. |
|
Ett stort antal aktörer använder den öppna databasen TRIS som hör till |
|
proceduren. Databasen ger möjlighet inte bara för företagen att upptäcka |
180 |
handelshinder utan även för medlemsstaternas myndigheter att jämföra |
|
bästa regelpraxis. Under året har förslaget till kodifiering av direktivet Skr. 2014/15:65 behandlats i rådsarbetsgruppen för kodifiering.
När det gäller tillsyn av regler kompletteras anmälningsdirektivet 98/34/EG av förordning (EG) 764/2008 om ömsesidigt erkännande på varuområdet. Förordningen slår fast rättigheter och skyldigheter för näringsidkare och myndigheter när det gäller ingripanden mot produkter. En stärkt tillämpning av principen förväntas kunna minska företagens administrativa bördor. I meddelandet om en vision av den inre marknaden för industriprodukter aviserade kommissionen att man i linje med konkurrenskraftsrådets slutsatser från december 2013 kommer att påbörja en utvärdering av hur principen kring ömsesidigt erkännande fungerar (se faktapromemoria 2013/14:FPM52). Resultatet ska sedan rapporteras till rådet under 2015. För att synliggöra kontaktpunkten för varor, dit företag kan vända sig för information om nationella regler för olika produkter, aviserade kommissionen i visionsmeddelandet att de vill utveckla kontaktpunkterna till att även omfatta det harmoniserade området i syfte att erbjuda företag än mer användbar information.
Regeringen har under året informerat både
33.3Omarbetning av tullkodexen
I oktober 2013 trädde förordning EU nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen i kraft. Den nya tullkodexen för unionen ska tillämpas från och med den 1 maj 2016. Under tiden fram till dess kommer arbete att pågå inom EU med kommissionens delegerade akter och genomförandeakter. Vidare har arbetet med att utforma en ny svensk tullag påbörjats.
33.4 Förordning om administrativt samarbete på tull- och jordbruksområdet
I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag om ändring av |
|
förordning EG nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlems- |
|
staternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och |
|
kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och |
|
jordbrukslagstiftningen (se faktapromemoria 2013/14:FPM43). |
|
Kommissionen föreslog bl.a. inrättandet av två nya databaser om |
|
containerrörelser respektive |
|
dit de ekonomiska aktörerna skulle rapportera uppgifter. Vidare föreslogs |
|
att kommissionen skulle få begära in handlingar direkt från de |
|
ekonomiska aktörerna. Likaså föreslogs en högsta tillåtna lagringstid på |
|
tio år för uppgifter som finns i tullinformationssystemet. |
|
Förslaget innebär ett förtydligande av möjligheten att använda |
|
information som samlats in genom ömsesidigt bistånd som bevisning i |
|
nationella straffrättsliga förfaranden. Förslaget innebär också att den |
|
nuvarande förordningen görs förenlig med Lissabonfördraget. Även |
|
frågor om dataskydd berörs. |
181 |
|
Skr. 2014/15:65 Förslaget behandlades i rådsarbetsgruppen för tullunionen under året. Ett antal kompromissförslag presenterades som medförde förtydliganden och förbättringar av kommissionens förslag. Ett exempel på detta är att lagringstiden för uppgifter som finns lagrade i tullinformationssystemet ändrades från tio till fem år. Sverige har ställt sig tveksamt till att kommissionen ges rätt att inhämta styrkande handlingar direkt från ekonomiska aktörer. Detta förslag har dock strukits under förhandlingarna i rådsarbetsgruppen.
Sverige har även under förhandlingarna varit tveksamt till att det införs en skyldighet för transportörer att rapportera om containerrörelser till kommissionen. I det slutliga förslaget avser skyldigheten i stället att transportörerna ska rapportera till de nationella tullmyndigheterna. Upp- gifterna ska dock överföras direkt till den av kommissionen inrättade databasen, vilket innebär en smidig teknisk lösning utan att de nationella myndigheterna tappar sin roll i förhållande till kommissionen. Sverige kunde acceptera denna lösning. Förslaget beslutas av rådet i början av 2015.
Överläggning med skatteutskottet hölls i maj.
33.5Direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner
I december 2013 lade kommissionen fram sitt förslag till direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner (se faktapromemoria 2013/14:FPM50). Enligt förslaget ska det finnas en för medlemsstaterna gemensam förteckning över överträdelser av reglerna i tullagstiftningen. I förslaget fastläggs också gemensamma sanktionsskalor och myndigheterna ska vid fastställande av sanktionerna beakta försvårande och förmildrande omständigheter. I förslaget finns även vissa processuella frågor reglerade.
Kommissionen har uppgett att det är ett system med administrativa sanktioner som föreslås.
Den rättsliga grunden som kommissionen har angivit för sitt förslag är artikel 33 i
Riksdagen avgav i slutet av juni ett motiverat yttrande där det anges att den rättsliga grunden, artikel 33
Det italienska ordförandeskapet tog på nytt upp förslaget till direktiv under hösten. Det är för närvarande oklart när diskussionerna kan avslutas.
Överläggning med skatteutskottet hölls i maj.
182
33.6 |
Meddelande om EU:s strategi och |
Skr. 2014/15:65 |
|
handlingsplan för riskhantering på tullområdet |
|
Kommissionen presenterade i januari 2013 ett meddelande om en strategi på ett övergripande plan för EU:s riskhantering på tullområdet (se faktapromemoria 2012/13:FPM56).
Rådet beslutade i juni 2013 om rådsslutsatser i vilka rådet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemstaterna ta fram en sammanhängande strategi för riskhantering och säkerhet i leveranskedjan. Den bygger på en stegindelad handlingsplan och grundliga kostnads- och nyttoanalyser som innefattar juridiska, förfarandemässiga och
I ett nytt meddelande om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet presenterar kommissionen en sådan strategi och handlingsplan (se faktapromemoria 2014/15:FPM1). Kommissionen föreslår en flernivåstrategi som syftar till att tullmyndigheterna ska ha kapacitet att identifiera, bedöma och analysera alla slags hot och risker som är förknippade med varuflödena. Viktiga element är förbättring av kvaliteten på de uppgifter som företagen lämnar till tullmyndigheterna, stärkande av tullmyndigheternas kapacitet, ökat samarbete och informationsutbyte mellan tullmyndigheterna och med andra myndigheter, ökat samarbete med näringslivet samt utnyttjande av potentialen i det internationella tullsamarbetet. I december beslutade rådet om rådslutsatser. Rådet uppmanar medlemstaterna och kommissionen att genomföra strategin och handlingsplanen och rekommenderar att det ska fastställas en realistisk och detaljerad färdplan för detta. Vidare uppmanas kommissionen att stötta medlemstaterna i arbetet med att förbättra riskhanteringen, att säkerställa att regelverket tydligt anger fördelningen av ansvar mellan berörda parter samt att lämna en statusrapport till rådet inom 18 månader. Vikten av balans mellan åtgärder för att stärka säkerheten och handelsförenkling, samt behovet av kostnads- och nyttoanalyser innan åtgärder vidtas understryks.
Att ta fram en strategi och handlingsplan för riskhantering är en viktig del i det omfattande arbetet med att modernisera tullunionen. Det finns kopplingar till arbetet med genomförandet av den nya unionstullkodexen och
33.7Tullunionens tillstånd
Kommissionen presenterade i december 2012 ett meddelande om tullunionens tillstånd (se faktapromemoria 2012/13:FPM55). Frågan om reformeringen av styrningen av tullunionen har behandlats i tullpolicy- gruppen som är en grupp på generaltulldirektörsnivå och leds av kommissionen. I juli 2013 tillsattes en tillfällig arbetsgrupp, bestående av generaltulldirektörerna i 13 medlemsstater (inte Sverige) som skulle diskutera behovet av reformering och ta fram en rapport som skulle ligga
till grund för diskussioner i hela medlemsstatskretsen. Rapporten
183
Skr. 2014/15:65 diskuterades sedermera vid ett högnivåmöte i Aten i mars där även en deklaration antogs. Av den framkom att man ansåg att mycket fungerar väl, men att delar kan förbättras. I maj antogs rådsslutsatser som i huvudsak uttrycker att mycket fungerar väl men att vissa områden kan utvecklas, att man ska bygga vidare på det som fungerar väl, att inga ytterligare befogenheter ska överföras till kommissionen, att operativ ledning är en fråga för medlemsstaterna och att förändringar bör ske stegvis. Av rådsslutsatserna framgår även att en studie ska genomföras för att ta reda på olika alternativ som kan innebära en mer strategisk position för tullfrågor inom rådsstrukturen. En arbetsgrupp bestående av tullattachéer har arbetat med frågan under hösten.
Nu väntas en närmare färdplan för reformeringen av tullunionens styrning från kommissionen.
33.8Förordning om linbaneanläggningar
I mars lade kommissionen fram förslag till förordning om linbane- anläggningar. I dag finns ett direktiv för linbaneanläggningar (2000/9/EG), som föreslås ersättas av en förordning. Förslaget till förordning ska, liksom direktivet, garantera en grundläggande säkerhetsnivå för anläggningarna och säkerställa fri rörlighet på EU:s inre marknad för delsystem och säkerhetskomponenter. Några av de typer av linbaneanläggningar som omfattas av direktivet och förslaget till förordning är bergbanor, gondolbanor, stolliftar och släpliftar.
Förslaget till förordning syftar till att anpassa direktivet till det s.k. varupaketet, som antogs 2008 samt att åtgärda vissa problem som uppstått i samband med genomförandet av gällande direktiv. Problemen handlar om att det funnits skilda uppfattningar om vilka typer av anläggningar som omfattas av direktivet och om viss utrustning bör betraktas som delsystem, infrastruktur eller säkerhetskomponent. De skilda tillvägagångssätten har medfört att marknaden snedvridits och de ekonomiska aktörerna behandlats på olika sätt. Varupaketet, i synnerhet beslut 768/2008/EG, fungerar som en mall för hur rättsakter som reglerar produkter ska utformas när det gäller t.ex. definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (dvs. tillverkare, distributörer etc.), krav på anmälda organ som kontrollerar produkter och marknadskontroll.
Regeringen är positivt inställt till förslaget om anpassning till varu- paketet och till de förtydliganden som förslaget innebär (se fakta- promemoria 2013/14:FPM81.) En viktig fråga för Sverige under förhandlingarna har varit att försäkra sig om att förordningen inte kräver att en särskild myndighet inrättas som ska godkänna linbaneanlägg- ningar. En annan fråga Sverige lyft har gällt otydlighet kring vad som gäller för delsystem och säkerhetskomponenter som en tillverkare inte släpper ut på marknaden separat, utan integrerar i en anläggning. Sverige har varit angeläget om att även dessa produkter ska anses utsläppta på marknaden och därmed omfattas av förordningens krav.
Civilutskottet informerades och samråd med
184
34 |
Offentlig upphandling |
Skr. 2014/15:65 |
Offentlig upphandling spelar en viktig roll i EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi Europa 2020. Reformen av upphandlingslagstiftningen är en av de prioriterade åtgärderna i den första inremarknadsakten. I början av året antog Europaparlamentet och rådet tre nya direktiv på upphandlingsområdet. Två av dessa ersätter nuvarande direktiv om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna och ett direktiv är helt nytt och reglerar tilldelningen av koncessioner. Direktiven ska vara genomförda i medlemsstaterna senast i april 2016.
34.1Direktiv på upphandlingsområdet
Offentlig upphandling spelar en viktig roll i EU:s gemensamma strategi för smart och hållbar tillväxt för alla – Europa 2020. Reformen av upphandlingslagstiftningen är en av tolv prioriterade nyckelåtgärder i inremarknadsakten från april 2011. Kommissionen lämnade förslag till tre nya direktiv på upphandlingsområdet i december 2011. Förhandlingarna av direktiven pågick fram till juli 2013 och i början av år 2014 antog Europaparlamentet och rådet de nya direktiven. Två av dessa ersätter befintliga direktiv om offentlig upphandling och upphandling inom de s.k. försörjningssektorerna (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG respektive direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG). Ett direktiv är helt nytt och reglerar tilldelningen av koncessioner (direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner).
Antagandet av de nya direktiven är ett viktigt led i arbetet för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden. Syftet med de nya direktiven är dels att använda offentliga medel effektivare, dels att ge upphandlande myndigheter och enheter bättre möjlighet att använda offentlig upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål som skyddet av miljön, främjande av innovation, sysselsättning och social integration samt säkerställande av bästa tänkbara villkor för tillhandahållande av sociala tjänster av hög kvalitet. Direktiven ska vara genomförda i medlemsstaterna senast i april 2016.
34.2Elektronisk upphandling
Kommissionens mål är att hela inköpsprocessen ska skötas elektroniskt. I meddelandet Genomgående
185
Skr. 2014/15:65 De nya upphandlingsdirektiven innehåller bestämmelser om e- upphandling som innebär att upphandlingar ska annonseras elektroniskt, upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga elektroniskt och att all kommunikation med upphandlande myndigheter som huvudregel ska ske elektroniskt. Enligt direktiven finns möjligheter att skjuta upp över- gången till
Direktiv 2014/55/EU om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling antogs i april. Direktivet innebär att statliga myndigheter, kommuner, landsting och sådana juridiska personer som omfattas av upphandlingslagstiftningen framöver måste kunna ta emot
I juli antogs en förordning om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner
35 Fri rörlighet för tjänster
Det finns fortfarande en outnyttjad potential för ökad tillväxt och sysselsättning inom tjänstehandeln. Europeiska rådet har uppmanat medlemsstaterna att förbättra genomförandet av tjänstedirektivet. Ambitionen är att öppna upp tjänstemarknaderna och undanröja omotiverade eller oproportionerliga hinder för att garantera lika villkor på tjänstemarknaden. Sverige har ställt sig bakom ambitionen att driva på reformarbetet på tjänsteområdet och att verka för att undanröja hinder för tjänsteföretagen.
35.1Tjänstedirektivet
EU:s tjänstedirektiv är numera genomfört i alla medlemsstater. Detta till trots återstår hinder på den inre marknaden för tjänster och det krävs fortsatta insatser. Arbetet med att fullborda den inre marknaden för
tjänster har under 2014 pågått i två parallella spår.
186
Det ena spåret följer av att Sverige vid Europeiska rådet i oktober 2013 Skr. 2014/15:65 fick gehör för att Europeiska rådet ska erhålla årliga lägesrapporter om medlemsstaternas nationella reformer på tjänsteområdet. Som ett svar på
detta presenterade kommissionen i mars en arbetsplan för den årliga rapporteringen. Den årliga lägesrapporteringen kommer från och med hösten att inkluderas i integrationsrapporten. Arbetsplanen har två målsättningar: ett fortsatt ambitiöst genomförande av tjänstedirektivet och att i nära partnerskap med medlemsstaterna få en fördjupad förståelse för tjänstesektorn och de pågående reformerna. Kommissionen ska analysera de prioriterade tillväxtsektorerna affärs- och professionella tjänster, detaljhandelstjänster och byggtjänster. Vidare ska en översikt av konkurrenskraften på tjänstemarknaden, med fokus på de prioriterade sektorerna, presenteras tillsammans med de ekonomiska effekterna av genomförandet av tjänstedirektivet. Medlemsstaterna har även rapporterat in lättnader i krav och undanröjande av kvarvarande hinder till kommissionen. Syftet är att utvärdera de ekonomiska effekterna av reformarbetet och att se vilket mervärde som kan uppnås i förhållande till vilka slags hinder som undanröjs i medlemsstaterna.
I arbetsplanen nämns även det andra spåret, en kartläggning av kvarvarande hinder på den inre marknaden för tjänster, som aviserades i konkurrenskraftsrådets slutsatser i december 2013. Resultatet ska presenteras i mitten av 2015. Kartläggningen har under året genomförts huvudsakligen genom direkt kontakt med marknadsaktörer vid workshops i gränsregioner inom EU för att fastställa hur olika regelverk uppfattas av tjänsteföretag och konsumenter. Resultatet ska presenteras av kommissionen genom en rapport i början av 2015 vilket ska tjäna som underlag för vad som bör vara nästa steg i processen att undanröja kvarvarande hinder på tjänstemarkaden. Resultatet ska även presenteras vid ett forum för den inremarknaden under våren 2015. Denna konferens avser att avsluta och presentera resultatet av sammanlagt 21 olika workshops som genomförts av kommissionen under året för att få ytterligare kunskap om hur den inre marknaden kan förbättras. Detta svarar upp mot regeringens tidigare beklagande att kommissionen inte presenterat några konkreta förslag till åtgärder trots den övertygande sammanställningen och identifieringen av hinder för tjänsteföretag. Det är därför, enligt regeringens mening, värdefullt att kommissionen driver på det arbete som Europeiska rådet gav ett budskap om.
35.2Detaljhandel
Sektorn handel och distribution utgör 11 procent av EU:s samlade BNP och nästan 15 procent av den totala sysselsättningen inom unionen. Fler än sex miljoner företag, motsvarande 29 procent av alla företag i EU, är verksamma inom denna sektor. I januari 2013 presenterade kommissionen ett meddelande om en europeisk handlingsplan för detalj- handel.
Handlingsplanen syftar bl.a. till att undanröja hinder för utvecklingen av en inre marknad för detaljhandel genom att ta fram en strategi för att förbättra konkurrenskraften och stärka sektorns ekonomiska, sociala och
187
Skr. 2014/15:65 miljömässiga resultat. Under året har kommissionen, i enlighet med handlingsplanen, inlett en granskningsprocess i syfte att inventera vilka nationella krav som ställs vid nyetablering inom detaljhandelssektorn. Granskningsprocessen syftar till att mynna ut i en presentation av goda exempel på området och under våren 2015 avser kommissionen att rapportera det sammantagna resultatet av processen.
Detaljhandelns ekonomiska betydelse och tillväxtpotential har även belysts i Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer (2013/2093(INI). Regeringen har välkomnat kommissionens initiativ till att utveckla den inre marknaden för detaljhandel och anser att samtliga områden som lyfts upp i handlingsplanen är relevanta och av betydelse för utvecklingen av handel och distribution inom EU. Regeringen har särskilt välkomnat kommissionens avisering om nolltolerans för åsidosättande av skyldigheter enligt tjänstedirektivet.
36 Immaterialrätt
Immateriella rättigheter – bl.a. upphovsrätt, patent, varumärken och mönster – representerar betydande värden och har en nyckelfunktion i den globala ekonomin. Utvecklingen och förbättringen av systemen genom förhandlingar inom EU – men även globalt – är av centralt intresse för en kunskapsintensiv ekonomi som den svenska. Arbetet på immaterialrättsområdet syftar till främjandet av innovation och skapande och därmed till målet att främja tillväxt och sysselsättning. Sedan förordningarna om det enhetliga patentskyddet antogs och avtalet om den enhetliga patentdomstolen undertecknades pågår ett intensivt förberedelsearbete för att få det enhetliga patentskyddet och den enhetliga patentdomstolen på plats.
36.1 Enhetligt patentskydd och enhetlig patentdomstol
|
Det enhetliga patentskyddet och en enhetlig europeisk patentdomstol är |
|
av stor betydelse för Europas konkurrenskraft. Det enhetliga patent- |
|
skyddet kommer att göra det möjligt att genom en begäran få ett patent |
|
som täcker hela EU utom Italien, Kroatien och Spanien. Det europeiska |
|
patentverket, som i dag meddelar europeiska patent enligt den europeiska |
|
patentkonventionen, kommer även att ta emot begäran om enhetligt |
|
patentskydd och även i övrigt administrera detta. Den enhetliga patent- |
|
domstolen kommer att vara i princip ensam behörig att handlägga mål |
|
om både det enhetliga patentskyddet och de befintliga europeiska |
|
patenten. Domstolen ska ha en första instans som består av en central |
|
avdelning samt lokala och regionala avdelningar. Den centrala |
|
avdelningen ska ligga i Paris och ha underavdelningar i München och |
188 |
London. Andra instansen ska ha sitt säte i Luxemburg. |
|
I december 2012 antog Europaparlamentet och rådet dels förordning Skr. 2014/15:65 (EU) nr 1257/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att
skapa ett enhetligt patentskydd, dels förordning (EU) nr 1260/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang.
Förordningarna antogs inom ramen för ett fördjupat samarbete mellan alla EU:s dåvarande medlemsstater utom Italien och Spanien. I februari 2013 undertecknande alla EU:s dåvarande medlemsstater utom Polen och Spanien avtalet om den enhetliga patentdomstolen (domstolsavtalet). Kroatien förväntas ansluta sig till det enhetliga patentsystemet inom de närmaste åren.
Avtalet kommer att träda i kraft och förordningarna bli tillämpliga när minst 13 deltagande medlemsstater, inklusive Frankrike, Storbritannien och Tyskland, har ratificerat domstolsavtalet. Hittills har sex medlemsstater, bl.a. Sverige, ratificerat.
Målsättningen är att det enhetliga patentsystemet ska vara operativt som tidigast i slutet av 2015. Förberedelserna för att få det nya patentsystemet på plats sker i två olika processer – en för att införa det enhetliga patentskyddet och en för att inrätta den enhetliga patent- domstolen.
För det enhetliga patentskyddet har ett särskilt utskott (under den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd) etablerats av de deltagande medlemsstaterna. Det särskilda utskottet ska bl.a. se till att nivån på och fördelningen av årsavgifter för de europeiska patenten med enhetlig verkan i praktiken följer de principer som föreskrivs i EU- förordningarna om det enhetliga patentskyddet.
För inrättandet av den enhetliga patentdomstolen har en förberedande kommitté etablerats där de deltagande medlemsstaterna deltar. Sverige innehar posten som vice ordförande i kommittén. Kommittén ska bl.a. ta fram rättegångsregler, rekrytera domare, bygga upp ett
Under våren 2014 ingick Sverige och de baltiska länderna ett avtal om att inrätta en gemensam
36.2Översynen av EU:s varumärkessystem
I mars 2013 presenterade kommissionen förslag till ändringar i den förordning som gör det möjligt att registrera ett varumärke med giltighet i hela EU (gemenskapsvarumärke) och omarbetning av det direktiv som i
189
Skr. 2014/15:65 hög grad harmoniserar den nationella varumärkesrätten inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM94). De föreslagna ändringarna syftar till att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra EU:s varumärkessystem mer tillgängliga och ändamålsenliga. Bland annat ska åtgärderna leda till lägre kostnader, förenklingar, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Samexistensen mellan de nationella varumärkena och gemenskapsvarumärkena ska upprätthållas.
Förhandlingar i rådet inleddes under våren 2013. En första lägesrapport från förhandlingarna presenterades på rådsmötet i december 2013 och en andra rapport lades fram på rådsmötet i maj. Båda rådsmötena föregicks av samråd med
I juli enades medlemsstaterna om en kompromiss om både förord- ningen och direktivet. Det italienska ordförandeskapet fick samtidigt mandat att inleda s.k. trilogförhandlingar med Europaparlamentet. Trilogförhandlingar har inletts under hösten och kommer att fortsätta i vart fall under de första månaderna 2015. Det lettiska ordförandeskapets målsättning är att rättsakterna ska antas innan sommaren 2015.
37 Näringspolitik
Syftet med EU:s industripolitik är att skapa bästa möjliga förutsätt- ningar för konkurrenskraften och goda ramvillkor för näringslivet. Sverige har verkat för en branschövergripande och långsiktigt hållbar europeisk näringspolitik med goda ramvillkor. I arbetet för att stärka konkurrenskraften är hållbarhet, energi- och resurseffektivitet viktiga teman, att principerna om smart lagstiftning tillämpas samt att arbetet för småföretag stärks. Sverige har också verkat för frihandel och öppenhet i EU:s internationaliseringsarbete.
37.1EU:s industripolitik
Under året har konkurrenskraftsrådet diskuterat industripolitik vid tre tillfällen, februari, september och december. Vid mötena i september och december antogs även rådsslutsatser med syfte att göra inspel till kommissionens arbete med integrering av konkurrenskraftaspekten i andra politikområden samt till den handlingsplan för industripolitikens genomförande som Europeiska rådet beställde vid sitt möte i mars.
Vid mötet i februari behandlade rådet kommissionens meddelande För en europeisk industriell renässans (se faktapromemoria 2013/14:FPM57).
Industrins konkurrenskraft behandlades också vid Europeiska rådets möte i mars. I slutsatserna noterade Europeiska rådet vikten av att konkurrenskraftaspekten integreras i alla viktiga politikområden samt beställde en handlingsplan för industripolitikens genomförande. Kommissionen har aviserat att de kommer att presentera handlingsplanen tidigt under våren 2015.
190
Vid rådsmöten i september och december antogs slutsatser med inspel Skr. 2014/15:65 till den nya kommissionens arbete med att stärka industrins konkurrens-
kraft. Vid mötet i september var fokus för slutsatserna ett inspel om integrering av konkurrenskraftaspekten i viktiga politikområden och i december fokuserade slutsatserna på den handlingsplan om genom- förande av industripolitiken som kommissionen ska presentera.
37.2Förenkla för företag inom EU – Smart lagstiftning
Vid rådets möte i december antogs rådsslutsatser om smart lagstiftning. Arbetet inom rådet syftar till att stärka och ta ytterligare steg i arbetet med att förenkla för företag på
Kommissionen har under året presenterat ett nytt meddelande som beskriver kommissionens arbete med att förenkla för företag inom Europeiska unionen: Meddelande om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter (se faktapromemoria 2013/14:FPM96).
37.3Konkurrens och statsstöd
I juni 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om skadeståndstalan vid konkurrensöverträdelser (se faktapromemoria 2012/13:FPM125). Förslaget syftade till att säkerställa att den som lidit skada till följd av konkurrensöverträdelser ska kunna utöva sin rätt till full ersättning för skadan. Förslaget syftade även till att optimera samspelet mellan offentlig och privat tillämpning av konkurrensreglerna, särskilt när det gäller program för eftergift, och tillämpningen av skadeståndsregler i nationella domstolar. Förslaget antogs av rådet den 10 november.
Sveriges målsättning i förhandlingarna var att, med beaktande av svenska nationella processrättsliga principer och domstolars självständig- het, ett direktiv skulle kunna antas som underlättar för skadelidande att få ersättning för skador orsakade av överträdelser av konkurrensreglerna och som effektiviserar tillämpningen av konkurrensreglerna. Sverige verkade särskilt för att förhindra en inskränkning i den fria bevisföringen.
Efter behandlingen av förslaget i rådsarbetsgrupp togs beslut om allmän inriktning vid konkurrenskraftsrådet i december 2013. Överlägg- ning ägde rum med näringsutskottet och samråd med
191
Skr. 2014/15:65 Kommissionen presenterade en vitbok om effektivare kontroll av företagskoncentrationer i EU i juli (se faktapromemoria 2013/14:FPM110). Den innehåller kommissionens överväganden att föreslå förbättringar i kommissionens möjligheter att pröva förvärv av minoritetsandelar som inte innebär förvärv av kontroll men som kan innebära konkurrensproblem. Den innehåller även överväganden om hur ytterligare konvergens och samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna ska kunna främjas vid prövning av företags- koncentrationer.
Kommissionen antog i mars en ny gruppundantagsförordning, 316/2014, om tillämpning av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av avtal om tekniköverföring, varigenom licensgivare licensierar patent,
Kommissionens arbete med moderniseringen av statsstödsregelverket har fortgått under året. Kommissionens övergripande ambition med reformen är att stimulera till bärkraftig tillväxt på en konkurrenskraftig inre marknad. Detta för att stötta målsättningarna i Europa
Arbetet med översynen av enskilda riktlinjer inom moderniserings- arbetet har också fortgått. Under årets första hälft antog kommissionen riktlinjer för exempelvis stöd till riskfinansiering, miljö- och energistöd, stöd till forskning, utveckling, innovation. Därutöver pågår översynen av reglerna för stöd till projekt av gemensamt europeiskt intresse samt ett klargörande av under vilka förutsättningar stöd uppkommer. De huvud- sakliga ändringarna av regelverket är i huvudsak avslutade och arbetet går nu in i en fas där dessa ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen har skapat en särskild arbetsgrupp med syfte att under- lätta medlemsstaternas arbete. Sverige har utsetts till ordförande med ett mandat som löper till 2017.
38 Konsumentpolitik
192
resulterat i ett beslut om allmän inriktning i konkurrenskraftsrådet. Skr. 2014/15:65 Förslagen förväntas bidra till ett förbättrat konsumentskydd och till att
en snedvriden konkurrens på marknaden motverkas.
38.1Konsumentprodukters säkerhet
Kommissionen presenterade i februari 2013 ett förslag till ett produkt- säkerhetspaket som omfattar två förordningar, dels en om konsument- produkters säkerhet (se faktapromemoria 2012/13:FPM77), dels en om marknadskontroll av produkter (se avsnitt 33.1). Förslagen syftar till att uppnå säkrare konsumentvaror på den inre marknaden genom införandet av ett mer enhetligt och tydligt regelverk och ett förbättrat system för marknadskontroll.
Förhandlingsarbetet har avstannat under året på grund av att det finns en blockerande minoritet både för och emot en bestämmelse om obligatorisk ursprungslandsmärkning. Europaparlamentet röstade om förslaget i april och en majoritet stödde då kravet på obligatorisk ursprungslandsmärkning.
Regeringen är positiv till förslaget att förbättra säkerheten för konsumenter och att stärka marknadskontrollen av produkter men anser att det är problematiskt med ett krav på ursprungslandsmärkning i förordningen om konsumentprodukters säkerhet, bl.a. eftersom en sådan bestämmelse i detta sammanhang kan vara missvisande för konsumenter.
Information lämnades till civilutskottet i november. Samråd med EU- nämnden ägde rum i november.
38.2Paketresor och liknande arrangemang
Kommissionen presenterade i juli 2013 ett direktivförslag med reviderade regler om paketresor (se faktapromemoria 2012/13:FPM149). Förslaget syftar till enhetliga regler inom EU för paketresor och s.k. assisterade researrangemang och till att anpassa regelverket till dagens sätt att köpa resetjänster, bl.a. via internet.
Europaparlamentet röstade om förslaget i mars. Förhandlingsarbetet i rådet, som har varit intensivt under hösten, resulterade i att ett beslut om en allmän inriktning kunde tas i konkurrenskraftsrådet i december.
Regeringen är positiv till initiativet att utvidga konsumentskyddet så att fler kombinationer av resetjänster omfattas. Regeringen anser också att det beslutade kompromissförslaget innebär en god balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen samt motverkar en snedvriden konkurrens på resemarknaden.
Överläggning med civilutskottet ägde rum i maj och information lämnades i november. Samråd med
193
Skr. 2014/15:65 |
38.3 |
Personlig skyddsutrustning |
|
Kommissionen presenterade i mars ett förslag till en förordning om |
|
|
personlig skyddsutrustning som ska ersätta nuvarande direktiv. Syftet är |
|
|
att förbättra hälso- och säkerhetsskyddet för användare av personlig |
|
|
skyddsutrustning, garantera lika villkor för näringsidkare och förenkla |
|
|
regelverket. Förslaget innebär att regelverket anpassas till det s.k. varu- |
|
|
paketet. |
|
|
Ett beslut om en allmän inriktning togs vid konkurrenskraftsrådet i |
|
|
december. Regeringen är positiv till kompromissförslaget som stärker |
|
|
skyddet för användare av personlig skyddsutrustning samtidigt som den |
|
|
administrativa bördan för näringsidkare beaktas. |
|
|
Civilutskottet informerades i maj och november. Samråd med EU- |
|
|
nämnden ägde rum i november. |
39 Forskning och innovation
EU och medlemsstaterna har delad kompetens inom forskning och innovation. Syftet med politiken är att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forsknings- område med fri förlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik samt att främja utvecklingen av unionens konkurrenskraft. EU:s finansiella insatser inom området kanaliseras via ett särskilt ram- program. Ett nytt ramprogram, Horisont 2020, sjösattes vid årets början och kommer att löpa under perioden
39.1 Horisont 2020
EU:s ramprogram för forskning och innovation för perioden
Svenska aktörer har varit framgångsrika i tidigare ramprogram vilket därför gett ett positivt finansiellt återflöde för Sverige. I de första utlysningarna under 2014 har beviljandegraden för svenska aktörer varit fortsatt god. Sveriges medverkan till att Horisont 2020 genomförs väl sker framför allt genom arbetet i programkommittéerna och framtagandet av dess tvååriga arbetsprogram. Representanter för Regeringskansliet och myndigheter ingår i programkommittéerna som leds av kommissionen.
194
Under 2014 har förhandlingar om arbetsprogrammet för
förväntas fattas under 2015.
39.2Europeiska forskningsområdet
I syfte att skapa en inre marknad för kunskap, forskning och innovation, påbörjades år 2000 arbetet med Europeiska forskningsområdet (ERA). Olika typer av insatser har genomförts på såväl
En framstegsrapport för förverkligandet av ERA har tagits fram två gånger, 2013 och 2014. Rådsslutsatser om ERA antogs av konkurrens- kraftsrådet i februari och tog sin utgångspunkt i framstegsrapporten från 2013. I rådsslutsatserna inbjöds medlemsstaterna att tillsammans med kommission och den rådgivande kommittén för forskning och innovation (ERAC) ta fram gemensamma strategiska målsättningar för det fortsatta arbetet inom ERA i form av en färdplan.
I september presenterade kommissionen den andra framstegsrapporten om förverkligandet av ERA (se faktapromemoria 2014/15:FPM4). I den ges rekommendationer inom de prioriterade insatsområdena, dvs. effektivare nationella forskningssystem, optimalt transnationellt sam- arbete, forskningens infrastruktur, öppen arbetsmarknad för forskare, jämställdhet, optimal spridning och överföring av vetenskaplig kunskap samt internationellt samarbete. Vidare framhålls att mycket har uppnåtts för att förverkliga ERA, men att det europeiska forsknings- och innovationslandskapet fortfarande är fragmenterat och att ERA därför inte är helt förverkligat. I framstegsrapporten jämförde kommissionen det europeiska forskningsområdets utveckling med den inre marknadens utveckling, som succesiv och pågående.
Utifrån framstegsrapporten har rådsslutsatser tagits fram vilka antogs på konkurrentkraftsrådet i december. I rådsslutsatserna betonas därför övergripande behovet av att medlemsstaterna tillsammans med kommissionen genomför olika reformer och satsningar för att uppnå ett fullt förverkligat ERA.
Mot bakgrund av framstegsrapporten diskuterade forsknings- ministrarna ERA vid mötet i konkurrenskraftsrådet i både september och december. Inför mötet i september hölls samråd med
195
Skr. 2014/15:65 |
39.3 |
Forskning och innovation som källa till förnyad |
|
|
tillväxt |
|
I juni presenterade kommissionen meddelandet ”Forskning och |
|
|
innovation som källor till förnyad tillväxt” (se faktapromemoria |
|
|
2013/14:FPM101). Den kan ses som en del av Europa |
|
|
medlemsstaterna kommit överens om att de totala |
|
|
unionen bör uppgå till 3 procent av BNP. I meddelandet anges ett antal |
|
|
förslag med målsättningen att effektivisera utfallet av investeringar i |
|
|
forskning och innovation, bl.a. genom nationella reformer, i syfte att |
|
|
bättre bidra till tillväxt. |
|
|
Utifrån meddelandet har rådsslutsatser tagits fram som anger att |
|
|
offentliga investeringar bör kombineras med långtgående reformer av |
|
|
forsknings- och innovationssystemen för att t.ex. bidra till att öka den |
|
|
privata sektorns investeringar i forskning och innovation. Råds- |
|
|
slutsatserna inkluderar även ett fullt förverkligat ERA liksom grund- |
|
|
läggande förutsättningar för transnationellt samarbete på både nationell |
|
|
nivå och |
|
|
På konkurrenskraftsrådet i september hölls en riktlinjedebatt angående |
|
|
rådsslutsatserna för ”Forskning och innovation som källor till förnyad |
|
|
tillväxt” vilka sedan antogs på rådet i december. Inför mötet i september |
|
|
hölls samråd med |
|
|
överläggning med utbildningsutskottet och samråd med |
39.4 |
Partnerskapsprogram |
I juli 2013 presenterades kommissionens meddelande om partnerskaps- |
|
program inom forskning och innovation (se faktapromemoria |
|
2012/13:FPM153) tillsammans med ett antal specifika förslag till |
|
program inom olika forsknings- och innovationsområden under artikel |
|
185 och artikel 187 i |
|
till att mobilisera en total investering på ca 22 miljarder euro, varav ca en |
|
tredjedel finansieras genom EU:s budget ur Horisont 2020 och resten |
|
från näringslivet och medlemsstaterna. Sverige har generellt ställt sig |
|
positiv till de föreslagna programmen. |
|
Konkurrenskraftsrådet tog ställning till programmen i december 2013. |
|
Överläggning hölls med utbildningsutskottet och samråd med EU- |
|
nämnden ägde rum i november 2013. Partnerskapsprogrammen för- |
|
handlades sedan under de första månaderna av 2014 i ett ordinarie |
|
lagstiftningsförfarande och fastställdes i april. |
|
39.5 |
Europeiska innovationspartnerskap |
Europeiska innovationspartnerskap (EIP) föreslogs av kommissionen i |
|
flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen som är en del av strategin |
|
Europa 2020 (se faktapromemoria 2010/11:FPM20). Partnerskapen ska |
|
bidra till att testa nya tillvägagångssätt när det gäller EU:s forsknings- |
196 |
och innovationsaktiviteter. De ska drivas av utmaningar, agera i hela |
|
forsknings- och innovationskedjan samt integrera och förbättra Skr. 2014/15:65 samordningen av befintliga instrument och initiativ. Innovations-
partnerskap har hittills inrättats för råvaror, aktivt och hälsosamt åldrande, vatten och hållbart jordbruk samt s.k. smarta städer och samhällen. Under året har innovationspartnerskapen utvärderats av en oberoende expertgrupp som presenterat en rapport kallad ”Outriders for European Competitiveness”. I den konstateras att EIP visserligen är ett fruktbart instrument för innovation men att det behöver utvecklas, bl.a. behövs ett ännu tydligare fokus på innovation.
39.6Europeiska institutet för innovation och teknik
Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) består av ett antal kunskaps- och innovationsplattformar
Kommissionen utlyser
40 Den europeiska rymdpolitiken
Rymdverksamheten spelar en viktig roll för möjligheten att framgångsrikt möta globala samhälleliga utmaningar samt skapa innovativa lösningar och ge kunskap inom områden som har stor betydelse för samhällsutvecklingen. Forskning i och om rymden ger ny kunskap om frågor kring livets ursprung och förutsättningar i vårt eget och andra planetsystem. Rymdteknik används av myndigheter, företag och privatpersoner inom områden som transport, logistik, jord- och skogsbruk, miljö, klimat, finansiella transaktioner, media och kommunikation.
Under året har rådsarbetet framför allt inneburit diskussioner kring utvecklingen av samarbetet mellan EU och det europeiska rymd- organet ESA och om en vision för en förnyad europeisk rymdpolitik.
197
Skr. 2014/15:65 Dessutom inleddes diskussioner om ett förslag till direktiv från kommissionen om spridning av jordobservationsdata från kommersiella satelliter.
40.1Ett utvecklat samarbete mellan EU och ESA
Vid konkurrenskraftsrådets möte om rymdfrågor i februari presenterade kommissionen en framstegsrapport från sitt arbete med att utveckla relationerna med det europeiska rymdorganet ESA. I rapporten redo- gjordes för fyra alternativ till utformning av samarbetsrelationen: oförändrad utformning, förbättrat samarbete men med EU och ESA som separata organisationer, en
Vid konkurrenskraftsrådets möte om rymdfrågor i maj antogs slutsatser om behovet av en delad
40.2Direktiv om spridning av jordobservationsdata från satelliter för kommersiella ändamål
I juni presenterade kommissionen ett förslag till direktiv som syftar till att säkerställa att den inre marknaden för produkter och tjänster baserade på högupplösta satellitdata (HRSD) från kommersiella satelliter fungerar och utvecklas väl. Det handlar om att inrätta en öppen, rättvis och konsekvent rättslig ram för alla medlemsstater. Målet för initiativet är att främja tillväxten av marknaderna för jordobservation i Europa, särskilt tjänstemarknaden, att främja konkurrenskraften hos EU:s sektor för jordobservation, och att främja konkurrenskraften hos företag som använder jordobservationsdata i Europa.
|
40.3 |
Första stegen mot en samlad rymdpolicy |
|
Vid konkurrenskraftsrådets möte om rymdfrågor i december antogs |
|
|
slutsatser som anger motiv och prioriteringar för en förnyad och |
|
|
långsiktig europeisk rymdpolicy, för att bl.a. utnyttja rymdteknologins |
|
|
potential och finna synergier mellan rymdverksamhet och andra |
|
|
samhällsområden. Rådet inbjuder kommissionen att i samarbete med |
|
|
ESA och medlemsstaterna utveckla vad som kan bli en långsiktig vision |
|
|
för europeisk rymdverksamhet. Syftet är att stödja bl.a. ekonomisk |
|
|
tillväxt, arbetsskapande och vetenskap i världsklass. Kommissionen |
|
198 |
inbjuds också att föreslå ytterligare åtgärder för att utveckla ett hållbart |
partnerskap mellan EU och ESA. Överläggning med utbildningsutskottet Skr. 2014/15:65 och samråd med
41 Sammanhållningspolitiken
EU:s sammanhållningspolitik har som mål att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom EU. Den ska bidra till att minska regionala skillnader, främja social inkludering och medverka till tillväxt och utveckling. I slutet av 2013 nåddes en överens- kommelse mellan Europaparlamentet och rådet om sammanhållnings- politikens lagstiftningspaket. Fokus under året har legat på att förtydliga lagstiftningen via delegerade och genomförandeakter samt att ta fram och godkänna partnerskapsöverenskommelse och struktur- fondsprogram. Mycket av arbetet har främst skett via bilaterala förhandlingar mellan Sverige och kommissionen för att säkerställa att den svenska partnerskapsöverenskommelsen och de operationella programmen ska kunna godkännas under året.
Under året har lagstiftningspaketet för sammanhållningspolitiken förtydligats via antagandet av delegerade akter och genomförandeakter. Sverige har under arbetet fört fram vikten av att akterna ska klargöra förutsättningarna för genomförandet av politiken.
Rådsslutsatser antogs om den sjätte sammanhållningsrapporten där man drar lärdommar från programperioden
Under hösten godkändes den svenska partnerskapsöverenskommelsen vilket är ett strategiskt dokument som syftar till att effektivisera genom- förandet av programmen för
Partnerskapsöverenskommelsen omfattar Landsbygdsprogrammet (36 miljarder kr), Regionalfondsprogrammen (16 miljarder kr), Socialfonds- programmet (13 miljarder kr) och Havs- och fiskeriprogrammet (ca 1,5 miljarder kr). Alla konkreta insatser kommer ske inom ramen för program i de olika fonderna. Tidplanen är lite varierande för de olika fonderna men programmen håller på att färdigställas och kommer kunna starta under 2015.
199
Skr. 2014/15:65 DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH
ENERGI
42 Transporter
Ett väl fungerande och långsiktigt hållbart transportsystem är en viktig förutsättning för att möta klimatutmaningen och för att stärka EU:s ekonomi och konkurrenskraft. En hel del arbete återstår fortfarande innan den inre marknaden för transporter kan anses färdig. Tre nyckelåtgärder i den andra inremarknadsakten avser transportområdet, nämligen det fjärde järnvägspaketet, sjöfartsmarknaden och utvecklingen av det gemensamma luftrummet. Arbetet i rådet med dessa åtgärder har under året främst avsett järnvägs- och luftfarts- frågorna men arbetet med det s.k. hamnpaketet har också avancerat betydligt. Europaparlamentet har dock inte avslutat sin första behandling av detta förslag.
Under året antogs ny lagstiftning om färdskrivare, alternativa bränslen, fordonsbesiktning, flygplatsbuller,
42.1Frågor som rör flera transportslag
42.1.1Transeuropeiska transportnät
Som en uppföljning av arbetet med Europa
Samråd med
42.1.2Infrastruktur för alternativa bränslen
I oktober antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen. Syftet med direktivet är att minimera transporternas oljeberoende och minska deras inverkan på miljön.
