Verksamheten i Europeiska unionen under 2014

Skr. 2014/15:65	Innehållsförteckning
	Innehållsförteckning
	DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EU ...............				14
	1	Inledning .........................................................................................			14
		1.1	Information till och överläggningar och samråd med
			riksdagen ..........................................................................		18
	2	Europeiska rådet .............................................................................			19
	DEL 2 FRÅGOR UNDER RÅDET FÖR ALLMÄNNA
		FRÅGOR .......................................................................................			28
	3	Europa 2020-strategin och den europeiska terminen ......................			28
		3.1	Strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning –
			Europa 2020 .....................................................................		28
		3.2	Europeiska terminen för stärkt ekonomisk
			samordning.......................................................................		29
		3.3	Sveriges nationella reformprogram 2014 .........................		29
			3.3.1	Sveriges rekommendationer 2014 ...................	30
	4	Utvidgningsprocessen .....................................................................			31
		4.1	Kommissionens utvidgningsstrategi.................................		31
		4.2	Samarbets- och verifikationsmekanismen........................		32
		4.3	Turkiet..............................................................................		32
		4.4	Makedonien (fYROM).....................................................		33
		4.5	Montenegro ......................................................................		33
		4.6	Albanien ...........................................................................		34
		4.7	Island................................................................................		34
		4.8	Serbien..............................................................................		35
		4.9	Bosnien och Hercegovina.................................................		35
		4.10	Kosovo .............................................................................		36
		4.11	EU:s finansiella stöd till västra Balkan och Turkiet .........		36
	5	EU:s utrikestjänst............................................................................			36
	6	EU:s strategi för Östersjöregionen..................................................			38
		6.1	Stärkt styrning av EU:s makroregionala strategier...........		38
		6.2	Tydligare förankring i EU:s programperiod 2014–
			2020..................................................................................		38
		6.3	Årligt forum i Åbo............................................................		39
		6.4	EU:s strategi för adriatisk-joniska strategin .....................		39
	7	Ramverk för att stärka rättsstaten....................................................			40
	8	Medborgarinitiativet .......................................................................			40
	9	Förordningen om europeiska politiska partier ................................			41
	10	Kommittéförfarande och delegerade akter......................................			41
	11	Kärnsäkerhet och strålskydd ...........................................................			42
		11.1	Kärnsäkerhet ....................................................................		42
		11.2	Strålskydd.........................................................................		43
	DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN.....................				44
2	12	Utrikes- och säkerhetspolitik ..........................................................			44

	12.1	Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken........		44
	12.2	EU som aktör i FN...........................................................		49
	12.3	OSSE och Europarådet....................................................		49
	12.4	Internationella brottmålsdomstolen .................................		50
	12.5	Respekten för mänskliga rättigheter i världen .................		51
	12.6	Nedrustning och icke-spridning.......................................		52
	12.7	Strategisk exportkontroll .................................................		54
	12.8	Sanktioner........................................................................		55
	12.9	Terrorism	.........................................................................	56
	12.10	Cybersäkerhet..................................................................		56
	12.11	Konsulär beredskap .........................................................		57
13	Den gemensamma handelspolitiken...............................................			58
	13.1	Världshandelsorganisationen...........................................		58
	13.2	EU:s regionala ...................och bilaterala handelspolitik		59
	13.3	EU:s arbete .......................med ansvarsfullt företagande		61
	13.4	Övriga handelspolitiska ........................................frågor		61
		13.4.1 ...........................................	Investeringsskydd	61
		13.4.2	Handelspolitiska skyddsåtgärder
			(antidumpningsåtgärder, antisubventions -
		..........................	åtgärder och skyddsåtgärder)	62
		13.4.3 ..............................	Internationell upphandling	62
		13.4.4 ......................	EU:s allmänna preferenssystem	63
		13.4.5 ..................................................	Aid for Trade	63
		13.4.6 ..........................................	Exportfinansiering	64
14	EU:s utvecklingssamarbete ............................................................			64
	14.1	Samstämmig ......................................utvecklingspolitik		64

14.2Agenda för förändring inklusive EU-gemensam

	programmering för ökad biståndseffektivitet ..................	65
14.3	EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati ......	66
14.4	EU:s arbete med utveckling av den privata sektorn ........	67

14.5Post 2015 – en ny agenda för global utveckling efter

2015.................................................................................

14.6EU:s humanitära bistånd och EU:s roll som

	humanitär aktör................................................................	69
15 EU:s bilaterala och regionala förbindelser .....................................		69
15.1	Samarbete mellan EU och EFTA-länderna .....................	70

15.2Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i

regionalt samarbete i norra Europa..................................

15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i

	södra Medelhavsregionen................................................		71
	15.3.1	Partnerskapet för demokrati och delat
		välstånd i södra Medelhavsregionen...............	72
	15.3.2	Östliga partnerskapet ......................................	72
15.4	Östeuropa och Centralasien.............................................		73
	15.4.1	Ryssland .........................................................	73
	15.4.2	Ukraina ...........................................................	74
	15.4.3	Moldavien.......................................................	76
	15.4.4	Georgien .........................................................	76

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65		15.4.5	Vitryssland ......................................................	77
		15.4.6	Armenien och Azerbajdzjan ............................	77
		15.4.7	Centralasien .....................................................	78
	15.5	Mellanöstern.....................................................................		79
		15.5.1	Fredsprocessen i Mellanöstern ........................	79
		15.5.2	Tunisien ...........................................................	79
		15.5.3	Egypten ............................................................	80
		15.5.4	Libyen .............................................................	80
		15.5.5	Syrien .............................................................	80
		15.5.6	Unionen för Medelhavet ..................................	81
		15.5.7	Iran .............................................................	82
		15.5.8	Irak .............................................................	82
	15.6	Nordamerika.....................................................................		83
		15.6.1	USA .............................................................	83
		15.6.2	Kanada .............................................................	83
	15.7	Latinamerika och Karibien...............................................		84
		15.7.1	Regionala associerings - och
			frihandelsavtal .................................................	84
		15.7.2	Utvecklingssamarbetet med Latinamerika ......	84
		15.7.3	EU:s relation med några viktiga partner i
			Latinamerika och Karibien ..............................	85
	15.8	Afrika	...............................................................................	86
		15.8.1	EU - Afrika - partnerskapet och Afrikanska
		............................................................	unionen	86
		15.8.2 .....................................................	Afrikas horn	87
		15.8.3 ........................................................	Västafrika	89
		15.8.4 .............................................	Stora sjöregionen	90
		15.8.5 .....................................................	Östra Afrika	90
		15.8.6 ....................................................	Södra Afrika	91
	15.9	Asien ................................................................................		92
		15.9.1 ..........................................................	Sydasien	92
		15.9.2 ...........................................................	Östasien	94
		15.9.3 ...............................	Sydöstasien och Oceanien	95
		15.9.4 ..............................................	Regionala frågor	96
DEL 4 EKONOMISKA ...............OCH FINANSIELLA FRÅGOR				98
16	Ekonomi och finans ........................................................................			98
	16.1	Den offentligfinansiella .........................................krisen		98
		16.1.1 .................................	Finansiellt stabilitetsstöd	98
		16.1.2 .....	Medlemsstater som har fått stabilitetsstöd	100
	16.2	Ekonomisk .............................styrning och samordning		103
		16.2.1 ........................	Stabilitets - och tillväxtpakten	103
		16.2.2	Förstärkt ekonomisk styrning för
		..................................................	euroländerna	104
		16.2.3	Makroekonomiska obalanser:
		................................	förvarningsmekanismen	104
	16.3	Ekonomiska ................................och monetära unionen		105
		16.3.1	Reformering av den ekonomiska och
		..........................................	monetära unionen	105
		16.3.2 ......................................	Litauens eurointräde	106
4	16.4	Initiativ ...............................för att främja investeringar		106

	16.5	Europeiska investeringsbanken .....................................		107
		16.5.1	Europeiska investeringsfonden .....................	108
	16.6	EU i G20	........................................................................	108
17	Finansmarknaden .........................................................................			109
	17.1	Försäkringsmarknaden ..................................................		109
		17.1.1 ...................................	Omnibus II - direktivet	109
		17.1.2	Direktiv om tjänstepensionsinstitut
		.......................................................	(IORP II)	110
		17.1.3 ....................	Försäkringsförmedlingsdirektiv	110
	17.2	Värdepappersmarknaden ...............................................		111
		17.2.1 ......	Förordning om penningmarknadsfonder	111
		17.2.2	Förordningen om europeiska långsiktiga
		........................................	investeringsfonder	111
		17.2.3 .....................	Förordning om referensvärden	112
		17.2.4 .....	Förordning om värdepappersfinansiering	113
	17.3	Bankmarknaden .............................................................		113
		17.3.1	Direktiv om att förhindra att finansiella
			systemet används för penningtvätt och
		...............................	finansiering av terrorism	113
		17.3.2	Förordning om information som åtföljer
		...................................	överföringar av medel	114
		17.3.3 ...............	Revidering av betaltjänstdirektivet	114
		17.3.4 .............	Förordning om förmedlingsavgifter	114
		17.3.5	Förordning om strukturreformer av
		..................................................	kreditinstitut	115
		17.3.6 .................................................	Bankunionen	115
		17.3.7 ...............................	Krishanteringsdirektivet	116
	17.4	Direktiv om ........................................bostadslåneavtal		117
18	Skatter	..........................................................................................		117
	18.1 ...................................................................	Punktskatter		118
	..................	18.1.1	Skatt på finansiella transaktioner	118
	...................................	18.1.2	Energiskattedirektivet	118
	18.2 ..............................................................	Mervärdesskatt		119
		18.2.1	Standardiserad
	..........................		mervärdesskattedeklaration	119
	.........................	18.2.2	Mervärdesskatt för vouchrar	119
	......................................	18.2.3	Företagsbeskattning	120
	.....	18.2.4	Gemensam konsoliderad bolagsskattebas	120
	....	18.2.5	Uppförandekoden för företagsbeskattning	120
	......................	18.2.6	Moder - /dotterbolagsdirektivet	121
	18.3 ...............................................	Administrativt samarbete		122
	........................................	18.3.1	Sparandedirektivet	122
		18.3.2	Administrativt samarbete i fråga om
	....................................................		beskattning	122
19	EU:s budget..................................................................................			123
	19.1 ...........................	Förhandling om EU:s årsbudget 2015		123
	19.2 ..................................	Sveriges EU - avgift och återflöde		125

19.3Högnivågruppen för översyn av systemet för egna

medel .............................................................................

125

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65	19.4	Förhandlingarna om systemet för egna medel ................		126
20 Skydd av EU:s finansiella intressen..............................................				126
	20.1	Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet för
		kommissionen för genomförandet av budgeten ..............		126
		20.1.1	Genomförandet av 2012 års budget...............	126
		20.1.2	Genomförandet av 2013 års budget...............	127
	20.2	Hantering och användning av EU - medel i Sverige ........		127
	20.3	Förordning om utredningar som utförs av
		Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ........		128
21	Statistik	.........................................................................................		128
DEL 5 RÄTTSLIGA .............................OCH INRIKES FRÅGOR				130
22	Civilrättsligt .................................................................samarbete			130
	22.1 ..................................	Europeisk kvarstad på bankmedel		130
	22.2 ........................................................	Småmålsförordning		130
	22.3 .........................................................................	E - juridik		131
	22.4 .........	Rådsarbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)		131
	22.5 ............	Makars och partners förmögenhetsförhållanden		132
	22.6 ..........................................	Gemensam europeisk köplag		132
	22.7 ....................................................	Insolvensförordningen		133
23 Polissamarbete, ..........straffrättsligt samarbete och tullsamarbete				133
	23.1 .........................................................	Horisontella frågor		134
	.........................................	23.1.1	EU:s inre säkerhet	134
	.......................................................	23.1.2	Narkotika	135
	.......................................................	23.1.3	Terrorism	135
	...............................	23.1.4	Sprängämnesprekursorer	136
	......................................	23.1.5	Europol och CEPOL	136
		23.1.6	Statistik om brott, trygghet och åtgärder
	........................................................		mot brott	137
	.............	23.1.7	Fri rörlighet för officiella handlingar	137
		23.1.8	Övergångsregler för kommissionens och
	............................		EU-domstolens behörighet	137
	23.2	Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa
	................................................................................	brott		138
	......................	23.2.1	Utbyte av DNA-uppgifter m.m	138
	.........	23.2.2	Utbyte av uppgifter ur kriminalregister	138
		23.2.3	Tillgång till informationssystemen för
			viseringar och fingeravtryck från
	..........		asylsökande i brottsbekämpande syfte	139
		23.2.4	Förhandlingar med USA om ett
	.............................................		dataskyddsavtal	139
	23.3 .........................	Schengenfrågor inklusive gränskontroll		139
	............	23.3.1	Europeiskt gränsövervakningssystem	139
	...................	23.3.2	Paket om smart gränsförvaltning	139
		23.3.3	Regler för operativt samarbete vid de yttre
	...................................................		sjögränserna	140
	..................................	23.3.4	Schengenutvärderingar	140
	23.4 .................................................	Straffrättsligt samarbete		141
6	.........................	23.4.1	Europeiska utredningsordern	141
6

	23.4.2	Europeisk åklagarmyndighet ........................	141	Skr. 2014/15:65
	23.4.3	Eurojust ........................................................	141
23.5	Materiell straffrätt..........................................................		142

23.5.1Frysning och förverkande av utbyte av

brott ...........................................................

142

23.5.2Skydd av EU:s finansiella intressen

genom straffrättsliga bestämmelser ..............

143

23.5.3Straffrättsligt skydd av euron och andra

	valutor mot förfalskning ...............................	143
23.5.4	Narkotikarambeslutet ...................................	143

23.5.5Straffrätt enligt artikel 83.2 i EUF-

fördraget .......................................................

144

23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade

	personer	.........................................................................	144
	23.6.1	Barnrättsdirektivet ........................................	144
	23.6.2	Direktivet om oskuldspresumtionen .............	144
	23.6.3 .....................................	Rättshjälpsdirektivet	145
24 Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet
för personer ..................................................................................			145
24.1	Gemensamt ................................europeiskt asylsystem		145
24.2	Europeiskt .........................system för laglig migration		146
24.3	Viseringspolitik .............................................................		146
	24.3.1 ....................	Viseringsinformationssystemet	146
	24.3.2 .............................	Viseringsförenklingsavtal	147
	24.3.3 ..............................................	Viseringsfrihet	147
	24.3.4 .........................................	Viseringskodexen	148
24.4	Återvändande .........................och migrationsströmmar		148
	24.4.1 ................................................	Återvändande	148
	24.4.2 ...........................................	Återtagandeavtal	149
	24.4.3 ................	Åtgärder som rör migrationstryck	149
	24.4.4 ....	Migrationsströmmar i medelhavsområdet	149
24.5	Migration ................................i de yttre förbindelserna		150
	24.5.1	EU:s övergripande strategi för migration
	.................................................	och rörlighet	150
	24.5.2	EU - Afrikas strategiska partnerskap på
	........................................	migrationsområdet	150
	24.5.3 ..............................	Migration och utveckling	151
	24.5.4	Integration av tredjelandsmedborgare som
	.......................................	lagligen vistas i EU	151
25 Grundläggande rättigheter ...........................och medborgarskap			151
25.1	EU:s anslutning ......................till Europakonventionen		152
25.2	Reformen ........................av EU:s dataskyddsreglering		152
25.3	EU:s stadga ....................om grundläggande rättigheter		153
26 Finansieringsprogram ..................för rättsliga och inrikes frågor			154
26.1	Asyl-, migration ......................- och integrationsfonden		154
26.2	Fonden för ................................................inre säkerhet		155
	26.2.1	Instrument för ekonomiskt stöd för yttre
	...................................	gränser och viseringar	155

Skr. 2014/15:65

	26.2.2	Instrument för ekonomiskt stöd till
		polissamarbete, förebyggande och
		bekämpande av brottslighet samt
		krishantering..................................................	155
26.3	Programmet för rättsliga frågor......................................		156

26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och

		medborgarskap ...............................................................	156
27	Civilskydd.....................................................................................		157
	27.1	Ramverk för katastrofriskreducering (Hyogo) ...............	157
DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALPOLITIK,
	HÄLSO- OCH SJUKVÅRD ......................................................		158
28	Sysselsättningspolitik....................................................................		158
	28.1	Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den
		europeiska terminen .......................................................	158
29	Arbetsliv, arbetsmarknad och sociala frågor.................................		159

29.1Klassificering, märkning och förpackning av ämnen

och blandningar..............................................................

159

29.2Meddelande om strategiskt ramverk för hälsa och

	säkerhet i arbetslivet 2014–2020....................................	160
29.3	Direktiv om tjänstepension.............................................	160
29.4	Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet ......	161
29.5	Socialt protokoll .............................................................	161

29.6Europeiskt forum för att förebygga och bekämpa

odeklarerat arbete ...........................................................

162

29.7Rådsrekommendation om kvalitetskriterier i

	praktikprogram...............................................................	162
29.8	Direktiv om sjöfolk ........................................................	162

29.9Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet

för arbetstagare...............................................................

163

29.10Utökat samarbete mellan offentliga

arbetsförmedlingar .........................................................

163

29.11Förordning om europeiskt nätverk för

arbetsförmedlingar (Euresnätverket) ..............................

164

29.12Fond för europeiskt bistånd till dem som har det

sämst ställt......................................................................

164

29.13Samarbete inom socialpolitikens områden inom

		ramen för den öppna samordningsmetoden....................		165
30	Jämställdhet och arbetet mot diskriminering ................................			165
	30.1	Jämställdhet....................................................................		165
	30.2	Arbetet mot diskriminering ............................................		166
31	Hälsofrågor ...................................................................................			167
	31.1	Folkhälsa ........................................................................		168
	31.2	Hälso- och sjukvård........................................................		170
DEL 7 KONKURRENSKRAFTSFRÅGOR ....................................				173
32	Den inre marknadens utveckling...................................................			173
	32.1	Inremarknadsakterna ......................................................		173
		32.1.1	Första inremarknadsakten (SMA I) ...............	173

	32.1.2	Andra inremarknadsakten (SMA II) .............	173	Skr. 2014/15:65
32.2	Styrning av den inre marknaden....................................		174
	32.2.1	Administrativt samarbete IMI ......................	174
	32.2.2	Solvit – ett informellt nätverk för att lösa
		handelshinder ................................................	174
	32.2.3	Resultattavlan för den inre marknaden –
		ny statistik på nätet .......................................	175
	32.2.4	Initiativ på inremarknadsområdet –
		Frontrunners .................................................	176
32.3	E-handel	........................................................................	176
32.4	Standardisering..............................................................		177
32.5	Associationsrätt .............................................................		178
32.6	Redovisnings ................................- och revisionsfrågor		179
33 Fri rörlighet för varor ...................................................................			179
33.1	Det harmoniserade ....................................varuområdet		180
33.2	Det icke- ............................harmoniserade varuområdet		180
33.3	Omarbetning .........................................av tullkodexen		181

33.4Förordning om administrativt samarbete på tull- och

	jordbruksområdet...........................................................	181
33.5	Direktiv om tullrättsliga överträdelser och sanktioner ..	182

33.6Meddelande om EU:s strategi och handlingsplan för

		riskhantering på tullområdet..........................................	183
	33.7	Tullunionens tillstånd ....................................................	183
	33.8	Förordning om linbaneanläggningar .............................	184
34	Offentlig upphandling ..................................................................		185
	34.1	Direktiv på upphandlingsområdet .................................	185
	34.2	Elektronisk upphandling................................................	185
35	Fri rörlighet för tjänster................................................................		186
	35.1	Tjänstedirektivet............................................................	186
	35.2	Detaljhandel ..................................................................	187
36	Immaterialrätt...............................................................................		188
	36.1	Enhetligt patentskydd och enhetlig patentdomstol ........	188
	36.2	Översynen av EU:s varumärkessystem .........................	189
37	Näringspolitik ..............................................................................		190
	37.1	EU:s industripolitik .......................................................	190
	37.2	Förenkla för företag inom EU – Smart lagstiftning.......	191
	37.3	Konkurrens och statsstöd...............................................	191
38	Konsumentpolitik.........................................................................		192
	38.1	Konsumentprodukters säkerhet .....................................	193
	38.2	Paketresor och liknande arrangemang...........................	193
	38.3	Personlig skyddsutrustning............................................	194
39	Forskning och innovation.............................................................		194
	39.1	Horisont 2020................................................................	194
	39.2	Europeiska forskningsområdet ......................................	195

39.3Forskning och innovation som källa till förnyad

	tillväxt............................................................................	196
39.4	Partnerskapsprogram .....................................................	196

Skr. 2014/15:65

39.5	Europeiska innovationspartnerskap................................	196
39.6	Europeiska institutet för innovation och teknik..............	197
40 Den europeiska rymdpolitiken ......................................................		197
40.1	Ett utvecklat samarbete mellan EU och ESA .................	198

40.2Direktiv om spridning av jordobservationsdata från

		satelliter för kommersiella ändamål ...............................		198
	40.3	Första stegen mot en samlad rymdpolicy .......................		198
41	Sammanhållningspolitiken............................................................			199
DEL 8 TRANSPORT, TELEKOM OCH ENERGI ........................				200
42	Transporter....................................................................................			200
	42.1	Frågor som rör flera transportslag ..................................		200
		42.1.1	Transeuropeiska transportnät.........................	200
		42.1.2	Infrastruktur för alternativa bränslen.............	200
		42.1.3	Satellitnavigeringsprogrammet Galileo.........	201
	42.2	Landtransporter ..............................................................		201
		42.2.1	Förordningen om färdskrivare.......................	201
		42.2.2	Kontrollbesiktningsfrågor..............................	201
		42.2.3	Vägfordons mått och vikt ..............................	202
		42.2.4	Nödlarmstjänsten e-call.................................	203
		42.2.5	Gränsöverskridande informationsutbyte
			om trafiksäkerhetsrelaterade brott .................	203
		42.2.6	Fjärde järnvägspaketet...................................	204
		42.2.7	Arbetstider inom inlandssjöfarten .................	205
	42.3	Sjöfart.............................................................................		206
		42.3.1	Finansiering av några av
			sjösäkerhetsbyråns uppgifter .........................	206
		42.3.2	EU:s sjöfartsstrategi fram till och med
			2018 ...........................................................	206
		42.3.3	Hamnpaketet..................................................	206
	42.4	Den integrerade havspolitiken........................................		207
	42.5	Luftfart ...........................................................................		207
		42.5.1	Det gemensamma luftrummet .......................	207
		42.5.2	Flygplatspaketet.............................................	208
		42.5.3	Översyn av flygpassagerares rättigheter........	208
43	Politiken för informationssamhället..............................................			209

43.1Europeisk inre marknad för elektronisk

	kommunikation...............................................................	209
43.2	Direktiv om nät- och informationssäkerhet....................	210

43.3Direktiv om åtgärder för att minska kostnaderna vid

	bredbandsutbyggnad .......................................................	210
43.4	Tillgänglighet till myndigheters webbplatser .................	211
43.5	E - faktura .........................................................................	211
43.6	Direktiv om radioutrustning ...........................................	212
43.7	Internetpolitik och internets förvaltning .........................	212
44 Energi	............................................................................................	213
44.1 ................	Direktiv om indirekt landanvändning (ILUC)	213

44.2Meddelande om energipriser och energikostnader i

Europa ............................................................................

214

44.3Meddelande om en europeisk

	försörjningstrygghetsplan för energi .............................	214
44.4	Meddelande om stresstester...........................................	215
44.5	Meddelande om den inremarknaden för energi .............	215
DEL 9 JORDBRUK, FISKE OCH LIVSMEDEL ..........................		217
45 Den gemensamma jordbrukspolitiken..........................................		217
45.1	Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken ..........	217

45.2Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer

	för jordbruksprodukter ..................................................	217
45.3	Utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolan .........	218
45.4	Ekologisk produktion ....................................................	219
45.5	Ryska importstoppet......................................................	219
46 Den gemensamma fiskeripolitiken...............................................		220

46.1Reform och genomförande av den gemensamma

	fiskeripolitiken...............................................................	220
46.2	EU:s fiskepartnerskapsavtal med tredjeland..................	221
46.3	Fiskeriförvaltning i Östersjön........................................	221
46.4	Fiskeriförvaltning i Västerhavet ....................................	222
47 Livsmedel, djur och växter...........................................................		223
47.1	Friskare djur, sundare växter och säkrare livsmedel......	223
47.2	Förordning om nya livsmedel........................................	225
47.3	Zooteknisk förordning...................................................	226
47.4	Livsmedelsbedrägerier ..................................................	226
47.5	Djurskydd ......................................................................	226
47.6	Ursprungsmärkning av kött ...........................................	227
47.7	Matsvinn........................................................................	228
47.8	Djurläkemedel ...............................................................	228
47.9	Foderläkemedel .............................................................	228
DEL 10 MILJÖ ..................................................................................		230
48 Horisontella miljöfrågor...............................................................		230

48.1Miljöanpassning av europeiska terminen och Europa

	2020 - strategin ................................................................	230
48.2	Cirkulär ekonomi ...........................................................	230
49 Klimat	..........................................................................................	231
49.1 .................	FN:s ramkonvention om klimatförändringar	231
49.2 .......	Ramverket för klimat och energipolitiken till 2030	232

49.3EU:s system för handel med utsläppsrätter och

förslag om marknadsstabilitetsreserv ............................

233

49.4Utsläppsrätter och flyget inklusive FN:s organ för

luftfartsfrågor ................................................................

233

49.5Mätning, rapportering och verifiering av

	koldioxidutsläpp från sjötransporter..............................	234
49.6	Luftvårdspaketet och medelstora
	förbränningsanläggningar..............................................	234
49.7	Bränslekvalitetsdirektivet..............................................	235
50 Naturresurser och biologisk mångfald .........................................		235
50.1	Invasiva främmande arter..............................................	236

Skr. 2014/15:65

50.2Tillträdesregler till genetiska resurser under

		Nagoyaprotokollet..........................................................	236
	50.3	Partsmöte för konventionen om biologisk mångfald......	236
	50.4	Artskyddsbrott................................................................	237
51	Kemikalier och avfall....................................................................		237
	51.1	Kvicksilverförhandlingar................................................	238
	51.2	Tunna plastbärkassar ......................................................	238
	51.3	EU:s avfallspaket............................................................	239
	51.4	Genmodifierade organismer ...........................................	239
52	Vatten och marin miljö .................................................................		240
	52.1	Ramdirektiv om havsplanering ......................................	240
DEL 11 UTBILDNING, UNGDOM, KULTUR OCH IDROTT ....			241
53	Utbildning .....................................................................................		241
	53.1	Utbildningens roll i Europa 2020-strategin ....................	241

53.2EU:s program för utbildning, ungdom och idrott

(Erasmus+) .....................................................................

241

53.3Effektiv och innovativ utbildning för att investera i

	kompetens ......................................................................	242
53.4	Effektiv lärarutbildning ..................................................	242
53.5	Flerspråkighet och utveckling av språkkunskaper..........	243
53.6	Kvalitetssäkring inom utbildningsområdet.....................	243
53.7	Entreprenörskap i utbildningen ......................................	243
53.8	Yrkeskvalifikationsdirektivet .........................................	244
54 Ungdomsfrågor .............................................................................		244
54.1	Den strukturerade dialogen ............................................	245
54.2	EU:s arbetsplan på ungdomsområdet .............................	245

54.3Främjande av ungt företagande för ungdomars

	sociala delaktighet..........................................................		245
54.4	Ungdomars tillgång till rättigheter .................................		246
55 Kultur, medier och idrott...............................................................			246
55.1	Kultur	.............................................................................	246
55.2	Audiovisuella frågor.......................................................		247
55.3	Kreativa ...........................................Europa 2014–2020		248
55.4	Programmet ......................Ett Europa för medborgarna		249
55.5	Idrott...............................................................................		249
DEL 12 EU:S INSTITUTIONER ......................................................			250
56 Institutionernas ..........................................................verksamhet			250
56.1	Kommissionen................................................................		250
	56.1.1 .....................	Kommissionens arbetsprogram	250
	56.1.2 ..........................	Arbetsgruppen för Grekland	251
	56.1.3 .............................	Genomförande av direktiv	251
	56.1.4 ......................................	Överträdelseärenden	252
56.2	Europaparlamentet .........................................................		253
56.3	EU-domstolen ................................................................		254
56.4	Öppenhet ........................................................och insyn		255
56.5	Personalpolitik ................................i EU:s institutioner		256
56.6	Språk ..............................................................................		257

Skr. 2014/15:65 DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE

UTVECKLINGEN I EU

1 Inledning

EU-samarbetet har under de senaste åren satts på prov och står nu inför stora utmaningar. Den ekonomiska krisen och beslut om hur den ska hanteras har inneburit svåra prövningar för flera medlemsstater i form av vikande tillväxt och ökad arbetslöshet. Den demokratiska legitimiteten för EU:s handlande har ibland ifrågasatts. Detta har bidragit till ett minskat förtroende för EU hos medborgarna och lett till en allt intensivare debatt om hur legitimiteten ska kunna återskapas. Den dramatiska geopolitiska utvecklingen i unionens närområde har skapat oro och tydliggör behovet av en koordinerad utrikespolitisk agenda för EU. Vidare utgör relationerna mellan de största länderna i EU och inte minst mellan Storbritannien och EU samt vissa regionala självständig- hetssträvanden utmaningar för sammanhållningen i EU.

Under 2014 präglades EU-samarbetet av att det genomfördes val till Europaparlamentet, en ny kommission tillsattes, Europeiska rådet fick en ny permanent ordförande och en ny hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utnämndes. Valet till Europaparlamentet känneteck- nades också denna gång av att det på europeisk nivå var ett lågt valdel- tagande jämfört med parlamentsval och att inhemska sakfrågor dominerade agendan. Väljarna bestraffade på flera håll stora regeringsbärande partier och belönade små utmanarpartier. I det nya Europaparlamentet finns det därmed ett större inslag av extremistiska och populistiska partier men inte tillräckligt stort för att de ska få något egentligt inflytande i lagstiftningsarbetet, särskilt då de befinner sig i olika partigrupper alternativt är grupplösa. Den nya sammansättningen kommer dock att ställa ökade krav på samarbete mellan de etablerade politiska grupperna eftersom det inte finns någon realistisk möjlighet att skapa en majoritet där inte både Europeiska folkpartiet (kristdemokrater/EPP) och gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D) ingår.

Utfallet av valet till Europaparlamentet med framgångar för EU- skeptiska partier på flera håll och ett minskat stöd för fortsatt EU- integration i allmänhet har gett ytterligare bränsle till debatten om hur legitimiteten för samarbetet kan stärkas. Olika initiativ har presenterats av medlemsstater som att öka de nationella parlamentens inflytande, stärka medborgarperspektivet genom ökad insyn och öppenhet i beslutsprocesserna och att effektivisera institutionernas arbete. Det finns till exempel en önskan bland flera medlemsstater om att kommissionen bör fokusera på färre frågor och att arbetet blir mer resultatinriktat, vilket även kommissionen har som målsättning. För EU torde det vara en viktig utmaning att nå konkreta resultat i viktiga frågor och därigenom lägga grunden för ett ökat förtroende för det europeiska samarbetet.

För regeringen är värnandet av de mänskliga rättigheterna och människors demokratiska delaktighet hörnstenar som ska genomsyra arbetet både i EU och globalt. I mars presenterade kommissionen ett meddelande om inrättande av ett nytt ramverk i EU för att stärka rättsstaten, något Sverige efterfrågat en längre tid. Syftet med ramverket är att göra det möjligt för kommissionen att finna en lösning med en berörd medlemsstat för att avvärja systematiska och allvarliga hot mot rättsstatsprincipen.

I augusti valde stats- och regeringscheferna Polens dåvarande premiärminister Donald Tusk som efterträdare till Herman Van Rompuy som ordförande för Europeiska rådet. Han tillträdde den 1 december. Under de senaste åren har Europeiska rådets arbete i hög utsträckning varit inriktat på akut finansiell eller ekonomisk krishantering snarare än diskussioner om allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar för unionen. I och med att den akuta ekonomiska krisen klingat av något har det under 2014 varit möjligt för Europeiska rådet att mer strategiskt diskutera förutsättningarna för EU:s långsiktiga utveckling. Ett resultat av detta är den strategiska dagordningen med nyckelprioriteringar för de kommande fem åren som Europeiska rådet kom överens om i juni och som innehåller följande fem prioriteringar för EU under de kommande fem åren:

1.Starkare ekonomier med fler jobb,

2.Ett samhälle som både utvecklar och skyddar sina medborgare,

3.Hållbar energi- och klimatpolitik,

4.Ett EU för frihet, säkerhet och rättvisa, och

5.EU:s roll i världen.

Samtliga medlemsstater nominerade under sommaren sina kandidater till kommissionen, och efter utfrågningar i Europaparlamentet och några omstuvningar bland portföljerna, kunde den nya kommissionen godkännas under oktober månad av både Europaparlamentet och Europeiska rådet. De nya kommissionärerna tillträdde därmed sina poster som planerat den 1 november. Ny ordförande för kommissionen är Jean- Claude Juncker från Luxemburg, och den svenska kommissionären Cecilia Malmström är ansvarig för handelsfrågorna. Kommissionen för 2014–2019 har en mer politisk sammansättning jämfört med tidigare, då den innehåller inte mindre än 18 tidigare ministrar eller premiärministrar. Sju av kommissionärerna är utnämnda till vice-ordförande och ska leda olika grupperingar av kommissionärer, ett upplägg som är tänkt att säkra samverkan mellan olika politikområden. Den nya höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, ges i sin roll som vice ordförande ett tydligt uppdrag att leda och samordna arbetet när det gäller de externa relationerna. Inför omröstningen om kommissions- ordförandeposten i Europaparlamentet den 15 juli presenterade Jean- Claude Juncker tio politiska riktlinjer för den nya kommissionen. Dessa sammanfaller i stor utsträckning med de prioriteringar som Europeiska rådet lagt fast i den strategiska agendan.

Regeringen välkomnar särskilt att Jean-Claude Juncker också lyfter fram frågor om exempelvis lika lön för lika arbete och en jämställd kommission. Dock saknas skrivningar om hur unionen på ett mer övergripande plan ska komma till rätta med brister i jämställdheten

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65	mellan kvinnor och män, och då särskilt kvinnors låga deltagande på
	arbetsmarknaden. Regeringen arbetar aktivt för att föra jämställdhets-
	frågan högt upp på EU:s dagordning och säkerställa att arbetet med
	jämställdhet progressivt drivs framåt.
	På grund av det institutionella läget under året var det jämförelsevis
	relativt lugnt i lagstiftningsarbetet då utgående kommission inte
	presenterade många nya förslag och Europaparlamentets arbete låg nere
	under en längre period. Huvudprioriteringar för både det grekiska
	ordförandeskapet i rådet under det första halvåret och det italienska
	ordförandeskapet det andra halvåret var att hantera de institutionella
	förändringarna och att bidra till återupprättad ekonomisk tillväxt. EU har
	trots de institutionella utmaningarna lyckats nå i mål med flera viktiga
	lagstiftningsärenden under året.
	Under året kunde som nämnts en viss stabilisering skönjas av det
	ekonomiska läget i Europa, dock kvarstod betydande ekonomiska och
	finansiella svårigheter med bl.a. hög arbetslöshet som följd. Åter-
	hämtningen i euroområdet är svag både historiskt och i jämförelse med
	andra avancerade ekonomier. Den höga arbetslösheten minskade något,
	men skillnaderna mellan olika länder är fortsatt mycket stora. Med
	anledning av den svaga återhämtningen hamnade diskussionen om
	åtgärder för att öka tillväxt och sysselsättning i EU i fokus under hösten
	och då särskilt behovet av ökade investeringar. Regeringen anser att
	långsiktigt hållbara offentliga finanser är en förutsättning för tillväxt,
	men att det samtidigt är angeläget att öka privata och offentliga
	investeringar. I slutet av november presenterade den nya kommissionen
	tankar kring en investeringsplan för att öka investeringarna i EU och på
	det sättet skapa sysselsättning, snabba upp den ekonomiska
	återhämtningen och öka konkurrenskraften. Planen välkomnades på
	stats- och regeringschefernas möte i december och dess genomförande
	kommer förmodligen att dominera EU-arbetet i inledningen av 2015.
	Genom den europeiska terminen och Europa 2020-strategin lyftes även
	under 2014 behovet av strukturreformer på medlemsstatsnivå fram.
	Kommissionen påpekade i den årliga tillväxtrapporten, som
	presenterades i november, att återhämtningen är svagare än väntat trots
	nationella och europeiska insatser. Kommissionen anser att den
	ekonomiska krisen har utlöst en pågående samhällskris och att den
	långsamma återhämtningen hämmar arbetet med att minska de höga
	arbetslöshetsnivåerna.	I rapporten redovisar kommissionen sina
	prioriteringar inom den ekonomiska politiken och sysselsättnings-
	politiken för 2015 och föreslår ett integrerat förhållningssätt baserat på
	tre huvudlinjer: stimulans till investeringar, en förnyad vilja till
	strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik. Regeringen beklagar
	dock att kommissionen inte heller i 2015 års tillväxtöversyn lyft fram
	kvinnors förvärvsfrekvens som en viktig tillväxtfaktor.
	Diskussionen om balansen mellan offensiva satsningar på investeringar
	och en ansvarsfull finanspolitik kommer att fortsätta framöver. En central
	utmaning för medlemsstaterna ser ut att bli en fortsatt reformering av
	sina ekonomier för att kunna klara av en allt tuffare konkurrens utan att
	göra avkall på ambitionerna när det gäller exempelvis nationella
	välfärdssystem. I dessa diskussioner lyfter regeringen fram betydelsen av
16	strukturreformer på	arbetsmarknaden och produkt- och tjänste-

marknaderna och satsningar på utbildning, forskning, utveckling och innovation på nationell nivå. Vidare är en fortsatt fördjupning av den inre marknaden för varor, tjänster och personer en förutsättning för att öka tillväxten i EU. Regeringen ser särskilt fram emot kommissionens kommande initiativ om den digitala inre marknaden, då förutsättningar behöver skapas så att alla möjligheter som digitaliseringen ger kan tas till vara.

Den ekonomiska krisen har bland annat inneburit att beslut har tagits om inrättande av bankunionen och en diskussion pågår om ytterligare fördjupning av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Takten i det fortsatta fördjupningsarbetet kommer sannolikt att bero bland annat på hur medlemsstaternas ekonomier utvecklas.

Klimat- och energiramverket var en av de sakpolitiskt största frågorna under 2014, och kommer förmodligen också att vara det under kommande år. I januari presenterade kommissionen ett förslag till nya målsättningar för energi- och klimat till 2030. Förslaget diskuterades första gången på Europeiska rådet i mars, återigen i juni, och en överenskommelse nåddes slutligen på Europeiska rådets möte i oktober. Överenskommelsen innehöll mål för reduktion av utsläpp av växthusgaser (minst 40 procent), förnybar energi (minst 27 procent) och energieffektivisering (minst 27 procent). Dessutom inkluderades skrivningar om hur EU:s inre energimarknad ska stärkas och hur försörjningstryggheten avseende energi ska ökas. Då EU har en betydelsefull roll i det internationella klimatarbetet är det av stor betydelse att en överenskommelse kunde nås i oktober. EU kan nu i god tid lägga sitt bud inför FN:s klimatkonferens i Paris 2015, COP 21. Regeringen anser att klimatmålet bör höjas till 50 procent inklusive genom användning av internationella krediter för att EU ska kunna bidra i enlighet med ansvar och förmåga i de internationella klimatförhandlingarna, och verkar för att en process inleds på EU-nivå för att bl.a. säkra ett ambitiöst samlat bidrag.

Den ökade oron i omvärlden har inneburit att de utrikespolitiska frågorna fått en alltmer framträdande roll på EU:s dagordning, och de frågor som varit mest aktuella på utrikesområdet är situationen i Ukraina, Syrien och Irak samt ebola-krisen. Läget i Syrien är världens för närvarande största humanitära kris. Nära 11 miljoner människor är mot slutet av 2014 i behov av humanitärt stöd, och över 3 miljoner har drivits på flykt från Syrien. Också i Irak är den humanitära situationen mycket svår med ca 1,8 miljoner internflyktingar.

Under senhösten 2013 startade ett folkligt upplopp i Ukraina, den s.k. Euromajdan. Protesterna var riktade mot ett uteblivet associeringsavtal mellan Ukraina och EU. Den ryska aggressionen i Ukraina som efterföljde har lett till omfattande diskussioner och har varit en återkommande fråga på Europeiska rådets dagordning under året. Utvecklingen i Ukraina och EU:s relationer till Ryssland har ställt samarbetet mellan medlemsstaterna på prov och visat på behovet av att EU talar med en röst och kan agera starkt, tydligt och effektivt på det utrikespolitiska området. Regeringen är pådrivande för att EU tar ett större ansvar för säkerhet och utveckling, såväl globalt som i EU:s närområde. I mars hölls ett extrainsatt toppmöte som inleddes med ett möte med Ukrainas premiärminister som informerade om situationen i

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65 landet. EU:s stats- och regeringschefer har uttryckt ett starkt stöd för Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet och stöd för den nya ukrainska regeringen. De har också fördömt Rysslands aggression mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim och fattat beslut om att bistå Ukraina ekonomiskt och om att införa omfattande sanktioner mot Ryssland. I anslutning till Europeiska rådet i slutet av mars undertecknades de politiska delarna av associeringsavtalet med Ukraina. Tre månader senare, i slutet av juni, undertecknades associeringsavtal med Georgien och Moldavien och de återstående delarna av avtalet med Ukraina.

Under sommaren och hösten utbröt i Västafrika det största och mest komplexa utbrottet av ebola sedan sjukdomen upptäcktes 1976. Fler har smittats och avlidit än i alla tidigare utbrott tillsammans. Denna multi- dimensionella kris har fått följdverkningar för hälsosystem, ekonomi, stabilitet och säkerhet. Ebola-krisen togs upp på Europeiska rådet i augusti, oktober och december i syfte att stärka samordningen av medlemsstaternas insatser. Internationell konsensus råder om vikten av mycket omfattande och brådskande insatser i regionen, men också stöd till mer långsiktiga insatser för fortsatt fredsbyggande och förtroende- skapande åtgärder i de mest drabbade länderna.

I december upphörde de speciella övergångslösningar för kommissionens och EU-domstolens behörighet som gällt för de rättsakter inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete som antogs före Lissabonfördraget. I samband med detta utnyttjade Storbritannien sin möjlighet att utträda ur samarbetet när de gäller de berörda rättsakterna, men också en möjlighet att återinträda i enskilda fall.

1.1 Information till och överläggningar och samråd med riksdagen

	Enligt regeringsformen är regeringen skyldig att löpande informera
	riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna
	informationsskyldighet regleras närmare i riksdagsordningen. Där anges
	att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för riksdagen och varje år
	lämna denna skrivelse om verksamheten i EU till riksdagen.
	Enligt riksdagsordningen ska regeringen också informera riksdagen om
	sin syn på de dokument som EU:s institutioner överlämnat till riksdagen
	och som regeringen bedömer som betydelsefulla. Under året över-
	lämnades 86 faktapromemorior (161 under 2013) i vilka regeringen har
	informerat riksdagen om specifika förslag och regeringens syn på dessa.
	Om ett utskott begär det, har regeringen vidare en skyldighet att lämna
	upplysningar och avge yttranden till utskotten om EU-arbetet.
	Regeringen ska även överlägga med utskotten i de frågor om EU-arbetet
	som utskotten bestämmer. Överläggningar mellan regeringen och
	utskotten om EU-frågor har ägt rum vid 43 tillfällen under året (55 under
	2013).
	Riksdagens arbete med subsidiaritetskontroll av utkast till
	lagstiftningsakter har formaliserats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft
18	den 1 december 2009. Enligt EU-fördraget ska EU på de områden där det
18

råder delad befogenhet vidta åtgärder endast om målet med ett förslag Skr. 2014/15:65 inte kan uppnås av medlemsstaterna själva. Enligt riksdagsordningen ska

riksdagen pröva om ett utkast till en lagstiftningsakt strider mot subsidiaritetsprincipen. Om det utskott som är ansvarigt för subsidiaritetsprövningen begär det, ska regeringen informera om sin bedömning av subsidiaritetsprincipen i det aktuella lagstiftningsutkastet.

Om utskottet bedömer att ett lagstiftningsutkast strider mot subsidiaritetsprincipen, lämnar utskottet ett utlåtande till kammaren med förslag att riksdagen ska anta ett motiverat yttrande till ordförandena i Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Under 2014 har riksdagen antagit två motiverade yttranden. Regeringen har tagit del av de motiverade yttrandena.

Regeringen har också tagit del av de åtta utlåtanden om granskningar av EU-dokument, exempelvis grönböcker och meddelanden, som riksdagen har behandlat.

Enligt regeringsformen ska regeringen löpande samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet. Denna samrådsskyldighet fullgörs enligt riksdagsordningen med EU- nämnden. EU-nämnden ska hållas underrättad av regeringen om frågor som ska beslutas i rådet. Regeringen ska rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet. Regeringen ska vidare överlägga med EU-nämnden i andra frågor om EU-arbetet när nämnden av särskilda skäl begär en sådan överläggning. Regeringen ska också rådgöra med nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet. Under året ägde samråd rum inför samtliga möten i rådet och i Europeiska rådet.

En samlad redovisning av de fall där Sverige röstat nej eller avstått från att rösta i rådet finns i skrivelsens bilaga 3.

2 Europeiska rådet

Extrainsatt möte med stats- och regeringscheferna om Ukraina den 6 mars

Stats- och regeringscheferna höll den 6 mars ett extrainsatt möte med anledning av situationen i Ukraina. Toppmötet inleddes med ett möte med Ukrainas premiärminister som informerade om situationen i landet. EU:s stats- och regeringschefer enades om ett uttalande i vilket man uttryckte starkt stöd för Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet och stöd för den nya ukrainska regeringen. Uttalandet innehöll även ett fördömande av Rysslands aggression mot Ukraina, krav på att de ryska styrkorna ska dras tillbaka från Krim och krav på omedelbart tillträde för internationella observatörer. Beslutet samma dag om en folkomröstning om Krims anslutning till Ryssland förklarades vara i strid med Ukrainas grundlag och därför olagligt.

Stats- och regeringscheferna gav också stöd till att titta på olika möjligheter att bistå Ukraina ekonomiskt. Man enades om att låta olika expertgrupper brådskande titta närmare på de förslag som kommissionen

Skr. 2014/15:65

hade presenterat för att kunna tillämpa dem så snart som möjligt. Samtidigt påpekades vikten av att få på plats ett IMF-avtal.

Det konstaterades att Ryssland inte hade visat några konkreta tecken på att vilja trappa ned konflikten, vilket gjorde att stats- och regeringscheferna enades om att

avbryta dialogen om visumliberaliseringar med Ryssland,

avbryta förhandlingarna om ett nytt bilateralt avtal mellan EU och Ryssland, och

bekräfta att de EU-länder som ingår i G8 och företrädare för EU:s institutioner suspenderar alla förberedelser.

Ukraina och Ryssland uppmanades att försöka nå en förhandlingslösning på krisen tillsammans med relevanta multilaterala organisationer. Europeiska rådet framhöll att dessa förhandlingar behövde starta de kommande dagarna och avslutas inom en snar framtid och att om så inte gjordes skulle det behöva beslutas om ytterligare åtgärder inklusive reseförbud, frysning av tillgångar riktade mot enskilda personer och inställt toppmöte mellan EU och Ryssland. Slutsatserna slog även fast att om Ryssland destabiliserade situationen ytterligare skulle detta påverka relationen mellan EU och Ryssland inom ytterligare ett stort antal ekonomiska områden.

Stats- och regeringscheferna enades vidare om att underteckna associerings- och frihandelsavtalet med Ukraina så snart som möjligt, men också att skyndsamt skriva under de politiska delarna av avtalet. Dessutom beslutade de att ge Ukraina ensidiga handelslättnader till EU till dess att associeringsavtalet har trätt i kraft.

Europeiska rådets möte den 20–21 mars

Mötet i Europeiska rådet dominerades av utvecklingen i Ukraina och åtgärder mot Ryssland. Stats- och regeringscheferna slog fast att folkomröstningen på Krim var olaglig och var eniga om att inte erkänna Rysslands införlivande av Krim och Sevastopol. Sanktionslistan utökades med ytterligare tolv personer från Ryssland som belades med viseringsförbud och vars tillgångar frystes. Europeiska rådet var enigt om att ytterligare destabilisering från rysk sida skulle leda till långtgående ekonomiska konsekvenser för Ryssland. Europeiska rådet undertecknade de politiska delarna av associeringsavtalet med Ukraina.

Stats- och regeringscheferna kom också överens om att tidigarelägga undertecknandet av associeringsavtalen med Georgien och Moldavien till senast i juni.

Europeiska rådet antog korta slutsatser om den europeiska terminen inför medlemsstaternas framtagande av nationella reformprogram samt stabilitets- och konvergensprogram. Stats- och regeringscheferna stämde av genomförandet av Europa 2020-strategin och såg fram emot den översyn av strategin som skulle göras under 2015.

Europeiska rådet ställde sig bakom den uppgörelse som gjorts om den gemensamma avvecklingsmekanismen i bankunionen och välkomnade framstegen i förhandlingarna om sparandedirektivet.

Stats- och regeringscheferna höll en kort diskussion om industrins konkurrenskraft och antog slutsatser om hur den kunde stärkas, bland

annat genom fokus på kunskaper, immaterialrätt och nyckelteknologier, liksom en väl fungerande inre marknad och fri, rättvis och öppen handel.

Europeiska rådet genomförde en längre diskussion om klimat och energi. Slutsatser antogs med innebörden att kommissionens förslag till nytt klimat- och energiramverk för perioden 2020–2030 skulle utgöra grunden för den fortsatta diskussionen. Stats- och regeringscheferna var eniga om att det nya ramverket skulle bygga på principerna om samstämmighet mellan utsläppsminskningar, energieffektivitet och förnybara energikällor och försörjningstrygghet och flexibilitet för medlemsstaterna. Europeiska rådet skulle vid sitt möte i juni stämma av hur långt arbetet nått, med sikte på ett beslut vid toppmötet den 23–24 oktober.

Stats- och regeringscheferna bekräftade vidare målet om att fullborda den inre marknaden för energi 2014 och att utveckla länkar så att ingen medlemsstat är isolerad från det europeiska nätverket för gas och elektricitet 2015. Europeiska rådet bad kommissionen om en fördjupad studie av EU:s energisäkerhet och att i juni presentera en plan för hur EU:s energiberoende kunde minskas.

Förberedelserna för toppmötet med Afrikanska unionen den 2–3 april diskuterades och Europeiska rådet betonade vikten av att utveckla ett jämbördigt partnerskap och stärka samarbetet kring handel, rättsstaten och mänskliga rättigheter. Europeiska rådet välkomnade också åter- upptagandet av förhandlingarna för ett enat Cypern.

Extrainsatt middag med stats- och regeringscheferna den 27 maj

Stats- och regeringscheferna möttes den 27 maj vid en informell middag för att diskutera utfallet av valet till Europaparlamentet, vilka politikområden som EU bör fokusera på framöver, processen för att nominera en ny ordförande i kommissionen och presidentvalet i Ukraina.

Stats- och regeringscheferna konstaterade att utfallet av valet till Europaparlamentet innehöll budskap om både kontinuitet och förändring. När det gällde framtida prioriteringar för EU diskuterades ett antal områden: reformer för ökad konkurrenskraft, jobb och tillväxt, en väl fungerande ekonomisk och monetär union, klimat och energi, rättsliga och inrikes frågor och EU:s roll i världen. Europeiska rådets ordförande lyfte särskilt fram behovet av en gemensam förståelse för vad som bör göras på nationell nivå respektive EU-nivå, i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Vid middagen fick ordföranden i uppdrag att konsultera de nya gruppledarna i Europaparlamentet när dessa väl valts och de 28 stats- och regeringscheferna om en ny kommissionsordförande för att därefter återrapportera till Europeiska rådet.

Stats- och regeringscheferna diskuterade även situationen i Ukraina. I ett gemensamt uttalande välkomnade de att söndagens presidentval hade kunnat hållas, trots utmaningarna i vissa regioner i östra Ukraina. De uppmanade alla parter att erkänna utgången av valet. Stats- och regeringscheferna uttryckte även sin förväntan på Ryssland om att samarbeta med den legitima presidenten, dra tillbaka sina trupper från gränsen och använda sitt inflytande över separatister för att trappa ned

Skr. 2014/15:65

situationen. Stats- och regeringscheferna bekräftade också sitt stöd till Ukrainas politiska och ekonomiska reformer.

Slutligen uttryckte stats- och regeringscheferna solidaritet med befolkningen i Serbien, Bosnien-Hercegovina och Kroatien när det gällde översvämningarna på Balkan.

Europeiska rådet 26–27 juni

Europeiska rådets möte inleddes i Ypres för att uppmärksamma minnet av första världskrigets utbrott. Mötet fortsatte på sedvanligt sätt i Bryssel. Vid mötet avhandlades ett antal frågor. Europeiska rådet fattade beslut om ny kommissionsordförande och en s.k. strategisk dagordning med EU:s prioriteringar för de kommande åren. Dessutom diskuterade stats- och regeringscheferna nya riktlinjer för samarbetet avseende rättsliga och inrikes frågor, Ukraina, den europeiska terminen och ramverket för klimat och energi för 2030.

