Modernare regler för internationell järnvägstrafik

Regeringens proposition 2014/15:58

Modernare regler för internationell	Prop.
järnvägstrafik	2014/15:58

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 2015

Stefan Löfven

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Att ha en väl fungerande godstrafik på järnväg är viktigt för svensk ex- portindustri. En grundläggande förutsättning är att det finns en modern reglering av den internationella järnvägstrafiken. För att gränsöverskrid- ande transporter ska underlättas bör regleringen också motsvara den som tillämpas i närliggande länder.

Den nuvarande regleringen av internationella järnvägstransporter är delvis föråldrad och har inte fullt ut anpassats till den avreglering som skett på järnvägsområdet.

I propositionen föreslås att Sverige ska tillträda protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980. Det föreslås också att det reviderade för- draget ska inkorporeras och på så sätt bli svensk lag. Ett tillträde till för- draget innebär en modernisering av det svenska regelverket och en an- passning till övriga Europa, särskilt när det gäller godstransporter.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer, utom i ett fall då lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

Prop. 2014/15:58

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		4
2	Lagtext	..............................................................................................	5
	2.1	Förslag till lag om internationell järnvägstrafik .................	5

2.2Förslag till lag om ändring i järnvägslagen

(2004:519) ..........................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall..................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om

inrikes vägtransport ..........................................................

2.5Förslag till lag om ändring i järnvägstrafiklagen

(1985:192) ........................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672) om

paketresor .........................................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om

		marknadsdomstol m.m. ....................................................	13
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		14
4	Den nuvarande svenska järnvägslagstiftningen ..............................		15
5	COTIF 1999....................................................................................		18
6	Tillträde till COTIF 1999................................................................		23
7	Införlivande av COTIF 1999 med svensk rätt.................................		26
8	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................		35
9	Konsekvenser..................................................................................		36
10	Författningskommentar...................................................................		38
	10.1	Förslaget till lag om internationell järnvägstrafik ............	38

10.2Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen

(2004:519) ........................................................................

10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall................................

10.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:610) om

inrikes vägtransport ..........................................................

10.5Förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen

(1985:192) ........................................................................

10.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1672) om

paketresor .........................................................................

10.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

	marknadsdomstol m.m. ....................................................	51
Bilaga 1	COTIF 1999 .....................................................................	52
Bilaga 2	Sammanfattning av betänkandet (SOU 2014:26)...........	329
Bilaga 3	Betänkandets lagförslag .................................................	333
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanserna ...............................	337

Bilaga 5	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	338
Bilaga 6	Lagrådets yttrande .........................................................	346
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 2015 ........		347
Rättsdatablad	........................................................................................	348

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980,

dels antar regeringens förslag till

1.lag om internationell järnvägstrafik,

2.lag om ändring i järnvägslagen (2004:519),

3.lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

4.lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,

5.lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

6.lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor,

7.lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Lagtext

Prop. 2014/15:58

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas på sådan järnvägstrafik som regleras i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999.

Särskilda bestämmelser om transport av resande på järnväg finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tåg- passagerarförordningen).

Bestämmelsen i 3 § tillämpas även vid internationell järnvägstrafik som omfattas av tågpassagerarförordningen.

Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag

2 § Som svensk lag ska gälla originaltexterna av bestämmelserna i fördragets

1.artiklar 9, 11, 12 och 32,

2.bihang A för avtal om internationell transport av resande på järnväg,

3.bihang B för avtal om internationell transport av gods på järnväg,

4.bihang D för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägs- trafik, och

5.bihang E för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järn- vägstrafik.

Första stycket gäller inte till den del bestämmelserna uteslutande

reglerar de fördragsslutande staternas förpliktelser mot varandra eller mot Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).

Om originaltexterna skiljer sig åt, gäller den franska texten.

De franska och engelska originaltexterna av fördraget i de delar som anges i första stycket och en översättning av dessa till svenska finns intagna som en bilaga till denna lag.1

Ansvarsbegränsning för dödsfall och personskada

3 § Vid dödsfall och personskada har transportören eller infrastruktur- förvaltaren rätt att begränsa sitt ansvar till 400 000 särskilda dragnings- rätter (SDR) per person vid en och samma olycka, när det är fråga om sådan ersättning som avses i artiklarna 27.2 och 28 b i bihang A, artik-

1 Här återfinns bilagan, tillsammans med övriga delar av fördraget, som bilaga 1 till propositionen.

Prop. 2014/15:58 larna 11.2 och 12 b i bihang E och, om avtalet gäller en internationell transport, artiklarna 27.2 och 28 b i bilaga I till tågpassagerarförordning- en.

Verkställbarhet

4 § En ansökan om att en utländsk dom eller annan utländsk exekutions- titel ska förklaras verkställbar enligt artikel 12 eller 32 i fördraget görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet, och

2.en förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser en tvist som omfattas av fördraget samt att den får verkställas i den staten och, i fråga om en domstols dom, att den har fått laga kraft.

Om det finns anledning till det, får tingsrätten kräva att handlingar som har getts in i ärendet ska förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upp- rättats. Om en handling inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska av handlingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översättning.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklar- ing tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Verkställighet

5 § Om en dom eller annan exekutionstitel förklaras verkställbar, verk- ställs den på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Revisionsutskottets bindande ändringar

6 § Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en för Sverige bindande ändring av artikel 9 i fördraget eller av bihang A, B, D eller E, ska ändringen gälla i Sverige från och med den dag då ändringen träder i kraft enligt fördraget.

Beslut om sakkunnig

7 § Om parterna i ett fall som avses i artikel 54 i bihang A eller i artik- el 42 i bihang B inte kan enas om en viss sakkunnig, ska tingsrätten i den ort där godset, resgodset eller fordonet finns efter ansökan utse en sak- kunnig.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Genom lagen upphävs lagen (1985:193) om internationell järnvägs- trafik.

3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för transport som har påbörjats före ikraftträdandet.

2.2Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägslagen (2004:519) dels att 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 2 b, 2 c och 6 §§, och närmast före 1 kap. 2 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

Särskilda bestämmelser om be- fordran av passagerare finns i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Dessutom finns särskilda bestäm- melser om befordran av passager- are och gods i järnvägstrafiklagen (1985:192) och i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik.

Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag

2 b §

Som svensk lag ska gälla original- texterna av bestämmelserna i bi- hang G om tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999.

Första stycket gäller inte till den del bestämmelserna reglerar de för- dragsslutande parternas förplikt- elser mot varandra eller mot Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).

Om originaltexterna skiljer sig åt, gäller den franska texten.

De franska och engelska original-

1 Senaste lydelse 2014:1347.

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58	texterna	samt	en översättning		av
	dessa till svenska finns intagna som
	en bilaga till denna lag.2
	2 c §
	Om	revisionsutskottet		inom
	OTIF har beslutat om en för
	Sverige bindande ändring av bi-
	hang G,	ska	ändringen	gälla	i
	Sverige från och med den dag då
	ändringen träder i kraft enligt
	fördraget.

6 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådant tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som avses i det bihang som anges i 2 b §.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Här återfinns bilagan, tillsammans med övriga delar av fördraget, som bilaga 1 till

propositionen.

2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661)			Prop. 2014/15:58
	om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
			Bilaga2
Immunitet och/eller			Tillämplig inter-
privilegier gäller för			nationell överens-
följande			kommelse

Internationella organ		Fysiska personer
-----------------------------------------------------------------------------------------
33. Mellanstatliga		Medlemsstaternas	Fördraget den 9 maj
organisationen för		representanter i orga-	1980 om internationell
internationell järn-		nisationen, personer	järnvägstrafik
vägstrafik (OTIF)		med tjänst hos orga-	(COTIF)
		nisationen och sak-
		kunniga utsedda av
		organisationen
-----------------------------------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse			Bilaga

Immunitet	och/eller		Tillämplig inter-
privilegier	gäller	för	nationell överens-
följande			kommelse

Internationella organ		Fysiska personer

----------------------------------------------------------------------------------------------
33. Mellanstatliga		Medlemsstaternas	Fördraget om internat-
organisationen för		representanter i orga-	ionell järnvägstrafik
internationell järn-		nisationen, personer	(COTIF) av den 9 maj
vägstrafik (OTIF)		med tjänst hos orga-	1980 i dess lydelse en-
		nisationen och sak-	ligt ändringsprotokollet
		kunniga utsedda av	av den 3 juni 1999
		organisationen

----------------------------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1Lagen omtryckt 1994:717.

2Senaste lydelse 2014:412 (jfr 2014:882).


Prop. 2014/15:58 2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:610)
	om inrikes vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Lagen skall ej tillämpas på brev- befordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget den 9 maj 1990 om internationell järn- vägstransport eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.

2 §1

Lagen ska inte tillämpas på brev- befordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Lagen ska inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som omfattas av lagen (2015:000) om internationell järnvägstrafik eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1998:484.

2.5Förslag till lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Detta kapitel tillämpas på be- fordran av resande med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapit- let endast om något annat inte föl- jer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik.

Detta kapitel tillämpas på be- fordran av resande med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om något annat inte följer av lagen (2015:000) om internationell järnvägstrafik.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1995:370.

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672)
	om paketresor
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1992:1672) om paketresor ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

18 §1

Vissa skador, som omfattas av andra bestämmelser, ersätts enligt de bestämmelserna i stället för enligt denna lag. Detta gäller skador som omfattas av bestämmelserna i

1.sjölagen (1994:1009),

2.rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om luft- trafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage,

3.lagen (2010:510) om lufttransporter,

4.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer,

5.järnvägstrafiklagen (1985:192), eller

6. lagen (1985:193) om inter-	6. lagen (2015:000) om inter-
nationell järnvägstrafik.	nationell järnvägstrafik.

Arrangören är dock alltid skyldig att ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2014:1346.


2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417)		Prop. 2014/15:58
	om marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs att 1		§ lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m.m.1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 §2 Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt

1.konkurrenslagen (2008:579),

2.marknadsföringslagen (2008:486),

3.lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

5.lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmynd- igheter och konsumentorganisationer,

6.försäkringsavtalslagen (2005:104),

7.lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,

8.lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,

9.lagen (2010:510) om lufttransporter,

10. lagen (1986:436) om när-	10. lagen (2014:836) om när-
ingsförbud,	ingsförbud,

11.lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, och

12.lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar.

Bestämmelserna i 14–22 §§ tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen, marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen, lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen om franchisegivares informationsskyldighet, 13 eller 15 § lagen om lufttransporter, lagen om näringsförbud, lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden eller 4 § lagen med kompletterande bestämm- elser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar. I mål enligt marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen eller lagen om franchise- givares informationsskyldighet tillämpas inte heller 13 a §. I stället gäller rättegångsreglerna i dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1Lagen omtryckt 1984:294.

2Senaste lydelse 2014:1345.

Prop. 2014/15:58

3 Ärendet och dess beredning

Den 9 maj 1980 antogs fördraget om internationell järnvägstrafik (Con- vention relative aux transports internationaux ferroviaires, COTIF 1980). COTIF 1980 reglerar internationella järnvägstransporter av personer och gods mellan de fördragsslutande staterna och innehåller både civilrätts- liga och offentligrättsliga regler. Fördraget består av ett s.k. grundfördrag och ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organi- sationen för internationell järnvägstrafik (l’Organisation Intergouverne- mentale pour les transports internationaux ferroviaires, OTIF) samt två bihang.

OTIF, som bildades genom fördraget, har för närvarande 48 medlems- stater i Europa, Asien och Nordafrika. OTIF:s centrala uppgift är att för- valta och vidareutveckla fördraget. Sverige tillträdde fördraget år 1985 och införlivade det med svensk rätt genom lagen (1985:193) om inter- nationell järnvägstrafik.

Det uppstod relativt snart ett behov av en revision av COTIF 1980. Översynen föranleddes av de förändringar som skett på järnvägsområdet; en förhållandevis långtgående uppdelning av järnvägsförvaltningar i infrastruktur och transportverksamhet hade genomförts inom dåvarande Europeiska gemenskapen (EG). OTIF beslutade därför om ett ändrings- protokoll till COTIF 1980 (protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik [COTIF] av den 9 maj 1980). Ändringsprotokollet har tillträtts av EU och många europeiska stater. Sverige har undertecknat ändringsprotokollet, men inte tillträtt det. För- draget i dess lydelse enligt ändringsprotokollet på franska och engelska samt i svensk översättning finns i bilaga 1. I det följande används ”för- draget” eller ”COTIF 1999” som en beteckning på fördraget i dess ly- delse enligt ändringsprotokollet.

Regeringen beslutade år 2001 att låta en särskild utredare göra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn. År 2004 överlämnades slutbetänkandet En samlad järnvägslagstiftning (SOU 2004:92). I betänkandet föreslogs bl.a. att Sverige skulle tillträda COTIF 1999. Förslaget genomfördes inte, eftersom den föreslagna re- gleringen delvis blev överspelad genom att det inom dåvarande EG antogs en förordning på området. Efter det att utredningen lämnade sitt betänkande har dessutom vissa bihang till COTIF 1999 ändrats.

Regeringen beslutade i augusti 2013 att tillsätta en ny utredning om COTIF 1999. Utredaren fick i uppdrag att lämna ett underlag för bedöm- ningen av frågan om ett svenskt tillträde till COTIF 1999 och lämna för- slag till ett ställningstagande. Utredningen skulle också föreslå sådana lagändringar som behövs för att fördraget ska kunna tillträdas eller som i övrigt bedöms lämpliga i samband med ett tillträde.

Utredningen, som antog namnet Järnvägstrafikutredningen, redovisade sitt arbete i denna del i maj 2014 i delbetänkandet Tillträde till COTIF 1999 (SOU 2014:26). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Utredningens lagförslag finns i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans- erna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftnings- ärendet (Ju2013/3331/L3).

Förutom frågan om Sveriges tillträde till COTIF 1999 innehåller Prop. 2014/15:58 propositionen ett förslag till justering av en hänvisning i lagen

(1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Beslut med kvalificerad majoritet

COTIF 1999 innehåller ett förenklat ändringsförfarande som medför att ändringar som det s.k. revisionsutskottet inom OTIF beslutar blir bindan- de för de fördragsslutande staterna, om dessa inte invänder mot ändring- arna (se avsnitt 7). Propositionens förslag i anslutning till detta innebär att framtida ändringar av fördraget automatiskt ska gälla här i landet. Förslagen bör därför beslutas med kvalificerad majoritet i riksdagen (10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 december 2014 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Efter Lagrådets granskning har det uppmärksammats att över- sättningen till svenska av ett ord i bihang E till fördraget blivit något missvisande och bör ändras. Som en följd av det ändras också från ”resande” i lagrådsremissens förslag till 3 § lagen om internationell järnvägstrafik till ”person” i propositionen. Ändringen bedöms författ- ningstekniskt och även i övrigt vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Den föreslagna ändringen i lagen om marknadsdomstol m.m. får också anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagändringen har därför inte granskats av Lagrådet.

4Den nuvarande svenska järnvägs- lagstiftningen

Lagen om internationell järnvägstrafik

Som nämns i avsnitt 3 införlivas COTIF 1980 i de delar som består av själva fördraget (grundfördraget) samt två bihang till detta med svensk rätt genom lagen om internationell järnvägstrafik. Bihang A innehåller regler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). I bihang B finns regler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). Till bihang B hör fyra bilagor som behandlar vissa specialtransporter. I lagen om internationell järnvägstrafik finns också vissa process- och exekutionsrättsliga bestämmelser som grundar sig på COTIF 1980.

CIV är tillämpligt på transport av resande och resgods som sker med s.k. internationella befordringshandlingar (bl.a. biljett) för en sträcka som berör minst två fördragsslutande staters områden. Som en förutsättning för bihangets tillämpning gäller vidare att transporten har utförts på sådana linjer som är upptagna på en lista som förs av OTIF. I CIV finns bl.a. regler om järnvägens skyldighet att transportera resande och resgods och om utfärdande av biljetter och resgodsbevis. En viktig del av CIV är

Prop. 2014/15:58 de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvar om resande dödas eller skadas. I CIV finns också föreskrifter om hur en resande kan göra skade- ståndskrav gällande mot järnvägen. Bland annat regleras mot vilken järn- väg talan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en ersätt- ningstalan.

CIM är tillämpligt på gods som lämnas för transport med en fraktsedel som avser en sträcka som berör minst två staters områden. Liksom enligt CIV gäller vidare som en förutsättning för bihangets tillämpning att transporten sker på linjer som är upptagna på en lista som förs av OTIF. Järnvägens skyldighet att transportera gods regleras ingående. Det finns också bestämmelser som reglerar själva transportavtalet, hur en frakt- sedel ska upprättas och vilka uppgifter fraktsedeln ska innehålla. Vidare finns bestämmelser om bl.a. förpackning och märkning av gods, inläm- ning och utlämning av gods, järnvägens rätt att undersöka godset och den frist inom vilken järnvägen är skyldig att utföra den avtalade transporten. En viktig del är regleringen av järnvägens ansvar för skada till följd av att godset går förlorat eller skadas eller inte lämnas ut inom den leveransfrist som gäller för transporten. Såsom i CIV finns föreskrifter om hur en skadeståndstalan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en sådan talan.

Bestämmelserna i bilaga 1 till CIM (RID) undantas från lagen om internationell järnvägstrafik. Bestämmelserna i RID, som reglerar transport av farligt gods, införlivas i stället med svensk rätt genom föreskrifter om transport av farligt gods på järnväg, som meddelats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSBFS 2012:7, ändrad genom MSBFS 2013:6). Sverige tillämpar sedan den 12 januari 2007 bestämmelserna i RID i enlighet med lydelsen i COTIF 1999. En sådan skyldighet följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar.

Järnvägstrafiklagen

För person- och godstransporter med järnväg i inrikes trafik och i internationell trafik som inte omfattas av lagen om internationell järn- vägstrafik (dvs. sådana transporter som inte omfattas av COTIF 1980) tillämpas järnvägstrafiklagen (1985:192). I lagen regleras huvudsakligen järnvägens ansvar för dödsfall och skada på resande, vilket innefattar skada på och förlust av resgods (2 och 4 kap.), samt ansvar för skada på och förlust av gods (3 kap.). Resgods är egendom som följer med en passagerare i ett avtal om persontransport medan gods normalt trans- porteras utan samband med ett sådant avtal. Utöver detta ansvar regleras också järnvägens ansvar för person- och sakskador i annat fall än vid transport. Med det avses skador som drabbar tredje man till följd av järnvägsdrift (5 kap.). Även järnvägens s.k. undersökningsrätt, dvs. rätten att under vissa förutsättningar undersöka innehållet i gods och resgods, regleras (6 kap.).

Järnvägstrafiklagen bygger delvis på COTIF 1980, men i vissa delar har nationella lösningar valts. I järnvägstrafiklagen har man t.ex. valt att reglera endast de centrala civilrättsliga delarna av avtalsinnehållet, och

lämnat till parterna att reglera övriga frågor. Det utgör en skillnad mot

lagen om internationell järnvägstrafik som genom COTIF 1980 innehåll- er en långtgående detaljreglering av många frågor.

Enligt järnvägstrafiklagen är ansvarigt rättssubjekt ”järnvägen”. Med detta ord förstås, enligt förarbetena, innehavaren av spåranläggningen, dvs. infra- strukturförvaltaren, eller det rättssubjekt som har ställning som trafikantens motpart i ett transportavtal, dvs. tågoperatören (prop. 1983/84:117 s. 33). I dag skiljer man dock infrastrukturförvaltare från transportörer. För närvar- ande är det de allmänna avtalsvillkoren i trafikeringsavtalet, dvs. de nöd- vändiga villkor som behövs för att få bedriva trafik, mellan Trafikverket och tågoperatörerna som reglerar ansvaret dem emellan. Likaså åtar sig transportörerna ansvar på avtalsrättslig grund i förhållande till passager- arna.

Huvudregeln om ansvar för skador och förluster till följd av järn- vägsdriften är att järnvägen ska ersätta skadan eller förlusten oberoende av vållande. Vissa undantag för force majeure-liknande händelser görs dock från det strikta ansvaret.

Järnvägslagen

Den offentligrättsliga regleringen avseende järnvägen finns i huvudsak i järnvägslagen (2004:519). Där regleras bl.a. frågor om infrastruktur och fordon, utförande och organisation av järnvägstrafik samt säkerhet. Även trafikeringsavtalen regleras. Lagstiftningen bygger i hög utsträckning på EU-direktiv.