Centralt i direktivet är att varje medlemsstat ska ta fram ett nationellt handlingsprogram för utvecklingen av marknaden för alternativa bränslen i transportsektorn. Handlingsprogrammet ska bl.a. innehålla nationella mål för utbyggnaden av laddningsstationer för elfordon, tank- stationer för flytande naturgas (LNG) och tankstationer för komprimerad naturgas (CNG). Om medlemsstaterna så väljer kan även tankstationer för vätgas inkluderas. Laddningsstationerna och tankstationerna ska
200
uppfylla
Under behandlingen i rådet var flera medlemsstater, inklusive Sverige, kritiska till kommissionens förslag på flera punkter (se faktapromemoria 2012/13:FPM65). En gemensam nämnare i denna kritik var att förslaget inte tog hänsyn till de enskilda medlemsstaternas förutsättningar. Denna kritik resulterade i att det antagna direktivet genomsyras av en betydligt större flexibilitet för medlemsstaterna jämfört med kommissionens förslag.
Samråd med
42.1.3Satellitnavigeringsprogrammet Galileo
Förordningen (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om upp- byggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen behandlar finansieringen av satellitnavigeringsprogrammen Galileo och Egnos och innehåller detaljerade regler om styrningen av programmen under kommande budgetperiod. Genom förordningen fick den europeiska byrån för globala satellitnavigeringssystem (GNSS) nya uppgifter och kommissionen lade därför fram förslag till ändring av den förordning som styr byråns verksamhet (se faktapromemoria 2012/13:FPM75). Detta förslag har behandlats av rådet som kunde besluta en allmän inriktning i oktober 2013.
Inför rådsmötet ägde samråd med
42.2Landtransporter
42.2.1Förordningen om färdskrivare
I juli 2011 lade kommissionen fram ett förslag om ändring av förordningen om färdskrivare vid vägtransporter (se faktapromemoria 2011/12:FPM22). Vid rådets möte i juli antog rådet en politisk överenskommelse om förordningen. Förslaget överensstämmer i huvudsak med den text som beslutats som en allmän riktlinje under 2012. Under året har diskussioner förts med Europaparlamentet och en uppgörelse har nåtts. Europaparlamentet antog förslaget i januari och rådet bekräftade uppgörelsen i februari.
42.2.2Kontrollbesiktningsfrågor
Kommissionen presenterade i juli 2012 ett förslag till förordning om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet (se faktapromemoria 2011/12:FPM173). Förslaget ingick tillsammans med ett förslag till förordning om flygande inspektion i det
201
Skr. 2014/15:65 s.k. besiktningspaketet vars mål är att spara
Det övergripande syftet med förslagen är att förbättra trafiksäkerheten och minska antalet dödade i vägtrafik inom EU genom harmoniserade trafiksäkerhetskontroller av fordon. Jämfört med gällande
De båda förslagen har behandlats i rådet och Europaparlamentet under 2012 och 2013. Under förhandlingarna har bl.a. den rättsliga formen ändrats till direktiv.
Samråd med
42.2.3Vägfordons mått och vikt
Våren 2013 presenterade kommissionen sitt förslag till direktiv om ändring av direktivet om största tillåtna dimensioner och vikter för vissa vägfordon (se faktapromemoria 2012/13:FPM111). Arbetet i rådet påbörjades i januari.
Förslaget innebär främjande av intermodala transporter, främjande av aerodynamiska hytter, aerodynamiska anordningar på fordon, el- och hybridmotorer som har en positiv inverkan på miljön. Eftersom vikten/längden på dessa miljöfrämjande element ofta innebär att fordonen väger mer/är längre än de värden som fastställts i direktivet, föreslås vissa undantag för sådana fordon.
Det viktigaste för Sverige i kommissionens förslag var att tillåta gränsöverskridande användning av längre fordon för godstransporter, om två berörda medlemsstater med gemensam gräns redan tillåter längre fordon. Det förslaget förkastades av Europaparlamentet och av majoriteten i rådet. Sveriges målsättning har varit att både längre och tyngre lastbilar ska få möjlighet att köra över gränserna mellan fler än två medlemsstater där sådana fordon är tillåtna.
Sverige stödde överenskommelsen som antogs i juni, men lämnade ett uttalande till protokollet att medlemsstater som tillåter fordon och fordonskombinationer med avvikande dimensioner eller vikter som anges i direktivet även framöver måste tillåtas korsa gränser mellan medlems- stater som tillåter dem. Även kommissionen lämnade ett uttalande till protokollet, vilket gick i linje med den svenska målsättningen.
Samråd med
Eftersom Europaparlamentets och rådets positioner på många punkter skiljt sig väsentligt från varandra, har förhandlingarna varit komplicerade och utdragna. Men en uppgörelse mellan rådet och Europaparlamentet väntas nås i början av 2015.
202
42.2.4 |
Nödlarmstjänsten |
Skr. 2014/15:65 |
Nödlarmstjänsten
Nödlarmssystemet
Förslaget till förordning om typgodkännandekrav för montering av fordonsbaserade
Samråd ägde rum med
Förslaget till beslut om införande av ett interoperabelt
Samråd ägde rum med
Sverige är positivt till
42.2.5Gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott
Den 6 maj ogiltigförklarade
fordonsregister för att identifiera ägare till fordon som varit inblandade i
203
Skr. 2014/15:65 trafikbrott i andra medlemsstater än den där de är registrerade. Domstolen uttalade att direktivet skulle ha fortsatt verkan fram till ikraftträdandet av ett nytt direktiv med korrekt rättslig grund (artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
Kommissionen har därför utarbetat ett förslag till nytt direktiv med artikel 91 i
Rådet antog en allmän riktlinje om förslaget i oktober och samråd med
42.2.6 Fjärde järnvägspaketet
|
I januari 2013 lade kommissionen fram sitt i den andra inremarknads- |
|
akten aviserade förslag om ett fjärde järnvägspaket vilket innehåller |
|
sammanlagt sex rättsakter (se faktapromemorior 2012/13:FPM66 och |
|
2012/13:FPM67). Det övergripande syftet med paketet är att fullborda |
|
lagstiftningen som inrättar ett gemensamt europeiskt järnvägsområde |
|
genom att förbättra kvaliteten och öka valfriheten när det gäller |
|
järnvägstjänster i Europa. Paketet är indelat i två tematiska huvuddelar |
|
eller pelare. Den första rör driftskompatibilitet och säkerhet och den |
|
andra framförallt fortsatt öppning av marknaden för järnvägstransporter, |
|
bl.a. för inrikes persontrafik, krav på konkurrensutsatt upphandling av |
|
avtalad trafik och mer detaljerade principer för styrning av infrastruktur- |
|
förvaltare. |
|
Rådsbehandlingen började i februari 2013 med den första pelaren. I |
|
juni fattade rådet beslut om politisk överenskommelse för de tre berörda |
|
rättsakterna. |
|
Resultatet av förhandlingarna om den tekniska pelaren blev att |
|
kommissionens förslag omarbetades i väsentliga delar. Behörigheten att |
|
besluta om godkännande av fordon och utfärdande av säkerhetsintyg till |
|
järnvägsföretag delas mellan Europeiska järnvägsbyrån och de nationella |
|
säkerhetsmyndigheterna (i Sverige Transportstyrelsen). Sökande kan |
|
välja att vända sig till den nationella myndigheten om fordonet endast är |
|
avsett för inhemsk trafik eller om järnvägsföretaget bara verkar inom det |
|
egna landet. I övriga fall utfärdar byrån godkännandet eller intyget, efter |
|
att ha inhämtat yttranden från de berörda nationella myndigheterna. |
|
Dessutom införde rådet en tillsynsartikel i säkerhetsdirektivet som ger de |
|
nationella myndigheterna exklusiv behörighet att bedriva tillsyn av |
|
verksamheter inom det egna landet. |
|
Förhandlingarna om marknadsöppningsdelen av paketet inleddes efter |
|
rådsbeslutet och har fortsatt under hösten. En riktlinjedebatt hölls på |
204 |
rådets möte i oktober och visade att det finns motstånd bland många |
|
medlemsstater mot flera detaljförslag i marknadsöppningsdelen av Skr. 2014/15:65 paketet. Vid rådets möte i december lade ordförandeskapet fram en
lägesrapport om de två debatterade rättsakterna. Av denna framgår att det finns stöd bland flertalet medlemsstater för fortsatt marknadsöppning och för principen om att kollektivtrafikavtal ska upphandlas i konkurrens. Samtidigt fattade rådet beslut om allmän inriktning när det gäller upp- hävande av förordningen om regler för järnvägsföretagens redovisning.
Europaparlamentet antog lagstiftningsresolutioner för samtliga rätts- akter i paketet i februari. Informella trepartsförhandlingar har därefter inletts med parlamentet kring de tre rättsakterna i den tekniska pelaren. Dessa kommer att fortsätta under första kvartalet 2015.
Samråd med
42.2.7Arbetstider inom inlandssjöfarten
I EU:s lagstiftning behandlas transporter på inre vattenvägar som land- transporter.
Arbetstiden för mobila arbetstagare inom inlandssjöfarten regleras genom direktiv 2003/88/EG (arbetstidsdirektivet). Då direktivet förhandlades kunde man inte enas om att direktivets allmänna bestämmelser om dygns- och veckovila eller begränsning av nattarbete skulle omfatta alla sådana arbetstagare pga. inlandssjöfartens särdrag. Det föreskrevs i stället att medlemsstaterna skulle vidta de åtgärder som krävdes för att säkerställa att mobila arbetstagare har rätt till ”tillräcklig vila”. Arbetsmarknadens parter på
I juli presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om genom- förande av det europeiska avtal som ingåtts av European Barge Union (EBU), European Skippers Organisation (ESO) och Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) om arbetstidens förläggning i vissa avseenden inom inlandssjöfarten, (se faktapromemoria 2013/14:FPM108).
Ett förslag till politisk överenskommelse togs fram inför för- beredelserna för
Samråd ägde rum med
205
Skr. 2014/15:65 |
42.3 |
Sjöfart |
42.3.1Finansiering av några av sjösäkerhetsbyråns uppgifter
Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) har särskilda uppgifter i fråga om insatser vid föroreningar från fartyg och fr.o.m. 2013 även vid olyckor på olje- och gasanläggningar till havs. I april 2013 presenterade kommissionen ett förslag som syftar till att förnya den fleråriga finansieringen för dessa insatser för perioden
I samband med rådsmötet ägde samråd rum med
Sverige verkade i rådet för ett lägre belopp än vad som beslutades enligt den allmänna riktlinjen (154 miljoner euro justerat för inflation). I Europaparlamentet röstade transport- respektive budgetutskottet för att beloppet skulle höjas till 185,5 miljoner euro. Under våren nådde institutionerna en överenskommelse i den första behandlingen av förslaget. Beloppets storlek beslutades bli 160,5 miljoner euro.
42.3.2EU:s sjöfartsstrategi fram till och med 2018
År 2009 presenterade kommissionen meddelandet ”Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018”. Meddelandet tog bl.a. upp sjöfartens konkurrenskraft, sysselsättningsfrågor, kvalitets- sjöfart och internationellt samarbete. Enligt rådsslutsatserna om meddelandet skulle kommissionen genomföra en halvtidsöversyn.
Rådsarbetsgruppen för sjöfart förhandlade under våren fram ett förslag till en ministerdeklaration med inspel till den kommande halvtids- översynen. Deklarationen antogs under det informella transportminister- rådet i maj. Därefter presenterade ordförandeskapet ett förslag till rådsslutsatser som antogs på
I samband med rådsmötet hölls ett samråd med
42.3.3 Hamnpaketet
|
I början av sommaren 2013 presenterade kommissionen ett förslag till |
|
förordning om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för |
|
hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar (se faktapromemoria |
206 |
2012/13:FPM128). Förslaget syftar till att bidra till ett mer effektivt och |
|
hållbart transeuropeiskt transportnät
hjälper dem att hantera olika transport- och logistiktjänster. Utgångs- punkten är rätten att erbjuda hamntjänster som ska vara öppna för alla. Insynen i hamnfinansieringen ska ökas för att undvika snedvriden konkurrens och samtidigt ska det redovisas hur offentliga medel fördelas mellan olika typer av hamnverksamhet.
Samtliga 319 kusthamnar inom
Samråd med
42.4Den integrerade havspolitiken
Den integrerade havspolitiken inrättades vid utgången av 2007 genom att Europeiska rådet antog slutsatser med anledning av en vitbok från kommissionen om detta tvärsektoriella politikområde. Under året har rådsarbetet främst inriktats på en maritim säkerhetsstrategi som beslutades i juni, och efterföljdes av utarbetandet av en handlingsplan under hösten.
Samråd med
Säkerhetsstrategin och handlingsplanen innehåller åtgärder för att stärka säkerheten till sjöss och längs kusterna i EU:s medlemstater. Ansvaret för åtgärderna har fördelats på kommissionen, EU:s utrikes- tjänst, medlemsstaterna och vissa av EU:s byråer. Fortsatt arbete för att etablera en gemensam informationsmiljö sker också inom det tvär- sektoriella området sjöövervakning.
42.5Luftfart
42.5.1 |
Det gemensamma luftrummet |
|
Kommissionen presenterade i juni 2013 en revidering av lagstiftningen |
|
|
kring det gemensamma europeiska luftrummet (se faktapromemoria |
|
|
2012/13:FPM136). Paketet innehöll en sammanskrivning av det fyra lag- |
|
|
stiftningarna om det gemensamma luftrummet samt justeringar i |
|
|
förordningen om den europeiska byrån för luftfartssäkerhet (216/2008). |
|
|
Kommissionens övergripande syfte är att påskynda genomförandet av det |
|
|
gemensamma luftrummet. Föreslagna ändringar rör bl.a. former för |
|
|
bildande av funktionella luftrumsblock, medlemsstaternas roll i |
|
|
preciseringen av prestationsmål och former för anställning av personal i |
|
|
nyckelbefattningar i de nationella tillsynsmyndigheterna. |
|
|
Förslaget diskuterades vid ett informellt transportministermöte i |
|
|
september |
2013 där medlemsstaterna var starkt kritiska mot |
207 |
Skr. 2014/15:65 kommissionens förslag. Skälen var att elementen av överstatlighet och medlemsstaternas minskade möjlighet till påverkan av prestationsmålen. Det italienska ordförandeskapet har under hösten drivit frågan i en riktning som medlemsstaterna kunnat acceptera. Flera av kommissionens förslag som initialt ogillades har nått acceptabla lösningar. Rådet antog en allmän inriktning om förslagen i december.
Samråd med
42.5.2Flygplatspaketet
Arbetet i rådet med det s.k. flygplatspaketet påbörjades under 2012. Det innehåller förslag till översyn av direktiven om marktjänster och buller från flygplatser och av den s.k. slotsförordningen (se faktapromemoria 2011/12:FPM73, 2011/12:FPM75 respektive 2011/12:FPM74). ”Slots” är en benämning på start- och landningstider för flygplan. Rådet antog under samma år allmänna inriktningar för de tre rättsakterna inom paketet. Europaparlamentet förkastade initialt kommissionens förslag till ändring av marktjänstedirektivet vilket påverkade även de andra rätts- akterna. Under året har en överenskommelse om förslaget om buller från flygplatser nåtts mellan rådet och Europaparlamentet.
|
42.5.3 |
Översyn av flygpassagerares rättigheter |
|
Kommissionen presenterade i juni 2013 ett förslag till ändringar av två |
|
|
||
|
promemoria 2012/13:FPM91). De mest centrala frågorna gäller flyg- |
|
|
bolagens skyldigheter vid olika fall av resestörningar som exempelvis |
|
|
inställda och försenade flyg. Passageraren kan vid sådana tillfällen ha rätt |
|
|
till ekonomisk kompensation och assistans av olika slag. |
|
|
Bakgrunden till kommissionens ändringsförslag är dels att flygbolag |
|
|
till viss del underlåter att fullgöra sina skyldigheter gentemot |
|
|
passagerarna enligt |
|
|
situation är sådan att de mest kostsamma aspekterna av förordningarna |
|
|
behöver minskas. Förslaget syftar därför till att säkerställa att |
|
|
passagerarnas rättigheter verkligen tillvaratas samtidigt som flygbolagens |
|
|
finansiella kapacitet beaktas i högre utsträckning. |
|
|
Förslaget förhandlades i rådet under hösten 2012 och våren 2013. |
|
|
Sverige ställde sig i förhandlingarna i huvudsak bakom inriktningen på |
|
|
förslaget i de centrala frågorna, men har framhållit att passagerarnas |
|
|
rättigheter inte får urholkas. |
|
|
Trots stora ansträngningar har rådet inte lyckats nå en politisk överens- |
|
|
kommelse. Anledningen till detta var främst den mellan Spanien och |
|
|
Storbritannien olösta frågan om förordningens tillämpning på flygplatsen |
|
|
i Gibraltar. |
|
|
Vid rådets möte i juni presenterades därför endast en lägesrapport, |
|
|
vilket föregicks av information till civilutskottet och samråd med EU- |
|
|
nämnden. Förhandlingarna har sedan dess legat nere. Det inkommande |
|
|
lettiska ordförandeskapet har annonserat att förslaget ska tas upp för |
|
208 |
fortsatt behandling i rådet. |
Europaparlamentet antog i februari sin ståndpunkt vid första Skr. 2014/15:65 behandlingen på grundval av det förslag som kommissionen lagt fram. Europaparlaments förslag innehåller såväl en rad ändringar av
kommissionens ursprungliga förslag som flera egna förslag. Ändringarna och de egna förslagen går i passagerarvänlig riktning.
43 Politiken för informationssamhället
De åtgärder som vidtas inom området politiken för informations- samhället syftar till att skapa goda förutsättningar för väl fungerande marknader och effektiv konkurrens. Hushåll och företag ska ha till- gång till effektiv, robust och säker infrastruktur och bästa möjliga utbud av kommunikationstjänster. Sverige har under året prioriterat frågorna om den europeiska inremarknaden för elektronisk kommunikation och om åtgärder för att minska kostnaderna vid bredbandsutbyggnad. Direktivet om åtgärder för att minska kostnaderna vid bredbandsutbyggnad har beslutats.
43.1 Europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation
Kommissionen presenterade i september 2013 ett förslag till förordning |
|
med åtgärder för att stärka den europeiska inremarknaden för elektronisk |
|
kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent (se fakta- |
|
promemoria 2013/14:FPM8). Förhandlingarna i rådet har pågått i drygt |
|
ett år. |
|
Kommissionen har presenterat ett antal mål för förslaget varav det |
|
främsta är att förverkliga den inre marknaden för elektronisk |
|
kommunikation genom att undanröja hinder som i sig fragmenterar |
|
marknaden. Förslaget omfattar flera olika områden, och är både |
|
omfattande och juridiskt och tekniskt komplicerat. |
|
Det är Sveriges inställning att förslagets effekter noggrant måste |
|
utredas och att kommissionens konsekvensutredning, som tagits fram |
|
under en mycket kort tid, lider av allvarliga brister. Förslaget har |
|
remitterats och konsekvensutredningen och ett fyrtiotal remissvar har |
|
inkommit. |
|
I sak delar regeringen kommissionens inställning att förverkligandet av |
|
en digital inre marknad, där sektorn för elektronisk kommunikation utgör |
|
en viktig del, kan bidra till tillväxt och skapa jobb i Europa. Det |
|
huvudsakliga målet för regeringen i förhandlingarna är att värna och |
|
stärka den inre marknaden samtidigt som möjligheter att vidta nationella |
|
åtgärder för att nå angelägna mål måste kunna behållas. |
|
Det finns redan ett omfattande |
|
bestående av i huvudsak ett antal direktiv. Kännetecknande för regel- |
|
verket är att målen i hög grad ska uppfyllas genom konkurrens och |
|
teknikneutralitet eftersom den tekniska utvecklingen går så snabbt samt |
209 |
|
Skr. 2014/15:65 en balans mellan gemensamma regler och flexibel tillämpning på nationell nivå. Förslaget kommer därför också att analyseras i ljuset av befintligt regelverk och dess tillämpning.
Överläggning hölls med trafikutskottet och samråd med
43.2Direktiv om nät- och informationssäkerhet
Kommissionen presenterade i februari 2013 ett förslag till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen.
Förslaget till direktiv ålägger alla medlemsstater att se till att de har en miniminivå av nationell kapacitet genom att inrätta nationella myndigheter för nät- och informationssäkerhet, inrätta incident- hanteringsorganisationer (CERT) och anta nationella strategier för nät- och informationssäkerhet.
Enligt förslaget ska det också skapas två nivåer av samverkan mellan medlemsstaterna; en strategisk, övergripande nivå och en annan nivå där myndigheterna samarbetar och utbyter erfarenheter och diskuterar icke- känslig information relaterad till incidenter. Därtill kan de myndigheter som så vill gå in i djupare samarbete.
Aktörer inom specifika kritiska sektorer kommer att åläggas att underrätta de behöriga myndigheterna om alla incidenter som skulle kunna utgöra ett hot mot deras nät och informationssystem och som på ett allvarligt sätt påverkar kontinuiteten för kritiska tjänster samt tillhandahållandet av varor.
Kommissionens förslag har behandlats i arbetsgruppen för telekom sedan februari 2013. Europaparlamentet antog sin ståndpunkt i första behandlingen i mars.
Två trepartsförhandlingar har genomförts under året, den 14 oktober och den 11 november.
Direktivet togs upp vid
43.3 Direktiv om åtgärder för att minska kostnaderna vid bredbandsutbyggnad
|
I maj antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv (2014/61/EU) med |
|
åtgärder som syftar till att minska kostnaderna för utbyggnad av |
|
höghastighetsnät. Direktivet ingår som en av tolv nyckelåtgärder inom |
|
ramen för EU:s andra inre marknadspaket och syftet är att öka |
|
effektiviteten och undanröja flaskhalsar i utbyggnadsprocessen som leder |
|
till höga kostnader och en administrativ börda för nätoperatörer. |
|
Majoriteten av de ståndpunkter som Sverige förde fram fanns med i den |
|
slutliga kompromisstexten. I synnerhet att värna egendomsskyddet för |
|
mark- och fastighetsägare och att infrastruktur som är av betydelse för |
210 |
nationell säkerhet ska undantas från bestämmelserna. |
|
Det framgår av direktivet att medlemsstaterna senast den |
1 januari Skr. 2014/15:65 |
2016 ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är |
|
nödvändiga för att följa direktivet. Föreslagna lagändringar |
ska träda |
i kraft den 1 juli 2016.
Överläggning ägde rum med trafikutskottet och samråd med EU- nämnden inför
43.4Tillgänglighet till myndigheters webbplatser
Kommissionen presenterade i december 2012 ett förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (se fakta- promemoria 2012/13:FPM53). Syftet med direktivet är att minska skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillgänglighet till myndigheters webbplatser. Genom direktivet föreslås tillgänglighetskriterier för myndigheters webbsidorplatser som ska bli standardiserade på
Inledande diskussioner om direktivförslaget har ägt rum i rådet under våren 2013 men återupptogs inte förrän oktober 2014. Lägesrapporter har presenterats på
Överläggning ägde rum med trafikutskottet och samråd med EU- nämnden inför
43.5
Direktiv 2014/55/EU om elektronisk fakturering vid offentlig upp- handling antogs den 16 april. Direktivet innebär att statliga myndigheter, kommuner, landsting och sådana juridiska personer som omfattas av upphandlingslagstiftningen framöver måste kunna ta emot elektroniska fakturor som överensstämmer med en europeisk standard som ska utarbetas. Förslaget om ett direktiv för
211
Skr. 2014/15:65 Den nya europeiska standarden som ska tas fram ska omfatta den semantiska datamodellen för basinnehållet i den elektroniska fakturan. Standarden ska vara tekniskt neutral och säkerställa skyddet av person- uppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Om den nya europeiska standarden uppfyller kraven i föreliggande direktiv, ska kommissionen offentliggöra hänvis- ningen till denna europeiska standard i Europeiska unionens officiella tidning.
Medlemsstaterna ska säkerställa att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter inte vägrar att ta emot elektroniska fakturor som överensstämmer med den nya europeiska standarden till vilken en hänvisning har offentliggjorts.
Samråd ägde rum med
43.6Direktiv om radioutrustning
I april antog Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv (2014/53/EU) om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning. Det nya direktivet ersätter direktivet om radio- och teleterminalutrustning, det s.k.
Direktivet om radioutrustning bygger på den s.k. nya metoden som förenklat innebär att utrustning som konstruerats enligt harmoniserade standarder förutsätts uppfylla de krav som anges i direktivet. Sådan utrustning får
Den svenska lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning kommer att behöva ändras eller omarbetas för att genomföra det nya direktivet om radioutrustning i svensk rätt.
43.7Internetpolitik och internets förvaltning
Kommissionen presenterade i februari ett meddelande om internets förvaltning (se faktapromemoria 2013/14:FPM65). USA:s handels- departement som har ansvar för översyn av ändringar i internets
212
Det italienska ordförandeskapet föreslog rådsslutsatser för internets Skr. 2014/15:65 förvaltning som diskuterades vid ett antal rådsarbetsgruppsmöten och
antogs vid rådet den 27 november. Slutsatserna syftar till att beskriva EU:s position i frågor om internets förvaltning i syfte att stärka det europeiska inflytandet i kommande internationella möten.
Överläggning ägde rum med trafikutskottet och samråd med EU- nämnden inför
44 Energi
EU:s insatser på energiområdet ska vila på tre pelare: miljömässig hållbarhet (inklusive bekämpande av klimatförändringar), konkurrens- kraft och ökad försörjningstrygghet. Inom dessa tre områden har EU antagit ett flertal rättsakter i enlighet med den energihandlingsplan för
Ett nytt ramverk för den europeiska klimat- och energipolitiken till 2030 antogs i oktober 2014 (se avsnitt 49.2). Ramverket innebär att ut- släppen av växthusgaser ska minska med minst 40 procent, andelen förnybar energi ska vara minst 27 procent och att energi- effektiviseringen ska öka med minst 27 procent till 2030. Andra viktiga målsättningar för marknadsintegration anger att ingen medlemsstat ska vara isolerad från EU:s gas och elnätverk efter 2015 och att den inre marknaden för energi ska vara fullbordad 2014. En annan målsättning är att de gränsöverskridande sammanlänkningarna i infrastrukturnät ska motsvara minst 10 procent av den totala produktionskapaciteten i varje land.
44.1Direktiv om indirekt landanvändning (ILUC)
I oktober 2012 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av direktivet om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (se faktapromemoria 2012/13:FPM40). Direktivet syftar till att minimera risken för utsläpp i indirekt förändrad mark- användning.
Förslaget har behandlats i Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet genomförde en första läsning i september 2013. En politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt nåddes vid TTE- rådet i juni. Denna beslutades vid
Samråd med
213
Skr. 2014/15:65 |
44.2 |
Meddelande om energipriser och |
|
|
energikostnader i Europa |
|
Kommissionen presenterade i januari ett meddelande om energipriser |
|
|
och kostnader i Europa med en omfattande genomgång av el- och |
|
|
naturgaspriserna inom EU och hur de har utvecklat sig de senaste fem |
|
|
åren (se faktapromemoria 2013/14:FPM55). Meddelandet beskriver |
|
|
drivkrafter för respektive priskomponent och ger tillsammans med en |
|
|
analys av energianvändningen en bild av hushållens och näringslivets |
|
|
energikostnader. Den kvantitativa analysen mynnar ut i en bedömning av |
|
|
hur energipriserna påverkar Europas internationella konkurrenskraft. |
|
|
Kommissionen redovisar även några scenarier för framtidens energipriser |
|
|
och presenterar ett antal rekommendationer för att minska hushållens och |
|
|
näringslivets energikostnader. |
|
|
Bakgrunden till meddelandet är kommissionens grönbok om ett klimat |
|
|
och energiramverk till 2030, som presenterades i mars 2013. Grönboken |
|
|
tog upp ett antal omvärldsfaktorer som det nya ramverket måste ta |
|
|
hänsyn till, bl.a. förändringen på de globala energimarknaderna rörande |
|
|
exempelvis förnybar energi, okonventionell gas och olja, kärnkraft samt |
|
|
konsekvenser för hushållens energikostnader och effekter på företagens |
|
|
konkurrenskraft. Europeiska rådet uppmanade därför i maj år 2013 |
|
|
kommissionen att ta fram en analys av energipriser och energikostnader i |
|
|
medlemsstaterna, dess sammansättning och drivkrafter, med särskilt |
|
|
fokus på effekterna för hushåll, småföretag och energiintensiv industri |
|
|
samt EU:s konkurrenskraft gentemot sina globala ekonomiska |
|
|
motsvarigheter. |
|
|
||
|
basis av meddelandet den 13 juni. Samråd med |
|
|
informationstillfälle med näringsutskottet ägde rum i februari och juni. |
44.3 Meddelande om en europeisk försörjningstrygghetsplan för energi
|
Mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina gav Europeiska rådet den |
|
mars kommissionen i uppdrag att genomföra en studie av medlems- |
|
staternas försörjningstrygghet på energiområdet och att till juni |
|
presentera plan för att minska EU:s energiberoende. Kommissionen |
|
presenterade i maj ett meddelande där man redogör för en strategi för |
|
ökad försörjningstrygghet för energi i Europa (se faktapromemoria |
|
2013/14:FPM95). I meddelandet redovisas en strategi för ökad |
|
försörjningstrygghet som innehöll omedelbara åtgärder och åtgärder på |
|
medellång och lång sikt. |
|
I det korta perspektivet, inför den kommande vintern 2014/2015, |
|
föreslogs att s.k. stresstester utförs av den europeiska gasförsörjningen |
|
vid ett totalt avbrott i energileveranserna under som längst 6 månader. |
|
Dessa stöddes av Europeiska rådet i juni och har nu genomförts av |
|
medlemsstaterna. Planen fokuserar främst på genomförande av redan |
|
bestlutade åtgärder och sådana åtgärder som går att genomföra inom |
214 |
befintliga regelverk och budgetram. För att öka försörjningstryggheten |
|
lägger planen stor vikt vid att den inre marknaden för energi fullbordas, Skr. 2014/15:65 ökad användning av inhemska energikällor, men också ökad energi-
effektivisering. Det föreslås inga nya
Samråd med
44.4Meddelande om stresstester
I meddelandet om en europeisk försörjningstrygghetsplan för energi aviserades stresstester i syfte att undersöka EU:s förmåga att hantera ett avbrott i gasförsörjningen från Ryssland vintern 2014/2015 (se fakta- promemoria 2013/14:FPM95). I oktober presenterade kommissionen ett meddelande med slutsatser och rekommendationer som baseras bl.a. på medlemsstaternas analys och bedömda konsekvenser av olika scenarier med en respektive sex månaders avbrott i gasleveransen från Ryssland (se faktapromemoria 2014/15:FPM11). Kommissionen drar slutsatsen att om alla länder samarbetar skulle effekterna mildras avsevärt och leveranserna till skyddade konsumenter kunna fortsätta även i händelse av ett totalt avbrott under sex månader. I meddelandet rekommenderas medlemsstaterna att låta marknaden att fungera så länge det är möjligt, definiera när marknaden upphör att fungera och samarbeta i planeringen för nödsituationer och ingripanden. För åtgärder på längre sikt, dvs. till slutet av 2015, rekommenderar kommissionen bl.a. att regelverket för inre marknaden följs av parterna i Energigemenskapen, att viktiga infra- strukturprojekt slutförs, att medlemsstaterna prövar förutsättningarna som motiverade vissa undantag från att rörledningar ska kunna transportera gas i omvänd riktning fortfarande är aktuella samt att medlemsstaterna främjar bränslebyte i fjärrvärme och bostadssektorn samt energieffektivisering. I meddelandet görs bedömningen att Sverige skulle vara en av de minst drabbade länderna.
44.5Meddelande om den inremarknaden för energi
Europeiska rådet antog i februari 2011 slutsatser om att den inre marknaden för energi ska vara färdigställd till 2014 så att gas och elektricitet kan flöda fritt. Kommissionen konkretiserade i slutet av 2012 innebörden av detta färdigställande genom en handlingsplan med åtgärder. Handlingsplanen innehöll 22 aktiviteter där tidplaner och ansvariga aktörer angavs. En rad åtgärder har vidtagits för att nå målet. Den 13 oktober presenterade kommissionen ett meddelande som ger en statusrapport för EU:s inre marknad för energi (se faktapromemoria 2014/15:FPM10).
I meddelandet gör kommissionen en tillbakablick och presenterar en bedömning av vad som återstår att göra framöver när det gäller sedan tidigare föreslagna åtgärder. Meddelandet har starkt fokus på betydelsen av fortsatt integrering av energimarknaderna i Europa, både för mark-
nadens funktion, för ökad försörjningstrygghet och för möjligheten att
215
Skr. 2014/15:65 integrera förnybar elproduktion. Vidare beskriver meddelandet behovet av både infrastruktur (benämns hårdvara) och ett marknadsregelverk (benämns mjukvara) för att skapa ökad marknadsintegration. Meddelandet tar upp risken med icke koordinerade kontraproduktiva nationella åtgärder som exempelvis dåligt utformade kapacitets- marknader. Kommissionen lyfter fram ökad integration som en alternativ lösning och menar att olika energimixer i olika länder ofta kan komplettera varandra. Meddelandet innehåller inga nya åtgärdsförslag eller bedömningar om nödvändiga framtida lagförslag.
Vid
216
DEL 9 JORDBRUK, FISKE OCH |
Skr. 2014/15:65 |
LIVSMEDEL |
|
45 Den gemensamma jordbrukspolitiken
EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ett harmoniserat politikområde som består av två pelare: första pelaren (direktstöd och marknadsstöd) och andra pelaren (miljö- och landsbygdsstöd). Under året har regeringen fattat beslut om att meddela kommissionen om den nationella utformningen av stödsystemen.
45.1Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken
Kommissionen presenterade i oktober 2011 ett lagförslag för den fram- tida gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), bl.a. föreslogs fyra nya förordningar för direktstöd, marknadsstöd, landsbygdsutveckling och för horisontella frågor om finansiering, förvaltning och kontroll (se fakta- promemoria 2011/12:FPM30). I juli 2013 nåddes en politisk överens- kommelse om reformen och i december 2013 antogs samtliga råds- förordningar.
Inför rådsmöten informerades miljö- och jordbruksutskottet och samråd ägde rum med
Under året har delegerade akter, genomförandeakter och riktlinjer diskuterats i kommittéer och expertgrupper under kommissionen. Förhandlingarna har bl.a. behandlat administration av stöden som kontrollsystem, stödvillkor och sanktioner baserat på bestämmelserna i rådsförordningarna. Sverige har under förhandlingarna verkat för ett så enkelt regelverk som möjligt. Det har även fattats beslut om att meddela kommissionen om utformningen av stödsystemen i Sverige. Beslut om direktstödet fattades den 19 juni och om Landsbygdsprogrammet den 5 juni.
Information lämnades till miljö- och jordbruksutskottet inför dessa beslut.
45.2Säljfrämjande åtgärder och informations- kampanjer för jordbruksprodukter
Under våren har kommissionens förslag till ny förordning om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruks- produkter (se faktapromemoria 2013/14:FPM39) varit föremål för trepartsförhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Rättsakten antogs av rådet den 13 oktober.
217
Skr. 2014/15:65 Frågan var uppe för information i miljö- och jordbruksutskottet och för samråd i
Syftet med förändringen är att modernisera och förenkla EU:s politik för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruks- produkter. Den nya förordningen innebär bl.a. ett ökat fokus på europeiska mervärden och ett bredare tillämpningsområde när det gäller både produkter och stödmottagare. Förordningen innebär också att nuvarande möjlighet till nationell medfinansiering tas bort, att kommissionen ges ett större inflytande över urval och prioriteringar, att ursprung och enskilda varumärken får exponeras i samband med främjandeaktiviteter och att det administrativa systemet förenklas. Förordningen är anpassad till det rättsliga kravet i Lissabonfördraget som gör åtskillnad mellan kommissionens delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter och till den nya förordningen om en samlad marknadsordning.
Under förhandlingarna fick Sverige gehör för ståndpunkten att den nationella medfinansieringen bör avskaffas och att kommissionen bör ges större inflytande över urval och prioriteringar. Sverige röstade emellertid nej till det slutliga förslaget med hänvisning till de höjda nivåerna för EU:s medfinansiering, frånvaron av tydliga restriktioner när det gäller främjande av alkohol och den sänkta ambitionsnivån när det gäller insatser i tredjeland. Den övergripande svenska ståndpunkten var att informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder inte ska finansieras via
45.3Utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolan
I januari presenterade kommissionen ett förslag till nytt program för utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolan (se faktapromemoria 2013/14:FPM61). Enligt kommissionens förslag kommer EU:s nuvarande program för utdelning av frukt och grönsaker respektive mjölk i skolan slås ihop till ett program. Syftet med programmet är att främja konsumtionen av dessa produkter och därigenom bidra till hälsosamma matvanor. Förslaget innebär ingen utökning av budgeten som totalt om- fattar ett budgettak på 230 miljoner euro. Eftersom programmets budget är beslutad inom ramen för reformen av den gemensamma jordbruks- politiken 2013 avser regeringen att främst verka för att få ett så bra utfall som möjligt när det gäller förslagets folkhälsoaspekter, återflödet av medel från
Informationstillfälle med miljö- och jordbruksutskottet och samråd med
218
45.4 |
Ekologisk produktion |
Skr. 2014/15:65 |
Kommissionen presenterade ett nytt lagstiftningspaket om ekologisk produktion i mars (se faktapromemoria 2013/14:FPM72). I lagstiftnings- paketet ingår ett förslag till ny förordning och en ny handlingsplan för ekologiskt jordbruk. Syftet med den föreslagna förordningen är bl.a. att underlätta för jordbrukare att gå över till ekologiskt jordbruk.
Regeringen stödjer kommissionens strävan efter effektiva och enklare regler, minskad administrativ börda och rättvisa konkurrensvillkor för jordbrukare. I detta fall ser regeringen dock att det kan finnas en risk att fullständig harmonisering får en negativ effekt på produktionen och därmed står i strid med förordningens syfte om att stärka ekosektorn. Förhandlingar i rådet pågår och paketet förväntas bli antaget som tidigast under hösten 2015. Europaparlamentet kommer att ta ställning till lagstiftningspaketet under våren 2015.
Det italienska ordförandeskapet strävade efter en partiell politisk överenskommelse vid rådet i december, men rådet kunde endast stödja en lägesrapport inklusive en politisk inriktning med ett antal principer. Kommissionen beslutade den 16 december att dra tillbaka förslaget om inte en överenskommelse nås inom 6 månader för att presentera ett nytt förslag inom
Förslaget var uppe i miljö- och jordbruksutskottet för överläggning i juni och för samråd med
45.5Ryska importstoppet
Den 6 augusti utfärdade Rysslands president ett dekret om motåtgärder mot de länder som har infört sanktioner mot Ryssland i samband med Ukrainakrisen. Enligt beslutet förbjuder Ryssland import från EU, USA, Kanada, Australien och Norge av
Inom EU är det i första hand mejerisektorn och frukt- och grönsaks- producenterna som påverkats av importstoppet. De länder som främst drabbats är länder med gräns mot Ryssland och traditionella exportländer som Nederländerna och Spanien. Det abrupta och omfattande ryska importstoppet har även föranlett indirekta konsekvenser genom ökad prispress inom EU för vissa sektorer.
Kommissionen har mandat att skyndsamt besluta om krisåtgärder om allvarliga störningar på marknaden kan befaras. Som en konsekvens av det ryska importstoppet och dess påverkan på enskilda marknader beslutade kommissionen om stödåtgärder riktade mot frukt- och gröntsektorn och mejerimarknaden och ett riktat stöd till drabbade mjölkproducenter i de baltiska staterna samt Finland. Kommissionen har även skjutit till extra medel till säljfrämjande åtgärder.
Sverige har generellt en kritisk inställning till marknadsåtgärder men har ställt sig bakom de åtgärder som vidtagits, i solidaritet med de länder som drabbas av importstoppet. Samtidigt är det angeläget att kommissionens åtgärder underbyggs av goda analyser, är välriktade och
219
Skr. 2014/15:65 endast omfattar den situation som uppkommit till följd av importstoppet. Rådet behandlade frågan på ett extrainsatt jordbruks- och fiskeråd i september.
Informationstillfälle med miljö- och jordbruksutskottet och samråd med
46 Den gemensamma fiskeripolitiken
Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt utvecklad unionspolitik. Målet är att förvalta en gemensam, gränsöverskridande naturresurs på ett sådant sätt att ett hållbart nyttjande kan uppnås i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.
46.1Reform och genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken
I juli 2011 antog kommissionen ett förslag till reformpaket för den gemensamma fiskeripolitiken (se faktapromemoria 2011/12:FPM43). Paketet omfattade den s.k. grundförordningen, marknadsordningen och ett meddelande om den externa dimensionen. I december 2011 presenterades den sista delen i reformpaketet, förslaget om en Europeisk havs- och fiskerifond (EHFF).
Den europeiska havs- och fiskerifonden
De avslutande trepartsförhandlingarna om den sista delen av reformpaketet, Europeiska havs- och fiskerifonden, inleddes i november 2013 och kunde avslutas i januari 2014.
Den övergripande svenska målsättningen under förhandlingarna har varit att åstadkomma ett finansiellt instrument som understöder bl.a. en hållbar förvaltning av havet och dess resurser och inte bidrar till att vidmakthålla överkapacitet i flottan och en sned konkurrenssituation. Flera av ändringsförslagen i Europaparlamentets betänkande gick i motsatt riktning. Den svenska handlingslinjen i trepartsförhandlingarna mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet byggde därför på att försöka behålla rådets allmänna inriktning intakt. Sverige arbetade för att säkerställa att sådana stödåtgärder som har tydlig koppling till den gemensamma fiskeripolitiken och som kräver en gemensam lösning på
Samråd med
220
46.2 |
EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeland |
Skr. 2014/15:65 |
Regeringens hållning när det gäller EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeländer (FPA) är att göra ett ställningstagande från fall till fall varvid följande kriterier beaktas:
–Det måste finnas offentligt tillgängliga sociala och ekonomiska utvärderingar som är av tillräckligt god standard.
–Iakttagandet av mänskliga rättigheter ska utgöra ett nödvändigt villkor för att ingå eller fortsätta samarbetet med tredjeländer på fiskeriområdet.
–Där kunskaper om bestånden eller om hur många som bedriver fiske på samma bestånd saknas ska försiktighetsprincipen tillämpas.
–Avtalen ska stödja utvecklingen av en hållbar fiskesektor i partnerskapsländerna och ekonomiska bidrag ska komma den lokala fiskeindustrin till del.
–Sektorstödet ska frikopplas från betalningarna för fisketillträdes- rättigheterna och definieras mot bakgrund av partnerskapsländernas behov och kapacitet att utnyttja det och att utbetalningarna ska kopplas till framsteg i utförandet.
–
Under året har Sverige röstat nej till beslut om att ingå ett hållbart partnerskapsavtal om fiske mellan EU och republiken Senegal då ett tillgängligt beståndsöverskott för arten kummel inte kunnat säkerställas inom ramen för tillgängligt vetenskapligt underlag.
Sverige har lagt ned rösten till beslut om att ingå protokollet mellan EU och Gabon om fastställande av fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i det gällande partnerskapsavtalet då det inte är klarlagt att beståndssituationen är tillräckligt god. Sverige har även lagt ned sin röst när det gäller protokollet mellan EU och
Under året har följande protokoll behandlats och Sverige har gett sitt stöd till ingående av protokoll med Seychellerna, Komorerna, Sao Tomé och Príncipe samt Madagaskar.
Förhandlingsmandat har antagits för Mocambique, Madagaskar, Liberia. Sverige har gett sitt stöd till dessa förhandlingsmandat. Förhandlingsmandat för Kiribati pågår och förväntas antas under första kvartalet 2015.
46.3Fiskeriförvaltning i Östersjön
Liksom tidigare år nåddes en politisk överenskommelse om fiske- möjligheterna i Östersjön för nästkommande år vid jordbruks- och fiskerådet i oktober. Kvoterna för torsk sänktes för så väl det västra som
221
Skr. 2014/15:65 östra beståndet. För lax sänktes kvoten något utöver det förslag som kommissionen lämnat. För övriga bestånd (sill, skarpsill och rödspätta) visar den vetenskapliga rådgivningen på en positiv eller stabil trend och där beslutades huvudsakligen om ökningar av fiskemöjligheterna. Ökningarna ligger för samtliga bestånd av sill och rödspätta under eller i linje med de vetenskapliga råden. För skarpsill beslutade rådet en något mindre minskning än vad kommissionen förordat, vilket gör att beståndet når nivån för maximal hållbar avkastning (MSY) först 2016. Antalet fiskbestånd som fiskas enligt
46.4Fiskeriförvaltning i Västerhavet
Inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken förhandlar EU årligen om fiskemöjligheter i Västerhavet (Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak). Förhandlingar om fiskekvoter och övriga regler för fisket på gemensamt förvaltade bestånd sker dels internt inom EU, dels med kuststaterna runt Västerhavet. Resultatet av både de externa och de interna förhandlingarna om fiskerimöjligheter fastställs i den s.k. TAC- och kvotförordningen som i regel antas vid jordbruks- och fiskerådsmötet i december.