Europeiska rådet beslutade att föreslå Jean-Claude Juncker för Europaparlamentet som ny ordförande i kommissionen. Europeiska rådets ordförande fick också i uppdrag att genomföra konsultationer med anledning av ytterligare utnämningar. I detta sammanhang enades man även om en strategisk dagordning med nyckelprioriteringar för de kommande fem åren, och man uppmanade EU:s institutioner och medlemsstaterna att fullt ut genomföra dessa prioriteringar i sitt arbete. Prioriteringarna är

1.En union med sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft,

2.En union som gör alla medborgare mer delaktiga och skyddar dem,

3.En energiunion med en framåtblickande klimatpolitik,

4.En union med frihet, säkerhet och rättvisa och

5.Unionen som en stark global aktör.

I slutsatserna från mötet framhölls att Europeiska rådet avser se till att genomförandet av prioriteringarna följs upp.

Europeiska rådet antog även strategiska riktlinjer för samarbetet på området för frihet, säkerhet och rättvisa. Med utgångspunkt i tidigare program konstaterades i slutsatserna att den övergripande prioriteringen nu är att konsekvent införliva och effektivt genomföra och konsolidera befintliga rättsliga instrument och politiska åtgärder. Riktlinjerna berör bl.a. områden som grundläggande rättigheter, asyl och migration och rättsligt samarbete. Europeiska rådet uppmanade EU:s institutioner och medlemsstater att se till att dessa riktlinjer följs upp med lämpliga lagstiftningsåtgärder och operativa åtgärder och kommer under 2017 att genomföra en halvtidsöversyn.

Stats- och regeringscheferna undertecknade associeringsavtal med Georgien och Moldavien och de återstående delarna av avtalet med Ukraina. Stats- och regeringscheferna träffade Ukrainas president och diskuterade situationen i Ukraina. I slutsatserna från mötet förväntade sig Europeiska rådet att ett antal åtgärder skulle ha vidtagits senast måndagen den 30 juni: en OSSE-mekanism för övervakning av eldupphör och kontroll av gränsen ska ha överenskommits, tre gränsposteringar ska ha återgått i ukrainsk kontroll, gisslan ska ha frigivits och substantiella förhandlingar om presidentens fredsplan ska ha inletts. I slutsatserna konstaterades även att rådet skulle utvärdera

situationen och vid behov anta ytterligare restriktiva åtgärder om villkoren inte uppfylls.

I närvaro av chefen för Europeiska centralbanken avslutade Europeiska rådet den fjärde europeiska terminen. Europeiska rådet slog fast ett antal utmaningar som EU alltjämt står inför som hög arbetslöshet, höga skulder och låg tillväxt, och konstaterade att den finanspolitiska konsolideringen därmed måste fortsätta.

Europeiska rådet diskuterade även regelförenkling (lagstiftningens ändamålsenlighet) och gick igenom de framsteg som har gjort på området på basis av ett meddelande av kommissionens på området. I slutsatserna uppmanades rådet att fortsätta granskningen. Slutsatserna slår även fast att regelförenkling ska genomföras med beaktande av skyddet för konsumenter och arbetstagare samt hälso- och miljöskydd.

På basis av återrapportering från Europeiska rådets ordförande stämdes läget av när det gäller det nya ramverket för klimat och energi. Europeiska rådet beslutade att återkomma till diskussionerna i oktober då de övergripande klimat- och energimålen för 2030 skulle beslutas. Stats- och regeringscheferna diskuterade även försörjningstrygghet på energiområdet, inklusive ett antal brådskande åtgärder på området. Som en del av förberedelserna inför Europeiska rådets oktobermöte ombads rådet att ytterligare analysera andra åtgärder på medellång och lång sikt för att öka EU:s energitrygghet.

Europeiska rådet godkände rådets beslut att bevilja Albanien kandidatlandsstatus. Europeiska rådet välkomnade också Litauen som euroområdets nittonde medlem.

Extrainsatt möte i Europeiska rådet den 16 juli

Europeiska rådet hade ett extrainkallat möte den 16 juli för att framförallt diskutera utnämningen av EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, men också posten som ordförande för Europeiska rådet och andra topposter.

Mötet inleddes som vanligt med ett kort utbyte med talmannen för Europaparlamentet, Martin Schulz, som bland annat talade om de olika utmaningar som EU nu står inför. Ledarna diskuterade därefter situationen i Ukraina och Israel Gaza. Det hölls även en diskussion med den nyvalde ordföranden för kommissionen, Jean-Claude Juncker.

Europeiska rådets ordförande informerade stats- och regeringscheferna om de konsultationer som han hade genomfört med medlemsstaterna inför mötet och konstaterade att det inte hade gått att nå enighet om en ny hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik eller ordförande för Europeiska rådet. Europeiska rådet enades därför om att återkomma till och fatta beslut om utnämningarna vid ett extrainsatt möte den 30 augusti.

Stats- och regeringscheferna hade även en diskussion med kommissionens nyvalde ordförande om den strategiska dagordning som överenskoms vid Europeiska rådet i juni. I slutsatserna från mötet betonades vikten av att EU fokuserar på de områden där unionen kan göra skillnad och Europeiska rådet återupprepade sin avsikt att kontinuerligt följa upp de strategiska prioriteringarna.

Skr. 2014/15:65

Europeiska rådet diskuterade även situationen i Ukraina och beklagade att de steg som hade efterfrågats i Europeiska rådets slutsatser från den 27 juni inte hade följts. Europeiska rådet beslutade därför att utvidga de restriktiva åtgärderna för att rikta dem mot enheter, inbegripet ryska enheter, som materiellt eller ekonomiskt stöder åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas suveränitet, territoriella integritet och oberoende. Europeiska rådet begärde också att man överväger möjligheten att inrikta sig på personer eller enheter som aktivt tillhandahåller material eller ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattare som bär ansvaret för den olagliga annekteringen av Krim eller destabiliseringen av östra Ukraina. Europeiska rådet uppmanade Europeiska investeringsbanken att ställa in undertecknandet av nya finansieringsinsatser i Ryssland. Medlems- staterna enades vidare om att samordna sina ståndpunkter inom direktionen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling i syfte att också ställa in finansieringen av nya insatser. Till sist uppmanade Europeiska rådet kommissionen att göra en förnyad bedömning av samarbetsprogrammen mellan EU och Ryssland i syfte att från fall till fall ta beslut om att ställa in genomförandet av EU:s bilaterala och regionala samarbetsprogram, förutom projekt som ute- slutande berör gränsöverskridande samarbete och det civila samhället.

Stats- och regeringscheferna uttryckte vidare sin djupa oro för det upptrappade våldet i Gaza och Israel, som i första hand slår mot civila. Båda sidor uppmanades att trappa ned konflikten, få ett slut på våldet, ge tillträde för humanitärt bistånd och återgå till lugn. Europeiska rådet underströk också det angelägna i att återuppta fredsförhandlingar som syftar till en tvåstatslösning.

Europeiska rådets extrainkallade möte den 30 augusti

Europeiska rådets diskussion fokuserade på den ryska aggressionen mot Ukraina som stats- och regeringscheferna fördömde. Med anledning av det förvärrade läget i Ukraina och att Ryssland eskalerat inflödet av ryska trupper och materiel, hade Ukrainas president Petro Porosjenko inbjudits att tala inför rådet. Petro Porosjenko varnade för att landet stod på randen till fullskaligt krig med Ryssland och presenterade sin fredsplan. Europeiska rådet uppmanades att reagera med skärpta sanktioner.

Stats- och regeringscheferna enades om att fördöma den ryska militära aggressionen på ukrainskt territorium och kräva att de ryska styrkorna och vapnen omedelbart dras tillbaka. Europeiska rådet beslutade att ge i uppdrag åt kommissionen och utrikestjänsten att inom en vecka presentera förslag på skärpta ekonomiska sanktioner. I detta förslag skulle det ingå en reglering så att alla personer och institutioner som stod i förbindelse med separatisterna i Donbass-regionen kunde listas och bli föremål för restriktiva åtgärder.

Efter en kort diskussion kunde Europeiska rådet enas om att utse Polens premiärminister Donald Tusk till ny ordförande för Europeiska rådet och ordförande för eurotoppmötena. Italiens utrikesminister Federica Mogherini utsågs till EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik.

Stats- och regeringscheferna diskuterade ekonomiska frågor mot bakgrund av de senaste uppgifterna om att återhämtningen framför allt i

euroområdet gick långsammare än beräknat. Europeiska rådet diskuterade bland annat den konferens om sysselsättning som den italienska regeringen planerade att hålla i oktober månad 2014 på stats- och regeringschefsnivå.

Europeiska rådet berörde också akuta kriser i EU:s närområde. Stats- och regeringscheferna uttryckte sin djupa oro över det upptrappade våldet i Syrien och Irak, terrororganisationen ISIL:s övergrepp och kränkningar mot religiösa och etniska minoriteter och utsatta grupper. Stöd uttrycktes till enskilda medlemsstaters beslut att erbjuda militär utrustning till Irak och den kurdiska regeringen. Åtgärder för att förhindra EU-medborgare att bege sig till oroshärdar för att delta i strid diskuterades och rådet uppmanades att före årets slut slutföra arbetet med registret för passageraruppgifter som en av dessa åtgärder.

Europeiska rådet välkomnade vapenvilan i Gaza och uppmanade parterna att respektera den. Parterna uppmanades även att verka för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen i Gaza bland annat genom att lyfta blockaden, och att återuppta förhandlingar för att uppnå en tvåstatslösning.

Det eskalerande våldet i Libyen fördömdes starkt och stats- och regeringscheferna uppmanade alla parter att acceptera ett omedelbart eldupphör, ingå en vapenvila och inleda en nationell dialog för att uppnå långsiktig stabilitet.

Europeiska rådet antog slutsatser om ebola och underströk vikten av att omvärlden ger koordinerat stöd till de drabbade länderna.

Europeiska rådets möte den 23–24 oktober

Diskussionen vid Europeiska rådet koncentrerades till EU:s klimat- och energipaketet för perioden 2020–2030 och en uppgörelse kunde slutligen nås. Överenskommelsen innebar bland annat att utsläppsminskningarna ska uppgå till minst 40 procent, målet för förnybart till minst 27 procent och målet för energieffektivisering till minst 27 procent. I och med den nya överenskommelsen kombineras den tidigare beräkningsgrunden för bördefördelning mellan medlemsstaterna, BNP per capita, med kostnadseffektivitet som grund (insatser ska göras där de gör störst nytta). Alla medlemsstater ska bidra med utsläppsminskningar, vilket är en ny och viktig princip. Utsläppshandelssystemet förstärks genom en stabilitetsmekanism. Utsläppsrätter ska kunna fördelas fritt i medlems- stater med ett välstånd (BNP) under 60 procent av EU-snittet i syfte att modernisera energisektorn. Uppgörelsen innebar också att stöd införs för en utökad facilitet för innovation och demonstrationsprojekt med 400 miljoner utsläppsrätter. Vidare skapas en ny fond som omfattar 2 procent av utsläppsrätterna och där intäkterna ska gå till medlemsstater med ett välstånd (BNP) under 60 procent av EU-snittet för användning till energieffektivisering och modernisering av energisektorn. När det gäller försörjningstrygghet innehöll överenskommelsen bland annat en målsättning om 15 procent sammanlänkning av elnät.

Den utrikesfråga som fick störst uppmärksamhet vid toppmötet var ebola. En samordnare för EU:s insatser i kampen mot ebola utnämndes.

I diskussionen om situationen i Ukraina kunde Europeiska rådet bekräfta sin hållning inför de förestående ukrainska parlamentsvalen den

Skr. 2014/15:65

26 oktober. De senaste ansträngningarna för att nå en fredlig lösning på konflikten i östra Ukraina välkomnades samtidigt som Ryssland upp- manades att bidra till nedtrappning.

Europeiska rådet uttryckte stöd till Moldavien inför den omfattande reformagendan i landet liksom förväntningar om fria och rättvisa val till parlamentet den 30 november. Europeiska rådet signalerade därutöver stor oro över de ökade spänningarna i östra Medelhavet och Turkiet uppmanades att respektera Cyperns suveränitet.

Stats- och regeringschefernas diskussion om de ekonomiska frågorna koncentrerades till de vikande tillväxtsiffrorna och den ökande arbetslösheten. Europeiska rådet välkomnade investeringspaketet om 300 miljarder euro som kommissionsordförande Jean-Claude Juncker aviserat samtidigt som det välkomnade den arbetsgrupp som skulle ledas av EIB och kommissionen för att identifiera tillväxtstärkande åtgärder. Stats- och regeringscheferna diskuterade också de justerade EU-avgifterna och beslutade att EU:s finansministrar skulle mötas för att gå igenom beräkningsunderlaget.

Europeiska rådet antog beslutet om att utnämna kommissionen, som den 22 oktober godkändes av Europaparlamentet. Europeiska rådet ställde sig också bakom EU:s strategi för regionen kring Adriatiska havet och Joniska havet.

Detta toppmöte var det sista för Europeiska rådets utgående ordförande Herman Van Rompuy och kommissionens ordförande José Manuel Barroso. De avtackades av stats- och regeringscheferna.

Europeiska rådets möte den 18 december

Mötet var det första toppmötet under den nya ordföranden Donald Tusks ledning. Vid mötet diskuterades jobb- och tillväxtfrågor samt situationen i Ukraina.

Fokus för diskussionen om jobb, tillväxt och investeringar blev som väntat kommissionens förslag till en investeringsplan. Planen presenterades av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Europeiska rådet ställde sig i sina slutsatser bakom att en investeringsfond upprättas, att en funktion för rådgivning till olika aktörer inrättas och uppmanade till förbättringar i investeringsklimatet.

Det fanns vidare en enighet kring att fokus bör vara på att uppmuntra privata investeringar och att det är viktigt att projekten väljs ut av oberoende experter. Slutsatserna listar även ett antal områden som är viktiga för ett förbättrat investeringsklimat och som kan bidra till ökad tillväxt, som bättre lagstiftning, den inre marknaden för varor och tjänster, den digitala inre marknaden, innovation och handelsavtalet med USA (TTIP). Flera medlemsstater, inklusive Sverige, betonade vikten av sunda offentliga finanser och respekt för existerande regler i stabilitets- och tillväxtpakten.

Vidare innehöll slutsatserna korta skrivningar om skattefrågor och EMU-fördjupningen som inte föranledde någon längre diskussion.

Stats- och regeringscheferna diskuterade även Ukraina och antog korta slutsatser. Dessa gratulerar Ukraina till dess nya regering och slår fast att EU står redo att ytterligare stödja Ukrainas reformprocess tillsammans med andra givare och i linje med den konditionalitet som IMF sätter upp.

3.2	Europeiska terminen för stärkt ekonomisk	Skr. 2014/15:65
	samordning

Den fjärde europeiska terminen inleddes med att kommissionen den 13 november 2013 presenterade sin årliga tillväxtöversikt med förslag till prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i EU för det kommande året (se faktapromemoria 2013/14:FPM33). Vid Europeiska rådets möte i december 2013 bekräftades dessa prioriteringar av stats- och regeringscheferna som vägledning inför medlemsstaternas årliga rapportering inom ramen för Europa 2020-strategin (nationella reformprogram) och stabilitets- och tillväxtpakten (stabilitets- och konvergensprogram).

Efter att samtliga medlemsstater bidragit med sina nationella reform- program och stabilitets- eller konvergensprogram i april analyserade kommissionen dessa gemensamt med hänsyn till medlemsstaternas relativa utgångslägen och nationella förutsättningar. Resultatet av analysen presenterades den 2 juni i form av ett meddelande och förslag till landspecifika rekommendationer till samtliga medlemsstater samt till eurogruppen som helhet. Rekommendationerna identifierade de huvud- sakliga utmaningar som kommissionen ansåg att medlemsstaterna borde prioritera de kommande 12–18 månaderna för att leva upp till mål- sättningarna i Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionens förslag till landspecifika rekommendationer behandlades i juni i olika rådsformationer.

Vid Europeiska rådet den 26–27 juni avslutade stats- och regeringscheferna den europeiska terminen genom att anta slutsatser om medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Europa 2020-strategin (nationella reformprogram) och stabilitets- och tillväxtpakten (stabilitets- och konvergensprogram). Stats- och regeringscheferna ställde sig även bakom rådets förslag till rekommendationer som därefter antogs formellt av rådet i juli.

Samråd ägde rum med EU-nämnden ett flertal gånger mellan december och februari inför rådets behandling av tillväxtöversikten och i juni respektive juli inför antagandet av de landspecifika rekommendationerna.

Samråd med arbetsmarknadens parter, det civila samhället samt den lokala och regionala nivån har ägt rum vid ett flertal tillfällen under 2014.

3.3Sveriges nationella reformprogram 2014

Inom ramen för den europeiska terminen ska medlemsstaterna i april varje år överlämna nationella reformprogram till kommissionen där de med utgångspunkt i de integrerade riktlinjerna för Europa 2020-strategin redogör för genomförandet av Europa 2020-strategin i den nationella politiken. Sveriges nationella reformprogram 2014 överlämnades i april och där redogörs det för regeringens förslag till åtgärder i budgetpropositionen för 2014 och 2014 års ekonomiska vårproposition. Riksdagen tog del av reformprogrammet i april.

Skr. 2014/15:65 Det nationella reformprogrammet inleds med en beskrivning av det ekonomiska läget och en redogörelse för regeringens övergripande mål för den ekonomiska politiken och dess inriktning på kort och medellång sikt. Fokus läggs sedan på de nationella Europa 2020-målen och på åtgärder som vidtas för att hantera de utmaningar som också identifieras av de rekommendationer som Sverige fick inom ramen för den europeiska terminen 2013. Rapporten lyfter även fram andra viktiga områden för tillväxt som inte direkt kan kopplas till de nationella målen eller rekommendationerna som t.ex. den inre marknaden, EU:s strategi för Östersjöregionen samt sammanhållningspolitiken.

3.3.1Sveriges rekommendationer 2014

Inom ramen för den fjärde europeiska terminen antog rådet fyra landspecifika rekommendationer för Sverige om genomförandet av Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten. Sverige rekommenderades att göra följande:

– Fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik, bevara sunda offentliga finanser och se till att man håller fast vid det medelfristiga budgetmålet under den period som omfattas av konvergens- programmet, också med tanke på de utmaningar som den åldrande befolkningen utgör för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

– Dämpa hushållens låneökning och den privata skuldsättningen. I detta avseende begränsa effekterna av den gynnsamma behandlingen av lån i inkomstbeskattningen genom att stegvis begränsa skatteavdragen för räntor på bostadslån och/eller höja fastighetsskatten. Vidta ytterligare åtgärder för att öka amorteringstakten på bostadslån.

– Ytterligare effektivisera bostadsmarknaden genom fortsatta reformer av hyressättningssystemet. I synnerhet tillåta mer marknads- orienterade hyror genom att röra sig bort från bruksvärdessystemet och ytterligare avreglera vissa segment på hyresmarknaden samt ge större avtalsfrihet åt enskilda hyresgäster och hyresvärdar. Förkorta och förenkla plan- och överklagandeprocesser genom att sänka och slå samman administrativa krav, harmonisera byggkrav och standarder mellan kommunerna och öka öppenheten kring förfarandet vid marktilldelning. Uppmuntra kommunerna att upplåta egen mark för nybyggnation av bostäder.

– Vidta lämpliga åtgärder för att förbättra baskunskaperna och underlätta övergången från utbildning till arbetsmarknad, bland annat genom en större användning av arbetsplatsförlagt lärande och lärlingsprogram. Förstärka satsningarna för att effektivare inrikta arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder på lågutbildade och personer med invandrarbakgrund. Öka de tidiga insatserna och det aktiva uppsökandet av ungdomar som inte är inskrivna hos

	myndigheterna.
	Regeringen välkomnar de landspecifika rekommendationerna, och vill att
30	de fortsätter vara icke-bindande. De är ett instrument för att uppmana
30

EU:s medlemsstater att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och för att	Skr. 2014/15:65
uppfylla de mål som satts upp inom ramen för den ekonomisk-politiska

samordningen i EU. Det är viktigt att medlemsstaterna genomför nödvändiga reformer, inte minst reformer för att bryta EU-ländernas minskande konkurrenskraft och svaga tillväxt.

Kommissionens tillväxtöversikt för 2015

I november presenterade kommissionen sin årliga tillväxtöversikt för 2015, KOM(2014) 902. Tillväxtöversikten är startskottet för den europeiska terminen 2015, och i rapporten redogör kommissionen för sina övergripande prioriteringar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken för de kommande tolv månaderna.

För 2015 föreslår kommissionen ett integrerat förhållningsätt baserat på tre huvudlinjer: stimulans till investeringar, en förnyad vilja till strukturreformer och en ansvarsfull finanspolitik. Kommissionen framhåller behovet av att stimulera tillväxten genom ökade investeringar i ekonomin och uppmanar medlemsstaterna att ställa sig bakom den investeringsplan om 315 miljarder euro som man föreslagit. Vidare framhålls det fortsatta behovet av strukturreformer inte minst på nationell nivå i syfte att generera tillväxt, kunna minska skuldnivåerna och stimulera framväxten av fler och bättre jobb. Samtidigt måste en ansvarfull finanspolitik bedrivas för att minska underskotten i de offentliga finanserna och sänka skuldnivåerna i EU:s medlemsstater.

Regeringen välkomnar den årliga tillväxtöversikten och ser positivt på de tre huvudlinjer som kommissionen föreslår.

4 Utvidgningsprocessen

Utvidgningen är en av EU-samarbetets största framgångar. Den har medverkat till att stärka Europas säkerhet, ekonomiska utveckling och stabilitet. Sverige värnar att utvidgningens principer upprätthålls och att unionens åtaganden fullföljs. Viktiga framgångar under året har bland annat varit Serbiens förhandlingsstart och Albaniens kandidatlandsstatus. Framstegen ger belägg för utvidgningsprocessens fortsatta dragningskraft och centrala roll för att säkra fred, demokrati och rättsstatens principer i EU:s närområde.

4.1Kommissionens utvidgningsstrategi

Den 8 oktober presenterade kommissionen sitt årliga utvidgningspaket. Paketet innehåller följande dokument.

–En övergripande utvidgningsstrategi för perioden 2014–2015.

–Översynsrapporter för kandidatländerna Albanien, Makedonien (fYROM), Montenegro, Serbien, Turkiet och de potentiella kandidatländerna Bosnien och Hercegovina samt Kosovo.

Skr. 2014/15:65 I ett inledande horisontellt avsnitt betonar kommissionen utvidgningens tre pelare i form av fokus på rättsstatsfrågor, det ekonomiska kriteriet och en fungerande offentlig förvaltning. Därtill görs en tydligare koppling mellan förmedlemskapsstödet och de politiska reformprioriteringarna. Även i årets utvidgningsstrategi behandlas särskilt situationen för utsatta grupper i ansökarländerna, som hbtq-personer och romer. Vid rådet för allmänna frågor den 16 december antogs slutsatser om utvidgningen, som bekräftar kommissionens rapporter.

Sverige välkomnar överlag inriktningen att ta itu med de grundlägg- ande frågorna först och därmed stärka utvidgningens trovärdighet. Under behandlingen av utvidgningsstrategin har Sverige välkomnat dess sär- skilda fokus på yttrandefrihet och att jämställdhet fått en mer fram- trädande plats, men samtidigt påpekat att rapporterna måste jämställdhetsintegreras.

4.2Samarbets- och verifikationsmekanismen

Den samarbets- och verifikationsmekanism (CVM) som beslutades i samband med Bulgariens och Rumäniens EU-anslutning är fortsatt i kraft. Under året har kommissionen redovisat dessa länders utestående anpassningsarbete när det gäller rättsliga och inrikes frågor samt inom jordbruksområdet. Bulgarien fortsätter att uppvisa betydande brister i genomförandet av CVM:s riktmärken, främst inom rättssystemet, korruption och organiserad brottslighet. Även för Rumänien noterar kommissionen brister, samtidigt som vissa förbättringar kan skönjas.

4.3Turkiet

Turkiet bedriver anslutningsförhandlingar sedan 3 oktober 2005. Förhandlingstakten har varit relativt låg och hittills har 14 kapitel öppnats. Det senaste decenniets reformer i Turkiet har ökat respekten för demokratins spelregler. EU liksom Sverige välkomnar dessa steg i rikt- ning mot uppfyllandet av de politiska Köpenhamnskriterierna. Mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är centralt för en rättsstat. Denna reformtakt avstannade dock inför lokalvalet i mars 2014 och det första direkta presidentvalet i augusti 2014. I spåren av de åtal som väcktes den 17 december 2013 om korruption, med koppling till flera ledande politiska företrädare, genomfördes omfattande omplaceringar i rätts- väsendet som följd. Åtalen avskrevs under året utan att prövas i domstol.

Under våren skedde också flera inskränkningar på yttrandefrihetens område och den 16 december uttryckte rådet för allmänna frågor särskilt stor oro över de arresteringar av journalister och medieföreträdare som genomfördes den 14 december. Vidare har situationen i regionen, framförallt i Syrien och Irak, påverkat Turkiets politiska agenda.

Sedan regeringsombildningen i Turkiet i september har EU-närmandet fått ny kraft i turkisk politik. Den senaste översynsrapporten präglas av den allvarliga tillbakagång som skett under det senaste året när det gäller

rättsväsendet och grundläggande friheter. Sverige stöder denna analys

liksom kommissionens rekommendation att Turkiet och EU bör inleda Skr. 2014/15:65 förhandlingar om kapitel 23 (rättsväsende och grundläggande rättigheter)

och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) för att sätta mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i centrum för anslutningsprocessen. Vid rådet för allmänna frågor i december argumenterade flertalet medlemsstater just för vikten av att öppna kapitel 23 och 24.

Vid sidan av dessa formella förhandlingar argumenterar Sverige för att stärka samarbetsmöjligheterna inom områden som utrikespolitisk dialog, fördjupning av tullunionen samt visaliberaliseringsprocessen. Den sistnämnda har tagit positiva steg under året och återtagandeavtalet började gälla den 1 oktober. Framsteg i dialogen om visaliberalisering kommer även fortsättningsvis att grunda sig i att Turkiet på ett effektivt och konsekvent sätt uppfyller de krav som uppställs i vägkartan.

4.4Makedonien (fYROM)

Kommissionen upprepar i sin översynsrapport för sjätte året i rad rekommendationen om att inleda anslutningsförhandlingar om EU- medlemskap med Makedonien. Makedonien fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna även om förbättringar och reformer krävs på flera områden, bl.a. när det gäller yttrandefrihet och rättsväsendets oberoende.

När det gäller den olösta namnfrågan mellan Grekland och Makedonien pågår förhandlingar understödda av FN. Sverige fortsätter att förespråka att Makedonien ska få inleda anslutningsförhandlingar och att parterna i namnfrågan tar sitt ansvar för att finna en ömsesidigt acceptabel lösning.

Rådet för allmänna frågor beslutade i slutet av året att återkomma till frågan om en förhandlingsstart under 2015, på basis av en uppdatering från kommissionen om landets genomförande av viktiga reformer och på grundval av framsteg när det gäller att hitta en lösning i namnfrågan. Den olösta namnfrågan har medfört att beslut inte har fattats om förhandlingsstart.

4.5Montenegro

Montenegros medlemskapsförhandlingar inleddes år 2012. I enlighet med den nya förhandlingsmetodiken och den s.k. nya ansatsen ligger ett särskilt fokus på granskningen av rättsstatsfrågorna. Den nya ansatsen innebär att kapitel 23 (rättsväsende och fundamentala rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlingsprocessen. Dessa kapitel öppnades i december 2013 och då beslutades även 84 reformriktmärken för att vägleda arbetet. Med anled- ning av brister i tillämpningen tydliggjorde kommissionen i årets översynsrapport att takten i EU-närmandet skulle avgöras av Montenegros framsteg i att möta de krav som satts ut i reform- riktmärkena.

I samband med regeringskonferensen den 31 mars öppnades

förhandlingskapitel 7 immaterialrätt samt förhandlingskapitel 10

Skr. 2014/15:65 informationssamhälle och media. Vid regeringskonferensen den 24 juni öppnades förhandlingskapitel 4 fri rörlighet för kapital, 31 utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt 32 finansiell kontroll. I samband med regeringskonferensen den 16 december öppnades kapitel 18 statistik, 28 konsument- och hälsoskydd, 29 tullunionen samt 33 finansiella och budgetära bestämmelser.

Sedan tidigare har följande kapitel öppnats: 5 offentlig upphandling, 6 bolagsrätt, 20 näringsliv, 23 rättsväsende och fundamentala rättigheter, 24 rättvisa, frihet och säkerhet, 25 vetenskap och forskning samt 26 utbildning och kultur. Sammanlagt är totalt 12 kapitel öppnade. Granskningsprocessen av befintlig montenegrinsk lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning avslutades i maj.

Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna betonar Sverige aktivt vikten av att EU noggrant analyserar och håller rådet informerat om Montenegros reformarbete inom rättsområdet med fokus på organiserad brottslighet och korruption.

4.6Albanien

Under 2013 rekommenderade kommissionen att Albanien skulle beviljas kandidatlandsstatus. Rådet enades om att återkomma till frågan om ett eventuellt beslut i juni 2014. Efter framsteg inom rättsstatsområdet, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, och mot bakgrund av att valet och efterföljande regeringsskifte kunde genomföras i enlighet med internationella normer, beslutade rådet den 24 juni att bevilja Albanien status som kandidatland. Beslutet var ett viktigt symboliskt och politiskt steg i riktning mot framtida medlemskapsförhandlingar med EU.

För att Albanien ska anses redo att inleda förhandlingar om EU- medlemskap ställer kommissionen krav på att landet genomför en rad reformer. Det gäller bl.a. rättsstatens funktionssätt, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt att öka respekten för de mänskliga rättigheterna. EU har också understrukit vikten av en kontinuerlig och förbättrad dialog mellan regering och opposition samt ett konstruktivt arbete i parlamentet.

4.7Island

Efter regeringsskiftet 2013 beslutade Island att lägga anslutnings- förhandlingarna med EU på is. Därefter har inga överläggningar hållits. Hur Island kommer att gå vidare är fortfarande oklart. Från EU:s sida har det tydliggjorts att medlemskapet fortfarande kvarstår som möjlighet och att förhandlingarna kan återupptas om Island så önskar.

Fram till förhandlingsavbrottet uppvisade Island goda framsteg i sina medlemskapsförhandlingar med 27 kapitel öppnade för förhandling och 11 kapitel preliminärt färdigförhandlade.

4.8

Serbien

Skr. 2014/15:65

Efter att Europeiska rådet under 2013 beslutat om att inleda medlemskapsförhandlingar och anta det s.k. förhandlingsverket kunde det första formella förhandlingstillfället mellan Serbien och EU äga rum den 21 januari 2014. Beslutet om att inleda förhandlingar baserades framför allt på framstegen inom den EU-ledda normaliseringsprocessen med Kosovo.

Under året fortsatte den genomgång (screening) av befintlig serbisk lagstiftning i förhållande till EU:s lagstiftning som inleddes under 2013 och som ligger till grund för öppnandet av förhandlingskapitel. Öppnandet ska ske i enlighet med den nya förhandlingsmetodik, den s.k. nya ansatsen, som introducerades i och med Montenegros förhandlings- start. Den nya ansatsen ökar vikten av rättsstatsfrågorna genom att kapitel 23 och 24 öppnas tidigt och hålls öppna under hela förhandlings- processen. Ansatsen gäller även för frågor med koppling till normaliseringsdialogen mellan Serbien och Kosovo som samlas under kapitel 35 övrigt.

Grundtanken med den nya ansatsen är att ge så mycket tid som möjligt åt landet att genomföra reformer på området samt att maximera EU:s inflytande över processen. De första kapitlen väntas öppnas under den första halvan av 2015.

Dialogen mellan Serbien och Kosovo understöds av EU och sker under ledning av den höga representanten. Under 2013 gjordes en rad viktiga framsteg, särskilt den historiska överenskommelse som parterna ingick den 19 april. Under 2014 har begränsade framsteg gjorts, något som delvis härleds till att val ägt rum i både Serbien och Kosovo.

4.9Bosnien och Hercegovina

Bosniens politiska situation präglas av interna motsättningar, vilket fördröjer reformer som är nödvändiga för landets EU-närmande. Den bosniska befolkningens missnöje yttrade sig under våren i form av omfattande gatuprotester. I syfte att fästa fokus på åtgärder som kan förbättra situationen för Bosniens invånare lanserade kommissionen tillsammans med internationella finansiella institutioner en s.k. tillväxt- och sysselsättningspakt i början av sommaren.

Översynsrapporten för Bosnien, som presenterades av kommissionen i oktober, blev återigen svag i regional jämförelse och framhäver brister på i princip alla områden. En viktig källa till kritik är behovet av att anpassa författningen till Europarådets konvention för mänskliga rättigheter (ECHR). Kommissionen uppmanar Bosnien att skyndsamt etablera en mekanism som säkerställer en effektiv lagstiftningsapparat i landet. Man understryker också vikten av att godkänna den tekniska anpassningen av interimsavtalet och stabiliserings- och associeringsavtalet (SAA-avtalet) mellan EU och Bosnien som krävs med anledning av Kroatiens anslutning till EU.

Vid rådet för utrikes frågor i december beslutades det om en ny ansats för Bosnien i syfte att bryta dödläget i landets EU-närmanden. Ansatsen

bakgrund riktades under året stort intresse och förväntningar mot tillsättandet av en ny hög representant och formandet av den nya kommissionen.

Kommissionens nye ordförande, Jean-Claude Juncker, har genom den struktur och de arbetsformer han presenterat tydligt signalerat att den nya höga representanten, Federica Mogherini, i sin roll som vice ordförande i kommissionen ska leda och samordna alla kommissionärers arbete när det gäller EU:s externa relationer. Härigenom skapas nya förutsättningar att främja samstämmighet och effektivitet i EU:s externa agerande.

Federica Mogherini som tidigare var italiensk utrikesminister utfrågades av Europaparlamentet den 6 oktober och var en del av den kommission som kunde utses av Europeiska rådet den 23 oktober och tillträda den 1 november. Den höga representanten leder en kommissionärsgrupp för externt agerande. Gruppen avses ha månadsvisa möten och hade sina första möten i november och december.

Statistik som EEAS presenterade under hösten visar att målet om att diplomater från medlemsstaternas utrikesförvaltningar ska representera minst en tredjedel av EEAS-personal på chefs- och handläggarnivå nu har uppfyllts, då andelen är 33,4 procent. När det gäller fördelningen kvinnor–män är 31 procent kvinnor av den samlade EEAS-personalen (i Bryssel och på EU-delegationerna) på chefs- och handläggarnivå enligt de senaste statistikuppgifterna. På chefsnivå är andelen kvinnor 20 procent. En bra informell dialog har fortsatt att föras mellan EEAS- företrädare och representanter för medlemsstaterna om rekryterings- och personalpolitiska frågor av relevans för de anställda från medlems- staterna i EEAS. Ett särskilt nätverk finns, sedan hösten 2013, som samlar personalchefer från medlemsstaternas utrikesministerier och EEAS för diskussioner och erfarenhetsutbyte om personalrelaterade frågor, inklusive behovet av fortsatta ansträngningar för att uppnå en bättre genderbalans och förstärka jämställdhetsarbetet i vidare bemärkelse.

Den bredare informella dialog som alltsedan våren 2011 förts mellan företrädare för EEAS och medlemsstaterna om hur samarbetet mellan EEAS och medlemsstaterna ska kunna förstärkas, särskilt mellan EU- delegationerna och medlemsstaternas utlandsmyndigheter, har fortsatt under året. Dialogen rör ett brett spektrum av frågor, såväl tematiska diskussioner om olika policyområden som diskussioner om t.ex. informationsdelning, genomförandet av demarscher och praktiskt samarbete i form av samlokalisering m.m.

Sverige har under året fortsatt att verka för en stark och väl fungerande utrikestjänst, grundat på synen att den gemensamma utrikestjänsten är ett viktigt verktyg för en samlad och effektiv extern politik. Sverige har särskilt lyft fram vikten av att fullt ut utnyttja den höga representantens roll i kommissionen för att ytterligare utveckla samarbetet mellan EEAS och kommissionen. Sverige har också betonat vikten av ett nära samarbete med medlemsstaterna. Sverige välkomnar den nya kommissionens arbetssätt, inte minst den tydliga roll den höga representanten har fått när det gäller att leda och samordna arbetet med de externa relationerna och de ambitioner hon gett uttryck för när det gäller att verka för en effektiv samordning över ett brett fält av politikområden och instrument i EU:s externa agerande.

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65	6	EU:s strategi för Östersjöregionen

EU:s strategi för Östersjöregionen har som övergripande mål att bidra till att rädda havsmiljön i Östersjön, att länka samman regionen och att öka tillväxten i regionen. För att nå dessa mål ska endast befintliga EU-medel tillämpas. Genom en tydligare förankring av strategins mål i det gemensamma regelverk som styr EU:s fonder och program för budgetperioden 2014–2020 har möjligheten att nå strategins mål stärkts. Under året har även en översyn av styrningen av makroregionala strategier ägt rum som bl.a. utmynnat i höjda förväntningar på ett ökat ägarskap av EU:s medlemsstater i själva genomförandet.

6.1Stärkt styrning av EU:s makroregionala strategier

I takt med att flera makroregionala strategier har tillkommit har också behovet av att se över formerna för dess genomförande ökat. Rådet upp- manade därför kommissionen att underlätta diskussionerna om att för- bättra styrningen och rapportera till rådet före utgången av 2014. Kommissionen presenterade sina slutsatser om hur styrningen av makro- regionala strategier bör stärkas i en rapport under första halvåret (se faktapromemoria 2013/14:FPM92). Rapporten bygger på erfarenheter från såväl EU:s strategi för Östersjöregionen som EU:s strategi för Donauregionen.

Kommissionens bedömning var att ett starkare politiskt ledarskap och ägarskap behövs i respektive makroregion och i de berörda länderna för att man fullt ut ska kunna ta tillvara på det mervärde och de synergier som samarbetet kan erbjuda. Kommissionen menade fortsatt att nuvarande system i allt för stor utsträckning har förlitat sig på kommissionen som främsta drivkraft. Bland rekommendationerna lyftes också vikten av ett brett deltagande från berörda aktörer fram, inbegripet parlament på olika nivåer, regionala myndigheter och det civila samhället.

Under andra halvåret antog rådet för allmänna frågor slutsatser om styrning av makroregionala strategier i vilka rådet slog fast att kommissionen även i fortsättningen ska spela en viktig roll i den strategiska samordningen där dess delaktighet medför ett tydligt mervärde, samtidigt som medlemsstaterna uppmanas förstärka sitt politiska ledarskap och ansvar för de makroregionala strategierna.

	6.2	Tydligare förankring i EU:s programperiod
		2014–2020
	En grundläggande princip för EU:s strategi för Östersjöregionen och
	övriga makroregionala strategier är dess budgetneutralitet. I stället ska
38	befintliga EU-medel användas för att genomföra strategins mål. För att

underlätta användningen av EU:s medel för att uppnå resultat har Skr. 2014/15:65 Sverige, tillsammans med ett flertal Östersjö- och Donauländer, verkat

för att strategin och det makroregionala arbetssättet ska beaktas i det fleråriga finansiella ramverk för 2014–2020 som reglerar Europeiska struktur- och investeringsfonderna, de s.k. ESI-fonderna. Detta arbete har gett resultat. Europaparlamentet och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för ESI-fonderna som antogs den 17 december 2013 slår fast att EU:s medlemsstater ska beakta makroregionala strategier och havsområdesstrategier samt säkerställa att fonderna stöder dess genomförande. I den s.k. partnerskapsöverenskommelsen mellan Sverige och kommissionen är det en uttalad ambition för programperioden 2014– 2020 att arbetet på ett tydligare sätt ska sträva mot målen i Europa 2020- strategin och i EU:s strategi för Östersjöregionen. Dessa mål omsätts sedan i de operativa programmen för respektive fond.

6.3Årligt forum i Åbo

Det femte årliga forumet för EU:s strategi för Östersjöregionen ägde rum i Åbo, Finland, den 3–4 juni i samband med Åbo stads Östersjövecka. Forumet arrangerades samtidigt med det 16:e Baltic Development Forum (BDF) och i samarbete med det finska ordförandeskapet i Östersjö- staternas råd. Över 1 200 personer besökte forumet under två program- fyllda dagar. Temat var tillväxt och vilka åtgärder som behövs för att gemensamt bidra till en inkluderande, sammanlänkad och välmående Östersjöregion. Som tidigare forum tilldrog sig även detta ett brett deltagande från hela Östersjöregionen i form av politiker och andra beslutsfattare, experter, ideella organisationer samt företrädare från såväl akademiska världen som den privata sektorn.

6.4EU:s strategi för adriatisk-joniska strategin

I juli presenterade kommissionen sitt förslag till en ny makroregional strategi för området kring Adriatiska havet och Joniska havet i form av ett meddelande (se faktapromemoria 2013/14:FPM94). Strategin antogs formellt vid Europeiska rådets möte den 23–24 oktober och blir den tredje makroregionanala strategin i ordningen.

Den nya strategin syftar till att fördjupa samarbetet mellan EU- medlemsstater och icke-EU-medlemsstater i det adriatisk-joniska havsområdet för att komma till rätta med gemensamma utmaningar och möjligheter för regionen. Strategin kommer att omfatta fyra EU-länder (Grekland, Italien, Slovenien och Kroatien) och fyra icke-EU- medlemsstater (Montenegro, Albanien, Bosnien och Hercegovina och Serbien). Huvudprioriteringarna är samlade till fyra samarbetsområden: maritim tillväxt, transport och energi, skydd av miljön, och hållbar turism. Strategin avser också att bidra till att främja EU-integrationen av länderna på västra Balkan. Den nya makroregionala strategin integrerar EU:s maritima strategi för Adriatiska havet och Joniska havet från 2012

samtidigt som den täcker in viss landbaserad verksamhet.

Skr. 2014/15:65	7	Ramverk för att stärka rättsstaten

	I mars presenterade kommissionen ett meddelande om inrättande av ett
	nytt ramverk i EU för att stärka rättsstaten (se faktapromemoria
	2013/14:FPM 73). Syftet med ramverket är att göra det möjligt för
	kommissionen att finna en lösning med en berörd medlemsstat för att
	avvärja systematiska och allvarliga hot mot rättsstatsprincipen.
	Ramverket som kompletterar överträdelseförfarandet enligt artikel 258 i
	EUF-fördraget och mekanismerna i artikel 7 i EU-fördraget, ska bestå av
	en process i tre steg: kommissionens bedömning, rekommendation och
	uppföljning. Ramverket presenterades vid rådet den 18 mars. Sverige
	välkomnade ramverket och dess övergripande utformning.
	Under hösten diskuterade rådet för allmänna frågor på det italienska
	ordförandeskapets initiativ hur rådet kunde utveckla sitt eget arbete för
	att stärka rättsstaten, parallellt med kommissionens ansvar som väktare
	av fördragen. Vid rådet i december antogs rådsslutsatser om att rådet ska
	hålla en årlig dialog om rättsstatsfrågor för att bidra till gemensam
	förståelse av efterlevnad av rättsstaten. Dialogen i rådet ska baseras på
	objektivitet, icke-diskriminering och likabehandling av alla medlems-
	stater och utformas så att de drar nytta av andra EU-institutioners och
	internationella organisationers instrument och expertis. Den årliga
	dialogen kan kompletteras med tematiska diskussioner. Erfarenheterna
	av dialogerna ska utvärderas i slutet av 2016.
	Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars, juni, november och
	december.
	8	Medborgarinitiativet
	Det europeiska medborgarinitiativet ger EU-medborgarna en formell
	möjlighet att direkt påverka arbetet på EU-nivå mellan valen till
	Europaparlamentet. Syftet är att förverkliga varje medborgares rätt att
	delta i unionens demokratiska liv. Sedan april 2012 har EU-medborgare
	möjligheten att, genom att lämna in ett medborgarinitiativ, begära att
	kommissionen ska lägga fram ett förslag i deras intresse. Ett initiativ ska
	stödjas av minst en miljon unionsmedborgare från minst en fjärdedel av
	medlemsstaterna. Det krävs minst 15 000 underskrifter från Sverige för
	att Sverige ska räknas som en av de medlemsstaterna. Minimiåldern för
	den som vill underteckna ett initiativ är den ålder som ger rösträtt i valen
	till Europaparlamentet, vilket i Sverige är 18 år.
	Under 2014 har två initiativ sänts till Valmyndigheten, som är behörig
	myndighet för kontroll och intygande av stödförklaringar från personer
	med svenskt personnummer. Dessa initiativ, och ytterligare ett som in-
	kom 2013, har sedan överlämnats till kommissionen. Ett initiativ avser
	regler kring mänskliga embryon och omfattar 2 468 godkända stöd-
	förklaringar från Sverige. Ett avser avskaffande av djurförsök och
	omfattar	7 761 godkända stödförklaringar. Det senaste initiativet har
40

Skr. 2014/15:65 DEL 3 EU:S FÖRBINDELSER MED

OMVÄRLDEN

12 Utrikes- och säkerhetspolitik

Målet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är bl.a. att skydda unionens gemensamma värden och intressen, stärka unionens säkerhet och främja internationellt samarbete. EU har under 2014 lett sammanlagt 17 civila och militära insatser i Europa, Afrika och Asien till stöd för internationell fred och säkerhet. Sverige har fortsatt att bidra till utvecklingen av denna förmåga och har engagerat sig i samtliga insatser.

12.1 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

EU definierar sin roll som global aktör

Från diskussionerna vid Europeiska rådet i december 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) upprättades närmare 60 olika uppdrag till institutionerna och medlemsstaterna i syfte att stärka och utveckla GSFP, civila och militära förmågor och försvarsindustri. I juli presenterade den höga representanten en lägesrapport som utvärderar framstegen.

I november bekräftade rådet i slutsatser behovet att skapa förutsätt- ningar för EU att axla ett större säkerhetsansvar och sitt åtagande att förstärka GSFP. Rådet välkomnade att mänskliga rättigheter och FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet upp- märksammades i EU:s krishanteringsinsatser. Rådet meddelade att ytterligare steg ska tas för att stödja partnerländer och regionala organisationer att höja sina förmågor att bidra till fred och säkerhet i sina områden. Rådet underströk även vikten av en väl fungerande försvarsindustri och antog ett policyramverk för cyberförsvar inom GSFP, ett ramverk för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete och framstegskatalogen som redogör för militära brister inom EU. Rådet ska under våren 2015 åter anta slutsatser om GSFP inför Europeiska rådets möte i juni 2015.

I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i december 2013 inleddes under året en översyn av EU:s militära snabbinsatsförmågor, finansiering av insatser och arbetet med att utveckla EU:s förmågor att ge stöd till

	partners, också med utrustning och utbildning.
	Insatser i kontinuerlig förändring
	EU:s militära och civila krishanteringsinsatser inom ramen för GSFP är
44	ett konkret uttryck för unionens vilja och förmåga att bidra till fred och
44

säkerhet. Sverige har fortsatt att bidra till utvecklingen av denna förmåga Skr. 2014/15:65 och har engagerat sig i samtliga insatser. Sammanlagt 17 insatser bedrevs

under året i Europa, Afrika, Mellanöstern och Asien varav fem var militära och tolv civila. Under året lanserades tre nya insatser, två civila i Mali respektive Ukraina och en militär i Centralafrikanska republiken.

Insatser i Afrika

Den militära insatsen EUFOR RCA upprättades i februari mot bakgrund av den allvarliga krisen i Centralafrikanska republiken. EU-styrkan gavs i uppgift att skydda flygplatsen såväl som civilbefolkningen i två distrikt i huvudstaden. Sverige har bidragit med visst flygtransportstöd till insatsen. På begäran av FN och Centralafrikanska republikens interims- president beslöt rådet i november att förlänga insatsen till den 15 mars 2015, för att därefter kunna lämna över till FN:s insats i landet. Rådet godkände i december ett krishanteringskoncept för en kommande militär rådsgivningsinsats i Centralafrikanska republiken (EUMAM RCA) som ska stödja landet i förberedelserna för en säkerhetssektorreform.

Som en del av EU:s övergripande Sahelstrategi upprättades i mars en förmågehöjande insats i Mali (EUCAP SAHEL Mali). Med uppdrag att bistå landets interna säkerhetsstyrkor att reformera sig är den ett civilt komplement till EU:s militära utbildningsinsats i landet (EUTM Mali). Tillsammans med EU:s civila förmågehöjande insats i Niger (EUCAP SAHEL Niger), som har ett liknande uppdrag, ska en regional samverkan på säkerhetsområdet främjas. På grund av det försämrade säkerhetsläget tvingades EU:s utbildnings- och rådgivningsinsats i Libyen (EUBAM Libya) att lämna landet under sommaren. Insatsen har kraftigt reducerats och arbetar i Tunis.

Det pågående engagemanget på Afrikas horn fortgick under året med tre GSFP-insatser som ömsesidigt förstärker varandra. EU:s militära utbildningsinsats för somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia) har fortsatt sitt arbete i nära samarbete med främst Afrikanska unionen. Insatsen har under 2014 flyttat från Uganda och etablerat verksamhet i Mogadishu. Under året har även insatsen genomgått en strategisk översyn som förordar ökad fokusering på strategisk rådgivning till somaliska försvars- och säkerhetsstrukturer. EUCAP Nestor bidrog fortsatt till att utveckla kustbevakningsförmågan i Djibouti, Tanzania, Seychellerna och i Somalia bl.a. för att motverka sjöröveri i området. Insatsen har under året fått ett nytt mandat och operationsplan med fokus på verksamhet i Somalia. EU:s marina insats utanför Somalias kust (EU NAVFOR Atalanta) har under året fortsatt att skydda hjälpleveranser från FN:s livsmedelsprogram till Somalia och tillsammans med andra internationella aktörer motverkat sjöröveri och bidragit till att hålla sjövägar öppna för handelstrafik. Under 2014 förlängdes insatsen till 2016 och mandatet utvidgades till att bistå övriga EU-aktörer i regionen med stöd. Regeringen har under hösten överlämnat en proposition till riksdagen om ett svenskt styrkebidrag till insatsen och riksdagen beslutade den 17 december att Sverige ska delta i insatsen under fyra månader från februari 2015.

Skr. 2014/15:65 Insatsen för polisreform i Demokratiska republiken Kongo (EUPOL DR Kongo) avslutades under året, medan insatsen för säkerhetssektor- reform (EUSEC DR Kongo) förlängdes till 30 juni 2015.

Insatser i Europa

På initiativ från Sverige, Polen och Storbritannien upprättades i juli en civil rådgivande insats i Ukraina, EUAM Ukraina. Den nya insatsen ska stödja reform av civila säkerhetssektorn, inklusive polisen och rättsväsendet samt ge råd till ukrainska myndigheter och bistå dem i att ta fram en strategi för reform av säkerhetssektorn, och att genomföra den. Målsättningen är legitima säkerhetsstrukturer som, under demokratisk kontroll, agerar i enlighet med rättsstatens principer, och har allmän- hetens förtroende. Sverige bidrog under året med tre personer i insatsen.

På Balkan fortsatte EU:s krishanteringsinsatser. Rättsstatsinsatsen i Kosovo (EULEX Kosovo) är EU:s överlägset största och mest komplexa civila insats hittills. Den har bidragit till rättsskipningen i Kosovo, gränshantering och till att stödja rättsväsendet i stort. Därtill har den stöttat i genomförandet av den EU-ledda dialogen mellan Serbien och Kosovo. Det nuvarande mandatet för insatsen sträcker sig till juni 2016. I takt med att insatsen fasas ut för en övergång till EU:s instrument inom ramen för EU-närmandeprocessen minskar personalstyrkan successivt. Under året beslutade EU att EULEX Kosovo även ska stödja det kosovanska rättsväsendets hantering av inhuman behandling och organhandel i Kosovo genom en domstol utanför Kosovo.

EU:s militära insats i Bosnien och Hercegovina (EUFOR Althea) bidrog till att stödja reformeringen av den bosniska säkerhetssektorn. Styrkan bestod av ca 600 personer.

I Georgien bidrog EU:s civila observatörsinsats (EUMM Georgien) till stabilisering i landet genom sitt uppdrag att övervaka avtalet om eldupphör mellan Ryssland och Georgien från konflikten år 2008. Antalet observatörer uppgår till minst 200 i enlighet med EU:s åtagande. Rådet beslöt i december att förlänga insatsen med två år.

Insatser i Mellanöstern och Asien

I Mellanöstern har polisinsatsen i Palestina (EUPOL COPPS) fortsatt sitt arbete med fokus på att bygga upp den palestinska civilpolisen till stöd för en tvåstatslösning. De politiska förutsättningarna har saknats för att bedriva verksamhet vid EU:s stödinsats för gränsövergången i Rafah (EUBAM Rafah). EU utfäste sin beredskap att återaktivera (EUBAM Rafah) och att ta ytterligare ansvar för att bidra till att häva Gazas isolering.

Polisinsatsen i Afghanistan (EUPOL Afghanistan) fortsatte sitt stöd för att bygga upp den afghanska civila polisen. Rådet fattade i december beslut om att förlänga verksamheten till 2016. En viktig uppgift för polisinsatsen är övergången av verksamheten till nationella myndigheter och internationella organisationer. Från mitten av 2012 till slutet av 2014 hade insatsen en svensk chef.