Tågpassagerarförordningen

Passagerartransporter på järnväg inom EU regleras av Europaparlament- ets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tågpassagerarförordningen). Förordningen trädde i kraft den 3 december 2009 och är tillämplig i hela EES-området. Den gäller både vid rent nationella transporter och vid gränsöverskridande (internationella) transporter. Undantag görs dock för transporter som inte tillhandahålls av järnvägsföretag med tillstånd enligt direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag, ersatt av direktiv 2012/34/EU (som ännu inte är genomfört i svensk rätt). Det innebär bl.a. att järnvägsföretag som enbart tillhandahåller tjänster som avser persontrafik på lokal och regional fristående järnvägsinfra- struktur utan förbindelse med det allmänna nätet inte omfattas av förord- ningen.

Huvuddelen av bestämmelserna i bihang A till COTIF 1999 (CIV) har gjorts till en del av förordningen och är intagna som en bilaga till förord- ningen. CIV ligger bl.a. till grund för förordningens bestämmelser om transportavtal, information och biljetter (artikel 4) och bestämmelserna om skadeståndsansvar för järnvägsföretag om resenärer dör eller skadas eller om resgods går förlorat eller skadas (artikel 11). Artikel 15 innehåll- er bestämmelser om järnvägsföretagens ansvar vid förseningar, inställda avgångar och uteblivna anslutningar. Även i denna del bygger regler- ingen på bestämmelserna i CIV.

Enligt principen om EU-rättens företräde tillämpas tågpassagerar- förordningen i stället för järnvägstrafiklagen vid inrikes transporter av järnvägsföretag med tillstånd enligt direktiv 95/18/EG. När det gäller in-

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 ternationella transporter överlappar tågpassagerarförordningens tillämp- ningsområde och CIV:s tillämpningsområde enligt COTIF 1999 varandra. Genom EU:s tillträde till COTIF 1999 utgör också CIV en del av EU:s rättsordning. Internationella konventioner som EU ingår på dess exklusiva kompetensområde har en högre normgivningsmässig valör än sekundärrätt som förordningar och direktiv. I samband med EU:s tillträde förhandlades en s.k. frikopplingsklausul fram. Enligt klausulen ska de parter till COTIF 1999 som också är medlemmar i EU sinsemellan tillämpa unionsrätten i den utsträckning som det finns unionsrätt som reglerar det berörda ämnesområdet och som är tillämplig i det enskilda fallet. Tågpassagerarförordningen tillämpas således i dessa fall. En tolk- ning av förordningen måste dock alltid ske i ljuset av COTIF 1999.

5 COTIF 1999

Centrala ändringar i fördraget

Ändringsprotokollet som antogs år 1999 innebär omfattande ändringar i COTIF. Revisionen var påkallad av att det i flera av medlemsstaterna i OTIF hade skett grundläggande ekonomiska, juridiska och tekniska för- ändringar på järnvägsområdet.

Den viktigaste förändringen är uppdelningen av järnvägen i infrastruk- turförvaltare (med ansvar för räls och annan infrastruktur) och järnvägs- företag (som utför transporterna). För svensk del inleddes detta i slutet av 1980-talet då dåvarande Statens Järnvägar delades upp i Affärsverket SJ med ansvar för tågtrafiken och Banverket med ansvar för infrastrukturen. Under tidigt 1990-tal påbörjade också dåvarande EG sitt arbete med ett antal direktiv och förordningar som dels byggde på att man skilde mellan transportör och infrastrukturförvaltare, dels på att tekniska krav på järn- vägsutrustning successivt ska harmoniseras. Vidare blev transportverk- samheten med tiden allt mer konkurrensutsatt i många av OTIF:s med- lemsstater.

En annan central förändring var att transportörerna allt oftare agerade i flera länder. COTIF 1980 och dess ansvarsregler byggde däremot på att varje stat hade en nationellt sammanhållen järnvägsorganisation och att internationella transporter utfördes i samarbete mellan sådana järnvägs- organisationer. Grundstrukturen var således föråldrad.

COTIF 1999 ger förutsättningar för en mer internationell marknad där olika företag kan agera över nationsgränserna. I korthet bygger fördraget på tre grundtankar.

För det första utgår fördraget från att järnvägsmarknaden numera är uppdelad mellan infrastrukturförvaltare och transportörer. COTIF 1999 innehåller därför bestämmelser om avtal om nyttjande av infrastruktur samt validering, antagande och godkännande av tekniska standarder och järnvägsmateriel.

För det andra utgår fördraget från synsättet att en transportör genom avtal frivilligt åtar sig att transportera passagerare eller gods. Beford- ringsplikten, som innebar att järnvägen på en viss järnvägslinje var

skyldig att befordra passagerare och gods så länge avtalsparten rättade sig efter vissa villkor, har avskaffats.

För det tredje har fördraget på ett tydligare sätt delats upp i en civil- rättslig del och en offentligrättslig del.

COTIF 1999 består av ett ändringsprotokoll och en ny version av både grundfördraget med bihang och protokollet om privilegier och immuni- tet. Förutom de bihang som i stor utsträckning motsvarar bihangen CIV och CIM i COTIF 1980 och bilagan RID till CIM, innehåller COTIF nya bihang: CUV, CUI, APTU och ATMF (alla bihangen beskrivs nedan). I samband med EU:s tillträde gjordes vissa ändringar för att anpassa bi- hangen till motsvarande EU-lagstiftning.

Fördragets gemensamma bestämmelser (grundfördraget)

I fördraget finns bestämmelser som i relevanta delar är gemensamma för bihangen, t.ex. regler om kvarstad och utmätning samt om verkställighet av domar. Bestämmelserna finns i det s.k. grundfördraget. Där finns också bestämmelser om OTIF:s uppbyggnad och verksamhet. Av de be- stämmelserna framgår att organisationens ändamål är att underlätta och främja internationell järnvägstrafik, i synnerhet genom att skapa enhet- liga regler på ett antal rättsområden.

Protokollet om privilegier och immunitet

I protokollet om privilegier och immunitet regleras privilegier och immu- nitet för OTIF, för organisationens tjänstemän, för de fördragsslutande staternas företrädare och för personer som utför uppdrag åt organis- ationen. Denna immunitet och dessa privilegier motsvarar vad som i all- mänhet gäller för internationella organisationer av motsvarande slag. Det ändrade protokollet innebär i princip bara en redaktionell omarbetning av det tidigare protokollet.

Enhetliga regler för avtal om internationell transport av resande på järnväg, bihang A (CIV)

I CIV, som utgör bihang A till fördraget, finns bestämmelser om inter- nationell järnvägstransport av resande.

Bestämmelserna reglerar bl.a. transportavtalet, transportörens ansvar för dödsfall och andra personskador samt dröjsmål vid persontransport. Det finns även bestämmelser om den resandes ansvar gentemot transport- ören. Även transportörernas inbördes förhållanden i anledning av en transport som omfattas av CIV regleras. Transportören har i princip ett strikt ansvar för personskador och skador på resgods som resenären till- fogas i samband med transporten. Detsamma gäller i samband med för- seningar och inställda tåg, då transportören är skyldig att ersätta kost- nader för kost och logi samt kostnader för att underrätta personer som väntar på den resande.

CIV gäller för avtal om transport på järnväg av resande och resgods när avrese- och destinationsplatserna finns i olika fördragsslutande stater. När ett avtal om en internationell transport – vid sidan av en gräns- överskridande järnvägstransport – också innefattar en inrikes transport på väg eller en inre vattenväg (t.ex. insjöar, floder och kanaler) är CIV tillämpligt på hela transporten. CIV är också tillämpligt på hela transport-

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 en om en del av den sker genom en sjötransport eller en gränsöver- skridande transport på en inre vattenväg som är upptagen på en särskild lista som förs av OTIF (se avsnitt 7).

I förhållande till COTIF 1980 har flera ändringar gjorts. Även om den nu gällande ansvarsregleringen i huvudsak har lämnats oförändrad har den anpassats till uppdelningen av järnvägsförvaltningen i infrastruktur och transportverksamhet. Det är numera transportören, och inte ”järn- vägen”, som är den som ansvarar gentemot resenären, vilket i och för sig redan följer av tilläggsbestämmelser till COTIF 1980 (införda i svensk rätt genom SFS 1995:369). En reglering av den faktiske transportörens ansvar (när utförande transportör är en annan än enligt transportavtalet), inklusive ett dröjsmålsansvar, har också införts. Tillämpningsområdet har utökats och den tidigare ordningen med särskilt uppräknade eller inskrivna CIV-linjer har till största delen övergetts. Numera är fördraget tillämpligt på alla järnvägstransporter som sker mellan fördragsslutande stater. Det är också tillämpligt på sådana sträckor som innefattar sjötrans- porter och som förts upp på den s.k. CIV-listan. Avskaffandet av beford- ringsplikten innebär bl.a. att parterna har större möjlighet att avtala om särskilda villkor för transporten. Bestämmelser i CIV 1980 som är gemensamma för alla bihangen till COTIF har flyttats till de gemensam- ma bestämmelserna (t.ex. artikeln om beräkningsenhet) och bestämm- elser som har blivit överflödiga på en avreglerad järnvägsmarknad har tagits bort.

Enhetliga regler för avtal om internationell transport av gods på järnväg, bihang B (CIM)

I CIM, som utgör bihang B till fördraget, regleras godstransporter.

CIM är i princip tillämpligt på järnvägstransport av gods mot betalning när den plats där godset tas emot och den plats där godset ska lämnas ut är belägna i olika fördragsslutande stater. Liksom när det gäller person- transporter är CIM också tillämpligt på inrikes transport på väg eller inre vattenvägar, under förutsättning att transporten kompletterar en internat- ionell järnvägstransport. Bestämmelserna reglerar bl.a. avtalets tillkomst, fraktsedelns innehåll och skyldigheten att betala transportkostnaderna. Det finns också bestämmelser om transportörens rätt att undersöka god- set, lastning och lossning av gods, förpackning av gods, leveransfrister och utlämnande av godset. CIM reglerar vidare avsändarens och motta- garens rätt att ändra transportavtalet, t.ex. genom att förfoga över godset under transporten. Transportören är den som ansvarar i förhållande till kunden. Transportören har i princip ett strikt ansvar för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under transporten och för skada till följd av dröjsmål med utläm- ningen av godset. Dessutom finns det bestämmelser om hur skadestånds- anspråk mot transportören kan göras gällande. Liksom i CIV regleras det inbördes förhållandet mellan flera transportörer som deltar i en gods- transport.

I förhållande till COTIF 1980 har flera ändringar gjorts. CIM har gjorts tillämpligt oberoende av om en fraktsedel har upprättats eller inte och befordringsplikten har avskaffats. Generellt innehåller CIM numera färre

detaljerade bestämmelser och parterna kan i större utsträckning avtala om

vissa villkor, t.ex. transportvägar och leveransfrister. Bestämmelserna om förutsättningarna för ansvar och under vilken tid ansvaret gäller har i stort sett behållits. Regleringen har dock anpassats till uppdelningen av järnvägsförvaltningar i infrastruktur och transportverksamhet. I förhåll- ande till underbilagorna till CIM enligt COTIF 1980 finns vissa ansvars- bestämmelser vid transport av järnvägsfordon som gods och bestäm- melser om ersättning vid förlust av containrar numera i artiklarna 24, 30 och 32. Övriga generella bestämmelser om nyttjande av järnvägsvagnar, som tidigare reglerades i reglementet RIP, finns numera i CUV.

Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods, bihang C (RID)

RID, som utgör bihang C till fördraget, innehåller regler om inter- nationell järnvägstransport av farligt gods. Till RID hör en bilaga där det bl.a. finns en förteckning över ämnen och föremål som anses farliga.

RID är till skillnad från vad som gällde tidigare ett separat bihang till fördraget. Skälet är att fler transporter ska omfattas av bestämmelserna. RID är tillämpligt på all internationell järnvägstransport av farligt gods på de fördragsslutande staternas områden, t.ex. även på returtransporter av tomma vagnar (och är alltså inte längre begränsat till transportavtal som faller under CIM). Reglementet är tillämpligt även på annan transport än järnvägstransport i de fall då CIM är tillämpligt, om inte annat följer av internationella bestämmelser som gäller för transport med annat transportmedel.

Enhetliga regler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik, bihang D (CUV)

I CUV, som utgör bihang D till fördraget, finns regler för avtal om nytt- jande av vagnar. CUV är ett nytt bihang till COTIF. Det innehåller i huvudsak ansvarsbestämmelser vid avtal mellan den som äger järnvägs- vagnar och järnvägsföretag som nyttjar dessa vagnar i internationell järn- vägstrafik, bl.a. vid förlust av eller skada på vagn. Bestämmelserna tillämpas på bilaterala eller multilaterala avtal om nyttjande av järn- vägsvagnar för utförande av transporter enligt CIV eller CIM. Parterna kan i stor utsträckning själva komma överens om andra villkor i frågor som regleras i bihanget.

Enhetliga regler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik, bihang E (CUI)

CUI, som utgör bihang E till fördraget, är ett nytt bihang som ska tillämpas på det nyttjandeavtal (i praktiken detsamma som ett EU- rättsligt trafikeringsavtal, jfr 6 kap. 22 § järnvägslagen) som träffas mellan infrastrukturförvaltare och transportör om nyttjande av infrastruk- tur för internationell järnvägstrafik. Avtalet är nödvändigt när någon annan än den som sköter och underhåller infrastrukturen ska trafikera denna. CUI reglerar i viss utsträckning vad avtalet mellan infrastruktur- förvaltaren och transportören ska innehålla. I avtalet ska anges de administrativa, tekniska och finansiella villkoren för nyttjandet av infra- strukturen. Tanken är att parterna till stor del själva ska styra över avtals- innehållet.

Prop. 2014/15:58

Bihanget innehåller regler om ansvarsfördelningen mellan infrastruk- turförvaltare och järnvägsföretag. Bestämmelserna reglerar infrastruktur- förvaltarens ansvar i förhållande till transportören och dennes personal och tvärtom. Både infrastrukturförvaltaren och transportören har ett strikt ansvar för vissa skador.

Bestämmelserna är tillämpliga på alla avtal om nyttjande av järn- vägsinfrastruktur för internationell transport som följer reglerna i CIV eller CIM.

I artikel 5 bis i CUI erinras om att det finns vissa nationella och EU- rättsliga skyldigheter av offentligrättslig karaktär som i praktiken anger ramarna för de civilrättsliga bestämmelserna i CUI. I svensk rätt regleras dessa främst i järnvägslagen.

Enhetliga regler för validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik, bihang F (APTU)

APTU, som utgör bihang F till fördraget, syftar till att tekniska system och komponenter som är nödvändiga för internationell trafik ska utform- as enligt vissa standarder som möjliggör att de används i samtliga OTIF- stater (s.k. interoperabilitet eller driftskompatibilitet). Skälet är att järn- vägstrafiken smidigt ska kunna korsa nationsgränserna; enhetlighet bi- drar till säkerhet och tillgänglighet i gränsöverskridande trafik.

I en bilaga till APTU anges de förhållanden som ska kontrolleras vid tekniskt godkännande av järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik enligt ATMF (se nedan). Bestämmelserna motsvarar EU:s tekniska standarder och föreskrifter, däribland de tek- niska specifikationerna för driftskompatibilitet som regleras i direktiv 2008/57/EG, ändrat genom direktiv 2009/131/EG.

Enhetliga regler för tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik, bihang G (ATMF)

ATMF, som utgör bihang G till fördraget, är ett nytt bihang. I bihanget fastställs förfarandet för godkännande av järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik. Godkännandet syftar till att kontrollera att järnvägsfordonen och järnvägsmateriel uppfyller vissa tekniska krav och härigenom möjliggöra järnvägstrafik över nat- ionsgränserna. OTIF har upprättat en databas över godkända fordon.

Järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel som används med stöd av EU-rättsakter och motsvarande rent nationella lagstiftning anses god- kända för användning av alla fördragsslutande stater i enlighet med reg- lerna i ATMF, om vissa förutsättningar är uppfyllda (artikel 3 a). På motsvarande sätt anses järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel som har godkänts enligt reglerna i ATMF som godkända för att tas i bruk inom EU. Om villkoren i ett sådant fall inte är uppfyllda, gäller EU:s reglering om marknadstillträde, driftskompatibilitet och säkerhet (se bl.a. direktiven 95/18, 2001/12 och 2001/14 och 2004/49 som är genomförda i svensk rätt genom järnvägslagen). För att exempelvis ett järnvägsfordon ska kunna tas i bruk krävs för svensk del ett tekniskt godkännande från tillsynsmyndigheten (Transportstyrelsen). En förutsättning för att till- synsmyndigheten ska kunna utfärda ett sådant tekniskt godkännande är

att fordonsinnehavaren kan visa en s.k. EG-kontrollförklaring. Denna Prop. 2014/15:58 förklaring anger att fordonet överensstämmer med föreskrivna krav.

Kontroll och bedömning av överensstämmelse med föreskrivna krav samt utfärdande av en EG-kontrollförklaring utförs, efter fordonsinne- havarens ansökan, av ett organ som anmälts för detta ändamål enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Det är Swedac som är svenskt ackrediteringsorgan och är även den anmälande myndig- heten i Sverige.

6	Tillträde till COTIF 1999

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet av den 3 juni
1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik
(COTIF).
	Regeringens bedömning: Sverige bör inte lämna förklaringar eller
förbehåll om att vissa bihang eller enskilda bestämmelser i COTIF
1999 inte ska tillämpas.

	Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller
lämnar förslaget och bedömningen utan invändning. Bland de remissin-
stanser som uttryckligen tillstyrker ett tillträde till fördraget finns Trafik-
verket, Transportstyrelsen, Konsumentverket, Branschföreningen Tåg-
operatörerna, Näringslivets Transportråd och Svensk kollektivtrafik.
Näringslivets Transportråd understryker att det är viktigt för svensk
exportindustri att ha en fungerande godstrafik på järnväg och framhåller
att ett tillträde sannolikt skapar förutsättningar för minskade transaktions-
kostnader när det gäller avtal om internationella järnvägstransporter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Sverige bör tillträda ändringsprotokollet
Att ha en väl fungerande godstrafik på järnväg är viktigt för svensk
exportindustri. En grundläggande förutsättning är att det finns en modern
reglering av den internationella järnvägstrafiken.
	Sverige deltar sedan länge i det internationella samarbetet på järnvägs-
området och har också tillträtt COTIF 1980, som har ersatts av det revi-
derade fördraget (COTIF 1999). Den nuvarande regleringen av inter-
nationella järnvägstransporter är delvis föråldrad och har inte fullt ut
anpassats till den avreglering som skett på järnvägsområdet. Sverige del-
tog i revideringsarbetet av COTIF 1980 och har också undertecknat änd-
ringsprotokollet. Det står klart att innehållet i COTIF 1999 är tillfreds-
ställande från svensk synpunkt.
	EU tillträdde COTIF 1999 den 1 juli 2011 och har blivit medlem av
OTIF. Genom EU:s tillträde utgör COTIF 1999 en del av EU-rätten. Ge-
nom förordningar och direktiv som antagits inom EU utgör dessutom för-
draget i stora delar gällande rätt i Sverige. Europeiska kommissionen har		23

Prop. 2014/15:58 förklarat att Sverige är skyldigt att tillträda COTIF 1999 med hänsyn till den s.k. lojalitetsprincipen. Den innebär att medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullgöra unionens mål och avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål (jfr artikel 4.3 i EU-fördraget). En konsekvens av att vissa medlemsstater, bl.a. Sverige, inte har tillträtt COTIF 1999 är att deras röster inte räknas vid revideringar, vilket i sin tur – enligt kommissionen – kan förhindra EU att nå sina mål.

Flera av bihangen (CIM, RID, CUI, APTU och ATMF) har ändrats för att vara i linje med motsvarande EU-lagstiftning. En eventuell konflikt med Sveriges (och andra EU-medlemsstaters) folkrättsliga förpliktelser mot OTIF löses i förhållande till EU-rätten genom den s.k. frikopplings- klausulen i avtalet mellan EU och OTIF; EU:s sekundärrätt ges företräde vid en eventuell konflikt.