Årsförhandlingarna med tredjeland baseras på långsiktiga fiskeavtal, främst mellan EU och Norge, men även mellan EU och de övriga kuststaterna Island, Färöarna, Grönland samt Ryssland. För Sverige är de viktigaste bestånden i Västerhavet torsk, kolja, sill, makrill, räka, havskräfta, tobis och blåvitling.
Makrill är ett av de mest betydelsefulla bestånden i relationerna mellan EU och Norge. Det tidigare kuststatsavtalet för makrill mellan EU, Norge och Färöarna som ingicks 1999 upphörde under 2009, bl.a. på grund av att Island fiskat stora kvantiteter utanför avtalet och för att Färöarna som följd ansåg sig vara berättigad en större andel. Omfattande förhandlingar mellan dessa kuststater i syfte att få till stånd ett nytt kuststatsavtal har pågått sedan 2009. Sedan 2011 har EU och Norge en gemensam förvaltning av delar av makrillbeståndet. Inför 2014 års makrillförhandlingar kunde dock EU och Norge inte enas om en gemensam fångstbegränsning för makrill vilket ledde till att EU och Norge heller inte kunde enas bilateralt om gemensamma fiskemöjligheter i Nordsjön och Skagerrak. Detta innebar att parterna inte kunde fiska i varandras vatten under första kvartalet 2014. Efter flera års kuststats- förhandlingar kunde dock de tre ursprungliga kuststaterna EU, Norge och Färöarna i mars enas om en femårig plan för gemensam förvaltning av makrill i Nordostatlanten. Överenskommelsen innebär att man lämnar utrymme för Island att ansluta sig till avtalet. Därmed kunde EU och Norge enas bilateralt om gemensamma fiskemöjligheter för Nordsjön och Skagerrak för 2014. Kuststatsöverenskommelsen innebar även att EU och Färöarna under 2014 kunde återuppta det bilaterala fiskeavtal som legat i träda sedan 2010.
Under året kunde EU anta avtalet med Norge om ömsesidigt tillträde
till fisket i Skagerrak för fartyg som för dansk, norsk och svensk flagg.
222
Avtalet ersätter det tidigare tillträdesavtalet i Skagerrak från 1966 och är Skr. 2014/15:65 resultatet av förhandlingar mellan EU och Norge sedan 2009 då Norge sa
upp avtalet.
Inför 2015 har förhandlingarna mellan EU och Norge följt den normala tidsplanen vilket innebar att parterna kunde träffa en överenskommelse i god tid innan de nya fiskemöjligheterna träder i kraft den 1 januari 2015. En viktig bidragande orsak till det förbättrande förhandlingsklimatet mellan EU och Norge var den kuststatsöverenskommelse som ingåtts mellan EU, Norge och Färöarna för makrill under 2014.
Vid jordbruks- och fiskerådet i december kunde rådet enhälligt nå en politisk överenskommelse kring fiskemöjligheterna för nästkommande år som bl.a. omfattar Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön.
Överenskommelsen innebar också en rad anpassningar till följd av införandet av landningsskyldighet för det pelagiska fisket som träder i kraft 2015.
Detta var första gången som fiskemöjligheterna skulle fastställas i enlighet med målsättningen om att uppnå beståndsstorlekar över de nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag (MSY) i den gemensamma fiskeripolitiken. För vissa bestånd sattes kvoterna i enlighet med MSY 2015 för andra nyttjades möjligheten att uppnå MSY något senare, dock senast 2020.
47 Livsmedel, djur och växter
Inom EU finns omfattande regelverk för växter, djur och livsmedel. Enligt fördraget har unionen och medlemsstaterna skyldighet att ta hänsyn till djurens välfärd. Lagstiftningen om djurhälsa syftar till att försäkra en hållbar djurproduktion, underlätta handeln med djur och animaliska produkter inom EU utan att sprida sjukdomar samt till att förhindra smitta från djur till människa. Lagstiftningen för livsmedel är i stort sett harmoniserad inom unionen, vilket innebär att det inte är tillåtet för enskilda medlemsstater att ha strängare regler eller mer generösa bestämmelser än de som finns i EU:s regelverk. Lagstift- ningen om växter syftar bl.a. till att skydda unionen mot allvarliga växtskadegörare och säkerställa att utsäde m.m. är av god kvalitet.
47.1Friskare djur, sundare växter och säkrare livsmedel
På försommaren 2013 presenterade kommissionen ett lagstiftningspaket med fem rättsakter och ett meddelande under namnet: Friskare djur, sundare växter och en säkrare jordbruksbaserad livsmedelskedja – en moderniserad lagstiftning för ett mer konkurrenskraftigt EU (se fakta- promemoriorna 2012/13:FPM113, 2012/13:FPM114, 2012/13:FPM115, 2012/13:FPM116 och 2012/13:FPM129).
223
Skr. 2014/15:65 Förordningsförslagen handlar om djurhälsa, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial, offentlig kontroll inom
Kommissionens målsättning med förslagen är att skapa en effektivare, modernare och enklare lagstiftning. Förordningen om
Förslagen var föremål för överläggning med miljö- och jordbruksutskottet i augusti 2013 och samråd med
Skyddsåtgärder mot växtskadegörare
Kommissionens förslag till ny förordning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare innebär en mer proaktiv lagstiftning, bl.a. genom ökad riskstyrning och fokus på mer förebyggande åtgärder. Det innebär också tydligare och mer detaljerade krav än gällande direktiv i syfte att uppnå en mer effektiv och enhetlig tillämpning.
Regeringen har stött förslaget i stort, men ifrågasatt vissa delar, främst sådana där bedömningen är att de skulle innebära onödig administrativ börda för företag och myndigheter. Regeringen anser dessutom att importregelverket när det gäller de växter som medför högst risk kan behöva skärpas. Det är emellertid viktigt att EU fortsätter att vara så öppen som möjligt i förhållande till import från tredjeland.
Växtförökningsmaterial
Kommissionens förslag till ny förordning om produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial har diskuterats under den första delen av året. Förslaget innebär en mer sammanhållen och harmoniserad lagstiftning. Europaparlamentet beslutade i mars med stor majoritet att förkasta kommissionens förslag till rättsakt i dess helhet. På jordbruks- och fiskerådet i juni lämnades en särskild lägesrapport.
Sverige har stött kommissionens förslag men har visat på problem med ökad administrativ börda för vissa aktörer och växtslag. Sveriges ståndpunkter finns väl tillvaratagna lägesrapporten från rådet.
Förslag till ny djurhälsoförordning
Kommissionens förslag till ny förordning om djurhälsa syftar till att göra lagstiftningen enklare, modernare och mer sammanhållen än nuvarande
224
är av avgörande betydelse för vilka krav Sverige i framtiden kommer att Skr. 2014/15:65 få ställa i samband med införsel av djur.
Regeringen har verkat för att medlemsstater med en god djurhälsa ska kunna förhindra införsel av smittsamma djursjukdomar som kan utgöra ett hot mot djurs eller människors hälsa, eller orsaka produktions- förluster.
Förslag till ny förordning om offentlig kontroll
Kommissionens förslag till ny förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet reglerar hur den offentliga kontrollen ska bedrivas inom områdena livsmedel, foder, djurhälsa och djurskydd, skyddsåtgärder mot växtskadegörare, växtförökningsmaterial och växt- skyddsmedel. Förslagets syfte är att effektivisera den offentliga kontrollen som berör
Regeringen har verkat för att medlemsstaterna ska vara ansvariga för att det finns tillräckliga resurser för de behöriga myndigheterna att utföra den offentliga kontrollen. Medlemsstaterna ska kunna välja på vilket sätt man finansierar kontrollen, eftersom val av finansieringsform måste stämma överens med t.ex. nationella skatter och andra system.
47.2Förordning om nya livsmedel
Kommissionens förslag till ny förordning om nya livsmedel presenterades i december 2013 och syftar till att förenkla och anpassa nuvarande lagstiftning (se faktapromemoria 2013/14:FPM47). Med nya livsmedel avses livsmedel som inte i någon större utsträckning har konsumerats inom unionen före den 15 maj 1997, t.ex. livsmedel som isolerats ur mikroorganismer, svampar, alger och växter eller livsmedels- ingredienser isolerade ur djur och livsmedel som producerats med hjälp av ny teknik och nya produktionsprocesser eller livsmedel som har konsumerats vart som helst i världen utom inom unionen. Förslaget underlättar för nya livsmedel att släppas ut på den europeiska marknaden genom ett enhetligt och fullt ut centraliserats godkännandeförfarande. Förslaget förenklar även tillträdet till marknaden för traditionella livsmedel från tredjeland med långvarig historisk och säker användning som livsmedel genom en rimligare och snabbare säkerhetsbedömning. För att stimulera forskning och utveckling inom livemedelsindustrin och därigenom även innovation föreslås även ett uppgiftslämnarskydd på fem år för de uppgifter som tagits fram till stöd för en ansökan. Sverige är generellt positiv till förslaget då det innebär förenklingar och förbättringar för livsmedelsföretagen i förhållande till dagens lagstiftning
Förslaget har behandlats i rådsarbetsgrupp under året. I december inleddes trepartssamtal mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet med målet om en första läsningsöverenskommelse under våren 2015.
225
Skr. 2014/15:65 Förslaget var föremål för överläggning med miljö- och jordbruksutskottet i mars.
47.3Zooteknisk förordning
I februari presenterade kommissionen ett förslag till ny förordning om avelstekniska och genealogiska villkor för handel med och import till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem (se faktapromemoria 2013/14:FPM64). Förordningen innehåller bestämmelser om god- kännande av avelsorgansationer och avelsplaner, registrering och klassificering av djur i stamböcker, individprövning och avelsvärdering och innehåll i och format på härstamningsintyg. Detta förslag skiljer sig inte så mycket i sakfrågorna från dagens lagstiftning på området utan de grundläggande principerna och allmänna bestämmelserna i unionens avelstekniska lagstiftning har behållits. Syftet är att se till att unionsbestämmelserna om djuravel tillämpas enhetligt och för att undvika hinder till följd av skillnader i det nationella införlivandet av direktiven. Förslaget har behandlats i rådsarbetsgrupp under året.
47.4Livsmedelsbedrägerier
Kommissionen har under året arbetat med olika initiativ för att förhindra och bekämpa oegentligheter inom livsmedelsområdet. Kommissionen har bl.a. tillsatt en ny enhet som arbetar med att genomföra den fempunkts- plan som togs fram efter hästköttsbedrägerier under 2013 för att återfå konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel. Handlingsplanen har bl.a. fokus på redlighet i den offentliga kontrollen, hästpass, ursprungsmärkning och samarbeten med Europol. En arbetsgrupp under ledning av kommissionen med nationella kontaktpunkterna för livsmedelsbedrägerier träffas regelbundet för att utbyta information och utveckla samarbeten inom området. Att utarbeta ett
Sverige tog på jordbruks- och fiskerådet i juni upp frågan om livsmedelsbedrägerier och att det är viktigt att återfå konsumenternas förtroende till livsmedelskedjan. Sverige ville genom att ta upp frågan betona vikten av att bekämpa matfusket, både på nationell nivå och EU- nivå.
|
47.5 |
Djurskydd |
|
Djurtransporter |
|
|
På jordbruks- och fiskerådet i maj lyfte Sverige tillsammans med |
|
226 |
Danmark frågan om ett ökat skydd för djur som transporteras. Sverige |
och Danmark betonade vikten av förkortade transporttider för djuren och Skr. 2014/15:65 behovet av lagstiftning som beaktar aktuella vetenskapliga rön på
området. Ett mycket stort antal djur transporteras varje dag över hela Europa och många transporter fortsätter även utanför EU:s och Europa gränser. Det
Även om flera ministrar uttalade sitt stöd för den svenska och danska synen anser många att det nuvarande regelverket är tillräckligt. Kommissionen delar inte heller den
Frågan var uppe för samråd med
Nätverk av referenscentrum för djurskydd
I EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande anges att kommissionen överväger att inrätta ett nätverk av referenscentrum för djurskydd. Ett nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid Sveriges lantbruksuniversitet har, på kommissionens uppdrag, koordinerat en pilotstudie för ett sådant nätverk. Vid jordbruks- och fiskerådet i maj betonade Sverige betydelsen av att ett permanent nätverk av referens- centrum för djurskydd inrättas eftersom det skulle bidra till ett starkare djurskydd inom unionen.
47.6Ursprungsmärkning av kött
Kommissionen har antagit genomförandebestämmelser om hur ursprungsmärkning för färskt, kylt och fryst kött från gris, får, get och fjäderfä ska utformas. Bestämmelserna har beslutats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna och ska börja tillämpas den 1 april 2015.
Kommissionen har även presenterat en rapport om ursprungsmärkning av kött som ingrediens. Rapporten innehåller inga förslag till ny lag- stiftning men konstaterar att intresset för ursprungsmärkning bland konsumenterna varierar mellan medlemsstaterna och att konsumenterna inte är villiga att betala för denna information. Ursprungsmärkning av ingredienser är väldigt kostsamt och det finns en risk att efterfrågan på kött minskar.
Kommissionen hade också i uppdrag att senast i december ta fram ytterligare rapporter om ursprungsmärkning som för annat kött än gris, får, get och fjäderfä, mjölk, mjölk som ingrediens i mejeriprodukter, oberedda livsmedel, livsmedel med en enda ingrediens och ingredienser som utgör mer än 50 procent av ett livsmedel. Kommissionen har inte hunnit bli klar med alla rapporter inom den utsatta tiden utan rapporterna kommer i början av 2015.
227
Skr. 2014/15:65 |
47.7 |
Matsvinn |
|
I lagstiftningspaketet om avfall (se faktapromemoria 2013/14:FPM104), |
|
|
som presenterades i juli, föreslår kommissionen att krav införs på att |
|
|
medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga matavfall. |
|
|
Åtgärder ska vidtas längs hela livsmedelskedjan och syfta till att minska |
|
|
matavfallet med minst 30 procent mellan den 1 januari 2017 och den 31 |
|
|
december 2025. Paketet innehåller också förslag på en definition av |
|
|
matavfall. Regeringen är positiv till att det införs ett mål för minskat |
|
|
matavfall och en definiton av matavfall. Regeringen anser dock att den |
|
|
föreslagna definitionen behöver tydliggöras och det föreslagna målet |
|
|
anpassas för att ta hänsyn till de minskningar av matavfall som vissa |
|
|
medlemsstater redan uppnått. |
|
|
Kommissionen har tagit initiativ till en kommissionsarbetsgrupp om |
|
|
matavfall och matsvinn som ska träffas två gånger per år. Gruppens |
|
|
uppgift är att stödja kommissionen och medlemsstaterna i arbetet med att |
|
|
identifiera åtgärder för att hindra och minska matsvinnet utan att tumma |
|
|
på livsmedelssäkerheten och säkerheten när det gäller foder och |
|
|
djurhälsa. Gruppen träffades för första gången i november. |
47.8 Djurläkemedel
Kommissionen lade i september fram ett förslag till ny förordning om veterinärmedicinska läkemedel (se faktapromemoria 2014/15:FPM2). Syftet med förslaget är att komma till rätta med de viktigaste problemen med dagens regelverk. Bland annat anses det att det finns för få god- kända djurläkemedel på den europeiska marknaden, särskilt för mindre vanliga djurslag, och den gemensamma marknaden för djurläkemedel fungerar dåligt eftersom många djurläkemedel endast har nationellt godkännande. Dagens komplexa regelverk ger också en onödigt stor administrativ börda. Förslaget innehåller även ett antal åtgärder ämnade att komma tillrätta med den ökande antibiotikaresistensen. Regeringen välkomnar förslaget, i synnerhet kommissionens initiativ som syftar till att begränsa spridningen av antibiotikaresistens, men ytterligare analyser av förslaget krävs.
Förslaget har behandlats i rådsarbetsgrupp under hösten.
47.9 Foderläkemedel
Kommissionens lade i september ett förslag till förordning om foder som innehåller läkemedel och innebär en uppdatering av lagstiftningen (se faktapromemoria 2014/15:FPM3). Syftet med att se över reglerna är att uppnå ett harmoniserat och starkt skydd vid tillverkning, saluföring och användning i EU av foder som innehåller läkemedel. Dagens direktiv har lett till att nationella regler på området skiljer sig åt vilket gör handel med foder som innehåller läkemedel komplicerat.
228
Förordningen ska tillämpas på tillverkning, lagring och transport, Skr. 2014/15:65 utsläppande på marknaden (inklusive import) och användning av foder
som innehåller läkemedel.
Förslaget har behandlats i rådsarbetsgrupp under hösten.
229
Skr. 2014/15:65 |
DEL 10 MILJÖ |
|
48 Horisontella miljöfrågor
EU har en avgörande betydelse för utvecklingen på miljöområdet genom sin befogenhet att anta miljöregler som är bindande för medlemsstaterna. EU ska vara en drivande kraft för att både inom Europa och globalt skydda miljön och underlätta omställningen till en resurseffektiv och cirkulär ekonomi som säkerställer en hållbar utveckling.
48.1Miljöanpassning av europeiska terminen och Europa
Kommissionen har under året inrättat en högnivågrupp för miljöanpass- ning av den europeiska terminen och Europa
Informationstillfälle med miljö- och jordbruksutskottet samt samråd med
48.2Cirkulär ekonomi
Kommissionen presenterade i juli ett meddelande om ett kretslopps- samhälle – program för ett avfallsfritt Europa (se faktapromemoria 2013/14:FPM102). Meddelandet är en del av kommissionens s.k. gröna paket. Det gröna paketet omfattar i övrigt meddelanden om en grön aktionsplan för små och medelstora företag, ett grönt sysselsättnings- initiativ och resurseffektivitet i byggsektorn samt ett avfallslagstiftnings- paket (se avsnitt 51.3).
I meddelandet om ett kretsloppssamhälle presenteras mål och initiativ som syftar till en omställning från en linjär till en cirkulär ekonomi (även kallat kretsloppssamhälle). Ökad resurseffektivitet på avfallsområdet ska enligt meddelandet uppnås genom bl.a. höjda målnivåer för material-
återvinning av vissa avfallsströmmar.
230
Sverige ställer sig bakom kommissionens samlade grepp kring en Skr. 2014/15:65 cirkulär ekonomi som innebär att synen på avfall som en resurs främjas
och att farliga ämnen inte återcirkuleras. Sverige välkomnar också att kommissionen lyfter fram behovet av förändringar längs hela värde- kedjan, nya samarbeten mellan olika aktörer, nya affärsmodeller (t.ex. att sälja en tjänst i stället för en produkt) och den finansiella sektorns roll. Vissa av frågorna i meddelandet återspeglas i miljörådets slutsatser den 28 oktober (se avsnitt 48.1). Rådsslutsatserna behandlar bl.a. behovet av en omställning till en grön ekonomi som bidrar till minskad miljö- och klimatpåverkan samtidigt som ökade konkurrensfördelar, fler jobb, välfärd och att resurser för framtida behov säkerställs. Avfalls- lagstiftningspaketet dras tillbaka i kommissionens arbetsprogram för 2015 men ska enligt samma arbetsprogram ersättas av ett annat förslag för att främja en cirkulär ekonomi som ska läggas mot slutet av 2015.
49 Klimat
Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. För att klara klimatutmaningarna och främja en hållbar utveckling krävs en ambitiös och sammanhållen klimatpolitik globalt och inom EU. EU är en drivande kraft i arbetet för en ny global rättsligt bindande klimat- överenskommelse.
49.1FN:s ramkonvention om klimatförändringar
Under året har förhandlingarna under FN:s klimatkonvention fortsatt. Avsikten är att enas om en ny rättsligt bindande klimatöverenskommelse vid det tjugoförsta partsmötet i Paris 2015 (COP 21) som ska gälla för tiden efter 2020. Förhandlingar om att öka den totala ambitionsnivån i åtagandena före 2020 har också förts. Miljörådet antog rådsslutsatser i oktober som är grunden för EU:s ståndpunkt vid det tjugonde partsmötet under konventionen i Lima, Peru, i december (COP 20). Sverige har verkat för att en ny rättsligt bindande klimatöverenskommelse ska omfatta alla länder och innehålla tillräckligt ambitiösa utsläpps- minskningar för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Inför COP 20 i Lima har Sverige arbetat för att EU ska driva på för beslut om den information som ska lämnas in tillsammans med länders nationellt beslutade bidrag INDC om utsläppsminskningar och om en granskningsfas för att se till att de nationella bidragen blir tillräckligt ambitiösa för att nå
Frågor som rör internationell finansiering för klimatåtgärder har stor betydelse för de internationella klimatförhandlingarna och för förutsättningarna för att kunna begränsa globala klimatförändringar. EU:s ståndpunkt i frågan inför COP 20 i Lima behandlades vid Ekofin- rådet i november. Samråd ägde rum med
231
Skr. 2014/15:65 Rådsslutsatserna från
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet och samråd med EU- nämnden ägde rum i oktober inför miljörådet.
Förberedelserna för ratificeringen av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod som löper mellan 2013 och 2020 pågår inom EU. Kommissionen presenterade ett förslag till hur EU:s ratificering bör ske i november 2013 som har förhandlats under året.
49.2 Ramverket för klimat och energipolitiken till
2030
|
Efter en längre tids förberedelser och diskussioner presenterade |
|
kommissionen i januari ett meddelande i form av förslag till ett ramverk |
|
för EU:s klimat och energipolitik till 2030 (se faktapromemoria |
|
2013/14:FPM56). Förslaget omfattar bl.a. ett mål att utsläppen av |
|
växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030 jämfört med |
|
1990 och ett mål om minst 27 procent förnybar energi i EU till 2030. I |
|
juli presenterade kommissionen ett kompletterade förslag om ett mål om |
|
minst 27 procent energieffektivisering i EU. Förslagen har behandlats i |
|
flera rådsformationer inklusive miljö, TTE, jordbruk och fiske samt |
|
Ekofin vid flera tillfällen. |
|
Sverige har under året verkat för en hög ambitionsnivå och ett högre |
|
mål för att minska utsläppen av växthusgaser och för en kostnadseffektiv |
|
fördelning av ansvaret för åtgärderna. Sverige har drivit på för en hög |
|
ambition när det gäller målen för förnybar energi och energi- |
|
effektivisering. Vid Europeiska rådet i oktober beslutades om mål för |
|
minst 40 procent minskning av växthusgasutsläppen till 2030, minst 27 |
|
procent energieffektivisering och minst 27 procent förnybar energi. |
|
Energieffektiviseringsmålet ska ses över 2020 för en eventuell höjning |
|
till 30 procent. Beslutet innefattade även principer för fördelningen av |
|
ansvaret för klimatmålet. Den del av utsläppen som omfattas av EU:s |
|
system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) ska minska med 43 |
|
procent till 2030. Övriga utsläpp ska minska med 30 procent jämfört med |
|
2005 och dessa utsläppsminskningar ska fördelas mellan medlems- |
|
staterna enligt vissa kriterier. Enligt beslutet upprättas också ett antal |
|
mekanismer för att bl.a. stödja moderniseringen av energisystemen i |
|
framför allt EU:s medlemsstater i östra Europa. Beslutet vid Europeiska |
|
rådet kommer vara en central utgångspunkt när EU:s bidrag till de |
|
globala utsläppsminskningarna inför det 21:a partsmötet under |
|
klimatkonventionen i Paris 2015 ska fastställas i början av 2015. |
|
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet ägde rum i februari |
|
och oktober och information lämnades till utskottet i februari, juni och |
|
oktober. Överläggning med näringsutskottet ägde rum i mars och |
|
oktober. Näringsutskottet informerades i februari, juni och december. |
232 |
Samråd med |
|
och december. Överläggningen med miljö- och utrikesutskottet samt Skr. 2014/15:65 samrådet med
allmänna frågor och Europeiska rådet.
49.3EU:s system för handel med utsläppsrätter och förslag om marknadsstabilitetsreserv
Kommissionen lade i januari fram ett förslag om en marknadsstabilitets- reserv för EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) med syfte att stärka systemet. Kommissionens förslag om en stabilitetsreserv innebär att det totala antalet utsläppsrätter på marknaden ska beräknas och publiceras av kommissionen varje år. Baserat på denna beräkning flyttas utsläppsrätter till eller ifrån reserven för att förhindra att stora över- eller underskott av utsläppsrätter uppstår på marknaden. Kommissionens förslag om en stabilitetsreserv har behandlats i rådet under året och vid Europeiska rådet i oktober beslutades att en marknadsstabilitetsreserv ska införas. Fortsatt behandling om detaljerna i förslaget har sedan fortsatt i rådet.
Sverige stöder kommissionens förslag om en stabilitetsreserv. Sverige anser dock att den i sig inte är tillräcklig för att stärka handelssystemet utan bör kompletteras med andra åtgärder för att åtgärda det nuvarande överskottet i närtid.
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet ägde rum i februari inför miljörådet i mars. Samråd med
49.4Utsläppsrätter och flyget inklusive FN:s organ för luftfartsfrågor
År 2008 beslöt EU att begränsa flygets klimatpåverkan. Från och med |
|
2012 ingår flygningar till och från samt inom EU i EU:s system för |
|
handel med utsläppsrätter (EU ETS). EU beslutade i november 2012 att |
|
”stoppa klockan”, vilket innebär att flygningar till och från tredjeland |
|
tillfälligt undantas från EU ETS för utsläppsåret 2012 tills framsteg om |
|
ett globalt marknadsbaserat styrmedel nås i FN:s organ för luftfartsfrågor |
|
(ICAO). På ICAO:s generalförsamling under 2013, enades världens |
|
länder om att arbeta fram ett globalt marknadsbaserat styrmedel för |
|
flyget. Styrmedlet ska godkännas på ICAO:s generalförsamling 2016 och |
|
genomföras år 2020. |
|
Kommissionen lade i oktober 2013 fram ett förslag till ändring av ett |
|
direktiv som innebär att samtliga flygplatser inom Europeiska |
|
ekonomiska samarbetsområdet (EES) omfattas av EU ETS (se |
|
faktapromemoria 2013/14:FPM36). Sverige stödde kommissionens |
|
förslag. Förslaget har behandlats i rådet och i Europaparlamentet under |
|
2013 och 2014. En majoritet av EU:s medlemsstater ansåg dock att |
|
beslutet om att ”stoppa klockan” skulle förlängas och gälla fram till |
|
ICAO:s generalförsamling 2016, vilket också blev det slutgiltiga beslutet |
|
som rådet och Europaparlamentet tog i april. |
233 |
Skr. 2014/15:65 Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet om kommissionens förslag ägde rum i januari.
49.5Mätning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter
I juni 2013 kommissionen ett förslag till förordning om regler för mätning, rapportering och verifiering (MRV) av koldioxidutsläpp från sjötransporter (se faktapromemoria 2012/13:PM147). Det långsiktiga målet är att bygga upp ett regelverk som kan bli en förebild för en global reglering av sjöfartens utsläpp av växthusgaser. Förslaget har behandlats i rådet och Europaparlamentet under året. I oktober inledde det italienska ordförandeskapet förhandlingar med Europarlamentet och en överens- kommelse kunde träffas i första läsning. Den 17 december 2014 bekräftade miljörådet den politiska överenskommelsen.
Sverige har verkat för ett fungerande system som kan bidra till att uppfylla det långsiktiga målet för att EU ska kunna vara ledande i arbetet med att vidta åtgärder på global nivå för att minska utsläppen från sjöfarten.
Samråd med
|
49.6 |
Luftvårdspaketet och medelstora |
|
|
förbränningsanläggningar |
|
Kommissionen presenterade i december 2013 ett luftvårdspaket som |
|
|
omfattar fyra delar (se faktapromemoria 2013/14:FPM49): en strategi för |
|
|
hur luftfrågorna ska hanteras fram till år 2030, ett reviderat direktiv för |
|
|
nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (det s.k. takdirektivet), |
|
|
ett nytt direktiv för att minska föroreningarna från medelstora |
|
|
förbränningsanläggningar och ett förslag att godkänna de nya |
|
|
utsläppstaken för luftföroreningar i Göteborgsprotokollet under FN:s |
|
|
konvention om långväga transporterade luftföroreningar. |
|
|
I förslaget till revidering av takdirektivet föreslås bindande utsläppstak |
|
|
för 2020 och 2030 för svaveldioxid, kväveoxider, lättflyktiga organiska |
|
|
föreningar (VOC) och ammoniak. Dessutom föreslås nya tak för metan |
|
|
och partiklar PM2.5, där sot ingår. Utsläppstaken för 2020 föreslås bli |
|
|
desamma som i Göteborgsprotokollet, som reviderades i maj 2012. För |
|
|
år 2030 kommer utsläppstaken att skärpas ytterligare. |
|
|
I direktivet om medelstora förbränningsanläggningar har |
|
|
kommissionen föreslagit en begränsning av utsläpp av föroreningarna till |
|
|
luften av kväveoxider, svaveldioxid och partiklar från förbrännings- |
|
|
anläggningar med en installerad effekt om minst 1 megawattimme men |
|
|
mindre än 50 megawattimmar. Takdirektivet och direktivet om medel- |
|
|
stora förbränningsanläggningar har behandlats i rådet under året. Rådet |
|
|
antog i december den föreslagna allmänna riktlinjen för direktivet om |
|
|
medelstora förbränningansläggningar. |
|
|
Sverige verkar för en hög ambitionsnivå i båda direktivförslagen då det |
|
234 |
är av |
stor vikt för de europeiska medborgarnas hälsa och miljö att |
åtgärdsarbetet för att minska luftföroreningarna intensifieras. Den Skr. 2014/15:65 övergripande prioriteringen för Sverige är att ambitiösa taknivåer behålls.
Utan en ambitiös målsättning på
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet samt samråd med EU- nämnden ägde rum i juni. I december hade miljö- och jordbruksutskottet en överläggning om direktivet för medelstora förbränningsanläggningar inför miljörådet den 17 december. I samband med detta hade även EU- nämnden samråd om direktivet.
I samband med att kommissionen i december presenterade sitt arbets- program för år 2015 annonserades det att takdirektivet kommer att modifieras utifrån de överenskommelser som har nåtts i energi- och klimatramverket 2030 vid Europeiska rådets möte i oktober.
49.7Bränslekvalitetsdirektivet
Bränslekvalitetsdirektivet (98/70EG) ger kommissionen i uppgift att genom kommittéarbetet bl.a. fastställa en metod för beräkning av växthusgasutsläpp under hela bränslets livscykel från fossila drivmedel och från utvinningen av energi. Sedan 2009 finns en ny artikel i bränslekvalitetsdirektivet som innebär krav på varje leverantör av fossila drivmedel och energi (bensin, diesel, naturgas och elektricitet) att minska sina livscykelutsläpp av växthusgaser så att de år 2020 uppgår till maximalt 94 procent av det genomsnittliga utsläppet år 2010 från fossila drivmedel inom EU. Ett första förslag till beräkningsmetod från kommissionen fick inte tillräckligt med stöd vid en omröstning i februari 2012 i bränslekvalitetskommittén.
I juli presenterade kommissionen ett nytt förslag till genomförande. Sverige och Danmark röstade nej när rådets arbetsgrupp för miljö god- kände förslaget till överenskommelse om genomförandet i november eftersom ambitionsnivån var för låg. Vid behandlingen i miljöutskottet (ENVI) den 3 december röstade en majoritet av ledamöterna för en resolution mot överenskommelsen. Den 17 december 2014 röstade plenum ner resolutionen med siffrorna 337 ja, 325 nej och 48 nedlagda. För att resolutionen skulle gå igenom krävdes stöd av en kvalificerad majoritet av ledamöterna, dvs. 376
50 |
Naturresurser och biologisk mångfald |
|
|
|
|
Att bevara biologisk mångfald är en av vår tids stora miljöutmaningar. |
|
|
För att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald är internationellt |
|
|
samarbete av högsta vikt inom EU och globalt. Globala åtgärder |
|
|
samordnas inom |
235 |
|
|
|
|
|
|
Skr. 2014/15:65 |
50.1 |
Invasiva främmande arter |
|
I september antogs förordning om förebyggande och hantering av |
|
|
introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Syftet med |
|
|
förordningen är att komma tillrätta med de negativa effekter som |
|
|
invasiva främmande arter har på biologisk mångfald och ekosystem- |
|
|
tjänster (se faktapromemoria 2013/14:FPM7). Av de mer än 12 000 |
|
|
främmande arter som finns i miljön inom EU har |
|
|
reproducerat och spridit sig samt orsakat miljömässig, ekonomisk och |
|
|
social skada. Invasiva främmande arter är en av de största orsakerna till |
|
|
förlust av biologisk mångfald. De kan även orsaka sjukdomar samt skada |
|
|
infrastruktur, jordbruk och skogsbruk. Förordningen innebär bl.a. att |
|
|
arter som är s.k. invasiva främmande arter av unionsbetydelse inte |
|
|
avsiktligt får föras in i EU, släppas ut på marknaden eller i miljön, |
|
|
användas eller tillåtas reproducera sig. Enligt förordningen ska |
|
|
medlemsstaterna göra en analys av spridningsvägarna för dessa arter, |
|
|
upprätta och genomföra handlingsplaner för att ta itu med de prioriterade |
|
|
spridningsvägar som medlemsstaten har identifierat samt inrätta ett |
|
|
offentligt övervakningssystem. Om en medlemsstat upptäcker en invasiv |
|
|
främmande art av unionsbetydelse ska utrotningsåtgärder vidtas. |
|
|
Förordningen träder i kraft den 1 januari 2015. |
|
|
Sverige välkomnar förordningen och anser att det är angeläget att ett |
|
|
system för hantering av invasiva främmande arter inom EU kommer till |
|
|
stånd. |
|
|
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet respektive samråd |
|
|
med |
50.2 Tillträdesregler till genetiska resurser under Nagoyaprotokollet
Hösten 2012 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om att följa tillträdesregler till genetiska resurser i syfte att EU och dess medlemsstater ska genomföra Nagoyaprotokollet under Konventionen om biologisk mångfald. Rådet och Europarlamentet nådde en överens- kommelse om förordningen den 16 april. Förordningen trädde i kraft den 12 oktober 2014 och användarnas skyldigheter börjar gälla från och med den 12 oktober 2015. Sverige har välkomnat en förordning som möjlig- gör ett genomförande av Nagoyaprotokollet inom EU.
Under 2013 var det överläggning med miljö- och jordbruksutskottet och samråd med
|
50.3 |
Partsmöte för konventionen om biologisk |
|
|
mångfald |
|
Det tolfte partsmötet för Konventionen om biologisk mångfald (COP 12) |
|
|
ägde rum i Pyeongchang, Sydkorea i oktober. I anslutning till mötet hölls |
|
|
också det sjunde partsmötet för Cartagenaprotokollet och det första |
|
236 |
partsmötet |
för Nagoyaprotokollet. Vid miljörådet i juni antogs |
rådsslutsatser som utgjorde mandat för EU:s ståndpunkt vid dessa möten. Skr. 2014/15:65 Slutsatserna lyfter bl.a. fram EU:s åtagande om en fördubbling av
finansieringen till utvecklingsländer och vikten av att identifiera ekologiskt och biologiskt viktiga områden i världshaven, i linje med Sveriges inställning. Sverige verkade med framgång för en betoning av att integrera värdet av ekosystemtjänster i planer för utveckling och fattigdomsbekämpning, liksom i den privata sektorn.
Rådsslutsatserna behandlades vid informationstillfälle i Miljö- och jordbruksutskottet och i samråd med
Besluten som togs vid COP 12 stärker genomförandet av konventionens strategiska plan och de s.k. Aichimålen som beslutades år 2010 i Nagoya, Japan. Under mötet lanserades en uppföljningsrapport som beskriver statusen för biologisk mångfald globalt och dess slutsatser integrerades i partsmötets beslut. Under mötet den
50.4Artskyddsbrott
Den ökade omfattningen av olaglig handel med vilda djur och växter har lett till ökad politisk uppmärksamhet kring frågan. Europaparlamentet utfärdade i januari en resolution där man efterlyste en särskild handlingsplan på
I kommissionens meddelande från i februari om EU:s strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter understryks vikten av att snarast och på ett mer effektivt sätt ta itu med det globala problem som olaglig handel med vilda djur och växter utgör och som innebär att vissa arter kan komma att utrotas (se faktapromemoria 2013/14:FPM63). Befintliga åtgärder på
51 Kemikalier och avfall
EU driver på för internationella åtgärder som kompletterar åtgärder på nationell nivå och
237
Skr. 2014/15:65 ekonomi. Det sker en diffus spridning av ämnen från varor vid användning i vår vardag och i avfallsledet.
51.1Kvicksilverförhandlingar
Kvicksilverkonventionen, den s.k. Minamatakonventionen, slut- förhandlades och antogs under 2013. I november deltog Sverige, inom ramen för EU:s delegation, i ett sjätte förhandlingsmöte med syfte att förbereda för konventionens ikraftträdande samt det första partsmötet i konventionen som väntas äga rum under 2017. Konventionen innebär stora framsteg för det globala kemikaliearbetet och är viktig för att Sverige ska kunna nå miljömålet Giftfri miljö. Sverige har, både inom EU och globalt, varit ett av de mest drivande länderna för att få till stånd en ambitiös global kvicksilverkonvention. De globala förhandlingarna är även en drivkraft för EU:s interna arbete med kvicksilver.
51.2Tunna plastbärkassar
Till följd av grönboken om en europeisk strategi för plastavfall i miljön presenterade kommissionen den 4 november 2013 ett förslag om ändring av förpackningsdirektivet. Syftet med förslaget var att begränsa de negativa effekterna på miljön som användningen av plastbärkassar orsakar, särskilt i form av nedskräpning, och att uppmuntra avfallsförebyggande åtgärder och en mer effektiv användning av resurser samtidigt som de socioekonomiska effekterna begränsas (se fakta- promemoria 2013/14:FPM30). Kommissionens förslag innebar att medlemsstaterna inom två år från ikraftträdandet av ändringsdirektivet skulle vidta åtgärder (nationella minskningsmål, ekonomiska styrmedel eller saluföringsrestriktioner) för att uppnå en minskad förbrukning av tunna plastbärkassar och därefter rapportera till kommissionen om effekten av de vidtagna åtgärderna.
Europaparlamentet och rådet nådde en överenskommelse i en tidig andra läsning om förslaget i november. Överenskommelsen innebär att alla medlemsstater måste säkerställa antingen att tunna plastbärkassar inte tillhandahålls gratis vid försäljning av varor till konsumenter, om inte andra lika effektiva styrmedel har införts, eller vidta åtgärder som säkerställer att specificerade mål om högsta tillåtna genomsnittliga förbrukning av tunna plastbärkassar uppnås år 2019 respektive 2025. Ändringen av direktivet gör det möjligt för medlemsstaterna att såväl behålla som införa nationella förbud mot tunna plastbärkassar, förutsatt att sådana handelsbegränsande åtgärder är proportionerliga och icke diskriminerande. Direktivet tillåter även att medlemsstaterna vidtar åtgärder mot andra plastbärkassar än sådana tunna plastbärkassar som omfattas av de nya kraven. Miljörådet bekräftade den politiska överenskommelse som rådet och Europaparlamentet har nått i första läsning om förslaget.
238
51.3 |
EU:s avfallspaket |
Skr. 2014/15:65 |
Kommissionen presenterade i juli ett förslag till ändring av flera av EU:s direktiv om avfall (se faktapromemoria 2013/14:FPM104). Ändrings- förslaget är en del av det s.k. gröna paketet som samtidigt presenterades av kommissionen. Åtgärderna i förslaget ligger i linje med färdplanen för ett resurseffektivt Europa och EU:s sjunde miljöhandlingsprogram. Målsättningen med förslaget är att se till att materialåtervinning och användning av återvunnet avfall blir en betydande och tillförlitlig källa till råvaror i unionen och där energiåtervinning och deponering begränsas till material och avfall som inte kan återvinnas. Enligt kommissionen bidrar förslaget också till genomförandet av EU:s råvaruinitiativ.
Förhandlingarna i rådet inleddes den 1 september. Kommissionen meddelade dock i december att förslaget återkallas i sin helhet för att återkomma med ett nytt förslag om cirkulär ekonomi. Sverige har välkomnat det initiala förslaget i sin helhet, men har ansett att kommissionens förslag saknar bestämmelser som leder till utfasning av farliga ämnen och främjande av giftfria och resurseffektiva kretslopp, det vill säga en konkretisering av målen i EU:s sjunde miljöhandlings- program. Sverige ville också se skärpta krav på medlemsstaternas arbete med avfallsförebyggande åtgärder i övrigt och
Överläggning med miljö- och jordbruksutskottet och samråd med EU- nämnden ägde rum i oktober.
51.4Genmodifierade organismer
Sverige röstade för ett godkännande för odling av majs 1507 (16120/13) vid rådet för allmänna frågor den 11 februari. Majs 1507 är en genetiskt modifierad majs som har gjorts resistent mot vissa skadeinsekter.
Vid omröstningen lämnade Sverige en röstdeklaration där det framgår att Sverige delar EFSA:s (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet) bedömning och därmed röstade för kommissionens förslag till beslut. Dock ville Sverige tydliggöra sin ståndpunkt att bekämpningsmedlet glufosinat inte får användas på majs 1507 då glufosinat har mycket allvarliga egenskaper och inte uppfyller kraven för godkännande under EU:s nya växtskyddsmedelsförordning 1107/2009. Då rådet inte kunde uppnå en kvalificerad majoritet varken för eller emot odling återgick frågan till kommissionen för avgörande. Kommissionen har ännu inte fattat beslut i denna fråga.
Samråd med
I juli 2010 presenterade kommissionen ett förslag till en
239
Skr. 2014/15:65 direktiv 2001/18/EG och därmed få till en bättre fungerande GMO- lagstiftning för odling. Vid miljörådet den 12 juni antog miljöministrarna en politisk överenskommelse om ändring av
Den politiska överenskommelsen innebär att medlemsstaterna ges möjlighet att förbjuda eller begränsa odling av GMO inom sina territorier även om den aktuella grödan har fått ett godkännande för odling på EU- nivå. Sverige har i förhandlingen betonat handelsaspekten och vikten av att vetenskapliga bedömningar från fall till fall baserade på försiktighets- principen även fortsatt är kärnan i
52 Vatten och marin miljö
Allt vatten hänger ihop. Vattenkvaliteten på land påverkar havets miljötillstånd och därför krävs en sammanhållen havs- och vattenpolitik. EU:s havspolitik ska verka för ett hållbart nyttjande och bevarande av haven och havsbassängerna inom EU och i EU:s närhet, däribland Östersjön och Nordsjön. EU verkar också för att stärka arbetet med innovationer inom havs- och vattenområdet.
52.1Ramdirektiv om havsplanering
Europaparlamentet och rådet antog i juli ett ramdirektiv om havsplanering. Direktivet syftar till att främja hållbar tillväxt i havsrelaterade ekonomier, hållbar utveckling i havsområden och hållbar användning av marina resurser (se faktapromemoria 2012/13:FPM118). Sverige har i förhandlingarna om direktivet varit pådrivande i att en ekosystemansats enligt artikel 1.3 havsmiljödirektivet (direktiv 2008/56/EG) ska tillämpas vid genomförande av havsplanering och fått gehör för sin ståndpunkt att havsplaneringsdirektivet inte får leda till att frågor om planering i onödig eller olämplig utsträckning regleras på EU- nivå, att direktivet inte ska innehålla bindande bestämmelser om kustförvaltning och att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna liksom hänsynen till den nationella kompetensen ska respekteras.
240
DEL 11 UTBILDNING, UNGDOM, |
Skr. 2014/15:65 |
KULTUR OCH IDROTT |
|
53 Utbildning
53.1Utbildningens roll i Europa
Utbildning har en central plats i den Europa
53.2EU:s program för utbildning, ungdom och idrott (Erasmus+)
År 2014 var det första året i Erasmus+ sjuåriga programperiod. Programmet omfattar de aktiviteter som tidigare täcktes av Programmet för livslångt lärande, Ung och aktiv i Europa, ett antal program inom högre utbildning som omfattar samarbeten med tredjeland, som Erasmus Mundus, Tempus, Alfa och Edulink samt ett nytt idrottsprogram och Jean
241
Skr. 2014/15:65 Inom Erasmus+ kan medel sökas för tre typer av aktiviteter (gäller dock inte Jean Monnet och idrottsområdet) som alla ska bidra till målen i Europa
a)individuell lärandemobilitet,
b)samarbete för innovation och goda exempel, och
c)stöd till policyreformer.