Förbättrad förmåga att genomföra krishanteringsinsatser

EU:s förmåga att bidra till internationell fred och säkerhet är beroende av effektiva strukturer och kapaciteter för att besluta, planera, bemanna och genomföra militära och civila insatser. Under 2014 förlängdes EU:s operationscentrums (Opcen) mandat till 2016 och dess operationsområde utvidgades till koordinering och samordning av insatserna också i Sahel, utöver Afrikas horn.

Verksamheten inom ramen för den mellanstatliga europeiska försvarsbyrån (EDA) syftar till att stärka det europeiska förvars- samarbetet inom bland annat förmågeutveckling, forskning, materiel- utveckling och den försvarsindustriella basen. EDA har under året lett arbetet med att ta fram ett ramverk för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete. Ramverket syftar till att lägga grunden för ökad samordning och förmågeutveckling på försvarsområdet och antogs av rådet i november. Sverige har under arbetets gång verkat för att ramverket ska utgå från befintliga samarbetsprocesser inom EU och Nato och vara baserat på frivillighet och mellanstatlighet. Sverige har också samverkat i diskussioner med kommissionen och med EDA. I stor utsträckning har en gemensam syn uppnåtts, med fokus på genomförandet av det nya försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet och på generella åtgärder.

Samarbete med andra aktörer

EU:s samarbete med internationella och regionala organisationer är av stor betydelse. Under året gav rådet den höga representanten i uppdrag att förhandla ett ramavtal om samarbete med FN om samarbete inom krishantering.

Ett effektivt samarbete mellan EU och Nato är av betydelse för internationell krishantering. Vid Nato-toppmötet i Wales i september betonades vikten av ett fortsatt samarbete, vilket även välkomnades av rådet i november.

Samarbetet mellan EU och länderna inom Östliga partnerskapet har under året fortsatt att utvecklas inom frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Flera aktiviteter har genomförts. Sverige har fortsatt att bidra aktivt till samarbetet bl.a. genom att organisera besök till Nordiska stridsgruppens slutövning och EU:s insats i Georgien.

Samarbetet med regionala afrikanska organisationer som Afrikanska unionen (AU) och den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS har fortsatt att spela en framträdande roll i EU:s arbete för att stärka fred och säkerhet i Afrika. Vid toppmötet mellan EU och AU i april lyftes fred och säkerhet fram som högsta prioritet i det fortsatta samarbetet. Bland flera uttalade nyckelambitioner ska den politiska dialogen och arbetsmetoderna utvecklas om hur säkerhetsutmaningar i Afrika gemensamt ska bemötas. Operationaliseringen av den afrikanska säkerhetsarkitekturen APSA ska stärkas, i synnerhet genom ökat stöd till regionala beredskapsstyrkan ASF och genom stöd till träning och förmågeuppbyggnad.

Under året fortsatte även samarbetet med ett antal länder utanför EU som deltar i unionens fredsfrämjande insatser. EU fattade beslut om ett

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65 ramavtal med Colombia och Sydkorea om deltagande i krishanterings- insatser. Fler liknande ramavtal med andra nationer är att vänta under den närmaste tiden.

Konfliktförebyggande och medling

Efter närmare fyra års förberedelser invigdes Europeiska fredsinstitutet (EIP) formellt i maj av Sverige, Finland, Belgien, Italien, Luxemburg, Polen, Schweiz, Spanien och Ungern. EIP är en oberoende organisation som ska bidra till och komplettera EU:s globala fredsarbete, framförallt genom medlingsinsatser och dialogarbete. Organisationen har sitt säte i Bryssel. Europaparlamentet, kommissionen och EU:s utrikestjänst har erbjudits observatörsplatser i EIP:s styrelse. I slutsatserna från rådet för utrikes frågor den 12 maj välkomnas bildandet av EIP och det noterades att dess resurser på ett flexibelt sätt ytterligare förstärker de handlingsmöjligheter som finns tillgängliga för EU inom området.

Kvinnor, fred och säkerhet

Sverige arbetar aktivt inom EU för att stärka genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) och de efterföljande resolutionerna 1820, 1888, 1889, 1960, 2106 och 2122 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna behandlar frågan om hur krig och konflikter påverkar kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Arbetet vilar på en helhets- syn på säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Sverige har ett särskilt intresse av, och ansvar för, att resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna genomförs fullt ut i EU:s freds- och säkerhetsskapande arbete – såväl i den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken som inom humanitära och återuppbyggnadsinsatser och långsiktigt utvecklingssamarbete i konflikt- och postkonfliktländer. I rådsslutsatserna vid rådet för utrikes frågor den 17 november konstaterades att särskild uppmärksamhet ägnats åt stöd för resolution 1325 vid genomförandet av EU:s krishanteringsinsatser.

Utveckling och säkerhet

Under året har EU:s arbete med klimat och säkerhet framskridit. EU har internt och i internationella sammanhang fortsatt arbetet med bl.a. tidig varning och konfliktförebyggande, konflikthantering och fredsbyggande. Syftet med tidig varning är att identifiera och hantera konfliktrisker innan de blir materialiserade. Ett sätt att granska globala konfliktrisker har arbetats fram och tillämpats på prov i Sahel och Centralasien, och håller nu på att presenteras globalt. EU har även varit fortsatt verksam inom ramen för överenskommelsen om fredsbyggande och statsbyggande i sviktande och konfliktdrabbade stater (”New Deal for Engagement in Fragile States”). När det gäller genomförandet av överenskommelsen på landnivå har man varit mest aktiv i Somalia.

12.2	EU som aktör i FN	Skr. 2014/15:65
EU:s status i FN regleras av, och formaliserades genom, resolution
65/276 i maj 2011. Liksom tidigare år har EU under 2014, med aktiv
svensk medverkan, spelat en viktig roll i FN:s arbete. EU har fortsatt att
vara drivande i flera förhandlingsprocesser, resolutioner och initiativ.
Därutöver är många av EU:s medlemsstater betydande aktörer i FN.
EU har talat i flera debatter i FN:s generalförsamling och regelbundet
hållit anföranden i öppna tematiska och geografiska debatter i FN:s
säkerhetsråd, bl.a. de årliga debatterna om resolution 1325, barn i väpnad
konflikt och skydd av civila. I FN:s arbete med att genomföra
resolutionerna 1325 och 1820 (och de efterföljande resolutionerna) har
EU varit en viktig aktör. Sverige och EU har också stöttat FN:s general-
sekreterares särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikt.
Samarbetet mellan EU och FN när det gäller fredsfrämjande insatser
har fortsatt att utvecklas under året. FN och EU genomför krishanterings-
insatser sida vid sida i bland annat Mali, Centralafrikanska republiken,
Kosovo och i Somalia. Koordinering av insatserna görs både i fält och
mellan FN-sekretariatet och EU:s utrikestjänst. Ett närmare samarbete
mellan rådssekretariatet och FN-sekretariatet i New York har konsoli-
derats. Möten har ägt rum mellan säkerhetsrådets medlemmar och EU:s
kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik.
I FN är EU en ledande aktör inom de olika organ som behandlar
mänskliga rättigheter. EU har under året varit djupt engagerat i att verka
för att FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève ska bli ett verksamt
forum för behandling av såväl utvecklingen i världens länder som av
tematiska frågor på området.
EU spelar en aktiv och pådrivande roll såväl i ansträngningarna för att
uppnå millenniemålen inom FN som i förhandlingar om en ny
dagordning efter 2015 med globala mål för hållbar utveckling. Det är
genom EU som Sveriges talan förs. Rådsslutsatser antogs den 16
december som lade grunden för EU:s agerande i de multilaterala
förberedelserna inför ett FN-toppmöte i september 2015 om dessa mål.
EU har arbetat aktivt för fortsatt reformering och modernisering av
FN:s styrning och förvaltning. Med Sverige i en drivande roll fick EU i
början av året gehör i generalförsamlingen för användningen av
strukturerade dialoger i FN:s program och fonder, som väntas skapa
flexiblare och mer förutsägbar finansiering. Samtidigt har EU betonat
vikten av effektiv användning av organisationens resurser, prioriteringar i
verksamheten och budgetar på rimliga nivåer. Medan EU:s medlems-
stater är överens om vikten av att reformera säkerhetsrådet finns i nuläget
ingen gemensam EU-position för hur en sådan reform bör se ut.
12.3	OSSE och Europarådet
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

Under året har OSSE:s verksamhet dominerats av den ryska aggression
som har lett till den pågående krisen i Ukraina, vilket har genomsyrat
även EU:s arbete i organisationen. EU har drivit frågan om krisen och	49
	49

Skr. 2014/15:65 OSSE:s möjligheter att bidra till en lösning på konflikten i såväl OSSE:s löpande verksamhet som vid den årliga översynskonferensen om den mänskliga dimensionen (HDIM) och det årliga ministermötet. I det löpande arbetet har EU inom den första dimensionen verkat för att förstärka OSSE:s kapacitet inom rustningskontroll och militär transparens, konfliktförebyggande och krishantering. Arbetet har dock försvårats till följd av krisen i Ukraina. EU har även prioriterat arbetet inom OSSE:s tredje dimension, där frågor om mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati, inklusive mediefrihet, behandlas. EU har även riktat fortsatt stort fokus på transnationella hot, cyberfrågor och gränssäkerhet.

Europarådet

Samarbetet mellan Europarådet och EU återspeglas i ett samarbetsavtal från 2007. Dessutom finns ett särskilt samarbetsavtal mellan Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien samt gemensamma biståndsprogram. Under senare år har ett gemensamt ramverk för demokratiarbete och normutveckling inom arbetet för mänskliga rättigheter utvecklats.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande inträdde en skyldighet för EU att ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En anslutning skulle innebära att EU och dess institutioner kommer att sättas under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av konventionen.

Kommissionen har tidigare begärt att EU-domstolen skulle yttra sig över om avtalsutkastet är förenligt med EU-fördragen och den 18 december meddelade EU-domstolen att avtalsutkastet inte fullt ut ansågs förenligt med EU-fördragen. En analys av domstolens yttrande görs nu inom Regeringskansliet för att reda ut vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska komma till stånd så snart som möjligt. Arbetet med anslutningen kommer således att fortsätta, men processen har även resulterat i ökad dialog även på andra områden och avsikten är att även se över möjligheterna för EU att ansluta sig till andra Europaråds- konventioner och att närma sig Europarådets arbete på korruptions- området (GRECO).

Under 2013 antog EU:s utrikesministrar prioriteringar för samarbetet med Europarådet för åren 2014–2015. Konsultationer sker åter- kommande mellan Europarådets generalsekreterare och kommissionens ordförande, kommissionens vice ordförande, höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt andra kommissionärer. Dessa konsultationer har bland annat resulterat i ett gemensamt uttalande om dödsstraffet.

12.4 Internationella brottmålsdomstolen

	Det finns ett starkt stöd från EU till Internationella brottmålsdomstolens
	(ICC) arbete för att förebygga folkmord, brott mot mänskligheten och
50	krigsförbrytelser och förhindra att förövarna av dessa brott får straffrihet.
50

Stödet manifesterades och tydliggjordes 2011 genom ett rådsbeslut och Skr. 2014/15:65 handlingsplan om ICC. EU har under året fortsatt arbetet med

genomförande av dessa dokument.

Enskilda länder som ännu inte tillträtt Romstadgan uppvaktades med uppmaning om att tillträda den. Redan anslutna stater påmindes om den skyldighet de har att samarbeta med domstolen. Den höga representanten gjorde flera uttalanden till stöd för ICC, bl.a. vid fall av icke-samarbete med domstolen. EU verkade även för att de lagändringar som krävs för att leva upp till stadgans bestämmelser genomförs i statsparternas nationella lagstiftning. Stöd har vidare getts till enskilda organisationer som på olika sätt främjar universell anslutning till domstolens stadga och ICC:s arbete.

12.5Respekten för mänskliga rättigheter i världen

EU har ett starkt engagemang och är en global aktör för de mänskliga rättigheterna. EU:s arbete baseras på det strategiska ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati som EU:s utrikesministrar antog i juni 2012. Ramverket innehåller en politisk deklaration och en handlingsplan med drygt 90 åtgärder som ska genomföras före utgången av året. En ny handlingsplan har förhandlats under året. Genomförandet av handlingsplanen följs upp i EU:s årliga rapport för mänskliga rättigheter. Utöver det strategiska ramverket har drygt 150 landstrategier utarbetats sedan 2012, med prioriteringar inom området mänskliga rättigheter för varje land, och arbetet med att genomföra dessa pågår.

Under året har EU antagit nya riktlinjer för yttrandefrihet online och offline. Riktlinjernas syfte är att ge stöd och vägledning åt ambassader och EU-delegationer runt om i världen i syfte att uppnå en mer enhetlig och tydlig gemensam EU-politik för mänskliga rättigheter. EU:s arbete för mänskliga rättigheter som skyddet av religions- och övertygelsefrihet, kampen mot dödsstraff, tortyr, våld mot kvinnor och diskriminering av hbt-personer, skyddet av människorättsförsvarare, barnets rättigheter, barn i väpnade konflikter och respekten för den internationella humanitära rätten har fortsatt i enlighet med de EU-riktlinjer som finns på dessa områden.

Under året har flera individuella fall där människorättsförsvarares mänskliga rättigheter kränkts tagits upp genom uppvaktningar och ut- talanden. EU har också systematiskt uppmärksammat, i tal och på andra sätt, den globala trenden mot att försvåra civilsamhällets möjligheter att verka. I december hölls EU:s årliga forum för frivilligorganisationer med temat frihet på nätet.

FN:s arbete för mänskliga rättigheter har hög prioritet för EU. Rådet antog i februari en strategi för EU:s agerande i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott under året. I FN- arbetet bidrog EU under året till att situationen i Vitryssland fortsatt uppmärksammades, genom en förlängning av specialrapportörens mandat. Mandatet innehas av OSSE:s f.d. representant för mediefrihet som årligen rapporterar om situationen för mänskliga rättigheter i Vitryssland. EU-länder har också varit mycket aktiva att presentera

Skr. 2014/15:65 nationella initiativ som rönt brett stöd från EU, bl.a. på området kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter. I juni antogs en resolution om mänskliga rättigheter och internet, med konsensus och på svenskt initiativ, i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

I FN:s generalförsamling har EU under året framför allt arbetat för antagande av resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, Nordkorea och Iran samt tematiska resolutioner, exempelvis om religions- och övertygelsefrihet och om barnets rättigheter.

EU:s särskilda representant (EUSR) för mänskliga rättigheter har under året genomfört ett stort antal dialoger, resor och besök bl.a. i Myanmar, Egypten, Ryssland, Kina och Sydafrika där han inledde EU:s dialog om mänskliga rättigheter. EU genomförde särskilda dialogmöten om de mänskliga rättigheterna med ett 30-tal organisationer och stater. Sverige har stött den särskilde representantens arbete genom sekondering av en rådgivare till EUSR:s stab.

	12.6	Nedrustning och icke-spridning
	Massförstörelsevapen
	Sverige har verkat för en tydlig nedrustnings- och icke-spridningspolitik
	för EU. Under året fortsatte EU att följa upp den strategi mot spridning
	av massförstörelsevapen som rådet antog 2003. Inom ramen för strategin
	antas regelbundet rådsbeslut till stöd för de olika internationella
	konventionerna på området. Uppföljning sker även genom en s.k.
	ickespridningsklausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland. Vidare
	fortsatte under året genomförandet av den handlingsplan om icke-
	spridning som EU antog 2008.
	Den höga representanten fortsatte under året att å de permanenta
	säkerhetsrådsmedlemmarnas (Frankrike, Storbritannien, Kina, Ryssland
	och USA) samt Tysklands vägnar leda de diplomatiska samtalen med
	Iran för att nå en lösning på frågan om Irans kärntekniska program. En
	sex månaders gemensam handlingsplan för förhandlingar som syftar till
	en allomfattande lösning trädde i kraft i januari och förlängdes i juli till
	den 24 november. Den gick i korthet ut på vissa begränsade sanktions-
	lättnader i utbyte mot vissa begränsningar i Irans kärntekniska program
	och ökad transparens genom utökad övervakning av det internationella
	atomenergiorganet. I november enades parterna om att fortsätta förhandla
	och under tiden förlänga handlingsplanen till den 30 juni 2015. Sverige
	har stöttat EU:s sanktionspolitik mot Iran och samtidigt förespråkat en
	fortsättning av de diplomatiska ansträngningarna att lösa frågorna kring
	Irans kärntekniska program.
	EU deltog aktivt i den tredje förberedande konferensen inför
	ickespridningsfördragets (NPT) översynskonferens 2015. EU var även
	fortsatt engagerad i genomförandet av NPT:s handlingsplan från 2010,
	som innehåller åtgärder för nedrustning, icke-spridning respektive fredlig
	användning av kärnenergi. EU verkade till stöd för processen för en
	massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern.
	EU fortsatte också att stödja USA:s och Rysslands bilaterala överens-
52	kommelser	om att minska de båda ländernas antal kärnvapen och

uppmuntrade till vidare neddragningar av arsenalerna utöver transparens- och förtroendeskapande åtgärder.

En universell ratificering av provstoppsavtalet (CTBT) förblir en utrikespolitisk målsättning för EU som under året fortsatt främja avtalets ikraftträdande. Som ordförandeland i EU och inkommande hög representant talade Italiens utrikesminister Federica Mogherini vid ministermötet i CTBT:s vängrupp i september. Hon deltog också i det möte i provstoppsavtalsorganisationen CTBTO som Sverige stod värd för i april.

EU fördömde Nordkoreas avfyrningar av ballistiska robotar i juni. EU har även verkat för att förhandlingar ska kunna inledas om ett avtal som förbjuder produktion av klyvbart material för vapenändamål (FMCT).

EU har uttryckt starkt stöd för FN:s säkerhetsrådsresolution 2118 (2013) och beslutet av Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) om omedelbar eliminering av Syriens kemiska vapen. EU har bidragit med 17 miljoner euro från GSFP-budgeten och instrumentet för fred och säkerhet för att stödja FN:s och OPCW: s gemensamma mission i samband med destruktionen av Syriens kemiska vapen. Flera av EU:s medlemsstater, däribland Sverige, har bidragit med finansiella och andra åtgärder till stöd för insatsen. EU gjorde ett undantag från sin förordning om frysning av syriska tillgångar för att göra det möjligt för Syrien att infria sina åtaganden att finansiera destruktionen av kemiska vapen och produktionsanläggningar. EU har uttryckt oro över OPCW: s rapporter om användning av klorgas som kemiskt vapen i Syrien, i strid med C- vapenkonventionen.

EU:s arbete med att stärka skyddskapacitet för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och risker för närområdet har fortsatt. EU har medverkat som medlem i det globala partnerskapet mot spridning av material och teknologi för massförstörelsevapen till terrorister, och deltagit i möten inom initiativet för en global hälsosäkerhetsagenda. Syftet är att minska hot från utbrott av smittsamma sjukdomar vare sig de sker med avsikt, till följd av olyckshändelser eller av naturliga orsaker. EU:s bistånd till ebola-drabbade länderna har uppmärksammats inom ramen för båda dessa initiativ.

Konventionella vapen

EU:s strategi och handlingsplan för bekämpning av illegal spridning av små och lätta vapen (SALW), som antogs av Europeiska rådet 2005, har fortsatt att genomföras. Rådets slutsatser från 2008 om införande av en särskild SALW-klausul i samarbetsavtal mellan EU och tredjeland, har fortsatt följts upp. Arbete pågår för att bredda innehållet i denna klausul till att också omfatta FN:s vapenhandelsfördrag (ATT). EU bidrog aktivt till årets uppföljande möte för FN:s handlingsplan om SALW och till att mötet kunde enas om ett slutdokument som bekräftar och utvecklar åtagandena i handlingsplanen.

EU talade för unionen vid årets översynskonferens för Ottawa- konventionen, som förbjuder antipersonella landminor, bl.a. om stödet till minoffer och behovet av samordning med andra relevanta konventioner. EU har även fortsatt verkat för universell anslutning till

Skr. 2014/15:65

konventionen. Sedan 2012 är samtliga EU:s medlemsstater parter till konventionen.

Under årets statspartsmöte för konventionen om klusterammunition i San José höll EU ett gemensamt anförande om stödet till konventionen. EU betonade vikten av stöd till offren för klusterammunition och destruktion av existerande lager.

Rymden

EU, med stöd från bl.a. Sverige, fortsatte främja arbetet med att få till stånd en internationell uppförandekod för rymdaktiviteter baserat på det utkast som presenterades 2007, vilket Sverige har verkat för. EU anordnade en öppen konsultation i Luxemburg i maj med deltagande av ett 60-tal länder. EU genomförde även breda konsultationer i samband med första utskottet i FN:s generalförsamling i syfte att söka bredast möjliga stöd för koden.

12.7Strategisk exportkontroll

Krigsmateriel

Sverige har aktivt medverkat i utbytet av information om medlems- staternas tillämpning av den gemensamma ståndpunkten om vapenexport (2008/944/GUSP) och synen på enskilda exportdestinationer. Arbetet har inkluderat en förlängd översyn av den gemensamma ståndpunkten i enlighet med ståndpunktens artikel 15. Det beror i första hand på behovet av att anpassa ståndpunktens användarguide till ikraftträdandet av vapenhandelsfördraget ATT. Diskussioner har också förts om möjligheterna att utöka informationsutbytet när det gäller vissa särskilt känsliga destinationer. Översynen väntas komma att avslutas genom antagande av rådsslutsatser.

ATT har sedan öppnandet för undertecknande i juni 2013 samlat 122 underskrifter och 54 ratifikationer. Fördraget trädde i kraft den 24 december 2014. ATT är det första avtalet som sätter upp regler för internationell vapenhandel och har varit högt prioriterat för EU. Inom en månad efter fördragets öppnande för underskrift hade samtliga medlemsstater skrivit under. EU har spelat en viktig roll under förhandlingarna och Sverige har bidragit aktivt till detta.

ATT:s framgång är beroende av att så många stater som möjligt ratificerar och genomför avtalet. För att bidra till genomförandet har EU antagit ett treårigt program för genomförandestöd till tredjeland. Sverige och andra länder har anmält experter som står till förfogande för programmet. EU har även uppvaktat ett antal länder för att uppmuntra till undertecknande och tidig ratificering av fördraget. Sverige har i många fall deltagit i dessa uppvaktningar.

Produkter med dubbla användningsområden

Medlemsstaterna fortsatte sitt arbete att stärka regelverk, arbetsrutiner och samarbetsformer bl.a. som en följd av skyldigheter genom FN:s säkerhetsrådsresolutioner om icke-spridning och åtaganden i de

multilaterala exportkontrollregimerna Australiengruppen, Nuclear Skr. 2014/15:65 Suppliers Group, Zangger-kommittén, Missilteknologikontrollregimen

och Wassenaar-arrangemanget. Dessa regimer reglerar produkter med dubbla användningsområden inom de nukleära, biologiska, kemiska och konventionella vapenområdena.

I april antogs en EU-förordning (599/2014) som delegerar befogen- heter till kommissionen att uppdatera produktförteckningen i EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden.

En översyn av EU:s exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden inleddes med en grönbok 2011. Som en del i den pågående översynen presenterade kommissionen i april ett meddelande med optioner för hur EU:s exportkontrollsystem kan stärkas och ut- vecklas (se faktapromemoria 2013/14:FPM87). Rådet antog den 21 november rådsslutsatser för att ge politisk vägledning i den fortsatta processen. Kommissionen avser återkomma med konkreta lagstiftnings- förslag och förslag till andra åtgärder under första halvåret 2016.

12.8Sanktioner

EU använder så kallade riktade sanktioner som ett utrikespolitiskt instrument för att påverka regimer i vissa länder. Under året har EU genomfört FN-sanktioner, infört nya självständiga sanktioner eller förstärkt, förlängt, suspenderat eller moderniserat befintliga sanktioner när det gäller:

–Afghanistan

–Centralafrikanska republiken

–Egypten

–Elfenbenskusten

–Guinea

–Guinea-Bissau

–Irak

–Iran

–Jemen

–Kongo (Demokratiska republiken)

–Liberia

–Libyen

–Moldavien (avseende regionen Transnistrien)

–Myanmar (Burma)

–Nordkorea

–Ryssland

–Somalia

–Sudan

–Sydsudan

–Ryssland

–Syrien

–Tunisien

–Ukraina (främst avseende Krim och Donbass)

–Vitryssland

– Zimbabwe

Skr. 2014/15:65

Den rest som funnits av sanktionerna mot f.d. Jugoslavien i form av åtgärder till stöd för krigsförbrytartribunalen kunde avvecklas. EU:s sanktioner mot vissa andra länder har lämnats oförändrade under året. EU har dessutom under året beslutat om sanktioner mot personer och enheter som saknar särskild koppling till ett bestämt land eller en bestämd region. Detta gäller personer och enheter som har samröre med al-Qaida-nätverket. Vidare finns en separat ordning för sanktioner mot andra som är inblandade i terroristhandlingar.

Sverige har varit fortsatt drivande i frågan om rättssäkerhet och trovärdighet i EU:s sanktioner.

12.9Terrorism

EU har under året fortsatt sitt arbete mot terrorism internt inom unionen och externt med utgångspunkt i EU:s övergripande strategi mot terrorism. Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell samverkan baserad på multilaterala ramverk.

På det externa området har EU i stor utsträckning fokuserat på utvecklingen i Syrien och Irak och problemet med personer från medlemsstater som reser till konfliktområden i syfte att tränas eller delta i terroristaktiviteter. I oktober antogs en strategi för kampen mot terrorism/utländska stridande i Syrien och Irak. Sverige deltog aktivt i utformningen av strategin, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter, vikten av åtgärder för att förebygga radikalisering till våldsbejakande extremism och transparens i EU:s anti-terrorismarbete.

I juni antog EU:s utrikesministrar rådsslutssatser som fördömde kidnappningar utförda av terrorister i syfte att utverka lösensummor och uttalade stöd till medlemsstaternas insatser för att förhindra kidnappningar.

EU har även fokuserat på förebyggande insatser med särskild betoning på att motverka rekrytering och radikalisering och att bygga upp rätts- och polisväsendet i tredjeland. Kopplingen mellan utveckling och säkerhet har alltmer uppmärksammats inom ramen för arbetet mot terrorism. Utvecklingen i Sahel, på Afrikas horn och Pakistan har ägnats uppmärksamhet och varit föremål för särskilda insatser.

EU har medverkat i genomförandet av FN:s strategi mot terrorism och bidragit aktivt i arbetet med att försöka nå ett positivt avslut i de långvariga förhandlingarna om en övergripande FN-konvention mot terrorism.

12.10Cybersäkerhet

Cyber- och internetfrågor i ett brett, internationellt perspektiv ökar i utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Sverige fortsätter att bidra till policyutvecklingen när det gäller globala cyberfrågor inom EU och verkar aktivt för att utveckla uppföljningsarbetet till EU:s cyber-

säkerhetsstrategi – ”En öppen, säker och trygg cyberrymd”– som togs

fram 2013. Strategin berör såväl EU-interna som externa aspekter av Skr. 2014/15:65 internetrelaterade frågor i ett brett perspektiv och lyfter fram EU:s vision

och principer för hur unionens centrala värderingar och intressen ska tydliggöras och tillvaratas inom cyberområdet. Mänskliga rättigheter online, it-säkerhet, it-brottslighet, industri- och handelsrelaterade frågor liksom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inom cyberområdet är viktiga delar av strategin.

Övergripande rådsslutsatser på basis av strategin antogs 2013 och under 2014 har olika områden inom strategin följts upp, t.ex. med råds- slutsatser om internets förvaltning och förhandlingar om rådsslutsatser om EU:s cyberdiplomati.

Ett policyramverk för cyberförsvarsfrågor inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) har antagits som svar på en begäran från Europeiska rådet i december 2013, vilket också återspeglas i rådsslutsatserna allmänt om GSFP från november 2014. Genomförande och uppföljning av strategin, liksom andra frågor som berör EU:s internationella cyberpolitik, hanteras övergripande i ordförandeskapets vängrupp för cyberfrågor som tillsattes i slutet av år 2012 och vars mandat förlängdes med tre år under hösten 2013. Syftet med gruppen är att förbättra det horisontella arbetet, öka medlemsstaternas insyn och stärka samordningen såväl internt som externt när det gäller cyberfrågor i vid mening. Vängruppen ska vara ett strategiskt verktyg för unionens övergripande politiska mål på området.

Sverige verkar för en övergripande och strategisk inriktning och hantering av cyberfrågorna inom vängruppen. Sverige har varit drivande för att såväl strategin och dess uppföljningsarbete som gruppens fortsatta arbete ska bidra till policyutvecklingen av en global cyber- och internet- politik för EU, i linje med grundläggande värderingar och politiska prioriteringar som fred, säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling.

12.11Konsulär beredskap

EU:s medlemsstater fortsätter att arbeta med att stärka informations- och erfarenhetsutbytet för att utarbeta god praxis och smidiga samarbets- former i det dagliga konsulära arbetet. Verktyg och rutiner för samverkan vid större konsulära kriser som drabbar EU-medborgare har använts vid ett antal tillfällen under året. Förhandlingar kring ett förslag till nytt direktiv pågår.

Löpande informationsutbyte har ägt rum mellan EU-huvudstäderna om reseråd, strandsatta EU-medborgare och befintliga transportmöjligheter ut ur länder som drabbats av kriser, framför allt när det gäller utvecklingen i Ukraina under våren, sommarens händelser i Libyen, Gaza och Irak samt i samband med ebola-utbrottet i Västafrika.

Under året har grunden lagts för en försöksverksamhet för utökat konsulärt samarbete (CCI). Syftet med detta är att i några utvalda länder (Dominikanska republiken, Kambodja, Nepal, Nigeria och Tunisien) stärka det lokala samarbetet mellan EU:s medlemsstater och utforska möjligheter för därvarande EU-delegationer att bidra till detta. Verksamheten kommer att påbörjas under 2015.

Skr. 2014/15:65 EU-samarbetet på huvudstadsnivå har under året främst fokuserat på fortsatt behandling av kommissionens förslag till direktiv från december 2011 om konsulärt skydd för EU-medborgare utomlands (se fakta- promemoria 2011/12:FPM86). Enligt artikel 23 i EUF-fördraget har den EU-medborgare som befinner sig i ett tredjeland där hennes eller hans eget land saknar representation rätt att söka konsulär hjälp av någon annan EU-medlemsstat som finns representerad i landet, på samma villkor som den statens medborgare. Syftet med direktivet är att för- tydliga formerna för hur denna rätt ska tillgodoses. Sverige har hittills ställt sig försiktigt positivt till införandet av ett direktiv och välkomnar förslagets ambition att tydliggöra ansvaret för icke-representerade EU- medborgare och att fördjupa beredskapssamarbetet. Många medlems- stater värnar dock strikt den nationella kompetensen för de konsulära frågorna. Ett visst närmande medlemsstaterna emellan har likväl gjorts och det torde vara möjligt att nå ett avslut i förhandlingarna det kommande året.

13 Den gemensamma handelspolitiken

EU:s handelspolitik fokuserar på EU:s gemensamma agerande i skapandet av globala och regionala regler för import och export. Sverige är en stark förespråkare för fri och rättvis handel, ökad öppenhet och mot protektionism. EU:s externa handel bidrar till EU:s tillväxt och sysselsättning och är en central del i EU:s roll som global aktör.

I december 2013 kunde det noteras vissa framsteg för Doharundan på det multilaterala handelsområdet bl.a. genom ett avtal om handels- procedurer och överenskommelser om vissa frågor på jordbruks- och utvecklingsområdena. Förhandlingarna bröt dock samman under sommaren och framsteg kunde inte göras förrän i slutet på november då medlemmarna enades om en överenskommelse om handels- procedurer och livsmedelslagring.

Till framgångarna under året hör att EU:s förhandlingar med Kanada, Singapore och flera ekonomiska partnerskapsavtal kunde av- slutas. Tekniska framsteg har även gjorts på flera områden i förhand- lingarna med USA och Japan. Även när det gäller informationsteknik- avtalet (ITA) har framsteg gjorts om ett uppdaterat avtal.

13.1Världshandelsorganisationen

De förhandlingar som går under benämningen Doharundan omfattar bl.a. handel med jordbruksvaror, industrivaror och tjänster. Förhandlingarna, som inleddes 2001, har varit svåra och präglats av flera sammanbrott. Det finns få förhoppningar om att de skulle kunna avslutas i närtid. Vid Världshandelsorganisationens (WTO) nionde ministerkonferens på Bali i

december 2013 kom man överens om ett s.k. minipaket som innehöll

handelsprocedurer, jordbruks- och utvecklingsfrågor. Detta beslut var en Skr. 2014/15:65 stor framgång för WTO. Under året inleddes förberedelser för att

ratificera avtalet. Samtidigt gavs WTO:s förhandlingskommitté i uppdrag att ta fram ett arbetsprogram för att förhandla färdigt återstående områden inom Doharundan. Vid WTO:s allmänna råd i juli var meningen att det första steget i att ratificera handelsprocedursavtalet skulle ha tagits, men ett land blockerade detta. Andra medlemmar kunde inte acceptera de nytillkomna kraven och under hösten ägde konsultationer rum för att hitta vägar framåt. I mitten på november fann man en överenskommelse när det gäller lagerhållning av livsmedel, som möjliggjorde att alla medlemmar vid WTO:s allmänna råd den 27 november kunde ta tre dokument till beslut: ett uttalande från ordföranden i allmänna rådet, beslut och protokoll om handelsprocedurer samt beslut om livsmedelslagring. Förhoppningen är att det fortsatta arbetet med resterande Balibeslut, ska färdigställas under 2015 och att ett arbetsprogram för återstående delar av Doharundan är klart i juli 2015. Framsteg för förhandlingar inom plurilaterala områden som informationsteknikavtalet (ITA), tjänster och miljövaror och därtill hörande tjänster är också viktiga för Sverige.

Sedan maj 2012 pågår en översyn av ITA. Syftet är att utöka produktomfattningen och att även få fler länder att ansluta sig. ITA- avtalet innebär borttagande av tullar på viktiga insatsvaror för it- och telekomindustrin, vilket har bidragit positivt till den tekniska utvecklingen de senaste två decennierna och till världsekonomin i stort. Under 2013 gjordes framsteg i förhandlingarna om ett reviderat ITA- avtal och i marginalerna till APEC-mötet i Peking i mitten på november gjordes ytterligare framsteg. Det finns således förhoppningar om framgång inom en snar framtid.

Tjänstehandel borde helst förhandlas i WTO, men eftersom Doharundan inte gått framåt på tjänster förhandlas sedan i mars 2013 ett separat plurilateralt tjänsteavtal (TiSA). Förhandlingen omfattar 50 länder, nästan en tredjedel av medlemmarna i WTO, som står för 75 procent av världshandeln av tjänster. Särskilt intressanta för svensk del blir de TiSA-länder med vilka EU inte har frihandelsavtal eller aktiva förhandlingar.

Sedan juli pågår även plurilaterala förhandlingar om borttagande av tullar på miljövaror. Målsättningen är att nå en överenskommelse på området under 2015.

I december godkände WTO:s medlemmar Seychellernas anslutning till WTO och Seychellerna blev därmed organisationens 161:a medlem.

WTO:s tionde ministerkonferens planeras äga rum i Kenya i december 2015.

13.2 EU:s regionala och bilaterala handelspolitik

Regionala och bilaterala frihandelsavtal
EU förhandlar en rad bilaterala och regionala frihandelsavtal med
prioriterade länder och regioner som komplement till det multilaterala
regelverket i WTO.	59
	59

Skr. 2014/15:65

Förhandlingarna som EU har med USA om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal (TTIP) är de viktigaste regionala frihandelsförhandlingar som EU hittills har inlett. Avtalet är tänkt att bli mer omfattande och djupgående än något av de frihandelsavtal som EU tidigare ingått. Ett framtida avtal skulle ha stor betydelse för att stärka de transatlantiska relationerna såväl ekonomiskt som politiskt. Förhandlingarna förväntas gå in i ett intensivare skede den närmaste tiden. Efter att en allmän debatt har blossat upp under året har även beslutet fattats att offentliggöra EU:s förhandlingsmandat. Vidare har kommissionen hållit en offentlig konsultation om den delen av avtalet som berör investeringsskydd (ISDS).

EU:s förhandlingar med Kanada inleddes 2009 och avslutades i augusti 2014. Nästa steg är juridisk granskning och översättning av avtalet, varefter det ska godkännas av rådet och Europaparlamentet.

Förhandlingar med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och med Mercosur har pågått sedan 2003 och 1999 respektive, men rörelser framåt har på senare tid varit mycket begränsade.

Förhandlingarna med Singapore avslutades delvis i december 2012 och färdigställdes när förhandlingarna om investeringsskydd avslutades i oktober. Den 30 oktober meddelade kommissionen att man avser hän- skjuta avtalet till EU-domstolen för att pröva kompetensfrågan, dvs. om avtalet faller inom EU:s exklusiva kompetens eller om det omfattar om- råden som faller under medlemsstaternas kompetens, s.k. blandat avtal.

Även EU:s förhandlingar med Vietnam som inleddes 2012 går nu in i ett slutskede och beräknas kunna slutföras 2015. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Indien har pågått sedan 2007 men avstannat sedan ett par år tillbaka.

Förhandlingarna som EU har med Japan och som inleddes 2013 går framåt och ambitionen är att de avslutas under 2015.

Diskussioner pågår även för att fortsatt fördjupa existerande handels- relationer mellan EU och grannländerna i det Östra partnerskapet och Södra grannskapet. Förhandlingar om djupgående frihandelsavtal (DCFTA), som en del av breda associeringsavtal, inleds när respektive land är redo. Förhandlingarna med Ukraina om DCFTA avslutades i december 2011 och avtalet undertecknades i juni 2014. I september beslutade dock EU, Ryssland och Ukraina att skjuta upp den provisoriska tillämpningen av DCFTA till den 1 januari 2016 för att undgå ryska handelspolitiska åtgärder mot Ukraina. EU har i stället förlängt tillämpningen av sina autonoma handelspreferenser (ATM) till Ukraina. DCFTA-förhandlingar med Georgien och Moldavien avslutades sommaren 2013, undertecknades i juni 2014 och ratificeringen av associeringsavtalen, inkl. DCFTA, pågår i medlemsstaterna. Handels- delen av avtalen tillämpas provisoriskt sedan den 1 september.

De ekonomiska partnerskapsavtalen

Arbetet med att förhandla de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och AVS-länderna (ett 70-tal utvecklingsländer i Afrika, Karibien och Stilla havet) har under året gjort flera framsteg. Förhandlingarna om fullödiga EPA har under året avslutats med tre av de sju regionala grupper EU förhandlar med: ECOWAS (Västafrika), SADC

(södra Afrika) och EAC (Östafrika). EU och dess medlemsstater Skr. 2014/15:65 beslutade i december om undertecknande och provisorisk tillämpning av

avtalet med ECOWAS.

Processen har tidvis varit komplicerad då förhandlingarna sker mellan parter på olika utvecklingsnivåer. Av den anledningen finns en medvetenhet om betydelsen av stöd till AVS-länderna för anpassning och utveckling samt av att EU erbjuder ett generöst tillträde för produkter från AVS-länderna till EU:s marknad. Utgångspunkten för Sveriges position har varit att EPA-avtalen ska ge ökade förutsättningar för AVS- länderna att delta i, och dra nytta av, internationell handel som ett instrument för utveckling.

13.3EU:s arbete med ansvarsfullt företagande

Frågor om hållbart företagande (CSR) behandlas i en högnivågrupp med representanter från medlemsstaterna som möts två gånger per år. Under året har kommissionen följt upp åtgärder som aviserades i meddelandet om en CSR-strategi för 2011–2014, där fokus bl.a. har legat på hur EU kan underlätta samstämmigheten i hur medlemsstaterna genomför FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

Förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet inleddes i december 2013 och i september antog EU ett direktiv för obligatorisk hållbarhetsrapportering för större företag. Under våren presenterade kommissionen ett lagförslag om ansvarsfull handel med konflikt- mineraler som sedan dess diskuterats i rådet i väntan på behandling av Europaparlamentet.

13.4Övriga handelspolitiska frågor

13.4.1Investeringsskydd

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 har beslutsbefogenheten på investeringsområdet förskjutits från medlemsstaterna till EU. Denna förskjutning påverkar medlemsstaternas bilaterala investeringsskydds- avtal. En övergångsförordning för bilaterala investeringsavtal som reglerar avtalens EU-rättsliga status trädde i kraft den 9 januari 2013 (se även faktapromemoria 2009/10:FPM108). Investeringsskydd är en del i flera bilaterala frihandelsförhandlingar så som de pågående med USA och de avslutade med Kanada. Separata investeringsförhandlingar förs även med Kina och Myanmar. Sverige har också stött kommissionens strategi med offentliga konsultationer om tvistlösningsmekanismen mellan investerare och stat (ISDS) i frihandelsavtalet med USA och strävan att skapa principer för en modern tvistlösningsmekanism.

När EU sluter investeringsavtal med tredjeland kan en investerare från det landet väcka talan om den anser att EU eller en EU-medlemsstat har handlat på ett sätt som strider mot avtalet. En förordning trädde i kraft i fjol för att reglera hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas mellan EU

Skr. 2014/15:65 och medlemsstaterna liksom andra processfrågor (se även fakta- promemoria 2011/12:FPM167).

13.4.2Handelspolitiska skyddsåtgärder (antidumpningsåtgärder, antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder)

Handelspolitiska skyddsinstrument är samlingsnamnet för åtgärder (skyddstullar) mot import som befunnits vara prisdumpad eller subventionerad, eller mot import som kraftigt ökat. Åtgärderna får bara användas om man funnit att europeisk industri lider skada och det inte går emot EU:s intresse att införa åtgärderna.

Regeringen anser att handelsskyddsåtgärder, och i synnerhet antidumpningsåtgärder, är allvarliga ingrepp i det fria handelsutbytet och därför bör användas restriktivt. Regeringen har konsekvent framfört behovet av en reform av regelverket i frihandelsvänlig riktning.

Under året har Sverige fortsatt att kritiskt granska kommissionens förslag till åtgärder. Ett antal nya åtgärder har införts under året. Till detta kommer frågor om förlängning och utvidgning av existerande åtgärder. I de flesta fallen har förslagen godkänts med en klar majoritet. Sverige har följt sin traditionella frihandelslinje och motsatt sig förslag på nya och förlängda åtgärder. I september hade EU 97 åtgärder i kraft, vilket är en historiskt låg siffra och den lägsta sedan Sveriges EU-inträde. Som vanligt är Kina det land som flest nya undersökningar riktas mot.

Sverige har varit aktivt, såväl på egen hand som tillsammans med likasinnade länder, i kommissionens pågående ansats till modernisering av förordningarna på handelsskyddsområdet. Från svensk sida har det varit särskilt viktigt att försöka värna olika berörda parters möjlighet att fortsatt påverka kommissionens undersökningar, behålla regeln om användandet av lägsta tull och att undersökningarna och åtgärdernas införande kännetecknas av ökad transparens och förutsägbarhet.

13.4.3Internationell upphandling

Ett förslag till förordning om instrument för internationell upphandling som innehåller möjligheter att exkludera anbud från tredjeland och där internationella åtaganden om marknadstillträde inte gäller, presenterades under 2012. Syftet med förordningen är att göra det möjligt att på EU- nivå hindra utländska företag från vissa länder att delta i upphandlingar i EU, för att på så sätt göra det lättare att förhandla om förbättrat marknadstillträde på dessa länders upphandlingsmarknader. Svenska upphandlande enheter, som myndigheter, kommuner och landsting, skulle då inte kunna upphandla från dessa länder.

Sverige är kritiskt till förslaget av såväl principiella som ekonomiska, politiska och administrativa skäl. Bedömningen är att förslaget inte kommer att leda till bättre marknadstillträde för europeiska företag, inte resultera i att skattemedel spenderas effektivt eller förbättra relationerna till tredjeland (se även faktapromemoria 2011/12:FPM133). Det finns för

närvarande en kvalificerad majoritet, där Sverige ingår, emot förslaget i Skr. 2014/15:65 rådet.

13.4.4EU:s allmänna preferenssystem

Genom EU:s allmänna preferenssystem (GSP) erbjuds utvecklingsländer sedan 1971 tullsänkningar och tullfrihet vid import till EU. Syftet med systemet är att genom ökad handel skapa inkomster och därmed resurser för utveckling. GSP-systemet består av tre delsystem. Ett ”standard- paket” med delvisa eller fullständiga tullättnader för vissa varor (för närvarande omfattande 34 länder), ett GSP+-system med fullständiga tullättnader på samma varor som i ”standardpaketet” för länder vilka anslutit sig till – och följer – 27 uppräknade konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrätt och hållbar utveckling (för närvarande omfattande 13 länder), och ett särskilt system för de allra fattigaste länderna vilket erbjuder full tullfrihet för alla varor utom vapen och ammunition – Everything But Arms, EBA – (för närvarande omfattande 49 länder).

Från den 1 januari gäller ett reformerat regelverk för GSP-systemet. Genom reformen läggs tydligare vikt vid de fattigaste ländernas behov. Systemet ska gälla i tio år. EBA-systemet gäller dock tills vidare. Arbetet med GSP-systemet inriktas nu på tillämpningen av det reformerade regelverket. 2013 uppgick värdet av de produkter som importerades till EU med stöd av GSP-systemet till 93 miljarder euro.

13.4.5Aid for Trade

Aid for Trade-arbetet syftar till att ta ett helhetsgrepp om det handels- relaterade stödet till låg- och medelinkomstländer. Det handlar om att stödja deras deltagande i handelsförhandlingar och att utveckla kapacitet såväl att producera som att exportera och importera. Sverige har spelat en central roll i Aid for Trade-arbetet och fortsätter att avsätta betydande resurser på området.

Under året har arbetet inletts inför den femte globala översynen av Aid for Trade, som ska hållas den 30 juni–2 juli 2015. I centrum för Aid for Trade-dagordningen under både 2014 och 2015 står minskade handelskostnader som medel för att nå en inkluderande, hållbar tillväxt. Detta tema passar väl in i post 2015-processen.

Att minskade handelskostnader står i centrum följer även av arbetet med förenklade handelsprocedurer som förhandlades vid WTO:s ministermöte på Bali den 3–6 december 2013. Detta innebär också åtaganden om att utvecklingsländerna, främst de minst utvecklade, ska få bistånd för att kunna följa avtalet. I samband med mötet beslutades att Sverige skulle stödja ett institut i Tanzania (Trade Policy Training Centre in Africa) för utbildning av t.ex. tulltjänstemän.

Sveriges prioritering är fortsatt att analysera fattigdomsperspektivet i det handelsrelaterade biståndet för att se hur ökad handel gynnar de allra fattigaste människorna i låg- och medelinkomstländer.

Skr. 2014/15:65	13.4.6	Exportfinansiering
	Osäkerheten på finansmarknaderna har gjort att behoven av statliga
	exportkrediter fortfarande är större än före 2008. Regelverket på området
	förhandlas främst i OECD, och är införlivat i EU-rätten, men även i
	WTO.
	En separat internationell förhandlingsprocess som syftar till ett globalt
	regelverk som ska kunna ersätta OECD:s inleddes 2012. Sverige tillhör
	de pådrivande länderna inom EU-kretsen eftersom frågan om jämlika
	konkurrensvillkor inom exportfinansiering är viktig för svensk export.
	Under året har Sverige även genom EU drivit på för mer flexibla
	exportfinansieringsvillkor för klimatvänliga projekt inom OECD, t.ex.
	smarta elnät.

	14	EU:s utvecklingssamarbete

	EU och dess medlemsstater står för mer än hälften av världens totala
	bistånd (ODA). År 2013 motsvarade det 54 miljarder euro.
	Lissabonfördraget anger att utvecklingsmålen ska beaktas vid beslut
	inom EU:s olika politikområden som kan påverka låginkomstländer,
	för att främja en mer samstämmig politik för utveckling. Ny
	kommission och nya arbetsformer som lanserats av kommissionens
	nye ordförande stärker förutsättningarna för en samstämmig politik.
	Programmeringen av EU:s bistånd för perioden 2014–2020 pågår och
	EU:s	uppdaterade utvecklingspolitik får genomslag. Strategier
	(bilaterala, tematiska och regionala) har slagits fast och innehåller ett
	ökat fokus på mål och resultat och tydligare beaktande av EU:s
	grundläggande värderingar. EU-gemensam programmering genomförs
	i drygt 40 partnerländer varav Sverige deltar i drygt 20.

	14.1	Samstämmig utvecklingspolitik
	EU har ett fördragsbundet åtagande till samstämmig utvecklingspolitik,
	vilket innebär att ta hänsyn till utvecklingsmålen vid beslut inom olika
	politikområden med påverkan på utvecklingsländer. Inom EU går detta
	arbete under benämningen samstämmighet för utveckling (PCD). I linje
	med Sveriges politik för global utveckling (PGU) har Sverige sedan
	länge aktivt arbetat med PCD inom EU. Några exempel är Sveriges
	arbete för utvecklingsperspektivets genomslag i EU:s jordbruks- och
	fiskeripolitik och i EU:s bredare handelsagenda. Vidare är Sverige
	pådrivande inom EU för att utveckla EU:s s.k. samlade ansats att EU:s
	metoder och finansiella instrument ska användas flexibelt och effektivt.
	Under 2013 presenterade kommissionen den fjärde rapporten om EU:s
	arbete med PCD där EU-institutionernas och medlemsstaternas
	genomförande av PCD presenteras. Sverige var aktivt i förhandlingarna
	om rådsslutsatser om rapporten. Sverige betonar en starkare förankring
64	av PCD inom EU:s övriga politikområden, bättre uppföljning av PCD

inom EU och en starkare roll för EU-delegationerna i PCD-arbetet. När Skr. 2014/15:65 det gäller resultat inom PCD konstateras det i kommissionens rapport att

ansträngningar gjorts inom EU när det gäller oberoende utvärderingar av PCD, och att PCD har stärkts på landnivå (EU-delegationerna). Kommissionen arbetar även med att stärka sina konsekvensanalyser av policybeslut ur ett utvecklingsperspektiv. Även Europaparlamentet rapporterar om PCD och betonar i sin rapport 2014 bl.a. kopplingen mellan PCD och post 2015-agendan samt Europaparlamentets och nationella parlaments viktiga roll i PCD.

Kopplingen mellan PCD och den nya utvecklingsagendan efter 2015 är central för Sverige. För att bidra till den nya globala utvecklingsagendan behöver åtgärder inom olika politikområden sträva åt samma håll. I rådsslutsatser om post 2015-agendan driver Sverige bl.a. att samstämmighet och synergier mellan de tre dimensionerna av hållbar utveckling ska främjas, att samstämmighet för rättvis och hållbar utveckling ska öka på nationell, regional och internationell nivå och att uppföljningsmekanismer och bedömningsmodeller för en sådan ansats bör finnas.

PCD-frågan var upp vid rådet för utrikes frågor (utveckling) senast i maj.

14.2Agenda för förändring inklusive EU-gemensam programmering för ökad biståndseffektivitet

Målet med EU:s utvecklingspolitik är enligt Lissabonfördraget att minska och på sikt utrota fattigdomen. Sverige var drivande i framtagandet av rådsslutsatser om en ny strategisk inriktning för EU:s utvecklingssamarbete – den s.k. Agenda för förändring – och arbetar för att agendan ska få genomslag i programmeringen och genomförandet av EU:s bistånd. Ett exempel är att Sverige genom samverkan med EU- delegationer i fält och i arbetet i genomförandekommittéer bevakar att de grundläggande värderingar som lyfts fram i Agenda för förändring får genomslag i programmeringen av EU-biståndet för perioden 2014–2020.

Frågor som Sverige särskilt driver inom ramen för denna agenda är bl.a. att mer resurser riktas till områdena mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt till inkluderande och hållbar tillväxt för mänsklig utveckling.

För att få genomslag för Agenda för förändring har Sverige också under året varit drivande i arbetet med att ta fram ett resultatramverk som mer systematiskt kommer att kunna redogöra för resultat från EU:s projekt och program. I Agenda för förändring finns ett ökat fokus på resultat, uppföljning och resultatredovisning. Resultatramverket som tagits fram utgår från EU:s prioriteringar för utvecklingssamarbetet i agendan.

På samma sätt som andra givares resultatramverk kommer EU:s resultatramverk endast att fånga en del av EU-biståndets resultat och ge en ögonblicksbild av nyckelresultat på en övergripande nivå. Sverige har länge drivit frågan om förbättrad resultatuppföljning och resultat-

rapportering för EU:s olika biståndsinstrument. Sverige har under

Skr. 2014/15:65 arbetets gång betonat att resultatuppföljning måste kombineras med kvalitativ uppföljning och utvärdering för att kunna analysera hur biståndet har bidragit till långsiktiga resultat och varaktiga förändringar för människor som lever i fattigdom.