Med hänsyn till den modernisering av regelverket som COTIF 1999 innebär och den centrala betydelse som fördraget har både inom EU och i andra delar av världen delar regeringen utredningens och remissinstans- ernas bedömning att Sverige bör tillträda COTIF 1999.

Eftersom det kommer att krävas ändringar i svensk lag för att COTIF 1999 ska kunna tillträdas, måste frågan om ratificering under- ställas riksdagen (10 kap. 3 § regeringsformen). Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna COTIF 1999.

Sverige bör inte lämna några förklaringar mot vissa bihang

Enligt COTIF 1999 (artikel 42 i grundfördraget) kan en fördragsslutande stat förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang till fördraget i deras helhet.

Innan EU tillträdde COTIF 1999 var EU:s medlemsstater tvungna att deklarera att de inte skulle tillämpa tre av bihangen, eftersom det som reglerades där föll under unionens behörighet. I samband med EU:s till- träde till COTIF 1999 gjordes det (som nämns ovan) relativt omfattande ändringar av de bihang som skilde sig från EU-rätten, för att tillgodose EU. Numera har därför merparten av de EU-medlemsstater som vid tillträdet av COTIF 1999 lämnade en förklaring återtagit denna. Som utredningen konstaterar finns det för Sveriges del inget skäl att lämna någon förklaring vid ett tillträde; tvärtom skulle en sådan förklaring sannolikt inte vara förenlig med EU-rätten.

Sverige bör inte lämna några förklaringar eller göra förbehåll mot tillämpligheten av vissa bestämmelser i fördraget

Utöver att en fördragsslutande stat kan förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang i deras helhet kan den lämna förklaringar och göra förbehåll om att vissa särskilt angivna bestämmelser i grundfördraget eller i bihangen inte ska tillämpas (se t.ex. artikel 28.3 i grundfördraget om skiljeförfarande för att lösa tvister om fördragets tolkning, artikel 1.6 i CIV och artikel 1.6 i CIM om tillämpning av bestämmelserna på endast en del av järnvägsinfrastrukturen samt artikel 2 i CIV och artikel 2 i CUI om undantag i förhållande till den fördragsslutande statens egna med- borgare). Staterna är med andra ord folkrättsligt oförhindrade att införa

bestämmelser i sin nationella rätt som avviker från regleringen i COTIF Prop. 2014/15:58 1999 i dessa avseeden.

När det gäller möjligheten att undanta en stats egna medborgare och ut- länningar med hemvist i den staten från tillämpningen av reglerna om transportörens ansvar i fall då någon dödas eller skadas (artikel 2 i CIV) delar regeringen – som även ifrågasätter om Sverige med hänsyn till EU- rätten skulle kunna göra ett sådant undantag – utredningens bedömning att det saknas skäl att göra undantag från CIV:s tillämplighet. Detsamma gäller motsvarande undantagsmöjlighet i artikel 2 i CUI.

I fråga om möjligheten att inte tillämpa bestämmelsen om skiljenämnd i artikel 28 i fördraget gavs det en motsvarande möjlighet även i COTIF 1980 (artikel 12.3). Sverige gjorde vid tillträdet inget sådant förbehåll. Det saknas skäl att i samband med tillträdet till ändringsprotokollet göra någon annan bedömning än som då gjordes. I linje med det jämställs skiljedomar med domar när det gäller verkställighet (jfr artikel 32).

Inte heller i övrigt finns skäl att lämna några förklaringar eller göra förbehåll mot enskilda artiklar.

Anmälan av CIV- och CIM-linjer till sjöss

En fördragsslutande stat har möjlighet att anmäla vissa linjer till sjöss till OTIF:s generalsekreterare (artikel 24 i grundfördraget). Linjerna förs sedan in i en s.k. CIV- eller CIM-lista. Konsekvensen av att en linje förs in i en lista är att CIV respektive CIM blir tillämpliga också på en järn- vägstransport som ansluter till en sjötransport. Det förutsätter att trans- porten som helhet har en internationell karaktär och omfattas av ett enda avtal (artikel 1.3 i CIV och artikel 1.4 i CIM). Det kan röra sig om dels tågfärjelinjer där hela järnvägsvagnar med passagerare eller gods transporteras, dels tågfärjelinjer som endast tar passagerare eller gods.

Det finns i dag ett antal tågfärjelinjer mellan Sverige och Danmark och mellan Sverige och Finland. Vidare finns det linjer till sjöss där det tran- sporteras passagerare och gods enligt ett avtal om transport på järnväg utan att det rör sig om tågfärjelinjer. Systemet möjliggör för transport- örerna att utfärda biljetter och fraktsedlar för hela den avtalade transport- sträckan. I fråga om godstransporter ges också transportören möjlighet att åberopa vissa sjörättsliga ansvarsfrihetsgrunder (artikel 38 i CIM).

Sverige har i dag anmält ett antal CIV- och CIM-linjer enligt COTIF 1980. Enligt utredningens uppfattning finns det inget som talar för att dessa linjer inte ska vara anmälda enligt COTIF 1999. Som utredningen anger bör Sverige således i samband med ett tillträde till ändrings- protokollet anmäla vissa linjer till sjöss som CIV- och CIM-linjer. En sådan anmälan omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och det krävs därför inte något särskilt bemyndigande från riksdagens sida för en sådan anmälan. Regeringen avser att utse en myndighet som ska meddela generalsekreteraren i OTIF vilka linjer som ska införas i respektive avföras från CIV- och CIM-listan.

Prop. 2014/15:58	7	Införlivande av COTIF 1999 med svensk
		rätt

	Regeringens förslag: Bestämmelserna i COTIF 1999 om beräknings-
	enhet, ställande av säkerhet, verkställighet, kvarstad och utmätning
	samt verkan av skiljeförfarande (artiklarna 9, 11, 12 och 32 i grund-
	fördraget) ska gälla som svensk lag. Detsamma ska gälla bihangen om
	internationell transport av resande och gods på järnväg (CIV och CIM),
	om nyttjande av vagnar och infrastruktur i internationell järnvägstrafik
	(CUV och CUI) samt om tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som
	används i internationell trafik (ATMF). Merparten av denna reglering och
	kompletterande bestämmelser till den ska tas in i en ny lag om inter-
	nationell järnvägstrafik.
		Det ska införas en rätt till ansvarsbegränsning i samband med
	ersättning för dödsfall och annan personskada enligt artiklarna 27.2
	och 28 b i CIV, artiklarna 11.2 och 12 b i CUI och artiklarna 27.2 och
	28 b i bilaga 1 till EU:s tågpassagerarförordning. Begränsnings-
	beloppet, som ska gälla vid internationell trafik, ska bestämmas till
	400 000 särskilda dragningsrätter (SDR) per person.
		Ändringar i artikel 9 och i CIV, CIM, CUV, CUI och ATMF (bi-
	hang A, B, D, E respektive G) som revisionsutskottet beslutar om ska
	gälla automatiskt i Sverige.
		Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få
	meddela föreskrifter om sådant tekniskt godkännande av järnvägs-
	materiel som avses i ATMF (bihang G).
		OTIF, medlemsstaternas representanter i organisationen, personer
	med tjänst hos organisationen och sakkunniga utsedda av organisa-
	tionen ska även fortsättningsvis ha immunitet och privilegier i vissa
	fall.

		Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Utredningen föreslår att bestämmelsen om särskilda dragningsrätter
	transformeras till svensk rätt.
		Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan in-
	vändning. A-train efterlyser en jämförelse mellan EU:s och COTIF:s
	regler om förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.
	Swedac påpekar att utredningens förslag när det gäller tillämpningen av
	COTIF 1999, innebär att det införs ytterligare en ordning för tekniskt
	godkännande av järnvägsmateriel, vid sidan av den som redan tillämpas
	inom EU. Enligt Swedac innebär förslagen att de organ som bistår vid
	godkännandet av järnvägsmateriel behöver vända sig till två myndigheter
	för att få tillstånd enligt EU-rätten respektive enligt COTIF.
	Skälen för regeringens förslag
	En ny lag om internationell järnvägstrafik
	Förslagen i anslutning till ett tillträde till COTIF 1999 innebär att fler
	bestämmelser än i dag ska gälla direkt som svensk lag och att vissa av de
26	bestämmelser som finns i den nuvarande lagen om internationell järn-

vägstrafik ska upphöra att gälla. Dessa ändringar skulle, som utredningen föreslår, kunna göras i den befintliga lagen. Det skulle dock innebära att varje paragraf ändras i sak och numreras om. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att ersätta den nuvarande lagen med en ny lag om internationell järnvägstrafik. Det kan i sammanhanget nämnas att Stockholms universitet förordar att lagen om internationell järnvägstrafik på sikt upphävs och ersätts med en lag som avser både inrikes och internationella järnvägstransporter. Regeringen kan få anledning att åter- komma till den frågan i samband med behandlingen av förslagen i Järnvägstrafikutredningens slutbetänkande (SOU 2015:9). Regeringen anser emellertid inte att det utgör ett skäl mot att nu ersätta 1985 års lag om internationell järnvägstrafik med en ny lag.

Metoder för införlivande av internationella avtal i svensk rätt

Ett internationellt avtal som Sverige tillträder blir inte enbart genom tillträdet en del av svensk rätt. Om bestämmelserna i avtalet bedöms kräva ändringar i eller kompletteringar av den svenska lagstiftningen, måste dessa på något sätt införlivas med svensk rätt för att bli tillämpliga. Det finns inga föreskrifter i lag om hur sådana bestämmelser ska införlivas. Ett internationellt avtal kan införlivas med nationell rätt antingen genom att avtalet omarbetas till svensk författningstext i den utsträckning nya bestämmelser krävs (transformering) eller genom att det föreskrivs i lag att bestämmelserna i avtalet ska gälla som lag i Sverige (inkorporering). Valet av metod får göras efter vad som är lämpligt i varje enskilt fall.

Det är bara om bestämmelserna berör myndigheters eller enskildas handlande som ett införlivande blir nödvändigt; berör bestämmelserna i ett avtal uteslutande staten som sådan, dvs. om de avser statens rättig- heter och skyldigheter i förhållande till en annan stat eller en inter- nationell organisation, krävs normalt inga särskilda åtgärder för att de ska kunna fullgöras.

Inom transporträtten är det relativt vanligt med inkorporering. Exempelvis Montrealkonventionen inkorporerades genom lagen (2010:510) om luft- transporter. Denna metod har även valts på sjörättsområdet för att införliva 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja samt 2003 års protokoll till den konventionen. När Sverige tidigare har tillträtt internation- ella järnvägsfördrag har också inkorporeringsmetoden varit vanlig. De delar av COTIF 1980 som innehåller bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda inkorporerades, med några få undantag, i svensk rätt. Både CIV och CIM hade dessutom redan före tillträdet till COTIF 1980 införlivats med svensk rätt i huvudsak genom inkorporering.

Ramen för införlivande av fördraget med hänsyn till EU-rätten

Sveriges medlemskap i EU har medfört vissa ändringar av det tradition- ella sättet att se på hur internationella normer blir en del av den svenska rättsordningen. Enligt artikel 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska avtal som ingås av EU vara bindande för unionens institutioner och medlemsstaterna, dvs. även i de fall då en medlemsstat inte är avtalspart. Bestämmelsen innebär att ett interna- tionellt avtal som EU tillträder blir en del av den nationella rätten genom

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 EU-rätten. Artikel 216.2 utgör således bryggan mellan ett internationellt avtal och EU:s rättsordning och härigenom även nationell svensk lagstift- ning.

EU:s behörighet kan antingen vara exklusiv, dvs. avse områden som endast får hanteras av EU, eller delad med medlemsstaterna, dvs. avse områden där medlemsstaterna får utöva sin behörighet i den utsträckning som EU inte utövar sin. Om behörigheten är delad mellan EU och med- lemsstaterna, ingås s.k. blandade avtal som ska ratificeras av både EU och medlemsstaterna. De EU-exklusiva delarna av avtalet är rättsligt närmast att jämställa med ett avtal som EU ensamt ingått med tredje land på grund av att EU är exklusivt behörig för hela avtalet. Bestämmelserna i avtalet som omfattas av EU:s exklusiva behörighet blir således en del av EU:s rättsordning. Frågan om huruvida en bestämmelse i ett inter- nationellt avtal omfattas av EU:s exklusiva behörighet eller inte har genom EU-domstolens rättspraxis ansetts vara beroende av om den interna EU-rätten kan komma att påverkas av det internationella åtagandet eller inte. Det är ytterst EU-domstolen som prövar omfattning- en av EU:s behörighet.

I det anslutningsavtal som EU ingick med OTIF år 2011 anges det att EU har exklusiv behörighet eller delar behörigheten med medlemsstater- na inom de områden som omfattas av COTIF 1999.

Vid bedömningen av vilken metod för införlivande som bör väljas i det här fallet bör det vägas in att frågor på EU:s exklusiva område normalt sett inte kräver genomförandeåtgärder. Samtidigt är det förstås angeläget att bestämmelserna på de områden där EU och Sverige delar behörighet införlivas.

Omfattningen av EU:s behörighet angavs alltså i allmänna termer i samband med EU:s tillträde till fördraget. Med hänsyn till de till viss del oklara gränserna för EU:s exklusiva behörighet på området och den otyd- lighet som kan uppstå om bara vissa delar av fördraget införlivas, fram- står det som mindre lämpligt att försöka dela upp avtalet utifrån behörig- het och bara införliva de delar där EU inte kan antas ha exklusiv behörig- het. Tvärtom bör även bestämmelser i fördraget där EU har exklusiv be- hörighet kunna införlivas med svensk rätt under förutsättning att detta kan anses förenligt med EU-rätten.

Om inkorporering väljs som metod för införlivande, är risken för att bestämmelserna kan komma att påverka den enhetliga och konsekventa tillämpningen av EU-reglerna i princip obefintlig. Kommissionen har också, i ett angränsande lagstiftningsärende angående svenskt tillträde till 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods (ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet), uttryckligen avrått medlemsstaterna från att dela upp bestämmelserna i ett blandat avtal på grundval av behörighet och föreslagit att dualistiska stater som Sverige i dessa fall införlivar hela avtalet så länge som orda- lydelsen i de bestämmelser som omfattas av EU:s exklusiva kompetens inte ändras. Mot denna bakgrund är det regeringens uppfattning att inför- livandet av fördraget i svensk rätt, i den utsträckning det är nödvändigt, genomgående bör ske genom inkorporering.

Fördragets artiklar 9, 11, 12 och 32 bör gälla som svensk lag

I fördraget finns bestämmelser som riktar sig till de fördragsslutande staterna och endast berör deras inbördes rättigheter och skyldigheter. Regeringen delar utredningens slutsats att dessa bestämmelser inte be- höver införlivas med svensk rätt.

Bestämmelserna om nationell rätt, särskilda dragningsrätter och tilläggs- bestämmelser (artiklarna 8–10) är gemensamma för bihangen och har flyttats från bihangen till den gemensamma delen av fördraget. Regeringen delar utredningens bedömning att artiklarna om nationell rätt och tilläggs- bestämmelser är sådana att de inte ska införlivas med svensk rätt.

I motsats till utredningen anser regeringen, av de skäl som redogörs för ovan, att även artikel 9 om särskilda dragningsrätter bör införlivas med svensk rätt genom inkorporering och inte transformering.

Artiklarna 11, 12 och 32 i grundfördraget innehåller vissa process- rättsliga bestämmelser. I artikel 11 finns ett förbud mot att kräva säkerhet för rättegångskostnader vid rättsliga förfaranden som grundas på CIV, CIM, CUV eller CUI. Artikel 12 reglerar verkställighet av domar samt i vilka fall kvarstad får beslutas och utmätning får ske. Slutligen finns i artikel 32 bestämmelser om preskription och verkställighet vid skiljeför- farande. Bestämmelserna i COTIF 1980 som motsvarar artiklarna 12 och 32 i COTIF 1999 har införlivats med svensk rätt genom transformering (se 4 § och 6 § tredje stycket 1985 års lag om internationell järnvägs- transport). Med hänvisning till det som sägs ovan om ramen för inför- livande delar regeringen utredningens uppfattning att dessa bestämmelser nu i stället bör inkorporeras i svensk rätt. Detta innebär att de process- rättsliga bestämmelserna i både grundfördraget (artiklarna 12 och 32) och bihangen (artiklarna 57, 63.4 och 63.5 i CIV, artiklarna 46, 51.4 och 51.5 i CIM, artikel 11 i CUV samt artiklarna 20 och 24 i CUI) kommer att tillämpas som de är.

För Sverige och andra EU-medlemsstater regleras frågor om behörig domstol och verkställighet även i Bryssel I-förordningen (rådets förord- ning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens om- råde). En omarbetad version av förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om dom- stols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) började tillämpas den 10 januari 2015. När det gäller förhållandet mellan de aktuella bestämmelserna i fördraget och Bryssel I-förordningarna framgår det av artikel 71 i respektive förordning att den inte ska inverka på konventioner som medlemsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkän- nande eller verkställighet av domar. COTIF 1980 tillhör den kategori av konventioner som Sverige hade tillträtt vid tiden för Bryssel I-för- ordningarna. Även om revideringarna av COTIF 1980 har varit omfattan- de, är COTIF 1999 ett ändringsprotokoll till det grundläggande instru- mentet. Regeringen delar därför utredningens bedömning att fördraget bör anses vara en sådan särskild konvention som ska anses ha företräde framför Bryssel I-förordningarna. Regeringen delar också utredningens bedömning att fördragets bestämmelser i denna del genom EU:s tillträde utgör en del av EU-rätten och att artikel 67 i Bryssel I-förordningarna,

Prop. 2014/15:58

som anger att Bryssel I-förordningarna inte påverkar EU-rättsliga regler som kan finnas på särskilda områden, medför att fördraget ska anses ha företräde framför förordningarna även på den grunden.

Då fördragets bestämmelser ska tillämpas krävs det kompletterande bestämmelser. Regeringen delar utredningens bedömning att nuvarande bestämmelser om verkställighet av utländska domar i 5 och 6 §§ lagen om internationell järnvägstrafik i sak bör behållas. Det bör dock göras en justering i förhållande till nuvarande 5 § på så sätt att hänvisning sker till de grundläggande gemensamma bestämmelserna om verkställighet i artiklarna 12 och 32 i grundfördraget.

Bihang A, B, D och E till COTIF bör gälla som svensk lag

Regeringen föreslår i likhet med utredningen att bihang A (CIV), B (CIM), D (CUV) och E (CUI) ska gälla som svensk rätt. Bestämmelserna i dessa bihang berör förhållandet mellan myndigheter och enskilda. De måste därför införlivas med svensk rätt genom lag. Bestämmelserna är så fullständiga att de kan tillämpas utan kompletterande bestämmelser.

När det gäller A-trains önskemål om en jämförelse mellan EU:s och COTIF:s regler om förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag konstaterar regeringen att frågan behandlas i CUI (artik- el 5 bis). EU-rättsliga bestämmelser måste uppfyllas av parterna i nytt- jandeavtalet och påverkas inte av de skyldigheter som avtalsparterna har enligt CUI. I CUI anges en inte uttömmande lista över områden som avses. För svensk del måste avtalsparterna t.ex. uppfylla vissa offentlig- rättsliga förpliktelser som följer av järnvägslagen och som grundar sig på EU-direktiv, bl.a. i fråga om förutsättningarna för att licens ska beviljas och säkerhetsintyg ska utfärdas.

Som framgår av avsnitt 4 tillämpas redan RID i dess lydelse enligt COTIF 1999. Förordningen (2006:311) om transport av farligt gods bör såvitt avser 3 § ändras så att hänvisning sker till COTIF 1999 i stället för till 1980 års fördrag. I övrigt krävs det inte någon författningsändring med anledning av RID.

De delar av fördraget som lagtexten hänvisar till ska bifogas lagtexten. COTIF 1999 är skriven på tre originalspråk: franska, engelska och tyska. Om texterna på originalspråken inte överensstämmer, gäller den franska texten framför den engelska och tyska. Det är lämpligt att, utöver den franska texten, kungöra den engelska texten. Liksom tidigare bör också en svensk översättning publiceras tillsammans med de franska och engelska språk- versionerna.