Erasmus+ innehåller även ett initiativ kallat studielångarantin som ska främja mobilitet inom högre utbildning, på avancerad nivå (master). EU ska stå som ekonomisk garant till banker som i sin tur ska förmedla studielån för programmobilitet på masternivå. Denna möjlighet ges för första gången under 2015.
Den totala budgeten för programperioden är ca 14,7 miljarder euro.
53.3Effektiv och innovativ utbildning för att investera i kompetens
Den 13 november 2013 presenterade kommissionen sin årliga tillväxt- rapport för 2014. I tillväxtrapporten konstaterar kommissionen att den största utmaningen inför 2014 blir att upprätthålla reformtakten för att förbättra konkurrenskraften och säkra en varaktig återhämtning. Det grekiska ordförandeskapet tog fast på detta i rådsslutsatserna om effektiv och innovativ utbildning för att investera i kompetens, som syftar dels till att ge en signal om nödvändiga reformer på utbildningsområdet inom ramen för den europeiska terminen, dels till att lyfta fram budskapen i kommissionens meddelande om öppna utbildningsresurser som publicerades i september 2013. I slutsatserna konstateras att det är fortsatt viktigt att fokusera på insatser för att motverka ungdoms- arbetslöshet och att utbildningsområdet är centralt i detta arbete. Rådsslutsatserna antogs på rådsmötet i februari.
Överläggning med utbildningsutskottet och samråd med
53.4Effektiv lärarutbildning
Under ett antal tidigare rådsmöten har utbildningsministrarna lyft betydelsen av hög kvalitet i lärarutbildningen och lärarnas viktiga roll i att förse unga individer med de kunskaper och förmågor som de behöver på en framtida arbetsmarknad och som aktiva medborgare. Vid rådsmötet i maj antog utbildningsministrarna rådsslutsatser om effektiv lärar- utbildning. Slutsatserna tar bl.a. upp digital undervisning och inlärning genom att lärare får den nödvändiga kompetensen för att utnyttja ny teknik och att lärarutbildning kan dra nytta av kontinuerlig kvalitets- säkring.
Överläggning med utbildningsutskottet och samråd med
242
53.5 |
Flerspråkighet och utveckling av |
Skr. 2014/15:65 |
|
språkkunskaper |
|
I Utbildning 2020, det strategiska ramverket för europeiskt utbildnings- samarbete, lyfts vikten av att lära sig två främmande språk vid tidig ålder, vilket också framhölls i slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002. Vid rådsmötet i maj antog utbildningsministrarna rådsslutsatserna om flerspråkighet. Dessa syftar till att återigen poängtera vikten av flerspråkighet i Europa och utbildningsområdets roll i att öka individers språkkunskaper. Det konstateras att språklig mångfald är en grundbult i den europeiska kulturen och kunskaper i flera språk lyfts i slutsatserna fram som en viktig del i att främja rörligheten i Europa.
Överläggning med utbildningsutskottet och samråd med
53.6Kvalitetssäkring inom utbildningsområdet
I Utbildning 2020, det strategiska ramverket för europeiskt utbildnings- samarbete, lyfts vikten av utbildningens kvalitet och effektivitet fram som ett av de fyra strategiska målen. I strategin konstateras att utbildningssystem av hög kvalitet som både är effektiva och erbjuder lika möjligheter för alla är avgörande för att anställningsbarheten ska förbättras och EU ska stärka sin konkurrenskraft.
Vid rådsmötet i maj antog utbildningsministrarna rådsslutsatserna om kvalitetssäkring inom utbildningsområdet. Rådsslutsatserna utgår från att det finns goda möjligheter för stärkt europeiskt kvalitetssäkrings- samarbete över hela utbildningsområdet och att det är nödvändigt att arbeta med kontinuerlig kvalitetssäkring av all utbildning. I råds- slutsatserna konstateras också att utformningen av de externa kvalitets- säkringssystemen kan variera mellan medlemsstater utifrån nationella förutsättningar och att det vid kvalitetssäkring läggs allt större vikt vid att elever och studenter verkligen tillgodogör sig de kunskaper och kompetenser som är avsikten med utbildningen.
Överläggning med utbildningsutskottet och samråd med
53.7 Entreprenörskap i utbildningen
I Europeiska rådets slutsatser från juni lyfts vikten av att främja |
|
företagaranda och att skapa arbetstillfällen fram. Entreprenörskap i |
|
utbildning har behandlats i flera rådsslutsatser och rekommendationer de |
|
senaste åtta åren. Vid rådsmötet i december antog utbildningsministrarna |
|
rådsslutsatser om entreprenörskap i utbildningen. Rådsslutsatserna utgår |
|
från att det finns avsevärda fördelar med att utveckla entreprenörskap i |
|
utbildning på alla nivåer och att det främjar bl.a. anställningsbarhet och |
|
eget företagande. I rådsslutsatserna konstateras också att lärare och |
|
utbildare bör uppmuntras att främja färdigheter inom entreprenörskaps- |
|
området och medlemsstaterna inbjuds även att utveckla en nationellt |
243 |
|
Skr. 2014/15:65 samordnad strategi för entreprenörskapsutbildning inom hela utbildningssystemet.
Överläggning med utbildningsutskottet ägde rum i november och samråd med
53.8Yrkeskvalifikationsdirektivet
Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet (direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer) är att avskaffa hinder för den fria rörligheten för personer och tjänster genom att underlätta för personer som vill utöva ett reglerat yrke i ett annat land inom EU. Direktivet innehåller regler för hur yrkeskvalifikationer som förvärvats i ett land inom EU ska erkännas i ett annat.
Under
I maj 2013 tillsattes en utredning med uppdraget att lämna förslag till hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska genomföras i svensk rätt och förvaltning. Utredningen överlämnade betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19) den 10 april. Utredningen föreslår bl.a. att direktivet i huvudsak ska genomföras genom en horisontell reglering och inte genom sektors- reglering som tidigare har varit fallet.
Regeringens övergripande målsättning är att antalet reglerade yrken på den inre marknaden ska minska. Regeringen ser översynen av reglerade yrken som är en följd av yrkeskvalifikationsdirektivet som en prioriterad fråga då denna kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning på den inre marknaden och underlätta tillträdet till den svenska arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att ett fungerande system för erkännande av yrkes- kvalifikationer mellan länder finns för att den inre marknaden ska fungera. Parallellt med detta måste nationella bestämmelser och system värnas.
Utbildningsutskottet informerades i maj.
54 Ungdomsfrågor
Nästan 100 miljoner, eller ca 20 procent av EU:s medborgare, är ungdomar mellan 15 och 29 år. De två övergripande mål som ligger till grund för
244
solidaritet. Under året fokuserades ungdomssamarbetet inom EU på |
Skr. 2014/15:65 |
ungt företagande för att stärka ungdomars sociala delaktighet, den |
|
strukturerade dialogen, utvecklandet av arbetsplan samt ungdomars |
|
tillgång till rättigheter för att främja självständighet och deltagande i |
|
det civila samhället. |
|
|
|
54.1 Den strukturerade dialogen
Under det grekiska ordförandeskapet antog ungdomsministrarna en resolution om den strukturerade dialogen omfattande social integration av ungdomar. Den strukturerade dialogen med ungdomar och ungdoms- organisationer är ett viktigt instrument i det ungdomspolitiska samarbetet i EU där syftet med dialogen är att unga ska ges möjlighet att diskutera och föra fram synpunkter på prioriterade frågor inom
Resolutionen antogs av ungdomsministrarna i rådet den 20 maj. Information lämnades till kulturutskottet och samråd ägde rum med EU- nämnden i maj.
54.2 EU:s arbetsplan på ungdomsområdet
Under det irländska och litauiska ordförandeskapet diskuterades en eventuell framtida arbetsplan på ungdomsområdet. Grekland valde att under sitt ordförandeskap utveckla och konkretisera en sådan arbetsplan. Övergripande handlar det om att ungdomsområdet under en pilotfas mer fokuserat och effektivt ska använda existerande verktyg och resurser för att bättre möta de utmaningar unga står inför.
Resolutionen antogs av ungdomsministrarna i rådet den 20 maj. Information lämnades till kulturutskottet och samråd ägde rum med
54.3Främjande av ungt företagande för ungdomars sociala delaktighet
Det grekiska ordförandeskapet hade som huvudprioritering på ungdoms- |
|
området att främja ungt företagande för att bidra till ökad social |
|
delaktighet av unga. Rådsslutsatserna på temat framhåller att Europa |
|
behöver investera i entreprenörsutbildningar, tillhandahålla en miljö där |
|
företagande kan gro och växa och som inkluderar unga med olika |
|
bakgrund. Slutsatserna fokuserar särskilt på socialt entreprenörskap som |
|
ett område där unga kan bidra med idéer och kunskap när det gäller att |
|
hitta lösningar på de ekonomiska, sociala och miljömässiga |
245 |
Skr. 2014/15:65 utmaningarna unga står inför. Medlemsstaterna bör främja volontär- aktiviteter och insatser som inkluderar ungas fritid med inriktning på kunskaper som krävs för att starta och driva ett företag. Vidare uppmuntras medlemsstaterna att inleda olika former av entreprenör- skapsutbildningar så tidigt som möjligt och utnyttja de möjligheter som finns via
Rådsslutsatserna antogs av ungdomsministrarna i rådet den 20 maj. Information lämnades till kulturutskottet och samråd ägde rum med EU- nämnden i maj.
54.4Ungdomars tillgång till rättigheter
Det italienska ordförandeskapet valde inom ramen för det övergripande temat Ungdomars egenmakt att fokusera på ungdomars tillgång till rättigheter för att främja deras självständighet och deltagande i det civila samhället. I slutsatserna inbjuds medlemsstaterna bl.a. att identifiera och se möjliga lösningar för att främja ungdomars deltagande i samhället, stärka tillgången till kvalitativa jobb med skälig lön och social trygghet samt att förebygga och ingripa för att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid.
Rådsslutsatserna antogs av ungdomsministrarna i rådet den 12 december.
Överläggning i kulturutskottet och samråd med
55 Kultur, medier och idrott
Enligt fördragen ska EU bidra till kulturens och den audiovisuella sektorns utveckling med respekt för den nationella och regionala mångfalden. EU ska också främja europeiska idrottsfrågor och ska då beakta idrottens särart.
|
55.1 |
Kultur |
|
Kulturarv |
|
|
Kulturarvet uppmärksammandes av EU på flera sätt under året, genom |
|
|
ett meddelande från kommissionen om en integrerad kulturarvsstrategi |
|
|
för Europa (se faktapromemoria 2013/14:FPM115) och rådsslutsatser om |
|
|
kulturarvet som en strategisk resurs för ett hållbart Europa samt råds- |
|
|
slutsatser om delaktighetsbaserad styrning av kulturarvet. I meddelandet |
|
|
beskriver kommissionen vad EU kan göra för att utveckla kulturarvets |
|
246 |
egenvärde och utnyttja dess ekonomiska och sociala potential. |
I maj antog rådet slutsatser om kulturarvet som en strategisk resurs för Skr. 2014/15:65 ett hållbart Europa, som lyfter fram kulturarvets sociala, ekonomiska och
miljömässiga betydelse för ett hållbart Europa.
Rådet antog i november slutsatser om delaktighetsbaserad styrning av kulturarvet som lyfter fram betydelsen av kulturarvet som utvecklingsfaktor – digitalt, socialt, ekonomiskt och historiskt.
Inför antagandet av rådets slutsatser ägde överläggning med kultur- utskottet och samråd med
Rådets arbetsplan för kultur
Vid rådsmötet i november antog kulturministrarna en arbetsplan för kultur för åren
Prioriteringarna som anges i arbetsplanen är:
–tillgänglig kultur för alla,
–kulturarvet,
–kulturella och kreativa sektorer, kreativ ekonomi och innovation,
–främjande av kulturell mångfald, kulturens roll i EU:s yttre förbindelser samt rörlighet.
Överläggning och samråd med kulturutskottet respektive
55.2Audiovisuella frågor
Europeisk film i den digitala eran
Diskussionen har fortsatt under året om hur den tekniska utvecklingen påverkar medier och hur konvergensen påverkar mediepolitiken. I kommissionens meddelande ”Europeisk film i den digitala tidsåldern – Att förena kulturell mångfald och konkurrenskraft” (KOM(2014) 272) som presenterades i maj diskuteras tillståndet för europeisk film och den europeiska filmpolitiken i framtiden. Kommissionen menar att den europeiska filmen är fortsatt underfinansierad, särskilt när det gäller distribution och marknadsföring. Man menar också att incitament kan behövas för mera innovativa sätt att lansera film på olika plattformar. Ett annat område som berörs i meddelandet handlar om vikten av att öka filmkunskap för att på det sättet öka intresset för både ny och äldre europeisk film.
247
Skr. 2014/15:65
248
Kommande översyn av
Kommissionen har fattat beslut om att under 2015 inleda en s.k. REFIT- granskning av direktivet om audiovisuella medietjänster,
Europeisk audiovisuell politik i den digitala eran
I november antog rådet slutsatser om ”Europeisk audiovisuell politik i den digitala eran”. Med dessa skickade rådet en tydlig signal till kommissionen om behovet av en bred och förutsättningslös översyn av
Överläggning med kulturutskottet och samråd med
55.3Kreativa Europa
Kreativa Europa är EU:s nya ramprogram för de kulturella och kreativa sektorerna som ersätter de tidigare programmen Kultur, MEDIA och MEDIA Mundus. Programmets övergripande mål är att främja arbetet med att värna om och främja Europas kulturella och språkliga mångfald samt att stärka den kulturella och den kreativa sektorns konkurrenskraft för att främja smart och hållbar tillväxt för alla.
Kreativa Europa består av delprogrammen Kultur och MEDIA samt ett tredje sektorsövergripande programområde som bl.a. kommer inkludera ett nytt lånegarantiinstrument. Kreativa Europa erbjuder möjligheter för europeiska aktörer inom film, tv, dataspel, konst och kultur att söka stöd för att samarbeta internationellt och nå ut till en internationell publik.
I delprogrammet Kultur finns fyra stödformer: europeiska samarbetsprojekt, europeiska nätverk, europeiska plattformar samt stöd för översättning och spridning av europeisk skönlitteratur. Nio svenska organisationer deltog i europeiska samarbetsprojekt som 2014 totalt beviljades 10,8 miljoner euro. En svensk organisation fick stöd som europeisk plattform på litteraturområdet och ett svenskt förlag fick stöd för översättning och spridning av europeisk skönlitteratur. Inom stödformen beviljades också europeiska förlag stöd för översättning till andra europeiska språk av 13 svenska originaltitlar. Flera svenska organisationer är medlemmar i europeiska nätverk på kulturområdet som fick stöd under året, och dessa får därmed indirekt del av EU:s stöd för
europeiska nätverk. Totalt beviljades under året nästan 11,3 miljoner Skr. 2014/15:65 euro till projekt med svensk medverkan inom samtliga stödformer.
För Sverige var 2014 ett oerhört bra år när det gäller beviljade stöd inom delprogrammet MEDIA, EU:s stöd till film, tv och interaktiva medier. Nästan 7,7 miljoner euro gick till Sverige under året. Stöden har framför allt gått till producenter där 5,5 miljoner euro har fördelats på 10 slater (bolagsstöd) och 13 enskilda projekt. Fem internationella
55.4Programmet Ett Europa för medborgarna
Rådets förordning (EU) nr 390/2014 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för perioden
Genom programmet kan intressenter som främjar europeiskt med- borgarskap och europeisk integration söka stöd för t.ex. vänorts- verksamhet, gränsöverskridande partnerskapsprojekt, hågkomstprojekt med en europeisk dimension samt medvetandehöjande åtgärder och informationsspridning. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles- frågor är nationell kontaktpunkt för programmet med uppgift att öka kunskapen om programmet och främja svenska aktörers deltagande.
55.5Idrott
Arbetsplan för idrott |
|
|
Vid rådsmötet i maj antogs en ny arbetsplan för idrott för perioden 2014– |
|
|
2017. I arbetsplanen finns tre övergripande områden för |
|
|
– |
idrottens integritet, |
|
– idrottens ekonomiska dimension, och |
|
|
– |
idrott och samhälle. |
|
En nyhet i förhållande till tidigare arbetsplan är en idé om att upprätta |
|
|
system för frivilliga åtaganden från idrottens sida som gäller t.ex. |
|
|
mänskliga rättigheter, antikorruption och jämställdhet. |
|
|
|
Överläggning med kulturutskottet och samråd med |
|
rum i maj. |
249 |
Skr. 2014/15:65
250
DEL 12 EU:S INSTITUTIONER
56 Institutionernas verksamhet
EU:s institutioner är Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, kommissionen,
56.1Kommissionen
Den 1 november tillträdde den nya kommissionen för perioden fram till 31 oktober 2019. Kommissionen leds av ordföranden
56.1.1Kommissionens arbetsprogram
Den tidigare kommissionens arbete under året utgick från de prioriteringar och initiativ som presenterades i det årliga arbets- programmet (se faktapromemoria 2013/14:FPM23). Fyra områden utgjorde ramen för arbetsprogrammet:
–Ekonomisk och monetär union,
–Smart, hållbar och inkluderande tillväxt,
–Rättsliga frågor och säkerhet,
–Yttre åtgärder.
Likt året innan angav kommissionen främjande av jobb och tillväxt som den viktigaste uppgiften under året.
Antalet planerade initiativ i 2014 års arbetsprogram var betydligt färre än föregående års, dels eftersom dåvarande kommissions mandat gick ut i november, dels för att den gemensamma lagstiftaren Europaparlamentet
gick till val i maj. Kärnan i arbetsprogrammet för året var i stället Skr. 2014/15:65 antagande och genomförande av redan föreslagna reformer och
presenterade förslag. Den 16 december presenterade kommissionen sitt arbetsprogram för 2015.
56.1.2Arbetsgruppen för Grekland
Arbetsgruppen för Grekland bildades hösten 2011 på uppdrag av kommissionens ordförande för att bistå den grekiska regeringen med reformer inom en rad olika samhällsområden. Arbetsgruppen ska också samarbeta med den grekiska regeringen för att öka utnyttjandet av medel från EU:s strukturfonder.
I dag arbetar drygt 30 personer på arbetsgruppen för Greklands kontor i Aten, varav några är placerade på grekiska ministerier. Dessutom arbetar ytterligare drygt 30 personer på arbetsgruppens kontor i Bryssel.
Arbetet genomförs i samarbete med den grekiska regeringen och statsförvaltningen, dels tillsammans med arbetsgruppens egen personal, dels genom teknisk assistans från EU:s medlemsstater. Nitton medlemsstater har bidragit med teknisk assistans. De mest omfattande projekten återfinns inom ”budget- och skatteområdet”, ”administrativ reform” och ”förbättrat företagsklimat”.
Sverige har under 2014 varit aktiv på flera områden, som
56.1.3 |
Genomförande av direktiv |
|
Medlemsstaterna är skyldiga att korrekt och i tid genomföra den |
|
|
gemensamt överenskomna lagstiftningen i nationellt regelverk. |
|
|
Medlemsstater som inte genomför direktiv inom utsatt tid kan resultera i |
|
|
ekonomiska sanktioner inom ramen för ett s.k. snabbspårsförfarande |
|
|
inför |
|
|
Av resultattavlan för den inre marknaden framgår i vilken utsträckning |
|
|
medlemsstaterna uppnår den politiska överenskommelsen att inte vara |
|
|
sen med att genomföra fler än maximalt 1 procent av alla inremarknads- |
|
|
direktiv. |
|
|
Resultattavlan återfinns sedan i juli 2013 endast på kommissionens |
|
|
hemsida och omfattar mätningar av flera verktyg för en väl fungerande |
|
|
inre marknad, bl.a. medlemsstaternas hantering av olika |
|
|
överträdelseärenden. Även kommissionens årliga rapport om unions- |
|
|
rättens tillämpning innehåller information om medlemsstaternas arbete |
|
|
med att genomföra och tillämpa unionsrätten korrekt. |
|
|
Sverige har under året uppnått den politiska målsättningen att |
|
|
genomföra direktiv med maximalt 1 procent andel för sent genomförda |
|
|
direktiv. Vid mätningarna i februari hamnade Sverige på 0,3 procent, |
|
|
vilket motsvarar 4 för sent genomförda direktiv. Vid mätningen i juli var |
|
|
siffrorna marginellt förändrade med 0,4 procent försenade direktiv (i |
|
|
praktiken 5 direktiv). |
251 |
Skr. 2014/15:65 Den genomsnittliga procentsatsen för samtliga medlemsstater var 0,7 procent.
Vid en jämförelse med läget i våra grannländer hade Finland ett införlivandeunderskott på 0,6 respektive 0,3 procent och Danmark på 0,2 vid båda mätningarna.
56.1.4 Överträdelseärenden
|
Kommissionen övervakar att medlemsstaterna tillämpar och genomför |
|
|
|
inte uppfyller sina skyldigheter kan den inleda ett s.k. överträdelse- |
|
ärende. Sådana ärenden kan avse utebliven anmälan om genomförande |
|
av direktiv, felaktigt genomförande eller felaktig tillämpning av EU- |
|
rätten samt verkställighet av |
|
Förfarandet för överträdelseärendena består av tre formella steg. I det |
|
första steget fattar kommissionen beslut om en s.k. formell underrättelse |
|
till berörd medlemsstat, som kan svara inom viss tid. Om kommissionen |
|
inte är nöjd med svaret kan den avge ett s.k. motiverat yttrande. Om |
|
medlemsstaten inte inom viss tid, normalt två månader, vidtar de åtgärder |
|
som kommissionen bedömer vara nödvändiga kan kommissionen i ett |
|
tredje steg föra ärendet vidare till |
|
Under året överlämnade kommissionen 12 formella underrättelser till |
|
Sverige, varav fem avsåg utebliven anmälan om genomförande av |
|
direktiv, tre felaktigt genomförande av direktiv och tre felaktig tillämp- |
|
ning av |
|
felaktig tillämpning av direktiv. Året innan överlämnade kommissionen |
|
14 formella underrättelser till Sverige. Av dessa avsåg åtta utebliven an- |
|
mälan om genomförande av direktiv, två felaktigt genomförande av |
|
direktiv, tre felaktig tillämpning av |
|
dom. |
|
Under året riktade kommissionen tre motiverade yttranden och ett |
|
kompletterande motiverade yttranden mot Sverige, varav ett avsåg |
|
felaktigt genomförande av direktiv och tre felaktig tillämpning av EU- |
|
rätten. Året innan riktade kommissionen fem motiverade yttranden och |
|
tre kompletterande motiverade yttrande mot Sverige. Av dessa avsåg tre |
|
för sent genomförande av direktiv, tre felaktigt genomförande av direktiv |
|
och två felaktig tillämpning av |
|
Kommissionen väckte under året talan i ett mål mot Sverige i EU- |
|
domstolen. |
|
Under året skrev kommissionen av 14 ärenden (16 ärenden 2013) som |
|
varit föremål för formellt överträdelseförfarande mot Sverige. |
|
Det kan vara intressant att jämföra de nu redovisade siffrorna med |
|
läget i Danmark och Finland under året. När det gäller Finland över- |
|
lämnade kommissionen 23 formella underrättelser (varav 17 avsåg ute- |
|
bliven anmälan om genomförande av direktiv) och åtta motiverade |
|
yttranden (varav ett avsåg utebliven anmälan om genomförande av |
|
direktiv). Kommissionen väckte under året talan i två mål mot Finland i |
|
|
|
formella underrättelser (varav 15 avsåg utebliven anmälan om genom- |
252 |
förande av direktiv) och två motiverade yttranden (av vilka inget avsåg |
|
utebliven anmälan om genomförande av direktiv). Kommissionen väckte Skr. 2014/15:65 under året talan i två mål mot Danmark i
Sedan 2008 driver kommissionen ett projekt för att utveckla nya arbetsmetoder för bättre och mer effektiv handläggning av klagomål. Projektet
I bilaga 2 redogörs för läget per den 31 december 2014 när det gäller överträdelseärenden mot Sverige. För en översikt av överträdelseärenden som kommissionen driver mot medlemsstaterna hänvisas till kommissionens årliga rapport om kontrollen av unionsrättens tillämpning.
56.2Europaparlamentet
Året har präglats av valen till Europaparlamentet den
Det avgående Europaparlamentets sista session ägde rum den
I årets val till Europaparlamentet lanserade flera europeiska politiska partier kandidater till posten som kommissionens ordförande, s.k. spetskandidater. Ledarna för fem av de politiska grupperna i Europaparlamentet kom överens om att den kandidat vars parti fick flest röster i valen första skulle få söka majoritet i Europaparlamentet. Enligt fördraget är det dock Europeiska rådet som ska nominera kandidat till posten som kommissionens ordförande ”med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd”.
I valen fick Europeiska folkpartiet (EPP) flest mandat, dess kandidat var Luxemburgs förre premiärminister
Det nya Europaparlamentet första konstituerande session ägde rum den
I september och början av oktober genomförde utskotten i Europaparlamentet utfrågningar av dem som nominerats till ledamöter i kommissionen och vid sin session i oktober godkände Europaparlamentet den nya kommissionen i sin helhet, inklusive dess ordförande och den höga representanten.
I november lämnade ett 76 medlemmar ur gruppen Europa för frihet och direkt demokrati (EFDD) tillsammans med några grupplösa
253
Skr. 2014/15:65 ledamöter en misstroendeförklaring mot kommissionen med anledning av den s.k.
Årets Sacharovpris gick till Dr Denis Mukwege från Demokratiska republiken Kongo för hans arbete med att hjälpa tusentals offer för gruppvåldtäkt och brutalt sexuellt våld i konflikten i Demokratiska republiken Kongo.
56.3
Genom Lissabonfördraget förändrades reglerna om EU:s eget domstolssystem på så sätt att domstolen numera som utgångspunkt är behörig på samtliga politikområden.
Uttryckliga undantag från domstolens behörighet görs för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där domstolen i stort sett saknar behörighet. När domstolen utövar sina befogenheter på området med frihet, säkerhet och rättvisa ska den inte heller vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat. Detsamma gäller när medlemsstaterna utövar sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.
Domstolens uppgift är att säkerställa att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av
Tribunalens domar kan överklagas till domstolen. Europeiska unionens personaldomstol, som inrättades 2005, är knuten till tribunalen på samma sätt som tribunalen till domstolen. I personaldomstolen handläggs mål mellan institutionerna och deras anställda.
De vanligaste målen vid
Under året begärde nationella domstolar förhandsavgörande från EU- domstolen i 406 fall. Av dessa kom sju från svenska domstolar. Under året yttrade sig regeringen skriftligen i 24 mål om förhandsavgörande och deltog vid muntlig förhandling i nio sådana mål. Vidare gav regeringen in en inlaga med svar på skriftliga frågor från domstolen.
254
För att effektivisera
om förhandsavgörande. Förfarandet, som är tillämpligt på området frihet, säkerhet och rättvisa, möjliggör en snabb och rättssäker hantering av mål som kräver en mycket skyndsam handläggning, t.ex. vissa fall av frihetsberövande. Under året beslutade domstolen om tillämpning av förfarandet i tre mål.
Vid
Under året väcktes vid
Tribunalen handlägger bl.a. mål där talan väcks av fysiska eller juridiska personer mot
I bilaga 1 finns en redogörelse för mål av svenskt intresse vid domstolen och tribunalen under året. Det gäller dels mål där den svenska regeringen har agerat eller där en begäran om förhandsavgörande har inkommit från en svensk domstol, dels mål där Sverige är part eller har stött en av parterna.
56.4Öppenhet och insyn
Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillämpar sedan 2001 förordningen om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen). I behandlingen av de enskilda ärenden om utlämnande av handlingar som rådet beslutar i har Sverige sedan reglerna antogs agerat aktivt för att främja en öppenhetsvänlig tolkning av förordningen.
Handlingsoffentligheten inom EU har ökat väsentligt sedan öppenhets- förordningen infördes. Många handlingar som tidigare var hemliga är numera direkt sökbara på internet. Utvecklingen mot ökad handlings- offentlighet är dock inte entydig. Under den översyn av öppenhets- förordningen som inleddes under 2008 och fortfarande pågår, har även
255
Skr. 2014/15:65 framförts förslag som skulle kunna leda till minskad öppenhet. Sveriges målsättning i förhandlingarna är ökad öppenhet i EU:s institutioner.
Alla mål vid
Tribunalen meddelade den 25 september dom i ett annat mål av principiell betydelse där Sverige hade intervenerat
|
56.5 |
Personalpolitik i EU:s institutioner |
|
Främjande av nyanställning från Sverige inom EU:s institutioner |
|
|
Nyrekryteringen till EU:s centrala institutioner sker främst via |
|
|
uttagningsprov. Regeringen lägger vikt vid att personer från Sverige blir |
|
|
anställda i rimlig utsträckning inom EU:s institutioner. Det är därför |
|
|
angeläget att svenska medborgare söker till dessa prov och att de lyckas |
|
|
bli antagna. En framgångsrik basrekrytering är också en förutsättning för |
|
|
att det på sikt ska finnas svenska medborgare inom institutionerna som |
|
|
kan befordras till högre tjänster. |
|
|
För dessa syften har regeringen under året satsat på information om |
|
|
EU:s institutioner som arbetsgivare och om karriärvägar inom dessa |
|
|
institutioner för att fler ska söka från Sverige. Särskild vikt läggs även |
|
|
vid att informera om möjligheter till praktik, en inkörsport för framtida |
|
|
arbete inom institutionerna. Under 2014 tillförde regeringen särskilda |
|
|
medel till myndigheten Universitets- och högskolerådet för denna |
|
|
informationssatsning. Vidare genomför myndigheten insatser för att ge |
|
|
de sökande relevant stöd och träning inför uttagningsproven i syfte att |
|
|
fler ska klara dessa prov. |
|
|
Tjänsteföreskrifterna |
|
|
I november 2013 meddelade |
|
|
uppräkning av löner och pensioner avseende 2011 för tjänstemän i |
|
|
Europeiska unionens institutioner. Kommissionen stämde den 3 februari |
|
|
2012 rådet för att det, med stöd av undantagsklausulen i de till då |
|
|
gällande tjänsteföreskrifterna, ha vägrat att anta kommissionens förslag |
|
|
om en uppräkning av lönerna och pensionerna m 1,7 procent. Rådet |
|
|
agerade mot bakgrund av den plötsliga nedgången i Europas ekonomi. |
|
|
Rådet hade heller inte antagit kommissionens förslag om uppräkning av |
|
|
lönerna och pensionerna för 2012 med samma motivering. |
|
|
Kommissionen hävdade att en sådan plötslig nedgång i ekonomin inte |
|
256 |
förelåg. Domstolen konstaterade i domen |
ska göra den bedömningen. Mot denna bakgrund föreslog kommissionen Skr. 2014/15:65 i december 2013 att omräkningstalet för uppräkning av löner och
pensioner för tjänstemännen skulle uppgå till 0,9 % för 2011 respektive 2012. Efter förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet enades lagstiftarna om att ingen uppräkning skulle ske för 2011 och att omräkningstalet skulle uppgå till 0,8 procent för 2012. Rådet antog beslutet den 14 april 2014. Samråd ägde rum med
Kommissionen lade i oktober även ett förslag som innebar en sammantagen retroaktiv justering av de avgifter till pensionssystemet som de tjänstemännen skulle betala för åren 2011, 2012 och 2013. Kommissionens syfte med förslaget var att lösa de frågor som återstod om anpassningen av storleken på avgiften till pensionssystemet för åren 2011, 2012 och 2013 efter det att lönerna och pensionerna för 2012 uppräknats retroaktivt. Den 7 november 2014 antog rådet kommissionens förslag om en retroaktiv justering av pensionsavgiften till 11,0 procent av grundlönen med verkan från den 1 juli 2011, 10,0 procent av grundlönen med verkan från den 1 juli 2012 och 10,9 procent av grundlönen med verkan från 2013. Samråd ägde rum med
56.6Språk
Tolkning
Vid möten i rådet tolkas det till och från samtliga 24
Målet för
Regeringskansliet driver
56.7Regionkommittén
Regionkommittén består av förtroendevalda från lokal och regional nivå i de 28 medlemsstaterna. Kroatien anslöt sig till EU den 1 juli 2013 och kommittén utökades därmed från 344 till 353 ledamöter. Den nuvarande
257
Skr. 2014/15:65 mandatperioden löper t.o.m. den 25 januari 2015. Sverige företräds av tolv ledamöter och tolv ersättare.
Regionkommittén har under året haft fem plenarsessioner. Flera yttranden har antagits, bl.a. om EU:s agenda för städer, paketet om en politik för renare luft och paketet för rörlighet i städer. Sverige har under året haft fyra rapportörskap. De har gällt den framtida
258
Bilaga 1 Mål av svenskt intresse vid EU- domstolen och tribunalen under 2014
I det följande redovisas de mål vid
I det inledande registret nedan listas målen efter det sakområde som de huvudsakligen berör med angivande av målnummer och en beskrivande beteckning.
Därunder upptas i avsnitt 2 de mål som har avgjorts slutligt under år 2014. I avsnitt 3 finns de mål som vid utgången av året fortfarande var pågående. Målen redovisas inom respektive avsnitt i två avsnitt, varav de första (avsnitt 2.1 och 3.1) avser målen i vilka Sverige är eller varit part eller intervenient och de senare (avsnitt 2.2 och 3.2) avser målen om förhandsavgörande. Inom varje kapitel redovisas målen i målnummerordning, med
Överträdelseärenden mot Sverige som gått vidare till
1 REGISTER
Alkoholmonopol
Arbetsrätt
Behörighetsfördelning EU
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
259
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
260
Energi
Etableringsfrihet
Fri rörlighet av varor
Fri rörlighet för arbetstagare/personer
Hälso- och sjukvård
Immaterialrätt
Institutionella frågor
Jordbruk och fiske
Krigsmateriel
Migration
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
Miljö
Skatterätt
261
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
262
Sociallagstiftning på vägtransportområdet
Tullfrågor
Öppenhet (tillgång till handlingar)
Övrigt
2 SLUTLIGT AVGJORDA MÅL
2.1 Mål i vilka talan väckts vid
Kommissionen överklagade en dom från tribunalen (mål T‑33/09) genom vilken tribunalen biföll Portugals yrkande om ogiltigförklaring av ett beslut från kommissionen den 25 november 2008 om krav på betalning av vite som utgår med anledning av verkställandet av domstolens dom av den 10 januari 2008 i mål C‑70/06, kommissionen mot Portugal. Enligt det ogiltigförklarade beslutet ansåg kommissionen att de portugisiska myndigheterna inte verkställt domen från den 10 januari 2008 förrän den 18 juli 2008 då lag nr 31/2008 trädde i kraft. Antagandet den 30 januari 2008 av lag nr 67/2007, vilken upphävde den nationella förordning som låg till grund för det ursprungliga
fördragsbrottet som fastställdes genom domstolens dom den 14 oktober 2004 i mål C‑275/03, kommissionen mot Portugal, utgjorde inte ett korrekt verkställande av fördragsbrottet. Kommissionen fastställde således genom det ogiltigförklarade beslutet ett tidigare framställt krav om 2 753 664 euro avseende förfallna viten för perioden 10
Portugal bestred ändring av den överklagade domen.
Sverige intervenerade till stöd för Portugal och anförde att tribunalens dom är riktig och att kommissionens anmärkningar bygger på en felaktig tolkning av tribunalens dom. Tribunalen har prövat om Republiken Portugal följt domen i mål
Europaparlamentet yrkade att domstolen skulle ogiltigförklara rådets beslut 2011/640/GUSP om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om villkoren för att överföra misstänkta pirater och egendom som i detta sammanhang har beslagtagits av den
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
263
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
264
uteslutande gäller den Gemensamma Utrikes- och Säkerhetspolitiken (GUSP) på det sätt som avses i artikel 218.6 andra stycket EUF- fördraget, eftersom dess syfte och innehåll även har samband med straffrättsligt samarbete, polissamarbete och utvecklingssamarbete och på dessa områden är det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt. Beslutet att ingå avtalet hade därför krävt Europaparlamentets godkännande enligt artikel 218.6 a v
Den svenska regeringen intervenerade till stöd för rådet och anförde följande. När det gäller den första grunden för Europarlamentets talan saknas det anledning att ifrågasätta giltigheten av beslutet att ingå avtalet eftersom avtalet uteslutande gäller GUSP i den mening som avses i artikel 218.6 andra stycket
Kommissionen yrkade att domstolen skulle ogiltigförklara direktiv 2011/82/EU om underlättande av ett gränsöverskridande
informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (direktivet). Kommissionen yrkade vidare att domstolen skulle förordna om att verkningarna av direktivet ska anses vara definitiva. Kommissionen gjorde gällande att artikel 87.2
Den svenska regeringen intervenerade till stöd för Europaparlamentet och rådet och anförde följande. Det var korrekt av Europaparlamentet och rådet att anta direktivet med stöd av artikel 87.2
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
265
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
266
personer vid de inre gränserna, och den ska utarbeta en gemensam politik för asyl, invandring och kontroll av de yttre gränsernaˮ. I artikel 67.3 föreskrivs att unionen ˮska verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet, rasism och främlingsfientlighet, genom åtgärder för samordning och samarbete mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter samt ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål och, vid behov, genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningenˮ. Under dessa omständigheter är en sådan åtgärd som direktiv 2011/82, med hänsyn till dess syfte och innehåll inte direkt förbunden med de syften som nämnts i det föregående. Med hänsyn till det anförda finner domstolen att direktiv 2011/82 inte rättsenligt kunde antas med stöd av artikel 87.2
Genom dom den 22 maj 2012 i mål
Sverige anförde följande. Regeringen ställer sig bakom tribunalens slutsats att kommissionen, med undantag för handlingar som erhållits i samband med inspektioner, var skyldig att göra en konkret och individuell prövning av de i målet aktuella handlingarna. Vidare är regeringen av uppfattningen att även om en allmän presumtionsregel skulle anses tillämplig måste det åligga kommissionen att ex officio pröva huruvida denna presumtion faktiskt var tillämplig i detta fall. Eftersom det endast är kommissionen som har kännedom om innehållet i handlingarna är det självfallet endast den som har en reell möjlighet att göra skadeprövningen. Att lägga åberops- och bevisbördan för denna på sökanden faller på sin egen orimlighet.
om ett förfarande enligt artikel 81 EG i princip skulle undergräva såväl |
Skr. 2014/15:65 |
skyddet för de inblandade företagens affärsintressen som skyddet för |
Bilaga 1 |
syftet med utredningarna. |
|
|
|
kommissionen |
|
Danmark överklagade tribunalens dom i mål |
|
ogillade Danmarks yrkande om att helt eller delvis ogiltigförklara |
|
kommissionens beslut den 19 mars 2009 om undantagande från |
|
finansiering av vissa utgifter som verkställts av Danmark inom ramen för |
|
EU:s utvecklings- och garantifonder för jordbruket. Danmark gjorde |
|
gällande att tribunalen hade gjort sig skyldig till en felaktig |
|
rättstillämpning bl.a. genom att tillämpa ett beviskrav som avviker från |
|
rättspraxis och som dessutom är omöjligt att uppfylla i praktiken. |
|
Tribunalen framhöll att eftersom Danmark inte hade åberopat bevisning |
|
vad gäller samtliga uttagna arealer hade Danmark inte visat att |
|
kommissionens slutsatser om bristfälliga kontroller varit felaktiga. |
|
Vidare gjorde Danmark gällande att tribunalen hade underlåtit att pröva |
|
om villkoren för att använda finansiella korrigeringar var uppfyllda. |
|
Sverige intervenerade till stöd för Danmark och anförde bl.a. följande. |
|
Av domstolens fasta praxis framgår att det åligger en medlemsstat ”att så |
|
detaljerat och fullständigt som möjligt bevisa att kontrollerna verkligen |
|
har genomförts samt, i förekommande fall, bevisa att kommissionens |
|
påståenden är felaktiga”. Enligt regeringen kan man inte av denna |
|
formulering utläsa att en medlemsstat ska lägga fram bevisning om |
|
samtliga uttagna arealer för att kullkasta kommissionens påstående. |
|
Beviskravet är i praktiken omöjligt att uppfylla. I nu aktuellt fall skulle |
|
det röra sig om kontroller av mer än 100 000 uttagna arealer för vart och |
|
ett av de tre år som omfattas av kommissionens beslut. En finansiell |
|
korrigering är endast motiverad om det förelegat en allvarlig brist och |
|
denna brist har utsatt fonden för en verklig risk för förlust eller |
|
oegentlighet. Av tribunalens dom går det inte att utläsa att den har tagit |
|
ställning till om påtalade brister har utsatt fonden för en sådan risk. |
|
Eftersom det inte utan en sådan bedömning går att komma fram till om |
|
en finansiell korrigering varit motiverad är tribunalens slutsats att en |
|
finansiell korrigering bör tillåtas felaktig. |
|
|
|
överklagandet. Enligt domstolen gjorde tribunalen inte sig skyldig till |
|
felaktig rättstillämpning när den underkände Danmarks argument med |
|
hänvisning till att medlemsstaten inte hade lagt fram bevisning avseende |
|
samtliga uttagna arealer, utan enbart avseende kommissionens punktvisa |
|
konstateranden vid den utredning som låg till grund för den |
|
sammanfattande rapporten, utifrån stickprovskontroller av de berörda |
|
skiftena. Vidare ansåg domstolen att de oegentligheter som förelåg kunde |
|
motivera de schablonmässiga korrigeringar som fastställdes i |
|
kommissionens beslut. |
|
|
267 |
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
268
Kommissionen yrkade att domstolen skulle fastställa att Tyskland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (direktivet) och särskilt enligt direktivets artiklar 2.38 och 9 genom att undanta vissa tjänster från tillämpningen av tolkningen av begreppet vattentjänster.
Sverige intervenerade till stöd för Tyskland och anförde följande. Enligt regeringen talar ordalydelsen och systematiken i direktivet för att definitionen av vattentjänster i artikel 2.38 omfattar sådana tjänster som kan sammanfattas med begreppen vattenförsörjning och avloppshantering. Kommissionens vida tolkning skulle däremot leda till att det är oklart var gränsen går för vad som ska inbegripas i begreppet vattentjänster. Om alla möjliga former av uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution ska omfattas, innebär det i praktiken att det inte längre finns någon skillnad mellan begreppet vattentjänst och begreppet vattenanvändning.
Europeiska kommissionen yrkade att domstolen skulle förplikta Estland att betala löpande vite fr.o.m. den kommande domen p.g.a. att Estland inte antagit nödvändiga författningar för att genomföra direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om upphävande av direktiv 2003/54/EG eller i vart fall inte hade Skr. 2014/15:65 underrättat kommissionen om sådana åtgärder. Estland bestred Bilaga 1 kommissionens talan bl.a. eftersom anmärkningar om att åtgärderna inte
skulle vara tillräckliga i materiellt hänseende för att genomföra direktiven inte ryms inom ramen för ett överträdelseförfarande om avsaknad av genomförandeåtgärder. Några ekonomiska sanktioner enligt artikel 260.3
Sverige intervenerade till stöd för Republiken Estland.
Kommissionen återkallade talan den 16 juli 2014.