EU-gemensam programmering – som är en del av Agenda för förändring och EU:s svar på åtagande från Busan – har pågått i ett par år och genomförs eller planeras genomföras i drygt 40 länder. Etiopien, Mali, Rwanda, Kenya, Tanzania, Uganda, Mocambique, Bolivia, Afghanistan, Bangladesh, Burma/Myanmar, Kambodja, Georgien och Palestina är några av de länder som berör Sverige. EU-gemensam programmering av EU:s och medlemsstaternas bistånd syftar till ökad biståndseffektivitet och bättre resultat genom att minska fragmenteringen av det totala biståndet. En central del i detta är att planering och samordning av biståndet ska göras med utgångspunkt i samarbets- ländernas egna utvecklingsplaner, strategier för fattigdomsbekämpning eller motsvarande. Sverige har under året deltagit aktivt i att utveckla ett gemensamt metodstöd för att ge både EU-delegationer och medlems- staternas ambassader ökad vägledning för hur den EU-gemensamma programmeringen bättre kan planeras och genomföras i praktiken.

14.3 EU:s arbete för mänskliga rättigheter och demokrati

	I maj antogs rådsslutsatser om rättighetsperspektivet som metod i EU:s
	utvecklingssamarbete. Rådsslutsatserna bekräftar EU:s strategiska
	ramverk för mänskliga rättigheter och demokrati med tillhörande
	handlingsplan från 2012 och rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s
	yttre förbindelser från 2009 och understryker vikten av respekt för
	mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingssamarbete. I rådsslutsatserna
	välkomnas även verktygslådan för rättighetsperspektivet i EU:s bistånd,
	vilken färdigställdes och presenterades av kommissionen i maj.
	Verktygslådan innefattar förhållningssätt, tillämpning, integrering och
	genomförande och är avsedd att vägleda EU-anställda och andra aktörer i
	genomförandet av EU:s utvecklingspolitik. Kommissionen och EU:s
	utrikestjänst har till uppgift att övervaka och rapportera om arbetet med
	rättighetsperspektivets genomförande i EU:s bistånd. År 2016 förväntas
	en första utvärdering.
	Genomförandet av rådsslutsatserna om demokratistöd i EU:s yttre
	förbindelser fortskrider för att förbättra samstämmighet och effektivitet
	mellan utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitiken. Genomförandet av
	rådsslutsatserna är nu fokuserat på en andra generations pilotländer.
	Den demokratistödjande stiftelse (EED) som inledde sitt arbete 2013
	har under det senaste året etablerat sig som en viktig aktör i demokrati-
	främjandet. Stödet har hittills i huvudsak riktats till EU:s södra och östra
	grannskap. Ett beslut fattades dock i december om att utvidga EED:s
	geografiska verksamhetsområde. Sverige är en av de största givarna till
	EED och stöder aktivt processerna när det gäller genomförande av råds-
	slutsatserna om rättighetsperspektivet och demokratistöd i EU:s yttre
66	förbindelser.
66

14.4EU:s arbete med utveckling av den privata sektorn

Biståndets samverkan med den privata sektorn har fått ett allt större utrymme i den internationella biståndspolitiska diskussionen på senare år. I ljuset av detta har kommissionen presenterat ett meddelande på området (se faktapromemoria 2013/12:FPM89). Det åtföljdes av ett beslut om rådsslutsatser vid rådet för utrikes frågor i juni. En andra omgång rådsslutsatser antogs vid rådet i december.

I meddelandet, och i rådsslutsatserna från i juni, presenteras ett strategiskt ramverk där EU:s syn på samverkan mellan biståndet och näringslivet förtydligas. Ramverket består av ett antal principer som syftar till att stärka den privata sektorns roll som en partner i EU:s utvecklingssamarbete med målsättningen att uppnå inkluderande och hållbar tillväxt och därmed fattigdomsminskning. Genom ramverket poängteras vikten av att stödja bland annat marknadsutveckling, skapa ett företagsvänligt klimat och utveckla små och medelstora företag. EU vill också bidra till ökad tillgång till finansiella tjänster utformade utifrån behov i utvecklingsländerna och betonar vikten av att stärka lärande och kvinnligt entreprenörskap. EU:s stöd till den privata sektorn föreslås styras av ett antal principer som kompletterar principer om bistånds- effektivitet. Fokus ligger på sysselsättningsskapande, delaktighet och fattigdomsbekämpning, vilket innebär skapande av fler jobb med bättre arbetsförhållanden, en gradvis övergång från den informella till den formella ekonomin samt ekonomisk egenmakt för kvinnor och flickor, ungdomar och utsatta grupper. Stöd till den privata sektorns aktörer för- väntas även följa ett antal kriterier: mätbara utvecklingseffekter, ett tydligt mervärde och vikten av sociala-, miljömässiga- och finansiella standarder.

Den andra omgången rådsslutsatser tar arbetet vidare genom att fokusera på hur arbetet med den privata sektorn i biståndet kan gå till. Dessa rådsslutsatser betonar vikten av att dela erfarenheter länderna och aktörerna emellan för att kunna dra fördel av den privata sektorns resurs- er och kunskap för utveckling. Vidare betonas vikten av dialog mellan de privata och offentliga aktörerna och angelägenheten av att skapa ett för- delaktigt företagsklimat i samarbetsländerna. Särskilt betonas det sociala, miljömässiga och etiska ansvaret i värdekedjan och hur en integrering av dessa värden i företagens strategi och verksamhet kan stärka konkurrens- kraften för företaget och bidra till en hållbar utveckling.

Sverige har välkomnat såväl meddelandet som rådsslutsatserna och har varit pådrivande i arbetet som lett fram till dessa. Sveriges utgångspunkt har varit att samverkan med näringslivet ska vara baserat på ett antal grundläggande principer. All samverkan med näringslivet ska bidra till fattigdomsminskning. Biståndet och dess genomförande ska genomsyras av transparens, öppenhet och vara resultatinriktat. Biståndet ska vara obundet i enlighet med OECD/DAC:s regelverk. Likaså bör principen om hållbart företagande (CSR) och näringslivets ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna understrykas. Näringslivet har en viktig roll i det miljö- och klimatrelaterade arbetet, exempelvis hållbar konsumtion och produktion. Dessutom har Sverige särskilt betonat ökad jämställdhet som

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65 en förutsättning för att minska fattigdomen i världen och att kvinnors och flickors roll i utvecklingen är central, vilket bör återspeglas i ett ramverk för samverkan med näringslivet. Sveriges synpunkter har återspeglats i såväl meddelandet som rådsslutsatserna.

14.5Post 2015 – en ny agenda för global utveckling efter 2015

FN:s nuvarande utvecklingsmål, Millenniemålen, löper ut år 2015. Den nya agendan för globalt hållbar utveckling åren 2015 till 2030, inklusive de hållbara utvecklingsmålen (SDG), ska antas under general- församlingsveckan i september 2015. Förberedelserna inleddes år 2012 och under året har arbetet intensifierats. Processen har huvudsakligen framskridit inom ramen för två arbetsgrupper: den öppna arbetsgruppen för framtagande av hållbara utvecklingsmål (OWG SDG) och Expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling (ICESDF).

Arbetet i den öppna arbetsgruppen började redan under 2013 och fortgick mellan mars 2013 och juli 2014. Sverige deltog aktivt i hela processen och prioriterade särskilt de s.k. motvindsfrågorna, som sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter samt demokratiutveckling och frihet från våld. Under sommaren skiftades därefter fokus till förberedelser för framförhandlandet av en gemensam EU-ståndpunkt. En preliminär ståndpunkt för utvecklingsagendan angavs i rådsslutsatser i juni 2013 (se faktapromemoria 2012/13: FPM86).

Kommissionen presenterade i juni ett meddelande om EU:s prioriteringar inför de mellanstatliga förhandlingarna om post 2015- agendan (se faktapromemoria 2013/14:FPM97). Kommissionens meddelande lade grunden för höstens rådsslutsatsförhandlingar. När slutrapporten från den öppna arbetsgruppen presenterades för generalförsamlingen i augusti med förslag på 17 mål och 169 delmål fanns de svenska prioriteringarna inkluderade. I augusti presenterade även expertkommittén för utvecklingsfinansiering sin rapport med förslag till finansieringsmetoder av utvecklingsagendan.

De fyra dokumenten: den öppna arbetsgruppens rapport, expert- kommitténs rapport om utvecklingsfinansiering, de preliminära råds- slutsatserna från 2013 och kommissionens meddelande har legat till grund för EU:s förhandlingar under hösten om en gemensam ståndpunkt om utvecklingsagendan post-2015. Förhandlingarna har ägt rum inom ramen för EU:s globala arbetsgrupper under rådet för utrikes frågor. Ett sista grundläggande dokument, generalsekreterarens syntesrapport över post 2015-processen, presenterades i början av december. EU:s gemensamma ståndpunkt i form av rådsslutsatser antogs den 16 december vid rådet för allmänna frågor. Den gemensamma ståndpunkten kommer att vara ledstjärna för EU:s agerande i de mellanstatliga förhandlingarna inom FN som kommer att ta sin början i januari 2015. Den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (FfD), som äger rum i Addis Abeba i juli 2015, är en separat process men kommer att utgöra ett avgörande bidrag när det gäller hur den nya

Skr. 2014/15:65 militära aggression i östra Ukraina har lett till att EU har infört restriktiva åtgärder. Därutöver har EU gett ett omfattande stöd till att bekämpa spridningen av ebola-epidemin. EU har också följt konflikten i Syrien och reagerat på terrororganisationen ISIL:s framfart och det försämrade säkerhetsläget i Irak med ett omfattande humanitärt stöd. Dessutom har förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA (TTIP) fortgått.

15.1Samarbete mellan EU och EFTA-länderna

När det gäller Norges samarbete med EU har mandaten för EES och Norges finansiella mekanismer gått ut under året. Dessa instrument är en motsvarighet till EU:s sammanhållningspolitik. Förlängning av instrumenten har under året varit föremål för förhandlingar som efter en tids låsning nyligen återupptagits. Sverige är inte mottagare av medel från mekanismerna, men påverkas av att förhandlingarna inte kunnat slutföras eftersom det bl.a. även får konsekvenser för det bilaterala avtalet om tullfria kvoter för fisk.

Schweiz förhållande till EU och deltagande i den inre marknaden är reglerat i ett stort antal bilaterala avtal. Från EU:s sida är anpassningen till EU:s regelverk och en oberoende prövningsinstans i tvister mellan EU och Schweiz viktiga frågor. Diskussioner förs mellan EU och Schweiz om den närmare integrationen av Schweiz i EU:s inre marknad. Den 9 februari genomförde Schweiz en folkomröstning som godkände införandet av en grundlagsändring som syftar till att minska en ”mass- invandring”. EU har före och efter folkomröstningen varit tydligt med att detta står i strid med avtalet om fri rörlighet mellan Schweiz och EU. EU har, trots påstötningar från Schweiz, vägrat att omförhandla detta avtal.

Två möten hölls under året med EES-rådet som är Europeiska ekonomiska samarbetsområdets högsta organ (EU, Island, Liechtenstein och Norge). Vid novembermötet lyftes det bl.a. fram att framsteg gjorts när det gäller införlivningen av EU-lagstiftning i bl.a. Norge även om det konstaterades att mycket utestår.

	15.2	Nordliga dimensionen och EU:s deltagande i
		regionalt samarbete i norra Europa
	EU:s deltagande i regionalt samarbete i norra Europa bidrar till ett
	konstruktivt samarbete med Ryssland. Nordliga dimensionen (ND) är en
	gemensam politik mellan EU, Island, Norge och Ryssland. ND har
	utvecklats till ett väl fungerande ramverk för konstruktivt och
	resultatorienterat regionalt samarbete i en rad sektorer. För det konkreta
	samarbetet har fyra partnerskap bildats. Kommissionen deltar i alla fyra.
	Särskilt framgångsrikt är samarbetet inom ND:s miljöpartnerskap, där
	viktiga insatser görs för att åtgärda gränsöverskridande källor till
	förorening av Östersjön. Kommissionen deltar även som fullvärdig
	medlem i Östersjöstaternas råd (CBSS) och Barentsrådet (BEAC). EU:s
70	Kolarcticprogram stödjer finansiellt gränsöverskridande projekt i

Barentsregionen, och under året har arbetet med en ny programperiod till Skr. 2014/15:65 2020 slutförts. De arktiska frågorna tilldrar sig ett ständigt ökat intresse.

EU:s utrikestjänst och kommissionen presenterade i juni 2012 ett gemensamt meddelande om Arktis och i mars antog Europaparlamentet en resolution om Arktis. EU:s utrikesministrar antog i maj slutsatser om Arktis. Sverige välkomnar en aktiv EU-politik för Arktis. Sverige anser det viktigt att Arktiska rådet genomför beslutet från ministermötet i Kiruna den 15 maj 2013 om EU:s status som observatör i Arktiska rådet.

15.3EU:s grannskapspolitik – Östliga partnerskapet och Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i södra Medelhavsregionen

Den europeiska grannskapspolitiken (ENP) omfattar 16 länder i södra
Medelhavsregionen och i Östeuropa. EU:s grannskap har under året i hög
grad präglats av krishantering. I Östeuropa har Ryssland demonstrerat en
vilja att använda långtgående medel för att hävda sina intressen, med den
olagliga annekteringen av Krim som ett tydligt exempel. I det södra
grannskapet finns en blandning av fullskaligt krig, länder i sönderfall,
repressiva regimer och ett allt sämre klimat när det gäller mänskliga
rättigheter samt terrorism och stora flyktingströmningar. EU har svarat
på utmaningarna genom ett omfattande politiskt och ekonomiskt stöd till
de berörda länderna. En bred uppsättning instrument har använts,
inklusive reformstöd, riktade handelslättnader, makrofinansiellt stöd,
humanitära insatser och särskilda EU-missioner för att övervaka
vapenvila och stödja reformer på centrala områden. Mot bakgrund av
utvecklingen har den nya kommissionen tagit initiativ till en översyn av
ENP, i syfte att skapa en mer flexibel, skräddarsydd och effektiv politik.
Ett förslag väntas läggas fram under 2015.
I mars presenterade kommissionen och EU:s utrikestjänst det årliga
meddelandet om ENP, som bestod av ett övergripande meddelande, tolv
landspecifika lägesrapporter och två regionala rapporter (om Östliga
partnerskapet respektive södra Medelhavsregionen). Meddelandet
fokuserade på politikens genomförande under 2013 och innehöll detta år
inte några nya förslag för politikens utveckling. I syfte att utveckla ENP
förespråkades en ökad samstämmighet i EU:s politik och strömlinje-
formade beslutsprocesser för att snabbare och mer effektivt agera utifrån
förändrade förutsättningar.
I mars antogs också det nya europeiska grannskapsinstrumentet (ENI)
för 2014–2020. ENI omfattar totalt 15,4 miljarder euro för perioden.
Instrumentet syftar till att främja samarbete och integration mellan EU
och de 16 partnerländerna, särskilt genom att stärka genomförandet av
handlingsplaner och associeringsagendor som upprättats som en del av
den europeiska grannskapspolitiken. ENI kännetecknas av principen om
en incitamentsbaserad fördelning av stödet enligt principen om ”mer-för-
mer”. Detta innebär att de länder som gör reformframsteg när det gäller
demokrati och mänskliga rättigheter belönas med ökat stöd.
ENI bygger vidare på det tidigare Europeiska grannskaps- och
partnerskapsinstrumentet (ENPI).	71
	71

Skr. 2014/15:65	15.3.1	Partnerskapet för demokrati och delat välstånd i
		södra Medelhavsregionen
	Kommissionen och EU:s utrikestjänst presenterade i april ett nytt
	meddelande om den europeiska grannskapspolitiken (ENP). Dessa
	meddelanden kommer årligen och handlar främst om genomförandet i
	partnerländerna.
	På handelsområdet har förhandlingar om djupgående frihandelsavtal
	(DCFTA:s) fortsatt med Marocko, och näst i tur står Tunisien.
	På migrationsområdet har ett partnerskap för rörlighet med Tunisien
	etablerats.
	Det ekonomiska biståndet till regionen har varit betydande, den
	viktigaste komponenten är ett program för stöd till partnerskap, reformer
	och inkluderande tillväxt, det s.k. SPRING-programmet. Tunisien är det
	land som har fått störst andel av dessa medel.

15.3.2 Östliga partnerskapet

Under året har arbetet fortsatt med att genomföra och utveckla Östliga partnerskapet, som är en regional dimension av ENP omfattande EU: s bilaterala och multilaterala relationer med länderna i Östeuropa (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland). Fokus har i hög grad legat på den färdplan för genom- förandet av Östliga partnerskapet som fastslogs i deklarationen från toppmötet i Vilnius i november 2013. Läget i genomförandet av politiken diskuterades vidare vid ett utrikesministermöte inom partnerskapet i juli.

På det bilaterala området har flera framsteg gjorts, samtidigt som utvecklingen i flera av partnerländerna varit en källa till oro när det gäller den demokratiska utvecklingen. Framsteg har gjorts när det gäller målet om fördjupad politisk associering och ekonomisk integration med EU. Under året har associeringsavtal med EU, inklusive fördjupade frihandelsområden, ratificerats av parlamenten i Georgien, Moldavien och Ukraina. Även Europaparlamentet och Sverige har ratificerat avtalen. Under året har vidare Moldavien uppnått viseringsfrihet med Schengenområdet. Både Ukraina och Georgien har också gjort framsteg mot målet om viseringsfrihet. Vitryssland har inlett förhandlingar om ett viseringsförenklings- och återtagandeavtal, vilket redan ingåtts av samtliga övriga partnerländer. Partnerskapets multilaterala samarbete har under året utvecklats ytterligare inom områden som statistik, digitala marknader, stöd till små och medelstora företag, energieffektivisering, jämställdhet och säkerhetspolitik. Samarbetet med det civila samhället har intensifierats, bl.a. med svenskt stöd.

Utvecklingen i regionen, och särskilt Rysslands agerande, har satt sin prägel på genomförandet och bland annat föranlett EU att stärka sitt stöd till de länder som fattat suveräna beslut om att närma sig EU på olika områden. Ett exempel är de ensidiga handelslättnader som EU har infört under året för produkter från Moldavien och Ukraina.

15.4

Östeuropa och Centralasien

Skr. 2014/15:65

Fortsatta framsteg kunde noteras i genomförandet och utvecklingen av Östliga partnerskapet, både bilateralt och multilateralt. Utmaningarna för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen kvarstår.

15.4.1 Ryssland

EU:s och Rysslands relation har under året präglats av Rysslands
olagliga annektering av Krim och Sevastopol och av Rysslands militära
aggression i östra Ukraina. EU har i likhet med stora delar av världs-
samfundet kraftigt fördömt Rysslands agerande. Till följd av detta har
EU trappat ned eller suspenderat vissa kontakter och samarbeten med
Ryssland. Det betyder bl.a. att vissa påbörjade förhandlingar mellan EU
och Ryssland avbrutits. Det gäller både det nya partnerskaps- och
samarbetsavtalet mellan Ryssland och EU, som är avsett att fördjupa
samarbetsavtalet från 1994, och förhandlingsprocessen om viserings-
frihet. Till följd av Rysslands agerande i Ukraina har EU infört olika
former av sanktioner mot Ryssland. De innefattar frysning av tillgångar
och reserestriktioner för ett antal personer och företag enligt en lista som
successivt utökats till att omfatta 119 personer och 23 enheter. Särskilda
sektoriella ekonomiska sanktioner har även införts inom finans-, energi-
och försvarsbranscherna, inklusive ett vapenembargo och export-
restriktioner för produkter med dubbla användningsområden samt
utrustning och vissa tjänster till oljeindustrin. Sverige har under året
aktivt deltagit i EU:s arbete med att bemöta Rysslands agerande och nå
en diplomatisk lösning på konflikten i Ukraina.
Det 32:a toppmötet mellan EU och Ryssland hann dock äga rum i
Bryssel i januari, innan krisen i Ukraina bröt ut. Där diskuterades bland
annat Östliga partnerskapet och tullunionen mellan Ryssland, Vitryssland
och Kazakstan, som upprättades i 2010. Samarbetet i tullunionen för-
djupas nu till en euroasiatisk ekonomisk union som inrättas den 1 januari
2015. Från EU:s håll betonades vid toppmötet fördelarna med EU:s
Östliga partnerskap för samtliga östliga grannländer, inklusive Ryssland.
Man reste också frågan kring ryska restriktiva åtgärder inom handels-
området.
Ryssland blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) i augusti
2012. Förhandlingarna hade då pågått i 18 år. Medlemskapet väl-
komnades av både EU och Sverige. De förväntade ekonomiska
fördelarna av det ryska medlemskapet är betydande för både Sverige och
EU. Ryssland har dock inte fullföljt sina åtaganden inom ramen för sin
anslutning till WTO, exempelvis när det gäller reglerna för
tullsänkningar. Nya handelshinder har införts som neutraliserar eller
motverkar vissa av WTO-avtalens centrala krav. Under året har EU väckt
tre nya tvister mot Ryssland i WTO:s tvistlösningsorgan. Tvisterna rör
Rysslands importförbud av fläskkött, antidumpningstullar på vissa
kommersiella fordon och tillämpning av vissa bundna tullar. EU har
sedan tidigare en tvist med Ryssland när det gäller återvinningsavgifter
på importerade bilar. För Sverige har en av de viktigaste frågorna varit de
bundna tullarna på pappersprodukter, då Ryssland sedan WTO-inträdet	73
	73

Skr. 2014/15:65 inte följt de överenskomna tullarna och i stället tagit ut en högre tull på import av pappersprodukter.

Sverige har fortsatt att betona vikten av att demokrati och mänskliga rättigheter har en framskjuten plats i EU:s dialog med Ryssland, inte minst mot bakgrund av de nuvarande repressiva tendenserna i landet. Sverige har vidare kritiserat Rysslands politiska, ekonomiska och handelsrelaterade påtryckningar mot partnerländerna i Östliga partner- skapet. Sverige har regelbundet upprepat att Rysslands olagliga annektering av Krim strider mot folkrättens grundprinciper. Sverige har hela tiden stått bakom EU:s sanktionspolitik mot Ryssland och har varit en stark och tydlig röst till stöd för Ukrainas självständighet och oberoende. Vid sidan av de åtgärder som EU vidtagit mot Ryssland som en konsekvens av den ryska aggressionen mot Ukraina har även delar av Sveriges bilaterala kontakter med Ryssland påverkats.

15.4.2Ukraina

Sedan president Janukovytj, efter ryska påtryckningar, i november 2013 dragit sig ur undertecknandet av ett associerings- och frihandelsavtal med EU utbröt omfattande demonstrationer i Kiev och andra ukrainska städer. Polisens övervåld mot demonstranterna, i kombination med nya repressiva lagar, bidrog till att proteströrelsen vände sig mot regimen. Under en eskalerande våldsspiral dödades ca 100 personer och fler än 1 000 skadades innan president Janukovytj den 22 februari lämnade Kiev.

Kort efter det maktskifte som följde på detta annekterade Ryssland i strid med folkrätten Krim och staden Sevastopol. Den olagliga annekteringen fördömdes av stora delar av omvärlden och FN:s generalförsamling antog den 27 mars en resolution till stöd för Ukrainas territoriella integritet. EU har utvecklat en icke-erkännandepolitik när det gäller den olagliga ryska annekteringen, som innefattar ett totalt importförbud och ett investerings- och exportförbud inom vissa sektorer. I östra Ukraina fortsatte Ryssland med att ge militärt och politiskt stöd till separatister i två förment självständiga ”folkrepubliker” i Donetsk och Luhansk. Samtidigt ökade Ryssland kraftigt sin militära närvaro vid den ukrainska gränsen. Ukraina inledde den 24 april en antiterroristoperation mot separatisterna.

Efter att presidentval i Ukraina genomförts den 25 maj, med Petro Porosjenko som vinnare, antogs en fredsplan för återuppbyggnad av östra Ukraina, nationell dialog och reform av konstitutionen. Efter svåra stridigheter under sensommaren, där separatister understödda av ryska förband vann allt större terräng, undertecknades i september en fredsplan i Minsk mellan Ukraina, Ryssland och det schweiziska OSSE- ordförandeskapets särskilda representant. Vapenvilan som trädde i kraft bröts i princip dagligen med hundratals dödsoffer som följd.

Konflikten beräknas ha tagit mer än 4 000 människoliv, och det humanitära läget i östra Ukraina har under året blivit allt svårare. Regeringen fattade i augusti beslut att bidra med 35 miljoner kr i humanitärt stöd via FN och till enskilda organisationer verksamma i östra

Ukraina, utöver de ca 220 miljoner kr per år som Sverige ger i bistånd till Ukraina.

Ukraina har sedan i februari varit en stående dagordningspunkt på rådet för utrikes frågor och Europeiska rådet och flera extra möten i bägge formaten har hållits. Som en reaktion på Rysslands olagliga annektering av Krim och destabilisering av östra Ukraina införde EU stegvis visumförbud och frysning av tillgångar för ansvariga ukrainska och ryska personer, företag och organisationer samt därefter även ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Den första sanktionsregimen antogs i mars och innebär frysning av tillgångar för den förre presidenten Janukovytj och ett antal företrädare för hans regim, p.g.a. förskingring av ukrainska statsmedel.

De politiska delarna av Ukrainas associeringsavtal med EU under- tecknades i mars, varpå återstoden av avtalet kunde skrivas under i samband med Europeiska rådet i juni. Avtalet syftar till att fördjupa relationerna och anpassa Ukrainas regelverk till EU:s, där en huvudkomponent är det s.k. fördjupade frihandelsområdet. Ryssland menar, utan att kunna påvisa det, att avtalet skulle ha negativa konsekvenser för den egna ekonomin. EU, Ukraina och Ryssland nådde en överenskommelse i september om att skjuta upp den provisoriska tillämpningen av avtalets handelsdelar till den 1 januari 2016. Samtidigt förlängde EU sina ensidiga handelslättnader gentemot Ukraina, som infördes i samband med att de politiska delarna undertecknades. Den 16 september ratificerades associeringsavtalet av Europaparlamentet och Ukrainas parlament i en gemensam ceremoni. Sverige ratificerade avtalet den 11 december.

Den 26 oktober genomfördes parlamentsval i Ukraina. Trots svåra förutsättningar – bland annat kunde inte valet genomföras på Krim eller i separatistkontrollerade Donetsk och Luhansk – fick valet gott betyg av internationella observatörer. Reforminriktade partier som förespråkar ett EU-närmande, med president Porosjenkos och premiärminister Jatseniuks respektive partier i täten, nådde stora framgångar.

Ukrainas ekonomi var under året hårt pressad och den nationella valutan, hryvnan, föll kraftigt. EU offentliggjorde i mars ett omfattande stödpaket om totalt ca 11 miljarder euro för 2014–2020, inklusive 1,6 miljarder euro i makrofinansiellt stöd. EU:s makrofinansiella stöd är kopplat till ett tvåårigt reformprogram från IMF med lån om 17,1 miljarder dollar. Energiförsörjningen fortsatte att vara en viktig fråga för ukrainsk ekonomi och med avgörande bäring på det säkerhetspolitiska läget. I de bilaterala förhandlingar som faciliterades av EU nåddes en överenskommelse mellan Ukraina och Ryssland den 30 oktober för att säkerställa gasleveranserna från 1 november till 31 mars 2015.

På viseringsområdet har Ukraina börjat genomföra en handlingsplan som, när alla ingående åtgärder bedöms vara genomförda, ska leda till viseringsfrihet för ukrainska medborgare till Schengenområdet. Både associeringsavtalet och handlingsplanen för viseringsfrihet förutsätter breda och omfattande reformer. EU lanserade under sommaren en civil rådgivande insats (EUAM), för stöd till reform av den civila säkerhets- sektorn, inklusive rättsväsendet.

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65	15.4.3	Moldavien
	Relationerna mellan EU och Moldavien inom ramen för Östliga
	partnerskapet har under året fortsatt att utvecklas positivt.
	Associeringsavtalet mellan EU och Moldavien undertecknades av
	parterna i Bryssel i juni. Avtalet omfattar ett närmare samarbete inom ett
	stort antal sektorer, i syfte att fördjupa relationerna och anpassa
	Moldaviens regelverk till EU:s på grundval av gemensamma värderingar.
	Efter att avtalet ratificerats av Moldavien i juli började delar av avtalet att
	tillämpas provisoriskt från och med den 1 september. Till de delar som
	tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, vilket innebär att ett långtgående
	frihandelsområde har upprättats mellan Moldavien och EU.
	Associeringsavtalet träder i kraft i sin helhet efter det att det ratificerats
	av EU:s medlemsstater och av Europaparlamentet.
	Redan innan frihandelsavtalet trädde i kraft fick Moldavien en
	betydande handelsliberalisering genom EU:s system med ensidiga
	handelslättnader för Moldavien. Två beslut trädde i kraft under året som
	ytterligare utökade Moldaviens handelsförmåner enligt detta system. Den
	4 januari trädde en förordning i kraft som innebär att de tidigare
	kvotbegräsningarna helt togs bort för moldaviskt vin som importeras till
	EU. Bakgrunden var att Ryssland under 2013 infört ett importstopp för
	moldaviskt vin. Ett beslut om fördubbling av de tullfria kvoterna för ett
	antal moldaviska frukter (äpplen, plommon och vindruvor) har under året
	antagits av rådet och Europaparlamentet. Beslutet är utformat så att det
	kan tillämpas från den 1 augusti 2014 och gälla till och med den 31
	december 2015, när förordningen om ensidiga handelsförmåner för
	Moldavien löper ut. Detta innebär en tillfällig ytterligare handelslättnad,
	utöver de tullfria kvoter som redan är i kraft enligt frihandelsavtalet.
	Även när det gäller dessa beslut är bakgrunden ryska importbegränsande
	åtgärder som vidtagits mot moldaviska livsmedel och som drabbat
	Moldavien hårt ekonomiskt.
	Från och med den 28 april kan moldaviska medborgare resa
	viseringsfritt till Schengen-länderna. Beslutet fattades efter det att
	Moldavien framgångsrikt genomfört en särskild handlingsplan för
	viseringsfrihet som upprättats mellan EU och Moldavien.
	De formella förhandlingarna om Transnistrienkonflikten, i det s.k.
	5+2-formatet, där EU deltar som observatör, har fortsatt under året, dock
	utan större konkreta resultat. I oktober beslöt EU att formellt förlänga de
	reserestriktioner som tidigare riktats mot personer med ansvar för en
	kampanj mot skolor i Transnistrien som använder latinskt alfabet. EU
	beslutade dock att listan med personer som ska omfattas av åtgärderna
	ska förbli tom.
	EU:s gränsövervakningsinsats (EUBAM), som verkar på gränsen
	mellan Moldavien och Ukraina, har fortsatt sitt arbete under året.

15.4.4 Georgien

Associeringsavtalet mellan EU och Georgien undertecknades av parterna i Bryssel i juni. Avtalet omfattar ett närmare samarbete inom ett stort

antal sektorer, i syfte att fördjupa relationerna och anpassa Georgiens

regelverk till EU:s på grundval av gemensamma värderingar. Efter att Skr. 2014/15:65 avtalet ratificerats av Georgien i juli började delar av avtalet att tillämpas

provisoriskt från och med den 1 september. Till de delar som tillämpas provisoriskt hör handelsdelen, vilket innebär att ett långtgående frihandelsområde har upprättats mellan Georgien och EU. Associerings- avtalet träder i kraft i sin helhet efter det att det ratificerats av EU:s medlemsstater och av Europaparlamentet.

Viseringsdialogen mellan EU och Georgien har fortskridit med utgångspunkt i handlingsplanen för viseringsliberalisering. Den 17 november bekräftade rådet kommissionens bedömning att övervakningen av handlingsplanens andra fas kan inledas.

Under året har EU uttalat sig om vikten av att rättsväsendets arbete i Georgien präglas av transparens och proportionalitet, fritt från politiska motiv. Detta sedan rättsliga åtgärder vid flera tillfällen under året vidtagits mot personer som under tidigare regering innehavt centrala politiska positioner.

EU:s civila observatörsinsats EUMM Georgien, som upprättades efter den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008, fortsatte under året att övervaka eldupphöravtalets genomförande. Insatsens mandat förlängdes till den 14 december 2016. De internationella samtalen i Genève som inleddes som en del av eldupphöravtalet 2008 fortsatte under året.

15.4.5Vitryssland

EU har under året fortsatt att uppmana Vitryssland att leva upp till sina internationella åtaganden när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för rättsstatens principer och krävt att samtliga politiska fångar ska friges och rehabiliteras. EU:s sanktioner mot Vitryssland om- fattar viseringsförbud och frysningar av tillgångar för en rad personer och företag samt förbud mot handel med vapen och materiel för intern repression. Sanktionerna förlängdes i oktober med ytterligare ett år, mot bakgrund av otillräckliga framsteg när det gäller de områden som EU identifierat. Förlängningen omfattade även den suspenderade tillämp- ningen av viseringsförbudet när det gäller den vitryska utrikesministern, i syfte att möjliggöra dialog. Samtidigt beslutades om uppdateringar av listan med personer som är föremål för restriktiva åtgärder.

På grund av bristen på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter saknar Vitryssland ett uppdaterat juridiskt ramverk för samarbete med EU, men landet omfattas av det Östliga partnerskapet och deltar aktivt i samarbetets multilaterala del. Under året inledde EU förhandlingar om viseringsförenklings- och återtagandeavtal i syfte att förenkla resande för den vitryska allmänheten.

15.4.6 Armenien och Azerbajdzjan

Relationerna med Armenien och Azerbajdzjan har fortsatt att utvecklas
under året inom ramen för Östliga partnerskapet. Med Armenien och
Azerbajdzjan finns i dag s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal och
diskussioner har fortgått under året om hur EU:s kontraktuella relation	77

Skr. 2014/15:65 med respektive land kan utvecklas. Förhandlingarna mellan EU och Armenien om ett associeringsavtal, inklusive ett djupgående frihandels- område, avbröts i september 2013 då Armenien meddelade sin avsikt att söka medlemskap i Euroasiatiska unionen. Viseringsförenklings- och återtagandeavtalen med Armenien respektive Azerbajdzjan trädde i kraft under året, och samarbetet mellan EU och de båda länderna inom partnerskapen för rörlighet har fortsatt.

EU har under året uttalat oro över en fortsatt försämring av läget när det gäller mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan, inklusive en rad arresteringar av människorättsaktivister och journalister. EU har konstaterat att dessa ger intryck av att myndigheterna systematiskt söker begränsa utrymmet för offentlig debatt och för det civila samhället.

15.4.7Centralasien

Under året har EU genomfört möten bilateralt, i form av samarbetsråd med Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan, och besök i regionen av EU:s dåvarande särskilda representant. Därutöver har möten ägt rum gemensamt, dels i form av justitieministerkonferens i Astana, dels inom ramen för programmet för gränskontroll i Centralasien (BOMCA) och på teman som miljö, vatten och klimat. Dialoger om mänskliga rättigheter har genomförts med samtliga centralasiatiska länder. Möte i säkerhetsdialogen på hög nivå mellan EU och de centralasiatiska republikerna var planerad att äga rum i maj men sköts upp till 2015.

Under året skedde tre förhandlingsrundor om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakstan. I oktober besökte Kazakstans president Bryssel för att gemensamt med kommissionens ordförande avsluta förhandlingarna. Förhandlingar om ett kazakiskt inträde i WTO har intensifierats under året med förhoppning om avslut under första halvan av 2015.

Arbetet med att genomföra EU:s strategi för Centralasien fortgår och en uppdatering av strategin väntas i början av 2015. Strategin behandlar områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat, utbildning, ekonomi, handel och investeringar, energi och transport, miljö och vatten samt gemensamma hot och utmaningar. Under året har EU tagit fram en ny flerårig utvecklingsstrategi för regionen som ska löpa fram till 2020, liksom individuella program för länderna i regionen.

EU-delegationer finns i fyra av de centralasiatiska länderna och beslut finns att stärka närvaron i Turkmenistan genom att omvandla det diplomatiska sektionskontoret till en EU-delegation.

Under året avslutade EU:s särskilda representant (EUSR) sin tjänstgöring och ersattes av ett särskilt sändebud, Janos Herman (EUSE). Sverige har förordat att EUSR-mandatet ska återinrättas för att stärka EU:s relationer med de centralasiatiska länderna, bidra till samordningen av EU:s Centralasienpolitik och till genomförandet av EU:s Centralasien- strategi.

15.5

Mellanöstern

Skr. 2014/15:65

15.5.1Fredsprocessen i Mellanöstern

Den israelisk-palestinska fredsprocessen är en prioriterad fråga för EU. Rådsslutsatserna som antogs av rådet för utrikes frågor i december 2009 ligger fortsatt till grund för EU:s Mellanöstern-politik. De freds- förhandlingar som återupptogs 2013, under ledning av USA:s utrikes- minister, suspenderades i april. Förhandlingarna blev resultatlösa när det gäller de s.k. slutstatusfrågorna – gränser, säkerhet, flyktingar, Jerusalem och vatten/naturresurser.

Det tredje kriget i Gaza blev den mest förödande väpnade konflikten i området sedan Israels tillbakadragande 2005, med omfattande förstörelse av bostäder och infrastruktur och 2 200 döda, varav över 1 500 civila inklusive 500 barn. EU har fördömt dödandet av civila och påtalat att retaliering måste vara proportionerlig och i enlighet med internationell humanitär rätt, och att civilas liv måste skyddas. Samtidigt har EU klargjort Israels rätt till självförsvar och i skarpa ordalag fördömt de urskiljningslösa raketbeskjutningarna från Gaza in i Israel. Vidare har EU uppmärksammat den allvarliga humanitära krisen i Gaza och vid en givarkonferens i Kairo utlovat stöd till återuppbyggnaden av Gaza. I avsaknad av pågående fredsförhandlingar har EU verkat för en permanent vapenvila i Gaza och för vägen framåt mot en slutstatus- lösning, i dialog med USA och den s.k. kvartetten (FN, EU, USA, Ryssland) samt Arabförbundet.

EU har under året fortsatt att genomföra de slutsatser som rådet för utrikes frågor beslutade om i december 2013 samt i maj, juli, augusti och november. EU har bland annat tydliggjort sin beredskap att bidra till genomförandet av en framtida överenskommelse. EU har deklarerat att parternas framtida relationer till EU kommer att bero på hur de agerar för en framtida tvåstatslösning och har uppmanat dem att undvika åtgärder som underminerar en möjlig slutstatusöverenskommelse. EU:s medlems- stater har även kommit överens om gemensamma budskap till företag och EU-medborgare om ekonomisk verksamhet i bosättningar. EU har fortsatt genomföra de av kommissionen publicerade riktlinjerna för israeliska entiteters möjligheter att delta i EU:s samarbetsprogram, bland annat på forskningsområdet. Dessa klargör att endast israeliska entiteter som är registrerade och bedriver sin verksamhet i Israel inom 1967 års gränser kan bli aktuella för EU-stöd.

EU är den största givaren till den palestinska myndigheten och ger omfattande stöd till palestinskt statsbyggande. Sverige bidrog också under året med personal till EU:s polisinsats i de palestinska områdena, EUPOL COPPS, som har gjort betydande insatser.

15.5.2Tunisien

EU har fortsatt sitt intensifierade samarbete med Tunisien under året med bl.a. ett partnerskap för rörlighet med Tunisien, i vilket Sverige deltar,

och inledda diskussioner om djupgående frihandelsavtal (DCFTA).

Skr. 2014/15:65 Tunisien har under året antagit en ny konstitution och haft parlaments- och presidentval. En fullständig valobservatörsmission från EU, inklusive en svensk valobservatör, har följt dessa två val. EU:s utrikesministrar antog i februari rådsslutsatser som berömde antagandet av konstitutionen och särskilt uppmärksammade den ansvarsfulla och inkluderande nationella dialogen. Under året har Tunisien beviljats ett makrofinansiellt stöd i form av ett lån på 300 miljoner euro av EU.

15.5.3Egypten

Repressionen i Egypten har förvärrats under året och den politiska polariseringen har ökat. Flera terrorattacker har ägt rum, bland annat på Sinai. Två massdödsdomar under våren kritiserades skarpt, bland annat av EU. I januari antogs en ny konstitution genom folkomröstning där EU närvarade med valexperter. EU:s utrikesministrar välkomnade konstitutionens innehåll i rådsslutsatser i februari, men uttryckte oro över situationen för mänskliga rättigheter. Före detta försvarsministern Abdel Fattah al-Sisi vann presidentvalet i maj. EU sände en valobservatörs- mission, som konstaterade att valet ägt rum i ett klimat av saknad av de fundamentala fri- och rättigheter som slås fast i den nya konstitutionen. EU:s höga representant har besökt Egypten, bl.a. inför presidentvalet.

15.5.4Libyen

Situationen i Libyen försämrades kraftigt under året. En ljusglimt var dock att en konstituerande församling valdes i februari, där EU närvarade med valexperter. I juni hölls val till representanthuset som var tänkt att efterträda nationalkongressen. I spåren av parlamentsvalet uppstod en maktkamp mellan olika grupper vilket resulterade i två rivaliserande parlament och regeringar. Efter sommarens hårda strider drog sig stora delar av det internationella samfundet av säkerhetsskäl ut ur Libyen. Den civila GSFP-insatsen för att utbilda libysk gränspersonal, som sjösattes 2013, omlokaliserades temporärt till Tunisien. Ett medlingsinitiativ inleddes i FN:s regi i syfte att få slut på krisen. EU:s utrikesministrar har i rådsslutsatser flera gånger uttryckt oro över situationen, betonat vikten av en politisk lösning och gett stöd till FN:s medlingsinitiativ. Bernardino León utsågs till EU:s särskilde Libyensändebud, men blev i september utnämnd till FN:s generalsekreterares särskilde Libyen- sändebud. EU har sedan krisen eskalerade i somras bidragit med drygt 2,7 miljoner euro i humanitärt stöd till Libyen.

15.5.5Syrien

Oroligheterna i Syrien inleddes i mars 2011 då demonstranter som försökte uttrycka sitt missnöje mot den syriska regimen brutalt slogs ned. Konflikten har sedan dess utvecklats till ett regelrätt inbördeskrig som orsakat över 190 000 dödsoffer, ca 7,5 miljoner internflyktingar och att över 3 miljoner människor har tvingats lämna landet.

EU har återkommande, i rådsslutsatser och i uttalanden från den höga Skr. 2014/15:65 representanten fördömt våldet och uppmanat parterna till en fredlig

lösning. EU beslutade i maj 2011 att införa sanktioner mot den syriska regimen och mot de personer, företag och institutioner som är ansvariga för det våldsamma förtrycket. Dessa har successivt utvidgats då våldet har fortsatt.

EU har tillsammans med övriga medlemsstater hittills bidragit med 2,9 miljarder euro, varav Sverige med 1,4 miljarder kr, i humanitärt och annat bistånd sedan konflikten bröt ut. Situationen fortsatte att kraftigt försämras under året.

EU har vid flera tillfällen uttryckt oro för att Syrienkonflikten inte bara allvarligt påverkar Syrien, utan även dess grannländer. Mot bakgrund av bl.a. de regionala konsekvenserna har EU välkomnat att FN:s säkerhetsråd betonat vikten av att hitta en politisk lösning på Syrienkonflikten. Detta budskap underströks bl.a. i samband med det förhandlingsförsök under FN:s regi som ägde rum i Genève i januari mellan de två parterna. Arbetet med att eliminera Syriens rapporterade kemiska vapen är i det närmaste avslutat, ett arbete som EU har gett stöd till. Till följd av oron över terrororganisationen ISIL:s ökade våld i Syrien och Irak antog FN i augusti respektive september två säkerhetsrådsresolutioner för att bekämpa ISIL och extrema gruppers aktiviteter. EU följde upp detta arbete med att anta en EU-strategi mot terrorism och utländska stridande.

15.5.6Unionen för Medelhavet

Unionen för Medelhavet (UfM) bildades 2008 och är en fortsättning på Barcelonaprocessen. Ombildningen syftade till att ge samarbetet mellan EU och dess sydliga partnerländer en starkare politisk förankring. Utöver EU:s medlemsstater deltar Marocko, Mauretanien, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Palestina, Turkiet, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt Monaco. Syrien har meddelat att de suspenderat medlemskapet i UfM.

Detta samarbete, som ofta övergripande kallas EuroMed, har en tonvikt på gemensamma värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter och är ett forum för en politisk dialog mellan arabstaterna, EU, Palestina och Israel. UfM har utsett samordförandeskap där EU:s utrikestjänst representerar EU och Jordanien partnerländerna.

Sekretariatet i Barcelona har under generalsekreteraren, som omvalts för en andra period, konsoliderat organisationen och drivit arbetet med att identifiera ett växande antal projekt inom de prioriterade områdena solenergi, vatten, transport, företagsutveckling, räddningstjänst och sociala frågor samt högre utbildning och forskning. En rad expertmöten har hållits inom UfM under året. Ministermöten har ägt rum om industri, miljö och klimat samt om digitaliserad ekonomi.

Som en uppföljning av UfM:s generalsekreterares besök i Stockholm 2013 inleddes ett samarbete med Sida som inbjöds att delta i en konferens under våren om kvinnor och ekonomisk utveckling.

Skr. 2014/15:65	15.5.7	Iran
	Frågan om Irans kärntekniska program har under året fortsatt att stå högt
	på EU:s dagordning. Fokus har legat på att under ledning av den höga
	representanten genomföra den interimsöverenskommelse som Iran och
	de s.k. E3+3 (Frankrike, Storbritannien och Tyskland samt Kina,
	Ryssland och USA) enades om i november 2013. I januari fattade rådet
	som en följd av interimsöverenskommelsen beslut om att suspendera
	vissa sanktioner för en sexmånadersperiod, mot att Iran accepterade
	ökade inspektioner och rapporteringskrav till Internationella atom-
	energiorganet (IAEA). Målet var att inom den föreskrivna sexmånaders-
	perioden nå fram till en allomfattande överenskommelse om den
	kärntekniska frågan.
	Som en del av Irans utökade dialog med omvärlden besökte den höga
	representanten Teheran i mars för samtal med presidenten och
	utrikesministern men även med representanter för civilsamhället.
	Eftersom parterna i juli inte kunnat enas om en allomfattande överens-
	kommelse kom de överens om att förlänga tillämpningen av interims-
	överenskommelsen fram till och med den 24 november. I november
	konstaterades att parterna behövde ytterligare tid för att komma fram till
	en allomfattande överenskommelse varför interimsöverenskommelsen
	förlängdes fram till och med 30 juni 2015. Sverige har fortsatt att stötta
	EU:s sanktionspolitik mot Iran och samtidigt uppmanat parterna att göra
	sitt yttersta för att genom diplomatiska ansträngningar nå fram till en
	förhandlingslösning. Sverige har därutöver konsekvent förordat att EU:s
	sanktionspolitik ska vila på rättssäker grund och inte störa legitim handel
	eller humanitära behov.
	EU har reagerat kraftfullt mot den försämrade situationen för de
	mänskliga rättigheterna i Iran, inte minst det ökade antalet avrättningar.
	De restriktiva åtgärderna mot individer som är ansvariga, eller har
	kopplingar till dessa, för genomförande av allvarliga kränkningar mot
	mänskliga rättigheter i Iran har förlängts. Sanktionerna innebär frysning
	av eventuella tillgångar och reseförbud inom EU och omfattar för
	närvarande 87 individer och en enhet.
	Irans bristande respekt för de mänskliga rättigheterna har upp-
	märksammats och kritiserats av EU genom uttalanden av den höga
	representanten och dennes talesperson. EU har även aktivt stöttat arbetet
	i FN för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

15.5.8 Irak

Utvecklingen i Irak har dramatiskt försämrats under året på grund av terroristorganisationen ISIL:s framfart i de norra, västliga och centrala delarna av landet. Detta har inneburit en våg av brutala övergrepp mot etniska och religiösa grupper, med bl.a. folkfördrivningar, mord, sexuella övergrepp och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. Utvecklingen i Irak, och närliggande Syrien, har kommit att inta en central plats på dagordningen för såväl EU:s utrikesministrar som stats- och regeringschefer som fördömt våldet och uttryckt stöd för politiska

processer som ett komplement till den USA-ledda koalitionens flyg-

angrepp mot ISIL-mål i landet. EU och dess medlemsstater har också Skr. 2014/15:65 förklarat sig villiga att på olika sätt bidra till arbetet med att bekämpa

ISIL och stödja Irak.

Vid årsslutet uppskattades att ISIL kontrollerar ca 30 procent av Iraks territorium vilket resulterat i en mycket allvarlig humanitär situation med drygt 2 miljoner internflyktingar och drygt 5 miljoner människor i behov av humanitärt stöd. EU har under året avsatt 22 miljoner euro i humanitärt stöd till Irak, och även etablerat ett permanent ECHO-kontor i Erbil i norra Irak. Till detta kommer omfattande bilateralt humanitärt stöd från EU:s medlemsstater.

Sedan 2003 har EU bidragit med över en miljard euro i bistånd till Irak. För perioden 2014–2020 har 75 miljoner euro avsatts bl.a. för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och för att förbättra skolväsendet. Stöd kommer även att ges till säkerhetssektorreform.

EU undertecknade 2012 ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Irak som tillämpas provisoriskt i avvaktan på ratificering av samtliga medlemsstater. Sverige ratificerade avtalet 2014.

15.6Nordamerika

15.6.1USA

Det första toppmötet mellan EU och USA på över två år hölls den 26 mars i Bryssel. Mötet fokuserade framför allt på ekonomiska frågor, inklusive de pågående förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal (TTIP). På dagordningen stod också klimat- och energifrågor liksom utvecklingen i Ukraina och Ryssland. En viktig målsättning med toppmötet var att visa på transatlantisk enighet i spåren av Ukrainakrisen och att ge politiskt stöd till TTIP-förhandlingarna. Vid toppmötet lanserades bl.a. en strategisk cyberdialog mellan EU och USA. Efter inledande mer övergripande diskussioner har TTIP-förhandlingarna under året gått in i en mer konkret fas. Sju förhandlingsrundor har ägt rum sedan förhandlingarna lanserades i juni 2013. TTIP är den viktigaste regionala frihandelsförhandlingen som EU hittills inlett. Avtalet är tänkt bli mer omfattande och djupgående än något av de frihandelsavtal som EU tidigare ingått. Ett framtida avtal skulle ha stor betydelse för att stärka de transatlantiska relationerna såväl ekonomiskt som politiskt.

15.6.2Kanada

Ett toppmöte hölls mellan EU och Kanada den 26 september i Ottawa. Toppmötet markerade slutet för förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal och om frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. Under 2014 nåddes också en lösning av kanadensisk export av sälprodukter till EU och Kanada släppte sin tidigare reservation mot EU:s observatörskap i Arktiska rådet.

Skr. 2014/15:65	15.7	Latinamerika och Karibien
	Toppmöten mellan EU och Latinamerika och Karibien hålls som regel
	vartannat år. Motpart till EU är den regionala alliansen CELAC som
	ersatte Rio-gruppen 2010. Det senaste toppmötet mellan EU och CELAC
	hölls i Santiago de Chile 2013, och nästa planeras till juni 2015 i Bryssel.
	15.7.1	Regionala associerings- och frihandelsavtal
	EU arbetar med Latinamerika och Karibien för att utöka frihandeln
	mellan regionerna. EU:s associeringsavtal med Centralamerika (Costa
	Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama) och
	frihandelsavtalet med Colombia och Peru ingicks 2010 och började
	tillämpas provisoriskt under 2013. Sverige ratificerade bägge avtalen
	2014. Ecuador anslöt sig under året till frihandelsavtalet med Colombia
	och Peru. Den formella EU-processen för att anta Ecuadors anslutning
	till avtalet har inletts.
	EU har sedan 2000 ett frihandelsavtal med Mexiko och, sedan år 2002,
	ett associeringsavtal med Chile. Båda avtalen fungerar väl och årliga
	konsultationer hålls. Såväl Mexiko som Chile har efterfrågat en
	uppdatering av avtalen.
	EU och den s.k. sydliga gemensamma marknaden (Mercosur) har
	sedan 1995 ett ramavtal för samarbete. År 2010 återupptogs förhandling-
	arna mellan EU och Mercosur om ett djupare samarbete inom ramen för
	ett associeringsavtal. Nio förhandlingsrundor har genomförts, men hittills
	har framstegen varit begränsade. Ett associeringsavtal mellan EU och
	Mercosur skulle skapa ett av världens största frihandelsområden med
	över 700 miljoner människor.
	15.7.2	Utvecklingssamarbetet med Latinamerika
	Utvecklingsinstrumentet DCI styr sedan 2007 EU:s samarbete med både
	Asien och Latinamerika. För 18 latinamerikanska mottagarländer
	utarbetas sjuåriga strategier för perioden 2014–2020. Det finns även
	regionala och subregionala samarbetsprogram. De tre övergripande
	prioriteringarna för EU:s bistånd till Latinamerika är att bekämpa
	fattigdom och social ojämlikhet, att främja fred och gott samhällsstyre,
	och att stödja regional integration.
	Fördjupad regional integration i Latinamerika är också en förutsättning
	för att frihandelsområden med EU ska kunna utvecklas till sin fulla
	potential. Sverige har i DCI-kommittén bl.a. betonat vikten av nationellt
	ägarskap, komplementaritet och givarsamordning med betoning på lokal
	samordning. I linje med dessa tankar genomför EU och EU:s medlems-
	stater nu gemensam programmering av biståndet i flera latinamerikanska
	länder.
	Europeiska utvecklingsfonden (EDF) samlar EU:s resurser för
	utvecklingssamarbete med Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. I
	Karibien ligger fokus på att förändra ensidigt beroende av råvaruexport
	genom att utveckla tjänstesektorerna och förbättrad integration i den
84	globala	ekonomin. Det regionala forumet CARIFORUM, med 16

Skr. 2014/15:65	Colombia
	EU:s övergripande målsättning är att stödja Colombias ansträngningar att
	uppnå fredlig lösning på den interna väpnade konflikten. EU:s politiska
	stöd till den pågående fredsprocessen är starkt. EU har inlett en
	utfasningsstrategi för biståndssamarbetet med Colombia för perioden
	2014–2017. Samarbetet med Colombia är inriktat på två huvudområden:
	a) stöd till lokal ekonomisk utveckling och stärkande av institutioner och
	statens närvaro på lokal nivå. b) hållbar handel och investeringar. Totalt
	har EU avsatt 67 miljoner euro till Colombia för perioden 2014–2017.
	EU har också beredskap att bidra till genomförandet av ett fredsavtal. Ett
	ramavtal ingicks i augusti mellan EU och Colombia om landets
	deltagande i EU:s krishanteringsmissioner. Beslut finns inom EU om en
	process för viseringsfrihet för colombianer för inresa till Schengen-
	området.