En rätt till ansvarsbegränsning bör införas vid ersättning för dödsfall och andra personskador

Om en person dödas eller tillfogas annan personskada har han eller hon rätt till ersättning enligt bestämmelser i CIV och CUI. Enligt dessa bestämmelser ska ersättning betalas för vissa särskilt angivna kostnader, men den närmare ersättningen bestäms i viss utsträckning i nationell rätt. Ansvaret för inkomstförlust och underhåll till efterlevande får dock inte begränsas till ett lägre belopp än motsvarande 175 000 särskilda drag- ningsrätter (SDR), dvs. ca 1 750 000 kr. Ett belopp om 175 000 SDR är alltså det lägsta begränsningsbelopp som får föreskrivas i nationell rätt.

Ersättningsskyldigheten för personskador är i dessa fall för närvarande obegränsad enligt svensk rätt. Det följer av att det i 2 kap. 5 § järnvägs- trafiklagen (1985:192) föreskrivs att ersättningen ska beräknas enligt 5 kap. och 6 kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).

Flera skäl talar för att införa en rätt till ansvarsbegränsning. Statens Järnvägar (SJ) har bolagiserats och avregleringen av marknaden för persontransporter på järnväg har lett till att ett antal andra operatörer eta- blerat sig. Verksamheten bedrivs alltså på mer marknadsmässiga villkor än tidigare. Det har i sin tur lett till ett ökat behov av ansvarsförsäkringar. Försäkringsbolagen har även när det gäller de mindre operatörerna ibland satt premierna högt, enligt utredningen sannolikt på grund av svårigheter- na att i förväg beräkna riskerna. Visserligen tillåter de nuvarande kraven på operatörslicens enligt Transportstyrelsens riktlinjer att försäkringen begränsas till 300 miljoner kronor per incident. Transportörer som be- driver passagerartrafik har dock inte sällan behov av ytterligare försäk- ring, eftersom kostnaden för skador vid exempelvis en kollision mellan två fullsatta persontåg kan komma att uppgå till betydligt högre belopp. Behovet av försäkringstäckning förstärks ytterligare genom att EU:s tåg- passagerarförordning kräver full försäkring av passageraransvaret (artik- el 12). Transportörerna tvingas därför inte sällan teckna tilläggsförsäkr- ingar utöver den obligatoriska försäkringen. För att underlätta för försäkringsgivarna att beräkna riskerna vid försäkring av transportörens passageraransvar bör, som utredningen föreslår, en regel om ansvars- begränsning införas. Därigenom minskar behovet av marginaler vid premiesättningen, vilket i sin tur skulle kunna leda till sänkta transport- kostnader och i förlängningen även lägre biljettpriser. Bestämmelsen bör i likhet med motsvarande bestämmelse i sjölagen (jfr 10 kap. 5 §) ut- formas som en rätt för transportören eller infrastrukturförvaltaren att be- gränsa sitt ansvar.

En annan fråga är på vilken nivå ansvarsbegränsningen bör ligga. En grundläggande utgångspunkt är att passagerarna ska garanteras en full- god ersättning vid dödsfall och andra personskador. Det faktum att det finns ett behov av att underlätta för transportörerna att försäkra sitt an- svar till en rimlig kostnad får inte medföra att de drabbade inte får till- räcklig ersättning.

Bestämmelser om begränsning av transportörens ansvar för dödsfall och andra personskador som drabbar passagerare finns i flera transporträttsliga konventioner.

På luftfartens område har transportörens strikta ansvar för dödsfall och andra personskador begränsats till 100 000 SDR per passagerare (artikel 21 i Montrealkonventionen från år 1999). Utöver detta belopp svarar tran- sportören endast om transportören eller någon denne svarar för har varit vårdslös.

I den ovan nämnda Atenkonventionen om passagerartransporter till sjöss

uppgår begränsningsbeloppet till 400 000	SDR (vilket	motsvarar	cirka
4 miljoner kronor). Begränsningsbeloppet	svarar mot	vad som i	dag

allmänt sett kan anses utgöra en rimlig avvägning mellan behovet av att ge passagerarna ett fullgott ersättningsrättsligt skydd och möjligheten att till ett rimligt pris försäkra ansvaret. Regeringen delar utredningens uppfattning att det därmed också är ett lämpligt belopp för rätten till ansvarsbegränsning enligt CIV och CUI. Som utredningen föreslår bör

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 begränsningsbeloppet endast omfatta ersättning för inkomstförlust och underhåll till efterlevande.

Begränsningsbeloppet om 400 000 SDR bör, som utredningen föreslår, även gälla för skador som regleras av tågpassagerarförordningen vid internationell järnvägstrafik. Järnvägsutredningen föreslår i sitt slut- betänkande en motsvarande bestämmelse som även gäller inrikes järn- vägstrafik.

Bihang G (ATMF) bör gälla som svensk lag

På samma sätt som de civilrättsliga bihangen föreslås införlivade genom en inkorporering i en ny lag om internationell järnvägstrafik, bör ATMF (bihang G), som är en i huvudsak offentligrättslig reglering, inkor- poreras. Regeringen delar utredningens uppfattning att detta lämpligen bör ske i järnvägslagen, eftersom den innehåller annan offentligrättslig reglering. När det gäller Swedacs synpunkter stämmer det att det sedan tidigare finns nationella bestämmelser som bygger på EU-direktiv och som delvis överlappar regleringen i bihang G. I huvudsak motsvarar dock OTIF:s regler EU:s interna lagstiftning på området för nyttjande i trafik såväl inom EU som inom COTIF:s geografiska tillämpningsområde. När det gäller Swedacs fråga om fördelningen av uppgifter mellan myndig- heter avser regeringen att återkomma i samband med förordningsänd- ringar.

Föreskrifter om tekniska standarder och godkännande av järnvägsfordon

Enligt artiklarna 5 och 6 i APTU får en stat ge in en ansökan om validering av en teknisk standard respektive en ansökan om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift. Som utredningen konstaterar är detta något som faller inom regeringens normgivningskompetens. Något bemyndigande av riksdagen krävs därför inte. Regeringen avser att i förordning utpeka Trans- portstyrelsen som behörig myndighet för att lämna in ansökningar enligt COTIF 1999.

Detsamma gäller i fråga om godkännande av järnvägsfordon enligt artiklarna 5 och 10 i ATMF.

I övrigt instämmer regeringen i utredningens bedömning att bihang F (APTU) bör införlivas i svensk rätt genom inkorporering i förordning och, om det blir nödvändigt, genom föreskrifter av Transportstyrelsen.

Lagen om immunitet och privilegier i vissa fall bör ändras

I samband med att Sverige tillträder COTIF 1999 bör en följdändring göras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, så att hänvisningen till COTIF 1980 ändras till att avse COTIF 1999.

De ändringar som revisionsutskottet beslutar om i artikel 9 i fördraget och bihangen CIV, CIM, CUV, CUI och ATMF bör gälla automatiskt i Sverige

Internationella avtal antas och ändras i allmänhet vid en diplomatkonferens. För att ett sådant avtal eller en ändring i ett avtal ska bli bindande för en fördragsslutande stat krävs, som framgår av avsnitt 6, normalt någon form av viljeförklaring (ratifikation eller motsvarande) från den statens regering; i

Sverige måste riksdagen godkänna avtalet eller ändringen, om den förutsätter att svensk lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas.

Vissa internationella avtal, däribland COTIF 1999, innehåller bestäm- melser om ett förenklat ändringsförfarande. Ändringar kan beslutas på olika sätt. Enligt huvudregeln ska OTIF:s generalförsamling besluta när det gäller förslag som syftar till ändring av fördraget. Beslut om ändringar i mindre centrala bestämmelser kan däremot fattas av särskilda utskott inom OTIF, nämligen revisionsutskottet, fackutskottet RID och det tekniska expertutskottet. De ändringar revisionsutskottet kan besluta om blir bindande för de fördragsslutande staterna ett år efter det att generalsekreteraren underrättat dem om ändringarna (artikel 35). De fördragsslutande staterna kan dock invända mot ändringarna inom fyra månader från underrättelsen. Om en fjärdedel av staterna invänder mot ändringarna, träder de inte i kraft.

För Sveriges del har det förenklade förfarandet i vissa fall inneburit att det var svårt att i tid överföra en beslutad ändring till svensk rätt, efter- som riksdagen först skulle ta ställning till om Sverige skulle invända mot en beslutad ändring eller inte och därefter pröva frågan om införlivande av ändringarna.

Riksdagen kan i fråga om en internationell överenskommelse som har införlivats med svensk lag genom inkorporering föreskriva att även framtida ändringar i avtalet automatiskt ska gälla här i landet (10 kap. 9 § regeringsformen). Ett sådant beslut får endast avse framtida ändringar av begränsad omfattning. Riksdagen kan fatta ett sådant beslut om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för det. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag (se 10 kap. 6 § andra stycket regerings- formen).

Med stöd av de nämnda bestämmelserna i regeringsformen infördes 3 a § i lagen om internationell järnvägstrafik. Enligt den paragrafen gäller de ändringar i CIV och CIM i COTIF 1980 som har beslutats av revisionsutskottet automatiskt i Sverige.

Enligt COTIF 1999 är revisionsutskottet (liksom enligt COTIF 1980) behörigt att besluta om ändringar i CIV och CIM. Därutöver är utskottet behörigt att besluta om vissa ändringar i de gemensamma bestämmelser- na och ändringar i de nya bihangen CUV, CUI, APTU och ATMF.

Frågan om huruvida revisionsutskottets befogenheter enligt COTIF 1980 tillgodosåg regeringsformens krav på att ändringarna ska vara av begränsad omfattning granskades av Lagrådet vid införandet av det för- enklade förfarandet (prop. 1990/91:43 s. 27 f. och s. 37 f.). Lagrådet noterade att vissa bestämmelser kunde komma att få beaktansvärd mate- riell betydelse, men framhöll särskilt att COTIF 1980 med bihang ut- gjorde ett väl utbyggt regelverk som omfattades av åtskilliga länder och att en enskild stat i praktiken ändå hade ett mycket begränsat handlings- utrymme, om en ändring gjorts som för den staten framstod som mindre lämplig.

Sedan Lagrådets yttrande har EU tillträtt COTIF 1999. Regeringen konstaterar att Sveriges utrymme att som enskild stat motsätta sig automatiska ändringar härigenom ytterligare har kringskurits; på de områden där EU har exklusiv behörighet har Sverige inget utrymme att agera, och på de områden där EU och medlemsstaterna delar behörighet

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 kräver lojalitetsplikten att medlemsstaterna samordnar sina synpunkter och verkar för lösningar som är i EU:s intresse.

Även sett till de sakfrågor som revisionsutskottet kan besluta om bedömer regeringen, liksom utredningen, att de ändringar som revisions- utskottet getts rätt att besluta om (se artikel 33) är av begränsad omfatt- ning.

När det gäller bestämmelserna i grundfördraget är revisionsutskottet behörigt att besluta om ändringar av artikeln om särskilda dragningsrätter och om granskning av OTIF:s räkenskaper. Sistnämnda bestämmelse är av sådan karaktär att den inte behöver införlivas med svensk rätt. När det gäller bestämmelsen om särskilda dragningsrätter (artikel 9) föreslår utredningen att den ska införlivas med svensk rätt genom transformering. Som redogörs för ovan anser regeringen emellertid att bestämmelsen ska inkorporeras. Detta gör också att det finns förutsättning för en förtida inkorporering av ändringar av artikeln.

Revisionsutskottet är i princip behörigt att besluta om ändringar i CIV och CIM med undantag för ändringar av reglerna om tillämpningsom- rådena, transportörens ansvar, förlust av rätten att åberopa begränsning av skadeståndsansvar och vissa regler om framställande av anspråk. Det som utskottet nu kan ändra i de bihangen motsvarar i huvudsak de regler i CIV och CIM som utskottet varit behörigt att ändra enligt COTIF 1980. Det saknas därför även i sak skäl att göra någon annan bedömning i frågan om ändringarna är av begränsad omfattning än den som Lagrådet gjorde vid införandet av 3 a § i 1985 års lag om internationell järnvägs- trafik.

Revisionsutskottet är också behörigt att ändra ett antal bestämmelser i CUV, CUI och ATMF. Från revisionsutskottets behörighet undantas samma slags bestämmelser som när det gäller CIV och CIM. Regeringen föreslår ovan att CUV, CUI och ATMF ska inkorporeras. Även de ändringar som kan bli aktuella i dessa bihang får anses vara av begränsad omfattning och bör alltså i förväg kunna inkorporeras i svensk rätt.

När det gäller APTU och RID delar regeringen utredningens bedöm- ning att dessa bihang ska införlivas med svensk rätt på annat sätt än genom lag (och att det kan förutses att de ändringar revisionsutskottet får besluta om också kommer att rymmas inom regeringens behörighet). Regeringen bedömer alltså att ändringar i de bihangen inte kommer att behöva underställas riksdagen och frågan om förtida inkorporering blir därmed inte aktuell.

Tolkningen och tillämpningen av COTIF 1999

Eftersom EU har tillträtt fördraget, har EU-domstolen behörighet att tolka hela fördraget, alltså både de delar av fördraget där EU har exklusiv behörighet (som när det gäller ATMF) och de delar där EU och medlemsstaterna har delad behörighet. Nationella domstolar har således inget utrymme att göra andra tolkningar av bestämmelsernas innebörd än den EU-domstolen gör. Av artikel 267 i EUF-fördraget följer att nationella domstolar får, om de anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande. Högsta domstolen är i ett sådant fall skyldig att föra

frågan vidare till EU-domstolen.

Genom EU:s tillträde har COTIF 1999 i delar av fördraget där EU har Prop. 2014/15:58 exklusiv behörighet blivit en del av EU:s rättsordning. Den s.k. fri- kopplingsklausulen mellan EU och OTIF innebär att EU:s sekundärrätt,

såsom förordningar och direktiv, har företräde. Normhierarkin inom EU innebär dock att sekundärlagstiftningen måste tolkas konformt med COTIF 1999 (EU-domstolens avgörande C-40/72 Schröeder KG mot Tyskland).

8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Ändringen i lagen om marknads- domstol m.m. ska dock träda i kraft den 1 juni 2015.

Den nya lagen om internationell järnvägstrafik ska ersätta 1985 års lag i samma ämne. Den äldre lagen ska dock gälla för transport som har på- börjats före ikraftträdandet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inte några invänd-

ningar. Transportstyrelsen noterar att de nya reglerna blir tillämpliga på transporter som omfattas av trafikeringsavtal som ingåtts före ikraft- trädandet, men bedömer att detta inte kommer att medföra några pro- blem.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av att Sverige är en av få stater anslutna till OTIF som ännu inte har tillträtt COTIF 1999 anser utredningen att det är angeläget att ett tillträde sker så snart som möjligt. Regeringen delar den uppfattningen. För Sveriges del träder COTIF 1999 i kraft den dag som ratifikationsinstrumentet deponeras. Med hänsyn till att det inte går att förutse exakt när fördraget kommer att träda i kraft i förhållande till Sverige bör regeringen få möjlighet att bestämma tid- punkten för ikraftträdandet av den nya lag och de lagändringar som före- slås i denna proposition. Den nya lagen om internationell järnvägstrafik ersätter 1985 års lag i samma ämne. När den nya lagen träder i kraft bör därför 1985 års lag upphävas.

För att det ska vara lätt för de berörda på järnvägsmarknaden att avgöra vilket av regelsystemen som gäller för en transport anser utredningen att det krävs en övergångsbestämmelse. Bestämmelsen bör tydligt utpeka en brytdag där COTIF 1999 börjar gälla. Mot den bakgrunden föreslår ut- redningen att om en gods- eller persontransport påbörjats före ikraftträd- andet av den nya lagen, men avslutas efter dess ikraftträdande, bör äldre bestämmelser om ansvar m.m. mellan transportör och kund fortsätta att gälla. Det innebär att för de transporterna tillämpas hittillsvarande rätt. Som Transportstyrelsen uppmärksammar medför övergångsbestämmel- sen att den nya regleringen kan komma att tillämpas på transporter som omfattas av äldre trafikeringsavtal. Det har varken under utredningens

Prop. 2014/15:58 gång eller under remissbehandlingen av förslagen framkommit att detta skulle leda till några tillämpningssvårigheter.

För en passagerare vars resa omfattas av reglerna i tågpassagerarför- ordningen tillämpas dessutom CIV:s regler från COTIF 1999 redan i dag. Det torde därmed röra sig om ett litet antal transporter som träffas av övergångsbestämmelserna.

Regeringen delar utredningens bedömning att det i övrigt inte krävs några övergångsbestämmelser, utan de nya bestämmelserna kan tillämp- as direkt när de träder i kraft.

9 Konsekvenser

Regeringens bedömning: De föreslagna ändringarna bedöms ha positiva effekter för företagen. De bedöms kunna innebära en be- sparing för transportörerna, eftersom de får en regressrätt mot infra- strukturförvaltaren.

Den kostnadsökning som förslaget kan medföra för Trafikverket och Transportstyrelsen bedöms rymmas inom ramen för befintliga an- slag för myndigheterna.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har med undantag för Regelrådet inga särskilda

synpunkter. Regelrådet avstyrker förslaget med hänvisning till att de administrativa kostnaderna anses vara ofullständigt beskrivna.

Skälen för regeringens bedömning: Att ha en fungerande godstrafik på järnväg är centralt för svensk exportindustri. År 2012 körde tretton järnvägsföretag till eller från det svenska järnvägsnätet, varav nio körde godstrafik och fyra passagerartrafik.

Lagförslagen innebär att COTIF 1999 med bihang kommer att tillämpas på den internationella järnvägstrafiken. I stora drag är regleringen likartad med vad som gäller i dag, men en skillnad är att COTIF 1999 skiljer mellan infrastrukturförvaltare och transportörer. Detta innebär att COTIF 1999 är bättre anpassad till hur det numera faktiskt ser ut på den svenska marknaden. Med anledning av synpunkten från Regelrådet om att de administrativa kostnaderna är bristfälligt redovisade konstaterar regeringen att den berörda branschen välkomnar regleringen. Regeringen bedömer att konsekvenserna av den föreslagna regleringen så långt som det är möjligt har beskrivits och att fördelarna med regleringen mer än uppväger de administrativa kostnad- erna.

En skillnad i CIV och CIM (bihang A och B) är att beloppsbegränsningen har höjts i förhållande till tidigare i fråga om gods och resgods m.m. Dessutom innefattar regeringens förslag ytterligare en begränsning som gäller personskador till 400 000 SDR. Detta ansvar har hittills varit obegränsat. Det är en anpassning till vad som gäller för skador på fartygs- passagerare. Ytterligare en skillnad i CIV är att passagerare kan få viss kompensation för exempelvis kost och logi vid förseningar, vilket de inte kan enligt hittillsvarande CIV.

En central bestämmelse är den om transportörernas regressrätt i för- hållande till infrastrukturförvaltarna (artikel 8.1c i CUI). De som trans- porterar gods eller passagerare och tvingas betala skadestånd i enlighet med CIV eller CIM har rätt att kräva ersättning av en infrastrukturför- valtare som orsakat skadan. Denna reglering, som är tvingande, kommer att få konsekvenser för både transportörerna och infrastrukturförvaltarna. Regressrätten kan förväntas få ett visst ekonomiskt genomslag. Utred- ningen bedömer att den årliga kostnaden för Trafikverket till följd av regresskrav kan beräknas bli ca 25 miljoner kronor. På motsvarande sätt kan de transportörer som kör godstrafik komma att få ersättning för de merkostnader de haft med cirka 25 miljoner kronor per år på grund av införandet av regressbestämmelsen. Transportörer som kör persontrafik bedöms däremot inte påverkas ekonomiskt av att det införs en regressrätt.

Eftersom regressbestämmelsen medför att det i vart fall på gods- trafiksidan kommer att få ekonomiska konsekvenser att orsaka försen- ingar, kan det förutses att infrastrukturförvaltarna i högre grad än i dag kommer att försöka undvika detta genom att arbeta mer förebyggande. Det är till stor nytta för köpare av varor, som kommer att drabbas mindre av förseningar. Även passagerare och de som transporterar passagerare vinner sannolikt på att kostnaden för förseningar läggs på den part som har bäst möjlighet att motverka dessa.