Europeiska kommissionen yrkade att domstolen skulle förplikta Estland att betala löpande vite fr.o.m. den kommande domen p.g.a. att Estland inte antagit nödvändiga författningar för att genomföra direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG eller i vart fall inte hade underrättat kommissionen om sådana åtgärder. Estland bestred kommissionens talan bl.a. eftersom anmärkningar om att åtgärderna inte skulle vara tillräckliga i materiellt hänseende för att genomföra direktiven inte ryms inom ramen för ett överträdelseförfarande om avsaknad av genomförandeåtgärder. Några ekonomiska sanktioner enligt artikel 260.3
Sverige intervenerade till stöd för Republiken Estland. |
|
Kommissionen återkallade talan den 16 juli 2014. |
|
|
|
Konungariket Sverige |
|
Kommissionen yrkade att domstolen skulle fastställa att Sverige inte |
|
hade uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 260.1 |
|
eftersom Sverige inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa |
|
domstolens dom i mål |
|
Sverige att betala ett vite om 7 456 euro per dag, för var dag som |
|
nödvändiga åtgärder inte vidtas för att följa domen, från och med den dag |
|
då dom i detta mål meddelas till den dag då domen i mål |
|
och förplikta Sverige att utge ett standardbelopp om 4 893 euro per dag, |
|
för var dag som nödvändiga åtgärder inte vidtas för att följa domen, från |
|
och med den dag då domen i mål |
|
meddelas i detta mål, eller den dag som nödvändiga åtgärder vidtas för |
|
att följa nämnda dom i mål |
|
Regeringen bestred kommissionens yrkande om att domstolen skulle |
|
fastställa att Sverige inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel |
|
260.1 |
269 |
|
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
270
för att följa domstolens dom i mål
Till stöd för denna inställning anfördes i huvudsak följande. Vid utgången av den frist som angavs i den formella underrättelsen i det skriftliga förfarandet var tillståndsfrågan löst för 27 av de 29 anläggningar som omfattades av domen i mål
domstolen i mål |
Skr. 2014/15:65 |
framgår av artikel 1 i |
Bilaga 1 |
skyldigheter för att en hög skyddsnivå ska kunna uppnås för miljön som |
|
helhet. Härav följer att detta miljöskyddsmål endast kan nås genom att |
|
medlemsstaterna i alla delar, och på ett med direktivet |
|
överensstämmande sätt, fullgör de skyldigheter de har ålagts genom |
|
direktivet. Det krävs nämligen inte bara att det inrättas ett |
|
tillståndssystem, utan även att anläggningarna faktiskt drivs i |
|
överensstämmelse med kraven i detta direktiv. Den omständigheten att |
|
det endast var mycket få anläggningar som fortfarande inte uppfyllde |
|
kraven i |
|
av det fördragsbrottsförfarande som avgjordes genom domen i mål C- |
|
607/10, utgör inte hinder för att fastställa att den berörda medlemsstaten |
|
har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att följa nämnda dom. |
|
Domstolen erinrar även om att en medlemsstat inte kan åberopa |
|
bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som |
|
grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som |
|
föreskrivs i ett direktiv. Sverige kan således inte, vad gäller prövningen |
|
av huruvida det har uppfyllt sina skyldigheter att följa den tidigare |
|
domen, med framgång göra gällande att tillståndsförfarandet inte har |
|
kunnat påskyndas vad gäller de omtvistade anläggningarna. Mot |
|
bakgrund härav finner domstolen att Sverige har underlåtit att uppfylla |
|
sina skyldigheter enligt artikel 260.1 |
|
vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa domen i mål |
|
Domstolen finner under dessa omständigheter att ett föreläggande till |
|
Sverige att betala löpande vite är ett lämpligt ekonomiskt medel för att |
|
säkerställa att den tidigare domen följs fullt ut. I förevarande mål anser |
|
domstolen även att samtliga omständigheter kring det fastställda |
|
fördragsbrottet tyder på att det krävs en avskräckande åtgärd, såsom |
|
föreläggande av ett standardbelopp, för att på ett effektivt sätt förhindra |
|
att liknande överträdelser av unionsrätten upprepas i framtiden. Vid |
|
bestämmande av det löpande vitets och standardbeloppets storlek ska |
|
emellertid de ansträngningar som Sverige gjort för att till fullo uppfylla |
|
de skyldigheter som följer av |
|
åren har Sverige vidtagit ytterligare åtgärder för att stärka de |
|
myndigheter som ansvarar för beviljande av miljötillstånd. Vid |
|
tidpunkten för förhandlingen var det bara en av de 29 anläggningar som |
|
omfattas av domen i mål |
|
tillstånd. Sverige har dessutom samarbetat nära med kommissionen under |
|
det administrativa förfarande som föregått detta mål. När det gäller de |
|
faktiska effekterna av den enda anläggning som ännu inte beviljats IPPC- |
|
tillstånd framhöll Sverige vid förhandlingen att den aktuella |
|
anläggningen har gett upphov till en mycket begränsad miljöpåverkan |
|
och att det därmed inte har varit fråga om någon beaktansvärd fara för |
|
miljön och människors hälsa. Kommissionen har inte direkt bestritt detta |
|
påstående. Sverige ska således förpliktas att 1) till kommissionen betala |
|
löpande vite med 4 000 euro för varje dag som nödvändiga åtgärder inte |
|
vidtas för att följa domen i mål |
|
dom meddelas i förevarande mål till den dag då domen i det tidigare |
|
målet följs, och 2) till kommissionen betala ett standardbelopp på 2 |
|
miljoner euro. |
271 |
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
272
Den 23 december 2014 meddelade regeringen kommissionen att även den sista anläggningen i fråga, Surahammars Bruk, nu hade erhållit erforderligt tillstånd och att det löpande vitet därför ska upphöra.
Kommissionen begärde att domstolen skulle avge yttrande i frågan om godtagandet av ett tredjelands anslutning till Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention) omfattas av unionens exklusiva befogenhet. I sin begäran gjorde kommissionen gällande att godtagande av ett tredjelands anslutning till 1980 års Haagkonvention kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa och särskilt hänvisat till vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel
Sverige anförde följande. Medlemsstaternas godtagande av tredjeländers anslutning till 1980 års Haagkonvention varken påverkar eller ändrar räckvidden av bestämmelserna i Bryssel
Av artikel 6.2
beslut om att förhandlingar om en anslutning skulle inledas med Europarådet. I april 2013 enades förhandlarna om ett utkast till avtal om unionens anslutning till Europakonventionen.
Kommissionen begärde att domstolen skulle avge yttrande i frågan om det tilltänkta avtalet var förenligt med fördragen. I likhet med kommissionen ansåg regeringen att så var fallet och anförde bl.a. följande. Avtalsutkastet tillgodoser de krav och villkor som fastställs beträffande avtalets innehåll i fördragen med tillhörande protokoll. Avtalet innebär inte heller att den s.k. autonomin i unionens rättsordning kränks. Regeringen har i det sammanhanget särskilt argumenterat för att fördragens bestämmelser om
Spirlea yrkade att tribunalen skulle ogiltigförklara kommissionens beslut att inte ge tillgång till två handlingar inom ramen för det s.k. EU- pilotförfarandet, vilket är ett informellt samarbetsförfarande och uppgiftsutbyte mellan kommissionen och medlemsstater i fall där unionsrätten eventuellt har överträtts. Som grund för talan anfördes att kommissionens beslut inte hade föregåtts av en sådan konkret och individuell prövning av innehållet i varje enskild handling som krävs
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
273
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
274
enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen). Dessutom hade kommissionen felaktigt slagit fast att det inte förelåg något övervägande allmänintresse som motiverade att de begärda handlingarna ändå lämnades ut och att det inte heller var möjligt att ge delvis tillgång till handlingarna. Kommissionen bestred Spirleas talan och gjorde med hänvisning till rättspraxis gällande att det för handlingar i ett
Sverige ansökte om intervention till stöd för Spirlea och argumenterade huvudsakligen mot att handlingar inom ramen för
Tribunalens dom den 25 september 2014: Tribunalen ogillade Spirleas talan. Tribunalen konstaterade inledningsvis att kommissionens påstående att den individuellt och konkret hade prövat och motiverat sin vägran att ge tillgång till handlingarna kunde avfärdas. Emellertid hade kommissionen rätt att grunda sig på en allmän presumtion för att vägra att ge tillgång till handlingar i ett
Den finske forskaren Samuli Miettinen yrkade att tribunalen skulle ogiltigförklara rådets beslut den 21 mars 2013 att inte ge fullständig tillgång till en handling som innehöll ett yttrande från rådets rättstjänst över ett av Europeiska kommissionen framlagt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Sverige ansökte om intervention till stöd för Miettinen.
Tribunalens beslut den 14 januari 2014: Mot bakgrund av att Miettinen numera hade fått del av den begärda handlingen fanns det inte längre anledning att döma i saken och inte heller anledning att pröva Sveriges interventionsansökan.
2.2 Mål om förhandsavgöranden
Begäran från Tartu Ringkonnakohus, Estland
Målet handlade om hur en undantagsbestämmelse från skyldigheten att använda färdskrivare skulle tolkas. Den nationella domstolens fråga: Om uttrycket ”i samband med … underhåll … av vägar”, vilket används vid definitionen av undantaget i artikel 13.1 h i förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (förordningen), ska tolkas så att det omfattar en tippbil, med en högsta tillåten vikt om 25,5 ton, som på en allmän landsväg transporterar grus från ett grustag till en ort där förbättrings- och underhållsarbeten av en väg genomförs.
Sverige anförde följande. Enligt regeringens uppfattning kan tolkningsfrågan endast besvaras med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Vid sin bedömning saknar domstolen möjlighet att beakta omständigheter som skulle innebära att ytterligare rekvisit för undantagets tillämplighet än de som uttryckligen framgår av artikel 13.1. h i förordningen ställs upp. Den nationella domstolens fråga bör besvaras jakande under förutsättning att tippbilen använts på det sätt som gjorts gällande i målet.
Begäran från Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, Sverige
Den nationella domstolens fråga: Domstolen vill för det första få reda på om artikel 2.2 c i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (rörlighetsdirektivet) kan tolkas på så sätt att en medlemsstat, under vissa omständigheter, får kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre – för att anses vara beroende för sin försörjning och därmed falla in under definitionen av familjemedlem enligt artikel 2.2 c rörlighetsdirektivet – ska ha försökt att få ett arbete, få hjälp för sin försörjning från ursprungslandets myndigheter och/eller på annat sätt klara sin försörjning men att detta inte har varit möjligt. För det andra vill den nationella domstolen få svar
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
275
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
276
på vilken betydelse det har vid tolkningen av rekvisitet ”är beroende för sin försörjning” i artikel 2.2 c i rörlighetsdirektivet att en släkting, på grund av personliga omständigheter såsom ålder, utbildning och hälsa, bedöms ha goda förutsättningar för att få ett arbete och dessutom har för avsikt att börja arbeta i medlemsstaten, vilket skulle innebära att förutsättningarna för att anses som sådan anhörig som är beroende för sin försörjning enligt bestämmelsen inte längre föreligger.
Sverige anförde följande. Rekvisitet ”beroende för sin försörjning” i artikel 2.2 c i rörlighetsdirektivet ska tolkas så att en medlemsstat, i vart fall under vissa omständigheter, får kräva att den som påstår sig vara en beroende familjemedlem ska ha försökt få ett arbete, hjälp för sin försörjning från ursprungslandets myndigheter och/eller på annat sätt klara sin försörjning men att detta inte har varit möjligt. Domstolens praxis, särskilt mål
Begäran från Svea hovrätt, Sverige
Den nationella domstolens frågor: Om någon annan än innehavaren av upphovsrätten till ett visst verk tillhandahåller en länk till verket på sin webbsida, är det då fråga om överföring till allmänheten av verket på sådant sätt som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället? Är det möjligt för en medlemsstat att
föreskriva ett mer omfattande skydd för upphovsmannens ensamrätt |
Skr. 2014/15:65 |
|||||
genom att låta överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än |
Bilaga 1 |
|||||
vad som följer av artikel 3.1 i direktivet? |
|
|
|
|||
Sverige yttrade sig inte i målet. |
|
|
|
|||
|
||||||
2001/29/EG, ska tolkas så, att tillhandahållandet på en webbplats av |
|
|||||
klickbara länkar till verk, som är fritt tillgängliga på en annan webbplats, |
|
|||||
inte utgör överföring till allmänheten på sådant sätt som avses i denna |
|
|||||
bestämmelse. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 utgör hinder för att en |
|
|||||
medlemsstat föreskriver ett mer omfattande skydd för upphovsmännen |
|
|||||
genom att låta begreppet överföring till allmänheten omfatta fler |
|
|||||
förfoganden än de som avses i denna bestämmelse. |
|
|
||||
|
|
|||||
Bundesminister für Wirtschaft, Familie und Jugend |
|
|
||||
Begäran från Verwaltungsgerichtshof, Österrike |
|
|
||||
Den nationella domstolens fråga: Utgör unionsrätten, särskilt artiklarna |
|
|||||
18, 45 och 49 jämförda med artikel 346.1 b |
|
|||||
nationell bestämmelse, enligt vilken ledamöterna i de organ som |
|
|||||
företräder ett bolag eller de delägare som har rätt att leda och företräda |
|
|||||
näringsidkande bolag som avser att bedriva handel med militära vapen |
|
|||||
och militär ammunition samt förmedla köp och försäljning av militära |
|
|||||
vapen och militär ammunition, måste vara österrikiska medborgare och |
|
|||||
det inte är tillräckligt att vara medborgare i en annan |
|
|||||
Sverige anförde följande. En medlemsstat bör med stöd av artikel 346.1 b |
|
|||||
|
||||||
ledamöter i bolagets styrelse och/eller den verkställande direktören i |
|
|||||
bolag som är verksamma inom handel med militära vapen och militär |
|
|||||
ammunition ska vara medborgare i den aktuella staten om detta är |
|
|||||
nödvändigt |
för |
att |
säkerställa |
medlemsstatens |
väsentliga |
|
säkerhetsintressen.
277
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
278
Begäran från Förvaltningsrätten i Linköping, Sverige
I samband med Förvaltningsrätten i Linköpings prövning uppkom frågan om en begränsning som innebär att elcertifikat endast kan tilldelas producenter vars elproduktion är belägen i Sverige är förenlig dels med direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (förnybartdirektivet) dels med fördragets bestämmelse om fri rörlighet för varor i artikel 34
Sverige anförde följande. Enligt den svenska regeringen tillåter förnybartdirektivet sådana nationella stödsystem som innebär att bidrag endast beviljas för energi från förnybara energikällor som produceras på en medlemsstats eget territorium. Vidare utgör elcertifikatssystemet inte en kvantitativ importrestriktion eller en åtgärd med motsvarande verkan. Det svenska stödsystemet innebär inte någon koppling mellan handeln med el och handeln med elcertifikat. Systemet innebär därmed inte någon inköpsskyldighet av el producerad av svenska förnybara energikällor. Således kan el handlas över gränserna och det gäller även el från förnybara källor i andra medlemsstater. Det svenska elcertifikatssystemet hindrar därför inte den gränsöverskridande handeln med el. För det fall det svenska elcertifikatssystemet ändå skulle anses innebära en begränsning av den fria rörligheten för varor enligt artikel 34 EUF- fördraget, är detta befogat med hänsyn till skyddet för miljön eftersom systemet främjar användningen av förnybara energikällor och bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Domstolen har redan konstaterat i mål
relevanta omständigheter, varav en kan vara det unionsrättsliga regelverk |
Skr. 2014/15:65 |
i vilket den nationella lagstiftningen ingår, kontrollera huruvida den |
Bilaga 1 |
lagstiftning som är aktuell i det nationella målet med avseende på dess |
|
territoriella tillämpningsområde uppfyller de krav som följer av |
|
rättssäkerhetsprincipen. |
|
|
|
filial) mot Skatteverket |
|
Begäran från Förvaltningsrätten i Stockholm, Sverige |
|
Den nationella domstolens frågor: Huruvida tillhandahållanden av |
|
externt förvärvade tjänster från ett företags huvudetablering i tredje land |
|
till dess filial i en medlemsstat, med en allokering av kostnaderna för |
|
förvärven till filialen, utgör beskattningsbara transaktioner om filialen |
|
ingår i en mervärdesskattegrupp i medlemsstaten. Och om svaret på |
|
denna fråga är jakande, huruvida huvudetableringen i tredje land är att |
|
betrakta som en beskattningsbar person som inte är etablerad i |
|
medlemsstaten enligt artikel 196 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt |
|
system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) med följd att |
|
förvärvaren ska beskattas för transaktionerna. |
|
Sverige anförde följande. Ett företag i ett tredje land som har ett fast |
|
etableringsställe i en medlemsstat kan låta detta fasta etableringsställe |
|
ingå i en mervärdesskattegrupp tillsammans med andra skattskyldiga i |
|
medlemsstaten. I sådant fall blir transaktioner mellan huvudetablerings- |
|
stället – som inte ingår i mervärdesskattegruppen – och det fasta |
|
etableringsstället beskattningsbara. Företaget får välja om ett fast |
|
etableringsställe i en medlemsstat i mervärdesskattehänseende ska vara |
|
del av huvudetableringsstället i tredje land eller en mervärdesskattegrupp |
|
i medlemsstaten. |
|
|
|
Sverige ingår i en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av artikel |
|
11 i mervärdesskattedirektivet. Det utgör följaktligen tillsammans med |
|
övriga medlemmar i gruppen en enda beskattningsbar person, vilken av |
|
Skatteverket har tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt. |
|
Klassificeringen som en enda beskattningsbar person innebär att |
|
medlemmarna i mervärdesskattegruppen inte längre separat kan |
|
underteckna mervärdesskattedeklarationer och inte heller, vare sig inom |
|
eller utom gruppen, kan identifieras som beskattningsbara personer, då |
|
enbart mervärdesskattegruppen, i egenskap av enda beskattningsbara |
|
person, är behörig att underteckna sådana deklarationer. Under sådana |
|
omständigheter ska de tjänster som en utomstående – huvudetablerings- |
|
stället – tillhandahåller en medlem i en mervärdesskattegrupp, i |
|
mervärdesskattehänseende, därför anses ha tillhandahållits själva |
|
mervärdesskattegruppen och inte dess medlem. |
|
således att transaktioner mellan huvudetableringsstället – som inte ingår i |
|
mervärdesskattegruppen – och det fasta etableringsstället var |
|
beskattningsbara, vilket Sverige argumenterat för. |
|
|
279 |
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
280
Begäran från Arbetsdomstolen, Sverige
Den nationella domstolens fråga: Är regleringen i
Sverige anförde följande. Regeringen ifrågasätter att förordning (EEG) nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land skulle vara tillämplig när ett bolag med säte i en EU- eller
Begäran från Hof van beroep te Antwerpen, Belgien
Den nationella domstolens fråga: Utgör artiklarna 6 och 13 i direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) hinder mot att beskatta den ekonomiska verksamhet som telekomoperatörerna bedriver på territoriet via de på allmän eller privat mark belägna
Sverige anförde följande. Den nationella domstolens fråga bör besvaras nekande eftersom den aktuella beskattningen av företags driftställen inte utgör någon avgift i den mening som avses i artikel 13 i auktorisationsdirektivet och nämnda artikel inte heller reglerar medlemsstaternas beskattningsrätt.
driftställen på allmän eller privat mark där master, pyloner eller antenner för mobiltelefoni som är nödvändiga för deras verksamhet är belägna.
Den nationella domstolens fråga: Om 1) den förkortning av genomförandetiden från den 1 maj 2003 till den 15 april 2003 som förekom vid införandet av 9 § djurskyddsförordningen medfört en skyldighet för Sverige att anmäla författningsförslaget på nytt i enlighet med artikel 8.1 tredje stycket i direktiv 98/34/EG om ett informations- förfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster och 2) om svaret på den första frågan innebär att ny anmälan skulle ha gjorts, vilka rättsverkningar har den omständigheten att så inte har skett?
Sverige anförde följande. Inledningsvis kan det finnas anledning att överväga om regeln om förnyad anmälan överhuvudtaget är tillämplig i förevarande fall. Anledningen till detta är att genomförandetiden endast synes ha förkortats i förhållande till den tidsplanering som regeringen meddelat den svenska myndigheten Kommerskollegium, och inte kommissionen under informationsförfarandet. Om regeln trots det sagda är tillämplig ska den endast anses avse fall i vilka genomförandetiden i väsentlig grad har förkortats. Vid denna bedömning blir svaret på den nationella domstolens första fråga nekande och regeringen saknar därför anledning att ta ställning till den nationella domstolens andra fråga.
Begäran från Unabhängiger Verwaltungssenat, Österrike
Den nationella domstolens frågor: Är alla delar i direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (miljöinformations- direktivet), giltiga, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan)? I vilken mån och under vilka förutsättningar är bestämmelserna i direktivet förenliga med bestämmelserna i stadgan och bestämmelserna i artikel 6
Sverige anförde följande. Artikel 47 andra stycket i stadgan, tar inte sikte på allmänhetens rätt till tillgång till handlingar hos offentliga myndigheter. Det går därför inte att i denna artikel utläsa någon skyldighet för nationella myndigheter att sekretessbelägga information som rör en pågående domstolsprocess. En sådan tolkning torde sakna
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
281
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
282
stöd i Europadomstolens rättspraxis och skulle dessutom strida mot vissa medlemsstaters konstitutionella ordningar. Det finns därför ingenting i artikel 47 andra stycket i stadgan som hindrar att den information som delges en enskild person inom ramen för en domstolsprocess också offentliggörs eller på begäran lämnas ut till andra än den enskilda personen som är föremål för domstolsprocessen. Här står det i stället medlemsstaterna fritt att, utifrån sina rättsliga traditioner och politiska ställningstaganden, med beaktande av övriga bestämmelser i stadgan och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), avgöra i vilken mån information ska vara tillgänglig för allmänheten. Ett ogiltigförklarande av direktivet skulle omkullkasta hela det
Begäran från the High Court of Justice, Chancery Division, Patents Court, Förenade kungariket
Den nationella domstolens fråga: Om obefruktade mänskliga ägg, vilkas delning och vidareutveckling har stimulerats genom partenogenes, och vilka, i motsats till befruktade ägg, innehåller endast pluripotenta celler och inte kan utvecklas till människor, omfattas av uttrycket ”mänskliga embryon” i artikel 6.2 c) i direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (bioteknikdirektivet)?
Sverige anförde följande. Under den förutsättning som är ett ostridigt faktum i den nationella domstolen – dvs. att utvecklingen av partenogenetiskt aktiverade äggceller inte kan leda till en människa – är denna typ av äggceller inte av ett sådant slag att de ska anses kunna utlösa utvecklingen av en människa. Sådana partenogenetiskt aktiverade äggceller som avses i detta mål omfattas därför inte av begreppet ”mänskliga embryon” i bioteknikdirektivets mening. Vid nu redogjorda förhållanden är obefruktade mänskliga ägg, vilkas delning och vidareutveckling har stimulerats genom partenogenes, och som innehåller endast pluripotenta celler och inte kan utvecklas till människor, således inte undantagna patenterbarhet på grund av artikel 6.2 c i bioteknikdirektivet.
utgör ett ”mänskligt embryo” i den bestämmelsens mening, om den mot |
Skr. 2014/15:65 |
|||||
bakgrund av de senaste vetenskapliga rönen inte som sådan har någon |
Bilaga 1 |
|||||
inneboende förmåga att utvecklas till en människa. Det ankommer på den |
|
|||||
nationella domstolen att bedöma huruvida så är fallet. |
|
|
|
|||
|
||||||
o.a. mot Regieringspräsidium Kassel o.a. |
|
|
|
|
||
Begäran från Bundesgerichtshof och Landgericht München I, Tyskland |
|
|||||
Den nationella domstolens fråga: Innebär artikel |
16.1 i |
|
||||
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 |
|
|||||
december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för |
|
|||||
återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i |
|
|||||
medlemsstaterna i princip en skyldighet för en medlemsstat att hålla en |
|
|||||
person i förvar i avvaktan på avlägsnande i en särskild förvarsanläggning |
|
|||||
även när sådana anläggningar endast finns i vissa delstater i |
|
|||||
medlemsstaten, men inte i andra? |
|
|
|
|
|
|
Sverige anförde följande. Det förhållandet att en medlemsstat är en |
|
|||||
federal stat där delstaterna åtnjuter stort självbestämmande fråntar inte |
|
|||||
medlemsstaten |
skyldigheten |
enligt |
unionsrätten |
att |
inrätta |
|
ändamålsenliga förvarsanläggningar inom hela medlemsstatens territorium. Sverige anförde vidare att det under vissa omständigheter kunde tänkas vara godtagbart att nyttja kriminalvårdsanstalter eller häkten för korta förvar, t.ex. under transporter.
Den nationella domstolens fråga: Om artikel 6.1 i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko är exklusiv i den meningen att den utesluter gemenskapsfartyg från att få bedriva fiske eller hyras ut till marockanska företag för fiske i marockanska fiskezoner, med stöd av licenser som utfärdats uteslutande av behöriga marockanska myndigheter för marockanska ägare av fiskekvoter. Även fråga om avtalet medger att Marocko vid sidan av avtalet utvecklar och bedriver ett eget inhemskt pelagiskt industrifiske söder om 29:e breddgraden nord och, om så är fallet, huruvida avtalet ger en rätt för Marocko att för sitt inhemska fiske hyra in eller bevilja licenser direkt till gemenskapsflaggade fiskefartyg utan krav på tillstånd från Europeiska gemenskapen.
Sverige yttrade sig inte i målet.
283
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
284
3 PÅGÅENDE MÅL
3.1 Mål i vilka talan har väckts vid
Kommissionen har yrkat att rådets och medlemsstaternas regeringars beslut 2011/708/EU av den 16 juni 2011 om undertecknande för unionens räkning och provisorisk tillämpning av dels luftfartsavtalet mellan USA, Europeiska unionen och dess medlemsstater samt Island och Norge, dels biavtalet mellan samma parter (beslutet), ska ogiltigförklaras med stöd av tre grunder. För det första strider beslutet enligt kommissionen mot artiklarna 13.2
Den svenska regeringen har intervenerat till stöd för rådet och anfört följande. Det är förenligt med artiklarna 13.2
i samband med ingående av internationella avtal. Detta förfarande har vidare inte inneburit att omröstningsreglerna i artiklarna 218.8 och 100.2
Spanien har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara förordning (EU) 1257/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd. Syftet med denna förordning är att genomföra rådets beslut av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd (2011/167/EU) – ett beslut som redan varit föremål för domstolens prövning (se målen
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
285
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
286
åsidosättande av principerna om autonomi och enhetlighet vid tillämpningen av unionsrätten, i samband med ordningen för den omtvistade förordningens ikraftträdande.
Sverige har intervenerat till stöd för Europaparlamentet och rådet och anslutit sig till deras talan. Sverige har anfört att Europaparlamentet och rådet inte har åsidosatt rättsstatens värderingar genom att ha antagit en förordning som grundar sig på ett bevis utfärdat av Europeiska patentverket, att valet av rättslig grund för den omtvistade förordningen är korrekt, att Europaparlamentet och rådet inte har missbrukat sina befogenheter, att vare sig artikel 291.2
Generaladvokatens förslag till avgörande den 18 november 2014: Generaladvokaten föreslår att Spaniens talan ogillas. Vad gäller Spaniens första grund är den verkningslös. Denna grund påverkar nämligen inte giltigheten av den omtvistande förordningen, vars giltighet inte påverkas av huruvida EPO:s beslut om meddelande av europeiska patent är förenliga med unionsrätten. Genom att det i den angripna förordningen hänvisas till den nationella lagstiftning som är tillämplig i varje enskilt fall säkerställer den angripna förordningen ett enhetligt skydd, eftersom hänvisningen även omfattar samtliga folkrättsliga avtal i vilka medlemsstaterna är parter, inbegripet UPC avtalet som medlemsstaterna måste ratificera enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 EU- fördraget. Spaniens talan kan således inte heller vinna bifall på den andra grunden. Vad gäller den tredje grunden har Spanien utgått ifrån samma argument som avseende dess andra grund, nämligen att den angripna förordningen saknar innehåll på så sätt att den inte innehåller några rättsregler som säkerställer ett enhetligt skydd. Eftersom detta argument har underkänts inom ramen för prövningen av den andra grunden saknar de indicier som Spanien lagt fram relevans. Vad sedan gäller den fjärde grunden och den femte grunden avseende åsidosättande av artikel 291.2
Den praxis som följer av
Det skulle stå i strid med sådana |
principer att tillämpa den angripna |
Skr. 2014/15:65 |
||
förordningen när UPC ännu inte har inrättats. Det är inte, såsom Spanien |
Bilaga 1 |
|||
gör gällande, medlemsstaterna som beslutar om huruvida den angripna |
|
|||
förordningen |
ska träda i kraft. |
Sambandet mellan den |
angripna |
|
förordningen och UPC avtalet är vidare sådant att det med hänsyn till |
|
|||
rättssäkerheten skulle vara inkonsekvent av unionslagstiftaren att inte |
|
|||
villkora tillämpningen av den angripna förordningen av att avtalet trätt |
|
|||
i kraft. |
|
|
|
|
|
||||
unionens råd |
|
|
|
|
Spanien har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara förordning (EU) |
|
|||
1260/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett |
|
|||
enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättnings- |
|
|||
arrangemang. Syftet med denna förordning är att genomföra rådets beslut |
|
|||
av den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på |
|
|||
området skapande av ett enhetligt patentskydd (2011/167/EU) – ett beslut |
|
|||
som redan varit föremål för domstolens prövning (se målen |
|
|||
och |
|
|||
talan. Den |
första grunden |
avser åsidosättande |
av icke- |
|
diskrimineringsprincipen vid införande av en ordning som är till nackdel för personer vars språk inte är engelska, franska eller tyska, eftersom ordningen är oproportionerlig mot det eftersträvade målet. Den andra grunden avser åsidosättande av rättspraxis efter domen i målet
Sverige har intervenerat till stöd för rådet och anslutit sig till rådets talan. Sverige har anfört att
Generaladvokatens förslag till avgörande den 18 november 2014: Generaladvokaten föreslår att Spaniens talan ogillas. Vad avser Spaniens första grund har unionslagstiftaren antagit den angripna förordningen med det berättigade ändamålet att hitta en språklösning som stämde överens med unionens mål att främja den inre marknadens funktion, innovationskapacitet, tillväxt och europeiska företags konkurrenskraft. Med andra ord innebär den valda språkordningen visserligen en
begränsning i språkanvändningen, men eftersträvar ett legitimt mål
287
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
288
bestående i att minska kostnaderna för översättning. Att begränsa antalet språk för EPEV är ändamålsenligt, eftersom det säkerställer ett enhetligt patentskydd, samtidigt som översättningskostnaderna kan minskas markant. Begränsningen till EPO:s tre officiella språk står inte heller i strid med proportionalitetsprincipen. Vad gäller Spaniens andra grund hänvisar generaladvokaten till sin bedömning av den fjärde och den femte grunden i målet Spanien/parlamentet och rådet
Rådet har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara kommissionens beslut den 8 maj 2013, genom vilket kommissionen drog tillbaka sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för makrofinansiellt stöd till tredjeländer. Till stöd för sin talan har rådet bl.a. gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principen om tilldelade befogenheter och lojalt samarbete i artikel 13.2
Sverige har intervenerat till stöd för rådet och anslutit sig till rådets talan. Sverige har anfört i huvudsak följande. Respekten för principen om tilldelade befogenheter och den institutionella jämvikten kräver i princip att så länge rådets och Europaparlamentets förslag till ändringar omfattas av tillämpningsområdet för kommissionens ursprungliga förslag ska lagstiftningsprocessen kunna få fullbordas. Endast under alldeles exceptionella omständigheter kan det komma ifråga att kommissionen själv och i strid med de lagstiftande organens ståndpunkt skulle kunna bestämma att lagstiftningsprocessen avbryts genom att dra tillbaka sitt förslag. Sådana exceptionella omständigheter har inte förelegat i detta fall. Genom att dra tillbaka sitt förslag till förordning trots att rådets och Europaparlamentets förslag till ändringar legat inom ramen för tillämpningsområdet för kommissionens ursprungliga förslag, har kommissionen därför agerat i strid med principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 13.2
Generaladvokatens förslag till avgörande den 18 december 2014: Generaladvokaten anser att kommissionen har befogenhet att återkalla
lagförslag. Enligt generaladvokaten härrör nämnda befogenhet från den roll som tilldelats kommissionen i samband med lagstiftningsprocessen och den grundas både på artikel 17.1 och 17.2
Kommissionen har yrkat att domstolen, helt eller delvis, ska ogiltig- förklara ett beslut från rådet om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om sammankoppling av EU:s system för handel med utsläppsrätter med ett system för handel med utsläppsrätter i Australien. Grunden för kommissionens talan är dels att de förhandlingsdirektiv som rådet har beslutat om innehåller processuella föreskrifter, dels att rådet har gett både sig självt och den särskilda kommittén, som enligt rådets beslut ska fastställa förhandlingspositioner, vidare befogenheter än vad fördragen medger. Kommissionen anser att rådet därigenom – i strid med fördragen – har skapat nya befogenheter för rådet och nya skyldigheter för kommissionen.
Sverige har ansökt om intervention till stöd för rådet och anfört bl.a. följande. Regeringen kommer i allt väsentligt att stödja de grunder som rådet har åberopat och i korthet anföra följande. Rådets beslut att föra in processuella föreskrifter i förhandlingsdirektiven är förenligt med den rollfördelning mellan EU:s institutioner som gäller enligt fördragen och närmast är att betrakta som ett uttryck för att principen om lojalt samarbete ska respekteras under förhandlingsarbetet. När det gäller föreskriften om att unionens förhandlingspositioner ska fastställas inom rådet eller inom den särskilda kommittén har rådet varken givit sig självt eller den särskilda kommittén några befogenheter som går utöver vad som följer av artikel 13.2
Kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 132.1 a och 135.1 h i Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) genom att inte undanta posttjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet och därmed förenade varuleveranser från mervärdesskatteplikt samt genom att inte undanta tillhandahållandet till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom landet från mervärdesskatteplikt. Till stöd för sin talan har kommissionen anfört i huvudsak följande. Posten AB har ålagts att
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
289
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
290
tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster i Sverige. Enligt kommissionen ska artikel 132.1 a i mervärdesskattedirektivet tolkas på så sätt att tjänster som tillhandahålls av ”den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster”, i enlighet med sina rättsliga skyldigheter enligt artiklarna
Sverige har anfört följande: Regeringen vitsordar att det i svensk lagstiftning inte finns några undantag från skattskyldighet vad gäller mervärdesskatt för nu aktuella posttjänster, men bestrider att det skulle strida mot mervärdesskattedirektivet. Postmarknaden i Sverige öppnades för konkurrens 1993. Sedan dess har det inte funnits något offentligt postväsende i Sverige och därmed ingen skyldighet för Sverige att undanta posttjänster från skatteplikt. Att tillämpa ett undantag för posttjänster som tillhandhålls av en aktör, men inte av andra aktörer som tillhandahåller samma tjänster skulle snedvrida konkurrensen och stå i strid med såväl mervärdesskattedirektivet som andra unionsrättsliga bestämmelser, i synnerhet postdirektivet och fördragets bestämmelser på konkurrensrättens område.
Europaparlamentet har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara rådets beslut 2014/198/GUSP av den 10 mars 2014 om ingående av avtalet mellan EU och Tanzania om villkoren för att överföra misstänkta pirater från den
Europaparlamentet har gjort gällande att beslutet är ogiltigt eftersom avtalet inte uteslutande rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Även bestämmelserna om det straffrättsliga samarbetet och polissamarbetet borde ha använts som rättsliga grunder och Europaparlamentet borde därför också ha godkänt avtalet före rådets beslut om ingåendet. Vidare har rådet inte levt upp till sin skyldighet enligt artikel 218.10
Sverige har intervenerat till stöd för rådet och anfört följande. När det gäller gränsdragningen mellan de aktuella politikområdena i allmänhet har GUSP har ett vidsträckt tillämpningsområde och omfattar alla utrikespolitiska områden. Fördragets mål om att bevara freden och stärka den internationella säkerheten knyter också särskilt an till GUSP.
Omständigheter som att det är fråga om militära insatser eller internationella säkerhetsfrågor, såsom inom ramen för FN, har alltså avgörande betydelse för att bestämma om en åtgärd omfattas av GUSP. Likaså talar sådana omständigheter att en åtgärd avser situationen i tredje land eller det fria havet med styrka för att åtgärden omfattas av GUSP. Bevarandet av internationella freden och säkerheten omfattas emellertid inte av målen för fördragens bestämmelser om det straffrättsliga eller polisiära samarbetet. Målet för det samarbetet är att säkerställa säkerheten inom unionen och avser primärt samarbete mellan medlemsstaterna och deras myndigheter beträffande förhållandena inom unionen. Det nu aktuella avtalet utgör en nödvändig del av Atalantainsatsen. Den gemensamma åtgärden om Atalanta och avtalet utgör tillsammans ett adekvat och sammanhållet hörsammande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om piratdåd utanför Somalias kust. Det är tydligt att insatsen med tillhörande avtal syftar till att upprätthålla den internationella säkerheten och avser förhållanden på det fria havet och i tredje land utan något direkt samband med förhållanden inom unionen. Avtalet har därför kunnat ingås av unionen enbart med stöd av unionens befogenheter om GUSP. Avtalet varken syftar till eller innehåller element av straffrättsligt eller polisiärt samarbete. Någon annan rättslig grund har därför inte behövts.
Spirlea väckte talan vid tribunalen och yrkade ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen att inte ge tillgång till två handlingar inom ramen för det s.k.
Genom dom den 25 september 2014 ogillade tribunalen Spirleas talan. Tribunalen konstaterade att kommissionen hade rätt att grunda sig på en allmän presumtion för att vägra att ge tillgång till handlingar i ett EU- pilotärende och att den därmed inte var skyldig att göra en konkret prövning av innehållet i respektive begärd handling. Vidare hade kommissionen inte gjort något fel när den fann att det inte förelåg något övervägande allmänintresse som motiverade att handlingarna ändå lämnades ut. Eftersom sökanden inte hade anfört några argument till stöd för sitt påstående att kommissionen bort ge delvis tillgång till handlingarna kunde denna grund inte prövas.
Sverige har överklagat tribunalens dom och yrkat att domstolen med upphävande av tribunalens dom ska ogiltigförklara kommissionens avslagsbeslut. Som grund för talan har Sverige anfört följande. Tribunalen har för det första tolkat artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen) på ett felaktigt sätt genom att anse att kommissionen, när den åberopar undantaget till skydd för utredningar,
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
291
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
292
får grunda sig på en allmän presumtion för att vägra tillgång till handlingar i ett
Förenade kungariket har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Europeiska centralbankens ”Eurosystem Oversight Policy Framework” av den 5 juli 2011, i den del som det där föreskrivs en lokaliseringspolitik som ska tillämpas på clearingsystem för centrala motparter (CCP) i medlemsstater som inte är euroländer (se även mål T- 45/12 och
Sverige har ansökt om intervention till stöd för Förenade kungariket och anfört i huvudsak följande: Lokaliseringspolicyn så som den kommer till uttryck i nämnda Policy Framework innebär att CCP:er bedriver clearing i euro överstigande vissa tröskelvärden ska vara lokaliserade i eurozonen. Enligt regeringen är lokaliseringspolicyn inte förenlig med unionsrätten. Detta eftersom den – precis som den brittiska regeringen utförligt har förklarat – uttryckligen strider mot artikel 17.6 i förordning (EU) nr 648/2012 om
Förenade kungariket har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Europeiska centralbankens Statements of Standards, offentliggjort den 18 november 2011, i den mån det fastställer en etableringspolitik som ska tillämpas på centrala motparters clearingsystem (se även mål
Sverige har ansökt om intervention till stöd för Förenade kungariket och anfört i huvudsak följande: Regeringens inställning i detta mål är densamma som i mål
Patrick Breyer har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens beslut att inte ge honom tillgång till Österrikes inlagor i mål
Sverige har intervenerat till stöd för Patrick Breyer och anfört följande. Kommissionen har vid sin tolkning av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen) i ljuset av artikel 15
Schlyter har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens beslut att inte ge honom tillgång till ett utlåtande som kommissionen har lämnat rörande ett utkast till föreskrifter som Frankrike har anmält enligt det s.k.
Sverige har ansökt om intervention till stöd för Schlyter och anfört följande.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
293
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
294
utlämnande bör tillmätas stor vikt med hänsyn till att det rör sig om lagstiftning. I vart fall måste ett delvis utlämnande övervägas.
Förenade kungariket har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels Europeiska centralbankens (ECB) beslut den 11 december 2012 om ändring av beslut ECB/2007/7 om villkoren för
Förenade kungariket har gjort gällande att ECB saknade behörighet att anta de överklagade akterna, att de överklagade akterna strider mot bestämmelser i
Sverige har intervenerat till stöd för Förenade kungariket och anfört följande. I likhet med den brittiska regeringen ifrågasätter den svenska regeringen att de överklagade akterna i nu relevanta delar är förenliga med EMIR och med grundläggande bestämmelser i fördragen som till exempel etableringsfriheten och/eller den fria rörligheten för tjänster eller kapital alternativt förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet. Den svenska regeringen delar också den brittiska regeringens uppfattning att ett krav på att CCP:er som bedriver clearing i euro överstigande vissa tröskelvärden ska vara etablerade i eurozonen inte är proportionerligt i förhållande till det av ECB angivna ändamålet.
Den holländske journalisten Dennekamp har hos Europaparlamentet begärt att få tillgång till handlingar som visar vilka av dess ledamöter som är anslutna till tilläggspensionssystemet. Europaparlamentet har avslagit hans begäran med motiveringen att Dennekamp inte på det sätt
som krävs enligt personuppgiftsförordningen har visat att det är nödvändigt att personuppgifterna överförs samt att de berörda ledamöternas intressen överväger de eventuella behoven av en sådan överföring. Dennekamp har överklagat beslutet.
Sverige har intervenerat till stöd för Dennekamp och anfört följande. I situationer där både förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (personuppgiftsförordningen) och förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (öppenhetsförordningen) är tillämpliga ska en sammantagen bedömning göras som innebär en rimlig avvägning mellan de olika syften och rättigheter som förordningarna återspeglar. Dennekamp har lämnat en uttrycklig och legitim motivering som visar varför en överföring p.g.a. allmänintresse är nödvändig. Uppgifter om anslutning till tilläggspensionssystemet tillhör parlamentsledamöternas offentliga sfär och är inte av integritetskänsligt slag. Det saknas därför skäl att anta att de berörda ledamöternas legitima intressen skulle kunna skadas genom en överföring. De handlingarna som Dennekamp begärt tillgång till kan därför lämnas ut.
Den finske forskaren Samuli Miettinen har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara dels rådets beslut den 21 maj 2013 att inte ge fullständig tillgång till handling nr 12979/12, bestående av ett yttrande från rådets rättstjänst över två av Europeiska kommissionen framlagda lagstiftningsförslag om insiderhandel och marknadsmissbruk, dels rådets beslut den 23 juli 2013 att på nytt neka honom tillgång till handlingen.
Sverige har intervenerat till stöd för Miettinen och har sammanfattnings- vis anfört följande. Vad rådet har fört fram som skäl för att vägra tillgång till yttrandet med hänvisning till sekretessundantagen till skydd för juridisk rådgivning respektive rådets beslutsförfarande är av så allmänt hållen karaktär att det inte kan motivera ett undantag från den öppenhet som föreskrivs i öppenhetsförordningen. Rådet har alltså inte lämnat en utförlig motivering till beslutet att inte lämna ut det aktuella yttrandet som det är skyldigt att göra. Rådet har dessutom inte på det sätt det är skyldigt till förklarat hur det kommit fram till sin bedömning att ett övervägande allmänintresse inte förelåg.
Bayer CropScience och Syngenta Crop Protection m.fl. har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 485/2013 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller villkoren för godkännande av de verksamma ämnena klotianidin, tiametoxam och imidakloprid samt om förbud mot
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
295
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
296
användning och försäljning av utsäde som behandlats med växtskyddsmedel innehållande dessa verksamma ämnen.
Sverige har ansökt om intervention till stöd för kommissionen. Ansökningarna har beviljats och Sveriges interventionsinlagor ska lämnas in till
Den 3 juli 2014 har Sverige lämnat in en stämningsansökan mot Europeiska kommissionen till tribunalen.
Genom stämningen vill Sverige få fastställt att kommissionen rättstridigt har underlåtit att vidta åtgärder genom att inte anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper i enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (biocidförordningen).
Sverige har anfört följande. Hormonstörande ämnen är ämnen som kan störa kroppens hormonsystem. De kan imitera eller blockera kroppens egna hormoner och störa det system som ser till att hormonerna transporteras till rätt celler i kroppen. Hormonstörande ämnen kan även påverka produktionen och nedbrytningen av hormoner eller dess receptorer. Hormonsystem finns både i däggdjur och andra organismer och hormonstörande ämnen är därför relevanta både för människors hälsa och för miljön. Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s miljöprogram (UNEP) publicerade våren 2013 rapporten ”State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012”. I rapporten konstateras att många av de sjukdomar och skador som beror på störningar i hormonsystemet har ökat och att ökningen inte enbart kan förklaras med genetiska faktorer. Det gäller t.ex. sjukdomar och störningar som försämrad spermieproduktion, bröst, testikel- och prostatacancer, ADHD samt prematura födslar och låg födelsevikt. Enligt rapporten är exponering för hormonstörande ämnen sannolikt en bidragande faktor till ökningen av dessa sjukdomar och störningar. Dessutom konstateras att ökning av hormonstörande ämnen i miljön sannolikt bidrar till den pågående nedgången i flera vilda djurpopulationer. Enligt artikel 5.3 i biocidförordningen ska kommissionen senast den 13 december 2013 anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper. Kommissionen har inte antagit några sådana delegerade akter. Sverige har inte möjlighet att på egen hand införa förbud mot hormonstörande ämnen. Enligt den svenska regeringen har kommissionen underlag för att närmare ange vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper. En tillämpning av de interimskriterier som enligt biocidförordningen ska gälla till dess delegerade akter med kriterier för hormonstörande ämnen antas, är inte tillräckliga för att den höga skyddsnivå för människors och djurs hälsa och miljön som eftersträvas genom biocidförordningen ska uppnås.