15.8 Afrika

Europa och Afrika har starka band och ett nära partnerskap som växer och utvecklas. Det fjärde toppmötet mellan EU och Afrika hölls i april i Bryssel. Mötet befäste det nära och goda samarbete mellan EU och Afrika. Utöver många av Afrikas och EU:s stats- och regeringschefer deltog även representanter för näringslivet och det civila samhället vid toppmötet. Ett arbetsprogram för det fortsatta partnerskapet, en s.k. vägkarta för perioden 2014–2017, antogs.

EU har fördjupade relationer med Sydafrika och Nigeria och ett nära samarbete med Afrikanska unionen (AU), där EU bl.a. bidrar till hanteringen av konflikter och kriser på den afrikanska kontinenten. EU bidrar också aktivt till att främja den regionala integrationen mellan afrikanska länder, bl.a. genom stöd till de subregionala ekonomiska gemenskaperna.

15.8.1EU-Afrika-partnerskapet och Afrikanska unionen

Vid toppmötet mellan EU och Afrika fattades beslut om att fortsätta arbeta tillsammans inom de områden där samarbete redan pågår: fred och säkerhet, energi, handel, infrastruktur, miljö, klimatförändringar, demokratisk styrning och mänskliga rättigheter, genomförande av Millenniemålen, migration och rörlighet samt vetenskap och it. Den reflektionsprocess som försiggick under året i syfte att effektivisera strukturer och arbetsmetoder i partnerskapet ledde fram till försök att göra samarbetet mer resultatorienterat och inkluderande.

Fred och säkerhet, liksom stödet till Afrikanska unionens (AU) institutions- och kapacitetsstärkande, är prioriteringar i samarbetet med AU. EU:s utrikestjänst och EU-delegationen i Addis Abeba spelar en allt viktigare roll i dialogen. EU:s ambassadörer i kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik träffar regelbundet AU:s freds- och säkerhetsråd.

15.8.2Afrikas horn

Etiopien

I Etiopien har EU särskilt följt demokratiutvecklingen och situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna, inte minst i ljuset av förestående val i maj 2015. Dialogen med den etiopiska regeringen har fortsatt om mänskliga rättigheter och demokrati, om civilsamhällets möjligheter att verka fritt liksom om ekonomiska frågor och näringslivsklimat. EU gjorde också under året flera uttalanden om vikten av respekt för mänskliga rättigheter och vikten av ett politiskt oberoende rättsväsende, bland annat mot bakgrund av gripanden av bloggare, journalister och oppositionella. EU har fortsatt påtalat vikten av att uppmärksamma gränstvisten mellan Etiopien och Eritrea, och vikten av att gräns- kommissionens beslut ska genomföras.

Eritrea

EU har följt den ekonomiska och politiska utvecklingen i Eritrea nära. En talesperson för EU:s utrikestjänst gjorde den 18 september å EU:s vägnar ett uttalande med krav på att de fängslade journalisterna och politikerna omgående släpps. Den svensk-eritreanska medborgaren Dawit Isaak omnämns specifikt i EU-uttalandet. EU krävde i uttalandet att regeringen i Eritrea villkorslöst försätter dessa fångar på fri fot, offentliggör var de befinner sig och ger dem möjlighet att få kontakt med sina familjer och juridiska ombud, om inte annat av humanitära skäl. EU tog, inom ramen för den politiska dialogen med Eritrea, även i år upp Dawit Isaaks fall.

EU ställde sig också bakom den resolution om Eritrea som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR) i juni. Med resolutionen förlängdes mandatet för den särskilda rapportören för mänskliga rättigheter i Eritrea, som presenterade sin första rapport i juni. En utredningskommission för Eritrea inrättades också av MR-rådet under året. Under året har utbetalningar av en begränsad volym från EU:s utvecklingsfond till Eritrea gjorts.

Somalia

Under året fortsatte det internationella samfundet att ge ett starkt stöd till Somalia, bl.a. genom att arbeta med att genomföra den gemensamma utvecklingsplan som den somaliska regeringen och internationella samfundet fattade beslut om i Bryssel i september 2013. Politiskt signalerade det internationella samfundet fortsatt stöd till Somalia vid en internationell högnivåkonferens i Köpenhamn i november, som FN och den somaliska regeringen, tillsammans med Danmark, stod värd för.

EU är en central aktör i Somalia, bl.a. genom EU:s särskilda representant för Afrikas horn och genom EU:s engagemang i det ramverk som håller samman internationella samfundet och regeringens arbete med att främja en inkluderande politik, utveckling och säkerhet. I oktober antogs rådsslutsatser om Somalia som bl.a. betonade vikten av kvinnors politiska deltagande och politiska reformer som behöver genomföras innan val kan hållas 2016. Stöd till AU:s fredsbevarande styrka AMISOM:s militära offensiv mot terroristgruppen al-Shabaab

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65 uttrycks också liksom beröm för de framsteg som gjorts för att stärka säkerheten och säkerhetssektorn i Somalia, bl.a. genom EU:s träningsmission för somaliska nationella armén.

EU är även en av de tre största finansiärerna av AMISOM, vars trupper är en förutsättning för stabiliteten i stora delar av landet. Därtill genom- för EU insatsen EU NAVFOR Atalanta för att bemöta problematiken med sjöröveri och skydda matsändningar från FN:s livsmedelsprogram och den marina kapacitetsbyggande insatsen EUCAP Nestor, med syfte att förstärka kustbevakningsförmågan i regionen. Sverige bidrog med personal både till EUTM, EUCAP Nestor och EU NAVFOR Atalanta.

Sudan

EU följer situationen i Sudan nära och fortsätter verka för fred och försoning i landet samt för att utestående frågor i fredsavtalet med Sydsudan ska lösas. EU har varit tydlig när det gäller Sudans skyldighet att samarbeta med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) och följa de häktningsbeslut som utfärdats av domstolen. EU är den största biståndsgivaren till Sudan. EU:s särskilda representant för Afrikas horn är aktivt engagerad och har under året regelbundet besökt Sudan. I rådsslutsatser antagna i oktober betonar EU att det inte finns någon militär lösning på konflikterna i Sudan och att den nationella dialogprocessen för närvarande är den bästa möjligheten till framsteg. EU har fortsatt vapenembargo mot Sudan och reserestriktioner samt frysning av tillgångar för personer som motverkar fredsprocessen.

När det gäller samarbetet och dialogen under Cotonou-avtalet, och det gemensamma EU-biståndet under den europeiska utvecklingsfonden, har Sudan fortsatt avstått från att ratificera det reviderade Cotonou-avtalet från 2005, delvis på grund av dess skrivningar om straffrihet och stöd till Internationella brottmålsdomstolen. Sudan omfattas därför i nuläget inte av Cotonou-avtalet.

Sydsudan

Den interna konflikten i Sydsudan som inleddes i december 2013 har drastiskt förändrat situationen i landet. EU följer utvecklingen nära och stödjer det regionala samarbetsorganet IGAD:s medlingsansträngningar både politiskt och finansiellt. EU:s särskilda representant för Afrikas horn bistår aktivt till stöd för IGAD. Striderna på marken har dock fortsatt, trots överenskomna stilleståndsavtal. EU införde därför i juli restriktiva åtgärder mot två personer som brutit mot stilleståndsavtalen. Samtidigt är existerande vapenembargo alltjämt gällande.

EU:s civila krishanteringsinsats till stöd för säkerhet vid Juba flygplats (EU AVSEC Sydsudan) avslutades i januari. EU är den största biståndsgivaren till Sydsudan och medlemsstaternas bistånd samordnas genom s.k. gemensamprogrammering. Sydsudan har valt att i nuläget inte ansluta sig till Cotonou-avtalet. På grund av det allt besvärligare humanitära krisen har EU successivt kommit att öka det humanitära biståndet.

I rådsslutsatser antagna den 15 december uppmanar EU parterna att snabbt nå en politisk överenskommelse och uttalar beredskap att

överväga ytterligare restriktiva åtgärder mot personer som motverkar Skr. 2014/15:65 fred i Sydsudan.

15.8.3Västafrika

Ebola-frågan

Utbrottet av sjukdomen ebola i några västafrikanska länder, och den dramatiskt ökade smittspridningen i slutet av sommaren, blev en fråga som fick stort utrymme inom EU under hösten. Frågan behandlades vid flera tillfällen i rådet för utrikes frågor och i Europeiska rådet. EU har gett omfattande stöd till insatser mot ebola. EU satte som mål att bidra med en miljard euro till bekämpning av ebola, vilket snabbt uppnåddes. Europeiska rådet utsåg i oktober kommissionären för humanitära frågor till samordnare av ebola-frågor. Denne kommissionär och hälso- kommissionären besökte de drabbade länderna tidigt i november och återrapporterade om sitt arbete vid rådet för utrikes frågor i november och december.

Nigeria

EU genomförde under året ett politiskt dialogmöte med Nigeria. Den höga representanten har i uttalanden fördömt rebellrörelsen Boko Harams attacker mot civila, särskilt kvinnor och flickor. EU har i dialog med Nigeria lyft säkerhetssituationen i norr, särskilt när det gäller situationen för de drygt 200 bortförda skolflickorna i Chibok. EU har i dialogen även pekat på vikten av att identifiera och ta itu med de bakomliggande orsakerna, framförallt avsaknaden av socioekonomisk utveckling i norra Nigeria.

Guinea-Bissau

Som en följd av statskuppen i landet i april 2012 införde EU restriktiva åtgärder i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar för vissa personer och entiteter, däribland företag, som ansågs hota fred, säkerhet och stabilitet i Guinea-Bissau. Genom rådsbeslut har dessa restriktiva åtgärder förlängts årligen, senast i juli. EU genomförde en val- observationsinsats i samband med de allmänna valen som hölls i april och maj. EU följer fortsatt noga situationen i landet.

Mali/Sahel

Mali brottades under året med flera utmaningar, inte minst det fortsatt besvärliga säkerhetsläget i norr med stridande rebellgrupper och närvaro av väpnade islamistiska grupper. Dialogen mellan regeringen och de väpnade grupperna återupptogs i Alger i juli under ledning av Algeriets utrikesminister. Vid förhandlingarna närvarar även EU:s särskilde representant (EUSR) för Sahel. Flera förhandlingsrundor hölls under hösten och vintern.

Under året etablerades EU:s civila förmågehöjande insats i Mali (EUCAP Sahel Mali). Insatsen ska bidra till att reformera Malis interna

säkerhetsstyrkor (framförallt civila) och är ett komplement till den

Skr. 2014/15:65

militära utbildningsinsats för att bidra till utbildning av Malis försvarsmakt, EUTM Mali, som pågår sedan 2013. EUTM ska bidra till utvecklingen av landets militära kapacitet för att återupprätta territoriell integritet samt bekämpa terrorism. Sverige deltar i både EUTM och EU CAP Sahel Mali.

I mars diskuterade rådet för utrikes frågor EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel. Mali stod på Europeiska rådets dagordning i mars.

Centralafrikanska republiken

Under året har EU haft ökat fokus på Centralafrikanska republiken, mot bakgrund av det uppblossande våldet och den humanitära krisen i landet. I slutet av januari fattades beslut om att upprätta den FN-mandaterade militära styrkan EUFOR. Insatsens syfte har varit att verka stabiliserande i huvudstadsområdet, i väntan på etableringen av den militära insats som den Afrikanska unionen fattat beslut om att upprätta. Den svåra situationen i den Centralafrikanska republiken har ett flertal gånger diskuterats av EU:s utrikesministrar och rådsslutsatser har antagits vid flera tillfällen där EU bland annat betonar vikten av att av det internationella samfundet svarar upp mot de humanitära behoven i landet. Även Europeiska rådet har antagit slutsatser där EU:s stöd till Centralafrikanska republiken slås fast.

15.8.4Stora sjöregionen

Genomförandet av det ramavtal för fred och säkerhet i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och regionen som undertecknades av elva afrikanska länder 2013 har inneburit stora utmaningar. EU har, bl.a. med aktivt engagemang av EU:s seniora samordnare för Stora sjöregionen, gett starkt stöd till ramavtalet och dess genomförande. I juli antogs rådsslutsatser om Stora sjöregionen av EU:s utrikesministrar. EU är fortsatt en politisk aktör och ledande inom humanitärt stöd och utvecklingssamarbete i DRK. EU:s polisinsats i DRK (EUPOL) med verksamhet till stöd för den nationella polisen, avslutades i september. EU:s insats för säkerhetssektorreform (EUSEC) som bistår den kongolesiska försvarsmakten med att reformera de nationella väpnade styrkorna, har förlängts till och med juni 2015.

15.8.5Östra Afrika

Uganda

Ugandas president undertecknade i februari en ny lag som kriminaliserade homosexuella handlingar (upp till livstids fängelse), försök och anstiftan, liksom alla former av främjande av homosexualitet. Lagen kränkte de universella mänskliga rättigheterna. I anslutning till detta gjorde den höga representanten, på EU:s vägnar, två uttaladen om lagen (18 februari och 4 mars). Uttalandet i februari uttryckte djup oro för att Uganda väntades anta en lagstiftning som kriminaliserade homosexualitet och uppmanade staten Uganda att visa tolerans och

respekt för alla människors värdighet, liksom att följa internationella Skr. 2014/15:65 åtaganden om mänskliga rättigheter. Uttalandet i mars fördömde

Ugandas antagande av lagen och uppmanade staten Uganda att skydda alla människor mot diskriminering eller våld och att upphäva lagen mot homosexualitet. På begäran av EU hölls den 28 mars ett möte med Ugandas regering i enlighet med Cotonou-avtalets artikel 8, i syfte att inskärpa Ugandas bindande internationella MR-åtaganden och vikten av att inte diskriminera människor med anledning av sexuell läggning. I augusti förklarade Ugandas konstitutionsdomstol anti-homosexualitets- lagen ogiltig med hänvisning till att procedurregler vid lagens antagande i parlamentet i december 2013 inte följts. EU och Sverige följer noga händelseutvecklingen.

15.8.6	Södra Afrika
Angola
I juli 2012 undertecknade EU och Angola ett nytt partnerskapsavtal
(JWF) i syfte att fördjupa den politiska dialogen och samarbetet mellan
EU och Angola i en rad olika frågor. Samarbetet är tänkt att utveckla de
tidigare relationerna som hade sin grund i biståndssamarbetet och
utvecklingsfrågor. Angolas roll som alltmer viktig aktör i regionala och
multilaterala fora med god ekonomisk potential, med demokratisk bas
och ett ökat internationellt engagemang, har sammantaget bidragit till
denna ambition från EU:s sida. Årliga högnivåmöten ingår som en del i
partnerskapsavtalet. Ett första möte inom ramen för JWF hölls på
ministernivå den 17 oktober i Bryssel. Dialogen tog upp frågor kring fred
och säkerhet, mänskliga rättigheter och samhällsstyrning, handel och
hållbar utveckling, energifrågor, migrationsfrågor samt forskning och
innovation.
Sydafrika
EU har ett strategiskt partnerskap med Sydafrika sedan år 2007.
Vanligtvis hålls varje år ett toppmöte mellan EU och Sydafrika, men
årets toppmöte fick skjutas fram till 2015. I november hölls ett
gemensamt samarbetsråd om EU:s och Sydafrikas samarbete med
kopplingar till Sydafrikas nationella utvecklingsplan 2030.
För andra gången hölls också en årlig dialog om mänskliga rättigheter
med Sydafrika, vilket skedde i november i Bryssel. I juli slutfördes
förhandlingar mellan EU och södra Afrikas samarbetsorganisation SADC
om ett ekonomiskt partnerskapsavtal. Handelsaspekterna i ett tidigare
avtal mellan EU och Sydafrika från 1999 om handel, utveckling och
samarbete kommer att ersättas av det nya avtalet om ett ekonomiskt
partnerskap mellan EU och SADC.
Zimbabwe
EU följer den politiska utvecklingen i Zimbabwe nära. I februari genom-
fördes en årlig översyn av EU:s restriktiva åtgärder mot Zimbabwe.
Åtgärderna infördes 2002 som svar på allvarliga kränkningar av de
mänskliga rättigheterna i landet och består av ett vapenembargo samt		91

Skr. 2014/15:65

reserestriktioner och frysning av tillgångar för ett antal personer och företag. Beslutet i februari innebar att EU fattade beslut om att förlänga åtgärderna (t.o.m. februari 2015) men att samtidigt suspendera den faktiska tillämpningen av åtgärderna för ytterligare ett antal individer och företag. De aktiva åtgärder som i dag kvarstår är vapenembargot samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för presidentparet Robert och Grace Mugabe. Dessutom tillämpas också restriktiva åtgärder för ett zimbabwiskt vapenföretag.

EU beslutade samtidigt, i februari, att låta de s.k. lämpliga åtgärderna mot Zimbabwe (som avses i artikel 96 i Cotonouavtalet och infördes 2002) löpa ut den 1 november under förutsättning att situationen när det gäller samhällsstyrning och mänskliga rättigheter i Zimbabwe inte kraftigt försämrades under året. Detta bedömdes sedan inte ha skett, varför åtgärderna löpte ut den 1 november. Beslutet möjliggör för EU att återupprätta det långsiktiga samarbetet med Zimbabwes regering och att göra ytterligare framsteg när det gäller planeringen av det nationella indikativa programmet inom ramen för elfte Europeiska utvecklings- fonden (2014–2020).

Moçambique

EU har under året fortsatt att noga följa den begränsade väpnade konflikt som pågått i landet sedan oktober 2013 då regeringsstyrkorna intog den väpnade grenen av oppositionspartiet Renamos militärbas i Gorongosa. I augusti undertecknade parterna ett vapenstilleståndsavtal som även godkändes av parlamentet i september. Därmed kunde presidentvals- kampanjen inledas med samtliga tre presidenkandidater, inklusive de två från oppositionspartierna Renamo och MDM. EU:s valobservations- mission i samband med presidents-, parlaments- och provinsvalen den 15 oktober försenades något p.g.a. budgetproblem. Efter särskilt stöd från några av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland, Italien, Portugal, Storbritannien och Sverige) kunde missionen slutligen genomföras.

EU verkar för att stödja fredliga politiska lösningar på situationen i landet och till en konsolidering av freden och demokratin i Mocambique. EU för en löpande dialog med regeringen om respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska fri- och rättigheter och säkerhet samt om en hållbar och transparent ekonomisk utveckling.

15.9Asien

15.9.1Sydasien

Afghanistan

EU har tillsammans med FN blivit en allt viktigare aktör i Afghanistan. I och med det internationella militära tillbakadragandet har biståndet och nationsbyggandet kommit alltmer i centrum. Stort fokus har legat på förberedelserna och genomförandet av presidentvalet under året. EU hade en valobservatörsinsats på plats i Afghanistan under valperioden och den efterföljande rösträkningen.

Den 23 juni antogs en ny EU-strategi som ersatte den handlingsplan för Skr. 2014/15:65 Afghanistan och Pakistan som inrättades under det svenska EU- ordförandeskapet 2009. Strategin gäller för åren 2014–2016, och dess

övergripande mål är att utveckla afghanska institutioner i syfte att värna om de hittills uppnådda framstegen och att skapa förutsättningar för en mer effektiv och hållbar afghansk stat.

EU:s bistånd till Afghanistan är omfattande och uppgick under året till över 200 miljoner euro. Under året antog EU ett program för perioden 2014–2020 som sammanlagt avsätter 1,1 miljard euro till utvecklings- samarbete. Det totala stödet från EU, inkluderat medlemsstaternas bistånd, uppgår till över en miljard euro per år.

EU förhandlar sedan 2011 om ett långsiktigt partnerskapsavtal med Afghanistan. Förhandlingarna har dock försenats och några frågor åter- står att lösa ut. EU:s särskilda sändebud och chef för EU-delegationen i Kabul har spelat en viktig roll som representant för EU på plats.

Genom deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan ISAF, som avslutas vid årsskiftet 2014–2015, bidrog EU:s medlemsstater med en betydande andel av det internationella stöd som har funnits på plats för att stabilisera Afghanistan och förbättra förmågan hos afghansk militär och polis. EU bidrar även med en polisinsats (EUPOL Afghanistan) som har varit verksam i Afghanistan sedan 2007 och fokuserar på stöd till reformering och återuppbyggnad av den afghanska polisen.

Bangladesh

Under året fortsatte arbetet inom ramen för EU:s hållbarhetspakt, internationella arbetsorganisationen (ILO), Bangladesh regering och textilindustrin som syftar till att stärka arbetares rättigheter och säkerhet samt miljömässig hållbarhet inom landets textilindustri. I juli publicerades en första rapport om de framsteg som gjorts och rekommendationer för det fortsatta arbetet.

Indien

EU:s samarbete med Indien har under året fortgått inom ramen för det strategiska partnerskapet och den gemensamma handlingsplanen. Den säkerhetspolitiska dialogen fortsätter att utvecklas och flera överläggningar har ägt rum under året, bl.a. om icke-spridning och nedrustning.

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien som inleddes 2007 avbröts inför det indiska parlamentsvalet. Ambitionen är att de ska kunna återupptas i full skala så snart som möjligt under förutsättning att EU:s och Indiens ambitioner med avtalet överensstämmer.

Dialogmöten har även ägt rum under året om bl.a. ekonomiskt samarbete, handel, utvecklingsfrågor samt energi och miljö.

Pakistan

EU har under året framförallt fokuserat på den demokratiska utvecklingen, situationen för de mänskliga rättigheterna, handelsfrågor och landets roll för utvecklingen i Afghanistan.

Skr. 2014/15:65 Inom ramen för EU:s femåriga engagemangsplan med Pakistan genomfördes flera dialoger under året. Den höga representanten träffade i mars premiärministerns rådgivare för nationell säkerhet och utrikesfrågor. EU höll också dialoger med fokus på nedrustningsfrågor och anti-terrorism. EU har gjort ett flertal uttalanden om mänskliga rättigheter i Pakistan, bland annat om våld mot kvinnor.

15.9.2Östasien

Kina

Under året har EU:s strategiska relation till Kina behandlats i olika rådsformationer. Diskussioner har förts om hur EU bäst ska ta tillvara sina intressen och prioriteringar i relationen till Kina. Toppmötet mellan EU och Kina som skulle ha hållits under året har skjutits upp till 2015, men Kinas president besökte dock EU:s institutioner i mars. Under året har samarbetet fortsatt med utgångspunkt i agendan som EU och Kina beslutade vid det senaste toppmötet i november 2013, den s.k. agendan för strategiskt samarbete 2020 mellan EU och Kina.

Förhandlingarna om ett bilateralt investeringsavtal, som ska omfatta både investeringsskydd och ökat marknadstillträde, har påbörjats under året. Ett möte i den strategiska högnivådialog som EU och Kina etablerade 2010 ägde rum i januari.

Inget möte kom till stånd inom ramen för högnivådialogen om handel och ekonomi under året. Men det andra mötet inom högnivådialogen om mellanfolkliga kontakter, som inrättades 2012, ägde rum i september. Ett större möte mellan EU och Kina med fokus på handelsrelationen hölls i oktober. Utöver de tre högnivådialogerna bedriver EU sammanlagt ett sextiotal dialoger med Kina inom en rad policyområden.

EU och Kinas dialog om mänskliga rättigheter ägde rum 8-9 december i Bryssel. Sverige deltog på tjänstemannanivå. Dialogen är ett centralt instrument för EU:s politik för mänskliga rättigheter i förhållande till Kina.

	Japan
	Förhandlingar om dels ett strategiskt partnerskapsavtal, dels ett
	frihandelsavtal mellan EU och Japan har fortsatt under året.
	Förhandlingarna lanserades i mars 2013. Syftet är ett stärkt samarbete
	med Japan inom flera politiska och sektoriella områden samt ett brett och
	ambitiöst frihandelsavtal.
	Under våren gjordes en ettårsöversyn av läget i frihandels-
	förhandlingarna, i enlighet med kommissionens förhandlingsmandat. I
	kommissionens översyn konstaterades att framsteg gjorts när det gäller
	avskaffande av icke-tariffära handelshinder och öppningar av offentlig
	upphandling på järnvägsområdet. Översynen slutade med	att
	kommissionens bedömde att förhandlingarna därmed borde fortsätta,
	vilket fick stöd av EU:s medlemsstater.
	Ett toppmöte mellan EU och Japan ägde rum i maj i Bryssel.
	Toppmötet gav förnyad politisk drivkraft till de pågående avtals-
94	förhandlingarna. Andra frågor på toppmötets dagordning var	det

världsekonomiska läget, klimatförändringar, ickespridning och regionala Skr. 2014/15:65 frågor som Ukraina och Östasien. Vid toppmötet beslutades att inleda

dialoger om cyberfrågor respektive rymdfrågor. Inledande möten i båda dialogerna ägde rum i oktober i Tokyo.

Nordkorea

EU har under året fortsatt att verka för att Nordkorea ska avbryta sitt kärnvapenprogram. Landets provsprängningar och missiltester i strid med internationella överenskommelser har föranlett FN:s säkerhetsråd att införa och successivt skärpa sanktioner p.g.a. detta. Sanktionerna genomförs av EU. I tillägg till dem har EU infört vissa ytterligare restriktiva åtgärder mot Nordkorea. EU fördömde också Nordkoreas senaste missiltest i juni. EU:s förhållande till Nordkorea bygger på ett kritiskt engagemang för att stärka fred och säkerhet, förhindra utveckling och spridning av massförstörelsevapen samt stöd för mänskliga rättigheter.

Arbetet med frågor om mänskliga rättigheter har intensifierats under året efter presentationen av FN:s undersökningskommissions rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Nordkorea. Likt tidigare år lade EU, tillsammans med Japan, fram en resolution i FN:s generalförsamling om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea.

Mongoliet

Under året markerades 25 års diplomatiska förbindelser med ett besök i Ulan Bator av kommissionären med ansvar för utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdomsfrågor.

15.9.3Sydöstasien och Oceanien

Burma/Myanmar

Den demokratiska utvecklingen i Burma/Myanmar har kontinuerligt stått på EU:s dagordning under året. EU har betonat vikten av grundlags- reformer i landet inför valen i slutet av 2015. EU har i olika sammanhang uttryckt oro för den fortsatta konflikten i Kachin och våldet mot muslimer som blossat upp på flera ställen i Burma/Myanmar.

I januari/februari genomförde medlemsstaternas representanter på plats i Burma/Myanmar ett tre dagar långt besök i Rakhine State för att bilda sig en uppfattning om de spänningar som råder där och den utsatta situationen för den muslimska folkgruppen Rohingya.

I mars förlängdes EU:s vapenembargo och embargot mot utrustning som kan användas för intern repression, till den 30 april 2015.

I april antog EU rådsslutsatser om att etablera en formell dialog om mänskliga rättigheter med Burma/Myanmar. Det första mötet inom ramen för dialogen ägde rum i Nay Pyi Taw i maj.

I augusti besökte den höga representanten landet för möten med bl. a. president Thein Sein och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi.

Inom ramen för den resolution om situationen för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar, som EU presenterar årligen i FN:s råd för mänskliga

Skr. 2014/15:65 rättigheter och FN:s generalförsamling, har situationen för folkgruppen Rohingya särskilt uppmärksammats.

Thailand

EU har nära följt den politiska utvecklingen i Thailand under året. Under senhösten 2013 ledde gatudemonstrationer och ockupation av regeringsbyggnader till att nyval utlystes till februari. Valet blockerades av oppositionen och ogiltigförklarades av landets valkommission. I maj övertog militären makten i Thailand.

I samband med oroligheterna och maktövertagandet gjordes tre ut- talanden från EU:s sida, i vilka Thailand bl.a. uppmanades att respektera internationella normer när det gäller mänskliga rättigheter och skyndsamt återställa den demokratiska processen genom att hålla fria och rättvisa val. I juni antogs formella rådsslutsatser med motsvarande budskap.

Det militära maktövertagandet har fått konsekvenser för EU:s relation- er med Thailand, bl.a. i form av besöksrestriktioner och en översyn av pågående samarbeten. De båda avtal mellan EU och Thailand som för närvarande förhandlas (partnerskaps- och frihandelsavtal) kommer inte att undertecknas förrän en demokratiskt vald regering har tillträtt.

15.9.4Regionala frågor

Regionalt samarbete: Forum för Asien och Europa (ASEM) och Organisationen för sydostasiatiska nationer (ASEAN)

ASEM:s tionde toppmöte ägde rum i Milano i oktober. Från EU deltog Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande.

EU och ASEAN höll sitt tjugonde utrikesministermöte i Bryssel den i juli. Mötet leddes av den höga representanten tillsammans med Vietnams utrikesminister. Vid mötet kom man överens om att intensifiera samarbetet mellan EU och ASEAN kring förbättrad infrastruktur mellan kontinenterna. Dessutom slogs fast att samarbetet inom sjösäkerhet skulle byggas ut. ASEAN Regional Forum (ARF) höll sitt tjugoförsta möte i augusti i Myanmars huvudstad Nay Pyi Taw. Även vid detta möte deltog den höga representanten.

Sydkinesiska havet

Dispyterna i Sydkinesiska havet har fortsatt under året. EU uppmuntrar parterna att lösa dispyter på fredlig väg i enlighet med internationell rätt, särskilt havsrättskonventionen.

I januari 2013 initierade Filippinerna ett skiljedomsförfarande vid havsrättsdomstolen i Hamburg (ITLOS) i enlighet med havsrätts- konventionen. I mars 2014 lämnade Filippinerna över de inlagor som behövdes för att gå vidare med skiljedomsförfarandet till ITLOS.

Frihandels- och investeringsavtal med Asien

Frihandelsavtalet med Sydkorea har tillämpats provisoriskt sedan juli 2011 och den sydkoreanska regeringen ratificerade avtalet i januari 2014. I april beslutade EU att förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Japan

Skr. 2014/15:65 DEL 4 EKONOMISKA OCH

FINANSIELLA FRÅGOR

16 Ekonomi och finans

Det ekonomiska samarbetet inom EU sker genom samordning av den ekonomiska politiken och gemensamma finansieringsinstrument. Det syftar bl.a. till att understödja ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och hög konkurrenskraft. Under 2014 var den ekonomiska tillväxten i EU svag och arbetslösheten låg kvar på höga nivåer. Arbetet under året inriktades därför på att höja Europas tillväxtpotential och konkurrenskraft, bl.a. genom att fokusera på strukturreformer och investeringar.

16.1Den offentligfinansiella krisen

Den ekonomiska och finansiella krisen har nått ett mindre akut skede, men samtidigt var tillväxten under året svag och många länder har fortsatt stora utmaningar med att stärka de offentliga finanserna och höja tillväxten. Finanskrisen 2008–2009 och den efterföljande skuldkrisen påvisade betydande svagheter i EU:s ekonomisk-politiska regelverk, vilket ledde till en mer regelbaserad och tydlig struktur för krishantering, i synnerhet för medlemsstater med euro som valuta. Under det gångna året har bl.a. rekapitalisering av finansiella institutioner inom ramen för ESM diskuterats.

Grekland och Irland beviljades under 2010 finansiellt stöd för att genomföra ekonomiska anpassningsprogram. Portugal och Cypern påbörjade liknande anpassningsprogram under 2011 respektive 2013 och Spanien fick finansiellt stöd mot att genomföra ett program riktat mot finanssektorn 2013. Av dessa har Irland, Spanien och Portugal nu avslutat sina anpassningsprogram.

16.1.1 Finansiellt stabilitetsstöd

	Stabilitetsmekanismer inrättade för euroländer
	Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) är euroländernas permanenta
	stabilitetsmekanism. Verksamheten startade i oktober 2012 och fonden
	har en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro, varav 90 procent
	(ca 450 miljarder euro) var tillgängligt vid slutet av 2014. ESM har ett
	kapital på 700 miljarder euro, bestående av 620 miljarder euro i garanti-
	kapital och 80 miljarder euro i inbetalt kapital. Under 2014 betalade
	euroländerna in den femte och sista delen av det inbetalda kapitalet.
	ESM har bidragit till finansieringen av två stödprogram. Spanien har
98	fått finansiellt stöd genom ESM:s särskilda instrument för
98

rekapitalisering av finansiella institutioner. Detta instrument kan användas om problemen har sin huvudsakliga grund i den finansiella sektorn. En ram på 100 miljarder euro sattes för stödet till Spanien, av vilket 41,3 miljarder euro betalades ut. Spaniens program avslutades i slutet av 2013. Under 2014 gjorde Spanien en tidigarelagd återbetalning om 1,3 miljarder euro. Spaniens sista återbetalning av ESM-lån är planerad till slutet av 2027.

Programmet för Cypern omfattar upp till 9 miljarder euro, varav 5,7 miljarder euro har betalats ut. Under 2014 betalades 1,1 miljard euro ut till Cypern.

Euroländerna nådde i december en överenskommelse om inrättandet av ett stödinstrument för direktrekapitalisering av finansiella institutioner inom ramen för ESM. Instrumentet har diskuterats sedan 2012 och innebär att direktrekapitalisering inom en ram på 60 miljarder euro kan äga rum under vissa restriktiva villkor.

Den tillfälliga stabilitetsmekanismen Europeiska finansiella stöd- faciliteten (EFSF) stängdes för nya ekonomiska anpassningsprogram i juni 2013, i enlighet med tidigare beslut. EFSF fullföljer dock programmen för Irland, Portugal och Grekland. En sista utbetalning till Portugal på 1,2 miljarder euro gjordes i april. En utbetalning om 8,3 miljarder euro uppdelad i tre delutbetalningar gjordes till Grekland under 2014.

Europeiska finansiella stödmekanismen (EFSM), som samtliga EU- länder står bakom, har en kapacitet på 60 miljarder euro varav 46,8 miljarder euro har använts. EFSM används för programmen till Irland och Portugal, men används i och med etablerandet av ESM inte för nya program. Under 2014 gjordes utbetalningar om totalt 2,2 miljarder euro från EFSM till Portugal och 0,8 miljarder euro till Irland.

Betalningsbalansstöd till medlemsstater med nationell valuta

Medlemsstater med nationell valuta som har drabbats av, eller allvarligt hotas av, svårigheter i betalningsbalansen kan söka stöd från en särskild facilitet. Stöd ges i form av villkorade medelfristiga lån som finansieras genom marknadsupplåning av kommissionen i EU:s namn. Hittills har stöd getts tillsammans med lån från Internationella valutafonden (IMF) och de båda organisationernas villkor har i huvudsak varit identiska. Medverkan från IMF är dock inte ett krav.

Under 2014 har Rumänien haft ett pågående program inom ramen för betalningsbalansstödet. Lettland och Ungern har varit föremål för särskild bevakning efter avslutade program.

Makrofinansiellt stöd till länder utanför EU

EU:s makrofinansiella stöd kan ges till länder i unionens närområde som drabbats av kortfristiga betalningsbalansproblem. Syftet är att stabilisera det ekonomiska läget och att stimulera reformer. Det makrofinansiella stödet ges under vissa villkor som anges i ett s.k. samförståndsavtal och under förutsättning att ett IMF-program genomförs i landet under hela tiden stödet betalas ut.

I juli 2011 presenterade kommissionen ett förslag till ramverksförordning för makrofinansiellt stöd. Förhandlingar mellan

Skr. 2014/15:65

Skr. 2014/15:65 Europaparlamentet och rådet inleddes i juni 2012 och ledde till att dessa parter var nära att nå en överenskommelse. Kommissionen valde dock att i ett sent skede dra tillbaka sitt ramverksförslag. Rådet lämnade då in en stämningsansökan mot kommissionen, då det ansåg att tillbakadragandet går emot den grundläggande principen om lojalt samarbete mellan EU- institutionerna och medlemsstaterna. Sverige valde efter ett regeringsbeslut att formellt stödja rådet i denna process och den är ännu inte avslutad.

Under 2014 fortlöpte program i Armenien, Georgien, Ukraina, Egypten, Jordanien och Kirgizistan. Nya beslut om att bevilja makrofinansiellt stöd fattades för Tunisien och Ukraina om 300 miljoner euro respektive 1 miljard euro. Beslutet om stöd till Ukraina togs via nödlägesprocedur p.g.a. det kritiska läget i landet som lett till ett akut betalningsbalansunderskott. Stödet till Ukraina kompletterar ett beslut från 2010 och betalas ut parallellt med detta.

16.1.2Medlemsstater som har fått stabilitetsstöd

Grekland

Den ekonomiska situationen i Grekland har under 2014 börjat stabiliseras. Under 2014 växte den grekiska ekonomin igen efter sex år i rad i recession. Samtidigt är den offentliga skuldsättningen alltjämt hög och behovet av fortsatta strukturreformer stort. Grekland följer sedan 2010 ekonomiska anpassningsprogram kopplade till finansiellt stöd från euroländerna och IMF. Syftet med stödinsatserna är att underlätta den grekiska regeringens ansträngningar att minska budgetunderskottet och genomföra tillväxtfrämjande strukturella reformer. Programmen har utformats gemensamt av de grekiska myndigheterna, kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF.

Det nu pågående anpassningsprogrammet är det andra i ordningen och beslutades i mars 2012. Det finansiella stödet under programmet förutses omfatta sammanlagt 164,5 miljarder euro till slutet av 2014 varav den största delen, 144,7 miljarder euro, är ett åtagande av euroländerna. Den skuldomstrukturering med privata fordringsägare som genomfördes våren 2012 innebar en skuldlättnad om drygt 100 miljarder euro för Grekland. Trots skuldlättnaden beräknas den offentliga bruttoskulden ha uppgått till 176 procent av BNP vid slutet av 2014.

Under 2014 har Grekland fortsatt att vidta åtgärder inom ramen för det ekonomiska anpassningsprogrammet. Framsteg har gjorts som innebär att statsfinanserna har stärkts och budgetunderskottet minskat. Genomförandet av strukturreformer har också gått framåt men inte i den takt och omfattning som förutsetts enligt programmet. Bland annat har reformeringen av arbetsmarknaden och effektivisering av skatte- förvaltningen gått långsammare än planerat. Förseningar i reformarbetet har inneburit att vissa av programmets låneutbetalningar senarelagts något under året. I december nåddes en överenskommelse mellan Grekland och euroländerna om att förlänga stödprogrammet med två månader p.g.a. att av den femte programöversynen inte hunnit avslutas.

Programmet skulle ursprungligen löpa till slutet av 2014.

100

Euroländerna gjorde i november 2012 en utfästelse om fortsatt stöd till Grekland i syfte att uppnå en hållbar skuldsituation på medellång sikt. Målsättningen är att reducera statsskulden till 124 procent av BNP till 2020 och ännu lägre åren därefter. Åtagandet förutsätter att Grekland genomför åtgärder under anpassningsprogrammet fullt ut och att landet uppnår ett överskott i primärbalansen, dvs. budgetsaldot undantaget statsskuldräntor. Oron över den ekonomiska situationen och stats- skuldens långsiktiga hållbarhet kvarstår. Sverige bidrar med finansiering till Grekland via sin andel av IMF:s resurser.

Irland

År 2010 beslutades om ett anpassningsprogram för Irland, omfattande 85 miljarder euro. 67,5 miljarder utav detta utgjordes av externt stöd, lika fördelat mellan IMF, EFSM och EFSF (inklusive bilaterala långivare). De bilaterala långivarna är Sverige, Danmark och Storbritannien.

Sveriges andel av Irlands finansiella stöd är dels genom EFSM och IMF, dels genom ett bilateralt lån om 600 miljoner euro.

Utbetalningen av det svenska lånet skedde i fyra lika stora utbetalning- ar på 150 miljoner euro var under 2012 och 2013. Utbetalningarna var kopplade till godkännande av IMF:s och kommissionens femte, sjunde, nionde och elfte översyner.

Irland följde genomgående sitt anpassningsprogram väl. I december 2013 lämnade landet anpassningsprogrammet, utan att ansöka om någon ytterligare säkerhet i form av exempelvis en kreditlina. Återhämtningen i den irländska ekonomin har sedan programmets avslut varit god. BNP- tillväxten har varit stark under 2014. Arbetslösheten är fortfarande hög och utgör en fortsatt utmaning för landet men den minskar från den högsta nivån 2011–2012 och beräknas uppgå till omkring 11 procent 2014. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknades uppgå till ca 111 procent som andel av BNP vid slutet av 2014.

Den goda återhämtningen har bidragit till att finansmarknadernas förtroende för Irlands ekonomi har återvänt och statsobligationsräntorna är nere på rekordlåga nivåer. Det innebär att Irland nu kan låna upp till lägre upplåningskostnad än den landet har för huvuddelen av lånet i IMF. Irland ansökte därför hos sina övriga långivare i september om att få ersätta ca 80 procent av IMF-lånet med marknadsfinansiering. Regeringen godkände den 20 november, efter riksdagens godkännande dagen innan, att Irland får göra förtida återbetalningar till IMF på upp till drygt 18 miljarder euro utan att samtidigt göra en motsvarande förtida återbetalning till Sverige. Övriga bilaterala långivare och EU har också godkänt motsvarande undantag.

Portugal

I maj 2011 beslutade Ekofin-rådet om ett finansiellt stöd till Portugal om totalt 78 miljarder euro, varav IMF, EFSF och EFSM stod för 26 miljarder vardera. Stödet har varit knutet till ett ekonomiskt anpassningsprogram som syftar till att återställa förtroendet för den portugisiska ekonomin, möjliggöra en återgång till hållbar tillväxt och värna den finansiella stabiliteten. I juni 2014 avstod Portugal från den sista utbetalningen inom stödprogrammet och lämnade programmet utan

Skr. 2014/15:65

101

Skr. 2014/15:65

102

att ansöka om någon ytterligare säkerhet i form av exempelvis en kreditlina. Sverige har bidragit med finansiering till Portugal via EFSM och Sveriges andel av IMF:s resurser.

Enligt de uppföljningar av programmet som har gjorts under 2014 har genomförandet i stort varit i överensstämmelse med planen och ett betydande reformarbete fortgår. I samband med den tionde programöversynen i februari skedde samråd med EU-nämnden. Även i april ägde samråd rum med EU-nämnden i samband med den elfte översynen av stödprogrammet och utbetalningen av finansiellet stöd kopplad till denna.

BNP-tillväxten förväntas ha vänt från att vara negativ 2013 till att vara positiv 2014, även om utfallet för 2014 ännu inte har publicerats. Arbetslösheten sjönk gradvis under året. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas ha uppgått till ca 128 procent av BNP vid slutet av 2014, och budgetunderskottet beräknas ha uppgått till strax under 5 procent av BNP. Enligt beslut från Ekofin-rådet 2013 löper Portugals underskottsförfarande fram till 2015.

Spanien

I juli 2012 lämnade den spanska regeringen en formell begäran om lån till eurogruppen för rekapitalisering av den spanska banksektorn. Euroländerna enades därefter om att genom ESM låna ut upp till 100 miljarder euro till den spanska staten för rekapitalisering av landets banker samt om ett anpassningsprogram för banksektorn.

Efter en första utbetalning om 39,5 miljarder euro i december 2012 genomfördes en andra utbetalning om 1,9 miljarder euro i februari 2013. Efter eurogruppens möte i november 2013 meddelades att Spanien skulle lämna anpassningsprogrammet i januari 2014, utan att ansöka om ytterligare stöd från ESM.

Enligt de uppföljningar av programmet som har gjorts under 2014 har banksektorn stabiliserats ytterligare sedan Spanien lämnade programmet. Den ekonomiska återhämtningen fortsätter, och tillväxten väntas öka under de kommande åren. Samtidigt är anpassningsbehoven fortsatt stora. Arbetslösheten minskar gradvis, men uppgick vid slutet av 2014 fortfarande till runt 24 procent. Statsskulden fortsätter att öka och väntas i slutet av 2014 ha uppgått till 98 procent av BNP, samtidigt som det offentliga underskottet uppgick till knappt 6 procent av BNP.

Cypern

Efter att Cypern i juni 2012 lämnat in en formell begäran om finansiellt stöd till ESM kunde kommissionen, ECB och IMF tillsammans med de cypriotiska myndigheterna nå en överenskommelse i början av april 2013. Cypern beviljades ett lån om upp till 10 miljarder euro under ett ekonomiskt anpassningsprogram, varav 9 miljarder euro via ESM och 1 miljard euro via IMF.

Målet med anpassningsprogrammet, som sträcker sig till och med 2016, är bl.a. att strukturera om banksektorn, korrigera landets alltför stora budgetunderskott och genomföra strukturreformer för att stärka landets konkurrenskraft för att uppnå en hållbar och balanserad tillväxt. Programmet bedöms enligt de översyner som gjorts under 2014 i stort

sett ha genomförts planenligt och totalt har ca 6 miljarder euro (via både Skr. 2014/15:65 IMF och ESM) betalats ut till landet. De finanspolitiska målen för

perioden har mötts med goda marginaler och ett omfattande reformarbete pågår. Omstruktureringen av banksektorn, som bl.a. har omfattat nedläggning av landets näst största bank och en nedskrivning av en andel av oförsäkrade insättningar i landets största bank, går framåt. De utländska kapitalkontrollerna som infördes i samband med programöverenskommelsen är fortfarande på plats men de inhemska kapitalkontrollerna avskaffades i maj. Banksektorn tyngs av en hög andel oreglerade fordringar och ändringar i utmätningslagen antogs under hösten för att förbättra situationen.

Även om det ekonomiska läget är fortsatt svagt blev lågkonjunkturen under 2014 mildare än vad som förväntades vid ingången på året. Utfallen för 2014 var vid årets slut inte publicerade, men BNP beräknas ha minskat med ca 2,8 procent under 2014 och under 2015 förespås en svag positiv tillväxt. Budgetunderskottet som andel av BNP beräknas ha uppgått till 3,0 procent 2014 och statsskulden beräknas ha uppgått till drygt 107 procent av BNP vid utgången av 2014. Arbetslösheten väntas ha uppnått en högstanivå på drygt 16 procent under 2014 och väntas sjunka något under de kommande åren. Sverige bidrar med finansiering till Cypern via sin andel av IMF:s resurser.

16.2Ekonomisk styrning och samordning

16.2.1	Stabilitets- och tillväxtpakten
Stabilitets- och tillväxtpakten är EU:s gemensamma regelverk för att
säkra sunda offentliga finanser. Pakten består av en förebyggande och en
korrigerande del, det s.k. underskottsförfarandet. Medlemsstater med
alltför stora underskott eller alltför hög skuldkvot kan bli föremål för ett
underskottsförfarande. Vid ingången av 2014 var 15 av EU:s 28
medlemsstater i ett underskottsförfarande. Grekland och Cypern var
också formellt i ett underskottsförfarande, men då de befinner sig i
anpassningsprogram med regelbundna översyner ingår de inte i
övervakningen för underskottsförfarandet. Sverige var ett av de länder
som inte var föremål för ett underskottsförfarande.
Underskottsförfarandena har löpande följts upp vid rådsmöten under
året. Ekofin-rådet beslutade i juni om att avsluta underskottsförfarandet
för Belgien, Danmark, Tjeckiska republiken, Nederländerna och
Slovakien. Dessa länder ansågs då av rådet ha korrigerat sina alltför stora
budgetunderskott på ett hållbart och varaktigt sätt enligt de
rekommendationer som rådet gett. Samråd med EU-nämnden skedde i
juni. I juli ställde sig rådet bakom en översyn av metoden för bedömning
av effektiva åtgärder vilken används inom ramen för genomförande av
underskottsförfarandet. Samråd skedde i frågan med EU-nämnden
samma månad.
Vid Ekofin-rådet i november beslöts inga förändringar när det gäller
medlemsstaternas positioner i stabilitets- och tillväxtpaktens processer,
vilket	också EU-nämnden informerades om. Vid mötet i december	103

Skr. 2014/15:65 presenterade kommissionen sin rapport om översynen av den reformerade ekonomiska styrningen i EU. Kommissionen avser att under 2015 diskutera dessa frågor med rådet och Europaparlamentet.

16.2.2Förstärkt ekonomisk styrning för euroländerna

I maj 2013 trädde två förordningar om stärkt ekonomisk styrning i euro- området i kraft (det s.k. tvåpacket, se faktapromemoria 2011/12:FPM70). Den ena förordningen syftar till att säkra samstämmigheten mellan villkor som ställs på euroländer som mottar finansiellt stöd och de krav som följer av EU:s samordningsförfaranden samt att ge möjligheter till skärpt övervakning av euroländer som har, eller hotas av, finansiella problem. Den andra förordningen fastslår att kommissionen ska granska och lämna yttranden på euroländernas budgetplaner samt utökar rapporteringskraven för euroländer som är föremål för stabilitets- och tillväxtpaktens underskottsförfarande.

Euroländerna har under hösten, för andra gången, levererat sina budgetplaner till kommissionen som har antagit yttranden angående dessa budgetplaner. Kommissonen fann att ingen medlemstats budgetplan för 2015 kraftigt avviker från stabilitets- och tillväxtpaktens krav, men att det för Belgien, Spanien, Frankrike, Italien, Malta, Österrike och Portugal finns risk för sådan avvikelse. Ekofin-rådet antog i november vissa förändringar i uppförandekoden för tvåpacket. Samråd skedde med EU-nämnden.

	16.2.3	Makroekonomiska obalanser: förvarnings-
		mekanismen
	För tredje året genomfördes förfarandet för övervakning av makro-
	ekonomiska obalanser inom ramen för den europeiska terminen, i
	enlighet med det s.k. sexpacket och förordningen om förebyggande och
	korrigering av makroekonomiska obalanser. Processen startade genom
	att kommissionen i november 2013 publicerade 2014 års förvarnings-
	rapport. Rapporten innehöll en preliminär ekonomisk analys av
	medlemsstaterna, inklusive en resultattavla med elva olika
	makroekonomiska indikatorer, med syftet att avgöra om länderna skulle
	bli föremål för en djupgranskning för att där eventuellt påvisa om det
	fanns makroekonomiska obalanser.
	Utifrån den preliminära analysen av medlemsstaterna föreslogs djup-
	granskningar för 16 medlemsstater. En djupgranskning kom också att
	göras av Irland, efter det att Irland lämnade sitt anpassningsprogram. För
	Sveriges del hade tröskelvärden passerats för tre av indikatorerna
	(bytesbalansen, exportmarknadsandelar och privat skuldsättning) och en
	djupgranskning initierades. Samtliga djupgranskningar presenterades i
	mars. Dessa var sedan en del av underlagen för de förslag till
	landspecifika rekommendationer som kommissionen presenterade i
	början på juni.
	I djupgranskningen konstaterades att Sverige uppvisade makro-
	ekonomiska obalanser som inte bedömdes vara allvarliga, men som
104	borde	åtgärdas. Det framhölls att i synnerhet den privata sektorns

skuldsättning och bostadsmarknaden förtjänade fortsatt uppmärksamhet Skr. 2014/15:65 och åtgärder för att minska risken för skadliga effekter på ekonomin.

I november 2014 publicerade kommissionen 2015 års förvarnings- rapport, för behandling under 2015 års europeiska termin.

Regeringen ställer sig positiv till den förstärkta ekonomiska styrningen inom ramen för sexpacket och välkomnar publiceringen av förvarnings- rapporten och djupgranskningarna.

16.3Ekonomiska och monetära unionen

16.3.1Reformering av den ekonomiska och monetära unionen

Inför Europeiska rådet i december 2012 fördes en diskussion om vissa långtgående förslag inriktade på en centralisering av beslutsfattandet om den ekonomiska politiken. Förslagen baserades på en rapport från Europeiska rådets ordförande och ett meddelande från kommissionen – ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union” (se faktapromemoria 2012/13:FPM57). Europeiska rådet beslutade emellertid att lägga de mest långtgående förslagen åt sidan och låta uppföljningen under 2013 omfatta följande fyra frågor (utöver bankunionen, se avsnitt 17.3.6):

a)samordning i förväg av nationella ekonomiska reformer,

b)den sociala dimensionen av EMU,

c)individuella arrangemang av kontraktsmässig art, och

d)solidaritetsmekanismer knutna till dylika arrangemang.

Europeiska rådet beslutade i december 2013 om arbete fram till oktober 2014 med ett system av ömsesidigt överenskomna kontraktsmässiga arrangemang och tillhörande solidaritetsmekanismer. Arbetet visade på en del problem och svårigheter med att komma fram till lösningar som är praktiskt fungerande och acceptabla för samtliga medlemsstater. Ingen rapportering ägde således rum vid Europeiska rådet i oktober. På eurotoppmötet i oktober överenskomms emellertid om fortsatt arbete med att utveckla mekanismer för starkare ekonomisk samordning i eurozonen. Arbetet leds av ordföranden för Eurogruppen, kommissionen, Europeiska rådet respektive ECB. En rapport om fördjupning av EMU väntas läggas fram i juni 2015.

Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken har varit föremål för en pilotstudie som utförts av Kommittén för ekonomisk politik. Pilotstudien syftade till att undersöka hur denna samordning kan fungera bra i praktiken och färdigställdes under våren. Slutsatserna från pilotstudien rapporterades till Ekofin-rådet i juni. En av slutsatserna var att det fanns svårigheter kopplade till att finna en lämplig tidpunkt i lagstiftningsprocessen att utföra förhandssamordningen. Vidare ansågs det viktigt att eventuell förhandssamordning har ett mervärde i förhållande till existerande förfaranden.

105

Skr. 2014/15:65	16.3.2	Litauens eurointräde
	I juni presenterade kommissionen och ECB varsin konvergensrapport,
	som behandlar hur medlemsstaterna som har undantag från att införa
	euron som valuta uppfyller de s.k. konvergenskraven. Ett antal
	ekonomiska kriterier prövas i rapporterna. Dessa är prisstabilitet, sunda
	offentliga finanser, växelkursstabilitet, och att den långa räntan inte
	avviker alltför mycket från räntan i euroländerna. Dessutom bedöms om
	medlemsstaternas nationella lagstiftning överensstämmer med EU-rätten.
	I konvergensrapporterna för 2014 var det bara Litauen som uppfyllde
	alla konvergenskrav. På basis av detta presenterade kommissionen ett
	förslag om införande av euron som valuta i Litauen från och med 1
	januari 2015. Besluten relaterade till detta togs av eurogruppen på
	Ekofin-rådet i juni samt av samtliga medlemsstater vid rådet för
	allmänna frågor i juli. Inför dessa rådsmöten ägde samråd med EU-
	nämnden rum.

	16.4	Initiativ för att främja investeringar
	Ordförandeskapet lanserade under hösten ett initiativ som syftar till att
	öka tillväxt och sysselsättning i EU. Initiativet har tre delar: översynen av
	EU2020-strategin, ökade finansiella resurser för investeringar och
	incitament att genomföra strukturreformer.
	En arbetsgrupp inrättades i september, ledd av kommissionen och
	Europeiska investeringsbanken (EIB) med deltagande av medlems-
	staterna i syfte att analysera investeringsbehovet och hinder för
	investeringar i EU samt föreslå åtgärder för att öka investeringar.
	Arbetsgruppen har sammanträtt vid tre tillfällen under hösten.
	Regeringens utgångspunkter i arbetet med frågan har varit att betona
	betydelsen av åtgärder på nationell nivå, som ett förbättrat
	investeringsklimat för privata investeringar, för att skapa förutsättningar
	för minskad arbetslöshet, fler jobb samt ökad tillväxt. Ekofin-rådet i
	december behandlade arbetsgruppens rapport. Frågan om tillväxt och
	investeringar behandlades vid Europeiska rådet i december.
	Samråd med EU-nämnden har ägt rum inför Ekofin-rådet i oktober och
	i december samt inför Europeiska rådet i december.
	I november presenterade kommissionen ett meddelande om en
	investeringsplan för Europa (se faktapromemoria 2014/15:FPM13).
	Investeringsplanen syftar till att öka investeringarna i EU och därigenom
	bidra till förutsättningar för fler jobb, högre tillväxt och en förstärkning
	av EU:s konkurrenskraft. Investeringsplanen bygger på tre delar. För det
	första inrättande av en ny investeringsfond som kapitaliseras med 5
	miljarder euro från EIB och 16 miljarder euro i garantier från EU-
	budgeten. Målet är att investeringsfondens verksamhet fram till slutet av
	2017 ska leda till en mobilisering av totala investeringar på mer än 315
	miljarder euro. För det andra ett nytt angreppssätt för att identifiera och
	förbereda investeringsprojekt i EU som innefattar upprättandet av en
	förteckning på EU-nivå med möjliga investeringsprojekt och en central
	investeringsfunktion för att ge rådgivning om investeringar i EU. För det
106	tredje, en	förbättring av investeringsklimatet genom förenklade

regleringar, ökad tillgång till långsiktig finansiering samt en stärkt inre Skr. 2014/15:65 marknad. Regeringen välkomnar investeringsplanen och ser den som ett

viktigt komplement under de kommande tre åren till de åtgärder som görs på nationell nivå för att stärka konkurrenskraft och tillväxt samt bidra till en hållbar utveckling.

Finansutskottet informerades i december. Därefter ägde samråd med EU-nämnden rum inför Ekofin-rådet i december.

16.5Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken (EIB) är en fristående institution inom EU. Bankens huvudsyfte är att bidra till tillväxt och sysselsättning inom EU. Detta görs genom långsiktig finansiering av samhällsekonomiskt lönsamma projekt som främjar detta syfte. Prioriterade områden för bankens verksamhet är finansiering inom områdena innovation, små och medelstora företag, infrastruktur samt miljö. Ekonomisk och social sammanhållning samt klimatåtgärder står som två tvärgående, övergripande prioriteringar. För 2014 förväntas EIB:s utlåning uppnå ca 67 miljarder euro i tecknade lån, vilket är enligt plan. Det är en något lägre nivå jämfört med 2013 men en högre nivå jämfört med tidigare år. Detta framförallt till följd av det kapitaltillskott som beslutades 2012.

Huvudsakliga frågor som behandlades under året var:

–EIB:s budget, inklusive mer specifikt bankens årliga procedur för att godkänna ökningar i lönebudgeten,

–en uppdatering av bankens policy för investeringar via jurisdiktioner som inte följer internationella riktlinjer för transparens i skatte- systemet och för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (”non-compliant jurisdictions”),

–kapitaltillskott för Europeiska investeringsfonden (EIF) samt ett ytterligare mandat från EIB,

–EIB:s externa mandat 2014–2020 (för utlåning utanför EU),

–EIB:s del i finansiella instrument inom ramen för Horisont 2020,

–utvärdering av bankens metod för bedömning av mervärde i utlåningen,

–programlån för utlåning till små och medelstora företag inom EU,

–diverse gemensamma initiativ från EIB och kommissionen för finansiering och rådgivningstjänster.

Samråd med EU-nämnden har under året skett om följande ämnen:

–EIB:s och kommissionens initiativ för små- och medelstora företag (januari),

–redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken samt de regionala utvecklings- och investerings- bankerna 2012 och 2013 (mars och april),

–en arbetsgrupp ledd av kommissionen och EIB med deltagande av EU:s medlemsstater för att analysera investeringsbehovet i EU och föreslå åtgärder för att öka investeringar i EU (inom initiativet ”Åtgärder till stöd för investeringar”) (oktober).

107

–inrätta ett infrastrukturcenter för att stödja G20:s globala Skr. 2014/15:65 infrastrukturinitiativ som ska främja privata och offentliga

investeringar i infrastruktur,

–välkomna Financial Stability Boards (FSB) förslag på reformer av de finansiella systemen och uppmana länder att genomföra överenskomna reformer för en starkare och mer motståndskraftig ekonomi,

–färdigställa arbetet med skattereformer för ökad transparens och informationsutbyte på skatteområdet,

–inrätta en arbetsgrupp för att sätta press på strandade förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO) och att arbeta för minskade handelshinder.

Samråd med EU-nämnden har skett i februari, mars, maj, oktober och december inför de tillfällen som Europeiska rådet eller Ekofin-rådet har diskuterat EU:s gemensamma ståndpunkter. Turkiet är sedan december nytt ordförandeland.

17 Finansmarknaden

Arbetet inom finansmarknadsområdet syftar till att säkerställa ett stabilt finansiellt system och en välfungerande finansmarknad. Den höga regleringstakt som präglat området de senaste åren har fortsatt att vara hög under 2014. Kommissionen har presenterat flera nya regleringsförslag, däribland en förordning om strukturella reformer i den europeiska banksektorn. Tidigare lagda förslag har varit föremål för förhandling och rådet har i flera av dessa enats om en allmän inriktning. Detta har följts av trilogförhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Frågor som nu behandlas i trilogförhandlingar är bl.a. bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt förordningen om förmedlingsavgifter, vilken ingår i ett större lagstiftningspaket för betaltjänster som kommissionen presenterade år 2013.

17.1Försäkringsmarknaden

17.1.1	Omnibus II-direktivet
Den 16 april beslutade Europaparlamentet och rådet att anta Omnibus II-
direktivet. Direktivet innehåller ändringar i Solvens II-direktivet och
prospektdirektivet (se faktapromemoria 2010/11:FPM76). En över-
läggning med finansutskottet om Omnibus II-direktivet skedde i
november 2013.
Solvens II-direktivet innehåller ett nytt riskbaserat regelverk för
försäkringsföretag och syftar bl.a. till att stärka sambandet mellan
kapitalkrav	och de risker som företagen är exponerade för. I	109

Skr. 2014/15:65 prospektdirektivet finns regler om de prospekt som ska upprättas och offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.

I Omnibus II-direktivet preciseras befogenheterna för de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- myndigheten (EIOPA) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA), som ursprungligen fastställts i särskilda EU-förordningar om inrättande av dessa myndigheter. Det är i huvudsak fråga om regler som säkerställer ett väl fungerande samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna.

Mer i detalj innehåller Omnibus II-direktivet en delegering av befogen- heter till kommissionen att anta genomförandeåtgärder, dvs. anta delegerade akter och genomförandeakter i enlighet med artikel 290 och 291 i fördraget om EU:s funktionssätt. Direktivet innehåller även ändringar i Solvens II-direktivet som syftar till att underlätta tillhanda- hållandet av försäkringsprodukter med långfristiga garantier, samtidigt som omfattande infasnings- och övergångsbestämmelser läggs fast. Omnibus II-direktivet innehåller vidare bestämmelser som innebär att de ursprungliga datumen för införlivande och tillämpning av Solvens II- direktivet flyttas fram till den 31 mars 2015 respektive den 1 januari 2016.

I oktober antog kommissionen en delegerad akt i form av en EU- förordning som innehåller detaljbestämmelser till Solvens II-direktivet. Framöver kommer kommissionen även att anta delegerade akter eller genomförandeakter som innehåller tekniska standarder på vissa områden.

17.1.2Direktiv om tjänstepensionsinstitut (IORP II)

Kommissionen presenterade i mars ett omarbetat direktiv om tjänste- pensionsinstitut (se faktapromemoria 2013/14:FPM76). Förslaget syftar till att avlägsna återstående tillsynsrelaterade hinder för gräns- överskridande verksamhet, att säkerställa god styrning och riskhantering, tydlig och relevant information till medlemmar samt att tillsyns- myndigheterna har nödvändiga verktyg för effektiv tillsyn. Direktivet innehåller däremot inte några nya solvensregler. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp inleddes i maj och allmän inriktning togs i december.

Överläggning med finansutskottet ägde rum i juni och december.

17.1.3Försäkringsförmedlingsdirektiv

Förslaget som lades fram i juli 2012 syftar till att stärka konsument- skyddet för distribution av försäkringar genom att försäkringsprodukter ska regleras likvärdigt (konkurrensneutralitet), intressekonflikter ska begränsas, regler om rådgivning för komplexa produkter ska förbättras och gränsöverskridande verksamhet förenklas. Enligt förslaget föreslås att tillämpningsområdet utökas till att även omfatta försäkringsföretag samt resebyråer utöver försäkringsförmedlare (se faktapromemoria 2011/12: FPM 176).

Rådsförhandlingar återupptogs efter 1,5 år i maj.

110

Under förhandlingarna har Sverige arbetat för att säkerställa direktivets Skr. 2014/15:65 minimiharmoniseringsnivå för att möjliggöra strängare krav än direktivet

om det är befogat av konsumentskyddsskäl. Vidare har Sverige arbetat för att den s.k. kryssmarknaden för kollektivavtalad tjänstepension i allt väsentligt ska kunna fortsätta i sin nuvarande form. För Sveriges del har det även varit viktigt att försäljning av försäkringsprodukter med investeringsinslag, utanför kollektivavtalad tjänstepension, i huvudsak ska kunna följa regler som liknar de regler som gäller på värdepappers- marknadsområdet.

Sverige har i förhandlingarna i rådet fått sina huvudsakliga ståndpunkter tillgodosedda och en överenskommelse i rådet nåddes i november. När förhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet ska börja är oklart.

Information till finansutskottet ägde rum i juni och överläggningar med finansutskottet ägde rum i oktober. Samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

17.2Värdepappersmarknaden

17.2.1Förordning om penningmarknadsfonder

I september 2013 presenterade kommissionen ett förordningsförslag om penningmarknadsfonder, dvs. fonder som investerar i likvida värde- papper med korta löptider. Förordningsförslaget innebär att särskilda regler för penningmarknadsfonder införs utöver de generella regler som finns i direktivet om fondföretag (UCITS-direktivet) och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). Förslaget syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och öka investerarskyddet genom att ställa krav som ska minska risken för spridning av finansiell turbulens till fondernas sponsorer (ofta banker), minska investerares incitament att snabbt lösa in fondandelar under perioder av finansiell oro samt förändra regler kring värderingsmetoder för sådana fonder (se faktapromemoria 2013/14:FPM6). Förslaget innebär bl.a. krav på tillstånd, placeringsbegränsningar, riskspridning, riskhantering och information till investerare och tillsynsmyndigheter samt regler kring värderingsmetoder för sådana fonder (både av nettotillgångsvärde och när det gäller intern kreditvärdering av de tillgångar fonderna investerar i).

Förhandlingar i rådsarbetsgrupp pågår för närvarande. Finansutskottet informerades i oktober 2013 och en överläggning med finansutskottet ägde rum i juni 2014.

17.2.2Förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder

Förslaget till förordning som presenterades i juni 2013 syftar till att för- bättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag och

långsiktiga projekt inom EU (se faktapromemoria 2012/13:FPM 140).

111

Skr. 2014/15:65 Förslaget kompletterar direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). Genom att uppfylla tillkommande krav i förordningen ges förvaltare som har auktoriserats i enlighet med det direktivet (AIF-förvaltare) möjlighet att marknadsföra fondandelar inom EU på grundval av hemlandstillsyn (EU-pass). Förhandlingar i rådet började i mars och rådet enades om en allmän inriktning om förslaget i juni. Sveriges huvudsakliga ståndpunkt att marknadsföring inte ska få ske till alla kategorier av investerare, dvs. inte till konsumenter, har tillgodosetts genom att detta endast får ske i mycket begränsade fall. Under hösten pågick förhandlingar mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet. De huvudsakliga områdena för förhandling var marknadsföring till konsumenter, rätt till inlösen och vilka investeringar som ska vara tillåtna. Sverige drev fortsatt ståndpunkten att en europeisk långsiktig investeringsfond inte är en lämplig investering för konsumenter och att den möjligheten ska begränsas eftersom en investering i en sådan fond kommer att vara låst under lång tid. Sverige ansåg även att en europeisk långsiktig investeringsfond i huvudsak ska vara en sluten fond för att kunna uppfylla kraven om tillåtna investeringar men kunde acceptera att en förvaltare kan erbjuda inlösen av fondandelar i vissa begränsade fall och då endast till en viss nivå. En överenskommelse mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet nåddes i december där Sveriges huvudsakliga ståndpunkter tillgodosetts. Ett beslut i rådet förväntas inom kort.

Information lämnades till och överläggning ägde rum med finansutskottet i oktober respektive november 2013. Överläggning ägde rum med och information lämnades till finansutskottet i juni respektive december 2014. Samråd med EU-nämnden ägde rum i juni 2014.

17.2.3Förordning om referensvärden

I mars inleddes förhandlingar i rådet om förslaget till förordning om index som används som referensvärden för finansiella instrument eller finansiella avtal (se faktapromemoria 2013/14:FPM13). Ett index är ett mått som bestäms utifrån ett urval av underliggande data. När ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal refererar till ett index eller ett index används för att mäta resultatet i en värdepappersfond anses det utgöra ett referensvärde. Förslaget lades fram under hösten 2013.

Förslaget har motiverats av misstänkta manipulationer av centrala referensvärden för kortfristiga räntesatser (som LIBOR och EURIBOR) men även när det gäller referensvärden för olja, guld och valutor. Förslaget syftar till att säkerställa förtroendet för referensvärden genom förbättrad styrning och kontroll över processen att tillhandahålla referensvärden, inklusive rapportering av ingångsinformation, fastställande av referensvärden och deras användning.

Regeringen har i huvudsak ställt sig positiv till förslagets inriktning, men verkar för proportionerliga krav mot bakgrund av förordningens breda tillämpningsområde på ett stort antal referensvärden med varierande betydelse och karaktär, även vad avser risken för

112

manipulation. Överläggning med finansutskottet ägde rum i januari och Skr. 2014/15:65 december.

17.2.4Förordning om värdepappersfinansiering

I november enades rådet om en allmän inriktning om förslaget till förordning om värdepappersfinansiering (se faktapromemoria 2013/14:FPM60). Förslaget lades fram i januari och förhandlades i rådet med början i juni.

Förslaget syftar till bättre genomlysning av finansieringsåtgärder som baseras på värdepapper inom den s.k. skuggbankssektorn, vid sidan av traditionell bankverksamhet. Genom förslaget införs en rapporterings- skyldighet för motparter som lånar upp eller lånar ut pengar mot säkerhet i värdepapper i form av återköpsavtal (s.k. repor) eller som genomför någon annan typ av värdepappersfinansiering. Förslaget innehåller även bestämmelser om att förvaltare av värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder ska informera andelsägarna om fondernas användning av värdepappersfinansiering. Det finns därutöver regler om genom- lysning som ska gälla vid s.k. återpantsättning, dvs. när panthavare använder pantsatt egendom för egen eller någon annans räkning.

Regeringen har under förhandlingarna verkat för ett undantag från rapporteringsskyldigheten för små och medelstora icke-finansiella företag som inte hotar den finansiella stabiliteten. Regeringen har även begärt förtydliganden av reglerna om återpantsättning.

Överläggningar med finansutskottet ägde rum i juni och oktober.

17.3Bankmarknaden

17.3.1Direktiv om att förhindra att finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism

I februari 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättsdirektivet). Förslaget syftar till att uppdatera och anpassa den befintliga lagstiftningen till reviderade internationella standarder. Revidering sker också med hänsyn till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av det befintliga direktivet (2005/60/EG). Förslagen medför bl.a. att omfattningen av det administrativa ramverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa delar utvidgas (se faktapromemoria 2012/13:FPM72).

Förslaget har förhandlats sedan dess och en överenskommelse i rådet nåddes i juni 2014. Under hösten har trilogförhandlingar bedrivits med Europaparlamentet och en slutlig politisk överenskommelse nåddes i december. Ett beslut i rådet väntas tas i januari 2015. Samråd med och informationsgivning till riksdagen har ägt rum vid flera tillfällen. Samråd

113

Skr. 2014/15:65 med EU-nämnden ägde rum i november 2013 och överläggning skedde med finansutskottet senast i december 2014.

17.3.2Förordning om information som åtföljer överföringar av medel

Tillsammans med penningtvättsdirektivet presenterade kommissionen också ett förslag till förordning om information som åtföljer överföringar av medel. I likhet med direktivförslaget syftar även detta förslag till att uppdatera och anpassa den befintliga förordningen (1781/2006) med hänsyn till reviderade internationella standarder och till utfallet av den interna översyn som har gjorts av tillämpningen av den befintliga förordningen. Revideringen medför bl.a. att omfattningen av förordningen i vissa delar utvidgas och att tidigare luckor när det gäller genomlysningskraven åtgärdas (se faktapromemoria 2012/13:FPM73).

Förhandlingar om förordningen har förts parallellt med penningtvätts- direktivet och en politisk överenskommelse nåddes i december. Ett beslut väntas tas i januari 2015. Samråd med EU-nämnden och överläggning med finansutskottet har ägt rum vid samma tillfälle som penningtvätts- direktivet, dvs. samråd i november 2013 respektive överläggning i december 2014.

17.3.3Revidering av betaltjänstdirektivet

Kommissionen presenterade i juli 2013 ett förslag till ett reviderat betaltjänstdirektiv (se faktapromemoria 2012/13:FPM156), vilket syftar till att anpassa ramverket för marknaden för elektroniska betalningar i EU till den utveckling som ständigt sker. De föreslagna nya reglerna är tänkta att säkerställa att det inte uppstår luckor i regelverket. Revideringen syftar även till att bidra till lika konkurrensvillkor, konsumentskydd och den inre marknadens funktionalitet. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp påbörjades i februari och en allmän inriktning togs i december.

Överläggning med finansutskottet ägde rum vid två tillfällen, i januari och i mars. Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

17.3.4Förordning om förmedlingsavgifter

Kommissionen presenterade i juli 2013 en förordning om förmedlings- avgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (se faktapromemoria 2012/13:FPM155), som hör ihop med förslaget till ett reviderat betal- tjänstdirektiv (se avsnitt 17.3.3). Förordningen innebär att det föreslås gemensamma regler för tak för förmedlingsavgifter (vanligen kallade mellanbanksavgifter) i EU, när man betalar med kort. Förordningen innehåller också ett antal företagsregler som riktar in sig mot kortföretagen. Förhandlingar i rådsarbetsgrupp inleddes i februari 2014 och en allmän inriktning antogs i november varefter trilogförhandlingar påbörjades.

114

Överläggning ägde rum med finansutskottet vid två tillfällen, i januari Skr. 2014/15:65 och i mars. Samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

17.3.5Förordning om strukturreformer av kreditinstitut

I januari lade kommissionen fram ett förordningsförslag om strukturella reformer i den europeiska banksektorn (se faktapromemoria 2013/14:FPM59). Förslagen om strukturella reformer i den europeiska banksektorn ska ses mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen och de svagheter som har uppdagats i ett antal banker och syftar till att minska risken i det finansiella systemet inom EU. Förslaget ska komplettera tidigare lagstiftningsprojekt som har överenskommits eller presenterats inom ramen för EU, Baselkommittén eller i medlems- staterna, vars syfte också är att minska riskerna i det finansiella systemet inom EU. Förslaget innebär ett förbud för vissa kreditinstitut att bedriva handel för egen räkning. Förslaget innebär även att den nationella tillsynsmyndigheten, i Sverige Finansinspektionen, får granska ett kreditinstitut för att på så vis utreda om institutet spekulerar med medel som omfattas av insättningsgarantin. Skulle Finansinspektionen bedöma att sådan verksamhet bedrivs måste denna verksamhet enligt förslaget avyttras, avvecklas eller omorganiseras till en annan enhet.

Regeringen motsätter sig inte förbudet mot egenhandel, men anser att syftet att minska riskerna skulle kunna förfelas i och med att egenhandeln riskerar flytta till den oreglerade sektorn där den är svårare att överblicka. Regeringen ser även en risk att separation av funktionen som marknadsgarant, skulle kunna få negativ inverkan på likviditeten i marknaden. Denna verksamhet är väldigt viktig för stater och företag som finansierar sig med värdepapper, och därför måste separationsbeslut övervägas försiktigt och föregås av noggrann analys.

Sakfrågan har diskuterats på rådsarbetsgruppsmöten under året och det arbetet kommer att fortsätta under 2015.

Finansutskottet informerades om frågan i mars samt hade överläggning om densamma i juni. EU-nämnden informerades om frågan i april.

17.3.6	Bankunionen
I september 2012 presenterade kommissionen ett meddelande om en
samlad bankunion. Enligt kommissionen är syftet med att skapa en
europeisk bankunion att återskapa förtroende i den europeiska
banksektorn och för euron.
I samma månad presenterade kommissionen också ett förslag om en
gemensam mekanism för banktillsyn i EU (se faktapromemoria
2012/13:FPM10). Förslaget innebar att Europeiska centralbanken får
tillsynsbefogenheter över kreditinstitut i eurozonen samt i övriga
medlemsstater som väljer att ingå nära samarbete med tillsyns-
mekanismen. Förordningarna om den gemensamma tillsynsmekanismen
antogs slutligt vid Ekofin-rådet i oktober 2013 och har publicerats.
I juli 2013 presenterade kommissionen nästa delförslag i bankunionen,
om en gemensam resolutionsmekanism (se faktapromemoria
2012/13:FPM148). Förslaget innebär att bankresolution i de		115

Skr. 2014/15:65 medlemsstater som ingår i bankunionen hanteras centralt och att kommissionen ges befogenhet att besluta om resolution av enskilda banker. Det skapas också en gemensam resolutionsfond för att täcka vissa kostnader.

Under året slutfördes förhandlingarna om den gemensamma resolutionsmekanismen. Förordningen antogs slutligt vid Ekofin-rådet i juli. Som ett led i den politiska kompromissen beslöts det att vissa frågor om överföringar av bankernas avgifter från respektive nationella resolutionsfonder till den gemensamma resolutionsfonden skulle regleras i ett mellanstatligt avtal snarare än i förordningen. Detta mellanstatliga avtal skrevs under av alla medlemsstater utom Sverige och Storbritannien i maj. Storbritannien hade sedan länge uttryckt att man inte avsåg gå med i bankunionen och ville därför inte skriva på, och Sverige ansåg att det vore olämpligt att skriva på avtalet innan man slutligt tagit ställning till medlemskap i bankunionen. I skrivande stund har ingen medlemsstat utanför euroområdet gått med i bankunionen.

Sverige har under förhandlingarna drivit att skapandet av bankunionen inte får leda till att medlemsstater som inte deltar diskrimineras eller på- verkas negativt samt att nationella myndigheter i deltagande medlems- stater bör ha så stort inflytande som möjligt i beslutsfattandet. Sveriges krav har i huvudsak blivit tillgodosedda men vissa frågor kvarstår.

Vissa frågor kvarstår att lösa på nivå 2. Samma sak gäller för kris- hanteringsdirektivet som beskrivs nedan.

Information lämnades till EU-nämnden och samråd ägde rum med EU- nämnden inför Ekofin-rådet i januari, februari, mars, juni, juli, oktober och december. Finansutskottet informerades i mars.

17.3.7 Krishanteringsdirektivet

	I juni 2012 presenterade kommissionen ett förslag till ett ramverk för
	hantering av kreditinstitut och värdepappersföretag i kris (se
	faktapromemoria 2011/12:FPM165). Förslaget syftar till att säkerställa
	att myndigheter har lämpliga verktyg för att hantera systemviktiga
	institut på ett sätt som minimerar spridningsrisker och samtidigt bevarar
	tillgången på grundläggande finansiella tjänster. Aktieägarna, vissa
	borgenärer och instituten ska bära kostnaderna för ett eventuellt
	omhändertagande av en bank i kris genom avgifter till en s.k.
	resolutionsfond. På så sätt ska incitamenten för ett överdrivet risktagande
	från institutens sida minskas.
	Krishanteringsdirektivet innehåller bestämmelser inom följande
	områden: förberedande och förebyggande arbete, åtgärder för tidigt
	ingripande, resolutionsåtgärder, samordning av gränsöverskridande kris-
	hantering samt finansiering av kostnaderna för resolution och sanktioner.
	En politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet
	nåddes i december 2013 men eftersom vissa frågor återstod att enas om
	antogs direktivet först vid Ekofin-rådet i maj 2014 och publicerades i juni
	2014. Vissa frågor kvarstår att lösa på nivå 2.
	Information och samråd med EU-nämnden ägde rum inför Ekofin-
	rådet i maj (skriftligen), juni, juli, oktober och december. Finansutskottet
116	informerades i mars.
116

17.4

Direktiv om bostadslåneavtal

Skr. 2014/15:65

Kommissionen presenterade under våren 2011 ett direktivförslag om bostadslåneavtal (se faktapromemoria 2010/11:FPM104). Rådet enades i maj 2012 om en allmän inriktning och gav ordförandeskapet mandat att inleda förhandlingar med Europaparlamentet. Efter att förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet avslutats antog Europaparlamentet sin ståndpunkt den 10 december 2013. Rådets motsvarande ståndpunkt antogs den 28 januari. Den 6 februari i år beslutade regeringen kommitté- direktiven Genomförande av EU-direktiv om bostadslåneavtal (dir. 2014:13). En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a. föreslå hur bostadslåneavtalsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 mars 2016.

Direktivet syftar till att främja en välfungerande inre marknad för bostadskrediter med ett högt konsumentskydd. Samtidigt ska den finansiella stabiliteten säkerställas. Direktivet är, med ett fåtal undantag, ett minimidirektiv till skydd för konsumenten. Direktivet innehåller ett femtiotal artiklar. En viktig del av direktivet gäller vilken information som ska lämnas före och efter ingående av bostadslåneavtalet. Det finns även regler om kreditprövning av konsumenten, den effektiva räntan, tillgång till kreditupplysningar och rätt för konsumenten att under viss tid överväga kreditavtalet. Ytterligare exempel är bestämmelser om hur kreditgivare, kreditförmedlare och s.k. utsedda representanter (representanter för en kreditförmedlare) ska agera i samband med bostadskreditgivning till konsumenter och om vilka kunskaps- och kompetenskrav som personalen ska uppfylla. Direktivet innehåller regler om finansiell utbildning av konsumenter. Genom direktivet skapas dessutom en rätt för auktoriserade kreditförmedlare att erbjuda kreditförmedlartjänster inom hela EU. Flera artiklar gäller hur tillsynen ska hanteras vid gränsöverskridande kreditverksamhet.

18 Skatter

Skattesystemet är ett viktigt nationellt instrument för att främja en god ekonomisk utveckling, en varaktig hög sysselsättning och en uthållig finansiering av offentliga utgifter. Samarbetet inom EU på skatteområdet syftar bl.a. till att säkerställa den inre marknadens upprättande och funktion och att undvika snedvridning av konkurrensen. Under året har man kommit överens om ändringar i sparandedirektivet, ett direktiv om administrativt samarbete för beskattning och ändringar i moder- och dotterbolagsdirektivet. Vidare har diskussioner förts om kommissionens förslag om bl.a., energiskattedirektivet, en standardiserad mervärdesdeklaration, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en skatt på finansiella transaktioner.

117

18.2

Mervärdesskatt

Skr. 2014/15:65

18.2.1Standardiserad mervärdesskattedeklaration

I oktober 2013 presenterade kommissionen ett förslag om standardiserad mervärdesskattedeklaration (se faktapromemoria 2013/14:FPM26). Syftet med förslaget är att företag i EU ska kunna lämna standardiserade mervärdesskatteuppgifter till skattemyndigheterna i ett gemensamt, företrädesvis elektroniskt, format. I förslaget behandlas innehållet i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen samt hur och när den ska lämnas. Skyldigheten att lämna en standardiserad momsdeklaration ska i princip gälla alla företag.

Det grekiska ordförandeskapet lade fram en lägesrapport som Ekofin- rådet godkände i juni. I denna rapport uppmanade rådet det kommande ordförandeskapet att gå vidare med det tekniska arbetet med förslaget och att rådet skulle utforska möjligheten att använda en EU-webbportal.

I princip är merparten av medlemsstaterna överens om att man med en standardiserad mervärdesskattedeklaration kan uppnå en betydande minskning av företagens administrativa bördor. Den mest grundläggande frågan är hur man uppnår rätt balans mellan en ekonomsikt hållbar nivå för standardisering och förenkling av innehållet i och formen för mervärdesskattedeklarationen och den grad av flexibilitet som de flesta medlemsstater önskar behålla. Det är nu i huvudsak fyra delar av förslaget där det råder oenighet, nämligen innehållet i den standardiserade mervärdesskattedeklarationen, formulär för den standardiserade deklarationen, tröskelvärden för mikroföretag samt EU- webbportalen för mervärdesskatt.

Vid Ekofin-rådet i november informerade kommissionen om det pågående förhandlingsarbetet och det italienska ordförandeskapet uppgav att det kommer att reflektera över lämpligaste väg framåt så att en överenskommelse ska kunna nås.

Överläggning ägde rum i skatteutskottet i mars.

18.2.2Mervärdesskatt för vouchrar

Kommissionen lämnade under 2012 ett förslag om att ändra mervärdes- skattedirektivet om behandlingen av vouchrar, dvs. värdebevis som exempelvis telefonkort (se faktapromemoria 2011/12:FPM153). Syftet är att klargöra och harmonisera reglerna för när mervärdesskatt ska tas ut för vouchrar så att dubbelbeskattning och icke-beskattning kan undvikas. I dag saknar mervärdesskattedirektivet särskilda bestämmelser om vouchrar. I vissa medlemsstater beskattas därför en voucher vid utställandet medan den i andra medlemsstater beskattas vid inlösen.

Förslaget har diskuterats i rådsarbetsgruppen för skattefrågor under 2014. Frågan är dock komplex och berör många olika företeelser i olika branscher, vilket gör att det hittills har varit svårt att hitta en gemensam lösning.

Sverige är positivt till förslaget och anser att det är angeläget att

företagen kan konkurrera på lika villkor och att dubbelbeskattning

119

Skr. 2014/15:65 undviks. Det är viktigt att skatteintäkterna säkras samt att skatteuttaget är stabilt och effektivt, inte minst för en väl fungerande inre marknad. Det är vidare angeläget att reglerna är tydliga och förutsägbara för företagen.

Överläggning ägde rum i skatteutskottet i maj.

18.2.3Företagsbeskattning

18.2.4Gemensam konsoliderad bolagsskattebas

Diskussioner har under året ägt rum i rådsarbetsgruppen för skattefrågor om det förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) som kommissionen överlämnade i mars 2011 (se faktapromemoria 2010/11:FPM96). En första övergripande läsning av förslaget avslutades under 2012. Därefter har diskussioner förts om olika kompromissförslag om beräkningen av skattebasen och en generell regel mot missbruk. Under året har diskussionerna om skattebasen, inklusive vissa internationella aspekter av förslaget, fortsatt i rådsarbetsgruppen. Två kompromissförslag har lämnats och diskuterats.

Enligt kommissionen är ett av huvudsyftena med förslaget att lösa problemen med internprissättning och gränsöverskridande förlust- utjämning. Enligt förslaget ska CCCTB fungera parallellt vid sidan av nuvarande nationella bestämmelser och vara frivilligt, dvs. företagen ska kunna välja om de vill bli beskattade enligt de vanliga nationella skattereglerna eller enligt CCCTB.

Modellen innebär att en gemensam skattebas räknas fram för alla EU- företag i en koncern. Basen kommer därefter att fördelas på ett schablon- mässigt sätt mellan dessa företag. Företagen ska alltså beskattas utifrån en schablonmässigt fördelad vinst och inte utifrån den verkliga vinsten. Varje stat tillämpar sedan sin bolagsskattesats på sin andel av skatte- basen.

18.2.5 Uppförandekoden för företagsbeskattning

	Enligt uppförandekoden ska skatteåtgärder som innebär en påtagligt
	lägre effektiv beskattningsnivå än den som normalt tillämpas i en
	medlemsstat granskas. Medlemsstaterna åtar sig också att inte införa nya
	skadliga skatteåtgärder samt att se över nuvarande bestämmelser
	(frysning). Vidare ska medlemsstaterna avveckla de skatteåtgärder som
	bedöms vara skadliga (avveckling).
	En särskild högnivågrupp, uppförandekodgruppen, har inrättats inom
	rådet för att genomföra uppförandekodens bestämmelser. Vissa andra
	frågor inom kodens ram ska därutöver behandlas enligt gruppens
	arbetsprogram. Detta gäller förhållandet till tredjeland, administrativ
	praxis, åtgärder för att motverka skattebedrägeri och annat missbruk,
	övervakning av genomförande av överenskomna riktlinjer, framtagande
	av riktlinjer för olika typer av förmånliga regimer samt vissa frågor om
	skatteplanering med hjälp av särskilda skatteregimer för investerings-
	fonder. Gruppen lämnar varje halvår en rapport som antas av rådet.
120	Samråd har skett med EU-nämnden i juni, oktober och december.
120

18.2.6 Moder-/dotterbolagsdirektivet Skr. 2014/15:65

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ändring i rådets direktiv 2011/96/EU om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (se faktapromemoria 2013/14:FPM38).

Syftet är att dels förhindra dubbel icke-beskattning, dels förhindra skatteundandragande och skattemissbruk genom artificiella arrangemang. Utdelningar och övriga vinstöverföringar från dotterbolag till moder- bolag ska vara skattefria i moderbolaget endast i den mån betalningen inte är avdragsgill i dotterbolaget. Även en gemensam obligatorisk anti- missbruksbestämmelse för medlemsstaterna ingår i förslaget.

Det grekiska ordförandeskapet delade under våren upp ändrings- direktivet i två delar.

Frågan om dubbel icke-beskattning av vinstutdelningar mellan olika medlemsstater behandlades vid Ekofin-rådet i maj men en politisk överenskommelse kunde inte nås. Främst för att Sverige inte var över- tygat om att ägande i svenska investmentföretag inte skulle påverkas negativt genom att vinstutdelningar skulle bli kedjebeskattade. Kommissionen gjorde därför ett uttalande där det betonades att de föreslagna ändringarna är tillämpliga på situationer där dubbel icke- beskattning uppkommit på grund av olikheter i medlemsstaternas skatte- mässiga behandling av vinstutdelning, som ger oavsiktliga skattefördelar och bekräftade att ändringarna inte är avsedda att gälla när dubbel icke- beskattning inte sker eller om tillämpningen leder till dubbelbeskattning av vinstutdelningar mellan moderbolag och dotterbolag. En politisk överenskommelse nåddes vid Ekofin-rådet i juni i år.

När det gäller den återstående frågan, en gemensam obligatorisk anti- missbruksbestämmelse, skickade Sveriges riksdag under våren ett motiverat yttrande till EU. Riksdagen ansåg att förslaget om en gemen- sam obligatorisk anti-missbruksbestämmelse strider mot subsidiaritets- principen.

Ett kompromissförslag presenterades av det italienska ordförande- skapet i juli som innebär att en anti-missbruksbestämmelse i form av en minimireglering införs. Det innebär att en lägsta nivå harmoniseras inom EU. Vid Ekofin-rådet i november diskuterades förslaget men någon överenskommelse kunde inte nås. En politisk överenskommelse nåddes dock vid Ekofin-rådet i december.

Sverige anser att det är angeläget att motverka möjligheterna till skatteflykt. Förslaget syftar till att bekämpa detta. Sverige är positivt till att kompromissförslaget utformas som en minimireglering. Sverige kan således utöver denna anpassa sina anti-missbruksbestämmelser till nationella förhållanden. Kompromissförslaget bedöms därför, till skillnad mot kommissionens förslag, inte strida mot subsidiaritets- principen. Sverige stödjer förslaget.

Överläggning ägde rum med skatteutskottet i mars och oktober och samråd med EU-nämnden ägde rum i oktober och december.

121

Skr. 2014/15:65

18.3

Administrativt samarbete

18.3.1Sparandedirektivet

Rådets direktiv 2014/48/EU om ändringar i sparandedirektivet antogs i mars. Ändringsdirektivet bygger på det förslag som kommissionen lade fram 2008 (se faktapromemoria 2008/09:FPM71). Syftet med ändringarna är att täppa till vissa kryphål i det nuvarande sparandedirektivet, som började tillämpas den 1 juli 2005. Ändringarna innebär bl.a. att även betalningar som går via vissa obeskattade juridiska konstruktioner, såväl inom som utanför EU, till fysiska personer inom EU, ska omfattas av direktivet. Dessutom utvidgas tillämpningsområdet till att bl.a. omfatta vissa livförsäkringar. Förändringarna syftar också till att höja kvaliteten på den information som utbyts så att den fysiska person som mottar en räntebetalning med större säkerhet kan identifieras.

Vidare har under året kommissionens förhandlingar med Schweiz, Liechtenstein, Monaco, Andorra och San Marino fortsatt med inriktning på att även dessa länder ska tillämpa de föreslagna ändringarna av direktivet.

Sverige har hela tiden haft de ovan beskrivna ändringarna i sparande- direktivet som en prioriterad fråga och ser med tillfredsställelse på att ändringarna nu har antagits.

Samråd har ägt rum med EU-nämnden i mars.

18.3.2Administrativt samarbete i fråga om beskattning

I juni 2013 lade kommissionen fram ett förslag till ändringar i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (se faktapromemoria 2012/13:FPM150). Förslaget innebär bl.a. att det införs bestämmelser om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om tillgångar och kapitalinkomster på finansiella konton.

Kommissionens förslag föranleddes bl.a. av att samtliga medlemsstater hade ingått eller förväntades ingå avtal med USA om automatiskt informationsutbyte när det gäller tillgångar och inkomster på finansiella konton. Avtalen är baserade på den amerikanska lagstiftningen om rapportering av uppgifter om finansiella konton i andra länder som inne- has av amerikanska personer (FATCA). Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien och Tyskland tog tillsammans med USA fram en modell för avtal som innebär att de finansiella instituten rapporterar till sitt eget lands skattemyndighetet, som sedan överför upplysningarna till det amerikanska federala skatteverket, den s.k. modell 1. Sverige under- tecknade i augusti ett sådant avtal med USA.

De nyss nämnda fem länderna tog också initiativ till multilateralt automatiskt informationsutbyte motsvarande modell 1. Ett stort antal stater och jurisdiktioner, bl.a. Sverige, har anslutit sig till denna grupp som åtagits sig att tidigt genomföra ett automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (den s.k. gruppen för tidigt antagande). Ett multilateralt ramavtal för informationsutbyte mellan dessa stater och

jurisdiktioner undertecknades i oktober.

122

Inom OECD har det tagits fram en global standard för automatiskt Skr. 2014/15:65 informationsutbyte om finansiella konton, bestående bl.a. av en rapporteringsstandard och en modell för bi- eller multilaterala avtal

mellan behöriga myndigheter om utbytet. Rapporteringsstandarden återspeglar, med vissa justeringar, modell 1 för FATCA-avtal. Det är denna standard som gruppen för tidigt antagande har åtagit sig att genomföra i nationell lagstiftning, med vissa undantag så att den träder i kraft den 1 januari 2016.

Ändringsdirektivet avviker från OECD:s globala standard endast där det är nödvändigt. Direktivet antogs vid Ekofin-rådet i december.

Sverige har hela tiden stått bakom inriktningen på arbetet. Överläggning ägde rum med skatteutskottet i mars och samråd med

EU-nämnden har ägt rum i oktober.

19 EU:s budget

EU:s budget omfattar den europeiska unionens samtliga förväntade inkomster och utgifter. Under 2014 förhandlas budgeten för 2015, vilket är andra året i den fleråriga budgetram som omfattar perioden 2014–2020. Den svenska EU-avgiften bestäms utifrån betalnings- anslagen på EU:s årsbudget.

19.1Förhandling om EU:s årsbudget 2015

EU-budgetens inriktning och nivå bestäms dels av den fleråriga budgetramen som anger ramar för samtliga utgifter och åtaganden under varje utgiftsrubrik för en sjuårsperiod, dels av EU:s årliga budgetprocess. Utgifterna bestäms även av de nivåer som fastställs i det löpande lagstiftningsarbetet i EU.

Budgeten för 2015 är den andra i den fleråriga budgetram som omfattar perioden 2014–2020. Årsbudgetförfarandet för 2015 inleddes med att kommissionen i juni presenterade sitt budgetförslag. Processen var försenad med anledning av förhandlingen av valet till Europaparlamentet. Åtagandeanslagen föreslogs uppgå till 145 084 miljoner euro, vilket lämnar en marginal till taket för åtaganden på 1 399 miljoner euro. Betalningsanslagen föreslogs uppgå till 141 912 miljoner euro med en negativ marginal till taket för betalningar på 11 miljoner euro. Därtill föreslås att ytterligare instrument om 236 miljoner euro mobiliseras utanför budgetramen. Det betyder att kommissionen föreslår att betalningstaket i den nyligen överenskomna fleråriga budgetramen överskrids med totalt 247 miljoner euro. Sverige har under förhandlingarna i rådet, mot bakgrund av Sveriges allmänna budget- restriktiva hållning, ansett att kommissionens förslag legat för högt och saknar tillräckliga marginaler för att kunna möta oförutsedda händelser under budgetåret.

123

Skr. 2014/15:65	Rådets ståndpunkt innebär neddragningar i förhållande till
	kommissionens budgetförslag med 522 miljoner euro för åtagande-
	anslagen och 2 140 miljoner euro på betalningsanslagen. Detta innebär
	totala marginaler i budgeten på 1 921 miljoner euro på åtagandeanslag
	och 2 129 miljoner euro för betalningar.
	Europaparlamentets ståndpunkt innebär en ökning av åtagandeanslagen
	i förhållande till kommissionens budgetförslag med 782 miljoner euro till
	145 866 miljoner euro och en ökning av betalningsanslagen med 4 001
	miljoner euro till 145 914 miljoner euro. Europaparlamentet föreslår
	dessutom att 514 miljoner euro i betalningar mobiliseras utanför budget-
	ramen. Sammantaget innebär detta att Europaparlamentets förslag
	överskrider betalningstaket i budgetramen med 4 527 miljoner euro.
	Utöver årsbudgeten för 2015 omfattar förhandlingen om 2015 års
	budget även ett antal ändringsbudgetar (ÄB) till 2014 års budget. Dessa
	ändringsbudgetar innehåller såväl ökade utgifter som ökade inkomster.
	Den 14 november träffades Ekofin/Budget men lyckades inte enas om
	en gemensam ståndpunkt för ändringsbudgetarna till 2014 års budget.
	Förlikningsmötet med Europaparlamentet ajournerades därför till den 17
	november. Rådet hade då nått en ståndpunkt om 2014 års ändrings-
	budgetar men någon överenskommelse med Europaparlamentet kunde
	ändå inte nås innan förlikningsperioden gick ut den 17 november vid
	midnatt. Enligt fördraget ska kommissionen därmed presentera ett nytt
	förslag till årsbudget för 2015, vilket man gjorde i november.
	Kommissionens nya förslag till årsbudget för 2015 innefattade en
	åtagande marginal på 1 772 och en betalningsmarginal på 789 miljoner
	euro (exklusive specialinstrumenten). Kommissionen föreslog även
	ökade tjänster för finansmarknadsmyndigheterna EBA, ESMA och
	EIOPA samt för EASO, EUROPOL och Frontex. Kommissionen före-
	slog även Europaparlamentets förslag om en överföring av medel för de
	Särskilda sändebuden (rubrik 4) till EEAS (rubrik 5). När det gäller
	ändringsbudget 3 för 2014 föreslog kommissionen en mobilisering av
	marginalen för oförutsedda utgifter med 3 162 miljoner euro och att 711
	miljoner euro i betalningsmarginal utnyttjas utöver den tidigare beslutade
	anslagsnivån för 2014. Detta innebar sammantaget att betalningstaket
	överskrids. Vidare föreslogs betalningarna för ändringsbudgetarna 5 och
	7 ligga över betalningstaket. I samband med presentationen av det nya
	årsbudgetförslaget presenterade kommissionen även ändringsbudget 8
	(ÄB 8) för 2014, vilken är en kopia av tidigare ändringsbudget 2 för
	2014. Skälet till att kommissionen presenterat ÄB 8 är att ÄB 2 formellt
	var en del av det misslyckade förlikningspaketet och därför måste
	kommissionen enligt fördraget presentera en ny ändringsbudget med
	samma syfte.
	I december antog rådet med kvalificerad majoritet en paket-
	överenskommelse innehållande ändringsbudgetarna för 2014, års-
	budgeten för 2015 och ett antal deklarationer. Paketöverenskommelsen
	innebär att marginalerna för åtaganden och betalningar 2015 uppgår till
	1 677 respektive 1 039 miljoner euro (exklusive specialinstrumenten).
	Mot bakgrunden av att förslaget till årsbudget 2015 innefattade
	betydande marginaler kunde Sverige stödja förslaget. När det gäller ÄB 3
	föreslås marginalen för oförutsedda utgifter mobiliseras för ett belopp
124	motsvarande 3 168 miljoner euro i enlighet med kommissionens förslag.

Skr. 2014/15:65	19.4	Förhandlingarna om systemet för egna medel
	Europeiska rådet fastställde i maj ett beslut om EU-budgetens
	finansieringssystem. Enligt beslutet kvarstår systemet för egna medel i
	allt väsentligt i oförändrad form jämfört med tidigare år. För att beslutet
	ska bli giltigt krävs ett nationellt godkännande av respektive medlems-
	stat. Regeringen överlämnade i juni propositionen Godkännande av
	rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering (prop.
	2013/14:238) till riksdagen. Beslutet beräknas kunna träda i kraft under
	2016. Det nya beslutet kommer dock i alla delar att verka retroaktivt
	fr.o.m. den 1 januari 2014.

	20	Skydd av EU:s finansiella intressen

	Europeiska revisionsrättens granskning av kommissionens genom-
	förande av budgeten ligger till grund för bedömningen av om
	kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för aktuellt budgetår. Sverige
	röstade nej till rådets rekommendation till Europaparlamentet att
	bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten
	2012 vid Ekofin-rådet i februari 2014.

	20.1	Revisionsrättens årsrapport och ansvarsfrihet
		för kommissionen för genomförandet av
		budgeten
	I november varje år presenterar den Europeiska revisionsrätten sin
	årsrapport för föregående budgetår. I november var det således rapporten
	om 2013 års budgetår som presenterades. Revisionsrättens slutsatser
	ligger till grund för den rekommendation som rådet ska lämna till
	Europaparlamentet om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för det
	aktuella budgetåret. Detta görs vid ett rådsmöte i februari 2015.
	20.1.1	Genomförandet av 2012 års budget
	Ekofin-rådet beslutade i februari att rekommendera Europaparlamentet
	att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten
	2012. Samråd med EU-nämnden skedde			i februari. Sverige,
	Nederländerna och Storbritannien röstade nej till rekommendationen vid
	omröstningen i Ekofin-rådet. Övriga medlemsstater ställde sig bakom
	rekommendationen. Rådets		rekommendation	kompletterades med
	slutsatser som innehöll rådets bedömning av läget och utvecklingen samt
	uppmaning till åtgärder från kommissionens sida för att komma till rätta
	med de brister som revisionsrätten konstaterat. Europaparlamentet
	beslutade i maj att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genom-
126	förandet	av budgeten 2012.	Regeringen informerade riksdagen i

Årsredovisning för staten 2013 (skr. 2013/14:101) om innehållet i Skr. 2014/15:65 revisionsrättens årsrapport om 2012.

20.1.2Genomförandet av 2013 års budget

I början av november publicerade revisionsrätten årsrapporten om budgetåret 2013. Rapporten presenterades för Ekofin-rådet av revisionsrätten i december. För 20:e året i rad lämnar revisionsrätten en revisionsförklaring med reservation när det gäller genomförandet av EU:s budget. Revisionsrätten lämnar dock ett uttalande utan reservation för EU:s räkenskaper. Revisionsrättens granskning visar att betalningarna från budgeten innehåller väsentliga fel för alla utgiftsområden utom ett, Administration och därmed sammanhängande utgifter. Även inkomster bedöms av revisionsrätten vara utan väsentliga fel. Det utgiftsområde som enligt revisionsrättens granskning hade störst fel är Regionalpolitik, energi och transport, följt av området Landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa. Revisionsrätten nämner i årsrapporten att den har identifierat brister i Sverige vid granskning av transportprojekt. Felen avser efterlevnad av upphandlingsregelverken vid bygget av Norra länken. Regeringen avser att på sedvanligt sätt i Årsredovisning för staten 2014 informera riksdagen om vilka åtgärder Sverige har vidtagit med anledning av revisionsrättens granskning.

20.2	Hantering och användning av EU-medel i
	Sverige
Regeringen lämnar i ett särskilt avsnitt av Årsredovisningen för staten ett
intygande om hanteringen av EU-medel i Sverige. Intygandet innehåller
en årlig räkenskapssammanställning över de medel som har tagits emot
från EU:s budget och en redogörelse för hur dessa medel har använts.
Årsredovisningen för staten, och därmed även intygandet lämnas till
riksdagen. Det avsnitt som innehåller intygandet skickas därefter till
kommissionen och revisionsrätten.
I intygandet bedömer regeringen om EU-räkenskaperna i allt väsentligt
är rättvisande och intygar att det finns ett ramverk för staten som syftar
till att säkerställa en betryggande intern styrning och kontroll av EU-
medlen i Sverige. Intygandet grundas på ansvariga myndigheters
intyganden och bedömningar om hanteringen av EU-medel,
Ekonomistyrningsverkets revisionsutlåtanden och Riksrevisionens
uttalanden från granskningar av myndigheternas räkenskaper och deras
interna styrning och kontroll. Ekonomistyrningsverket har under det
senaste året lämnat revisionsutlåtanden med reservation för Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska regionala
utvecklingsfonden, Europeiska fiskerifonden, Europeiska fonden för
integration av tredjelandsmedborgare, Europeiska flyktingfonden och
Europeiska återvändandefonden. Regeringen noterar att ansvariga
myndigheter vidtar åtgärder för att säkerställa korrekt hantering av EU-
medel. Myndigheterna har dock inte redovisat några allvarliga brister
avseende hanteringen av EU-medel för räkenskapsåret 2013 eller fått		127

Skr. 2014/15:65	modifierade revisionsberättelser från Riksrevisionen. Regeringen
	bedömer att räkenskaperna i allt väsentligt är rättvisande och att det finns
	ett ramverk för staten som syftar till att säkerställa en betryggande intern
	styrning och kontroll av EU-medlen.