En annan nyhet i förhållande till dagens reglering är infogandet av flera nya bihang. Exempelvis CUV och CUI är nya civilrättsliga regleringar vid nyttjande av vagnar och infrastruktur. Flertalet bestämmelser är dock dispositiva, så avtalsinnehållet kommer även i fortsättningen i stora delar att bestämmas av parterna själva. Dessutom tillämpar godstransportör- erna redan i dag i praktiken reglerna i CUV.

Också APTU och ATMF (bihang F och G) är nya. Dessa innehåller offentligrättsliga regler för att möjliggöra driftskompatibilitet i fråga om tekniska standarder och tekniskt godkännande m.m. En stor del av regler- ingen motsvaras av liknande EU-rättsliga regler, som redan är genom- förda i svensk rätt. Skillnaden mot vad som gäller i dag kommer därför att bli begränsad.

Som framgår kommer konsekvenserna för företagen till stora delar att bero på om de väljer COTIF 1999 i de många fall där fördraget är dispo- sitivt eller om de avtalar på annat sätt. Utöver regressbestämmelsen innehåller COTIF 1999 inte några nyheter med större ekonomiska konse- kvenser för företagen. Möjligen kan den föreslagna beloppsbegränsningen om 400 000 SDR underlätta för försäkringsgivarna att bedöma riskerna vid försäkring av operatörernas passageraransvar. Det kan emellertid inte väntas medföra några ekonomiska konsekvenser av betydelse.

Kostnader som kan komma att krävas av Trafikverket på grund av transportörernas regressrätt kan, som nämns ovan, förväntas bli ca 25 miljoner kronor årligen. Trafikverkets totala banavgiftsintäkter är ca 500 miljoner kronor årligen.

Enligt uppgifter från Trafikverket kan myndigheten komma att utveckla de redan i dag befintliga incitamenten (viten och bonusar) i av- talen med entreprenörer, för att på så sätt försäkra sig om en godtagbar kvalitet i utförande av entreprenader i tågtrafiken och därigenom få ner kostnaderna för regressen.

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 Utöver kostnaden för regressen kan införandet av COTIF 1999 komma att påverka nivåerna på de lagstadgade kvalitetsavgifterna och nivåerna för banavgifter.

Regeringen delar därmed utredningens bedömning att de redovisade kostnaderna kan finansieras inom ramen för befintliga anslag för Trafik- verket.

Transportstyrelsen arbetar redan i dag med föreskrifter på järnvägs- området. Myndigheten beviljar tillstånd att bedriva verksamhet, utfärdar godkännande t.ex. av fordon och bedriver tillsyn.

I fråga om ATMF (bihang G) finns i artikel 13 ett krav på register över fordon. Transportstyrelsen gör bedömningen att det inte behöver införas ett nytt register, utan att Sverige uppfyller kravet med de register som redan finns på grund av EU-regleringen (artikel 33 i direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen). Fordonsregistret förs av Transportstyrelsen.

I fråga om godkännanden enligt ATMF gör Transportstyrelsen bedöm- ningen att de flesta vagnar som går i internationell trafik, dvs. godsvagnar, är utformade så att de uppfyller kraven i COTIF 1999. Detta innebär att de inte behöver något kompletterande godkännande. Antalet ansökningar om godkännande enligt ATMF gällande personvagnar bedöms vara obetydligt. Transportstyrelsen kommer att ta ut avgifter för godkännanden enligt ATMF, om det skulle visa sig att sådana godkännanden kommer att utfärdas. Kostnaderna för denna verksamhet bedöms rymmas inom befintlig ram för Transportstyrelsens avgiftsfinansierade verksamhet.

COTIF 1999 bedöms inte ha någon påverkan på Transportstyrelsens tillsyn av företag med tillstånd att utföra järnvägstrafik.

Sammanfattningsvis kommer införandet av COTIF 1999 inte att innebära någon större skillnad för Transportstyrelsens del. Regeringen bedömer därmed, i likhet med utredningen, att det eventuella merarbetet kan rymmas inom befintlig ram för Transportstyrelsens anslag.

10 Författningskommentar

10.1Förslaget till lag om internationell järnvägstrafik

Genom lagen om internationell järnvägstrafik inkorporeras huvuddelen (bihang A, B, D och E) av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 (COTIF 1999). Bihang C, F och G införlivas med svensk rätt på annat sätt. Lagen ersätter lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik, men stämmer till sin uppbyggnad och sitt innehåll nära överens med den lagen. Nya bestämmelser i förhållande till 1985 års lag är framför allt de som föranleds av 1999 års ändringsprotokoll och då särskilt de reviderade och nya bihangen till fördraget. Även en kompletterande bestämmelse (3 §) till Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och Prop. 2014/15:58 skyldigheter för tågresenärer (tågpassagerarförordningen) är ny.

Lagens tillämpningsområde

Bestämmelsen i 3 § tillämpas även vid internationell järnvägstrafik som om- fattas av tågpassagerarförordningen.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Enligt första stycket tillämpas lagen på sådan järnvägstrafik som regleras i COTIF 1999. Fördraget består av ett grundfördrag och ett pro- tokoll om privilegier och immunitet för den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) samt bihang, inbegripet deras bi- lagor. Grundfördraget innehåller bl.a. bestämmelser om organisationens uppbyggnad och funktion samt vissa bestämmelser som är gemensamma för de bihang som utgör en del av fördraget. Bihangen innehåller enhet- liga regler för internationella transporter (bihang A–D) och enhetliga regler för nyttjande av infrastruktur samt för krav på järnvägsmateriel som ska användas i internationell järnvägstrafik (bihang E–G).

Den närmare avgränsningen av lagens tillämpningsområde bestäms av tillämpningsområdet för reglerna i bihang A, B, D och E.

Bihang A (CIV) tillämpas på avtal om transport på järnväg av resande mot betalning när avreseplatsen och destinationsplatsen finns i olika medlems- stater (artikel 1.1 i CIV). Detta gäller även om transporten innefattar en inrikes transport på väg eller en inre vattenväg, t.ex. på insjöar, floder eller kanaler (artikel 1.2 i CIV). CIV är vidare tillämpligt även om en del av transporten sker genom en sjötransport eller en gränsöverskridande transport på en inre vattenväg, under förutsättning att den sker på en linje som är inskriven på en särskild lista, den s.k. CIV-listan (se artikel 1.3 i CIV och artikel 24 i grundfördraget). En förutsättning är dock alltid att transporten omfattas av ett enda avtal. Bestämmelserna är i sådana fall tillämpliga på hela transporten, trots att en del av den inte sker på järnväg.

Tillämpningsområdet för bihang B (CIM) motsvarar i stort sett det som gäller för CIV. CIM, som gäller godstransporter, är således tillämpligt på avtal om transport av gods på järnväg mot betalning, när platsen där godset tas emot och den plats där godset ska lämnas ut finns i två olika fördragsslutande stater (artikel 1.1 i CIM). Om bara en av dessa platser finns i en fördragsslutande stat, kan parterna komma överens om att CIM ändå ska tillämpas (artikel 1.2 i CIM). På samma sätt som när det gäller CIV kan CIM tillämpas på hela transporten även om en del av transporten sker på väg eller till sjöss (artikel 1.3 och 1.4 i CIM).

När en person, som följer med på en godstransport enligt i CIM, skadas tillämpas CIV på den personskadan (artikel 1.4 i CIV).

Prop. 2014/15:58	Bihang D (CUV) tillämpas på bilaterala eller multilaterala avtal om
	nyttjande av järnvägsvagnar för utförande av transporter enligt CIV och
	CIM (artikel 1). Bestämmelserna tillämpas vid olika former av vagns-
	uthyrning, t.ex. när järnvägsföretag använder varandras vagnar för en
	internationell transport enligt CIV eller CIM. CUV är inte tillämpligt om
	en järnvägsvagn inte används för transport av gods eller passagerare,
	t.ex. när det är fråga om förflyttning av tomma vagnar. Därmed är inte
	heller denna lag tillämplig. Exempelvis tillämpas i sådana fall i skade-
	ståndsfrågor allmänna skadeståndsrättsliga regler.
	Bihang E (CUI) är tillämpligt på avtal om nyttjande av järnvägsinfra-
	struktur för transporter enligt CIV och CIM (artikel 1.1). Det är tillräck-
	ligt att ett tåg utför en internationell transport av resande eller gods för att
	trafikeringsavtalet ska omfattas av bestämmelserna i bihang E. Det sak-
	nar betydelse om parterna har avtalat om ersättning för utnyttjandet eller
	inte. CUI är tillämpligt även när järnvägsinfrastrukturen förvaltas eller
	utnyttjas av stater eller statliga institutioner eller organisationer. Bestäm-
	melserna reglerar infrastrukturförvaltarens och transportörens ansvar i
	förhållande till varandra och till den andra partens personal. CUI reglerar
	däremot inte transportörens eller infrastrukturförvaltarens ansvar i
	förhållande till sin egen personal (eller andra personer som de anlitar för
	att utföra sina uppgifter). Bestämmelserna är inte heller tillämpliga på
	transportörens eller infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande till
	tredje man.
	Bestämmelserna i CUI om bl.a. nyttjandeavtalets innehåll samt trans-
	portörens och infrastrukturförvaltarens skyldigheter påverkar inte de
	skyldigheter parterna i avtalet kan ha enligt gällande nationell rätt i den
	stat där infrastrukturen finns eller som följer av EU-rätten (artikel 5 bis).
	Det innebär t.ex. att krav på försäkring eller intyg som uppställs i EU-
	rätten eller annan nationell rätt måste följas vid avtal som ingås enligt
	CUI (jfr artikel 5.3 i CUI). Bland annat måste hänsyn tas till de EU-
	förpliktelser som är genomförda i järnvägslagen (2004:519). Dessa
	offentligrättsliga bestämmelser anger t.ex. förutsättningarna för att licens
	och säkerhetsintyg ska beviljas, vilket i sin tur är villkor för att få bedriva
	järnvägstrafik.
	I andra stycket upplyses om att bestämmelser om internationell järn-
	vägstrafik också finns i tågpassagerarförordningen. Huvuddelen av
	reglerna i CIV har införlivats med förordningen, vars reglering således
	överlappar den i COTIF 1999. Av EU-rätten följer att domstolar och
	andra myndigheter i medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa EU-förord-
	ningar framför övrig nationell rätt i den utsträckning som de reglerar
	samma sak. Samtidigt har EU tillträtt COTIF 1999. CIV i dess helhet ut-
	gör därmed en del av EU-rätten. Enligt en frikopplingsklausul i avtalet
	mellan EU och OTIF framgår att de parter till COTIF 1999 som också är
	medlemmar i EU sinsemellan ska tillämpa unionsrätten i den utsträck-
	ning som det finns unionsrätt som reglerar det berörda ämnesområdet
	och som är tillämplig i det särskilda fallet. I den utsträckning som tåg-
	passagerarförordningen är tillämplig ska vid internationella transporter
	bestämmelserna i förordningen tillämpas i första hand. Tolkningen av
	förordningen måste dock ske i enlighet med COTIF 1999.
40	I tredje stycket anges att 3 § även kompletterar tågpassagerarförord-
40	ningen vid internationella transporter. Ansvarsbegränsningsregeln i 3 § är

enbart tillämplig vid internationella transporter som omfattas av antingen Prop. 2014/15:58 bestämmelserna i CIV eller i tågpassagerarförordningen. Ansvarsbe-

gränsningsregeln gäller alltså inte för parterna i ett transportavtal som endast omfattar en inrikes transport.

Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag

2 § Som svensk lag ska gälla originaltexterna av bestämmelserna i fördragets

1.artiklar 9, 11, 12 och 32,

2.bihang A för avtal om internationell transport av resande på järnväg,

3.bihang B för avtal om internationell transport av gods på järnväg,

4.bihang D för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik, och

5.bihang E för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägs- trafik.

Första stycket gäller inte till den del bestämmelserna uteslutande reglerar de

fördragsslutande staternas förpliktelser mot varandra eller mot Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).

Om originaltexterna skiljer sig åt, gäller den franska texten.

De franska och engelska originaltexterna av fördraget i de delar som anges i första stycket och en översättning av dessa till svenska finns intagna som en bilaga till denna lag.

Paragrafen innebär att huvuddelen av COTIF 1999 inkorporeras i svensk rätt. Övervägandena finns i avsnitt 7.

I första stycket anges vilka bestämmelser i grundfördraget och vilka bihang till fördraget som ska gälla som svensk lag.

Av bestämmelserna i grundfördraget inkorporeras artiklarna 9, 11, 12 och 32. Övriga bestämmelser i grundfördraget behandlar OTIF:s ekonomi, organisation och förvaltning. Dessa införlivas inte i svensk rätt.

I artikel 9 finns bestämmelser om s.k. beräkningsenheter, som används för att ange olika begränsningsbelopp i CIV, CIM och CUI. Med beräk- ningsenhet avses särskilda dragningsrätter (SDR) såsom de definieras av Internationella valutafonden.

I artikel 11 finns en bestämmelse som riktar sig till myndigheter, särskilt domstolar. Genom den införs ett förbud mot att kräva säkerhet för betalning av rättegångskostnader i rättsliga förfaranden som grundas på reglerna i CIV, CIM, CUV eller CUI.

I artikel 12 regleras verkställighet av domar. När en dom (som har meddel- ats av en behörig domstol efter parternas hörande eller genom tredskodom) får verkställas enligt den lagstiftning som tillämpas av domstolen, ska domen vara verkställbar i alla andra fördragsslutande stater så snart de formella förutsättningar har uppfyllts som gäller i den stat där domen ska verkställas. Det får alltså inte göras någon ny prövning av själva saken. Dessa bestäm- melser är även tillämpliga på förlikning som har träffats inför domstol. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser som kompletterar artikel 12, bl.a. om förfaran- det för att förklara en utländsk dom verkställbar i Sverige.

Frågor om verkställighet av domar regleras också i Bryssel I-förord- ningen. Detsamma gäller frågor om behörig domstol (jfr artiklarna 57, 63.4 och 63.5 i CIV, artiklarna 46, 51.4 och 51.5 i CIM, artikel 11 i CUV samt artiklarna 20 och 24 i CUI). Fördragets bestämmelser torde ha

företräde framför Bryssel I-förordningens när fördraget är tillämpligt.

Prop. 2014/15:58	Om en processrättslig fråga varken regleras i COTIF 1999 eller i
	Bryssel I-förordningen tillämpas annan nationell rätt, dvs. i första hand
	rättegångsbalken. Bestämmelserna i bihangen kan givetvis också
	innebära avvikelser från vad som gäller enligt allmänna processrättsliga
	bestämmelser. Ett sådant fall är att regresskrav inte får handläggas
	gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på grund av
	transportavtalet (artikel 63.6 i CIV och artikel 51.6 i CIM), vilket är en
	avvikelse från regleringen i 14 kap. 5 § rättegångsbalken.
	I artikel 12 finns också bestämmelser om kvarstad och utmätning.
	Bestämmelserna motsvarar delvis 8 och 9 §§ i 1985 års lag om internationell
	järnvägstrafik, men artikel 12 utvidgas till att utöver CIV och CIM omfatta
	även fordringar enligt CUV och CUI. Bestämmelserna tar sikte på en fordran
	som ett transportföretag har mot ett annat i samband med en transport som
	omfattas av CIV eller CIM eller en fordran som uppkommer enligt ett avtal
	som omfattas av reglerna i CUV eller CUI. Om företagen inte hör hemma i
	samma fördragsslutande stat, får fordran beläggas med kvarstad eller utmätas
	endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat där det
	företag som äger fordringen hör hemma. Järnvägsfordon får beläggas med
	kvarstad eller utmätas inom en annan fördragsslutande stat än den där
	innehavaren har sitt säte bara på grund av ett avgörande av en judiciell
	myndighet i den stat där innehavaren har sitt säte. Med innehavare avses den
	som varaktigt utnyttjar ett järnvägsfordon som transportmedel, oavsett om
	personen är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet.
	Artikel 32 behandlar frågan om preskriptionsavbrott i samband med att ett
	skiljeförfarande inleds. Bestämmelserna motsvarar till viss del 7 § i 1985 års
	lag om internationell järnvägstrafik. Innebörden av artikel 32.1 är att det ska
	ha samma verkan i fråga om preskriptionsavbrott att ett sådant skiljeförfaran-
	de inleds som att talan väcks vid allmän domstol. För Sveriges del innebär
	det att bestämmelserna i 7 § preskriptionslagen (1981:130) blir tillämpliga.
	Artikel 32 reglerar också verkställighet av skiljedom. I den frågan hänvisas
	till kommentaren till 4 §.
	Utöver de nämnda bestämmelserna i grundfördraget inkorporeras också
	bestämmelserna i fyra av bihangen, nämligen bihang A, B, D och E. Övriga
	bihang införlivas på annat sätt. Bihang G (ATMF) inkorporeras genom
	ändringar i järnvägslagen (2004:519). Bihang C (RID) har införlivats
	genom föreskrifter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
	Bihang F (APTU) kommer att inkorporeras genom föreskrifter i järn-
	vägsförordningen (2004:526) och genom myndighetsföreskrifter.
	Det är originaltexterna som ska gälla som svensk lag. Fördraget finns i
	originaltext på franska, engelska och tyska. Genom inkorporeringen blir
	alltså dessa språkversioner gällande som svensk lag.
	Enligt andra stycket inkorporeras bestämmelserna endast till den del de
	inte reglerar de fördragsslutande staternas förpliktelser mot varandra eller
	mot OTIF. Det betyder att bestämmelserna endast ska tillämpas i de delar de
	reglerar enskildas rättigheter och skyldigheter och vissa processuella frågor.
	Ett exempel på en artikel som har betydelse för enskildas rättigheter och
	skyldigheter, men som också i visst avseende enbart reglerar statens för-
	pliktelser mot OTIF, är artikel 9 i grundfördraget.
	Enligt tredje stycket ges den franska originaltexten tolkningsföreträde.
42	Den franska texten gäller alltså framför de engelska och tyska språk-
42

versionerna om de inte överensstämmer med den franska (jfr artikel 45 i Prop. 2014/15:58 grundfördraget och artikel 7 i ändringsprotokollet).

Enligt fjärde stycket finns de franska och engelska språkversionerna, i de delar som inkorporeras, och en svensk översättning intagna som en bilaga till lagen. Den svenska översättningen bifogas endast som hjälp för läsningen och har inte någon rättslig betydelse. Den tyska original- texten finns tillgänglig på Utrikesdepartementet.

Ansvarsbegränsning för dödsfall och personskada

3 § Vid dödsfall och personskada har transportören eller infrastrukturförvaltaren rätt att begränsa sitt ansvar till 400 000 särskilda dragningsrätter (SDR) per person vid en och samma olycka, när det är fråga om sådan ersättning som avses i artiklarna 27.2 och 28 b i bihang A, artiklarna 11.2 och 12 b i bihang E och, om avtalet gäller en internationell transport, artiklarna 27.2 och 28 b i bilaga I till tågpassagerarförordningen.

Genom paragrafen ges transportören och infrastrukturförvaltaren rätt att vid dödsfall eller andra personskador beträffande viss ersättning begränsa sitt ansvar i samband med internationella transporter. Sättet att benämna de skador som avses – dödsfall och personskada – avviker från vad som är normalt inom skadeståndsrätten genom att det antyder att dödsfall är något annat än personskada. Uttryckssättet har valts mot bakgrund av den terminologi som används i konventionen och i tågpassagerarförordning- en. Övervägandena finns i avsnitt 7. Paragrafen har inte någon mot- svarighet i 1985 års lag om internationell järnvägstrafik.

Enligt hittillsvarande ordning är ersättningen för dessa skador obe- gränsad. Det följer av att det i 2 kap. 5 § järnvägstrafiklagen (1985:192) föreskrivs att ersättningen ska beräknas enligt 5 kap. och 6 kap. 1 och

3§§ skadeståndslagen (1972:207).

Beloppsbegränsningen gäller vid internationella transporter. Den gäller

alltså oavsett om CIV tillämpas enligt fördraget eller enligt tågpassager- arförordningen. För inrikes trafik, även i sådana fall där tågpassagerar- förordningen tillämpas, är ersättningen fortfarande obegränsad enligt skadeståndslagen.

Transportören eller infrastrukturförvaltaren har rätt att begränsa sitt ansvar till ett belopp om 400 000 särskilda dragningsrätter (SDR) per person vid en och samma olycka. Vad som avses med SDR anges i artikel 9 i grundfördraget (som inkorporeras genom 2 §). För närvarande motsvarar 400 000 SDR ca 4 miljoner kronor. Rätten till ansvarsbegräns- ning avser endast ersättning för inkomstförlust och underhåll till efter- levande. Den omfattar alltså inte t.ex. kostnader för vård och transport.