Sverige har anmodat kommissionen att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5.3 i biocidförordningen utan att kommissionens svar inneburit ett ställningstagande till denna anmodan i den mening som avses i artikel 265 andra stycket
Kommissionen har inkommit med svaromål i vilket i huvudsak följande anförs. Sveriges talan ska avvisas eftersom kommissionen genom sitt svar tagit ställning till Sveriges anmodan i den mening som avses i artikel 265 andra stycket
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
297
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
utretts på ett fullgott vis, skulle riskera att en felaktig avvägning görs mellan den fria rörligheten för biocidprodukter inom unionen och skyddet av folkhälsan, och att den eftersträvade höga skyddsnivån inte upprätthålls.
3.2 Mål om förhandsavgörande
Begäran från Högsta domstolen, Sverige
Den nationella domstolens frågor: Omfattar begreppet överföring till allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (infosocdirektivet), åtgärden att på en webbsida som är tillgänglig för envar tillhandahålla en klickbar länk till ett verk som sänds ut av den som innehar upphovsrätten till verket? Har det någon betydelse för bedömningen av denna fråga på vilket sätt länkningen görs? Spelar det någon roll om tillgängligheten till det verk vartill länkningen sker är på något sätt begränsad? Får medlemsstaterna föreskriva en mer omfattande ensamrätt för upphovsmannen genom att låta överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än de som anges i artikel 3.1 i infosocdirektivet? Får medlemsstaterna föreskriva en mer omfattande ensamrätt för rättighetshavaren genom att låta överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än de som anges i artikel 3.2 i infosocdirektivet?
Sverige har inte yttrat sig i målet.
Begäran från Cour d’appel de Bruxelles, Konungariket Belgien
Den nationella domstolens frågor: Ska den femte strecksatsen i artikel 12 i direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (direktivet) endast tillämpas på tillfälliga rabatter och mängdrelaterade rabatter i stället bedömas enligt den fjärde strecksatsen i samma bestämmelse? Om denna fråga besvaras nekande; innebär det ett åsidosättande av principen om
298
Sverige har anfört följande. Enligt den svenska regeringens uppfattning är den mängdrabatt som är aktuell i målet en sådan specialavgift som omfattas av och därmed ska bedömas enligt femte strecksatsen i artikel 12 i direktivet. Vidare anser regeringen att principen om icke- diskriminering i denna bestämmelse åsidosätts om den mängdrelaterade rabatten som förmedlaren beviljas inte är lika stor som den rabatt som beviljas en avsändare som avlämnar samma volym försändelser.
Generaladvokatens förslag till avgörande den 16 oktober 2014: Den femte strecksatsen i artikel 12 i direktivet är inte tillämplig på mängdrabatter som de som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster beviljar på grundval av volymer av försändelser som lämnas in under en referensperiod och som är avsedda att fungera som incitament för avsändare för att öka deras efterfrågan på posttjänster. Vidare utgör principen om icke diskriminering i fjärde strecksatsen i artikel 12 i direktivet inte hinder för att leverantörer av samhällsomfattande posttjänster beräknar mängdrabatter som beviljas förmedlare på grundval av den mängd som var och en av förmedlarens kunder skickar under en referensperiod och alltså inte på grundval av den sammanlagda mängden försändelser som förmedlaren lämnar in till leverantören av samhällsomfattande tjänster under denna period.
Begäran från Satakunta tingsrätt, Finland
Den nationella domstolens frågor: I samband med den nationella domstolens prövning har fråga uppkommit om den kan underlåta att tillämpa artikel 84 i den polska lagen om arbete, det vill säga om finländsk lagstiftning är tillämplig framför polsk lagstiftning såvitt gäller arbetstagares möjlighet att överlåta anspråk på lön och andra anställningsförmåner till sin fackförening för att göra gällande anspråken vid domstol samt fackföreningens rätt att väcka en sådan talan. Den finländska domstolen önskar också få reda på vilka ersättningar liksom förmåner i form av logi och matkuponger som omfattas av begreppet minimilön enligt artikel 3.1 c i direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (direktivet) och om detta även omfattar frågan om lönegruppsindelning.
Sverige har anfört följande. Artiklarna 3, 5.2 och 6 i direktivet, jämförda med artiklarna 9.2, 14.2 och 23 i förordning (EG) nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom
Varken direktivet eller Rom
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
299
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
300
lönegrupp, ackordsgarantilön och semesterlön, men inte sådana ersättningar för utgifter som uppkommit till följd av utstationeringen och därmed typiskt sett är sådana att de ska bäras av arbetsgivaren. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om fast dagtraktamente, ersättning för den dagliga resan till arbetet och förmåner i form av logi och matkuponger utgör ersättning för sådana kostnader. Tolkningen av artikel 3 i direktivet får dock inte leda till att arbetstagaren utesluts från en rätt till ersättning för resa, kost och logi. Artikel 3 i direktivet ska tolkas på så sätt att indelningen i lönegrupper omfattas av värdmedlemsstatens behörighet för fastställande av minimilön. Det ankommer således på den nationella domstolen att avgöra vilken lönegruppsindelning som är tillämplig i enlighet med de allmängiltigförklarade kollektivavtal i värdmedlemsstaten som en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare ska följa.
Generaladvokatens förslag till avgörande den 18 september 2014: Artikel 14.2 i Rom
erhållit en lön som uppgår till den fastställda minimilönen i värdmedlemsstaten. Artikel 3.10 i direktiv 96/71 ska tolkas så, att ersättningar som ackordslön, reseersättning och dagtraktamente som fastställts i kollektivavtal som förklarats ha allmän giltighet inte anses utgöra arbets- eller anställningsvillkor som måste iakttas för att uppfylla tvingande krav av allmänintresse, i den mening som avses i nämnda bestämmelse.
Begäran från Arbetsdomstolen, Finland
Den nationella domstolens frågor: Ska artikel 4.1 i direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (bemanningsdirektivet) tolkas så, att nationella myndigheter inklusive domstolar har en fortgående skyldighet att, med de medel som står till deras förfogande, säkerställa att inga nationella bestämmelser eller kollektivavtal som strider mot en bestämmelse i direktivet är i kraft eller tillämpas? Ska artikel 4.1 i direktivet tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag endast får anlitas i särskilt angivna fall, till exempel för att hantera arbetstoppar eller för arbetsuppgifter som inte kan utföras av ett företags egen personal? Om ett företag under en längre tid anlitar arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och dessa arbetar inom ramen för nämnda företags sedvanliga verksamhet, vid sidan av företagets egen personal, kan detta anses utgöra otillåtet anlitande av arbetstagare från bemanningsföretag? För det fall den nationella bestämmelsen bedöms strida mot direktivet, vilka medel står då till domstolens förfogande för att uppnå direktivets mål när fråga är om ett kollektivavtal som är bindande för de privaträttsliga subjekt som är parter?
Sverige har anfört följande. Artikel 4 i bemanningsdirektivet ska tolkas på så sätt att den ålägger medlemsstaterna att genomföra en översyn av eventuella begränsningar eller förbud mot anlitande av arbetskraft som hyrs ut av bemanningsföretag, men förpliktar inte medlemsstaterna att undanröja nationella begränsningar eller förbud mot anlitande av arbetskraft som hyrs ut av bemanningsföretag som inte är motiverade av de skäl som anges i artikel 4.1 i bemanningsdirektivet.
Generaladvokatens förslag till avgörande den 20 november 2014: Artikel 4.1 i bemanningsdirektivet ska tolkas så att den förbjuder bibehållandet eller införandet av förbud och begränsningar avseende anlitandet av arbetstagare som inte är motiverade av allmänintresset särskilt arbetstagares skydd, kraven på hälsa och säkerhet i arbetet eller behovet av att garantera att arbetsmarknaden fungerar väl och att missbruk förhindras. Artikel 4.1 i bemanningsdirektivet utgör inte hinder för en nationell bestämmelse som dels begränsar anlitandet av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag till arbetsuppgifter som är tillfälliga och som, av objektiva skäl, inte kan utföras av arbetstagare som är direktanställda i kundföretaget, dels förbjuder användning av sådan uthyrd arbetskraft vid sidan av företagets direktanställda arbetstagare för
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
301
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
302
att utföra arbetsuppgifter som är identiska med dem som de sistnämnda utför under en längre period.
Begäran från Stockholms tingsrätt, Sverige
Den nationella domstolens frågor: Tingsrätten undrar först och främst om ett receptbelagt humanläkemedel som enbart används i akutsjukvård, för vilket ett godkännande för försäljning inte har lämnats av den ansvariga myndigheten i en medlemsstat eller enligt förordning (EEG) nr 2309/93, som tillverkas av en sådan aktör som den som är aktuell i målet vid tingsrätten och rekvireras av sjukvården enligt de förutsättningar som är aktuella i målet vid tingsrätten, kan omfattas av något av undantagen i artiklarna 3.1 eller 3.2 i direktiv 2001/83 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, särskilt i en situation när det finns ett annat godkänt läkemedel med samma aktiva substans, samma dosering och samma läkemedelsform. Därutöver ställer tingsrätten ett antal följdfrågor som skiljer sig något åt i de båda målen.
Sverige har inte yttrat sig i målen.
Den nationella domstolens fråga: Är rådets genomförandeförordning (EU) nr 917/2011, av den 12 september 2011, om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa keramiska plattor med ursprung i Folkrepubliken Kina ogiltig, på någon av följande grunder: l) Att EU- institutionernas utredning innehåller uppenbara sakfel, 2) Att EU- institutionernas utredning innehåller uppenbart felaktiga bedömningar, 3) Att kommissionen åsidosatt omsorgsplikten och artiklarna 3.2 och 3.6 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT 2009 L 343, s. 51), 4) Att kommissionen åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 20.1 i förordning nr 1225/2009 och åsidosatt Bolagets rätt till försvar, 5) Att kommissionen i strid med artikel 17 i förordning nr 1225/2009 underlåtit att beakta den information som Bolaget tillhandahållit, och/eller 6) Att kommissionen brustit i motiveringsskyldigheten (enligt artikel 296
Sverige har inte yttrat sig i målet.
Den nationella domstolens frågor: Om fördragets principer om etableringsfrihet (artikel 49
vilka har bildats i form av aktiebolag, ska ha sitt säte i Italien. Och om undantaget i artikel 51
Sverige har anfört följande. Lagstiftning som föreskriver att sådana certifieringsorgan som de aktuella ska ha sitt säte i Italien utgör vid ett första påseende ett otillåtet krav enligt artiklarna 14 och 16 i tjänstedirektivet samt artiklarna 49 och 56
Begäran från Hoge Raad der Nederlanden, Nederländerna
Den nationella domstolens frågor. Om artikel 13 B d 6 i direktiv 77/388 ska tolkas så, att ett företag som har bildats av fler än en investerare enbart i syfte att investera det anskaffade kapitalet i fastigheter, kan anses utgöra en särskild investeringsfond i den mening som avses i det direktivet. Om fråga 1 besvaras jakande, huruvida artikel 13 B d 6 i direktiv 77/388 tolkas så, att med uttrycket ”förvaltning” även ska avses den faktiska användning av företagets fastigheter som har lagts ut på tredje man.
Sverige har anfört följande. Enligt den svenska regeringen kan investeringsbolag, som har bildats av fler än en investerare enbart i syfte att investera det anskaffade kapitalet i fastigheter, inte anses utgöra särskilda investeringsfonder i den mening som avses i artikel 13 B d 6 i direktiv 77/388. Den nationella domstolens första fråga bör således besvaras nekande. För det fall domstolen inte skulle dela den bedömningen utan anser att frågan ska besvaras jakande, bör enligt regeringens uppfattning den nationella domstolens andra fråga besvaras nekande. Enligt regeringen kan nämligen inte med uttrycket förvaltning, i
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
303
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
304
den mening som avses i nyss nämnda direktivbestämmelser, avses en faktisk användning av fastigheter.
Den nationella domstolens fråga: Om artikel 45
Sverige har anfört följande. Enligt den svenska regeringen innebär lagstiftningen som avses i den nationella domstolens fråga sammantaget inte någon diskriminering i strid med artikel 45
Begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf, Tyskland
Den nationella domstolens fråga: Är det förenligt med den i artikel 49
Sverige har anfört följande: Domstolen har i ett antal avgöranden slagit fast att det är förenligt med unionsrätten att en medlemsstat, när tillgångar flyttas på ett sådant sätt att medlemsstatens beskattningsrätt upphör, har rätt att fastställa värdet på tillgångarna och/eller den skatt som ska erläggas för att denna medlemsstat ska kunna tillgodogöra sig skatt på de värden som har upparbetats under den tidsperiod då medlemsstaten haft beskattningsrätt. Som framgår bl.a. av domstolens dom i mål
tio räkenskapsår, i enlighet med vad domstolen har konstaterat i mål C- 164/12, DMC, anses vara förenlig med unionsrätten. Således bör även den andra delen av tolkningsfrågan som handlar om tidpunkten för betalning av den aktuella skatten besvaras jakande.
Den nationella domstolens fråga: Utgör artikel 49
Sverige har anfört följande: Artiklarna 49 och 63
Begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État, Frankrike
Den nationella domstolens fråga: Innebär artikel 6.2 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen en skyldighet att motivera beslut om att uppta ett läkemedel i förteckningen över läkemedel som omfattas av sjukförsäkringssystemet, eller om förlängt upptagande i förteckningen, för det fall att beslutet, i förhållande till ansökan, begränsar de terapeutiska indikatorer som ger rätt till ersättning, eller villkorar ersättning baserat på bland annat, den föreskrivande läkarens kvalifikationer, behandlingsförloppet, uppföljningen av patienter, eller andra villkor som endast ger en del av de patienter som behandlas med läkemedlet rätt till ersättning från sjukförsäkringskassorna eller begränsar denna möjlighet till att endast omfatta särskilda situationer?
Sverige har anfört följande: Som utgångspunkt är det viktigt att en sökande har möjlighet att förstå skälen bakom de beslut som myndigheter och domstolar fattar. Detta gäller särskilt i de situationer då beslutet går sökanden emot. Sökanden ska även erhålla uppgift om det är möjligt att överklaga beslut och, om så är fallet, information om vart
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
305
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
306
denne kan vända sig. För att en sökande ska kunna förstå skälen bakom sådana beslut och också kunna tillvarata sin rätt, krävs ofta – men inte alltid – en motivering i själva beslutet. I vissa fall råder det ingen som helst tvekan om vilka överväganden som har gjorts och en sökande efterfrågar inte heller en motivering. Enligt regeringen kan artikel 6.2 inte tolkas så att det föreligger en motiveringsskyldighet i de fall där det är uppenbart obehövligt, t.ex. när ett beslut är detsamma som för en referensprodukt och där sökanden är väl medveten om vilka överväganden som gjordes vid beslutet avseende referensprodukten.
Begäran från Hoge Raad der Nederlanden
Den nationella domstolens fråga: Innebär artikel 39 EG om fri rörlighet för arbetstagare att anställningsstaten är skyldig att vid inkomst- beskattning beakta personliga förhållanden och familjesituation (t.ex. avdrag för räntekostnader) för en skattskyldig utan hemvist i anställningsstaten när den skattskyldiges inkomst under en del av beskattningsåret huvudsakligen kommit från anställningsstaten.
Sverige har anfört följande. Huvudregeln enligt
Begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden, Nederländerna
Den nationella domstolens frågor i mål
Sverige har endast yttrat sig i mål
Begäran från Bundessozialgericht, Tyskland
Den nationella domstolens fråga: Både Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (rörlighetsdirektivet) innehåller artiklar med krav på likabehandling men i rörlighetsdirektivet finns det en bestämmelse i artikel 24.2 som medger undantag från kravet på likabehandling. Den nationella domstolen undrar om likabehandlingsprincipen i artikel 4 i förordning (EG) nr 883/2004 kan begränsas genom nationell lagstiftning som genomför undantaget från likabehandlingsprincipen i artikel 24.2 i rörlighetsdirektivet när det gäller arbetssökande. Den nationella domstolen undrar även om artikel 45.2
Sverige har anfört följande. Av praxis från domstolen framgår att likabehandlingsprincipen i förordning (EG) nr 883/2004 kan begränsas genom bestämmelser som genomför undantaget från likabehandlingsprincipen i rörelsedirektivet. Ordalydelsen i artikel 24.2 i rörlighetsdirektivet innebär inte att det måste prövas i det individuella fallet om avsteg kan göras mot bakgrund av t.ex. unionsmedborgarens
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
307
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
308
integration. Dock gäller möjligheterna till undantag från likabehandling när det gäller socialt bistånd bara om förmånen dels verkligen utgör socialt bistånd, dels den arbetssökande inte ändrat sin uppehållsrättsliga status t.ex. genom arbete. Utgångspunkten för bedömningen av en förmån som både har till syfte att ge socialt bistånd och underlätta tillträdet till arbetsmarknaden bör vara en analys av vilket resultat som stödet syftar till att uppnå, snarare än stödets formella utformning, klassificering eller rubricering. Blandförmåner vars huvudsakliga syfte är att tillförsäkra den bidragssökande en viss ekonomisk miniminivå eller skäliga levnadsvillkor har framförallt karaktären av socialt bistånd. Vid bedömningen av syftet bör vägas in om något alternativt stöd eller försörjningsstöd finns. Är den bidragssökande beroende av stödet för att uppnå skäliga levnadsvillkor talar detta för att stödet ska bedömas som socialt bistånd.
Begäran från Tribunale di Milano, Italien
Den nationella domstolens frågor: Är en nationell lagstiftning som ställer krav på ursprungsmärkning av bl.a. skor förenlig med artiklarna 34, 35 och 36 i
Sverige har anfört följande. Frågan ska bedömas enligt direktiv 94/11/EG och inte enligt fördragsbestämmelserna, eftersom direktivet syftar till en uttömmande harmonisering såvitt avser ursprungsmärkning av skor. Enligt direktivet är viss märkning påbjuden samtidigt som krav på märkning därutöver inte får förekomma. Den italienska lagen om ursprungsmärkning av skor ställer krav utöver direktivet och står därför i strid med unionsrätten.
Begäran från Conseil d’État, Frankrike
Den nationella domstolens fråga: I det fallet att en ”vara” i den mening som avses i förordning nr 1907/2006 (Reach) är sammansatt av flera beståndsdelar som var för sig svarar mot definitionen av ”vara” i förordningen, är då de skyldigheter som följer av artiklarna 7.2 och 33 uteslutande tillämpliga på den sammansatta varan eller är de tillämpliga på var och en av de beståndsdelar som svarar mot definitionen av en ”vara”?
Sverige har anfört följande. I det fallet att en ”vara” i den mening som avses i
skyldigheter som följer av artiklarna 7.2 och 33 i förordningen tillämpliga på var och en av dessa beståndsdelar.
Begäran från Tribunal Supremo, Spanien
Den nationella domstolens frågor: Innebär artikel 2.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet) att fordonsbesiktningsverksamhet som i enlighet med nationella bestämmelser bedrivs av privata företag under tillsyn av en medlemsstats myndigheter är utesluten från direktivets tillämpningsområde? Om föregående fråga ska besvaras nekande (det vill säga om fordonsbesiktningsverksamhet i princip ingår i tillämpningsområdet för tjänstedirektivet, kan då den grund för undantag som anges i artikel 2.2 i, i direktivet vara tillämplig på grund av att de privata företag som tillhandahåller tjänsten har befogenhet att som säkerhetsåtgärd besluta om körförbud för fordon som uppvisar sådana säkerhetsbrister att det skulle föreligga omedelbar fara om fordonet användes? Om tjänstedirektivet är tillämpligt på fordonsbesiktningsverksamhet, medger en tolkning av nämnda direktiv i förening med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/40/EG av den 6 maj 2009 om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (eller med motsvarande bestämmelse i det föregående direktivet 96/96/EG) under alla förhållanden att sådan verksamhet underkastas krav på ett föregående administrativt tillstånd? Påverkas svaret av det som
Sverige har anfört följande. Under förutsättning att frågorna ett och två besvaras nekande av domstolen, dvs. på så sätt att fordonsbesiktnings- verksamhet omfattas av tjänstedirektivet och att inget av undantagen i artikel 2.2 är tillämpligt, är det regeringens uppfattning att artiklarna 10 och 14 i tjänstedirektivet samt i allt fall artikel 49
Den nationella domstolens frågor: 1. Ska det förhållandet att tillämpningsområdet för artikel 13.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och artikel 14.5 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
309
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
310
tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 omfattar en person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater tolkas så, att det även omfattar en situation där en person har ingått ett anställningsavtal med en enda arbetsgivare etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen i syfte att arbeta i två andra medlemsstater, även om a) den andra medlemsstat i vilken personen ska arbeta ännu inte har bestämts och heller inte kunde förutses vid tidpunkten för ansökan om utfärdande av en blankett A1 på grund av arbetets specifika karaktär, nämligen tillfällig anställning för kortare perioder i olika medlemsstater i unionen? eller b) anställningsperioden i den första och/eller andra medlemsstaten ännu inte kan bestämmas eller inte kan förutses på grund av arbetets specifika karaktär, nämligen tillfällig anställning för kortare perioder i olika medlemsstater i unionen? 2. För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Kan artikel 14.5 b i förordning nr 987/2009 tolkas så, att hänvisningen till en person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater vid tillämpningen av artikel 13.1 b i förordning nr 883/2004, även omfattar en situation där perioder av arbetslöshet uppkommer mellan två arbeten som utförs i olika medlemsstater, under vilka arbetstagaren fortfarande omfattas av samma anställningsavtal? 3. För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Innebär det förhållandet att den behöriga medlemsstaten inte utfärdar en blankett A1 hinder för en tillämpning av artikel 13.1 b i förordning nr 883/2004? 4. Är medlemsstaten enligt artikel 16.5 och/eller artikel 20.1, eller någon annan bestämmelse i förordning nr 987/2009, skyldig att, på grundval av ett i bosättningsmedlemsstaten meddelat preliminärt beslut angående tillämplig lagstiftning, på eget initiativ utfärda en
Sverige har anfört följande. En arbetstagare ska som huvudregel omfattas av socialförsäkringslagstiftningen i det land där han eller hon arbetar. De regler som möjliggör undantag från huvudregeln är tänkta att tillämpas i sådana fall som rör antingen utsända arbetstagare eller i sådana fall då arbetstagaren arbetar i flera medlemsstater samtidigt och då alltså flera medlemsstaters lagstiftning annars skulle vara samtidigt tillämpliga. För att dessa undantagsregler ska ges en korrekt innebörd och för att deras tillämpning inte ska få oönskade effekter är det nödvändigt att beakta ändamålet med dessa regler och de särskilda situationer som det var och en avser att reglera. En sådan tolkning som domstolen i det aktuella målet frågar om riskerar att leda till oönskade effekter till nackdel för den enskilde och kan därför inte anses vara en ändamålsenlig tolkning av de aktuella bestämmelserna. Den första frågan ska således besvaras nekande. Den tredje och fjärde frågan rör verkan i en medlemsstat av beslut fattade i en annan medlemsstat. Det är, under i målet rådande omständigheter, institutionen i bosättningslandet som fattar beslut om vilket lands lagstiftning som är tillämplig. Det kan då inte vara en förutsättning för sådana beslut att en medlemsstat inte redan utfärdat en blankett A1, en motsatt tolkning skulle nämligen frånta bosättningslandets institutioner denna beslutanderätt. Den tredje frågan måste därför besvaras nekande. Eftersom förordningarna i fråga saknar uttryckliga bestämmelser om att en institution är skyldig att ex officio
utfärda en blankett A1 föreslås att även den fjärde frågan besvaras nekande.
Begäran om förhandsavgörande från Helsingfors hovrätt, Finland
Den nationella domstolens frågor: De första fyra frågorna handlar om skatterättsliga aspekter och återges inte här. Frågorna
Sverige har endast svarat på frågorna
Begäran från Finanzgericht
Den nationella domstolens fråga: Ska bestämmelserna i avtalet om fri rörlighet för personer – särskilt ingressen, artiklarna 1, 2, 21 samt
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
311
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
312
artiklarna 7 och 9 i bilaga I till detta avtal – tolkas så, att det inte är tillåtet att påföra en arbetstagare, som har flyttat från Tyskland till Schweiz, som inte är schweizisk medborgare och som sedan flytten till Schweiz är så kallad omvänd gränsarbetare i den mening som avses i artikel 15a.1 i det
Sverige har anfört följande. Frågan i målet är om det
Begäran från Högsta förvaltningsdomstolen, Sverige
Den nationella domstolens fråga: Utgör artikel 63
Sverige har anfört följande. Frågan i målet är om de svenska bestämmelserna diskriminerar utländska pensionsfonder och därmed utgör ett hinder för den fria rörligheten för kapital. Sverige anser inte att någon sådan diskriminering föreligger eftersom svenska pensionsstiftelser och utländska pensionsfonder inte befinner sig i en jämförbar situation med avseende på beskattningen av kapitaltillgångar, däribland aktieutdelningar. Beskattningen av svenska pensionsstiftelser och utländska motsvarigheter, som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att de kan jämställas med en pensionsstiftelse, utgörs av en schablonbeskattning som beräknas på värdet av stiftelsens förmögenhet. Denna schablonbeskattning har som ändamål att jämna ut beskattningen över tid och mellan olika tillgångsslag samt att eliminera skillnader mellan direkt och indirekt sparande. Beskattningen förutsätter därmed en förmögenhet som är spridd på skilda tillgångsslag – således inte enbart aktier – och som förvaltas över lång tid. En utländsk pensionsfond utan fast driftställe i Sverige – som därmed saknar pensionsåtaganden i Sverige och vars förmögenhet Sverige saknar möjlighet att beakta vid beskattningen – befinner sig inte i en situation som är jämförbar och som möjliggör en
sådan schablonbeskattning. Svenska pensionsstiftelser och dess utländska |
Skr. 2014/15:65 |
||||
motsvarigheter som bedriver rörelse från fast driftställe i Sverige |
Bilaga 1 |
||||
respektive pensionsfonder i Nederländerna beskattas med samma |
|
||||
skattesats, 15 procent. Skillnaden i beskattningen består i att skatten för |
|
||||
de svenska pensionsstiftelserna beräknas på en schablon av |
|
||||
förmögenhetsvärdet medan skatten för de utländska pensionsfonderna |
|
||||
beräknas på den faktiska inkomsten. Den skillnaden medför över tid inte |
|
||||
någon |
nackdel i beskattningshänseende |
för |
de |
utländska |
|
pensionsfonderna. Enligt vad som framkommit i målet finns det inte heller något stöd för att klaganden i det nationella förfarandet, PMT, faktiskt skulle ha drabbats av någon nackdel till följd av denna skillnad i beskattningstekniken. Sverige har vidare anfört att de svenska beskattningsreglerna under alla förhållanden är nödvändiga för att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan Sverige och Nederländerna, vilket innebär att reglerna är berättigade av tvingande skäl av allmänintresse.
Den nationella domstolens frågor: Ska artikel 2.1 i mervärdesskattedirektivet tolkas så att transaktioner i form av vad som har betecknats som växling av virtuell valuta till traditionell valuta och omvänt, som sker mot vederlag som tillhandahållaren räknar in när växlingskurserna bestäms utgör tillhandahållande av en tjänst mot ersättning.? Om svaret på den frågan är ja, ska artikel 135.1 tolkas så att växlingstransaktioner enligt ovan är undantagna från skatteplikt.?
Sverige har inte yttrat sig i målet.
Begäran från Verwaltungsgerichtshof, Österrike
Den nationella domstolens frågor: 1. Ska artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster
313
Skr. 2014/15:65
Bilaga 1
314
Sverige har anfört följande. Enligt den svenska regeringens uppfattning bör sådana videor som klaganden tillhandahåller på underdomänen ”Video” anses utgöra program i den mening som avses i 1.1 b i AV- direktivet. Vid bedömningen enligt artikel 1.1 a i
Den nationella domstolens frågor: 1. Ska det inte längre anses vara fråga om ett offentligt kontrakt i artikel 1.2 a i direktiv 2004/18/EG när upphandlande myndigheter genomför ett anslutningsförfarande vid vilket kontraktet tilldelas en eller flera ekonomiska aktörer utan urvalsprocedur (så kallad
Sverige har anfört följande. Syftet med upphandlingsregelverket och särskilt direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster är att reglera tilldelning av kontrakt varigenom det allmänna anskaffar en vara eller en tjänst. I det syftet uppställs bl.a. bestämmelser som anger hur den upphandlande myndigheten ska välja bland flera anbudsgivare. Ett förfarande som innebär att samtliga leverantörer som uppfyller uppställda krav ska godkännas som leverantörer, innehåller emellertid inte någon urvalsprocedur. Ett sådant förfarande resulterar därför inte i en anskaffning på så sätt att leverantören eller leverantörerna väljs ut av den upphandlande myndigheten för att leverera en tjänst eller en vara. Vilken leverantör som ska leverera varan eller tjänsten bestäms i stället i ett senare skede t.ex. av en enskild som ska bruka tjänsten eller varan. Vid ett sådant förfarande kan det inte anses vara fråga om anskaffning genom ett offentligt kontrakt i direktivets mening. Det utgör därmed inte en offentlig upphandling. Inte desto mindre måste ett sådant förfarande, om det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse, respektera de
grundläggande unionsrättsliga principerna om likabehandling, icke- |
Skr. 2014/15:65 |
diskriminering och öppenhet. |
Bilaga 1 |
315
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
Bilaga 2 Under 2014 avslutade och pågående överträdelseärenden
I det följande redovisas de ärenden som varit föremål för formellt överträdelseförfarande mot Sverige under 2014. Redovisningen sker departementsvis och upptar under separata rubriker de ärenden som har avslutats under året, mål vid
1 JUSTITIEDEPARTEMENTET
1.1 Avslutade ärenden
Migrationsverkets vägran att utfärda ett uppehållskort (ärendenummer 2007/4081)
Kommissionen skrev av ärendet den 23 juli 2014.
1.2 Mål i
1.3 Motiverade yttranden
Direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (ärendenummer 2011/2060)
Kommissionen anförde i formell underrättelse i maj 2011 att Sverige inte har genomfört direktiv 2004/38/EG på rätt sätt och att genomförandet brister på 16 punkter. Sverige besvarade den formella underrättelsen i juli 2011.
I en kompletterande formell underrättelse i september 2011 anförde kommissionen att tolv frågor rörande genomförandet ännu inte är åtgärdade.
Den kompletterande formella underrättelsen besvarades i november 2011 och Sverige informerade då om pågående arbete som berör direktivet.
|
Kommissionen inkom i juni 2012 med ett motiverat yttrande som |
|
besvarades i september 2012. I svaret anförde Sverige att samtliga |
|
författningsändringar beräknas vara i kraft den 1 juli 2013. Därefter har |
|
kompletterande svar överlämnats till kommissionen, senaste tillfället var |
|
den 13 maj 2014. Sverige redogjorde då för författningsändringar som |
316 |
trädde i kraft den 1 maj 2014. |
|
1.4 Formella underrättelser
Direktiv 2011/51/EU om ändring av direktiv 2003/109/EG i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd (ärendenummer 2013/0286)
Kommissionen anförde i formell underrättelse den 24 juli 2013 att Sverige inte i tid anmält direktiv 2011/51 som genomfört.
Sverige anförde i svar den 23 september 2013 att direktivet kommer att genomföras genom författningsändringar. Avsikten är att relevanta lag- och förordningsändringar ska träda i kraft den 1 maj 2014.
Ett kompletterande svar på den formella underrättelsen överlämnades till kommissionen tillsammans med regeringens proposition 2013/14:83 den 4 februari 2014. Ytterligare ett kompletterande svar överlämnades till kommissionen den 21 maj 2014, i vilket meddelades att Sverige hade genomfört direktivet genom författningsändringar som trädde i kraft den 1 maj 2014.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (ärendenummer 2014/2062)
Kommissionen överlämnade en formell underrättelse i ärendet den 22 april 2014. Kommissionen anförde att Sverige har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 12 och 31 i förordning (EU) nr 181/2011, dels genom otillräckliga sanktioner i svensk lagstiftning för överträdelse av förordningens bestämmelser, dels i fråga om att utse bussterminaler där personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet kan få den assistans som anges i del a i bilaga I till förordningen.
Sverige medgav i svar på den formella underrättelsen den 19 juni 2014 sammanfattningsvis att kommissionens kritik var befogad. De påtalade bristerna i lagstiftningen har åtgärdats bl.a. genom lagen (2013:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s
Direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (ärendenummer 2014/2132)
Kommissionen överlämnade den 26 september 2014 en formell underrättelse i ärendet. Kommissionen anförde sammanfattningsvis att direktiv 2005/29/EG föreskriver en fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagar på området. Kommissionen efterfrågar därför större överensstämmelse mellan direktivets text och den svenska lagtexten. Mot den bakgrunden ansåg kommissionen att Sverige underlåtit att på ett korrekt sätt införliva direktivets bestämmelser i fem huvudsakliga avseenden.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
317
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
Den formella underrättelsen besvarades den 26 november 2014. Sverige angav därvid att direktivets bestämmelser genomförts genom marknadsföringslagen (2008:486). De brister i genomförandet som kommissionen gjort gällande rör framför allt att den svenska lagstiftaren använt sig av förarbeten för att ge exemplifieringar till de förbud som finns intagna i lagen, i stället för att, såsom i direktivet, låta exemplen framgå direkt av författningstexten. Sverige påpekade att detta var ett vedertaget sätt att lagstifta i Sverige och att det också godtagits av EU- domstolen. I ett avseende – förbud mot aggressiv marknadsföring – medgav dock Sverige att den svenska lagtexten kunde vinna på förtydliganden och lovade påbörja ett arbete för att få till stånd en författningsändring.
2 UTRIKESDEPARTEMENTET
2.1 Avslutade ärenden
Direktiv 2014/18/EU om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG vad gäller förteckningen över försvarsrelaterade produkter (ärendenummer 2014/0371)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 december 2014.
2.2 Mål i
Bilaterala investeringsskyddsavtal (ärendenummer 2004/2055, mål C- 249/06)
|
Kommissionen yrkade att domstolen skulle fastställa att Sverige, genom |
|
att inte vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja oförenligheter med |
|
dåvarande artiklarna 57.2, 59 och 60.1 EG i form av bestämmelsen om |
|
fria transfereringar av kapital relaterade till investeringar inom ramen för |
|
Sveriges bilaterala investeringsskyddsavtal med Vietnam, liksom i |
|
sexton ytterligare investeringsskyddsavtal (Argentina, Bolivia, |
|
Elfenbenskusten, Egypten, Hongkong, Indonesien, Kina, Madagaskar, |
|
Malaysia, Pakistan, Peru, Senegal, Sri Lanka, Tunisien, Yemen och |
|
Jugoslavien), har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt |
|
dåvarande artikel 307 andra stycket EG. Enligt kommissionen skulle |
|
artikel 5 i investeringsskyddsavtalet med Vietnam, som gäller rätt till fri |
|
transferering av kapital relaterat till investeringar som omfattas av |
|
avtalet, innebära att Sverige är förhindrat att i förhållande till Vietnam |
|
genomföra eventuella restriktiva åtgärder avseende kapital och |
|
betalningar som kan komma att beslutas av unionen enligt artiklarna 57.2 |
|
EG (generella undantag från förbudet mot restriktioner för kapital och |
|
betalningar i förhållande till tredjeland), 59 EG (restriktiva åtgärder till |
|
skydd för EMU:s funktion) och 60.1 EG (ekonomiska sanktioner |
|
grundade på en gemensam åtgärd eller gemensam ståndpunkt beslutad |
|
enligt bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och |
318 |
säkerhetspolitiken). Detsamma skulle gälla också i förhållande till övriga |
|
nämnda länder med hänsyn till motsvarande bestämmelse om fri transferering i respektive avtal. Enligt kommissionens uppfattning kan bestämmelsen om fri transferering i investeringsskyddsavtalen inte inskränkas eftersom det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i avtalen om undantag från transfereringsrätten.
Sverige bestred talan och anförde följande. Det finns inte något exempel på att transfereringsbestämmelsen i investeringsskyddsavtalen har förhindrat Sverige från att genomföra åtgärder enligt artiklarna 57.2 EG, 59 EG eller 60.1 EG. Det ankommer på kommissionen att visa att avtalen verkligen ger upphov till en folkrättslig förpliktelse i förhållande till aktuella tredjeländer som är av det slaget att Sverige skulle vara förhindrat att genomföra eventuella restriktiva åtgärder enligt artiklarna 57.2 EG, 59 EG och 60.1 EG som kan komma att beslutas i framtiden. Regeringen bestrider att så är fallet. När det gäller beslut om restriktiva åtgärder enligt artikel 60.1 EG, dvs. åtgärder som grundar sig på en gemensam åtgärd eller gemensam ståndpunkt som beslutats med stöd av bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kan ett åtagande om rätt till fri transferering i ett investeringsskyddsavtal inte utgöra hinder för att genomföra denna typ av åtgärd. I de fall de unionsrättsliga åtgärderna grundas på en resolution av FN:s säkerhetsråd, följer det direkt av artikel 103 i
I juli 2009 upplyste Sverige kommissionen om att arbetet med att ändra de 17 investeringsskyddsavtal som berörs av domen kommer att ta tid. I syfte att ändra avtalen i enlighet med domen utformade regeringen ett tillägg till artikeln om kapitalöverföring i avtalen. Sverige kontaktade vissa tredje länder i anledning av domen. Avsikten var att kommunicera med alla de 17 stater som är motparter i de avtal som berörs och anpassa avtalen med den nya bestämmelsen.
Den 1 december 2009 trädde emellertid Lissabonfördraget i kraft vilket medförde att EU enligt artikel 3.1.e FEU erhöll exklusiv kompetens vad gäller utländska direktinvesteringar som utgör en del av den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 207.1 FEU. Av artikel 3.2 FEU följer att endast EU får ingå internationella avtal på detta område. Kommissionen har lagt fram ett förslag om en ny
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
319
Skr. 2014/15:65 |
medlemsstater och tredjeland. Förordningen antogs av rådet och |
Bilaga 2 |
Europaparlamentet den 12 december 2012. |
2.3 Motiverade yttranden
2.4 Formella underrättelser
3 FÖRSVARSDEPARTEMENTET
3.1 Avslutade ärenden
3.2 Mål i
3.3 Motiverade yttranden
3.4 Formella underrättelser
4 SOCIALDEPARTEMENTET
4.1 Avslutade ärenden
4.2 Mål i
320
4.3 Motiverade yttranden
Restaurangkoncessioner (ärendenummer 2013/4153)
Kommissionen skickade den 18 oktober 2013 en formell underrättelse till Sverige i vilken den anförde följande. Sveriges lagstiftning strider mot såväl artiklarna 49 och 56
Bakgrunden till den formella underrättelsen är följande. Uppsala läns landsting tilldelade den 22 augusti 2011 ett koncessionskontrakt för restaurangtjänster till ett företag vars anbud – enligt kommissionen – på flera punkter avvek från de offentliggjorda kraven och som därför borde ha avvisats av den upphandlande myndigheten. En konkurrent till företaget överklagade tilldelningsbeslutet till förvaltningsrätten i Uppsala som emellertid genom beslut daterat den 7 september 2011 avvisade talan med motiveringen att det inte finns något rättsmedel mot en tjänstekoncession i den svenska lagen om offentlig upphandling. Förvaltningsdomstolen fann även att varken
Mot bakgrund av detta påstår kommissionen i den formella underrättelsen att det förefaller som att det svenska systemet inte är förenligt med etableringsrätten som garanteras av artikel 49 EUF- fördraget eller med friheten att tillhandahålla tjänster som garanteras av artikel 56
Sverige svarade den 18 december 2013 sammanfattningsvis följande. Det följer av fast rättspraxis att det ankommer på varje medlemsstats interna rättsordning att fastställa de rättsmedel som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. Dessa rättsmedel får vidare varken vara mindre förmånliga än liknande rättsmedel som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva dessa rättigheter (effektivitetsprincipen).
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
321
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
322
föreläggande varje gång det görs gällande att denna skyldighet har åsidosatts vid tilldelning av tjänstekoncessioner. Den svenska regeringen vill därutöver framhålla att det s.k. rättsmedelsdirektivet (89/665/EEG) inte kan ge en leverantör som med stöd av direktivet ansöker om rättelse på grund av överträdelse av upphandlingsdirektivet rätt att inträda i det av leverantören angripna upphandlingskontraktet. Ansökan om rättelse kan enbart avse lagligheten av ett tilldelningsbeslut där det slås fast att annan viss leverantör felaktigt tilldelats kontraktet. Såvitt regeringen förstår har klaganden varit oförhindrad att föra talan om skadestånd mot Uppsala läns landsting på den grunden att landstinget åsidosatt unionsrätten i form av principerna om öppenhet,
Kommissionen överlämnade den 22 april 2014 ett motiverat yttrande varvid den anförde i huvudsak följande.
Det motiverade yttrandet besvarades den 19 juni 2014 enligt följande. Sverige vidhöll att en talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet kan utgöra ett effektivt rättsmedel för den som vill angripa tilldelningen av en tjänstekoncession. Vidare ställde sig Sverige frågande till vad kommissionen åsyftar med sitt påstående om återställande av insyn i nu aktuellt ärende. Klagandens yrkanden i det nationella målet har bestått i att förvaltningsrätten ska förordna att en ny tilldelning ska ske utan att det vinnande anbudet ska beaktas. Fråga är således inte om återställande av insyn i förfarandet, utan om ny utvärdering/anbudsprövning varvid klaganden gör gällande att det vinnande anbudet inte ska anses ha uppfyllt kraven. Slutligen framhöll Sverige att ett avtal om tjänstekoncession på unionsrättens nuvarande stadium inte omfattas av tillämpningsområdet för något av de direktiv genom vilka unionens lagstiftare har reglerat området för offentlig upphandling. Det föreligger
således inte någon på unionsrätten grundad skyldighet för Sverige att |
Skr. 2014/15:65 |
redan nu införa motsvarande bestämmelser som gäller för |
Bilaga 2 |
byggkoncessioner för samtliga förfaranden av koncessionstilldelning. |
|
4.4 Formella underrättelser
Kommissionens genomförandedirektiv 2012/25/EU om informationsförfarandena för utbyte mellan medlemsstater av mänskliga organ avsedda för transplantation (ärendenummer 2014/0295).
Kommissionen överlämnade den 28 maj 2014 en formell underrättelse i vilken den anförde att Sverige inte i tid anmält rubricerat direktiv som genomfört.
Den formella underrättelsen besvarades den 4 juli 2014 enligt följande. Lag (2014:358) om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ och förordning (2014:373) om ändring i förordningen (2012:364) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ har trätt i kraft den 1 juli 2014. Socialstyrelsen avser att meddela ytterligare föreskrifter gällande genomförandet av artiklarna 4 och 7 i direktivet. Regeringen kommer att meddela kommissionen om genomförandandet i denna del.
Regeringen har den 10 november 2014 anmält de lagar och förordningar som utfärdats för att genomföra direktivet i svensk rätt.
Direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (ärendenummer 2014/2153)
Kommissionen skickade en formell underrättelse till Sverige den 11 juli 2014 i vilken anfördes att Sverige inte uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet. Sverige hade enligt kommissionen inte vidtagit åtgärder för att genomföra artikel 3 d, 3 g, 3 k, 4.2 b, 5 c, 9.1, 9.2 och 9.3 a och b samt 9.5 i direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, alternativt att Sverige inte underrättat kommissionen om sådana åtgärder. Enligt kommissionen rör det sig om ett försent genomförande av direktivet varför det finns förutsättningar att yrka ekonomiska sanktioner.