20.3 Förordning om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)

Kommissionen presenterade i juni ett förslag till ändring av Olaf- förordningen. Syftet med förslaget är att inrätta en tillsynsansvarig funktion för rättssäkerhetsgarantier inom Olaf för att säkerställa en oberoende hantering av klagomål från personer som omfattas av en Olaf- utredning. En majoritet av medlemsstaterna har framfört att eftersom den senaste ändringen i Olaf-förordningen trädde i kraft i oktober 2013 är det viktigt att först genomföra den fullt ut och utvärdera dess effektivitet innan nya ändringar föreslås. Förhandlingarna har därför avbrutits tillsvidare.

	21	Statistik

	Samarbetet handlar om att åstadkomma jämförbar statistik i
	medlemsstaterna. Jämförbar statistik är grundläggande för att kunna
	utveckla, analysera, genomföra, övervaka och utvärdera EU:s politik.
	Under året har Europaparlamentet och rådet beslutat bl.a. en
	förordning om europeiska miljöräkenskaper.

	Sedan 2012 pågår förhandlingar om kommissionens förslag till
	förordning om ändring av förordningen om europeisk statistik (se fakta-
	promemoria 2011/12:FPM144). Förslaget syftar till att säkerställa tro-
	värdigheten i den europeiska statistiken. Detta ska, enligt kommissionen,
	uppnås genom att stärka det professionella oberoendet hos de nationella
	statistikmyndigheterna och deras chefer och samtidigt stärka samord-
	ningen av produktionen av europeisk statistik på nationell nivå. Över-
	läggningar med finansutskottet hölls i juni 2012. Utskottet informerades
	om förhandlingsläget i februari 2013. Överläggningar med
	konstitutionsutskottet i de delar av förslaget som berör utskottet hölls i
	mars 2013.
	Europaparlamentet och rådet har under året beslutat om förordning om
	ändring av förordning om undersökningar om jordbrukets struktur och en
	undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket, när det gäller
	finansieringsramen för perioden 2014–2018 (se faktapromemoria
	2013/14:FPM28), förordning om europeiska miljöräkenskaper (se fakta-
	promemoria 2012/13:FPM104), förordning om ändring av rådets
	förordning	om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av
128	arbetskraften i gemenskapen (se faktapromemoria 2012/13:FPM89) samt

4–5 december beslutades om en allmän inriktning som kommer att ligga Skr. 2014/15:65 till grund för förhandlingar med Europaparlamentet.

Civilutskottet informerades om förhandlingarna i februari och samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

22.3E-juridik

Medlemsstaterna samarbetar under samlingsnamnet e-juridik för att bland annat skapa lättillgänglig och sammanhållen information om medlemsstaternas rättssystem. Arbetet syftar till att förbättra medborgares, företags och rättstillämpares tillgång till nationella rättsliga förfaranden och till statliga register med rättslig information. E-juridik- arbetet bidrar även till det praktiska genomförandet av EU-rättsakter. Sverige deltar bl.a. i arbete med att koppla samman medlemsstaternas fastighetsregister och med att främja gränsöverskridande användande av videokonferens.

Den information som tas fram inom samarbetet presenteras och tillgängliggörs på en webbplats – e-juridikportalen. Portalen utvecklas kontinuerligt både till innehåll och till funktionssätt. Arbetet, som bygger på frivillighet, bedrivs i rådsarbetsgruppen för e-juridik.

Inom rådsarbetsgruppen pågår även ett kontinuerligt arbete för att förenkla tillgången till medlemsstaternas nationella lagstiftning och EU:s rättsliga information. Informationen presenteras på särskilda webbplatser (N-Lex för nationell lagstiftning och EUR-Lex för EU:s rättsinformation) men är sökbar via e-juridikportalen. För närvarande pågår bl.a. två projekt för att skapa tillgång till medlemsstaternas nationella rättspraxis och lagstiftning som grundas på EU-rätten.

Under året har en ny handlingsplan för e-juridik för 2014–2018 arbetats fram. Handlingsplanen beskriver målsättningarna för samarbetet och anger vilka konkreta projekt som medlemsstaterna förväntas arbeta med under perioden 2014–2018. Rådet för rättsliga och inrikes frågor godkände den fleråriga handlingsplanen i juni.

Samråd med EU-nämnden ägde rum inför rådsmötet den 5–6 juni.

22.4Rådsarbetsgruppen för civilrätt (allmänna frågor)

I arbetsgruppen behandlas löpande en rad övergripande frågor på civil- rättens område om domstolars behörighet, erkännande och verkställighet av domar samt lagval. I arbetsgruppen behandlas också frågor om EU:s externa kompetens och externa relationer på civilrättens område. Under året har det bl.a. tagits fram gemensamma EU-ståndpunkter till förhandlingar inom ramen för Haagkonferensen, bl.a. Haagkonventionen om avtal om val av domstol. Vidare har frågor som rör förhandlingarna med Luganostaterna angående delgivning av handlingar och bevis- upptagning behandlats.

131

Skr. 2014/15:65	22.5	Makars och partners förmögenhetsförhållanden
	I mars 2011 presenterade kommissionen två förslag till förordningar på
	familjerättens område. Det är fråga om förslag till förordning om makars
	förmögenhetsförhållanden och förslag till förordning om förmögenhets-
	rättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Förslagen innehåller
	regler om behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i
	frågor om makars respektive registrerade partners förmögenhets-
	förhållanden. I praktiken rör det främst frågor om bodelning och andra
	slags ekonomiska uppgörelser mellan makar eller partner i samband med
	laglig separation eller dödsfall. Regleringen omfattar även den löpande
	förvaltningen av makars respektive registrerade partners egendom, så
	som t.ex. bodelning under bestående äktenskap eller partnerskap.
	Förslagen syftar till att skapa rättslig klarhet för internationella par och
	förenkla hanteringen av främst bodelningsärenden oavsett var i Europa
	egendomen finns.
	Regeringens bedömning är att det finns ett stort praktiskt behov av
	gemensamma internationellt privaträttsliga regler i fråga om de
	förmögenhetsrättsliga verkningarna av äktenskap respektive registrerade
	partnerskap och har därför välkomnat att förslagen lagts fram.
	Under året har förhandlingar förts i rådsarbetsgruppen. En lägesrapport
	från förhandlingarna presenterades på rådsmötet för rättsliga och inrikes
	frågor i december. I november hölls överläggning med civilutskottet och
	samråd ägde rum med EU-nämnden.

22.6 Gemensam europeisk köplag

Under året har förhandlingarna om det i oktober 2011 presenterade förslaget till förordning om en gemensam europeisk köplag fortsatt (se faktapromemoria 2011/12:FPM29). Förslaget syftar till att underlätta den gränsöverskridande handeln och därmed förbättra den inre marknadens funktion. Förordningen innebär i korthet att en näringsidkare och en konsument i ett gränsöverskridande kontrakt om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och av anknytande tjänster ska kunna välja att en enhetlig gemensam europeisk köplag tillämpas på kontraktet.

Även två näringsidkare där minst en av dem hör till kategorin små och medelstora företag ska kunna välja köplagen. Om parterna på ett giltigt sätt har kommit överens om att använda köplagen, ska frågor som omfattas av dess bestämmelser uteslutande regleras av den. I ett sådant fall blir inte längre den annars gällande dispositiva eller tvingande nationella kontraktsrätten tillämplig. Förordningen innebär alltså inte någon sedvanlig harmonisering av nationell lagstiftning.

Europaparlamentet antog den 26 februari i år sin ståndpunkt under första behandlingen.

132

Skr. 2014/15:65

23.1

Horisontella frågor

23.1.1EU:s inre säkerhet

Uppdaterad strategi för inre säkerhet i EU

Europeiska rådet antog nya strategiska riktlinjer för området för frihet, säkerhet och rättvisa i juni. I enlighet med dessa antog rådet för rättsliga och inrikes frågor i december rådsslutsatser om utarbetande av en förnyad strategi för inre säkerhet i EU (EU ISS). Rådsslutsatserna identifierar de kommande årens huvudsakliga hot och utmaningar för unionens inre säkerhet och betonar särskilt det ömsesidiga beroendet mellan inre och yttre säkerhet och behovet av stärkta kopplingar mellan de båda områdena. Med utgångspunkt i rådsslutsatserna och de strukturer och principer som dessa anger kommer kommissionen under första halvåret 2015 att förelägga Europaparlamentet och rådet ett meddelande om en förnyad strategi för den inre säkerheten, som ska se över och uppdatera den tidigare strategin för inre säkerhet i EU (ISS) för de kommande fem åren.

EU:s policycykel för arbetet mot allvarlig organiserad brottslighet

Arbetet i EU:s policycykel mot allvarlig och organiserad brottslighet fortsatte under året. De nio prioriteringar som rådet enades om 2013 utgjorde starten på den andra ”cykeln” i arbetsmetoden som kallas policycykel. Prioriteringarna genomförs nu i praktiken genom ett antal gemensamma projekt och koordinerande insatser. Europol har fått en tydligare roll när det gäller att hålla samman arbetet. Bl.a. genomfördes i september operation Archimedes, den hittills största EU-koordinerade insatsen mot organiserad brottslighet med 34 deltagande länder. Insatsen innebar bl.a. att koordinerade kontroller genomfördes på strategiska knytpunkter för att uppdaga narkotikabrott, trafficking, organiserade tillgreppsbrott, handel med illegala vapen och förfalskade varor.

Andra åtgärder mot grov, organiserad brottslighet

Medlemsstaterna utvärderar fortlöpande varandra för att se över hur EU- beslut följs för att bekämpa olika former av organiserad brottslighet. Under året har den s.k. sjätte utvärderingsrundan inom ramen för den ömsesidiga utvärderingen bedrivits och avslutats. Den sjätte utvärderingsrundan handlar om att utvärdera hur väl medlemsstaterna samarbetar med Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket. Sverige utvärderades i den sjätte rundan i maj 2012 genom ett besök av experter från andra medlemsstater. Rapporten om Sverige behandlades i rådet i oktober 2012. En slutrapport för den sjätte rundan antogs av ministrarna i december 2014.

Den sjunde utvärderingsrundan ska handla om hur väl medlemsstaterna samarbetar för att bekämpa it-brottslighet, internt så väl som i samarbete med Europols it-brottscenter EC3. Fokus för utvärderingarna kommer att ligga på bekämpning av internets användning vid sexuella övergrepp mot

134

barn, it-bedrägerier samt cyberattacker. Den sjunde rundan inleddes Skr. 2014/15:65 under hösten 2014 och beräknas pågå fram till år 2016.

23.1.2Narkotika

I december 2012 antog rådet en ny EU-strategi mot narkotika för perioden 2013–2020. I juni 2013 antogs kommissionens förslag till EU- handlingsplan mot narkotika för den första halvan av perioden, dvs. åren 2013–2016.

För varje åttaårsperiod presenterar alltså kommissionen en handlings- plan med konkreta förslag till operativa åtgärder och lagstiftnings- åtgärder. EU-strategin och handlingsplanen är uppdelade i två policyområden; minskning av efterfrågan och minskning av utbudet. För båda områdena innehåller strategin och handlingsplanen tre tematiska delar, nämligen 1) samarbete och samordning, 2) internationellt samarbete samt 3) information, forskning och utvärdering.

Under året har arbetet med att genomföra handlingsplanen fortgått. Kommissionen lade under hösten 2013 fram förslag till direktiv respektive förordning om förstärkt kontroll av s.k. nya psykoaktiva substanser (se avsnitt 31.1).

23.1.3	Terrorism
Terrorism är ett gränsöverskridande fenomen som kräver internationell
samverkan. EU:s insatser omfattar konkreta stödåtgärder i särskilt utsatta
länder och områden (se även avsnitt 12.9). Den övergripande EU-
strategin mot terrorism som Europeiska rådet antog 2005 ligger fortsatt
till grund för EU:s arbete på området.
Det internationella samarbetet omfattar bland annat användning av
flygpassageraruppgifter, s.k. PNR-uppgifter, för att bekämpa terrorism
och annan grov gränsöverskridande brottslighet. EU har tidigare ingått
avtal med USA, Australien och Kanada om utbyte av dessa uppgifter.
Avtalet med Kanada har löpt ut och omförhandlats varefter det ska
godkännas av Europaparlamentet. Europarlamentet har dock beslutat att
skicka förslaget till EU-domstolen för prövning av dess rättsenlighet,
varför det ännu inte trätt i kraft.
Flera andra länder har också aviserat intresse för att ingå liknande avtal
med EU. Under året har kommissionen presenterat ett förslag till
standardavtal att användas vid framtida förhandlingar med tredjeländer.
Kommissionen kommer att leda förhandlingarna varefter rådet och
Europaparlamentet godkänner de färdiga avtalsförslagen.
Syftet med avtalen är att så enhetligt som möjligt reglera
informationsutbytet mellan berörda parter för att förbättra det
internationella samarbetet och samtidigt garantera grundläggande rätt till
privatliv och skydd för personuppgifter.
Överläggningar har ägt rum i justitieutskottet och samråd har skett med
EU-nämnden om de avtal mellan EU och USA, Australien och Kanada
som redan har ingåtts.
I april 2012 antog rådet en allmän inriktning till ett förslag till direktiv
om behandling av flygpassageraruppgifter inom EU. Ett kompromiss-		135

Skr. 2014/15:65 förslag har lämnats till Europaparlamentet. Direktivet syftar till att be- kämpa allvarliga brott samt harmonisera bestämmelser om integritets- skydd m.m. Europaparlamentet har dock inte tagit slutlig ställning till förslaget under 2014 och det är för närvarande oklart när det kommer att ske.

Under året har EU:s antiterrorismsamordnare presenterat ytterligare en av sina återkommande rapporter om åtgärder som vidtagits inom EU mot terrorism i enlighet med den övergripande EU-strategin från 2005.

Under året har rådet för rättsliga och inrikes frågor vid flera tillfällen diskuterat problematiken med personer som reser till konfliktområden, särskilt Syrien, för att delta i olagliga våldshandlingar eller få träning i strid. EU:s antiterrorismsamordnare har även presenterat sin syn på vilka åtgärder som bör vidtas för att bemöta problematiken. Europeiska rådet uppmanade i augusti till ett påskyndat genomförande av dessa åtgärder, varefter de har diskuterats i såväl rådet för rättsliga och inrikes frågor som i olika grupper i rådsstrukturen.

När det gäller dessa frågor har information lämnats till justitieutskottet i maj och november, och samråd har skett med EU-nämnden i maj, oktober och november.

En reviderad EU-strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism antogs vid rådets möte i juni. Vid rådets möte i december antogs riktlinjer för genomförandet av strategin.

23.1.4Sprängämnesprekursorer

I syfte att motverka olaglig tillverkning av sprängämnen och därigenom minska risken för attacker utförda av terrorister och andra kriminella antog EU den 15 januari 2013 förordningen (98/2013) om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. Förordningen trädde i kraft den 2 september 2014.

Förordningens syfte uppnås dels genom att allmänheten hindras från att få tillgång till vissa nyckelkemikalier, s.k. sprängämnesprekursorer, dels genom att aktörer i distributionskedjan ska rapportera misstänkta transaktioner samt betydande svinn och stölder av sprängämnes- prekursorer.

Kommissionen arbetar, i enlighet med artikel 9.5 i EU-förordningen om sprängämnesprekursorer, med att ta fram riktlinjer till stöd för ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter.

	23.1.5	Europol och CEPOL
	Kommissionens förslag till förordning om EU:s byrå för samarbete och
	utbildning i brottsbekämpning (Europol) förhandlades vidare under 2014.
	I februari antog Europaparlamentet en resolution om förslaget. I juni
	kunde rådet enas om en allmän inriktning. Under hösten påbörjades s.k.
	trilogförhandlingar mellan institutionerna med ambitionen att hitta en
	samsyn så lagstiftningsakten kan antas. Redan innan trilog-
	förhandlingarna stod det emellertid klart att bägge institutionerna
	avvisade kommissionens förslag att slå samman Europol och EU:s
136	polisakademi, CEPOL.

Kommissionen har till följd av detta ställningstagande justerat sitt Skr. 2014/15:65 förslag och i stället presenterat en särskild förordning för att reformera

CEPOL som en fortsatt fristående EU-myndighet. Förslaget till CEPOL- förordning förhandlades under hösten och beräknas bli antaget av rådet under våren 2015.

23.1.6Statistik om brott, trygghet och åtgärder mot brott

Sverige deltar i kommissionens expertgrupp och i Eurostats arbetsgrupp för att stödja genomförandet av kommissionens handlingsplan för brottsstatistik 2011–2015 (se faktapromemoria 2011/12:FPM115).

23.1.7Fri rörlighet för officiella handlingar

I april 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar (se faktapromemoria 2012/13:FPM107). Förslaget omfattar bl.a. handlingar som gäller födsel, äktenskap och namn. För att en officiell handling ska kunna åberopas inför en myndighet utanför den medlemsstat där den har utfärdats krävs det i många länder administrativa formaliteter som syftar till att styrka en handlings äkthet (autentisering). Det rör sig bl.a. om krav på legalisering (t.ex. ett intyg om att en namnteckning eller en stämpel är äkta), apostille eller bestyrkta kopior. Förslaget innebär att alla sådana krav på administrativa formaliteter ska tas bort. I anslutning till detta föreslås att ett administrativt samarbete ska inledas mellan medlemsstaternas myndigheter. I de fall det finns rimligt tvivel ska myndigheterna i en medlemsstat kunna kontrollera om t.ex. en utländsk officiell handling är äkta. Förslaget innehåller också vissa regler om översättning av officiella handlingar.

Under året har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid rådsmötet den 4–5 december godkändes riktlinjer inför de fortsatta förhandlingarna i rådsarbetsgruppen.

Civilutskottet informerades i november om förhandlingarna och samråd ägde samma månad rum med EU-nämnden.

23.1.8 Övergångsregler för kommissionens och EU- domstolens behörighet

Den 1 december upphörde de speciella övergångslösningar för
kommissionens och EU-domstolens behörighet som gällt för de rättsakter
som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december
2009. Kommissionen kan efter den 1 december 2014 även när det gäller
dessa rättsakter inleda överträdelseförfarande vid bristfälligt
genomförande eller felaktig tillämpning och de nationella domstolarna i
medlemsstaterna kan också begära förhandsavgörande av EU-domstolen
i tvister som rör dessa rättsakter. Övergångsreglerna återfinns i artikel 10
i protokoll 36 till fördragen.	137
	137

Skr. 2014/15:65 Protokollet ger också Storbritannien en möjlighet att utträda ur samarbetet när det gäller samtliga de rättsakter som berörs av övergången den 1 december 2014, men också en möjlighet att återinträda i enskilda rättsakter. Den senare möjligheten förutsätter dock särskilda beslut av rådet med enhällighet när det gäller rättsakter inom ramen för Schengensamarbetet och av kommissionen när det gäller de övriga rättsakterna.

Redan under år 2013 stod det klart att Storbritannien avsåg att utnyttja möjligheterna i protokoll 36. I februari inrättades en särskild vängrupp med uppgift att dels gå igenom de ca 135 rättsakter som berördes av övergången den 1 december 2014, dels förbereda rådets ställnings- tagande när det gäller Storbritanniens utträde respektive återinträde i samarbetet. Efter flera behandlingar i rådet kunde slutligen såväl rådet som kommissionen den 1 december anta två beslut om Storbritanniens återinträde i 35 av de mest centrala rättsakterna på området.

Ytterligare två rådsbeslut innehåller övergångsregler samt ekonomiska förpliktelser för Storbritannien.

Justitieutskottet informerades senast i maj och november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i maj, juni, oktober och november.

Den 28 november presenterade kommissionen tre förslag om att upphäva ett antal av de rättsakter som berörs av övergången den 1 december 2014 och som bedöms vara obsoleta. Hanteringen av dessa förslag i rådet och i Europaparlamentet kommer att fortsätta under 2015.

23.2Informationsutbyte för att förebygga och bekämpa brott

23.2.1Utbyte av DNA-uppgifter m.m.

Ett viktigt steg mot ett effektivare informationsutbyte är genomförandet av Prüm-rådsbeslutet, med dess möjligheter till ett effektivare utbyte mellan medlemsstaterna av DNA-, fingeravtrycks- och fordons- registeruppgifter. Under året har Sverige börjat utbyta DNA-uppgifter med 6 andra medlemsstater. Godkännande för utbyte av fingeravtrycks- uppgifter planeras i början av 2015.

23.2.2Utbyte av uppgifter ur kriminalregister

Det förbättrade utbytet av uppgifter mellan medlemsstaternas kriminal- register syftar till att varje medlemsstat ska ha information om alla de domar som har meddelats inom EU mot de egna medborgarna. Det ska också påskynda och förenkla förfarandet när uppgifter ur kriminalregister begärs i ett enskilt ärende från en annan medlemsstat. Informationen ska göras tillgänglig i mer begriplig form och via elektronisk överföring.

Sverige är nu uppkopplat mot 23 av 25 aktiva medlemsstater. Arbetet kommer att fortsätta under 2015.

138

23.2.3	Tillgång till informationssystemen för viseringar	Skr. 2014/15:65
	och fingeravtryck från asylsökande i
	brottsbekämpande syfte
Under 2013 beslutades att medlemsstaternas brottsbekämpande
myndigheter och Europol under vissa förutsättningar ska få åtkomst till
informationssystemet för viseringar (VIS) och informationssystemet för
asylsökandes fingeravtryck (EURODAC). Syftet är att förhindra,
upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
Regeringskansliet bereder för närvarande förslag till författnings-
ändringar som behövs. Proposition om brottsbekämpande myndigheters
tillgång till VIS planeras läggas under våren 2015.
23.2.4	Förhandlingar med USA om ett dataskyddsavtal

Den gränsöverskridande brottsbekämpningen förutsätter ett gräns- överskridande informationsutbyte. För att möjliggöra fortsatt utveckling av informationsutbytet är det viktigt att parterna som utbyter information kan lita på varandras regelverk när det gäller dataskydd.

För att det viktiga informationsutbytet mellan EU och USA ska kunna utvecklas anser EU:s medlemsstater att det är önskvärt med ett rättsligt bindande avtal om skydd av personuppgifter inom ramen för det brottsbekämpande informationsutbytet mellan parterna.

I slutet av 2010 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor ett beslut om att inleda förhandlingar med USA och gav kommissionen mandat att genomföra förhandlingarna. Förhandlingarna har pågått sedan 2011. Beslut om att ingå dataskyddsavtalet kommer att fattas först när alla parter har godkänt förhandlingsresultatet.

23.3Schengenfrågor inklusive gränskontroll

23.3.1Europeiskt gränsövervakningssystem

I november 2013 trädde förordningen om det europeiska gräns- övervakningssystemet EUROSUR i kraft (se faktapromemoria 2011/12:FPM88). Syftet med EUROSUR är att upptäcka, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet samt bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv. De medlemsstater som har sydlig yttre sjögräns och östlig yttre landgräns är anslutna sedan den 2 december 2013, medan Sverige m.fl. anslöt sig den 1 december 2014.

23.3.2	Paket om smart gränsförvaltning
I rådsarbetsgruppen för gränsfrågor avslutades i början av året en första
genomgång av kommissionens förslag om smart gränsförvaltning(se
faktapromemoria 2012/13:FPM80). Kommissionens förslag innebär att
ett in-	och utresesystem och ett program för registrerade resenärer	139
		139

Skr. 2014/15:65 inrättas. Dessutom föreslås ändringar i gränskodexen med anledning av inrättandet av de två systemen.

Förslaget om att inrätta ett in- och utresesystem syftar till att förbättra förvaltningen av den yttre gränsen genom att skapa ett tillförlitligt och mer skyndsamt sätt att kontrollera tredjelandsmedborgares resor till och från Schengenområdet. Detta ska ske genom att kravet på stämpling av tredjelandsmedborgares pass vid in- och utresa ersätts med en datoriserad registrering för att på ett mer tillförlitligt sätt kunna bedöma den tillåtna vistelsetiden för den resande enligt gränskodexen.

Förslaget om ett program för registrerade resenärer syftar till att skapa möjlighet att utnyttja ny teknik för att underlätta passage av yttre gräns för att möta det ökande passagerarflödet. Alla tredjelandsmedborgare, oavsett om de är viseringspliktiga eller inte, föreslås kunna ansöka om att bli en registrerad resenär, dvs. en på förhand kontrollerad resenär. Om en sådan ansökan godkänns kan resenären vid ankomst och avresa kontrolleras i och passera genom en automatisk spärr, om sådan finns vid den aktuella gränsövergången.

Under våren startades en studie där syftet var att analysera ett antal nyckelfrågor som bedömdes kräva ytterligare utredning. Studien skulle också identifiera några huvudalternativ som sedan ska testas i kommande pilotprojekt. Pilotprojektet kommer att genomföras under 2015. Studien har under hösten presenterat sina resultat i en slutlig rapport. Vissa principiella frågor, som tillgång till in- och utresesystemet för brottsbekämpande syften, har under året diskuterats i rådet. Driftsättning av systemen beräknas ske under 2020.

23.3.3Regler för operativt samarbete vid de yttre sjögränserna

Rådet antog i maj kommissionens förslag till förordning med regler för sjöövervakning inom ramen för gränskontrolloperationer samordnade av EU:s gränsbyrå Frontex (se faktapromemoria 2012/2013:FPM99). Förordningen reglerar hur de medlemsstater som deltar i en sådan sjöoperation ska agera om de upptäcker ett fartyg på ett territorialhav, en angränsande zon eller på det fria havet. Förordningen reglerar även hur sjöräddning och landsättning av migranter ska gå till.

23.3.4Schengenutvärderingar

Hösten 2013 inrättades en ny Schengenutvärderingsmekanism (förordning EU nr 1053/2013). Syftet med den nya utvärderings- mekanismen är att kontrollera befintliga och tillkommande Schengen- staters korrekta tillämpning av Schengenregelverket. I och med den nya förordningen ges kommissionen huvudansvar för planering och genomförande av utvärderingarna. Den 27 november 2014 började den nya utvärderingsmekanismen att tillämpas.

140

23.4

Straffrättsligt samarbete

Skr. 2014/15:65

23.4.1Europeiska utredningsordern

Den 3 april antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Direktivförslaget presenterades ursprungligen av Sverige och sex andra medlemsstater (se faktapromemoria 2009/10:FPM94).

Direktivet syftar till att förbättra det straffrättsliga samarbetet kring bevisinhämtning mellan åklagare och domstolar inom EU. Tanken med direktivet är att skapa ett heltäckande instrument för bevisinhämtning baserat på principen om ömsesidigt erkännande, i enlighet med målsättningarna i bl.a. Stockholmsprogrammet.

En europeisk utredningsorder ska kunna utfärdas i syfte att hämta in bevisning som finns i en annan medlemsstat. Det kan röra sig om att hålla ett förhör, ta egendom i beslag eller att genomföra en hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Förslaget är i princip grundat på en skyldighet för den verkställande staten att inom en viss tidsfrist erkänna och verkställa en utredningsorder, under förutsättning att någon av direktivets vägransgrunder inte är tillämpliga. Direktivet ska vara genomfört senast den 22 maj 2017.

Samråd ägde rum med EU-nämnden i mars, inför antagandet av rättsakten.

23.4.2Europeisk åklagarmyndighet

I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet (Eppo, se faktapromemoria 2013/14:FPM10. Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket tillsammans med förslaget till förordning om Eurojust och syftar till att stärka skyddet av EU:s finansiella intressen. Förslaget innebär att det ska inrättas en överstatlig europeisk åklagarmyndighet med uppgift att utreda och åtala för brott mot EU:s finansiella intressen, exempelvis bedrägerier riktade mot EU. Det står medlemsstaterna fritt att välja om de vill delta i eller ställa sig utanför Eppo.

Under det alltjämt pågående förhandlingsarbetet har förslaget genomgått stora förändringar, främst när det gäller myndighetens ledningsstruktur och behörighet. Regeringen har ännu inte tagit ställning till om Sverige bör delta i denna nya version av myndigheten.

Information lämnades till justitieutskottet i februari, maj, oktober och november. Överläggning med justitieutskottet ägde rum i mars. Samråd skedde med EU-nämnden i februari, maj, oktober och november.

23.4.3 Eurojust

I juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om
EU:s organ för straffrättsligt samarbete – Eurojust (se faktapromemoria
2013/14:FPM1). Förslaget lades fram som ett lagstiftningspaket
tillsammans med förslaget till förordning om den europeiska	141
	141

23.5.2 Skydd av EU:s finansiella intressen genom	Skr. 2014/15:65
straffrättsliga bestämmelser

Hösten 2012 inleddes förhandlingar med anledning av kommissionens förslag till ett direktiv om skydd av EU:s finansiella intressen genom straffrättsliga bestämmelser (se faktapromemoria 2011/12:FPM181). Enighet om en allmän inriktning inom rådet nåddes under sommaren 2013 och Europaparlamentet antog en ståndpunkt i frågan under våren 2014. Under hösten 2014 inleddes trepartssamtal mellan Europaparlamentet, det italienska ordförandeskapet och kommissionen.

Det föreslagna direktivet syftar till att förebygga och bekämpa bedrägerier och annan bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Direktivet ska ersätta 1995 års bedrägerikonvention och dess tre protokoll. Förslaget innehåller brottsdefinitioner när det gäller bedrägerier och bedrägerirelaterad brottslighet som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Det innehåller också regler om påföljder, jurisdiktion och preskription.

Under förhandlingarna har Sverige verkat aktivt för att direktivet ska få en acceptabel utformning och också vunnit gehör i flera frågor.

Regeringen lämnade information till justitieutskottet och samrådde med EU-nämnden i november.

23.5.3Straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning

Under våren 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot förfalskning (se faktapromemoria 2012/13:FPM70). Direktivet bygger vidare på ett rambeslut från 2000 inom samma område och syftar till att komplettera det tidigare rambeslutet med ytterligare bestämmelser om påföljdsnivåer, om utredningsverktyg och om analys, identifiering och spårning av falska eurosedlar och euromynt under pågående rättsliga förfaranden.

Direktivet (2014/62/EU) antogs den 22 maj 2014 och ska vara genomfört senast den 23 maj 2016.

23.5.4Narkotikarambeslutet

Under hösten 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (narkotika- rambeslutet) när det gäller definitionen av narkotika (se faktapromemoria 2013/14:FPM12). Förslaget lämnades samtidigt som ett förslag till en förordning om nya psykoaktiva ämnen som ska ersätta rådets beslut 2005/387/RIF (se avsnitt 31.1). Direktivförslaget syftar till att utvidga tillämpningsområdet för narkotikarambeslutet till att även omfatta sådana nya psykoaktiva ämnen som är föremål för kontrollåtgärder enligt rådets beslut 2005/387/RIF och sådana ämnen som efter kommissionens beslut ska vara föremål för permanent marknadsbegränsning enligt den föreslagna förordningen.

143

Skr. 2014/15:65 Justitieutskottet informerades om direktivförslaget i oktober 2013. Förslaget har under året presenterats på rådsarbetsgruppsnivå.

23.5.5Straffrätt enligt artikel 83.2 i EUF-fördraget

Enligt artikel 83.2 i EUF-fördraget får minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder antas på ett harmoniserat område, om det är nödvändigt för att effektivt genomföra unionens politik på det berörda området.

Kommissionen lade fram det första förslaget om straffrätt enligt denna rättsliga grund hösten 2011. Förslaget gäller ett direktiv om straff för marknadsmissbruk.

23.6Processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade personer

23.6.1Barnrättsdirektivet

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Direktivförslaget omfattar förutom barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden även barn som är eftersökta enligt en europeisk arresteringsorder. Förslaget behandlar bl.a. barns rätt till information, obligatorisk tillgång till försvarare, en individuell bedömning av personliga förhållanden före åtal samt läkarundersökning för frihetsberövade barn. Förslaget innehåller även regler som syftar till att skydda det anklagade barnets privatliv.

Under våren har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid rådsmötet den 6 juni beslutades om en allmän inriktning som kommer att ligga till grund för förhandlingar med Europaparlamentet.

Överläggning med justitieutskottet ägde rum i januari och information lämnades till justitieutskottet i februari och maj. Samråd med EU- nämnden ägde rum i februari och maj.

23.6.2Direktivet om oskuldspresumtionen

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till ett direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden. Direktivsförslaget ingår i ett paket med processuella rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Förslaget syftar till att ytterligare stärka rättssäkerhetsgarantierna för enskilda i straffrättsliga förfaranden. Förslaget behandlar frågor om bl.a. offentliga uttalanden om skuld före fällande dom, rätt att inte vittna mot sig själv och rätt att tiga. Förslaget innehåller även regler om bevisbörda och rätt att närvara vid sin egen domstolsförhandling.

144

Under hösten har förslaget förhandlats i rådsarbetsgrupp. Vid Skr. 2014/15:65 rådsmötet den 4–5 december beslutades om en allmän inriktning som

kommer att ligga till grund för förhandlingar med Europaparlamentet. Information lämnades till Justitieutskottet i januari och november.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i oktober och november.

23.6.3Rättshjälpsdirektivet

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder. Förslaget ingår i paketet om processuella rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM35). Förslaget kompletterar det redan antagna direktivet (2013/48/EU) om rätt till tillgång till försvarare och syftar till att göra vissa däri fastslagna rättigheter praktiska och effektiva för enskilda som inte har råd att själva betala för en försvarare.

Med rättshjälp avses i förslaget finansiering och stöd från medlems- staten för att misstänkta eller tilltalade ska kunna utöva sin rätt till tillgång till försvarare. Det föreslås minimiregler som ger frihetsberövade misstänkta eller tilltalade, om de så önskar, en ovillkorlig rätt till provisorisk rättshjälp från det att de frihetsberövats, och under alla omständigheter innan de förhörs. I förslaget ges också rätt till rättshjälp för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder från det att personen grips i den verkställande medlemsstaten.

Förslaget förhandlades under hösten på rådsarbetsgruppsnivå. Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor den 4–5 december lämnade ordförandeskapet en lägesrapport. Förhandlingar på rådsarbetsgruppsnivå kommer att fortsätta 2015.

Information lämnades till justitieutskottet i januari och november. Samråd med EU-nämnden ägde rum i november.

24Asyl, invandring, visering och annan politik som rör rörlighet för personer

EU har som mål att skapa en gemensam politik för invandring vilket också stärker unionens konkurrenskraft. Etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem är ett viktigt övergripande mål inom ramen för EU:s asylpolitik.

24.1Gemensamt europeiskt asylsystem

Syftet med det gemensamma asylsystemet är bl.a. att uppnå ett mer likvärdigt skydd i hela EU genom att höja nivåerna på mottagande av

asylsökande och ställa högre krav på asylförfarandet samt säkerställa

145

24.3.2

Viseringsförenklingsavtal

Skr. 2014/15:65

Ett viseringsförenklingsavtal innebär fördelar i samband med utfärdande av Schengenviseringar (korttidsviseringar) för medborgarna i det land med vilket avtalet ingåtts. Förutom de förenklade rutinerna, bl.a. i form av kortare handläggningstider och lägre krav på dokumentation, är ansökningsavgiften lägre. För vissa kategorier är avgiften helt borttagen.

Viseringsförenklingsavtalen är uttryck för en politisk vilja inom EU att öka samarbetet och utbytet mellan EU och tredjeländer. Det första viseringsförenklingsavtalet ingicks med Ryssland och trädde i kraft 2007. Därefter har avtal ingåtts också med Ukraina, Moldavien och Georgien samt länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien) och med Kap Verde. Mandat för kommissionen att förhandla ett viseringsförenklingsavtal med Vitryssland och Marocko är antagna och förhandlingar har inletts.

Viseringsförenklingsavtalen med Ukraina och Moldavien har omförhandlats, de nya avtalen är i kraft sedan 2013. Anledningen till omförhandlingarna var viseringskodexens ikraftträdande och önskan att i vissa delar harmonisera avtalen med kodexen och att införa ytterligare förenklingar och förbättringar av avtalen. Omförhandlingar av viseringsförenklingsavtalet med Ryssland har pågått sedan våren 2011. Avtalet med Ryssland är ännu inte färdigförhandlat och förhandlingar är för närvarande frysta.

Hösten 2011 presenterade kommissionen förslag till förhandlings- mandat för viseringsförenklingsavtal med Armenien och Azerbajdzjan vartefter förhandlingar inleddes. Avtalet med Armenien trädde i kraft den 1 januari och avtalet med Azerbajdzjan trädde i kraft den 1 september.

Ett mandat att inleda förhandlingar om ett viseringsförenklingsavtal med Tunisien antogs i december.

24.3.3Viseringsfrihet

I rådets förordning (EG) 539/2001 regleras vilka medborgare från tredjeland som är viseringsfria respektive inte viseringsfria vid inresa i Schengenområdet. Förordningen revideras regelbundet.

I november 2012 presenterade kommissionen ett förslag om att sexton nya länder ska överföras till den viseringsfria listan i viserings- förordningen. De föreslagna länderna var Dominica, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Solomonöarna, Timor-Leste, Tonga, Trinidad-Tobago, Tuvalu samt Vanuatu. Utöver detta har Förenade Arabemiraten samt Peru och Colombia lagts till i förslaget på initiativ av medlemsstater och Europaparlamentet. Efter förhandlingar i rådet och i Europaparlamentet fattades beslut om viseringsfrihet för dessa länder i maj. Beslutet fattades med förbehåll om att ordentliga konsekvensanalyser behövde tas fram när det gäller viseringsfrihet för Peru och Colombia. Bilaterala viseringsfrihetsavtal kommer att förhandlas fram för respektive tredjeland. Kommissionen presenterade i juli ett förslag till förhandlingsmandat för viseringsfrihetsavtal med de

147

Skr. 2014/15:65 sjutton förstnämnda tredjeländerna, mandatet antogs av rådet i oktober och bilaterala förhandlingar har inletts.

I november presenterade kommissionen konsekvensrapporter när det gäller viseringsfrihet för Peru och Colombia. Förhandlingsmandat för viseringsfrihetsavtal väntas presenteras och antas under 2015.

I november 2013 presenterade kommissionen ett förslag om viseringsfrihet för Moldavien (se faktapromemoria 2013/14:FPM41). Beslut om viseringsfrihet fattades under våren och viseringsfrihet för Moldavien trädde i kraft den 28 april.

I januari 2014 trädde ändringar i EU:s viseringsförordning i kraft som innebar att det infördes en upphävandemekanism och en reviderad ömsesidighetsmekanism i förordningen.

24.3.4Viseringskodexen

EU:s viseringskodex (810/2009) är i kraft sedan 2009 och reglerar förfarandet vid utfärdandet av Schengenviseringar. Regelverket hanterar alltifrån hur ansökningsformulär ska vara utformade, hur arbetet på konsulatens viseringsavdelningar organiseras och vilka avslagsgrunder som finns till hur biometri ska upptas, arbetsuppgifterna för de lokala Schengensamarbetena och hur medlemsstaterna kan samarbeta med varandra eller med externa tjänsteleverantörer när det gäller utfärdande av viseringar.

Den 1 april presenterade kommissionen ett förslag till översyn av viseringskodexen (se faktapromemoria 2013/14:FPM77). De förslag som presenterades syftar till att erbjuda ytterligare förenklingar i samband med viseringsutfärdande genom bland annat krav på kortare handläggningstider och tidsfrister för konsultationer, utökade kategorier som åtnjuter avgiftsfrihet, bindande regler när det gäller utfärdande av långtidsviseringar som gäller för flera inresor samt ökade krav på konsulär tillgänglighet.

Parallellt med förslaget om ändringar i viseringskodexen presenterade kommissionen ett förslag om införande av en ny typ av visering, kallad rundresevisering, som ska gälla för längre vistelser i Schengenområdet (se faktapromemoria 2013/14:FPM78).

Förslagen har under året förhandlats i rådsarbetsgruppen.

24.4Återvändande och migrationsströmmar

24.4.1Återvändande

I juni antog rådet slutsatser om EU:s återvändandepolitik. I slutsatserna konstateras som utgångspunkt att kampen mot olaglig invandring är ett viktigt mål för EU:s migrationspolitik. Vidare anges att man för närvarande bör inrikta sig på genomförande av befintligt regelverk, snarare än nya lagstiftningsalternativ och att det redan genomförda återvändandedirektivet har bidragit till en ändamålsenlig reglering på

området. Rådet konstaterar också att det är viktigt att det finns en

148

samstämmig och övergripande strategi gentemot länder utanför EU, för Skr. 2014/15:65 att få dem att i högre utsträckning identifiera och återta egna medborgare.

I detta avseende bekräftar rådet värdet av välfungerande återtagandeavtal för ett effektivt återvändande.

24.4.2Återtagandeavtal

Rådet har sedan år 2000 gett kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med ett antal länder utanför EU. Avtalen reglerar villkor och procedurer för återtagande av egna medborgare, medborgare i tredjeland samt statslösa, liksom transitering. Avtal har hittills trätt i kraft med Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Hongkong, Kap Verde, Macao, Makedonien, Moldavien, Montenegro, Ryssland, Serbien, Sri Lanka, Turkiet, Ukraina och Pakistan. Avtalen med Armenien, Azerbajdzjan, Kap Verde och Turkiet trädde samtliga i kraft under 2014.

Förhandlingsmandat har sedan tidigare även beslutats när det gäller Algeriet, Kina, Marocko och Vitryssland men förhandlingarna har inte avslutats. Under 2014 beslutades också om ett förhandlingsmandat när det gäller Tunisien.

24.4.3Åtgärder som rör migrationstryck

I april 2012 godkände rådet en handlingsplan mot olaglig invandring: EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar. Handlingsplanen utgör en redovisning och inventering av konkreta åtgärder för att motverka olaglig invandring till EU. Handlingsplanen uppdaterades under det grekiska ordförandeskapet i maj och under det italienska i december i syfte att bl.a. beakta de framsteg som uppnås i genomförandet av de konkreta åtgärder som redovisas i handlingsplanen.

24.4.4Migrationsströmmar i medelhavsområdet

Efter de allvarliga olyckorna utanför Lampedusa och Malta i oktober 2013, där hundratals migranter omkom på resan till Europa, enades EU på rådet för rättsliga och inrikes frågor den 7–8 oktober 2013 om att sådana tragiska händelser var en EU-angelägenhet som krävde gemensamma ansträngningar. Efter rådsmötet sammankallade kommissionen medlemsstaterna till en särskild arbetsgrupp för att diskutera möjliga åtgärder. Arbetsgruppens arbete sammanfattades i ett kommissionsmeddelande den 4 december (se faktapromemoria 2013/2014:FPM34). Under det gångna året har frågan om migrationsströmmar i medelhavsområdet diskuterats vid rådsmötena den 3–4 mars, 5–6 juni, 9–10 oktober och 4–5 december.

I de strategiska riktlinjerna på RIF-området som antogs vid Europeiska rådet den 26–27 juni konstateras att fokus även i fortsättningen bör vara att fullständigt genomföra de åtgärder som presenterats i kommissionens meddelande. I syfte att uppnå konkreta resultat på kort sikt antogs

rådsslutsatser på RIF den 9–10 oktober 2014, där ytterligare

149

Skr. 2014/15:65 prioriteringar av åtgärderna i kommissionens meddelande görs. Vid beslutet om antagande framförde Sverige en röstförklaring (”Sverige stöder rådets slutsatser och betonar att det är viktigt att se till att personer i behov av internationellt skydd kan komma till EU på lagliga vägar.”).

Överläggning med socialförsäkringsutskottet skedde i februari. Därutöver har samråd med EU-nämnden ägt rum i anslutning till rådsmötena.

24.5Migration i de yttre förbindelserna

I takt med en ökad globalisering har migrationsfrågorna blivit en alltmer integrerad del av EU:s yttre förbindelser. Nära och fördjupat samarbete med tredjeländer och med internationella organisationer är en förutsättning för att kunna omsätta politiska prioriteringar i konkreta handlingar, dvs. i syfte att stärka tredjeländers kunskap, strukturer och kapacitet att hantera alla aspekter av migration. Det handlar om ett brett angreppssätt, EU-intern solidaritet, balans och partnerskap.

24.5.1EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet

EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet är det centrala ramverket för samarbetet med tredjeländer. Ambitionen är att etablera ett mer strukturerat samarbete med prioriterade transit- och ursprungsländer i syfte att stärka deras kunskap och kapacitet att hantera migration och att ge skydd. Strategin är geografiskt heltäckande men samarbeten med länderna i EU:s närområde prioriteras. Tematiskt omfattas fyra huvud- områden: laglig migration och rörlighet, olaglig invandring, migration och utveckling samt internationellt skydd.

Den övergripande strategin genomförs i sin tur genom ett stort antal långsiktiga migrationsdialoger och samarbetsprocesser.

EU har hittills ingått partnerskap med Moldavien, Kap Verde, Georgien, Armenien, Marocko, Tunisien, Azerbajdzjan och senast Jordanien.

24.5.2EU-Afrikas strategiska partnerskap på migrationsområdet

De tragiska händelserna i oktober 2013 i Lampedusa har lett till att uppmärksamheten åter riktats mot den svåra situationen för migranter – flyktingar, asylsökande, offer för människohandel och ensamkommande barn – som drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa med sjöovärdiga fartyg som drivs av kriminella nätverk med smugglare och människohandlare.

Mot denna bakgrund lade Italien, kommissionen och EU:s utrikestjänst vid ett möte som anordnades av Afrikanska unionen (AU) och Internationella organisationen för migration (IOM) i Khartoum den 22–

23 maj fram ett gemensamt initiativ, Khartoumprocessen. Det handlar

150

Skr. 2014/15:65

152

25.1EU:s anslutning till Europakonventionen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande finns en skyldighet för EU att ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Genom EU:s anslutning till Europakonventionen kommer EU och dess institutioner att sättas under extern kontroll av Europadomstolen som kan hålla EU:s institutioner ansvariga för kränkningar av konventionen.

Sveriges övergripande målsättning har sedan länge varit att anslutningen till Europakonventionen ska komma till stånd så snart som möjligt och att anslutningen ska bidra till att stärka både den enskildes och Europakonventionens ställning.

EU och Europarådet har förhandlat fram en överenskommelse om ett avtalsutkast. Kommissionen har begärt att EU-domstolen ska yttra sig över om avtalsutkastet är förenligt med EU-fördragen och under våren höll domstolen en muntlig förhandling där Sverige medverkade. Sverige framförde då inställningen att avtalsutkastet är förenligt med EU- fördragen.

Den 18 december meddelade EU-domstolen sitt yttrande. Domstolen kom fram till att avtalsutkastet inte fullt ut är förenligt med EU- fördragen.

25.2Reformen av EU:s dataskyddsreglering

I januari 2012 lade kommissionen fram förslag till en omfattande reform av EU:s dataskyddsreglering. Kommissionens förslag innebär att en allmän dataskyddsförordning (se faktapromemoria 2011/12:FPM117) ska ersätta det s.k. dataskyddsdirektivet som genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204). I reformpaketet ingår också ett förslag till dataskyddsdirektiv för det brottsbekämpande området som ska ersätta dataskyddsrambeslutet från 2008 (se faktapromemoria 2011/12:FPM119).

Allmän dataskyddsförordning

Det huvudsakliga syftet med kommissionens förslag till allmän dataskyddsförordning är att ytterligare harmonisera och effektivisera skyddet av personuppgifter för att förbättra den inre marknadens funktion och öka enskildas kontroll över sina personuppgifter.

Den viktigaste frågan i förhandlingsarbetet om en ny dataskydds- förordning är att tillförsäkra att det nya dataskyddsregelverket inte kommer i konflikt med grundlagsregleringen om offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Vid RIF-rådet i december antogs en partiell allmän inriktning om bl.a. kapitel IX som, vid sidan av en bestämmelse om yttrandefrihet, innehåller en uttrycklig reglering om offentlighetsprincipen.

Under året har det vid RIF-råden i juni, oktober och december antagits partiella allmänna inriktningar om bestämmelser om personuppgifts- ansvarigas skyldigheter, överföring av personuppgifter till länder och

internationella organisationer utanför EU och EES, om avvikelser från Skr. 2014/15:65 dataskyddsregelverket i vissa särskilda situationer och om hur dataskyddsregelverket förhåller sig till den offentliga sektorn.

Som förbehåll för de partiella allmänna inriktningarna har gällt att inget är överenskommet förrän allt är överenskommet, att överens- kommelsen inte binder förhandlingarna till några horisontella frågor och att beslutet inte ger ordförandeskapet mandat att inleda trilog- förhandlingar med Europaparlamentet.

Förslaget har under året förhandlats i rådsstrukturen. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2015.

Regeringen hade samråd med EU-nämnden i februari, maj, oktober och november och överläggning med konstitutionsutskottet i november.

Direktiv för det brottsbekämpande området

Förslaget till direktiv för det brottsbekämpande området syftar till att garantera en enhetlig och hög nivå på uppgiftsskyddet och underlätta utbytet av personuppgifter mellan behöriga myndigheter. Därigenom säkerställs ett effektivt straffrättsligt samarbete och polissamarbete.

Förslaget har under året förhandlats i rådsstrukturen. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2015. Information till riksdagen har lämnats löpande, överläggning med justitieutskottet ägde rum i mars.

25.3EU:s stadga om grundläggande rättigheter

Kommissionen lämnade sin årliga rapport om tillämpningen av EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Rapporten belyser rollen för EU- domstolen när det gäller tillämpningen av stadgan. Vidare redovisas hur EU-institutionerna respekterat och främjat grundläggande rättigheter i lagstiftningsarbetet, politiska initiativ och verkställighetsåtgärder. Rådet antog därefter rådsslutsatser på rådet för rättsliga frågor den 5 juni. Av rådsslutsatserna framgår att olika insatser gjorts för att stärka och främja tillämpningen av stadgan. Frågan om samstämmighet mellan de inre och yttre aspekterna av skydd och främjande av mänskliga rättigheter i EU har diskuterats. Det framhålls att både unionen och medlemsstaterna genom ett mångskiktat system för skydd av de grundläggande rättigheterna säkerställer höga standarder internt och det bör därför kunna presenteras på ett samstämmigt och synligt sätt i förbindelser med utomstående partner. Vidare noterade rådet med intresse idén om att göra en årlig utvärdering av unionens åtgärder utifrån bestämmelserna i stadgan och om att ange områden för framtida åtgärder. Detta skulle gradvis kunna leda till en intern EU-strategi för grundläggande rättigheter för efterlevnad och främjande av stadgan.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i maj.

153

Skr. 2014/15:65	26	Finansieringsprogram för rättsliga och
		inrikes frågor

I EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 finns följande fonder och program som finansierar åtgärder inom politikområdet för rättsliga och inrikes frågor: asyl-, migration- och integrationsfonden, fonden för inre säkerhet, programmet rättsliga frågor samt programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

Kommissionen presenterade i november 2011 förslag om att inrätta fyra fonder och finansieringsprogram på det rättsliga och inrikes området inom ramen för EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. I december 2013 antog rådet och Europaparlamentet de förordningarna som inrättade programmen rättsliga frågor samt rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. I april 2014 antogs de förordningar som inrättade asyl-, migrations- och integrationsfonden samt fonden för inre säkerhet. Dessa beslut fattades enligt det ordinarie beslutsförfarandet där Europaparlamentet är medbeslutande.

26.1Asyl-, migration- och integrationsfonden

Det övergripande syftet med asyl-, migration- och integrationsfonden är att bidra till en effektivare hantering av migrationsströmmar inom EU i enlighet med EU:s gemensamma asyl- och migrationspolitik.

Fonden regleras av två förordningar, dels förordningen om inrättandet av asyl-, migration- och integrationsfonden (516/2014), dels genom en horisontell förordning som fastställer administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering (514/2014).

Budgeten för asyl-, migration- och integrationsfonden uppgår till 3 137 miljoner euro för perioden 2014–2020. Fonden ersätter de tidigare flykting-, återvändande- och integrationsfonderna. Det nya regelverket innehåller ökad tillämpning av delad förvaltning, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna. I september 2013 utnämnde regeringen Migrationsverket till nationell ansvarig myndighet för fonden och gav den i uppdrag att utarbeta ett förslag till nationellt program. Förhandlingar pågår om det nationella programmet, vilket sannolikt kommer att antas av kommissionen under första halvåret 2015.

Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för asyl-, migration- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet. Kommittén har under året förhandlat tolv genomförandeförordningar som syftar till att fastställa mer precisa bestämmelser för förvaltningen av de båda fonderna på inrikesområdet. Därtill ska kommittén årligen anta arbetsprogram för den direkta förvaltningen, dvs. den del av fonden som administreras och förvaltas av kommissionen.

154

26.2

Fonden för inre säkerhet

Skr. 2014/15:65

Fonden för inre säkerhet är uppdelad i två instrument, ett för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar (515/2014) och ett för ekonomiskt stöd för polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (513/2014). Administrativa regler för programplanering, förvaltning och kontroll, räkenskapsavslutning, rapportering och utvärdering regleras genom en horisontell förordning (514/2014).

Budgeten för fonden för inre säkerhet uppgår till 3 764 miljoner euro för perioden 2014–2020. Det nya regelverket innehåller ökad tillämpning av delad förvaltning, dvs. att genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna. I juni 2013 utnämnde regeringen Rikspolisstyrelsen till nationell ansvarig myndighet för fonden och gav den i uppdrag att utarbeta ett förslag till nationellt program. Förhandlingar pågår om det nationella programmet, vilket sannolikt kommer att antas av kommissionen under första halvåret 2015.

Genom den horisontella förordningens ikraftträdande inrättades kommittén för asyl-, migration- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet. Kommittén har under året förhandlat tolv genomförande- förordningar som syftar till att fastställa mer precisa bestämmelser för förvaltningen av de båda fonderna på inrikesområdet. Därtill ska kommittén årligen anta arbetsprogram för den direkta förvaltningen, dvs. den del av fonden som administreras och förvaltas av kommissionen.