Om det visas att transportören eller infrastrukturförvaltaren har orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt om att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma, gäller inte ansvarsbegränsningen (se artikel 48 i bihang A, artikel 15 i bilaga E och artikel 48 i bilaga I till tågpassagerarförordningen).

Prop. 2014/15:58

Verkställbarhet

4 § En ansökan om att en utländsk dom eller annan utländsk exekutionstitel ska förklaras verkställbar enligt artikel 12 eller 32 i fördraget görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in

1.exekutionstiteln i original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig myndighet, och

Om det finns anledning till det, får tingsrätten kräva att handlingar som har getts in i ärendet ska förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitie- förvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats. Om en handling inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en bestyrkt översättning till svenska av handlingen ges in. Tingsrätten får medge undantag från kravet på översättning.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställbarhetsförklaring

tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § och 6 § andra stycket i 1985 års lag om internationell järnvägstrafik. Liksom tidigare gäller att tingsrätten kan förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för tingsrättens prövning av saken. Eftersom en sådan rätt att kräva komplettering av ansökan följer av lagen (1996:242) om domstols- ärenden, är det inte nödvändigt att ange detta särskilt i paragrafen. Vidare klargörs det i lagtexten att tingsrätten också när det gäller andra hand- lingar än de som fogats till ansökningen kan kräva att dessa förses med bevis om utfärdarens behörighet. I 6 § tredje stycket i 1985 års lag anges att den sak som avgjorts genom en dom från behörig domstol enligt fördraget inte får prövas på nytt. Detta framgår nu i stället av artikel 12.1 i grundfördraget – som inkorporeras genom 2 § – och gäller för verkställ- barhetsförklaring av domar och andra exekutionstitlar.

Verkställighet

5 § Om en dom eller annan exekutionstitel förklaras verkställbar, verkställs den på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller en kompletterande bestämmelse om vad som gäller för verkställighet av utländska exekutionstitlar som förklarats verkställ- bara (jfr 4 §). Frågan behandlas i avsnitt 7.

Paragrafen motsvarar 6 § första stycket i 1985 års lag om internationell järnvägstrafik.

Revisionsutskottets bindande ändringar

Paragrafen innehåller en bestämmelse om effekterna av ett förenklat för- farande för ändring av COTIF 1999. Övervägandena finns i avsnitt 7. Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 a § i 1985 års lag om internationell järnvägstrafik (se prop. 1990/91:43 s. 23 f. och s. 30 f.).

Genom bestämmelsen kommer vissa framtida ändringar som revisions- utskottet beslutar om automatiskt bli gällande som svensk rätt utan att underställas riksdagen. De ändringar som blir bindande för Sverige kom- mer alltså att gälla som svensk rätt utan att några lagändringar behöver göras. Vilka ändringar som revisionsutskottet kan besluta om framgår av artikel 33.4 i fördraget.

Ändringar av grundfördraget och bihangen träder i kraft första dagen i den tolfte månaden efter den månad då generalsekreteraren underrättar staterna om ändringarna, om inte en fjärdedel av staterna invänder mot dem (artikel 35). Vid samma tidpunkt kommer ändringarna att gälla i Sverige.

Beslut om sakkunnig

7 § Om parterna i ett fall som avses i artikel 54 i bihang A eller i artikel 42 i bihang B inte kan enas om en viss sakkunnig, ska tingsrätten i den ort där godset,

resgodset eller fordonet finns efter ansökan utse en sakkunnig.

Paragrafen, som reglerar möjligheten att få en sakkunnig förordnad av tingsrätten, motsvarar 10 § i 1985 års lag om internationell järnvägs- trafik.

Enligt de i paragrafen angivna bestämmelserna i CIV och CIM ska en transportör, om denne upptäcker eller får anledning att anta att gods, resgods eller fordon har skadats eller förlorats under transporten, upprätta en skaderapport som alltefter förlustens eller skadans art ska innehålla uppgifter om skadans omfattning och orsak. Om den som har rätt till egendomen inte godtar uppgifterna i rapporten, kan han eller hon begära att resgodsets eller fordonets tillstånd samt skadans orsak och omfattning ska fastställas av en sakkunnig. Om parterna inte enas om viss sak- kunnig, kan de enligt COTIF 1999 vända sig till tingsrätten som ska utse en sakkunnig.

Eftersom fordon enligt COTIF 1999 inte transporteras som inskrivet resgods, till skillnad från vad som gällde enligt COTIF 1980, läggs ”fordon” till i paragrafen.

En ansökan om utseende av sakkunnig handläggs enligt ärendelagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Genom lagen upphävs lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik.

3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för transport som har påbörjats

före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 Av punkten 2 framgår att lagen ersätter 1985 års lag om internationell järnvägstrafik.

Enligt punkten 3 ska 1985 års lag dock tillämpas på de transporter som påbörjats före ikraftträdandet. Det innebär att för de transporterna gäller COTIF 1980. För en passagerare vars resa omfattas av reglerna i tåg- passagerarförordningen kommer CIV:s regler från COTIF 1999 ändå att tillämpas (jfr avsnitt 4).

10.2Förslaget till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 § Särskilda bestämmelser om befordran av passagerare finns i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Dessutom finns särskilda bestäm- melser om befordran av passagerare och gods i järnvägstrafiklagen (1985:192) och i lagen (2015:000) om internationell järnvägstrafik.

Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse om att det finns andra lagar på området. Ändringen är en följd av att 1985 års lag om internationell järnvägstrafik upphävs och ersätts med en ny lag i samma ämne.

Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag

2 b § Som svensk lag ska gälla originaltexterna av bestämmelserna i bihang G om tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999.

Första stycket gäller inte till den del bestämmelserna reglerar de fördragsslutande parternas förpliktelser mot varandra eller mot Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).

Om originaltexterna skiljer sig åt, gäller den franska texten.

De franska och engelska originaltexterna samt en översättning av dessa till svenska finns intagna som en bilaga till denna lag.

Paragrafen är ny. Den innebär en inkorporering av ett offentligrättsligt bihang, ATMF, bihang G, till fördraget. Övervägandena finns i avsnitt 7.

I första stycket anges det att bihang G i COTIF 1999 ska gälla som svensk lag.

Bihanget omfattar regler för godkännande av järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik. Varje järn- vägsfordon eller annan järnvägsmateriel måste vara godkända i enlighet med reglerna i bihanget för att få användas i internationell trafik. God- kännandet syftar till att järnvägsfordon som används i internationell trafik ska uppfylla främst de tekniska föreskrifterna i bihang F (APTU) till fördraget. Godkännandet lämnas av den nationella eller internation- ella myndighet som är behörig på området. Tekniska intyg som utfärdats i enlighet med dessa regler av den behöriga myndigheten är giltiga i alla

fördragsslutande stater och möjliggör härigenom järnvägstrafik över nationsgränserna.

De järnvägsföretag som använder järnvägsfordon eller annan materiel som blivit godkända enligt förfarandet i bihang G är skyldiga att följa de föreskrifter om drift av ett fordon i internationell trafik som finns i bihang F. Detsamma gäller det företag eller den myndighet som förvaltar infrastrukturen. Bestämmelserna i den fördragsslutande stat där infra- strukturen finns tillämpas när det gäller godkännande av infrastruktur.

Sedan tidigare finns bestämmelser som bygger på EU-direktiv och som delvis överlappar regleringen i bihangen F och G. Bestämmelserna finns framför allt i järnvägslagen (2004:519) och i järnvägsförordningen (2004:526).

Av artikel 3 a.1 i bihang G framgår att järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel som har börjat användas enligt tillämplig lagstiftning i EU och motsvarande rent nationella lagstiftning ska anses godkända för användning i alla fördragsslutande stater, om bl.a. de tekniska före- skrifterna (TSD:n enligt EU-rätten och dess motsvarighet enligt COTIF, UTP:n) fullt ut överensstämmer. Motsvarande krav gäller för järnvägs- fordon som har börjat användas enligt bestämmelserna i bihang G för att dessa ska kunna nyttjas för trafik inom EU. Om villkoren i ett sådant fall inte är uppfyllda, ska fordonet eller järnvägsmaterielen godkännas i enlighet med gällande bestämmelser inom EU. I fråga om järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel som bara används inom EU regleras god- kännandet för driften och underhållet av tillämplig EU-rätt (jfr artik- el 3 a.3 i bihang G).

I den föreslagna nya lagen om internationell järnvägstrafik finns kompletterande bestämmelser om handläggningen av en ansökan om verkställbarhetsförklaring av en utländsk skiljedom som meddelats med anledning av en tvist som underställts en skiljenämnd enligt artikel 20 i bihang G.

I andra stycket anges att bestämmelserna bara införlivas till den del de inte reglerar de fördragsslutande parternas förpliktelser mot varandra eller mot OTIF som organisation. Paragrafens innebörd är att bestämmelserna bara är tillämpliga i de delar de reglerar enskildas rättigheter och skyldigheter samt vissa processuella frågor. I exempelvis artikel 5 finns bestämmelser som inte införlivas med svensk lag, eftersom de enbart berör parternas inbördes förhållanden.

I tredje stycket anges att den franska texten har giltighet före de andra språkversionerna av fördraget, dvs. de engelska och tyska versionerna. Det följer av artikel 45 i grundfördraget och artikel 7 i ändrings- protokollet.

I fjärde stycket anges att de franska och engelska språkversionerna av bihang G och en svensk översättning finns intagna som en bilaga till lagen. Den svenska översättningen har bara status som hjälpmedel vid tillämpningen av bestämmelserna i bihanget.

2 c § Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en för Sverige bindande ändring av bihang G, ska ändringen gälla i Sverige från och med den dag då

ändringen träder i kraft enligt fördraget.

Prop. 2014/15:58

Prop. 2014/15:58 Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om ett förenklat förfarande för ändring av bestämmelserna i bihang G. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Paragrafen motsvarar 3 a § i 1985 års lag om internationell järnvägs- trafik (se prop. 1990/91:43 s. 23 f. och s 30 f.) och 6 § i den föreslagna nya lagen om internationell järnvägstrafik.

Vilka ändringar som revisionsutskottet kan besluta om framgår av artikel 33.4 i fördraget. Ändringar träder i kraft första dagen i den tolfte månaden efter den månad då generalsekreteraren underrättade staterna om ändringarna, om inte en fjärdedel av staterna invänder mot dem (artikel 35). Vid samma tidpunkt kommer ändringarna att gälla i Sverige.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om sådant tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som avses i det bihang som anges i 2 b §.

Regleringen i paragrafen, som är ny, innebär bl.a. att regeringen kan peka ut behörig myndighet enligt bihang G, vilket krävs enligt artikel 5 i det bihanget.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

För Sveriges del träder COTIF 1999 i kraft den dag som anslutningsin- strumentet deponeras. Det är inte möjligt att ange vilket datum fördraget träder i kraft i förhållande till Sverige. Det överlämnas därför till rege- ringen att besluta om när lagen ska träda i kraft. I enlighet med vad som gäller när annat inte har bestämts i särskilda övergångsbestämmelser tillämpas de nya bestämmelserna om tekniskt godkännande från och med den dag lagen träder i kraft. Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) Prop. 2014/15:58
	om immunitet och privilegier i vissa fall
			Bilaga
Immunitet	och/eller		Tillämplig internationell
privilegier	gäller	för	överenskommelse
följande
Internationella organ		Fysiska personer

--------------------------------------------------------------------------------------------------
33. Mellanstatliga		Medlemsstaternas	Fördraget om inter-
organisationen för		representanter i	nationell järnvägstrafik
internationell järn-		organisationen, personer	(COTIF) av den 9 maj
vägstrafik (OTIF)		med tjänst hos	1980 i dess lydelse enligt
		organisationen och	ändringsprotokollet av
		sakkunniga utsedda av	den 3 juni 1999
		organisationen

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilagan till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, som reglerar vilka personer och organ som omfattas av immunitet och/eller privilegier och i enlighet med vilka internationella överenskommelser, ändras så att COTIF 1999 förs in i stället för COTIF 1980. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

10.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport

2 § Lagen ska inte tillämpas på brevbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Paragrafen, som bl.a. reglerar förhållandet mellan förevarande lag och COTIF, ändras så att hänvisning sker till den föreslagna nya lagen om internationell järnvägstransport i stället för som hittills till COTIF 1980, som vid en tidigare ändring av paragrafen benämnts på ett felaktigt sätt (se SFS 1998:484).

Prop. 2014/15:58 Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

10.5 Förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

2 kap. Befordran av resande

1 § Detta kapitel tillämpas på befordran av resande med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om något annat inte

följer av lagen (2015:000) om internationell järnvägstrafik.

Paragrafen, som anger lagens tillämpningsområde, ändras så att hän- visning sker till den föreslagna nya lagen om internationell järnvägstrafik i stället för till COTIF 1980. Av 1 kap. 1 a § framgår att särskilda bestämmelser om transport av passagerare på järnväg finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tåg- passagerarförordningen).

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor

	18 § Vissa skador, som omfattas av andra bestämmelser, ersätts enligt de
	bestämmelserna i stället för enligt denna lag. Detta gäller skador som omfattas av
	bestämmelserna i
	1. sjölagen (1994:1009),
	2. rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om luft-
	trafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras
	bagage,
	3. lagen (2010:510) om lufttransporter,
	4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den
50	23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer,
50

5. järnvägstrafiklagen (1985:192), eller	Prop. 2014/15:58
6. lagen (2015:000) om internationell järnvägstrafik.
Arrangören är dock alltid skyldig att ersätta resenären för vad denne har rätt att
fordra enligt de nämnda bestämmelserna.

Paragrafen, som reglerar skador som ska ersättas enligt andra lagar än paketreselagen, ändras så att hänvisning sker till den föreslagna nya lag- en om internationell järnvägstrafik i stället för till 1985 års lag i samma ämne.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

10.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

1 § Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt

1.konkurrenslagen (2008:579),

2.marknadsföringslagen (2008:486),

3.lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,

4.lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

5.lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer,

6.försäkringsavtalslagen (2005:104),

7.lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,

8.lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,

9.lagen (2010:510) om lufttransporter,

10.lagen (2014:836) om näringsförbud,

11.lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och kon- kurrensförhållanden, och

12.lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar.

Bestämmelserna i 14–22 §§ tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkur- renslagen, marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen, lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen om franchisegivares informationsskyldighet,

13 eller 15 § lagen om lufttransporter, lagen om näringsförbud, lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden eller 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassa- gerarförordningar. I mål enligt marknadsföringslagen, försäkringsavtalslagen eller lagen om franchisegivares informationsskyldighet tillämpas inte heller 13 a §. I stället gäller rättegångsreglerna i dessa lagar.

Paragrafens första stycke innehåller en förteckning över lagar enligt vilka
Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden. Paragrafen ändras på
så sätt att det i punkt 10 i förteckningen hänvisas till nu gällande lag om
näringsförbud.	51

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

COTIF 1999

Convention relative aux transports internationaux ferroviaires du 9 mai 1980 dans la teneur du Protocole de modification du 3 juin 1999

Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) of 9 May 1980 in the version of the Protocol of Modification of 3 June 1999

Fördrag om		internationell			järnvägstrafik		(COTIF)	av	den
9 maj 1980 i		dess	lydelse		enligt ändringsprotokollet			av	den
3 juni 1999
Titre premier			Title I			Avdelning I
Généralités			General Provisions			Allmänna bestämmelser
•	Article premier		•	Article 1		•	Artikel 1
	Organisation intergou-			Intergovernmental			Mellanstatlig
	vernementale			Organisation			organisation
•	Article 2		•	Article 2		•	Artikel 2
	But de l'Organisation			Aim of the Organisation			Organisationens
							ändamål
•	Article 3		•	Article 3		•	Artikel 3
	Coopération			International			Internationellt
	internationale			cooperation			samarbete
•	Article 4		•	Article 4		•	Artikel 4
	Reprise et transfert			Taking on and transfer			Övertagande och
	d'attributions			of attributions			överföring av
							befogenheter
•	Article 5		•	Article 5		•	Artikel 5
	Obligations			Special obligations of			Medlemsstaternas
	particulières des Etats			the Member States			särskilda skyldigheter
	membres
•	Article 6		•	Article 6		•	Artikel 6
	Règles uniformes			Uniform Rules			Enhetliga rättsregler
•	Article 7		•	Article 7		•	Artikel 7
	Définition de la notion			Definition of the			Definition av begreppet
	"Convention"			expression			fördrag
				“Convention”
Titre II			Title II			Avdelning II
Dispositions communes			Common Provisions			Gemensamma
						bestämmelser
•	Article 8		•	Article 8		•	Artikel 8
	Droit national			National law			Nationell rätt
•	Article 9		•	Article 9		•	Artikel 9
	Unité de compte			Unit of account			Beräkningsenhet

•	Article 10	•	Article 10	•	Artikel 10	Prop. 2014/15:58
	Dispositions		Supplementary		Tilläggsbestämmelser	Bilaga 1
	complémentaires		provisions			(Grundfördraget)
•	Article 11	•	Article 11	•	Artikel 11
	Caution judiciaire		Security for costs		Ställande av säkerhet
•	Article 12	•	Article 12	•	Artikel 12
	Exécution de		Execution of judgments.		Verkställande av domar.
	jugements. Saises		Attachment		Kvarstad och utmätning
Titre III		Title III		Avdelning III
Structure et fonctionnement		Structure and Functioning		Uppbyggnad och
				verksamhet
•	Article 13	•	Article 13	•	Artikel 13
	Organes		Organs		Organ
•	Article 14	•	Article 14	•	Artikel 14
	Assemblée générale		General Assembly		Generalförsamlingen
•	Article 15	•	Article 15	•	Artikel 15
	Comité administratif		Administrative		Administrativa
			Committee		kommittén
•	Article 16	•	Article 16	•	Artikel 16
	Commissions		Other Committees		Utskott
•	Article 17	•	Article 17	•	Artikel 17
	Commission de révision		Revision Committee		Revisionsutskottet
•	Article 18	•	Article 18	•	Artikel 18
	Commission d'experts		RID Expert Committee		Expertkommittén för
	du RID				RID
•	Article 19	•	Article 19	•	Artikel 19
	Commission de la		Rail Facilitation		Förenklingsutskottet
	facilitation ferroviaire		Committee
•	Article 20	•	Article 20	•	Artikel 20
	Commission d'experts		Committee of Technical		Tekniska
	techniques		Experts		expertutskottet
•	Article 21	•	Article 21	•	Artikel 21
	Secrétaire général		Secretary General		Generalsekreteraren
•	Article 22	•	Article 22	•	Artikel 22
	Personnel de		Staff of the		Organisationens
	l’Organisation		Organisation		personal
•	Article 23	•	Article 23	•	Artikel 23
	Bulletin		Bulletin		Tidskrift
•	Article 24	•	Article 24	•	Artikel 24
	Listes des lignes		Lists of lines or services		Listor över linjer
Titre IV		Title IV		Avdelning IV
Finances		Finances		Finanser
•	Article 25	•	Article 25	•	Artikel 25
	Programme de travail.		Work programme.		Arbetsprogram. Budget.
	Budget. Comptes.		Budget. Accounts.		Redovisning.
	Rapport de gestion		Management report		Förvaltningsberättelse
						53

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

•	Article 26	•	Article 26	•	Artikel 26
	Financement des		Financing the		Finansiering av
	dépenses		expenditure		utgifterna
•	Article 27	•	Article 27	•	Artikel 27
	Vérification des		Auditing of accounts		Granskning av
	comptes				organisationens
					räkenskaper
Titre V		Title V		Avdelning V
Arbitrage		Arbitration		Skiljedom
•	Article 28	•	Article 28	•	Artikel 28
	Compétence		Competence		Behörighet
•	Article 29	•	Article 29	•	Artikel 29
	Compromis. Greffe		Agreement to refer to		Skiljeavtal. Sekretariat
			arbitration. Registrar
•	Article 30	•	Article 30	•	Artikel 30
	Arbitres		Arbitrators		Skiljemän
•	Article 31	•	Article 31	•	Artikel 31
	Procédure. Frais		Procedure. Costs		Förfarande. Kostnader
•	Article 32	•	Article 32	•	Artikel 32
	Prescription. Force		Limitation.		Preskription.
	exécutoire		Enforcement		Verkställighet
Titre VI		Title VI		Avdelning VI
Modification de la		Modification of the		Ändring av fördraget
Convention		Convention
•	Article 33	•	Article 33	•	Artikel 33
	Compétence		Competence		Behörighet
•	Article 34	•	Article 34	•	Artikel 34
	Décisions de		Decisions of the		Beslut av
	l’Assemblée générale		General Assembly		generalförsamlingen
•	Article 35	•	Article 35	•	Artikel 35
	Décisions des		Decisions of the		Beslut av utskotten
	Commissions		Committees
Titre VII		Title VII		Avdelning VII
Dispositions finales		Final Provisions		Slutbestämmelser
•	Article 36	•	Article 36	•	Artikel 36
	Dépositaire		Depositary		Depositarie
•	Article 37	•	Article 37	•	Artikel 37
	Adhésion à la		Accession to the		Anslutning till fördraget
	Convention		Convention
•	Article 38	•	Article 38	•	Artikel 38
	Adhésion		Accession of regional		Anslutning av regionala
	d’organisations		economic integration		organisationer för
	régionales d’intégration		organisations		ekonomisk integration
	économique
•	Article 39	•	Article 39	•	Artikel 39
	Membres associés		Associate Members		Associerade
					medlemmar

•	Article 40	•	Article 40	•	Artikel 40	Prop. 2014/15:58
	Suspension de la qualité		Suspension of		Avbrott i medlemskap	Bilaga 1
	de membre		membership			(Grundfördraget)
•	Article 41	•	Article 41	•	Artikel 41
	Dénonciation de la		Denunciation of the		Uppsägning av
	Convention		Convention		fördraget
•	Article 42	•	Article 42	•	Artikel 42
	Déclarations et réserves		Declarations and		Förklaringar och
	à la Convention		reservations to the		förbehåll rörande
			Convention		fördraget
•	Article 43	•	Article 43	•	Artikel 43
	Dissolution de		Dissolution of the		Organisationens
	l’Organisation		Organisation		avveckling
•	Article 44	•	Article 44	•	Artikel 44
	Disposition transitoire		Transitional provision		Övergångsbestämmelse
•	Article 45	•	Article 45	•	Artikel 45
	Textes de la Convention		Texts of the Convention		Fördragstexter

Prop. 2014/15:58	Titre premier	Title I	Avdelning I
Bilaga 1	Généralités	General Provisions	Allmänna bestämmelser
(Grundfördraget)	Article premier	Article 1	Artikel 1
	Article premier	Article 1	Artikel 1
	Organisation	Intergovernmental	Mellanstatlig organisation
	intergouvernementale	Organisation

§ 1 Les Parties à la présente Convention constituent, en tant qu'Etats membres, l'Or- ganisation intergouverne- mentale pour les transports internationaux ferroviaires (OTIF), ci-après appelée "l'Organisation".