Sverige svarade den 11 september 2014 i huvudsak följande. Vad gäller |
|
definitionerna i artikel 3 d, 3 g och 3 k tillgodoses de syften som |
|
eftersträvas i direktivet av befintlig reglering. Direktivets krav i artikel |
|
4.2 b på information avseende behandlingsalternativ och tillgänglighet är |
|
uppfyllda genom bestämmelserna i 2 a, 2 b och 3 §§ hälso- och |
|
sjukvårdslagen (HSL), 6 kap. 6 § patientsäkerhetslagen (PSL) och 4 § |
|
förvaltningslagen (FL). Vidare tillgodoses kraven avseende kvalitet och |
|
säkerhet genom bestämmelserna i PSL och Socialstyrelsens föreskrifter |
|
SOSFS 2011:9. Det finns ingenting som tyder på att patienter inte får del |
|
av relevant information om vårdgivares registerstatus och |
|
försäkringsskydd. Enligt regeringen kan dock ett förtydligande om att |
|
vårdgivare ska ge patienter sådan information göras i svensk rätt. Arbete |
323 |
|
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
324
med att ta fram ett förslag har påbörjats. Detsamma gäller för direktivets krav om tydliga fakturor. Bestämmelsen i artikel 5 c om behov av medicinsk uppföljning vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård är säkerställd genom 3 § HSL och 5 § tandvårdslagen. Kraven på objektiv och opartisk behandling av ansökningar om t.ex. ersättning vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård följer av 2 kap. 2 § kommunallagen, bestämmelser i FL och förvaltningsprocesslagen. Riksdagens ombudsmän (JO) utövar tillsyn över domstolar och myndigheter. Lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter publiceras och finns lätt tillgängliga bl.a. på internet. På Försäkringskassans hemsida finns även utförlig vägledning. Kraven i artikel 9.2 är därmed uppfyllda. Enligt regeringen finns utrymme att förtydliga vad som enligt artikel 9.3 ska beaktas vid behandling av ansökningar om gränsöverskridande vård. Arbete med att ta fram ett förslag till förtydligande har påbörjats. Den svenska ersättningslagen är enligt regeringens bedömning utformad så att ersättning lämnas utan onödiga dröjsmål i enlighet med kraven i artikel 9.5. Ärendet avser inte ett försent genomförande av direktivet. Förutsättningar att yrka ekonomiska sanktioner saknas därmed.
Ett kompletterande svar på den formella underrättelsen gavs in till kommissionen den 11 november 2014. Regeringen lämnade information om det pågående lagstiftningsarbetet vad gäller förtydliganden av vissa bestämmelser i artikel 4.2 b och 9.3 enligt följande. Beslut om en proposition bör kunna fattas under april 2015 vilket innebär att riksdagen förväntas kunna behandla denna senast i juni 2015. Avsikten är att ändringarna i svensk rätt ska kunna träda i kraft i oktober 2015. Vidare lämnades ytterligare information om innehållet i 15 § ersättningslagen.
Ytterligare ett kompletterande svar på den formella underrättelsen lämnades in den 15 december 2014. I svaret förtydligades att ersättning enligt ersättningslagen betalas ut så snart ett beslut har vunnit laga kraft.
Föräldrapenning (ärendenummer 2014/4101)
Kommissionen överlämnade en formell underrättelse den 17 oktober 2014 och anförde att den anser att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 j, jämförd med artikel 1 z samt enligt artikel 4 och artikel 11.1 och 11.3 i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Enligt kommissionen utgör föräldrapenning en familjeförmån enligt kapitel 8 i förordning 883/2004. Ärendet bygger på ett klagomål och omständigheterna är i korthet följande. Enligt artikel 12 i förordning 883/2004 är Österrike behörig medlemsstat för fadern som är utsänd därifrån. Faderns ansökan om föräldrapenning har ogillats av Försäkringskassan. Modern arbetar eller har arbetat i Sverige och hon har erhållit föräldrapenning här. Med hänsyn till detta menar kommissionen att moderns rättigheter och det förhållandet att barnen bor i Sverige innebär att fadern också har rätt till föräldrapenning i Sverige.
Sverige har begärt anstånd med att svara. Kommissionen har beviljat |
Skr. 2014/15:65 |
anstånd till den 2 februari 2015. |
Bilaga 2 |
5 FINANSDEPARTEMENTET
5.1 Avslutade ärenden
Direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM- direktivet) (ärendenummer 2013/0322)
Kommissionen skrev av ärendet den 26 november 2014.
5.2 Mål i
Mervärdesskatt på posttjänster (ärendenummer 2006/2046), mål C- 114/14
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i april 2006 att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.A.1 a och artikel 13.b e i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) genom att inte undanta posttjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet och därmed förenade varuleveranser från mervärdes- skatteplikt samt genom att inte undanta tillhandahållande till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom landet från mervärdes- skatteplikt.
Sverige svarade i juni 2006 i huvudsak följande. Sedan postområdet liberaliserats och monopolet avskaffats den 1 januari 1993 finns inte längre något offentligt postväsende i Sverige. Posten AB har samma verksamhetsförutsättningar som övriga operatörer på den svenska postmarknaden och bedrivs som ett självständigt privaträttsligt subjekt utan någon ersättning från staten. Tillståndsmyndigheten har möjlighet enligt lag att utse vem som helst av de 35 postoperatörerna att, genom förpliktelse i tillståndsvillkoren, tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster. I dag finns sådana tillståndsvillkor för företaget Posten AB. Den omständigheten kan inte medföra att Posten AB:s tjänster därmed betraktas som utförda av ett offentligt postväsende. Därutöver, om Posten AB, till skillnad från övriga företag som bedriver likartad post- verksamhet, inte skulle ta ut mervärdesskatt på sina tjänster skulle det medföra en allvarlig konkurrenssnedvridning på marknaden.
Kommissionen vidhöll sin inställning i ett motiverat yttrande i juli 2007. |
|
Kommissionen anser att det förhållandet att Posten AB är ett |
|
privaträttsligt företag och drivs i vinstsyfte inte betyder att det inte längre |
|
kan karakteriseras som ett ”offentligt postväsende”. Denna uppfattning |
|
stöds enligt kommissionen av |
|
domstolen slog fast att postverksamhet fortfarande undantas även om den |
325 |
|
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
326
utförs av ett licensierat företag. Undantaget från mervärdesskatt gäller dock endast postmyndighetens tillhandahållande av tjänster, oavsett om det är ett offentligrättsligt organ eller ett licensierat företag, och inte tjänster som andra företag tillhandahåller postmyndigheten. Kommissionen anser vidare att inte alla licenshavare ska betraktas som ”offentliga postväsendet” utan endast det eller de företag som ålagts att säkerställa tillhandahållandet av samhällsomfattande posttjänster inom hela landet enligt artikel 3 i direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utveckling av unionens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna.
Sverige svarade i september 2007 att undantaget från skatteplikt i mervärdesskattedirektivet för posttjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet inte är tillämpligt på en avreglerad och konkurrensutsatt postmarknad som den svenska. Enligt regeringens mening saknar kommissionens extensiva tolkning av begreppet offentligt postväsende och dess tillämpningsområde stöd i såväl mervärdesskattedirektivet som i
Kommissionen fattade den 20 november 2013 beslut om att stämma Sverige (se mål
5.3 Motiverade yttranden
Lotterilagen (ärendenummer 2004/4087)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i april 2006 att tillämpningen av 9, 15 och 45 §§ samt, i den del den hänför sig till främjande och annonsering, även 38 § lotterilagen (1994:1000), innebär en inskränkning i friheten för utländska spelbolag att tillhandahålla sina tjänster i Sverige. Sådana undantag från fördragets grundläggande rättigheter är endast tillåtna om de kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse och under förutsättning att detta intresse inte skyddas i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad samt om åtgärderna är proportionerliga. Rent ekonomiska skäl, såsom att garantera intäkter till statskassan, är enligt
styrda monopolföretagen bedriver ställd i relation till de medel som avsätts för att motverka spelberoende samt med hänsyn till regeringens beslut att bevilja AB Svenska Spel tillstånd för nätpokertjänster anser kommissionen att det är ytterst tveksamt om Sverige rimligen kan åberopa konsumentskyddet eller andra motiv för att begränsa utländska bolags rätt att tillhandahålla speltjänster på den svenska marknaden.
Sverige redogjorde i svar i juli 2006 ingående för det svenska systemet och hur det uppfyller angivna skyddsintressen, något som
I ett motiverat yttrande i juni 2007 vidhöll kommissionen sin inställning att 9, 38 och 45 §§ lotterilagen inte är förenliga med artikel 49 EG (numera artikel 56
I svar i augusti 2007 vidhöll Sverige sin inställning att den svenska spelregleringen innebär begränsningar av artikel 49 EG (numera artikel
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
327
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
328
56
Regeringen har härefter översänt SOU 2008:124 En framtida spelreglering till kommissionen.
Kommissionen skickade den 21 november 2013 ett kompletterande motiverat yttrande till Sverige. I yttrandet ifrågasätter kommissionen att den svenska regleringen kan motiveras med stöd av tvingande skäl med hänsyn till allmänintresset, som t.ex. konsumentskydd och förebyggande av spelberoende, bekämpande av olagliga handlingar och brott, särskilt penningtvätt samt finansiering av allmännyttiga verksamheter. Kommissionen behandlar även frågor om uteslutning av privat vinst samt huruvida det svenska systemet med ensamrätt är sammanhängande och systematiskt. Slutligen har kommissionen synpunkter på öppenheten i tillståndsprövningen.
Sverige besvarade det kompletterande motiverade yttrandet den 21 januari 2014. I svaret bestred Sverige alltjämt att aktuella bestämmelser i lotterilagen skulle stå i strid med artikel 56
antal myndigheter och organisationer erhåller anslag för att motverka skadeverkningar av överdrivet spelande. Regeringen aviserade i sitt svar att den under de kommande två åren kommer analysera utvecklingen i ett antal länder. Vidare angav regeringen att den skulle se över utformningen av sanktionerna för lotterilagens främjandeförbud, att den skulle föra in bestämmelser om spelansvar och marknadsföring i lotterilagen samt att den skulle flytta tillståndsgivningen från regeringen till Lotteriinspektionen.
En komplettering av detta svar inlämnades den 21 februari 2014. Regeringen meddelade att fattat beslut om ett kommittédirektiv (Dir. 2014:6) angående främjandeförbudet i lotterilagen. Av kommittédirektivet framgår bl.a. att en utredare ska se över hur utformningen av sanktionerna för lotterilagens främjandeförbud kan utformas så att de kan tillämpas på alla överträdelser av främjandeförbudet, oavsett om främjandet avsett ett svenskt eller utländskt lotteri.
Kommissionen fattade den 16 oktober 2014 beslut om att stämma Sverige.
Beskattning av utdelning till utländska pensionsstiftelser (ärendenummer 2006/4107)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i mars 2007 att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt dåvarande artikel 56 EG (numera artikel
Sverige svarade i juli 2007 att utländska pensionsstiftelser inte miss– gynnas skattemässigt jämfört med svenska pensionsstiftelser och att i vart fall är skillnaderna i beskattningshänseende av utdelningar till svenska och utländska pensionsstiftelser, enligt vilka de förstnämnda beskattas med avkastningsskatt och de senare med kupongskatt, berättigade. Regeringen grundar denna bedömning på att svenska och utländska pensionsstiftelser inte befinner sig i en jämförbar situation, eftersom beskattning av stiftelserna uppfyller helt skilda syften. Det strider inte mot
I en kompletterande formell underrättelse i september 2008 vidhöll kommissionen sin inställning och anförde följande. Även om den slutliga kupongskatten på utdelningar till utländska pensionsstiftelser kan vara begränsad i enlighet med svenska skatteavtal, utgör den ett hinder för och begränsar den fria rörligheten för kapital, i den mening som avses i de nämnda bestämmelserna i
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
329
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
330
I svar i november 2008 och februari 2009 vidhöll Sverige sin inställning.
Kommissionen vidhöll sin inställning i ett motiverat yttrande i oktober 2010.
Sverige svarade i december 2010 följande. Regeringen håller inte med om kommissionens slutsatser, utan anser att de ifrågasatta svenska bestämmelserna inte medför någon restriktion för den fria rörligheten för kapital i strid med artikel 63
Kommissionen inkom i mars 2012 med ett kompletterande motiverat yttrande i ärendet. Av yttrandet framgår att kommissionen frånfallit sitt påstående om att den svenska regleringen skulle medföra likviditetsnackdelar för utländska pensionsstiftelser men att kommissionen i övrigt vidhåller sin uppfattning att regleringen strider mot artikel 63
Sverige bemötte i svar i maj 2012 kommissionens yttrande varvid regeringen särskilt framhöll att pensionsstiftelser som är begränsat skattskyldiga för utdelningar från bolag verksamma i Sverige inte kan anses befinna sig i en jämförbar situation med pensionsstiftelser som är obegränsat skattskyldiga för sådan inkomst i Sverige. Vidare påpekade regeringen att de kostnader som kommissionen anser bör vara avdragsgilla även för en utländsk pensionsstiftelse som endast är begränsat skattskyldig i Sverige saknar direkt samband med den inkomst som beskattas här.
Skr. 2014/15:65
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i februari 2008 att Bilaga 2 Sverige har brustit i uppfyllandet av sina förpliktelser enligt artikel 49
EG (numera artikel 56
Sverige svarade i april 2008 följande. Det går inte att särskilja anordnandet av en särskild spelform, i detta fall pokerspel, från den sammanhållna spel- och lotteripolitik som bedrivs i Sverige och som syftar till att upprätthålla sociala skyddshänsyn och förebygga kriminalitet. (Jfr ärendenummer 2004/4087). Den svenska lotterilagen är föremål för en utredning i syfte att uppnå en stärkt och moderniserad spelreglering som redovisas i december 2008. Angående straff- bestämmelserna bekräftar Sverige att 54 § lotterilagen endast avser straff för främjande av lotterier i Sverige som anordnas utom landet. Däremot finns straffbestämmelser för olagligt anordnade lotterier inom Sverige i 16 kap. 14 § brottsbalken om dobbleri samt främjande och medverkan till dobbleri enligt 23 kap. 4 § brottsbalken. Frågan om straffbestämmelsernas effekter och tillämpning är föremål för prövning i svensk domstol. En central fråga i spelutredningen är att se över sanktionsbestämmelserna. Fysiska pokerturneringar i Sverige tillåts endast på de fyra kasinona. Enligt kasinolagen (1999:355) föreligger utöver åldersgräns och legitimationskrav även krav på registrering inklusive fotografi av besökare i syfte att förebygga och avslöja brott. Kasinolagen föreskriver även förbud mot kreditgivning och förbud för anställda att delta i kasinospel. Den förra regeringen beslutade i november 2006 att ge AB Svenska Spel tillstånd under drygt två år att anordna och förmedla internetpoker. Deltagandet i internetpokerspel som erbjöds i Sverige av aktörer utan svenskt tillstånd fick sådana konsekvenser att regeringen ansåg att det fanns anledning att kanalisera det växande intresset för pokerspel till ett kontrollerat alternativ med adekvata begränsningar. Tillståndet är förenat med särskilda villkor om bl.a. åldersgräns, att spelaren i förväg måste ange för hur stora belopp spelaren tänker spela och under hur lång tid samt hur mycket spelaren är beredd att förlora. Utöver dessa villkor har Lotteriinspektionen utfärdat villkor för bl.a. ålderskontroll. Från spelsajten finns direkta länkar till stödlinjen för spelberoende. Nätpokerutredningen (SOU 2008:36) presenterade sitt betänkande i april 2008, som remissbehandlas. Marknadsföring av AB Svenska Spels nätpokertjänst får endast ske i tidningar och på internet. Marknadsföring i medier som television och radio är inte tillåtet. Den återhållsamhet i form av utbud och erbjudanden
som Svenska Spels nätpokertjänst inneburit har bidragit till
331
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
332
förverkligandet av lotterilagens avsedda sociala skyddsfunktion. I spelutredningens uppdrag ingår att överväga förutsättningar för en mer restriktiv reglering kring befintliga aktörers marknadsföring. Sverige bestrider inte att bestämmelserna i lotterilagen om anordnande och främjande av pokerspel medför vissa begränsningar av friheten att i Sverige tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 EG (numera artikel 56
Kommissionen skickade den 21 november 2013 ett motiverat yttrande till Sverige. I yttrandet ifrågasätter kommissionen att den svenska regleringen kan motiveras med stöd av tvingande skäl med hänsyn till allmänintresset, som t.ex. konsumentskydd och förebyggande av spelberoende, bekämpande av olagliga handlingar och brott, särskilt penningtvätt samt finansiering av allmännyttiga verksamheter. Kommissionen behandlar även frågor om uteslutning av privat vinst samt huruvida det svenska systemet med ensamrätt är sammanhängande och systematiskt.
Det motiverade yttrandet besvarades den 21 januari 2014. I svaret bestred Sverige alltjämt att aktuella bestämmelser i lotterilagen skulle stå i strid med artikel 56
Ett kompletterande svar inlämnades den 21 februari 2014. Regeringen |
Skr. 2014/15:65 |
meddelade att fattat beslut om ett kommittédirektiv angående |
Bilaga 2 |
främjandeförbudet i lotterilagen, Dir. 2014:6. Av kommittédirektivet |
|
framgår bl.a. att en utredare ska se över hur utformningen av |
|
sanktionerna för lotterilagens främjandeförbud kan utformas så att de kan |
|
tillämpas på alla överträdelser av främjandeförbudet, oavsett om |
|
främjandet avsett ett svenskt eller utländskt lotteri. |
|
Kommissionen fattade den 16 oktober 2014 beslut om att stämma |
|
Sverige. |
|
5.4 Formella underrättelser
Befrielse från mervärdesskatt för allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund (ärendenummer 2007/2311)
I en formell underrättelse i juni 2008 gjorde kommissionen gällande att Sverige har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 9 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) genom att låta leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom Sveriges territorium av ideella föreningar och registrerade trossamfund falla utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt, även när dessa bedriver ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9 i direktivet. Detta innebär att leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster mot ersättning som görs inom Sveriges territorium av sådana föreningar och trossamfund inte blir föremål för mervärdesskatt trots att de borde anses som beskattningsbara personer som agerar i denna egenskap.
Sverige svarade i oktober 2008 i huvudsak följande. Det har skett en |
|
utveckling i rättspraxis avseende skattefriheten för ideella föreningar och |
|
registrerade trossamfund i direktivkonform riktning. I ett flertal mål i |
|
svenska domstolar har yrkanden om skattefrihet avseende inkomstskatt |
|
och mervärdesskatt underkänts med hänvisning till de kriterier som ska |
|
vara uppfyllda avseende finansieringen av verksamheten som framgår av |
|
skattefrihetsreglerna i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen och 4 kap. 8 § |
|
mervärdesskattelagen, t.ex. bedömningen av skatteplikten för idrotts- |
|
klubbars erhållna ersättningar för |
|
har gjort en direktivkonform tolkning i RÅ 2007 ref. 57 där rätten slog |
|
fast att en ideell förening skulle anses som näringsidkare enligt |
|
mervärdesskattelagen. Ideella föreningar och registrerade trossamfund är |
|
till stor del beroende av icke skattepliktiga bidrag och bedriven |
|
näringsverksamhet lämnar ofta obetydliga överskott samtidigt som |
|
näringsverksamheten i många fall är svår att skilja från den ideella |
|
verksamheten. I statsfinansiellt hänseende skulle därför en skyldighet att |
|
betala mervärdesskatt för föreningslivet troligen inte generera några |
|
skatteintäkter men förorsaka betydande administrativa kostnader för |
|
föreningslivet och det allmänna. Det är också den svenska regeringens |
|
bestämda uppfattning att allmännyttig verksamhet ska ha goda villkor i |
|
ekonomiskt hänseende. Villkoren för allmännyttig verksamhet bör dock |
333 |
|
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
334
inte få störa konkurrensen med näringslivet på ett otillbörligt vis. Den svenska regeringen avser att se över den utformning som de svenska reglerna om ideella föreningar och registrerade trossamfund har i förhållande till mervärdesskattedirektivet.
Kommissionen har i januari 2009 uppmanat Sverige att göra ett tydligt åtagande om att lagstiftningen kommer att ändras och tillhandahålla information om vilka konkreta åtgärder som kommer att vidtas för att lagstiftningen ska överensstämma med fördraget.
Sverige underrättade i mars 2009 kommissionen om att två utredare utsetts för att se över utformningen av de svenska reglerna om allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund samt yrkesmässig verksamhet i mervärdesskattelagen.
Utredarna redovisade i oktober 2009 sina överväganden och förslag i promemorian Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. (Ds 2009:58). Regeringen översände för kännedom promemorian till kommissionen i december 2009.
Regeringen beslöt i januari 2011 att hos kommissionen ansöka om tillåtelse att få införa en regel om s.k. omsättningsgräns för mervärdes- skatteredovisning avseende ideell sektor. Ansökan innebar att verksam- heter inom ideell sektor som har en skattepliktig omsättning på högst en miljon kr skulle kunna undantas. Enligt ett besked från kommissionen i mars 2011 godtogs dock inte ansökan.
Regeringen och kommissionen har därefter haft en dialog i frågan om den ideella sektorns mervärdesskattesituation.
Kasinoverksamhet (ärendenummer 2008/4010)
Kommissionen inkom med en formell underrättelse den 11 juli 2014 i vilken den anförde att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 49 och 56
Sverige svarade den 12 september 2014 i huvudsak följande. Det får anses klarlagt att det mellan kommissionen och Sverige inte råder några skilda uppfattningar om att det inom unionsrätten inte finns något förbud mot att en medlemsstat ger ett eller flera bolag ensamrätt att anordna landbaserat kasino eller kasino över internet. Regeringen anser att det svenska systemet såvitt gäller landbaserade kasinon som onlinekasino är förenligt med artiklarna 49 och 56
av den landbaserade kasinospelverksamheten förekommer i endast begränsad omfattning och går inte utöver vad som kan anses vara nödvändig. Den svenska kasinoverksamheten står under en gedigen och strikt tillsyn. Vad gäller onlinekasino saknar kommissionen fog för att påstå att den svenska lagstiftningen och tillämpningen av den skulle stå i strid med unionsrätten. Det ska här särskilt framhållas att det inte finns någon som helst olikbehandling mellan svenska bolag och utländska bolag, eftersom inget bolag oavsett härkomst har tillstånd att bedriva onlinekasino i Sverige. Avslutningsvis meddelade regeringen, i likhet med vad som aviserats i svaren i ärendena 2004/4087 och 2006/4160, att den för närvarande genomför en analys av utvecklingen i ett antal länder. Vidare angavs att en särskild utredare ser över utformningen av sanktionerna för lotterilagens främjandeförbud och att regeringen håller på att ta fram ett förslag om att föra in bestämmelser om spelansvar och marknadsföring i lotterilagen.
Ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. 10
Kommissionen inkom med en formell underrättelse den 27 november 2014 i vilken den anförde att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med artikel 49 i
Den formella underrättelsen ska besvaras senast den 27 februari 2015.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
335
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
336
Direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (ärendenummer 2014/0201)
Kommissionen inkom den 28 januari 2014 med en formell underrättelse i vilken den anförde att Sverige inte i tid anmält rubricerat direktiv som genomfört.
Sverige svarade den 28 mars 2014 följande. Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram en lagrådsremiss. Regeringsbeslut om lagrådsremissen är planerat till början av april 2014. Avsikten är att kunna överlämna en proposition till riksdagen i maj. Det innebär att riksdagen ska kunna fatta beslut om lagändringar som genomför kapitaltäckningsdirektivet före sommaruppehållet 2014. Lagändringarna kan då utfärdas och träda i kraft den 1 augusti 2014.
6 UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
6.1 Avslutade ärenden
6.3 Motiverade yttranden
6.4 Formella underrättelser
7 LANDSBYGDSDEPARTEMENTET
7.1 Avslutade ärenden
Antagandet den 24 juni 2011 av ett antal resolutioner inom ramen för Internationella vinorganisationen (OIV) (ärendenummer 2011/2141)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 december 2014.
Skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs och sprids inom till gemenskapen (ärendenummer 2014/0372)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 december 2014.
Egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter (ärendenummer 2014/0370)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 december 2014.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
7.2 Mål i
7.3 Motiverade yttranden
Direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (ärendenummer 2010/4214)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i januari 2012 att Sverige hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten och särskilt direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur inom gemenskapen. Kommissionen anförde att Sverige i samband med anslutningen till EU fick ett undantag från bestämmelserna i direktivet. Genom detta undantag tilläts Sverige att under en övergångsperiod om ett år fortsätta att tillämpa nationella regler enligt vilka nötkreatur och svin testades för vissa sjukdomar innan de fick föras in i Sverige. Kommissionen anförde att Sverige genom att fortsätta att tillämpa dessa regler, trots att tiden för undantaget gått ut, bryter mot direktivets regler.
Sverige besvarade den formella underrättelsen i mars 2012 och anförde i huvudsak följande. Sverige har ett gott djurhälsoläge och är fritt från många allvarliga djursjukdomar som orsakar lidande och försämrad produktionsekonomi i andra medlemsstater. De nuvarande svenska införselreglerna utgör ett viktigt instrument för att förhindra introduktionen av djursjukdomar och upprätthålla djurhälsan. Om provtagning vid införsel av djur från smittade områden inte längre kan krävas kommer det, enligt svenska veterinära experter, inte längre vara möjligt att förhindra bl.a. att paratuberkulos introduceras i Sverige.
Kommissionen inkom i oktober 2012 med ett motiverat yttrande i ärendet, vilket regeringen besvarade i november 2012. I det motiverade yttrandet gjorde kommissionen gällande att Sverige vid införsel av nötkreatur och svin tillämpade serologiska tester (blodprov) för att utröna om djuren led av sjukdomen paratuberkulos. I sitt svar anförde regeringen att kommissionens motiverade yttrande byggde på felaktiga sakuppgifter. Regeringen anförde att svin inte testas för att upptäcka om de lider av paratuberkulos eftersom svin inte drabbas av denna sjukdom samt att Sverige inte utför några serologiska tester för att utreda om nötkreatur som ska föras in i landet lider av paratuberkulos.
337
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
338
Den 12 februari 2013 besvarade Sverige ett brev från kommissionen vari kompletterande uppgifter begärdes.
Kommissionen beslutade den 21 juni 2013 att stämma Sverige inför EU- domstolen. Kommissionen inkom emellertid i stället med en reviderad formell underrättelse med motiveringen att beskrivningen av överträdelsen eventuellt inte är tillräckligt exakt för att uppfylla förfarandekraven vid en stämning. Den formella underrättelsen besvarades den 28 mars 2014. I svaret framfördes sammanfattningsvis följande. Sverige har hittills tack vare stora ansträngningar och insatser mot paratuberkulos lyckats att hålla sjukdomen utanför landets gränser. Det är regeringens uttalade mål att även i fortsättningen arbeta för att Sveriges nötkreaturbesättningar förblir fria från sjukdomen. En förutsättning för att uppnå detta mål är att Sverige fortsatt ges möjlighet att dels tillämpa införselkontroll av nötkreaturdjur, dels arbeta med inhemska kontrollprogram. Utan denna kombination av åtgärder är risken överhängande att även nötkreaturbesättningar i Sverige drabbas av paratuberkulos. De tester som Sverige tillämpar vid införsel av nötkreatur till landet är effektiva och proportionerliga. De är nödvändiga för att hindra att paratuberkulos introduceras i landet. Mindre ingripande åtgärder bedöms inte vara tillräckliga för att uppnå detta syfte. Erfarenheter har visat att enbart kontrollåtgärder på besättningsnivå inte är tillräckliga för att förhindra att paratuberkulos kommer in i och sprids i en region.
Den 11 juli 2014 inkom kommissionen med ett motiverat yttrande. Kommissionen har i huvudsak anfört följande. I direktiv 64/432/EEG fanns tidigare en möjlighet för medlemsstaterna att ansöka om tilläggsgarantier för vissa sjukdomar hos djur. Vid Sveriges anslutning till Europeiska unionen fick Sverige, genom ett tillägg till direktiv 64/432/EEG, under ett år räknat från dagen för anslutningsfördragets ikraftträdande fortsätta tillämpa de nationella bestämmelser som var i kraft före anslutningen när det gäller de sjukdomar, bl.a. patatuberkulos, som angavs i tillägget till artikel 10.4 i dess lydelse enligt beslut 95/1/EG. Genom rådets direktiv 97/12/EG av den 17 mars 1997 om ändring och uppdatering av direktiv 64/432/EEG harmoniserades handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen och möjligheten till tilläggsgarantier togs bort. Enligt kommissionen hade Sverige – när övergångsperioden löpte ut den 31 december 1995 – inte någon rättslig grund för att behålla några särskilda åtgärder eller tilläggsgarantier när det gäller de sjukdomar som anges i artikel 10.4. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:79) om införsel av nötkreatur och svin strider mot direktiv 64/432/EEG då de uppställer krav på bl.a. tester och karantän avseende paratuberkulos hos nötkreatur införda från andra medlemsstater.
Det motiverade yttrandet besvarades den 11 september 2014. I svaret vidhölls huvudsakligen vad som anförts i svaret på den formella underrättelsen. Därutöver framfördes framförallt bl.a. att kommissionen felaktigt påstår att tillämpningen av de svenska bestämmelserna skulle
innebära att svenska jordbrukare inte kan köpa nötkreatur från andra EU- |
Skr. 2014/15:65 |
länder. |
Bilaga 2 |
7.4 Formella underrättelser
Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) (ärendenummer 2014/2178)
Kommissionen inkom den 11 juli 2014 med en formell underrättelse. I den formella underrättelsen har kommissionen anfört att överklaganden av jaktbeslut som fattas av länsstyrelsen på grundval av beslutsbefogenheter som delegerats till den av Naturvårdsverket enligt 24 a § jaktförordningen (1987:905) endast kan bli föremål för överprövning i ett administrativt förfarande av Naturvårdsverket, men inte för prövning av domstol. Enligt kommissionens bedömning är ett sådant system inte i överensstämmelse med artikel 9.3 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) jämförd med artikel 216.2 i
Den formella underrättelsen besvarades den 9 september 2014. I svaret framför regeringen att mot bakgrund av förvaltningsmyndigheternas självständighet och det förvaltningsrättsliga regelverk som gäller vid prövning av ärenden står den svenska ordningen inte i strid med artikel 9.3 Århuskonventionen jämförd med artikel 2016.2 i
8 MILJÖDEPARTEMENTET
8.1 Avslutade ärenden
Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för unionens åtgärder på vattenpolitikens område (ärendenummer 2006/4643)
Kommissionen skrev av ärendet den 26 november 2014.
Direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (ärendenummer 2011/2117)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 oktober 2014.
339
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
Direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (ärendenummer 2012/2164)
Kommissionen skrev av ärendet den 23 januari 2014.
Direktiv 2011/70/Euratom om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (ärendenummer 2013/2238)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 december 2014.
|
8.2 Mål i |
|
Direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och |
|
begränsa föroreningar (ärendenummer 2009/2291, mål |
|
|
|
biföll kommissionens yrkanden om att Sverige hade underlåtit att |
|
uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i det så kallade IPPC- |
|
direktivet (direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga |
|
och begränsa föroreningar). Domstolen ansåg att Sverige inte hade |
|
vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de behöriga |
|
myndigheterna, med hjälp av tillstånd i enlighet med artiklarna 6 och 8 i |
|
direktivet eller på lämpligt sätt genom en förnyad bedömning av |
|
villkoren och, i förekommande fall, genom en uppdatering av villkoren, |
|
övervakar att samtliga befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse |
|
med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13, 14 a och b samt 15.2 i direktivet. |
|
I skrivelse i april 2012 efterfrågade kommissionen vilka åtgärder Sverige |
|
vidtagit med anledning av domen. Sverige besvarade denna skrivelse i |
|
maj 2012 och uppgav i huvudsak att det nu endast fanns två anläggningar |
|
i Sverige, Surahammars bruk AB samt LKAB Svappavaaragruvan, som |
|
ännu inte hade tillståndsprövats enligt |
|
Kommissionen inkom med en formell underrättelse enligt artikel 260 |
|
|
|
Sverige vidtagit för att följa domstolens dom. Kommissionen |
|
efterfrågade information om när tillstånd för Surahammars bruk AB samt |
|
LKAB Svappavaaragruvan förväntades att kunna meddelas samt hur och |
|
när överensstämmelse med |
|
ytterligare anläggningar som omfattades av domen av den 29 mars 2012. |
|
Sverige anförde i svar i november 2012 att tillståndsfrågan för de båda |
|
anläggningarna Surahammars bruk AB samt LKAB Svappavaaragruvan |
|
var under domstolsbehandling samt att tillstånd enligt |
|
uppskattningsvis förväntades att kunna meddelas under våren och |
|
sommaren 2013. Sverige redogjorde även för hur och när |
|
överenstämmelse uppnåtts för övriga anläggningar vilka omfattades av |
|
domen av den 29 mars 2012. |
|
Kommissionen beslutade den 21 februari 2013 att med stöd av artikel |
340 |
260.2 |
243/13). I ansökan om stämning som mottogs den 3 maj 2013 yrkade kommissionen bl.a. att domstolen skulle fastställa att Sverige inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 260.1
I svaromål den 12 juli 2013 bestred Sverige kommissionens talan i sin helhet och anförde i huvudsak följande. Vid utgången av den frist som angavs i den formella underrättelsen i det skriftliga förfarandet var tillståndsfrågan löst för 27 av de 29 anläggningar som omfattades av domen i mål
Kommissionen vidhöll sin talan i en replik som gavs in den 5 september 2013. Regeringen bemötte denna i duplik den 25 oktober 2013.
Den 29 november 2013 löstes tillståndsfrågan för LKAB Svappavaara- gruvan.
Den 4 juli hölls förhandling vid
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
341
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
342
anläggningarna hade beviljats ett sådant tillstånd som krävs enligt artikel 5 i
målet följs, och 2) till kommissionen betala ett standardbelopp på 2 |
Skr. 2014/15:65 |
miljoner euro. |
Bilaga 2 |
Den 23 december 2014 meddelade regeringen kommissionen att även |
|
den sista anläggningen i fråga, Surahammars Bruk, nu hade erhållit |
|
erforderligt tillstånd och att det löpande vitet därför ska upphöra. |
|
8.3 Motiverade yttranden
Direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter/art- och habitatdirektivet (ärendenummer 2010/4200)
I januari 2010 mottog kommissionen ett klagomål från fyra svenska icke- statliga organisationer angående den nya vargpolitiken och den licensjakt som nyligen hade ägt rum i Sverige. Enligt klagomålet har den svenska vargstammen inte gynnsam bevarandestatus, främst på grund av att den lider av en hög grad av inavel till följd av geografisk isolering. Att godkänna licensjakt på en skyddad art i en så känslig situation var därför enligt de klagandes åsikt inte förenligt med direktivet. Kommissionen gjorde i en formell underrättelse i januari 2011 gällande att Sverige inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 12 och 16 i direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Detta genom att Sverige enligt kommissionen har antagit en vargpolitik som påverkar och sannolikt kommer att påverka möjligheterna till en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargen, genom att tillåta licensjakt på varg trots att förutsättningarna enligt direktivet för en sådan jakt inte varit uppfyllda.
Sverige redogjorde i svar i mars 2011 för den svenska vargpolitiken och den licensjakt som ägt rum och som enligt regeringen inte står i strid med art- och habitatdirektivet. Kompletterande svar skickades in i april, maj och juni 2011.
I juni 2011 vidhöll kommissionen sin inställning i ett motiverat yttrande. Till grund för sin bedömning lade kommissionen följande närmare omständigheter; att den svenska vargstammen begränsats till ett givet tak, att licensjakten avsett en strikt skyddad art som inte har gynnsam bevarandestatus på grund av populationsdynamik och begränsning av det naturliga utbredningsområdet samt att flyttningar av varg medgetts för vilka det inte finns några garantier för att de kommer att genomföras, som inte varit förberedda på ett sätt som garanterar ett snabbt genomförande och som i vart fall inte har realiserats än.
Sverige anförde i svar i augusti 2011 sammanfattningsvis följande. |
|
Regeringen är angelägen om att fortsätta dialogen med kommissionen i |
|
syfte att uppnå en samsyn om hur en gynnsam bevarandestatus för |
|
vargen ska uppnås. Någon sådan licensjakt som skett under 2010 och |
|
2011 kommer därför inte att äga rum 2012. Begränsningen till ett givet |
|
tak för den svenska vargstammen gäller inte längre. Regeringen har gett |
|
Naturvårdsverket i uppdrag att upprätta en förvaltningsplan för varg och |
343 |
|
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
344
beslutat att inrätta en nationell kommitté för hållbar rovdjurspolitik för varg. Regeringen fortsätter också att vidta konkreta åtgärder för att öka vargstammens genetiska status och under våren 2012 kommer utsättning av djurparksvalpar att äga rum. Regeringen har också inlett ett utökat nordiskt samarbete om vargförvaltningen och kontakt har även etablerats med Ryssland. Dock var enligt regeringens uppfattning licensjakten efter varg 2010 och 2011 förenlig med artiklarna 12 och 16 i art- och habitatdirektivet. Det råder inte något tvivel om att det största hindret för en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen är brister i dess genetiska status. För att effektiva åtgärder i form av utflyttning och införsel av varg ska kunna vidtas för att läka dessa brister måste det finnas en acceptans hos den lokala befolkningen för dessa åtgärder och den svenska vargförvaltningen som helhet. Detta kan endast åstadkommas genom en ökad delaktighet från befolkningens sida i vargförvaltningen. Regeringen är också av uppfattningen att det är av stor vikt att förvaltningen av rovdjursstammarna i huvudsak sker nationellt i enlighet med subsidiaritetsprincipen och med regionalt och lokalt inflytande. Mot bakgrund av att svenska myndigheter sedan lång tid arbetat med olika åtgärder för att öka den lokala acceptansen för varg och det därvid kunnat konstateras att acceptansen sjunkit trots dessa åtgärder när
I september 2011 kompletterade Sverige sitt svar på det motiverade yttrandet genom att bifoga och informera om dels rapporten Illegal jakt på stora rovdjur i Sverige, dels rapporten Valputbyten hos varg (Canis lupus lupus) i skandinaviska djurparker. Härefter har kompletterande svar lämnats in till kommissionen i februari, april och juni 2012 samt i februari 2013.
Den 22 november 2013 kompletterade Sverige sitt svar på det motiverade yttrandet ytterligare med en redogörelse för innehållet i regeringens proposition 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik och information om utredningen om en översyn av jaktlagstiftningen. Den 10 december 2013 beslutades propositionen av riksdagen.
Direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid och ändring av direktiv 85/337/EEG, direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (ärendenummer 2011/0948)
Kommissionen inkom i juli 2011 med en formell underrättelse och anförde att Sverige inte i tid anmält rubricerat direktiv som genomfört.
Sverige svarade i september 2011 att direktivet har genomförts genom en ändring i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som trädde i kraft den 15 augusti 2011 och att direktivet den 1 augusti 2011 anmäldes som fullständigt genomfört i kommissionens databas för genomförande av direktiv. Genom de anmälda förordningsändringarna förbjöds geologisk lagring av koldioxid i enlighet med artikel 4.1 i direktivet.
Kommissionen utfärdade ett motiverat yttrande den 20 november 2013 och vidhöll därvid sin inställning att Sverige inte genomfört ovanstående direktiv i sin helhet.
Sverige besvarade det motiverade yttrandet i januari 2014. I svaret framfördes att Sverige genomfört direktivet genom ett förbud mot lagring av koldioxid. Upplysningsvis framfördes även att bl.a. en ny förordning om geologisk lagring av koldioxid beslutats av regeringen den 16 januari 2014. När ändringarna träder i kraft kommer de att innebära att direktivet är genomfört på ett sätt som tillåter geologisk lagring av koldioxid på havets botten.
Direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (ärendenummer 2013/0190)
Kommissionen beslutade om formell underrättelse den 21 mars 2013 och gjorde därvid gällande att Sverige inte i tid anmält rubricerat direktiv som genomfört.
Sverige besvarade den formella underrättelsen den 21 maj 2013 och anförde att direktivet genomförts fullständigt genom antagandet av tio förordningar samt en lagändring som beslutades och anmäldes i genomförandedatabasen den 8 maj 2013.
Den 31 mars 2014 överlämnade kommissionen ett motiverat yttrande. Kommissionen har i det motiverade yttrandet gjort gällande att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 80 i direktivet. Enligt kommissionen består underlåtelsen i att Sverige inte har antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att dels genomföra artikel 3.35, artikel 4.2, artikel 8.2 b, artikel 15.3 a, artikel 15.4 tredje stycket, artikel 17.3, artikel 21.2 andra stycket, artikel 23.3 inledningen och leden b, d och e samt artikel 23.4 första och fjärde stycket, dels fullständigt genomföra artikel 14.1 f, artikel 30.7 samt punkt b i del 1 i bilaga VI till direktivet. I alla händelser har Sverige enligt kommissionen inte överlämnat de bestämmelser som genomför de relevanta artiklarna.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
345
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
Det motiverade yttrandet besvarades den 30 maj 2014. Med anledning av kommissionens erinran i det motiverade yttrandet om möjligheten att väcka talan om ekonomiska sanktioner i enlighet med artikel 260.3 EUF- fördraget framhöll den svenska regeringen sammanfattningsvis att direktivet har anmälts till kommissionen som fullt ut genomfört i svensk rätt. Följaktligen är en tillämpning av artikel 260.3
8.4 Formella underrättelser
Rening av avloppsvatten (ärendenummer 2002/2130, mål
Kommissionen yrkade i ansökan om stämning den 18 september 2007 fastställelse av att Sverige har brutit mot artiklarna 5.2, 5.3 och 5.5 i direktiv 91/271/EEG. Underlåtelsen består i att Sverige inte senast den 31 december 1998 har ordnat så att samtliga utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse med över 10 000 personekvivalenter (pe) som släpps ut direkt i känsliga områden eller deras avrinnings- områden uppfyller de tillämpliga kraven i bilaga 1 till direktivet. Enligt kommissionen finns det vetenskapliga bevis för att fosfor och kväve är huvudorsakerna bakom Östersjöns eutrofiering, att fosfor- och kväveutsläpp i kustvatten sprids till andra delar av Östersjön och att sådana utsläpp i inlandsvatten som ligger i Östersjöns avrinningsområde bidrar till dess eutrofiering. Kommissionen har mot denna bakgrund gjort gällande att direktiv 91/271/EEG kräver att det införs en allmän kväverening vid alla reningsverk för avloppsvatten från tätorter med mer än 10 000 pe som släpps ut direkt i de känsliga områdena eller i deras avrinningsområden. Eftersom Sverige inte har vidtagit sådana åtgärder har kommissionen yrkat att domstolen ska fastställa att Sverige inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktiv 91/271/EEG.
|
Sverige vitsordade för det första att 37 av de sammanlagt 141 aktuella |
|
reningsverken inte uppfyller tillämpliga krav på kväverening enligt |
|
bilaga 1 till direktiv 91/271/EEG och att regeringen därför inte har någon |
|
anledning att bestrida kommissionens talan såvitt avser dessa. För det |
|
andra anförde regeringen att 68 reningsverk är utrustade med särskild |
|
teknik för kväverening samt uppfyller utsläppskraven enligt bilaga 1 till |
|
direktiv 91/271/EEG och att kommissionens talan således saknar grund i |
|
den delen. Vad beträffar resterande 36 reningsverk vitsordade regeringen |
|
för det tredje att det inte har införts särskild teknik för kväverening men |
|
att enligt regeringens uppfattning direktivet inte kräver detta. Det följer |
|
nämligen inte någon allmän skyldighet av direktiv 91/271/EEG att införa |
|
särskild teknik för kväverening vid samtliga reningsverk för |
|
avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 10 000 pe. Tvärtom |
|
föreskriver direktivet att medlemsstaterna utifrån de lokala förhållandena |
346 |
ska bedöma vilket eller vilka näringsämnen – fosfor och/eller kväve – |
|
som bidrar till eutrofiering och i enlighet med denna bedömning vidta mer långtgående reningsåtgärder.
I november 2009 ställde kommissionen i en skrivelse frågor om vilka åtgärder Sverige vidtagit för att efterfölja
Sverige besvarade i november 2010 ett antal kompletterande frågor från kommissionen. Regeringen förklarade varför det ansågs att vissa av de tätorter som tidigare angetts inte klara kraven i avloppsdirektivet nu anses klara kraven på grund av naturlig retention. Vidare lämnade regeringen av kommissionen efterfrågad information om månatliga analysdata avseende kvävekoncentration för de berörda tätorterna.
Sverige överlämnade en lägesrapport till kommissionen den 7 februari 2013.
Den 26 april 2013 beslutade kommissionen om en formell underrättelse enligt artikel 260.2
I svar den 26 juni 2013 anförde Sverige bl.a. följande. Under de tre år som har förflutit sedan
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
347
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
348
svaret fogades bilagor där nuvarande kvävereningsgrad, belastnings- och retentionsberäkningar samt i förekommande fall tidplan för pågående ombyggnationer tydligt framgår. Vidare utlovade regeringen att, i enlighet med kommissionens önskan, fortsätta lämna uppdateringar var sjätte månad till dess kraven är helt uppfyllda.