26.2.1Instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och viseringar

Det övergripande syftet med gräns- och viseringsinstrumentet är att stödja en gemensam viseringspolitik och därigenom underlätta lagligt resande, säkra lika behandling av tredjelandsmedborgare samt hantera irreguljär migration. Därtill ska instrumentet stödja gränsförvaltningen för att dels säkerställa en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna och dels en smidig passage vid de yttre gränserna i enlighet med Schengen- regelverket.

Instrumentet ersätter den tidigare gränsfonden.

26.2.2Instrument för ekonomiskt stöd till polis- samarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

Det övergripande syftet med detta instrument är att förebygga och be- kämpa gränsöverskridande, allvarlig och organiserad brottslighet, inklusive terrorism samt stärka samordningen och samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och mellan dessa och berörda tredjeländer. Dessutom ska instrumentet främja medlems- staternas och unionens förmåga att effektivt hantera säkerhetsrelaterade risker och kriser och förbereda sig för och skydda människor och kritisk

155

Skr. 2014/15:65 infrastruktur mot terroristattacker och andra säkerhetsrelaterade händelser.

Instrumentet ersätter programmet förebyggande och bekämpande av brottslighet samt programmet förebyggande, beredskap och konsekvens- hantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker.

26.3Programmet för rättsliga frågor

Det övergripande syftet med programmet rättsliga frågor föreslås vara att 1) underlätta och stödja civilrättsligt och straffrättsligt samarbete, 2) stödja och främja rättslig fortbildning, inbegripet språklig fortbildning på området för juridisk terminologi, i syfte att främja en gemensam rättslig kultur, 3) underlätta den faktiska tillgången till rättslig prövning för alla, inbegripet främjande och stödjande av brottsoffers rättigheter, samtidigt som rätten till försvar respekteras samt 4) stödja initiativ på området för narkotikapolitik när det gäller rättsligt samarbete och brottsförebyggande aspekter.

Programmet regleras genom förordning 1382/2013 och dess budget för perioden 2014–2020 uppgår till 378 miljoner euro. Programmet ersätter de tidigare civilrätts- och straffrättsprogrammen samt programmet förebyggande av och information om narkotikamissbruk. Programmet administreras genom direkt förvaltning, dvs. det genomförs av kommissionen. Utgångspunkt för genomförandet är de årliga arbetsprogram som antas av kommittén för programmet rättsliga frågor.

26.4Programmet rättigheter, jämlikhet och medborgarskap

Programmet syftar till att bidra till att individers rättigheter främjas och skyddas i enlighet med fördraget och EU:s stadga för grundläggande rättigheter. Programmet ska särskilt främja:

–rättigheter som härrör från unionsmedborgarskapet,

–principerna om icke-diskriminering,

–jämställdhet mellan kvinnor och män,

–rättigheter för äldre och personer med funktionshinder,

–rätten till dataskydd,

–barnets rättigheter,

–konsumenters rättigheter, och

–friheten att driva ett företag på den gemensamma marknaden.

Programmet regleras genom förordning 1381/2013 och dess budget för perioden 2014–2020 uppgår till 439 miljoner euro. Programmet ersätter följande tre finansieringsprogram: Grundläggande rättigheter och medborgarskap, Daphne III och sektionerna icke-diskriminering och jämlikhet inom Progress. Programmet administreras genom direkt förvaltning, dvs. det genomförs av kommissionen. Utgångspunkt för

156

Skr. 2014/15:65 DEL 6 SYSSELSÄTTNING OCH

SOCIALPOLITIK, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

28 Sysselsättningspolitik

Ett effektivt samarbete på sysselsättningsområdet är viktigt för att stimulera medlemsstaterna att genomföra nödvändiga reformer för att få fler kvinnor och män i arbete. Under året har Sverige aktivt deltagit i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin inom ramen för den europeiska terminen. Huvudansvaret och de främsta instrumenten på sysselsättningsområdet ligger hos medlemsstaterna.

28.1 Sysselsättningsstrategin inom Europa 2020 och den europeiska terminen

Sysselsättningsriktlinjerna

Rådet antog 2010 riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Riktlinjerna antas årligen. Mot bakgrund av att rådet har betonat att riktlinjerna bör förbli oförändrade fram till 2014, beslutade rådet i april att riktlinjerna antagna från 2010 fortsatt även skulle gälla under 2014.

Sverige ställde sig bakom sysselsättningsriktlinjerna. Riktlinjerna, som medlemsstaterna ska beakta i sin nationella politik, utgör ett viktigt instrument inom ramen för den öppna samordningsmetoden på sysselsättningsområdet.

	Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars och april.
	Gemensam sysselsättningsrapport
	Inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin ska rådet och
	kommissionen årligen upprätta en sysselsättningsrapport till Europeiska
	rådet om sysselsättningsläget och genomförandet av de integrerade
	sysselsättningsriktlinjerna.
	Den 13 november 2013 presenterade kommissionen ett utkast till den
	gemensamma sysselsättningsrapporten. Utkastet utgjorde en integrerad
	bilaga till kommissionens fjärde årliga tillväxtrapport. Rapporten inleds
	med sammanfattande budskap i vilka det bl.a. konstateras att
	sysselsättningsläget och den sociala situationen fortsatt är oroande och att
	den omedelbara prioriteringen måste vara ett ambitiöst genomförande
	och uppföljning av reformer i syfte att öka kvinnors och mäns
	arbetskraftsdeltagande. Vidare konstateras att utvecklingen gått åt fel håll
	och att det kommer krävas ett kraftigt trendbrott för att nå Europa 2020-
	strategins mål för sysselsättning och social delaktighet. Rapporten
	innehöll för första gången en resultattavla med sysselsättnings- och
158	sociala indikatorer. Analysen visar mycket stora skillnader i den sociala
158

Skr. 2014/15:65 skyltdirektivet, minderårigdirektivet, direktivet om kemiska agenser, direktivet om gravida och ammande och direktivet om carcinogener och mutagena ämnen i arbetet. Detta för att överensstämma med gällande EU-klassificering och märkning av kemiska ämnen i CLP-förordningen.

Sverige delade kommissionens bedömning att det fanns behov av harmonisering av reglerna. Sveriges utgångspunkt var att det är viktigt att försöka undvika att anpassningarna till CLP-direktivet leder till oavsiktliga och icke önskvärda materiella ändringar i gällande rätt. De anpassningar som görs borde leda till att direktiven blir mer tydliga och användarvänliga och de borde inte leda till ändrat skydd för arbetstagare jämfört med i dag eller till krångligare regler.

Europaparlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen den 4 februari och antog då en ändring av kommissionens förslag. Direktiv 2014/27/EU om ändring av tidigare direktiv och direktiv 2004/37/EG för att anpassa dem till förordningen om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar trädde i kraft den 26 februari.

Överläggning ägde rum med arbetsmarknadsutskottet i maj 2013. Samråd ägde rum med EU-nämnden i februari och direktivet antogs samma månad.

29.2Meddelande om strategiskt ramverk för hälsa och säkerhet i arbetslivet 2014–2020

Kommissionen presenterade i juni meddelandet om ett strategiskt ramverk för hälsa och säkerhet i arbetslivet 2014–2020 (se fakta- promemoria 2013/14:FPM98). Meddelandet innehåller skrivningar om betydelsen av att främja en god arbetsmiljö genom hela arbetslivet och att främja förebyggande av arbetsrelaterad sjukdom och skada. Kommissionen pekar dessutom på betydelsen av att små och medelstora företag får nödvändig hjälp att följa arbetsmiljölagstiftningen och att regelverket förenklas i den mån det är lämpligt. Meddelandet är också inriktat på att förbättra arbetsskadestatistiken och erfarenhetsutbytet mellan yrkesinspektioner i EU-länderna.

Regeringen stöder framtagandet av det strategiska ramverket på arbetsmiljöområdet och är i stora delar tillfreds med innehållet. Det är dock viktigt för regeringen att eventuell regelförenkling på arbets- miljöområdet inte leder till lägre skyddsnivå för arbetstagarna eller olika skyddsnivå beroende på om man jobbar i ett stort eller ett litet företag.

Det italienska ordförandeskapet genomförde en konferens om den strategiska ramen under sin ordförandeskapsperiod.

Arbetsmarknadsutskottet informerades i oktober.

	29.3	Direktiv om tjänstepension
	Förhandlingar pågick under 2013 och enighet nåddes mellan rådet och
	Europaparlamentet i december 2013 om Europaparlamentets och rådets
	direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare
160	genom	förbättrade villkor för intjänande och bevarande av
160

kompletterande pensionsrättigheter, tjänstepensionsdirektivet (se fakta- Skr. 2014/15:65 promemoria 2007/08:FPM27). Förslaget kunde därmed antas slutligt den

16 april.

Direktivet syftar till att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare genom att förbättra intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter för deltagare i kompletterande pensionssystem. I huvudsak regleras tre delfrågor i direktivet: bestämmelser om begränsning av eventuella kvalifikationstider för förvärvande av pensionsrättigheter, bestämmelser om bevarande av vilande pensions- rättigheter och bestämmelser om information om kompletterande pensionsrättigheter.

Samråd ägde rum med EU-nämnden i april.

29.4Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet

Kommissionen kom i mars 2012 med ett förslag till ett direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet (tillämpningsdirektivet). Förslaget är en av tolv nyckelåtgärder som kommissionen antog i sitt meddelande 2011 för att stimulera tillväxt och stärka förtroendet för den inre marknaden. Förslaget om ett tillämpningsdirektiv syftar till att skapa ett allmänt regelverk för utstationeringar med en bättre och mer enhetlig tillämpning av direktivet 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Genom att klargöra och förtydliga hur bestämmelserna i utstationerings- direktivet ska tillämpas kan skyddet för utstationerade arbetstagares villkor säkerställas och en sund konkurrens på den inre marknaden främjas, samtidigt som missbruk av utstationeringsreglerna motverkas (se faktapromemoria 2011/12: FPM135).

Trilogförhandlingar ägde rum under våren. Samråd med EU-nämnden ägde rum i mars och i maj antogs direktivet 2014/67/EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen).

29.5Socialt protokoll

Riksdagen gav 2012 regeringen tillkänna att Sverige bör kräva att EU ska anta ett juridiskt bindande protokoll, som tydliggör att grundläggande fackliga rättigheter som den fria förhandlings- och konflikträtten samt rätten att fritt teckna kollektivavtal gäller inom EU och att dessa inte underordnas EU:s ekonomiska friheter. I tillkännagivandet anges att en sådan femte frihet bör gälla inom hela EU och komplettera dagens fyra friheter på den inre marknaden.

Regeringen anser att lika lön för lika arbete enligt lagar och/eller avtal i arbetslandet är en princip som bör gälla i hela Europa. Regeringen

161

Skr. 2014/15:65 kommer att påbörja ett arbete för att åstadkomma en ändring av EU:s fördrag för att främja en sådan utveckling.

29.6Europeiskt forum för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete

Kommissionen presenterade i april ett förslag om att inrätta ett europeiskt forum för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete (se faktapromemoria 2013/14:FPM80). Syftet med förslaget är att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna för att förebygga och bekämpa odeklarerat arbete. Forumet ska bidra till att EU-rätt och nationell rätt följs bättre, minska förekomsten av odeklarerat arbete, skapa formella arbetstillfällen och på så sätt undvika en försämring av arbetets kvalitet samt främja arbetsmarknadsintegration och social delaktighet.

Regeringen ser positivt på förslaget att inrätta ett europeiskt forum för att bekämpa odeklarerat arbete och välkomnar ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller informations- och kunskapsutbyte. Regeringen anser inte att samarbetet mellan medlemsstaternas nationella myndigheter ska utvidgas till en obligatorisk gränsöverskridande operativ nivå. Vidare är det en för regeringen allmän och central ståndpunkt att respektera nationella arbetsmarknadsmodeller och medlemsstaternas kompetens på det sociala området och på skatte- och sysselsättnings- området.

Under året inleddes förhandlingar om förslaget och en allmän inriktning nåddes på EPSCO-rådet i oktober. Samråd med EU-nämnden skedde i juni och oktober.

29.7Rådsrekommendation om kvalitetskriterier i praktikprogram

Kommissionen presenterade i december 2013 ett förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram. Syftet med förslaget är att öka tillgången på praktikplatser av hög kvalitet, för att öka ungdomars möjlighet att få ett arbete. Enligt kommissionen syftar förslaget även till att underlätta ungdomars rörlighet inom EU. Rekommendationen antogs vid EPSCO-rådets möte den 10 mars. Överläggning hölls med arbetsmarknadsutskottet i januari och samråd hölls med EU-nämnden i mars.

	29.8	Direktiv om sjöfolk
	Det finns för närvarande sex arbetsrättsliga EU-direktiv i kraft där
	sjöfolk är undantagna, eller kan undantas, från tillämpningsområdet.
	Kommissionen föreslår genom det här direktivet att undantag i fem av
	direktiven avskaffas. Det gäller lönegarantidirektivet, direktivet om
	europeiska företagsråd, direktivet om information och samråd, direktivet
162	om kollektiva uppsägningar och direktivet om övergång av verksamhet.

Syftet med ändringen är att stärka skyddet för arbetstagare oavsett vilken	Skr. 2014/15:65
sektor de arbetar i, att säkerställa att liknande villkor gäller mellan
medlemsstaterna samt att leva upp till de rättigheter som läggs fast i EU:s

stadga för grundläggande rättigheter (se faktapromemoria 2012/13:FPM37).

Förslaget har förhandlats under hösten. Vid EPSCO-rådets möte 11 december nåddes en allmän inriktning om förslaget.

Sverige har inte infört några undantag eller särskilda bestämmelser för sjöfolk när de fem direktiven genomfördes. Det har under förhandlingen för svensk del varit viktigt att det nya direktivet inte ska medföra att befintliga regler ska påverkas negativt i de länder vars lagstiftning redan i dag omfattar sjöfolk.

Samråd med EU-nämnden ägde rum i december.

29.9Direktiv om åtgärder för att underlätta fri rörlighet för arbetstagare

Kommissionen antog i april 2013 ett förslag till direktiv om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (se faktapromemoria 2012/13:FPM109). Förslaget syftar till att förbättra och fördjupa den praktiska tillämpningen av förordningen från 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, genom att tillförsäkra arbetstagare förbättrade möjligheter att göra sina rättigheter gällande, men innebär inte några nya materiella rättigheter för arbetstagare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet.

Förhandlingar om förslaget ägde rum under 2013. Samråd med EU- nämnden ägde rum i april och direktiv 2014/54/EU om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare antogs samma månad.

29.10Utökat samarbete mellan offentliga arbetsförmedlingar

När Europeiska rådet år 2010 antog Europa 2020-strategin uppmanade det till mobilisering av alla unionens instrument och politiska åtgärder i syfte att uppnå de gemensamma målen och medlemsstaterna uppmanades att vidta förstärkta samordnade åtgärder.

Mot bakgrund av detta antog kommissionen i juni 2013 ett förslag till beslut om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna (se faktapromemoria 2012/13:FPM137). Förslaget syftade till att förstärka och befästa befintligt samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna. En informell expertgrupp för europeiska offentliga arbetsförmedlingar finns sedan 1997. En formaliserad struktur anses i kommissionens förslag vara en förutsättning för att öka nätverkets potential att bidra till att ta fram innovativa, evidensbaserade åtgärder för genomförande av politiken i linje med Europa 2020-målen. Sverige ställde sig positivt till syftet med förslaget.

163

Skr. 2014/15:65 Förhandlingarna har pågått i rådet under året och ett unionsomfattande nätverk för offentliga arbetsförmedlingar (s.k. PES-nätverket) inrättades för perioden från och med den 17 juni 2014 till och med den 31 december 2020 genom beslut nr 573/2014/EU om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna. Det nya nätverket ska föra de nationella offentliga arbetsförmedlingarna närmare varandra och ge dem en tydlig status och väl definierade uppgifter. Nätverket ska ge större möjligheter att jämföra arbetsförmedlingarnas resultat med hjälp av relevanta riktmärken. De ska också kunna utbyta goda exempel och förbättra sitt samarbete, bl.a. genom ömsesidigt lärande och erfarenhets- utbyte.

Nätverket för offentliga arbetsförmedlingar ska ledas av en styrelse. Styrelsen består av högre tjänstemän från arbetsförmedlingarna som utses av varje medlemsstat och kommissionen. Styrelsens uppgift är att reglera och styra nätverkets verksamhet. Kommissionen har inrättat ett sekretariat som ska bistå och underlätta arbetet för det nya nätverket och se till att systemet fungerar smidigt och är politiskt relevant.

Samråd ägde rum med EU-nämnden inför EPSCO-rådet i januari och mars.

29.11Förordning om europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Euresnätverket)

I januari antog kommissionen ett förslag till förordning om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar, arbetstagares tillgång till rörlighets- tjänster och ytterligare integration av arbetsmarknaderna (Euresnätverket, se faktapromemoria 2013/14:153).

Euresnätverket är ett redan befintligt nätverk vars syfte är att främja fri rörlighet för arbetstagare inom det europeiska ekonomiska samarbets- området (EES). Även Schweiz deltar i samarbetet. I nätverket ingår bl.a. offentliga arbetsförmedlingar, fackliga organisationer och arbetsgivar- organisationer. Förslaget ersätter det regelverk som i dag reglerar sam- arbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Euresnätverket.

Regeringen anser att ett väl fungerande Euresnätverk kan underlätta för den fria rörligheten av arbetstagare inom Europa och att syftet med förslaget, att inom detta område tillhandahålla en gemensam ram för fördjupat samarbete mellan medlemsstaternas arbetsförmedlingar och kommissionen, kan stödjas.

Under året har förslaget förhandlats i rådet. Överläggning hölls med arbetsmarknadsutskottet i februari respektive oktober. Samråd med EU- nämnden ägde rum i december. Vid EPSCO-rådet i december antogs en allmän inriktning om förslaget.

	29.12 Fond för europeiskt bistånd till dem som har
	det sämst ställt
	I mars antogs förordning 223/14 om fonden för europeiskt bistånd till
164	dem som har det sämst ställt. Fonden ska främja den sociala

sammanhållningen, förbättra social delaktighet och därmed bidra till Skr. 2014/15:65 målet att utrota fattigdomen i unionen. Detta genom att bidra till att

uppnå Europa 2020-strategins mål med att antalet personer som riskerar fattigdom och social utestängning ska minska med minst 20 miljoner personer. Fonden för europeiskt bistånd ska även komplettera strukturfonderna. Fonden ska bidra till att nå det specifika målet beträffande åtgärder av de värsta formerna av fattigdom. Fonden ska bidra till att uppnå målet genom att tillhandahålla icke-finansiellt bistånd som livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt. Bistånd i form av åtgärder för social delaktighet i syfte att se till att personer som har det sämst ställt integreras i samhället. Fonden ska användas för att komplettera nationella strategier för hållbar fattigdomsbekämpning och social delaktighet.

29.13Samarbete inom socialpolitikens områden inom ramen för den öppna samordningsmetoden

Kommittén för social trygghet har under året tagit fram flera rapporter som därefter föreslagits EPSCO-rådet. Det handlar bl.a. om den årliga rapporten om den sociala situationen i EU samt rapporten om äldreomsorg och de utmaningar äldreomsorgen står inför. Båda dessa rapporter förelades EPSCO-rådet i mars och informationstillfälle respektive samråd ägde rum med socialutskottet och med EU-nämnden kring detta.

30Jämställdhet och arbetet mot diskriminering

Sverige arbetar aktivt för att främja jämställdhet och motverka diskriminering inom alla politikområden och i genomförandet av EU:s större processer och program. Under året har Sverige bl.a. aktivt drivit frågan om att stärka jämställdhetsperspektivet i Europa 2020-strategin. Sverige har aktivt deltagit i det fortsatta arbetet med förslaget om ett antidiskrimineringsdirektiv och arbetet med integrering av romer.

30.1	Jämställdhet
Förslag till jämnare könsfördelning i börsnoterade bolagsstyrelser
Kommissionen lämnade i november 2012 ett förslag till direktiv om en
jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter i börsnoterade bolag (se
faktapromemoria 2012/13:FPM33). Förslaget innebär att styrelse-
ledamöterna i de största börsbolagen ska utses i en särskild tillsättnings-
process där kriterier för urvalet bestämts och redovisats i förväg. Målet är		165

Skr. 2014/15:65 att styrelserna senast år 2020 ska bestå av minst 40 procent av det underrepresenterade könet.

Förslaget har förhandlats i rådet sedan februari 2013. Vid EPSCO- råden i juni och december 2013 samt i juni 2014 lämnades läges- rapporter. Det italienska ordförandeskapet hade därefter som ambition att nå en allmän inriktning om förslaget vid EPSCO-rådet i december 2014, men inför mötet stod det klart att det inte var möjligt. Kommissionen har dock meddelat att man ska fortsätta att verka för ett antagande av direktivet.

Europaparlamentet har haft omröstning och antagit ett förslag som i huvudsak överensstämmer med kommissionens.

Civilutskottet informerades i november och överläggning ägde rum i december. Samråd ägde rum med EU-nämnden i juni och december. Mot bakgrund av att förslaget under förhandlingarna i rådet fått en väsentligt mer flexibel utformning, föreslog regeringen att Sverige ska stödja förslaget. Riksdagens majoritet meddelade dock att man anser att förslaget alltjämt strider mot subsidiaritetsprincipen.

Uppföljning av Pekingplattformen

Inom EU sker ett strategiskt arbete med att följa upp FN:s handlingsplan för jämställdhet som antogs i Peking 1995. Handlingsplanen är den formella utgångspunkten för EU:s medlemsstaters åtagande beträffande jämställdhetsintegrering och för framtagande av indikatorer för upp- följning av Pekingplattformens 12 kritiska områden. Inom denna process antog rådet slutsatser inom området Kvinnor och ekonomin med utgångs- punkt i deltidsarbete och egenföretagande. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i mars och samråd med EU-nämnden i juni.

På rådsmötet i december antog rådet slutsatser om en helhetsöversyn av Pekingplattformen sedan den antogs 1995, Peking+20. Jämställdhetsinstitutet i Vilnius har presenterat omfattande rapporter på respektive tema som bakgrundsunderlag till slutsatserna. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet hölls i november och samråd med EU- nämnden i december.

	30.2	Arbetet mot diskriminering
	Antidiskrimineringsdirektivet
	Kommissionen lämnade 2008 ett förslag till skydd mot diskriminering på
	grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell
	läggning. Sverige har välkomnat förslaget och verkat för ett antagande av
	ett direktiv som säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering
	inom EU oavsett diskrimineringsgrund (se faktapromemoria
	2007/08:FPM127).
	Grekland och Italien har under året arbetat vidare med förslaget. Frågor
	om tillgänglighet och skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för personer
	med funktionsnedsättning har diskuterats. Det krävs enhällighet i rådet
	för att direktivet ska antas. Vid EPSCO-rådet i juni presenterades en
166	lägesrapport och vid EPSCO-rådet i december hölls en riktlinjedebatt och

Skr. 2014/15:65

31.1

Folkhälsa

Tobaksproduktdirektivet

Ett reviderat tobaksproduktdirektiv godkändes av Europaparlamentet den 26 februari och kunde därefter antas av rådet den 14 mars. Det officiella namnet på direktivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG, och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 20 maj 2016. I anslutning till rådets antagande framförde Sverige att omfattningen av hälsovarningarna kunde strida mot svenska grundlagar och att det var osäkert om och hur Sverige kunde genomföra direktivet i fråga om hälsovarningarnas storlek. Sverige framförde även att delar av regleringen av e-cigaretter kunde vara problematisk i grundlags- hänseende. Regeringen beslutade i juli 2014 att tillsätta en utredning om genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv, utredningen pågår.

Kommissionen antog den 10 oktober en delegerad akt som innehåll ett bildarkiv med hälsovarningar som ersätter bilaga II i direktiv 2014/40/EU.

Hälsosäkerhet – Allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa

Under året har arbete pågått inom ramen för den s.k. hälsosäkerhets- kommittén. Kommittén etablerades mer formellt i och med beslut 1082/2013/EU om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. En genomföranderättsakt har antagits under året om rapportering av den nationella beredskapsplaneringen inom området. Under 2015 kommer ytterligare genomföranderättsakter att tas fram för att genomföra beslutet. Luftvägsinfektionen MERS-CoV, fågelinfluensa H7N9 samt ebola är exempel på händelser som har föranlett täta kontakter mellan medlemsstaterna via hälsosäkerhetskommittén. Ett mer långsiktigt allvarligt hot är resistens mot antibiotika. EU:s handlingsplan mot antimikrobiell resistens har följts upp löpande. Inom ramen för EU handlar initiativet om gemensam programplanering för forskning och Sverige har särskilt engagerat sig när det gäller initiativet som rör antimikrobiell resistens. Ett sekretariat för arbetet har inrättats på Vetenskapsrådet. Inom den gemensamma programplaneringen för forskning har det tagits fram en strategisk forskningsagenda på området antimikrobiell resistens.

Rådsslutsatser om vaccinationer

EPSCO-rådet antog den 1 december rådsslutsatser om vaccinationer som ett ändamålsenligt verktyg i folkhälsan. I rådsslutsatserna belyses vaccinationers betydelse för folkhälsan. Rådsslutsatserna är framförallt inriktade på hur medlemsstaterna ska samarbeta med varandra för att utbyta information om nationella vaccinationsprogram, uppmuntra utveckling av nya vacciner och ge allmänheten saklig information om

nyttan med vaccinationer.

168

Överläggning i utskottet och samråd i EU-nämnden ägde rum i november.

Programmet för hälsa och tillväxt 2014–2020

Kommissionen antog det tredje programmet för unionens åtgärder på hälsoområdet i mars. De allmänna målen för programmet ska vara att komplettera, stödja och ge ett mervärde åt den politik som förs i medlemsstaterna för att förbättra unionsmedborgarnas hälsa och minska ojämlikhet i hälsa. Detta genom att, stimulera innovation på hälso- och sjukvårdsområdet, göra hälso- och sjukvårdssystemen mer hållbara och skydda unionens medborgare från allvarliga gränsöverskridande hälsohot. Programmet har en budget på 449 miljoner euro.

Förslag till förordning om nya psykoaktiva ämnen

Genom rådets beslut 2005/387/RIF inrättades ett system för hantering av nya psykoaktiva substanser som ger anledning till oro på EU-nivå, det s.k. systemet för tidig varning. I beslutet fastställs bestämmelser om informationsutbyte om dessa ämnen mellan medlemsstaterna vilket samordnas av Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruk och Europol, om ämnenas riskbedömning, kontroller och straffrättsliga påföljder i hela EU för de ämnen som utgör en risk. Beslut om kontrollåtgärder och påföljder är inte bindande för medlemsstaterna.

I september 2013 presenterade kommissionen ett förslag till förordning som innebär att kommissionen övertar rådets nuvarande rätt att besluta om att begära riskbedömningar av nya psykoaktiva substanser och på grundval av dessa också beslut om kontrollåtgärder inom EU. Beslut 20015/387/RIF avses upphävas och ersättas av den föreslagna förordningen. Förslaget har diskuterats i Horisontella narkotikagruppen under året.

Europeiska centrumet för narkotika och narkotikamissbruk har under året genomfört riskbedömningar för sex nya psykoaktiva substanser.

FN:s generalförsamlings specialsession om narkotika

Horisontella narkotika gruppen har under hösten påbörjat processen att bidra med underlag till FN:s högnivåmöte i generalförsamlingen 2016. Horisontella narkotikagruppen har etablerat fyra olika arbetsgrupper som ska komma med substantiella förslag till förhandlingarna inom FN- systemet som kommer att avslutas i och med generalförsamlingen 2016.

Handlingsplan mot barnfetma

I februari genomfördes ett möte i högnivågruppen för nutrition och fysisk aktivitet där en handlingsplan mot barnfetma avhandlades och antogs. I samband med detta möte anordnade det grekiska ordförandeskapet en konferens där handlingsplanen presenterades. Högnivågruppen är inte ett beslutsforum inom EU och handlingsplanen har inte någon rättslig status utan är frivillig för enskilda medlemsstater. Den kan beskrivas som en ”verktygslåda” för enskilda medlemsstater att plocka ur och som ett sätt att stödja varandra i arbetet med att bekämpa fetma och övervikt bland

Skr. 2014/15:65

169

Skr. 2014/15:65

170

barn och ungdomar. Vid EPSCO-rådet den 20 juni antogs rådsslutsatser kring kost och fysisk aktivitet där det bl.a. hänvisas till handlingsplanen.

Rådsslutsatser kring kost och fysisk aktivitet

Den 20 juni beslutade EPSCO-rådet om rådsslutsatser kring kost och fysisk aktivitet. I slutsatserna slås de viktigaste förutsättningarna fast för en konsekvent, sektorsövergripande och evidensbaserad policy för att framhäva hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet och som syftar till att hjälpa medlemsstaterna i deras insatser att stimulera bättre kostmönster och ökad fysisk aktivitet.

Överläggningar i utskottet och samråd i EU-nämnden ägde rum i juni.

31.2Hälso- och sjukvård

Transparent uppföljning av hälsosystem

Hälsoarbetsgruppen på hög nivå (Working Party on Public Health at Senior Level) har utsett en expert- och arbetsgrupp för att arbeta med utveckling av transparent uppföljning av hälsosystem. Sverige har under året utsetts att vara ordförande för gruppen tillsammans med kommissionen. Gruppens arbete handlar i första hand om att utbyta erfarenheter om nationell användning av jämförelser av hälsosystem samt tillsammans identifiera verktyg och metoder som kan implementeras i medlemsstaterna för att förbättra uppföljningen av hälsosystemen.

Den ekonomiska krisen och hälsosystemen

Den 20 juni antog EPSCO-rådet rådsslutsatser om den ekonomiska krisen och hälsosystem. I rådsslutsatserna beskrivs och analyseras effekter som den ekonomiska krisen har haft på hälso- och sjukvårdsområdet i ett flertal medlemsstater. Rådsslutsatserna inbjuder medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att utveckla hälso- och sjukvården, exempelvis inom e-hälsa och hälsofrämjande. Rådsslutsatserna knyter även an till redan pågående europeiskt samarbete med anknytning till hälso- och sjukvårdsområdet.

Överläggning i utskottet och samråd i EU-nämnden ägde rum i juni.

E-hälsa

Regeringen har fortsatt e-hälsoarbetet i Europa genom olika insatser. Sverige deltar aktivt i eHealth Network, som är en del av patientrörlighetsdirektivet. Nätverket har under året bl.a. tagit beslut om riktlinjer för e-recept över landsgränser och att man ska söka medel för att fortsätta arbeta med EU-gemensamma e-hälsotjänster via Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE).

Under de senaste åren har staten gett stöd till det europeiska projektet epSOS. Sverige har haft en ledande roll i projektet som avslutades under året. Projektet syftade till att utveckla och testa säkra och effektiva former för utbyte av e-recept och viss patientinformation inom Europa. Inom ramen för projektet utvecklades bl.a. tekniska förutsättningar som

möjliggjorde det avsedda informationsutbytet. Arbetet resulterade även i rekommendationer för fortsatt arbete på europeisk och nationell nivå.

Transparensdirektivet

Kommissionen presenterade i mars 2013 ett reviderat förslag till direktiv om transparens när det gäller insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen. Det ursprungliga förslaget presenterades i mars 2012 (se faktapromemoria 2011/12:FPM125). Överläggningar skedde med socialutskottet i maj 2012 om det ursprungliga förslaget. Förslaget är framförallt fokuserat på kortare tidsgränser för prissättning av läkemedel, framförallt för generiska läkemedel. Förhandlingarna i rådet hölls nere under året.

Avgifter till den Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av läkemedel

Den 15 maj 2014 antogs förordning (EU) nr 658/2014 om de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av humanläkemedel. Läkemedelsmyndigheten har tilldelats vissa nya säkerhetsövervakningsuppgifter, inklusive förfaranden för säkerhetsövervakning av läkemedel på unionsnivå, bevakning av fallrapporter som beskrivs i litteraturen samt förbättrad användning av it-verktyg. Genom förordningen får läkemedelsmyndigheten möjlighet att finansiera denna verksamhet med hjälp av avgifter som tas ut från innehavarna av godkännanden för försäljning. Nya typer av avgifter har därför inrättas för att täcka läkemedelsmyndighetens nya och särskilda uppgifter.

Medicinteknik

Kommissionens två förslag till förordningar om medicintekniska produkter om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik (se faktapromemorior 2012/13:FPM17 och 2012/13: FPM18) har under året fortsatt förhandlats i rådet. Förslagen är komplexa och omfattande och under året har lägesrapporter presenterats för EPSCO-rådet samt orienteringsdebatter har även hållits. Arbetet kommer att fortgå under nästa år. Syftet med förslagen är att främja innovation och konkurrens- kraft inom det medicintekniska området samtidigt som folkhälsan ska säkerställas. Det befintliga regelverket har fungerat väl men behöver anpassas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Lägesrapport lämnades vid rådsmötet i juni respektive december. Överläggning ägde rum med socialutskottet och samråd ägde rum med EU-nämnden inför dessa två rådsmöten.

Rådsslutsatser om patientsäkerhet

Vid EPSCO-rådet möte den 1 december antogs rådsslutsatser om patient- säkerhet, vårdkvalitet, vårdrelaterade infektioner och antibiotikaresistens. De nya rådsslutsatserna tar sin utgångspunkt i tidigare råds- rekommendationer från 2009 där ett antal åtgärder när det gäller allmän patientsäkerhet och vårdrelaterade infektioner rekommenderades. De nya

Skr. 2014/15:65

171

Skr. 2014/15:65 och minskning av kostnaderna för bredbandsuppbyggnad förhandlats färdigt och antagits av rådet. Tidtabellen för den fortsatta behandlingen av resterande förslag är oklar. Regeringen har under året överlagt med berörda utskott för respektive förslag.

32.2Styrning av den inre marknaden

I november 2013 presenterade kommissionen sin andra årliga integrationsrapport för den inre marknaden (se faktapromemoria 2013/14:FPM29) vilken utgör ett bidrag till kommissionens årliga tillväxtrapport (se faktapromemoria 2013/14:FPM33). Regeringen delar kommissionens bedömning om vikten av att förbättra styrningen av den inre marknaden.

Integrationsrapporten spelar en viktig roll i arbetet med att upprätthålla trycket på genomförande och en korrekt tillämpning av lagstiftningen på nationell nivå.

32.2.1Administrativt samarbete IMI

Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett onlineverktyg för informationsutbyte mellan myndigheter i EU och mellan myndig- heterna och kommissionen. IMI är ett effektivt och användarvänligt system som underlättar det gränsöverskridande administrativa samarbetet i nationella myndigheters löpande verksamhet. Kommerskollegium är nationell samordnare för IMI i Sverige. IMI används i dag för att underlätta informationsutbyte inom ramen för tjänstedirektivet, yrkes- kvalifikationsdirektivet, direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, förordningen om transport över gränserna av kontanter i euro och nätverket för problemlösning Solvit. Det pågår dessutom pilotprojekt för bl.a. utstationeringsdirektivet, e-handelsdirektivet och direktivet om behörighetsprövning av lokförare. Kommissionen arbetar med att utvidga IMI till att omfatta fler rättsakter. Från andra kvartalet 2013 till andra kvartalet 2014 har informations- utbytet över gränserna via IMI ökat med 45 procent. Regeringen är positiv till utvecklingen och utvidgningen av IMI som effektiviserar och underlättar det administrativa samarbetet inom unionen.

32.2.2Solvit – ett informellt nätverk för att lösa handelshinder

Solvit är ett informellt nätverk som etablerades år 2002. Det finns ett Solvit-center i varje EU/EES-land och det svenska Solvit-centret finns hos Kommerskollegium. Solvit tar emot ärenden där privatpersoner och företag upplever sig begränsade av nationella myndigheter i rätten till den fria rörligheten inom EU/EES. Ett Solvit-ärende definieras som ett gränsöverskridande problem som uppstår till följd av att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftning om den inre marknaden. Solvit har

174

inga formella påtryckningsmedel till sitt förfogande. Trots detta leder Skr. 2014/15:65 ärendehanteringen ofta till ett positivt resultat.

Under 2014 har Solvit Sverige mottagit 199 ärenden varav hälften var ärenden som togs upp för gemensam hantering inom nätverket. Av ärendena gällde 114 problem som privatpersoner och företag upplevt sig begränsade av i Sverige och 85 ärenden gällde en annan medlemsstat.

Flertalet av de ärenden som rörde Sverige under året gällde person- nummer. För att få personnummer krävs att en person har varit bosatt i Sverige under minst ett år. Många tjänster och funktioner i det svenska samhället, både hos företag och myndigheter, är kopplade till personnummer. För de EU-medborgare som inte kan få personnummer, dvs. som inte har varit bosatta i Sverige mer än ett år, begränsas alltså möjligheten att få ta del av det svenska samhället. Flera av ärendena som har beröring med personnummer har rört personer som önskat att följa SFI-kurser och som har nekats på grund av att de saknat personnummer. Ett annat problem som uppmärksammats av Solvit är långa handlägg- ningstider vid ärenden om registrering av uppehållsrätt och erkännande av yrkeskvalifikationer. När det gäller svenska företags problem i andra medlemsstater har det under året tillkommit flertalet ärenden när det gäller märkning av produkter, vilket har begränsat handeln med varor på den inre marknaden.

32.2.3Resultattavlan för den inre marknaden – ny statistik på nätet

I juli lanserade kommissionen en ny nätupplaga av resultattavlan för den inre marknaden på nätet. Resultattavlan uppdateras löpande halvårsvis om hur medlemsstaterna lyckas överlag när det gäller t.ex. genomförande av direktiv, överträdelseärenden och Solvit-problemlösning. När det gäller direktiv som är försenade i fråga om det nationella genomförandet ligger Sverige väl under det politiskt satta målet med max 1 procent genomförandeunderskott. Sverige var i juli försenade med fem direktiv, vilket gav en siffra på 0,4 procent, att jämföra med fyra direktiv (0,3 procent) vid förra mätningen. Under året har dock antalet ytterligare minskat och vid nästkommande mätning ser Sverige ut att inte ha något direktiv kvar som är föresenat när det gäller genomförandet. Bästa resultat vid mätningen i juli 2014 hade Kroatien tätt följt av Danmark, Estland, Grekland och Malta (0,2 procent) samt Finland och Storbritannien (0,3 procent). Sämsta resultat visade Österrike (1,5 procent).

När det gäller överträdelseförfaranden med koppling till den inre marknaden ligger EU-genomsnittet på 30 pågående ärenden per medlemsstat. Överträdelseärendena har stadigt minskat men verka nu ha stagnerat runt genomsnittligen 30 ärenden. Sverige ligger här något under EU-genomsnittet och har 25 öppna ärenden. Dock tar de svenska överträdelseärendena väldigt lång tid att lösa (drygt 42 månader jämfört med EU-snittet på knappt 15 månader). Detta i motsats till att Sverige är snabbare än EU-genomsnittet när det gäller att följa domar från EU- domstolen (knappt 5,5 månader jämfört med 18,3 månader i genomsnitt).

175


Skr. 2014/15:65	32.2.4		Initiativ på inremarknadsområdet – Frontrunners
	En grupp av likasinnade länder – Sverige, Nederländerna, Danmark och
	Storbritannien – har tagit ett initiativ på inremarknadsområdet, kallat
	Frontrunners. Totalt elva länder är med i samarbetet och utgångspunkten
	är att inte alla problem på den inre marknaden nödvändigtvis kräver ny
	EU-lagstiftning för att avhjälpas. Mycket kan göras nationellt för att
	förenkla och förbättra företagsklimatet. Målsättningen som gruppen har
	satt upp är att undanröja nationella hinder på den inre marknaden, utan
	att kräva ny EU-lagstiftning, skapa en inre marknad som fungerar bättre i
	praktiken och skapa en vision om den framtida inre marknaden.
	Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien leder var sitt
	projekt inom ramen för initiativet. De fyra områdena är:
	1 Åtgärder för att främja e-handeln på den inre marknaden (Sverige och
		Storbritannien).
	2 Inremarknadscentrum (central funktion i en medlemsstat som samlar
		de huvudsakliga problemlösningsverktygen på den inre marknaden)
		och åtgärder för att dessa ska fungera bättre för företag och
		konsumenter (Nederländerna).
	3	Mer ändamålsenliga gemensamma kontaktpunkter för		tjänster i
		enlighet med tjänstedirektivet (Danmark).
	4	Yrkeskvalifikationer och fri rörlighet för yrkesutövare		inom EU
		(Storbritannien).

I maj presenterades Frontrunners-initiativet i konkurrenskraftsrådet. Syftet var att informera om initiativet och att få fler länder att engagera sig i initiativets olika projekt. EU-nämnden informerades om initiativet i maj.

	32.3	E-handel
	Gränsöverskridande e-handel har en stor tillväxtpotential. Den svenska,
	nationella e-handeln växer för varje år, men det är relativt få svenska och
	europeiska företag och konsumenter som e-handlar gränsöverskridande
	på den inre marknaden. Detta trots de potentiella fördelarna som större
	marknad, utbud och lägre priser.
	Förutsättningarna för en ökad e-handel anges bl.a. i den europeiska
	digitala agendan som ingår i EU 2020-strategin. Den syftar t.ex. till ökad
	internetanvändning, tillgång till bredband och e-tjänster. En fullt
	genomförd digital agenda skulle öka Europas BNP med fem procent till
	2020. Kommissionen har som mål att fördubbla e-handelns andel av
	detaljhandeln (från 3,4 procent, 2010) liksom internetekonomins andel av
	EU:s BNP (från 3 procent, 2010) till 2015. Sverige har stött dessa
	målsättningar.
	I syfte att utveckla den inre marknaden i takt med digitaliseringen och
	främja e-handeln har kommissionen tagit en rad initiativ för att stärka
	integrationen kring t.ex. e-legitimering, e-fakturering, konsumenträtt,
176	dataskydd, paketleveranser och betalningslösningar. Meddelandet om en

färdplan för den inre marknaden för paketleveranser antogs av Skr. 2014/15:65 kommissionen i december 2013 (se faktapromemoria 2013/14:FPM45).

Färdplanen syftar till att stimulera redan pågående förbättringar av affärsmodellerna och konkurrensen på leveransmarknaden, till förmån för e-handlarna, slutkunderna och ekonomin i stort.

Regeringen informerade näringsutskottet om detta i februari. Information har även lämnats till trafikutskottet. Under året har kommissionen genomfört samråd och möten i frågan på expertnivå, och utvecklingen är under bevakning. En utvärdering om målsättningarna i färdplanen har uppnåtts väntas i mitten av 2015.

Inom ramen för ”Frontrunners”- initiativet (se avsnitt 32.2.4) har Sverige under året lett ett projekt med deltagande av sju medlemsstater (Tyskland, Danmark, Litauen, Malta, Nederländerna, Sverige och Storbritannien) inriktat på gränsöverskridande e-handel. Fokus var att ta bort etableringskrav för registrering av domännamn under nationella toppdomäner (.SE). Projektet är avslutat, men utvidgades i somras till en kartläggning av andra hinder för nyckelfunktioner för e-handel, t.ex. betalningar och paketleveranser. I samarbetet deltar hittills totalt sex medlemsstater (Danmark, Litauen, Malta, Nederländera, Sverige och Storbritannien) vid sidan av Italien som observatör, under gemensam ledning av Sverige och Storbritannien.

32.4Standardisering

Standardisering underlättar handel över gränserna, skapar marknads- acceptans av innovationer och bidrar till konkurrenskraft och tillväxt. Standardisering är en grundpelare för att den inre marknaden ska fungera så att varor och tjänster fritt kan handlas över gränserna. Förordningen om europeisk standardisering trädde i kraft den 1 januari 2013. Förordningen är ett ramverk för hur EU kan använda standardisering till stöd för lagstiftning och policy för både varor och tjänster och har ersatt standardiseringsdelen av direktivet 98/34/EG (se faktapromemoria 2010/11:FPM131). Standardiseringspaketet är en del av inremarknads- akten (SMA I) och standardisering lyfts även fram som ett viktigt instrument för konkurrenskraft och tillväxt i EU 2020-strategin.

Under standardiseringsförordningen biträds kommissionen av en formell kommitté. I kommittén som sammanträder 4–5 gånger per år, deltar representanter från samtliga medlemsstater. Kommittén bidrar till kommissionens årliga arbetsprogram för standardiseringen och diskuterar och beslutar om mandatförslag och formella invändningar mot harmoniserade standarder. Under året har arbetet fokuserats på att ta fram och besluta om arbetsordning och uppförandekod för kommittén. Kommissionen har tagit fram ett förslag till ett s.k. Vademecum, ett dokument som beskriver hur de olika artiklarna i standardiserings- förordningen ska tolkas. Vademecumet är fortfarande föremål för diskussion i kommittén.

177

Skr. 2014/15:65

32.5

Associationsrätt

Förordning om en europeisk stiftelseform

I februari 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om en europeisk stiftelseform med syfte att stärka den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande verksamhet med allmännyttiga ändamål (se faktapromemoria 2011/12:FPM123). Förhandlingar om förslaget har pågått i rådet sedan 2012. Vid konkurrenskraftsrådet den 20–21 februari informerade det grekiska ordförandeskapet om förhandlingsläget. I kommissionens arbetsprogram för 2015 har kommissionen aviserat att man avser att dra tillbaka förslaget.

Civilutskottet informerades i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i februari.

Direktiv om skyddet för företagshemligheter

I december 2013 lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om skyddet för företagshemligheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM42). I förslaget finns krav på en civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, röjs och utnyttjas utan lov. Syftet är att öka europeiska företags konkurrenskraft. Ett beslut om allmän inriktning fattades av rådet i maj. Förhandlingar med Europaparlamentet inleds troligen i början av år 2015.

Civilutskottet, konstitutionsutskottet och näringsutskottet har informerats om förslagen i april, mars, respektive januari. Dessutom har överläggningar med civilutskottet och konstitutionsutskottet ägt rum i maj respektive april. Samråd har ägt rumt med EU-nämnden i maj.

Direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar

I april lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om privata enmans- bolag med begränsat ansvar (se faktapromemoria 2013/14:FPM82). Ett sådant enmansbolag ska dock inte vara någon ny europeisk associations- form utan en nationell bolagsform som grundas och drivs i enlighet med harmoniserade bestämmelser om bl.a. bildande, registreringsförfarande och organisation. Det övergripande målet för EU:s initiativ är att främja entreprenörskap genom att underlätta för entreprenörer, särskilt för små och medelstora företag, att starta företag utomlands. Syftet med detta är att stimulera tillväxt, sysselsättning och innovation inom EU. Förhandling i rådet pågår. Civilutskottet informerades i maj.

Direktivet om aktieägares rättigheter

I april presenterade kommissionen ett förslag till ändringar i direktivet om aktieägares rättigheter (se faktapromemoria 2013/14:FPM84). Förslaget syftar till att skapa ett ökat engagemang från aktieägarnas och företagsledningarnas sida för att motverka kortsiktiga risktaganden. Syftet ska uppnås genom krav på öppenhet om bl.a. investeringsstrategier och röstningsrekommendationer samt krav på stämmobeslut om t.ex. ersättning till ledande befattningshavare. Förhandlingar i rådet pågår. Civilutskottet informerades i maj.

178

32.6

Redovisnings- och revisionsfrågor

Skr. 2014/15:65

EU-regelverket om revision

I november 2011 föreslog kommissionen ändringar av EU-regelverket om revision. Förslagen innefattar dels ändringar av det s.k. revisorsdirektivet, dels en förordning med nya regler om revisionen av företag av allmänt intresse, dvs. börsnoterade och vissa finansiella företag (se faktapromemoria 2011/12:FPM82). Syftet är att bidra till ökad finansiell stabilitet och förbättra förutsättningarna för och tillsynen över gränsöverskridande revisionsverksamhet på den inre marknaden. Förhandlingar om förslagen påbörjades i rådet år 2012.

Ändringsdirektivet och förordningen antogs i april. Civilutskottet informerades om förslagen i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i april.

Företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy

I april 2013 föreslog kommissionen ändringar i EU:s redovisnings- direktiv om företagens rapportering om hållbarhet och mångfaldspolicy med innebörd att större företag ska lämna information om bl.a. miljöaspekter, respekt för mänskliga rättigheter, antikorruption och mutor samt information om mångfaldspolicy vid sammansättning av styrelsen (se faktapromemoria 2012/13:FPM101). I maj 2013 uttalade Europeiska rådet att det skulle undersökas om bestämmelserna kunde inkludera en skyldighet för stora företag och koncerner att landsvis rapportera fullgörande av skattskyldighet. Efter trepartsförhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen nåddes under början av året en principöverenskommelse om texten i ändringsdirektivet. I oktober antogs ändringsdirektivet.

Civilutskottet informerades i februari och samråd ägde rum med EU- nämnden i februari och september.

Rekommendation om bolagsstyrningsrapporter

I april antog kommissionen en rekommendation om bolagsstyrnings- rapporter (se faktapromemoria 2013/14:FPM83). Syftet med rekommendationen är att förbättra kvaliteten på bolagsstyrnings- rapporterna och därigenom ge aktieägarna och andra intressenter en bättre förståelse för hur bolaget styrs. Civilutskottet informerades i maj.

33 Fri rörlighet för varor

Ett gemensamt och väl utbyggt regelverk för varuhandeln är en förutsättning för varors fria rörlighet på den inre marknaden. Som ett led i att modernisera ramverket för varor till digitaliseringens möjligheter och nya former av tillverkningsprocesser presenterade kommissionen i januari ett meddelande om en vision av den inre

marknaden för industriprodukter. I sin strävan att utveckla tullunionen

179

Skr. 2014/15:65 har kommissionen även lagt fram dels ett förslag till ändringar i förordningen om det administrativa samarbetet mellan tull- myndigheterna dels ett förslag till direktiv om överträdelser och sanktioner på tullområdet.

33.1Det harmoniserade varuområdet

I februari 2013 presenterade kommissionen ett paket om produktsäkerhet och marknadskontroll (se faktapromemoria 2012/13:FPM74). Paketet är en av nyckelåtgärderna i den andra inremarknadsakten och innehåller en handlingsplan för marknadskontroll samt förslag till två rättsakter. De rör dels ett förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet (se även avsnitt 38.1) dels ett förslag till förordning om marknadskontroll av produkter. Syftet med paketet är att reformera och förenkla reglerna om marknadskontroll av produkter och samla regler i färre rättsakter. När förordningen om marknadskontroll beslutas kommer regler som i dag återfinns i ett stort antal rättsakter som gäller för enskilda typer av produkter att upphävas och motsvarande regler endast återfinnas i förord- ningen om marknadskontroll. Vissa regler som i dag återfinns i det all- männa produktsäkerhetsdirektivet kommer också att flyttas över till den nya förordningen om marknadskontroll. Marknadskontrollförordningen har diskuterats i berörd rådsarbetsgrupp under 2013–2014. Förhandlingarna har inte kunnat slutföras på grund av oenighet mellan medlemsstaterna om en bestämmelse om obligatorisk ursprungslands- märkning av konsumentprodukter i förslag till förordning om konsumentprodukters säkerhet. Förordningen om marknadskontroll kan förväntas ha regelförenklande effekter när det gäller kontroll av varor på det harmoniserade området och vara till nytta för både myndigheter och företag. Därigenom kan i förlängningen mer gynnsamma förutsättningar för den fria rörligheten för varor inom EU skapas.

33.2 Det icke-harmoniserade varuområdet

	Det icke harmoniserade området bedöms täcka 20–25 procent av
	varuområdet. Inom denna sfär förväntas fri varurörlighet gälla på basis
	av ömsesidigt erkännande.
	Anmälningsproceduren i direktiv 98/34/EG är en källa till information
	om nationell regeltillväxt och potentiella handelshinder på varuområdet.
	Proceduren genererade drygt 690 anmälningar från medlemsstaterna. Av
	dessa blev ca 206 ärenden föremål för reaktioner från kommissionen
	eller andra medlemsstater. För Sveriges del anmäldes 38 förslag och
	dessa kommenterades i tio av fallen under året. De flesta svenska
	anmälningarna rörde områdena transport och konstruktion. I EU i stort
	var de vanligaste områdena för medlemsstaternas förslag konstruktion
	samt jordbruk, fiske och livsmedel.
	Ett stort antal aktörer använder den öppna databasen TRIS som hör till
	proceduren. Databasen ger möjlighet inte bara för företagen att upptäcka
180	handelshinder utan även för medlemsstaternas myndigheter att jämföra
180


56.7		Regionkommittén ..........................................................	257	Skr. 2014/15:65
Bilaga 1	Mål av svenskt intresse vid EU-domstolen och tribunalen
	under 2014 .............................................................................		259
Bilaga 2	Under 2014 avslutade och pågående överträdelseärenden ....		316
Bilaga 3	Beslut i rådet under 2014 som Sverige inte stött ...................		359
Sakregister		...........................................................................................	363
Utdrag ur protokoll ........vid regeringssammanträde den 5 mars 2015			367

Samtliga tolv förslag i den andra inremarknadsakten presenterades av
kommissionen under 2013, med målet att antas senast i maj. Under våren
har förslagen om e-faktura vid offentlig upphandling, betalkontodirektiv	173
	173