§ 2 Le siège de l'Organisa- tion est à Berne. L'Assem- blée générale peut décider de le fixer à un autre en- droit situé dans l’un des Etats membres.

§ 3 L'Organisation a la personnalité juridique. Elle a notamment la capacité de contracter, d'acquérir et d'aliéner des biens immobi- liers et mobiliers ainsi que d'ester en justice.

§ 4	L'Organisation,					les
membres		de	son	personnel,
les experts auxquels elle fait
appel et les représentants des
Etats membres jouissent des
privilèges et immunités né-
cessaires		pour remplir			leur
mission, dans les conditions
définies au Protocole sur les
privilèges		et	immunités			de
l’Organisation, annexé					à	la
Convention.
§ 5	Les	relations			entre
l'Organisation			et	l'Etat		du
siège sont réglées dans un
accord de siège.
§ 6 Les langues de travail de
l'Organisation sont le fran-
çais,	l'allemand et l'anglais.
L’Assemblée			générale		peut
introduire d’autres langues de

56	travail.

§1 The Parties to this Con- vention shall constitute, as Member States, the Inter- governmental Organisation for International Carriage by Rail (OTIF), hereinafter called "the Organisation".

§2 The headquarters of the Organisation shall be at Berne. The General Assem- bly may decide to locate it at another place in one of the Member States.

§3 The Organisation shall have legal personality. It shall in particular have the capacity to enter into con- tracts, to acquire and dis- pose of immovable and movable assets and to be a party to legal proceedings.

§1 Parterna i detta fördrag ska i egenskap av medlems- stater bilda Mellanstatliga organisationen för inter- nationell järnvägstrafik (OTIF), nedan kallad orga- nisationen.

§2 Organisationen ska ha sitt säte i Bern. Generalför- samlingen kan besluta att den ska ha sitt säte på en annan plats i någon av medlemsstaterna.

§3 Organisationen ska vara juridisk person. Den ska i synnerhet kunna sluta avtal, förvärva och avyttra fast och lös egendom och föra talan i rättegång.

§4 The Organisation, mem- bers of its staff, experts called in by it and representatives of Member States shall enjoy such privileges and immuni- ties as are necessary to dis- charge their duties, subject to the conditions laid down in the Protocol on the Privileges and Immunities of the Organ- isation, annexed to the Con- vention.

§5 Relations between the Organisation and the State in which it has its head- quarters shall be regulated by a Headquarters Agree- ment.

§6 The working languages of the Organisation shall be English, French and German. The General Assembly may introduce other working lan- guages.

§4 Organisationen, dess anställda, sakkunniga som den anlitar och medlems- staternas företrädare ska åt- njuta de privilegier och den immunitet som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppdrag, i enlighet med villkoren i det protokoll om organisationens privilegier och immunitet som är fogat till fördraget.

§5 Förhållandet mellan organisationen och den stat där den har sitt säte ska regleras genom en särskild överenskommelse.

§6 Organisationens arbets- språk ska vara franska, tyska och engelska. Gene- ralförsamlingen kan införa andra arbetsspråk.

Article 2

Artikel 2

But de l'Organisation

Aim of the Organisation

Organisationens ändamål

§ 1

L'Organisation

pour

§ 1 The aim of the Organ-

§ 1

Organisationens

ända-

but de favoriser, d'amélio-

isation shall be to promote,

mål ska vara att i alla av-

rer et de faciliter, à tout

improve and

facilitate,

seenden

främja,

förbättra

point de vue, le trafic inter-

all

respects,

international

och

underlätta

internation-

national ferroviaire, notam-

traffic by rail, in particular

ell järnvägstrafik, i synner-

ment

het genom att

en établissant

des

ré-

establishing

systems

skapa

enhetliga rätts-

gimes de droit uni-

of uniform law in the

regler

inom

följande

forme dans les do-

following

fields

rättsområden:

maines juridiques sui-

law:

vants:

contrat

concernant

contract

interna-

avtal

genom-

transport de voyageurs

tional carriage of pas-

gående

internationell

et de marchandises en

sengers and goods in

transport

resande

trafic

international

fer-

international

through

och

gods

på

järnväg,

roviaire direct, y com-

traffic by rail, includ-

inbegripet

komplette-

pris des transports com-

ing

complementary

rande transporter med

plémentaires

utilisant

carriage

other

andra

transportmedel

d’autres

moyens

modes

transport

som

omfattas

ett

transport

faisant

subject

a single

enda avtal,

l’objet d’un seul con-

contract;

trat;

contrat

concernant

contract

use

avtal om nyttjande av

l’utilisation

véhi-

wagons

means

fordon som transport-

cules

tant

que

transport

interna-

medel i

internationell

moyen de transport en

tional rail traffic;

järnvägstrafik,

trafic

international

fer-

roviaire;

contrat

concernant

contract of use of in-

avtal om nyttjande av

l’utilisation de l’infra-

frastructure in interna-

infrastruktur i interna-

structure en trafic in-

tional rail traffic;

tionell järnvägstrafik,

ternational

ferro-

viaire;

transport de marchan-

carriage of dangerous

transport

farligt

dises

dangereuses

goods in international

gods

internationell

trafic

international

rail traffic;

järnvägstrafik,

ferroviaire;

en contribuant, en

te-

contributing

the

bidra till att, med be-

nant compte des inté-

removal, in the shortest

aktande

särskilda

rêts publics particuliers,

time possible, of obsta-

allmänna intressen, så

à la

suppression,

dans

cles to the crossing of

snart som möjligt av-

les meilleurs délais, des

frontiers

interna-

lägsna hinder för in-

entraves au franchisse-

tional rail traffic, while

ternationell

järnvägs-

ment des frontières en

taking

into

account

trafik över gränserna i

trafic

international

fer-

special public interests,

den mån orsakerna till

roviaire,

pour

autant

to the extent that the

dessa

hinder

ligger

que les causes de ces

causes of these obsta-

inom

staternas

kom-

entraves relèvent de la

cles are within the re-

petensområde,

compétence des Etats;

sponsibility of States;

contribuant

contributing

inter-

bidra till driftskompa-

l ´interopérabilité et à

operability

and

tech-

tibilitet

och

teknisk

l’harmonisation

tech-

nical harmonisation in

harmonisering

på

nique dans le secteur

the railway

field

järnvägsområdet

ge-

ferroviaire par la vali-

the validation of tech-

nom

validering

dation

normes

nical

standards

and

tekniska

standarder

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

techniques et l’adop- tion de prescriptions techniques uniformes;

d)en établissant une pro- cédure uniforme pour l’admission technique de matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international;

e)en veillant à l´applica- tion de toutes les règles et recomman- dations arrêtées au sein de l’Organisa- tion;

f)en développant les régimes de droit uni- forme, règles et pro- cédures visés aux lettres a) à e) compte tenu des évolutions juridique, économique et technique.

§ 2 L’Organisation peut

a)dans le cadre des buts visés au § 1 élaborer d’autres régimes de droit uniforme;

b)constituer un cadre dans lequel les Etats membres peuvent éla- borer d’autres con- ventions internatio- nales ayant pour but de favoriser, d’améli- orer et de faciliter le trafic international ferroviaire.

the adoption of uni- form technical pre- scriptions;

d)establishing a uniform procedure for the tech- nical admission of rail- way material intended for use in international traffic;

e)keeping a watch on the application of all the rules and recom- mendations establish- ed within the Organi- sation;

f)developing the sys- tems of uniform law, rules and procedures referred to in letters a) to e) taking account of legal, economic and technical develop- ments.

§ 2 The Organisation may

a)within the framework of the aim referred to in § 1, elaborate other systems of uniform law;

b)constitute a framework within which the Mem- ber States can elaborate other international con- ventions aiming to pro- mote, improve and fa- cilitate international rail traffic.

och antagande av en- hetliga tekniska före- skrifter,

d)införa ett enhetligt förfarande för tekniskt godkännande av järn- vägsmateriel avsedd att nyttjas i internat- ionell trafik,

e)följa tillämpningen av alla regler och rekom- mendationer som har antagits inom organi- sationen,

f)utveckla de enhetliga rättsregler och förfa- randen som avses i a– e med beaktande av den rättsliga, ekono- miska och tekniska utvecklingen.

§ 2 Organisationen får

a)inom ramen för de mål som anges i § 1 utarbeta andra enhet- liga rättsliga regelsys- tem,

b)utgöra ett forum inom vilket medlemsstater- na kan utarbeta andra internationella kon- ventioner som syftar till att främja, för- bättra och underlätta internationell järn- vägstrafik.

Article 3	Article 3	Artikel 3
Coopération internationale	International cooperation	Internationellt samarbete

§ 1 Les Etats membres s'engagent à concentrer, en principe, leur coopération internationale dans le do- maine ferroviaire au sein de l'Organisation pour autant qu’il existe une cohérence avec les tâches qui lui sont attribuées conformément aux articles 2 et 4. Pour at- teindre cet objectif les Etats membres prendront toutes les mesures nécessaires et utiles pour que soient adap-

§ 1 The Member States undertake to concentrate their international coopera- tion in the railway field, in principle, within the frame- work of the Organisation, and this to the extent that there exists a coherence in the tasks which are attribut- ed to it in accordance with Articles 2 and 4. To attain this objective, the Member States will adopt all measures necessary and

§ 1 Medlemsstaterna för- binder sig att i princip sam- la sitt internationella samar- bete på järnvägsområdet inom organisationens ram, i den mån detta stämmer med de uppgifter som den har enligt artiklarna 2 och 4. För att nå detta mål ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att förändra gällande interna- tionella multilaterala kon- ventioner och avtal som de

tés les conventions et les accords internationaux mul- tilatéraux dont ils sont par- ties contractantes, pour au- tant que ces conventions et accords concernent la coo- pération internationale dans le domaine ferroviaire et transfèrent, à d’autres orga- nisations intergouverne- mentales ou non-gouverne- mentales, des compétences qui se recoupent avec les tâches attribuées à l’Orga- nisation.

§ 2 Les obligations résul- tant du § 1 pour les Etats membres, qui sont égale- ment Membres des Com- munautés européennes ou Etats parties à l’Accord sur l’Espace économique euro- péen, ne prévalent pas sur leurs obligations en tant que Membres des Commu- nautés européennes ou Etats parties à l’Accord sur l’Espace économique euro- péen.

useful in order that the international multilateral conventions and agree- ments in force to which they are contracting parties should be adapted, to the extent that these conven- tions and agreements con- cern international coopera- tion in the railway field and attribute competences to other intergovernmental or non-governmental organi- sations which cut across the tasks attributed to the Or- ganisation.

är anslutna till, i den mån dessa rör internationellt samarbete inom järnvägs- området och ger andra mellanstatliga eller icke- statliga organisationer be- fogenheter som överlappar organisationens uppgifter.

§ 2 The obligations resulting from § 1 for the Member States, which are at the same time Members of the Euro- pean Communities or States parties to the European Eco- nomic Area Agreement, shall not prevail over their obliga- tions as members of the European Communities or States parties to the European Economic Area Agreement.

§ 2 De skyldigheter som följer av § 1 för de med- lemsstater som också är medlemmar i Europeiska gemenskaperna eller Euro- peiska ekonomiska sam- arbetsområdet ska inte gälla framför deras skyldigheter som medlemmar i Europe- iska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Article 4	Article 4	Artikel 4
Reprise et transfert	Taking on and transfer of	Övertagande och
d'attributions	attributions	överföring av befogenheter

§1 Sur décision de l'Assemblée générale, l'Or- ganisation est autorisée à reprendre, en conformité avec les buts définis à l’article 2, les attributions, ressources et obligations qui lui seraient transférées par d’autres organisations intergouvernementales en vertu d'accords conclus avec ces organisations.

§2 L’Organisation peut, sur décision de l’Assemb- lée générale, transférer à d’autres organisations inter- gouvernementales des attri- butions, ressources et obli- gations en vertu d’accords conclus avec ces organisa-

§1 By a decision of the General Assembly, the Organisation shall be au- thorised to take on, within the framework of its aim as defined in Article 2, the attributions, resources and obligations which may be transferred to it by other intergovernmental organi- sations by virtue of agree- ments concluded with those organisations.

§2 The Organisation may, by a decision of the Gen- eral Assembly, transfer to other intergovernmental or- ganisations attributions, re- sources and obligations, by virtue of agreements con- cluded with those organisa-

§1 Organisationen kan efter beslut av generalför- samlingen bemyndigas att inom ramen för sitt ända- mål enligt artikel 2 överta de befogenheter, resurser och skyldigheter som andra mellanstatliga organisation- er kan komma att överföra till den med stöd av avtal som ingås med dessa orga- nisationer.

§2 Organisationen kan efter beslut av generalför- samlingen överföra befo- genheter, resurser och skyl- digheter till andra mellan- statliga organisationer med stöd av avtal som ingås med dessa organisationer.

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

tions.

§ 3 L'Organisation peut, avec

§ 3

The

Organisation

may,

§ 3 Organisationen kan med

l’approbation

Comité

with the approval of the

administrativa

kommitténs

administratif,

prendre

Administrative

Committee,

godkännande överta admini-

charge des fonctions admini-

take on administrative func-

strativa uppgifter

som

har

stratives ayant un lien avec

tions related to its aim and

samband

med

organisation-

ses buts et qui lui sont con-

which are entrusted to it by a

ens ändamål och som anför-

fiées par un Etat membre.

Member State. The expenses

tros den av en medlemsstat.

Les dépenses de l'Organisa-

of the Organisation,

arising

Den

berörda

medlemsstaten

tion affectées à ces fonctions

out of these functions, shall

ska stå för de kostnader som

sont à la charge de l’Etat

be met by the Member State

organisationen

åsamkas

på

membre concerné.

concerned.

grund av dessa uppgifter.

Article 5

Artikel 5

Obligations particulières

Special obligations of the

Medlemsstaternas särskilda

des Etats membres

Member States

skyldigheter

§ 1

Les

Etats

membres

§ 1

The

Member

States

§ 1

Medlemsstaterna

är

conviennent d’adopter toutes

agree to adopt all appropri-

överens om att vidta alla

mesures appropriées afin de

ate measures in order to fa-

lämpliga

åtgärder

för

att

faciliter

d’accélérer

cilitate and accelerate inter-

underlätta och befordra den

trafic

international

ferro-

national rail traffic. To that

internationella

järnvägstra-

viaire. A cet effet, chaque

end,

each

Member

State

fiken. I detta syfte förbind-

Etat membre s’engage, dans

undertakes,

the

extent

er sig varje medlemsstat att

la mesure du possible, à:

possible, to

i möjligaste mån

éliminer toute

procé-

eliminate any useless

avskaffa

alla

onödiga

dure inutile,

procedure,

förfaranden,

simplifier

normali-

simplify and standard-

förenkla

och

stan-

ser les formalités en-

ise the formalities al-

dardisera

formali-

core exigées,

ready required,

teter som fortfarande

krävs,

simplifier

les

con-

simplify

frontier

förenkla gränskontrol-

trôles frontaliers.

checks.

lerna.

§ 2 Afin

faciliter

§ 2 In order to facilitate and

§ 2 För att underlätta och

d’améliorer le trafic inter-

improve

international

rail

förbättra den internationella

national ferroviaire, les Etats

traffic, the

Member

States

järnvägstrafiken

har

med-

membres

conviennent

agree to lend their support

lemsstaterna

kommit

över-

prêter

leur

concours

pour

to attain the highest possi-

ens om att bidra till strä-

rechercher

plus

grande

ble degree of uniformity in

vandena efter största möj-

uniformité possible dans

les

the

regulations,

standards,

liga enhetlighet i fråga om

règlements,

standards,

pro-

procedures and methods of

bestämmelser,

standarder,

cédures et méthodes d’org-

organisation relating to rail-

förfaranden

och

organisa-

anisation relatifs aux véhi-

way vehicles, railway per-

tionsmetoder med avseende

cules ferroviaires, au person-

sonnel,

railway

infrastruc-

på

järnvägsfordon,

järn-

nel ferroviaire, à l’infra-

ture and auxiliary services.

vägspersonal,

järnvägsin-

structure

ferroviaire

aux

frastruktur

och

tilläggs-

services auxiliaires.

tjänster.

§ 3

Les

Etats

membres

§ 3

The

Member

States

§ 3

Medlemsstaterna

är

conviennent de

faciliter

agree to facilitate the con-

överens

att

underlätta

conclusion

d’accords

entre

clusion of agreements be-

slutandet

avtal

mellan

gestionnaires d’infrastructure

tween infra-structure man-

infrastrukturförvaltare

visant à optimiser le trafic

agers intended to optimise

syfte att optimera den inter-

international ferroviaire.

international rail traffic.

nationella järnvägstrafiken.