Kompletterande information om hur ärendet fortskrider har överlämnats till kommissionen den 29 januari 2014, den 11 februari 2014, den 4 mars 2014 och den 27 juni 2014.
Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för unionens åtgärder på vattenpolitikens område samt klagomål angående genomförandet av direktivet (ärendenummer 2007/2239 med hänvisning till ärende 2006/4643)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i november 2007 att Sverige inte fullständigt, eller på ett felaktigt sätt, har införlivat artiklarna 2, 4, 5, 9, 10, 11 och 13 samt bilagorna VII, VIII, IX och X i direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för unionens åtgärder på vattenpolitikens område. Kommissionen hänvisade även till ett inkommet klagomål (ärendenummer 2006/4643) om Sveriges sätt att implementera direktivet när det gäller begreppet vattentjänster. Kommissionen ansåg att definitionen av vattentjänster i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster är för begränsad.
Sverige svarade kommissionen i februari 2008 och uppgav i huvudsak följande. Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för unionens åtgärder på vattenpolitikens område (RDV) är ett s.k. ramdirektiv. Enligt ingressen, punkten 18, kräver unionens vattenpolitik en klar och tydlig, effektiv och enhetlig rättslig ram. Denna ram har införlivats i svensk rätt genom ändringar i miljöbalken (MB) och i det system av kompletterande författningar med mer detaljerade och tekniska bestämmelser, som MB lägger grunden för. RDV:s syften täcks av MB och de författningar som har meddelats med stöd av balken, liksom de författningar som har en nära anknytning till balken. De ytterligare ändringar i svensk lagstiftning som planeras i anledning av direktivet beräknas träda i kraft den 1 oktober 2008.
I en kompletterande formell underrättelse i mars 2010 (enbart ärende 2007/2239) uppgav kommissionen att den inte kommer att driva vidare de klagomål som avsåg artiklarna 2.29, 2.30, 2.31, 4.1 b iii, 4.4, 4.9, 5, 10.2, 10.3, 11.6 och bilagorna VII, VIII och IX till RDV. Kommissionen uppgav vidare att den inte heller kommer att driva vidare klagomålen rörande tolkningen av begreppet ”vattentjänster” (förutom när så är relevant för genomförandet av definitionen av vattentjänster och artikel 9 i direktivet) men att det är möjligt att den återkommer i denna fråga. Kommissionen förklarade att den vidhåller övriga påstådda brister och har dessutom pekat på oklarheter i genomförandet av artiklarna 3.1, 3.3 och 3.5 samt avsaknad av information angående genomförandet av bilagorna I, II, III, IV och VI. Sammanfattningsvis ansåg kommissionen
att Sverige inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 3, 4, 9, 13 och 24 samt bilagorna I, II, III, IV och VI till direktivet.
Sverige svarade i maj 2010 att artiklarna 2, 4, 9 och 13 samt bilagorna I, II, III, IV, och VI till RDV har införlivats i svensk rätt på ett korrekt sätt. När det gäller de påstådda oklarheterna med genomförandet av artikel 3 konstaterar regeringen att de begrepp som används i RDV inte är formulerade på samma sätt i förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (VFF). Skillnaden gäller huvudsakligen begreppet internationellt avrinningsdistrikt enligt RDV och hur det har genomförts i svensk rätt. Med anledning av den nya gränsälvs- överenskommelsen mellan Sverige och Finland kommer vissa ändringar att genomföras i 8 kap. VFF och i det sammanhanget är det lämpligt att även åtgärda sådana oklarheter som kommissionen pekat på i fråga om olika begrepp och ansvarsfördelning.
Kommissionen inkom den 27 november 2014 med en kompletterande formell underrättelse. Den ska besvaras senast den 27 januari 2015.
Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (ärendenummer 2009/2310)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i mars 2010 att Sverige inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 4, 5 och 10 i direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Underlåtenheten består i att avloppsvatten från reningsverk i 13 tätorter med en belastning understigande 10 000 personekvivalenter (pe) inte undergår sekundär rening eller motsvarande rening i enlighet med kraven i artikel 4.1 och 4.3 i direktivet. Vad gäller tre reningsverk i tätorter med en belastning som överstiger 10 000 pe har Sverige inte säkerställt att avloppsvatten från dessa undergår mer långtgående rening före utsläpp i känsliga områden än vad som följer av artikel 4 (tertiär rening) i enlighet med kraven i artikel 5.2 och 5.3 i direktivet.
Sverige svarade i april 2010 i huvudsak följande. Reningsverken i tio av de 13 tätorter med en belastning understigande 10 000 pe är belägna i de nordliga delarna av Sverige. Enligt regeringens uppfattning kan undantaget i artikel 4.2 i avloppsdirektivet tillämpas på reningsverk som är belägna i de delar av norra Sverige, där en effektiv biologisk rening är svår att upprätthålla på grund av låga temperaturer. Även om kommissionen inte delar uppfattningen att undantaget i artikel 4.2 i avloppsdirektivet är tillämpligt så uppfylls ändå avloppsdirektivets syfte eftersom recipienten har sådana egenskaper att utsläppen inte ogynnsamt påverkar miljön. Härtill kommer att de aktuella kraven enligt artikel 4.3 med hänvisning till tillämpliga krav i avsnitt B i bilaga 1 och tabell 1 till avloppsdirektivet enligt uppgifter om BOD respektive COD utifrån koncentration eller reduktion är uppfyllda i fråga om sex av de tio reningsverken. Sammantaget anser regeringen att sju av de nordliga reningsverken uppfyller kraven i artikel 4 och 10 i avloppsdirektivet. Beträffande övriga tre reningsverk i norra Sverige görs för närvarande insatser för att uppfylla direktivets krav fullt ut. För de reningsverk i de tre tätorter som är belägna i de sydligare delarna av Sverige gäller inte
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
349
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
350
sådana låga temperaturer att undantaget i artikel 4.2. kan tillämpas. Dessa tre reningsverk uppfyller dock de krav som följer av artikel 4.3 i avloppsdirektivet.
Med anledning av kompletterande frågor från kommissionen skickade regeringen ett kompletterande svar i november 2010 med bl.a. en redogörelse för de bestämmelser som säkerställer fosforrening i Sverige samt en redogörelse för hur undantaget i artikel 4.2 i direktivet tillämpas i Sverige.
Tröskelvärde i Reachförordningen (ärendenummer 2012/2196)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse den 25 januari 2013 att Sverige inte tillämpar det tröskelvärde som fastställts i artiklarna 7.2 och 33 i förordning 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reachförordningen) på ett korrekt sätt. I underrättelsen framför kommissionen att den har kännedom om att Sverige – i strid med vad som anges i den Europeiska kemikalieinspektionens vägledning om krav för ämnen i varor – vill tillämpa tröskelvärdet på de enskilda delarna eller beståndsdelarna i varor och inte på ”komplexa” eller ”sammansatta” varor. Enligt kommissionen skulle en sådan tillämpning av Reachförordningen strida direkt mot formuleringarna i artiklarna 7.2 och 33 samt mot artikel 2.2 i avtalet om tekniska handelshinder.
Sverige besvarade den formella underrättelsen den 25 mars 2013 och anförde då bl.a. följande. Den svenska regeringen vidhåller sin inställning att svenska myndigheters tolkning och tillämpning av kraven i artiklarna 7.2 och 33 i Reachförordningen är förenlig med artiklarnas ordalydelse och med definitionen av vara i förordningen. Tolkningen är även ändamålsenlig eftersom den tillgodoser syftet med bestämmelserna, och är proportionerlig i förhållande till målet att skydda människors hälsa och miljön. De svenska myndigheternas tillämpning av artiklarna 7.2 och 33 i Reachförordningen strider därmed inte mot artikel 2.2 i avtalet om tekniska handelshinder.
Överskridna gränsvärden – partiklar i luften, PM10 (2012/2216)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse den 26 april 2013 att gränsvärdena för halten av större partiklar (PM10) i luften överskridits på flera platser i Sverige under åren
I svaret på den formella underrättelsen den 26 juni 2013 bekräftade regeringen att överskridanden av gränsvärdena skett på vissa platser i landet (Norrköping, Stockholm, Södertälje och Uppsala) men underströk
samtidigt att överskridandena var begränsade till ett fåtal mätstationer |
Skr. 2014/15:65 |
inom de aktuella zonerna och att det inte varit fråga om överskridanden |
Bilaga 2 |
varje år vid varje enskild mätstation. Enligt regeringen visar |
|
överskridandena alltså inte på en trend av fortlöpande och varaktiga |
|
överträdelser utan det är tvärtom tydligt att överskridandena har minskat |
|
över åren. Under 2012 underskreds gränsvärdena i Sverige med undantag |
|
för en mätstation. Regeringen delar inte kommissionens uppfattning om |
|
att de åtgärdsprogram som antagits i Sverige inte skulle vara tillräckliga |
|
för att hålla perioderna av överskridande så korta som möjligt. Det |
|
faktum att halterna av PM10 i luften i de aktuella zonerna och tätorterna |
|
har minskat över tid visar att åtgärderna har varit väl lämpade för att nå |
|
de dagliga gränsvärdena. |
|
9 NÄRINGSDEPARTEMENTET
9.1 Avslutade ärenden
Förordning (EG) nr 1228/2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (ärendenummer 2009/2180)
Kommissionen skrev av ärendet den 10 juli 2014.
Direktiv 2011/76/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (ärende 2013/0432)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 april 2014.
Direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda (ärendenummer 2013/2134)
Kommissionen skrev av ärendet den 16 april 2014.
Direktiv 2011/82/EU av den 25 oktober 2011 om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (ärendenummer 2014/0200)
Kommissionen skrev av ärendet den 10 juli 2014.
9.2 Mål i
”Open skies”(ärendenummer 1995/2089, mål
I dom den 5 november 2002 fastställde
351
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
352
luftfartsavtalet av den 16 december 1944 mellan Sverige och USA, bibehålla internationella åtaganden gentemot USA
1.avseende vilka flygpriser som trafikföretag som USA har utsett ska tillämpa på flyglinjer inom unionen,
2.avseende de datoriserade bokningssystem som erbjuds eller används i Sverige och
3.om att ge USA rätt att neka eller återkalla trafikrättigheter för det fall de av Sverige utsedda lufttrafikföretagen inte ägs av denna medlemsstat eller av svenska medborgare.
Kommissionen påtalade i juli 2004 i en formell underrättelse att kommissionen inte har mottagit någon underrättelse om vilka åtgärder som vidtagits av Sverige för att följa
Sverige svarade i september 2004 i huvudsak följande. Det är riktigt att
9.3 Motiverade yttranden
9.4 Formella underrättelser
Det bilaterala luftfartsavtalet mellan Sverige och Ryssland (ärendenummer 2010/2182)
En formell underrättelse inkom i januari 2011. Kommissionen gjorde gällande att Sverige genom att påta sig vissa på luftfartsområdet särskilt angivna internationella åtaganden gentemot Ryssland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49
Den formella underrättelsen besvarades i mars 2011. Sverige anförde i huvudsak följande. Kommissionens beskrivning av avtalsförhållandet mellan Sverige och Ryssland på luftfartsområdet är enligt den svenska regeringens uppfattning inte korrekt. Sveriges överenskommelse med Sovjetunionen från 1956, till vilken Ryssland har succederat, gäller fortfarande. Inget av de specifika avtal eller protokoll som kommissionen nämner har nämligen ratificerats och trätt i kraft. Således är överenskommelsen från 1956 alltjämt avgörande för Sveriges avtalsförhållande med Ryssland på luftfartsområdet med vissa tillägg och ändringar. Kommissionen har påpekat att Sverige har anmält de aktuella avtalen och protokollen till kommissionen i enlighet med artikel 1.2 i förordning (EG) nr 847/2004. Av en medlemsstats anmälan enligt artikel 1.2 i förordningen om att förhandlingar inletts med tredjeland följer dock inte att förhandlingarna lett fram till bindande åtaganden. Sveriges anmälan visar däremot att Sverige lojalt samarbetar med kommissionen i enlighet med gällande unionslagstiftning. Efter
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
353
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
354
det som i dess förbindelser med Ryssland är oförenligt med fördragen. Förordningen innehåller inte heller någon bestämd tidsfrist för när
Direktiv 2009/12/EG av den 11 mars 2009 om flygplatsavgifter (ärendenummer 2014/4136)
Kommissionen gjorde i en formell underrättelse som inkom den 26 september 2014 gällande att Sverige på ett felaktigt sätt har införlivat artikel 6.2, 6.3 och 11.1 i direktiv 2009/12/EG samt att Sverige på ett felaktigt sätt tillämpar artikel 3, 6.3 och 7.1 i nämnda direktiv tillika artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen vad avser ordningen för flygplatsavgifter vid Stockholm Arlanda flygplats.
Sverige anförde i sitt svar den 26 november 2014 sammanfattningsvis följande: i) vad gäller inkorrekt tillämpning av artikel 3 i direktiv 2009/12/EG. Det kommissionen vänder sig emot är att passageraravgiften för Arlanda är uppdelad mellan inrikestrafik (”domestic”) och utrikestrafik (”international”) med stora skillnader i avgiften. Ett samråd om ett borttagande av den differentierade passageraravgiften (baserat på destinationsland som enda grund) kommer att ske under 2015, med ett införande i avgiftssystemet för Swedavia AB:s flygplatsnät från 2016. Differentieringen ska vara helt borttagen senast vid utgången av 2017, ii) vad gäller inkorrekt införlivande av artikel 6.2 i direktivet. Ett förslag till komplettering av lagen ska snarast tas fram inom Näringsdepartementet, iii) vad gäller inkorrekt införlivande och tillämpning av artikel 6.3 i direktivet. Regeringen överväger att komplettera lagen om flygplatsavgifter med en bestämmelse med innebörden att tvistiga frågor från samråden alltid ska kunna komma under Transportstyrelsens prövning även om samrådet utmynnar i att inget beslut om ändringar fattas, iv) vad gäller inkorrekt tillämpning av artikel 7.1 i direktivet. Regeringen erfar att det förekommit brister i denna del inför fastställandet av avgifterna för 2012 och 2013. Då gällde det att börja tillämpa helt nya regler och bristerna får skyllas på denna bristande erfarenhet. Swedavia AB har uppgett att man har dokumentation på ca 600 sidor inför samrådet om avgifterna för 2014. Sammantaget anser regeringen att Swedavia AB i varje fall i samband med samrådet om avgifterna för 2014 har uppfyllt vad som rimligen kan krävas av ledningsenheten vid en flygplats, v) vad gäller inkorrekt införlivande av artikel 11.1 i direktivet. Genom de kompletteringar som övervägs enligt punkt iii), ges Transportstyrelsen ett utökat mandat att säkerställa en korrekt tillämpning av direktivets
bestämmelser. Tvistelösningsmekanismen förstärks genom att |
Skr. 2014/15:65 |
möjliggöra prövning av beslut, oavsett om beslutet medför ändringar |
Bilaga 2 |
eller inte. Regeringen överväger dock om lagen bör kompletteras med |
|
regler som säger att Transportstyrelsen får meddela förelägganden till en |
|
ledningsenhet att agera på visst sätt, och ska få möjlighet att förena |
|
sådana förelägganden med vite, vi) vad gäller inkorrekt tillämpning av |
|
artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1008/2008. Swedavia AB avser att |
|
lägga fram ett justerat förslag till reviderad taxa vid det samråd som |
|
startar 2015 i syfte att få till stånd en taxa som inte innebär |
|
diskriminering i strid med |
|
att den otillåtna skillnaden i avgifter har avskaffats när taxan för 2017 |
|
antas. Till svaret bifogades en preliminär tidsplan. |
|
10 KULTURDEPARTEMENTET
10.1 Avslutade ärenden
10.2 Mål i
10.3 Motiverade yttranden
10.4 Formella underrättelser
Direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (ärendenummer 2013/2191)
Kommissionen anförde i formell underrättelse den 21 november 2013 att Sverige införlivat direktivet om audiovisuella medietjänster på felaktigt sätt genom att inte i enlighet med artikel 3 säkerställa fri mottagning och förhindra begränsningen av vidaresändning av audiovisuella medietjänster från andra medlemstater, att inte i enlighet med artiklarna 10 och 11 skydda ansvaret och det redaktionella oberoendet hos leverantörer av audiovisuella medietjänster samt att inte i enlighet med artiklarna 7, 13, 16 och 17 främja europeiska produktioner och tillgänglighet för syn- och hörselskadade.
355
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
356
Sverige anförde i svar den 21 mars 2014 sammanfattningsvis följande. Fördraget stadgar att ett direktiv ska vara bindande avseende det resultat som ska uppnås, men att formen och tillvägagångssättet för genomförandet överlåts åt de nationella myndigheterna. Friheten för audiovisuella medietjänster att sända till Sverige i enlighet med artikel 3 garanteras genom det faktum att det i Sverige inte finns några regler som hindrar fri mottagning och vidaresändning av audiovisuella medietjänster från andra medlemsstater till Sverige. Vidare gäller censurförbudet i 1 kap. 3 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) för de audiovisuella medietjänster i direktivet som omfattas av YGL. Mot bakgrund av vad kommissionen anför anser den svenska regeringen emellertid att genomförandet av artikel 3 kan göras tydligare. Detta avses ske genom införandet av en ny bestämmelse i radio- och
gäller audiovisuella medietjänster på begäran som tillhandahålls genom |
Skr. 2014/15:65 |
tråd. |
Bilaga 2 |
Ett kompletterande svar på den formella underrättelsen överlämnades till |
|
kommissionen den 7 november 2014 varvid en departements- |
|
promemoria, Förslag till ändringar i radio- och |
|
kommittédirektiv (dir. 2014:97) bifogades. |
|
11 ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
11.1 Avslutade ärenden
11.2 Mål i
11.3 Motiverade yttranden
Direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (ärendenummer 2007/4835)
Kommissionen anförde i en formell underrättelse i mars 2010 att enligt kommissionen uppfyller Sverige inte kravet på att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar enligt klausul 5 i bilagan till direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP. Detta genom avsaknaden i svensk rätt av en tydlig övre tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar rörande allmän visstidsanställning och vikariat och den fullständiga avsaknaden av åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningar för säsongsarbete och för arbetstagare som har fyllt 67 år.
Sverige svarade bl.a. följande i juni 2010. Regeringen delar inte kommissionens uppfattning att kravet att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar enligt klausul 5 i bilagan till visstidsdirektivet inte har uppfyllts. Lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) innehåller flera olika medel mot missbruk, bl.a. krav på objektiva skäl för användandet av vikariat och säsongsanställning samt regler om företrädesrätt till återanställning. Anställningsskyddslagen innehåller också regler om att för en arbetstagare som under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivare antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, ska anställningen övergå till en tillsvidareanställning. Reglerna är sanktionerade genom
möjlighet för arbetstagare att få skadestånd och en domstols förklaring
357
Skr. 2014/15:65
Bilaga 2
358
om att en lagstridig visstidsanställning ska gälla tills vidare. Regeringens ståndpunkt är att ovanstående regler sammantaget utgör ett tillräckligt effektivt skydd mot missbruk genom användandet av flera på varandra följande visstidsanställningar varför kraven i klausul 5 får anses uppfyllda.
Två departementspromemorior har utarbetats, Ds 2011:22 Anmälningsskyldighet vid utstationering samt förtydligande avseende missbruk av visstidsanställningar enligt anställningsskyddslagen och Ds 2012:25 Förstärkt skydd för arbetstagare med allmän visstidsanställning och vikariat.
De förslag som lades fram i promemoriorna har inte lett till lagstiftning.
Kommissionen vidhöll sin inställning i ett motiverat yttrande den 22 februari 2013.
Sverige vidhöll sin inställning i svar den 22 april 2013.
Kommissionen inkom den 22 april 2014 med ett kompletterande motiverat yttrande i vilket kommissionen frånföll vissa av de tidigare framförda anmärkningarna (regleringen av säsongsarbete, vikariat respektive visstidsanställningar för arbetstagare över 67 år). Kommissionens kritik begränsar sig nu till påståendet att det i svensk rätt saknas bestämmelser som på ett effektivt sätt förhindrar sådant missbruk som består i visstidsanställning utan begränsning vilket, som regeringen uppfattar kommissionen, kan uppstå genom att flera på varandra följande visstidsanställningar innehåller en kombination av allmän visstidsanställning och andra typer av visstidsanställning.
Det kompletterande motiverade yttrandet besvarades den 19 juni 2014 varvid Sverige vidhöll den inställning som tidigare framförts. Ett kompletterande svar inlämnades till kommissionen den 20 november 2014 varmed regeringen informerade om den nya regeringens avsikt att ändra reglerna i anställningsskyddslagen, så att arbetstagarna får ett stärkt skydd när det gäller visstidsanställningar, vilket skulle resultera i att överträdelseärendet inte längre skulle vara aktuellt.
11.4 Formella underrättelser
Bilaga 3 Beslut i rådet under 2014 som Sverige inte stött
En målsättning för regeringens
1. Beslut i rådet där Sverige röstat nej
1.1 Rådets rekommendation till Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten 2012
Datum för röstning: 18 februari 2014 Rådsformation:
Bakgrund: Rådets rekommendation baseras främst på Europeiska revisionsrättens årsrapport för aktuellt budgetår. Revisionsrätten lämnade i årsrapporten för 2012 en revisionsförklaring med reservation för 19:e året i rad. Felen vid genomförandet av budgeten som revisionsrätten identifierat för 2012 låg på en högre nivå än året innan.
Sverige röstade nej
Sverige hade röstat nej till att bevilja kommissionen ansvarsfrihet de senaste två åren innan och gjorde därför samma bedömning som tidigare. Två andra medlemsstater röstade nej, övriga ställde sig bakom rådets rekommendation.
1.2 Ändringsbudget nr 3 till EU:s årsbudget 2014
Datum för röstning: 12 december 2014 Rådsformation:
Bakgrund: Ändringsbudget nr 3 till EU:s årsbudget 2014 var en del i den paketöverenskommelse om årsbudgeten 2015 som rådet har beslutat om.
Sverige röstade nej
Vid Coreper den 9 december antog rådet med kvalificerad majoritet ändringsbudget nr 3. Sverige och två andra medlemsstater röstade nej. Anledningen till att Sverige inte kunde stödja förslaget var att det innebär ökade utgifter för 2014 med totalt 3,5 miljarder euro. Av dessa avses 3,2 miljarder euro finansieras genom mobilisering av den s.k. marginalen för oförutsedda händelser. Regeringen anser inte att de utgifter som finansieras är oförutsedda, dessutom bör det finnas möjligheter till finansiering via omprioriteringar. Beslutet ökar inte den totala volymen av betalningar under budgetramsperioden, men minskar utrymmet under betalningstaket under senare år. Förslaget innebär även ett åtagande från
Skr. 2014/15:65
Bilaga 3
359
Skr. 2014/15:65
Bilaga 3
360
rådet och Europaparlamentet om att komma överens om huruvida de nya flexibilitetsinstrumenten under den nya budgetramen (Special- instrumenten) ska finansieras under eller över utgiftstaket. Regeringen anser att det är centralt att alla utgifter finansieras under utgiftstaket och röstade därför nej till ändringsbudget nr 3.
1.3 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland
Datum för röstning: 13 oktober 2014
Rådsformation: Jordbruks- och fiskerådet
Beslutsförfarande: Förslagets rättsliga grund är artiklarna 42 och 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Rådet och Europaparlamentet beslutar gemensamt. Beslut genom kvalificerad majoritet i rådet.
Bakgrund: Den nya förordningen om säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter innebär bland annat ett ökat fokus på europeiska mervärden samt ett bredare tillämpningsområde beträffande både produkter och stödmottagare. Förordningen innebär också att nuvarande möjlighet till nationell medfinansiering tas bort, att kommissionen ges ett större inflytande över urval och prioriteringar, att ursprung och enskilda varumärken får exponeras i samband med främjandeaktiviteter samt att det administrativa systemet förenklas. Under våren har kommissionens förslag varit föremål för trepartsförhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt slutligen antagits av rådet i oktober. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater och ska tillämpas från och med den 1 december 2015.
Sverige röstade nej
Sverige röstade nej till det slutliga förslaget med hänvisning till de höjda nivåerna för EU:s medfinansiering, frånvaron av tydliga restriktioner beträffande främjande av alkohol samt den sänkta ambitionsnivån beträffande insatser i tredjeland. Den övergripande svenska ståndpunkten var att informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder inte ska finansieras via
1.4 Förslag till rådets beslut om ingående av ett hållbart partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal och genomförande av ett protokoll
Förslag till rådets beslut om undertecknande, på uppdrag av EU, och provisorisk tillämpning av ett hållbart partnerskaps- avtal om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal och genomförande av ett protokoll
Förslag till rådets beslut om fördelning av fiskemöjligheter inom ramen för genomförandet av protokollet till hållbar
partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Senegal
Datum för röstning: 8 oktober 2014
Rådsformation: Rådet för allmänna frågor
Beslutsförfarande: Artikel 43 jämförd med artikel 218 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Bakgrund: EU:s fiskeavtal med Senegal har varit vilande sedan 30 juni 2006 och inget protokoll har funnits därefter. Kommissionen lade i september 2013 fram en rekommendation om bemyndigande att inleda förhandlingar mellan EU och Republiken Senegal om ett nytt partnerskapsavtal om fiske och ett nytt protokoll. En utvärdering presenterades i november 2013. Den finansiella ersättningen uppgår till 4 940 000 euro för de fem åren. Sektorstödet uppgår till 750 000 euro per år under samtliga fem år.
Sverige röstade nej
Sverige röstade nej då ett tillgängligt beståndsöverskott inte kunnat säkerställas inom ramen för tillgängligt vetenskapligt underlaget avseende arten kummel.
Skr. 2014/15:65
Bilaga 3
2 Beslut där Sverige lagt ner sin röst
2.1 Förslag till rådets beslut om ingående av ett hållbart partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon och genomförande av ett protokoll
Datum för röstning: 14 april 2014
Rådsformation: Jordbruks- och fiskerådet
Beslutsförfarande: Artikel 43 jämförd med artikel 218 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Bakgrund: EU har haft fiskeavtal med Gabon sedan 1998. Förhandlingar mellan kommissionen och Gabon har pågått under en längre tid. I juli 2013 presenterade kommissionen ovan nämnda förslag till rådet. Den 22 juli 2013 beslutade rådet att underteckna protokollet och två dagar senare undertecknades protokollet som tillämpas provisoriskt från och med den dagen.
Rådet beslutade i december 2013 att begära Europaparlamentets godkännande för att ingå protokollet. Europaparlamentet gav sitt samtycke den 5 februari 2014.
Sverige lade ned rösten
Sverige lade ner sin röst då det inte ansågs klarlagt att bestånds- situationen är tillräckligt god.
361
Skr. 2014/15:65
Bilaga 3
362
2.2 Förslag till rådets beslut om undertecknande på EUs vägnar och om provisorisk tillämpning av protokollet mellan EU och
Förslag till rådets beslut om ingående av protokollet mellan EU och
Förslag till rådets beslut om fördelning av fiskemöjligheter inom ramen för protokollet mellan EU och Guinea Bissau om fastställande av fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i det gällande partnerskapsavtalet om fiske mellan de två parterna
Datum för röstning: 16 oktober 2014
Rådsformation: Rådet för sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvårdsfrågor samt konsumentfrågor
Beslutsförfarande: Artikel 43 jämförd med artikel 218 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Bakgrund: Det protokoll som finns kopplat till fiskepartnerskapsavtalet mellan EU och
Sverige lade ned rösten
Sverige lade ner sin röst då det mot bakgrund av att utvärderingen var flera år gammal var svårt att säkerställa att det fanns ett överskott för EU att fiska på.
Sakregister |
|
Administrativt samarbete .... |
174 |
39 |
|
Afrika.................................... |
86 |
Afrikanska unionen............... |
86 |
Aid for Trade ........................ |
63 |
Aktieägares rättigheter ........ |
178 |
Albanien................................ |
34 |
Allmänna preferenssystem.... |
63 |
Ansvarsfullt företagande....... |
61 |
Antidiskriminerings- |
|
direktivet ............................. |
166 |
Antidumpning ....................... |
62 |
Arbetsförmedlingar............. |
163 |
Arbetsgruppen för Grekland251 |
|
Armenien .............................. |
77 |
Artskydd ............................. |
237 |
ASEAN ................................. |
96 |
ASEM ................................... |
96 |
Asien ..................................... |
92 |
Associationsrätt................... |
178 |
|
|
integrationsfonden .............. |
154 |
Asylsystem.......................... |
145 |
Audiovisuella frågor ........... |
247 |
248 |
|
Avfallspaket........................ |
239 |
Azerbajdzjan ......................... |
77 |
Bankmarknaden .................. |
113 |
Bankunionen ....................... |
115 |
Barnfetma............................ |
169 |
Barnrättsdirektivet .............. |
144 |
Betaltjänstdirektivet ............ |
114 |
Biologisk mångfald............. |
236 |
Bosnien och Hercegovina ..... |
35 |
Bostadslåneavtal ................. |
117 |
Bredbandsutbyggnad........... |
210 |
Bränslekvalitetsdirektivet ... |
235 |
Budget................................. |
123 |
CCCTB ............................... |
120 |
Centralasien .......................... |
78 |
CEPOL................................ |
136 |
Cirkulär ekonomi ................ |
230 |
Civilrättsligt samarbete ....... |
130 |
159 |
|
Cybersäkerhet ....................... |
56 |
Cypern................................. |
102 |
Dataskyddsavtal .................. |
139 |
Dataskyddsreglering ........... |
152 |
Delegerade akter ................... |
41 |
Demokrati.............................. |
66 |
Detaljhandel ........................ |
187 |
Diskriminering .................... |
165 |
Djurhälsoförordning ............ |
224 |
Djurläkemedel ..................... |
228 |
Djurskydd............................ |
226 |
DNA .................................... |
138 |
Ebola ..................................... |
89 |
203 |
|
EEAS..................................... |
36 |
211 |
|
EFTA..................................... |
70 |
Egna medel.......................... |
125 |
176 |
|
170 |
|
EIB ...................................... |
107 |
EIF....................................... |
108 |
EIT ...................................... |
197 |
131 |
|
Ekologisk produktion .......... |
219 |
Ekonomi och finans............... |
98 |
Ekonomiska |
|
partnerskapsavtalen ............... |
60 |
EMU.................................... |
105 |
Energi .................................. |
213 |
Energiskattedirektivet.......... |
118 |
Enhetligt patentskydd.......... |
188 |
Enmansbolag ....................... |
178 |
Entreprenörskap .................. |
243 |
Erasmus+............................. |
241 |
ESA ..................................... |
198 |
125 |
|
254 |
|
127 |
|
185 |
|
Euresnätverket..................... |
164 |
Eurojust ............................... |
141 |
Europa |
28 |
Europakonventionen............ |
152 |
Europaparlamentet .............. |
253 |
Europarådet ........................... |
49 |
Europeisk åklagarmyndighet |
|
........................................ |
141 |
Europeiska forsknings- |
|
området................................ |
195 |
Europeiska rådet.................... |
19 |
Europeiska terminen.............. |
28 |
Europol................................ |
136 |
257 |
Skr. 2014/15:65
363
Skr. 2014/15:65 |
Exportfinansiering ................ |
64 |
Horisont 2020...................... |
194 |
|
Finansmarknaden................ |
109 |
Horisontella miljöfrågor...... |
230 |
|
Fiskepartnerskapsavtal |
|
Humanitära bistånd ............... |
69 |
|
med tredjeland .................... |
221 |
Hyogo.................................. |
157 |
|
Fiskeriförvaltning i |
|
Hälsa och säkerhet............... |
160 |
|
Västerhavet ......................... |
222 |
Hälso- och sjukvård............. |
170 |
|
Fiskeriförvaltning i |
|
Hälsofrågor.......................... |
167 |
|
Östersjön............................. |
221 |
Hälsosäkerhet ...................... |
168 |
|
Flerspråkighet ..................... |
243 |
|
|
|
Flygpassagerares rättigheter 208 |
varuområdet ........................ |
180 |
|
|
Flygplatspaketet.................. |
208 |
Idrott.................................... |
249 |
|
FN ......................................... |
49 |
ILUC ................................... |
213 |
|
Foderläkemedel................... |
228 |
Immaterialrätt...................... |
188 |
|
Folkhälsa............................. |
168 |
Industripolitik...................... |
190 |
|
Fonden för inre säkerhet ..... |
155 |
Informationssamhället......... |
209 |
|
Fri rörlighet för arbetstagare163 |
Inlandssjöfarten................... |
205 |
|
|
Fri rörlighet för tjänster....... |
186 |
Innovation ........................... |
196 |
|
Fri rörlighet för varor.......... |
179 |
Inre marknaden.................... |
173 |
|
Frontrunners........................ |
176 |
Inre säkerhet........................ |
134 |
|
FTT ..................................... |
118 |
Inremarknaden för energi.... |
215 |
|
Färdskrivare ........................ |
201 |
Insolvensförordningen......... |
133 |
|
Förbränningsanläggningar .. |
234 |
Institutioner ......................... |
250 |
|
Företagsbeskattning ............ |
120 |
Integration ........................... |
151 |
|
Företagshemligheter............ |
178 |
Internationella |
|
|
Förfalskning........................ |
143 |
brottmålsdomstolen ............... |
50 |
|
Förmedlingsavgifter............ |
114 |
Internetpolitik...................... |
212 |
|
Förmögenhetsförhållanden . 132 |
Invasiva främmande arter.... |
236 |
|
|
Försäkringsförmedlings- |
|
Investeringsfonder............... |
111 |
|
direktiv................................ |
110 |
Investeringsskydd.................. |
61 |
|
Försäkringsmarknaden........ |
109 |
Irak ........................................ |
82 |
|
Försörjningstrygghetsplan |
|
Iran ........................................ |
82 |
|
för energi............................. |
214 |
Irland ................................... |
101 |
|
G20 ..................................... |
108 |
Island..................................... |
34 |
|
Galileo ................................ |
201 |
Japan ..................................... |
94 |
|
Gemensamma fiskeri- |
|
Jordobservationsdata ........... |
198 |
|
politiken .............................. |
220 |
Jämställdhet......................... |
165 |
|
Gemensamma jordbruks- |
|
Järnvägspaketet ................... |
204 |
|
politiken .............................. |
217 |
Katastrofriskreducering....... |
157 |
|
Genmodifierade organismer 239 |
Kemikalier och avfall.......... |
237 |
|
|
Genomförande av direktiv .. |
251 |
Kina....................................... |
94 |
|
Georgien ............................... |
76 |
Klimatförändringar.............. |
231 |
|
Global aktör .......................... |
44 |
Kommissionen .................... |
250 |
|
Grannskapspolitik ................. |
71 |
Kommittéförfarande.............. |
41 |
|
Grekland ............................. |
100 |
Kompetens .......................... |
242 |
|
Grundläggande rättigheter .. |
153 |
Konkurrens.......................... |
191 |
|
Gränsförvaltning ................. |
139 |
Konkurrenskraftsfrågor ....... |
173 |
|
Hamnpaketet....................... |
206 |
Konsulär beredskap............... |
57 |
|
Handelspolitiken ................... |
58 |
Konsumentpolitik................ |
192 |
|
Harmoniserade varuområdet180 |
Konsumentprodukters |
|
|
|
Havsplanering ..................... |
240 |
säkerhet ............................... |
193 |
364 |
Havspolitiken...................... |
207 |
Kontrollbesiktning............... |
201 |
Kosovo.................................. |
|
36 |
Kreativa Europa .................. |
|
248 |
Krigsmateriel ........................ |
|
54 |
Kriminalregister .................. |
|
138 |
Krishanteringsdirektivet...... |
116 |
|
Kultur.................................. |
|
246 |
Kvarstad.............................. |
|
130 |
Kvicksilver.......................... |
|
238 |
Kärnsäkerhet ......................... |
|
42 |
Könsfördelning i börs- |
|
|
noterade bolagsstyrelser...... |
165 |
|
Köplag................................. |
|
132 |
Landtransporter................... |
|
201 |
Latinamerika ......................... |
|
84 |
Linbaneanläggningar........... |
|
184 |
Livsmedel, djur och växter .223 |
||
Livsmedelsbedrägerier........ |
|
226 |
Luftfart................................ |
|
207 |
Luftvårdspaketet ................. |
|
234 |
Läkemedelsmyndigheten .... |
171 |
|
Lärarutbildning ................... |
|
242 |
Makedonien (fYROM).......... |
|
33 |
Makroekonomiska obalanser |
||
........................................ |
|
104 |
Makroregionala strategier ..... |
38 |
|
Marknadsstabilitetsreserv ... |
233 |
|
Massförstörelsevapen............ |
|
52 |
Materiell straffrätt ............... |
|
142 |
Matsvinn ............................. |
|
228 |
Medborgarinitiativet ............. |
|
40 |
Medelhavsregionen............... |
|
72 |
Medicinteknik ..................... |
|
171 |
Mellanöstern ......................... |
|
79 |
Mervärdesskatt.................... |
|
119 |
Migration ............................ |
|
151 |
Miljö ................................... |
|
230 |
Miljöanpassning.................. |
|
230 |
........................................ |
|
121 |
Moldavien ............................. |
|
76 |
Montenegro........................... |
|
33 |
Myndigheters webbplatser .. |
211 |
|
Mål av svenskt intresse |
....... |
259 |
Mångfaldspolicy ................. |
|
179 |
Mänskliga rättigheter ...... |
51, 66 |
|
Nagoyaprotokollet............... |
|
236 |
Narkotika .................... |
135, 169 |
|
Narkotikarambeslutet.......... |
|
143 |
Nationella reformprogram .... |
29 |
|
Naturresurser....................... |
|
235 |
Nedrustning........................... |
|
52 |
Nordkorea.............................. |
95 |
Nordliga dimensionen ........... |
70 |
Nya livsmedel...................... |
225 |
Näringspolitik...................... |
190 |
Nät- och informationssäkerhet |
|
........................................ |
210 |
Odeklarerat arbete ............... |
162 |
Offentlig kontroll................. |
225 |
Offentlig upphandling ......... |
185 |
Officiella handlingar ........... |
137 |
Olaf...................................... |
128 |
Omnibus II .......................... |
109 |
Oskuldspresumtionen .......... |
144 |
OSSE..................................... |
49 |
Paketresor............................ |
193 |
Patentdomstol...................... |
188 |
Patientsäkerhet .................... |
171 |
Pekingplattformen ............... |
166 |
Penningmarknadsfonder...... |
111 |
Penningtvätt......................... |
113 |
Personalpolitik..................... |
256 |
Personlig skyddsutrustning.. |
194 |
Plastbärkassar...................... |
238 |
Polissamarbete..................... |
133 |
Politiska partier ..................... |
41 |
Portugal ............................... |
101 |
Post 2015............................... |
68 |
Praktik ................................. |
162 |
Privata sektorn....................... |
67 |
Produkter med dubbla |
|
användningsområden............. |
54 |
Psykoaktiva ämnen.............. |
169 |
Radioutrustning ................... |
212 |
Ramverket för klimat och |
|
energipolitiken..................... |
232 |
Redovisnings- och |
|
revisionsfrågor..................... |
179 |
Regionkommittén................ |
257 |
Rekommendationer ............... |
30 |
Resultattavlan...................... |
175 |
Riksdagen.............................. |
18 |
Romer.................................. |
167 |
Rymdpolicy ......................... |
198 |
Rymdpolitiken..................... |
197 |
Ryska importstoppet............ |
219 |
Ryssland ................................ |
73 |
Rättshjälpsdirektivet............ |
145 |
Samarbets- och |
|
verifikationsmekanismen....... |
32 |
Sammanhållningspolitiken .. |
199 |
Samråd................................... |
18 |
Skr. 2014/15:65
365
Skr. 2014/15:65 |
Sanktioner............................. |
|
55 |
Transparensdirektivet.......... |
|
171 |
|
Satellitnavigering................ |
|
201 |
Transporter .......................... |
|
200 |
|
Schengen............................. |
|
140 |
TTIP ...................................... |
|
83 |
|
Serbien .................................. |
|
35 |
Tull...................................... |
|
181 |
|
Sjöfartsstrategi .................... |
|
206 |
Turkiet................................... |
|
32 |
|
Sjöfolk ................................ |
|
162 |
Ukraina.................................. |
|
74 |
|
Sjösäkerhetsbyrån ............... |
|
206 |
Ungdomsfrågor ................... |
|
244 |
|
Sjötransporter...................... |
|
234 |
Unionen för Medelhavet........ |
81 |
|
|
Skatter................................. |
|
117 |
Universitets- och |
|
|
|
SMA I ................................. |
|
173 |
högskolerådet ...................... |
|
256 |
|
SMA II................................ |
|
173 |
Upphandling........................ |
|
185 |
|
Smart lagstiftning................ |
|
191 |
Ursprungsmärkning............. |
|
227 |
|
Småmålsförordning............. |
|
130 |
USA............................... |
83, 139 |
|
|
Socialt protokoll.................. |
|
161 |
Utbildning ........................... |
|
241 |
|
Solvit................................... |
|
174 |
Utredningsordern................. |
|
141 |
|
Spanien ............................... |
|
102 |
Utrikes- och säkerhetspolitik.44 |
||
|
Sparandedirektivet .............. |
|
122 |
Utsläppsrätter ...................... |
|
233 |
|
Språk................................... |
|
257 |
Utstationeringsdirektivet ..... |
161 |
|
|
Sprängämnesprekursorer .... |
136 |
Utvecklingssamarbete ........... |
|
64 |
|
|
Stabilitets- och tillväxtpakten |
Utvidgningsprocessen ........... |
|
31 |
||
|
........................................ |
|
103 |
Vaccinationer ...................... |
|
168 |
|
Stabilitetsstöd...................... |
|
100 |
Varumärkessystem .............. |
|
189 |
|
Standardisering ................... |
|
177 |
Vatten och marin miljö........ |
|
240 |
|
Statistik ............................... |
|
128 |
Viseringspolitik................... |
|
146 |
|
Statsstöd.............................. |
|
191 |
Vitryssland ............................ |
|
77 |
|
Stiftelseform ....................... |
|
178 |
Vouchrar.............................. |
|
119 |
|
Straffrättsligt samarbete...... |
|
141 |
Vägfordon ........................... |
|
202 |
|
Strategisk exportkontroll....... |
54 |
Värdepappersfinansiering.... |
113 |
||
|
Stresstester .......................... |
|
215 |
Värdepappersmarknaden..... |
111 |
|
|
Strukturerade dialogen........ |
|
245 |
Världshandelsorganisationen 58 |
||
|
Strukturreformer ................. |
|
115 |
Västerhavet.......................... |
|
222 |
|
Strålskydd ............................. |
|
43 |
Växtförökningsmaterial....... |
224 |
|
|
Stärka rättsstaten................... |
|
40 |
Växtskadegörare.................. |
|
224 |
|
Syrien.................................... |
|
80 |
Yrkeskvalifikations- |
|
|
|
Sysselsättning ..................... |
|
158 |
direktivet ............................. |
|
244 |
|
Sysselsättningsstrategin ...... |
|
158 |
Zooteknisk förordning......... |
|
226 |
|
Säljfrämjande åtgärder........ |
|
217 |
Återtagandeavtal ................. |
|
149 |
|
Terrorism ...................... |
56, 135 |
Öppenhet och insyn............. |
|
255 |
|
|
Tjänstedirektiv .................... |
|
186 |
Öppenhetsförordningen....... |
255 |
|
|
Tjänsteföreskrifterna........... |
|
256 |
Östersjön ............................. |
|
221 |
|
Tjänstepension .................... |
|
160 |
Östersjöregionen ................... |
|
38 |
|
Tjänstepensionsinstitut........ |
|
110 |
Östeuropa .............................. |
|
73 |
|
Tobaksproduktdirektivet..... |
168 |
Östliga partnerskapet............. |
|
72 |
|
|
Tolkning.............................. |
|
257 |
Överläggningar...................... |
|
18 |
|
Trafiksäkerhetsrelaterade brott |
Överträdelseärenden.... |
252, 316 |
|||
|
........................................ |
|
203 |
|
|
|
366
Statsrådsberedningen |
Skr. 2014/15:65 |
|
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 2015 |
|
|
Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden |
|
|
Å Romson, Y Johansson, M Johansson, K Persson, |
|
|
P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, |
|
|
A Ygeman, A Johansson, P Bolund, M Kaplan, A Bah Kuhnke, |
|
|
A Strandhäll, A Shekarabi, G Wikström, A Hadzialic |
|
|
Föredragande: statsministern Löfven |
|
|
|
|
|
Regeringen beslutar skrivelse 2014/15:65 Verksamheten i Europeiska unionen under 2014
367