Article 6	Article 6	Artikel 6
Règles uniformes	Uniform Rules	Enhetliga rättsregler

§ 1 Le trafic international ferroviaire et l’admission de matériel ferroviaire à l’utili- sation en trafic international sont régis, pour autant que des déclarations ou réserves n’aient pas été faites ou émises conformément à l’article 42, § 1, première phrase, par:

a)les "Règles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des voya- geurs (CIV)", formant l'Appendice A à la Convention,

b)les "Règles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des mar- chandises (CIM)", for- mant l'Appendice B à la Convention,

c)le "Règlement concer- nant le transport inter- national ferroviaire des marchandises dange- reuses (RID)", formant l'Appendice C à la Convention,

d)les "Règles uniformes concernant les contrats d’utilisation de véhi- cules en trafic interna- tional ferroviaire (CUV)", formant l'Ap- pendice D à la Con- vention,

e)les "Règles uniformes concernant le contrat d’utilisation de l'infra- structure en trafic inter- national ferroviaire (CUI)", formant l'Ap- pendice E à la Conven- tion,

f)les “Règles uniformes concernant la valida- tion de normes tech- niques et l’adoption de prescriptions techniqu- es uniformes applica- bles au matériel ferro- viaire destiné à être uti-

§ 1 So far as declarations are not made in accordance with Article 42 § 1, first sentence, international rail traffic and admission of railway material to use in international traffic shall be governed by:

a)the “Uniform Rules concerning the Con- tract of International Carriage of Passengers by Rail (CIV)”, form- ing Appendix A to the Convention,

b)the “Uniform Rules concerning the Con- tract of International Carriage of Goods by Rail (CIM)”, forming Appendix B to the Convention,

c)the “Regulation con- cerning the Interna- tional Carriage of Dan- gerous Goods by Rail (RID)”, forming Ap- pendix C to the Con- vention,

d)the “Uniform Rules concerning Contracts of Use of Vehicles in International Rail Traf- fic (CUV)”, forming Appendix D to the Convention,

e)the “Uniform Rules concerning the Con- tract of Use of Infra- structure in Interna- tional Rail Traffic (CUI)”, forming Ap- pendix E to the Con- vention,

f)the “Uniform Rules concerning the Valida- tion of Technical Standards and the Adoption of Uniform Technical Prescriptions applicable to Railway Material intended to be

§ 1 Den internationella järnvägstrafiken och god- kännandet av järnvägsmate- riel för nyttjande i internat- ionell trafik ska regleras ge- nom följande instrument, om inte förklaringar eller förbehåll meddelats enligt artikel 42 § 1 första me- ningen:

a)”Enhetliga rättsregler för avtal om internat- ionell transport av re- sande på järnväg (CIV)”, som utgör Bihang A till fördrag- et,

b)“Enhetliga rättsregler för avtal om internat- ionell transport av gods på järnväg (CIM)”, som utgör Bihang B till fördrag- et,

c)“Reglementet om in- ternationell transport av farligt gods på järnväg (RID)”, som utgör Bihang C till fördraget,

d)“Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av järnvägsfordon i internationell järn- vägstrafik (CUV)”, som utgör Bihang D till fördraget,

e)”Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i in- ternationell järnvägs- trafik (CUI)”, som ut- gör Bihang E till för- draget,

f)”Enhetliga rättsregler för validering av tek- niska standarder och antagande av enhet- liga tekniska före- skrifter för järnvägs- materiel avsedd att nyttjas i internationell

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

lisé en trafic internatio- nal (APTU)”, formant l’Appendice F à la Convention,

g)les “Règles uniformes concernant l’admission technique de matériel ferroviaire utilisé en trafic international (ATMF)”, formant l’Appendice G à la Convention,

h)d’autres régimes de droit uniforme élaborés par l’Organisation en vertu de l’article 2, § 2, lettre a) formant égale- ment des Appendices à la Convention.

§ 2 Les Règles uniformes, le Règlement et les régimes énumérés au § 1 y compris leurs Annexes, font partie intégrante de la Conven- tion.

Article 7

Définition de la notion "Convention"

Dans les dispositions qui suivent, l'expression "Con- vention" couvre la Conven- tion proprement dite, le Pro- tocole visé à l'article premier, § 4, et les Appendices visés à l’article 6, y compris leurs Annexes.

used in International Traffic (APTU)”, form- ing Appendix F to the Convention,

g)the “Uniform Rules concerning Technical Admission of Railway Material used in Inter- national Traffic (ATMF)”, forming Appendix G to the Convention,

h)other systems of uni- form law elaborated by the Organisation pursuant to Article 2 § 2, letter a), also forming Appendices to the Convention.

§ 2 The Uniform Rules, the Regulation and the systems listed in § 1, including their Annexes, shall form an integral part of the Conven- tion.

Article 7

Definition of the expression “Convention”

In the following provisions the expression “Conven- tion” covers the Conven- tion itself, the Protocol referred to in article 1 § 4 and the Appendices re- ferred to in Article 6, in- cluding their Annexes.

trafik (APTU)”, som utgör Bihang F till fördraget,

g)”Enhetliga rättsregler för tekniskt godkän- nande av järnvägsma- teriel som ska nyttjas i internationell trafik (ATMF)”, som utgör Bihang G till fördrag- et,

h)andra enhetliga rätts- liga regelsystem som utarbetats av organi- sationen i enlighet med artikel 2 § 2 a och som också utgör bihang till fördraget.

§ 2 De enhetliga rättsreg- lerna, reglementet och de regelsystem som anges i § 1, inbegripet bilagorna till dessa, ska utgöra en inte- grerad del av fördraget.

Artikel 7

Definition av begreppet fördrag

I det följande förstås med uttrycket “fördrag” grund- fördraget, det protokoll som avses i artikel 1 § 4 och de bihang som avses i artik- el 6, inbegripet bilagorna till dessa bihang.

Titre II	Title II	Avdelning II
Dispositions communes	Common Provisions	Gemensamma
		bestämmelser
Article 8	Article 8	Artikel 8
Droit national	National law	Nationell rätt

§1 Dans l’interprétation et l’application de la Conven- tion, il sera tenu compte de son caractère de droit inter- national et de la nécessité de promouvoir l’uniform- ité.

§2 A défaut de stipulations dans la Convention, le droit national est applicable.

§1 When interpreting and applying the Convention, its character of internation- al law and the necessity to promote uniformity shall be taken into account.

§2 In the absence of provi- sions in the Convention, national law shall apply.

§1 När fördraget tolkas och tillämpas ska hänsyn tas till dess karaktär av in- ternationellt rättsligt instru- ment och till nödvändighet- en att främja enhetlighet.

§2 Om bestämmelser sak- nas i fördraget ska nationell rätt tillämpas.

§ 3 On entend par droit	§ 3 “National law”	means	§ 3 Med nationell rätt
national le droit de l’Etat	the law of the State in		förstås rättsordningen i den
où l’ayant droit fait valoir	which the person	entitled	stat där den berättigade gör
ses droits, y compris les	asserts his rights, including		sitt anspråk gällande, inbe-
règles relatives aux conflits	the rules relating to conflict		gripet dess lagvalsregler.
de lois.	of laws.
Article 9	Article 9		Artikel 9
Unité de compte	Unit of account		Beräkningsenhet

§1 L'unité de compte prévue par les Appendices est le Droit de tirage spécial tel que défini par le Fonds Monétaire International.

§2 La valeur, en Droit de tirage spécial, de la monnaie nationale d'un Etat membre qui est aussi Membre du Fonds Monétaire Internatio- nal est calculée selon la mé- thode appliquée par le Fonds Monétaire International pour ses propres opérations et transactions.

§3 La valeur, en Droit de tirage spécial, de la monnaie nationale d'un Etat membre qui n’est pas Membre du Fonds Monétaire Internatio- nal est calculée de la façon déterminée par cet Etat. Ce calcul doit exprimer en mon- naie nationale une valeur réelle aussi proche que pos- sible de celle qui résulterait de l'application du § 2.

§4 Chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur mon- naie nationale par rapport à l'unité de compte, les Etats communiquent au Secrétaire général leur méthode de calcul conformément au § 3. Ce dernier notifie ces infor- mations aux autres Etats membres.

§5 Un montant exprimé en unités de compte est con- verti dans la monnaie natio-

§1 The unit of account referred to in the Appen- dices shall be the Special Drawing Right as defined by the International Mone- tary Fund.

§2 The value in Special Drawing Rights of the na- tional currency of a Member State which is a member of the International Monetary Fund shall be calculated in accordance with the method applied by the International Monetary Fund for its own operations and transactions.

§3 The value in Special Drawing Rights of the na- tional currency of a Member State which is not a member of the International Monetary Fund shall be calculated by the method determined by that State. This calculation must express in the national currency a real value as close as possible to that which would result from the appli- cation of § 2.

§4 Each time that a change occurs in their method of calculation or in the value of their national currency in relation to the unit of ac- count, States shall notify the Secretary General of their method of calculation in accordance with § 3. The latter shall inform the Mem- ber States of these notifica- tions.

§5 An amount expressed in units of account shall be converted into the national

§1 Med beräkningsenhet avses i bihangen särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valutafonden.

§2 Värdet av en medlems- stats nationella valuta ut- tryckt i särskilda dragnings- rätter ska, om staten även är medlem av Internationella valutafonden, beräknas en- ligt den metod som valuta- fonden tillämpar för sin verksamhet och sina trans- aktioner.

§3 Värdet av en medlems- stats nationella valuta uttryckt i särskilda dragningsrätter ska, om staten inte är medlem av Internationella valutafond- en, beräknas på det sätt som staten bestämmer. Denna be- räkning ska ge ett realvärde i nationell valuta som ligger så nära det värde som skulle ha följt av tillämpningen av § 2 som möjligt.

§4 Varje gång som beräk- ningsmetoden eller värdet av deras valuta i förhållande till beräkningsenheten ändras, ska staterna underrätta gene- ralsekreteraren om den be- räkningsmetod enligt § 3 som de tillämpar. Generalsekre- teraren ska vidarebefordra denna information till med- lemsstaterna.

§5 Ett belopp uttryckt i beräkningsenheter ska om- räknas till den nationella

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

nale de l’Etat du tribunal saisi. La conversion est ef- fectuée conformément à la valeur de la monnaie cor- respondante le jour de la décision judiciaire ou le jour convenu par les par- ties.

currency of the State of the court or tribunal seized. The conversion shall be made in accordance with the value of the corresponding currency on the day of the judicial decision or on the day agreed between the parties.

valutan i den stat där talan väckts. Omräkningen ska göras i enlighet med värdet på motsvarande valuta dag- en för det rättsliga avgöran- det eller den dag som part- erna kommer överens om.

Article 10	Article 10	Artikel 10
Dispositions	Supplementary provisions	Tilläggsbestämmelser
complémentaires

§1 Deux ou plusieurs Etats membres ou deux ou plu- sieurs transporteurs peuvent convenir de dispositions complémentaires pour l’ex- écution des Règles uni- formes CIV et des Règles uniformes CIM sans toute- fois pouvoir déroger à ces Règles uniformes.

§2 Les dispositions com- plémentaires visées au § 1 sont mises en vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et pre- scriptions de chaque Etat. Les dispositions complémentaires des Etats et leur mise en vi- gueur sont communiquées au Secrétaire général de l’Orga- nisation. Il notifie ces infor- mations aux autres Etats membres.

§1 Two or more Member States or two or more carri- ers may agree supplement- ary provisions for the exe- cution of the CIV Uniform Rules and the CIM Uni- form Rules; they may not derogate from these Uni- form Rules.

§2 The supplementary provisions referred to in § 1 shall be put into force and published in the manner required by the laws and prescriptions of each State. The supplementary provi- sions of States and their coming into force shall be notified to the Secretary General. He shall inform the Member States of these noti- fications.

§1 Två eller flera med- lemsstater eller två eller flera transportörer får kom- ma överens om tilläggsbe- stämmelser för tillämpning- en av de enhetliga rättsreg- lerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM. De får inte avvika från dessa en- hetliga rättsregler.

§2 De tilläggsbestämmel- ser som avses i § 1 ska sätt- as i kraft och offentliggöras på det sätt som föreskrivs i varje stats lagar och be- stämmelser. Organisation- ens generalsekreterare ska underrättas om innehållet i sådana tilläggsbestämmel- ser som staterna bestämt och om dagen för ikraft- trädandet. Han ska vidare- befordra dessa uppgifter till övriga medlemsstater.

Article 11	Article 11	Artikel 11
Caution judiciaire	Security for costs	Ställande av säkerhet

La caution à fournir pour assurer le paiement des dépens ne peut être exigée à l’occasion des actions judi- ciaires fondées sur les Règles uniformes CIV, les Règles uniformes CIM, les Règles uniformes CUV ou les Règ- les uniformes CUI.

Security for costs cannot be required in proceedings founded on the CIV Uni- form Rules, the CIM Uni- form Rules, the CUV Uni- form Rules or the CUI Uni- form Rules.

Vid rättsliga förfaranden som grundas på de enhet- liga rättsreglerna CIV, de enhetliga rättsreglerna CIM, de enhetliga rättsreg- lerna CUV eller de enhet- liga rättsreglerna CUI får inte krävas att säkerhet ställs för betalning av rätte- gångskostnader.

Article 12	Article 12	Artikel 12
Exécution de jugements.	Execution of judgments.	Verkställande av domar.
Saisies	Attachment	Kvarstad och utmätning
§ 1 Lorsque les jugements	§ 1 Judgments pronounced	§ 1 När domar, som har

prononcés en vertu des dispositions de la Conven- tion, contradictoirement ou par défaut, par le juge compétent, sont devenus exécutoires d'après les lois appliquées par ce juge, ils acquièrent force exécutoire dans chacun des autres Etats membres après l'ac- complissement des forma- lités prescrites dans l'Etat où l'exécution doit avoir lieu. La révision du fond de l'affaire n'est pas admise. Ces dispositions s'appliqu- ent également aux transac- tions judiciaires.

§2 Le § 1 ne s'applique ni aux jugements qui ne sont exécutoires que provisoire- ment, ni aux condamnations à des dommages-intérêts qui seraient prononcées, en sus des dépens, contre un deman- deur en raison du rejet de sa demande.

§3 Les créances nées d'un transport soumis aux Règles uniformes CIV ou aux Règles uniformes CIM, au profit d'une entreprise de transport sur une autre entreprise de transport qui ne relève pas du même Etat membre, ne peuvent être saisies qu'en vertu d'un jugement rendu par l'auto- rité judiciaire de l'Etat membre dont relève l'entre- prise titulaire des créances à saisir.

§4 Les créances nées d’un contrat soumis aux Règles uniformes CUV ou aux Règles uniformes CUI ne peuvent être saisies qu’en vertu d’un jugement rendu par l’autorité judiciaire de l’Etat membre dont relève l’entreprise titulaire des créances à saisir.

by the competent court or tribunal pursuant to the pro- visions of the Convention after trial or by default shall, when they have be- come enforceable under the law applied by that court or tribunal, become enforce- able in each of the other Member States on comple- tion of the formalities re- quired in the State where enforcement is to take place. The merits of the case shall not be subject to review. These provisions shall apply also to judicial settlements.

meddelats till följd av be- stämmelserna i detta fördrag av en behörig domstol efter parternas hörande eller gen- om tredskodom, får verk- ställas enligt den lagstiftning som tillämpas av domstolen ska de vara verkställbara i alla andra medlemsstater så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där domen ska verkställas. Ingen ny prövning av själva saken får göras. Dessa be- stämmelser ska även vara tillämpliga på förlikning som har träffats inför domstol.

§ 2 § 1 shall apply neither to	§ 2 Vad som sägs i § 1		ska
judgments which are provi-	varken vara	tillämpligt	på
sionally enforceable, nor to	domar som endast får verk-
awards of damages in addi-	ställas interimistiskt, eller på
tion to costs against a plain-	skadestånd utöver rättegångs-
tiff who fails in his action.	kostnaderna som en kärande
	förpliktas att	betala med
	anledning av att hans talan
	har ogillats.

§3 Debts arising from a transport operation subject to the CIV Uniform Rules or the CIM Uniform Rules, owed to one transport undertaking by another transport undertaking not under the jurisdiction of the same Member State, may only be attached under a judgment given by the judi- cial authority of the Memb- er State which has jurisdic- tion over the undertaking entitled to payment of the debt sought to be attached.

§4 Debts arising from a contract subject to the CUV Uniform Rules or the CUI Uniform Rules may only be attached under a judgment given by the judicial au- thority of the Member State which has jurisdiction over the undertaking entitled to payment of the debts sought to be attached.

§3 En fordran från ett tran- sportföretag mot ett annat i samband med en transport som omfattas av de enhet- liga rättsreglerna CIV eller de enhetliga rättsreglerna CIM får, om företagen inte hör hemma i samma med- lemsstat, beläggas med kvarstad eller utmätas end- ast på grund av ett av- görande av en judiciell myndighet i den med- lemsstat där det fordrings- ägande företaget hör hem- ma.

§4 Fordringar som upp- kommer enligt ett avtal som omfattas av de enhetliga rättsreglerna CUV eller de enhetliga rättsreglerna CUI får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den medlemsstat där det for- dringsägande företaget hör hemma.

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

§ 5

Les

véhicules

ferro-

§ 5 Railway

vehicles

may

§ 5 Järnvägsfordon får be-

viaires

peuvent

être

only be seized on a territory

läggas med

kvarstad

eller

saisis, sur un territoire autre

other than that of the Mem-

utmätas

inom

en annan

que celui de l'Etat membre

ber State in which the

medlemsstat

än

den

där

dans lequel le détenteur a

keeper

has

its

registered

innehavaren

har

sitt

säte

son

siège

social,

qu’en

office,

under a

judgment

endast på grund av ett av-

vertu d’un jugement rendu

given by the judicial au-

görande

judiciell

par

l’autorité judiciaire de

thority of that State. The

myndighet i den sistnämn-

cet Etat. Le terme “déten-

term “keeper”

means

the

da staten. Med ordet inne-

teur” désigne celui qui ex-

person

who,

being

the

havare avses den som vara-

ploite économiquement, de

owner or having the right to

ktigt nyttjar ett järnvägs-

manière durable, un véhi-

dispose of it, exploits the

fordon som transportmedel,

cule ferroviaire en tant que

railway

vehicle

economi-

vare sig han är ägare eller

moyen de

transport,

qu’il

cally in a permanent man-

har nyttjanderätt

till

detta

en soit propriétaire ou qu’il

ner as a means of transport.

fordon.

en ait le droit de disposi-

tion.

Titre III

Title III

Structure et fonctionnement

Structure and Functioning

Article 13

Organes

Organs

§ 1

fonctionnement

§ 1 The functioning of the

l'Organisation

est

assuré

Organisation shall be en-

par les organes ci-après:

sured by the following or-

gans:

l’Assemblée générale,

the

General

Assem-

bly,

le Comité administra-

the

Administrative

tif,

Committee,

Commission

the Revision Commit-

révision,

tee,

Commission

d'ex-

the

Committee

perts pour le transport

Experts for the Car-

des

marchandises

riage

Dangerous

dangereuses

(Com-

Goods

(RID

Expert

mission

d’experts

Committee),

RID),

Commission

the

Rail

Facilitation

facilitation

ferro-

Committee,

viaire,

Commission

d'ex-

the

Committee

perts techniques,

Technical Experts,

le Secrétaire général.

the Secretary General.

§ 2

L’Assemblée

générale

§ 2 The General Assembly

peut décider la création à

may

decide

establish

titre

temporaire

d’autres

temporarily

other

com-

commissions

pour

des

mittees for specific tasks.

tâches spécifiques.

§ 3 Lors de la détermina-

§ 3 On the determination of

tion du quorum à l’Assem-

the quorum in the General

blée générale et aux Com-

Assembly or

the Com-

Avdelning III

Uppbyggnad och verksamhet

Artikel 13

Organ

§ 1 Organisationens verk- samhet ska utövas genom följande organ:

a)Generalförsamlingen.

b)Administrativa kom- mittén.

c)Revisionsutskottet.

d)Fackutskottet för transport av farligt gods (fackutskottet RID).

e)Förenklingsutskottet.

f)Tekniska expertut- skottet.

h)Generalsekreteraren.

§2 Generalförsamlingen får besluta att inrätta andra tillfälliga utskott för sär- skilda uppgifter.

§3 Vid fastställande av be- slutförhet i generalförsam- lingen eller i de utskott som

missions visées au § 1, lettres c) à f), les Etats membres qui n’ont pas le

droit	de vote (article	14,
§ 5,	article 26, § 7	ou

article 40, § 4) ne sont pas pris en compte.

mittees referred to in § 1, letters c) to f), Member States which do not have the right to vote (Article 14 § 5, Article 26 § 7 or Article 40 § 4) shall not be taken into account.

anges i § 1 c–f ska inte medlemsstater utan rösträtt medräknas (artikel 14 § 5, artikel 26 § 7 eller artikel 40 § 4).

§ 4	La	présidence		à	§ 4 The chairmanship	of
l’Assemblée		générale,		la	the General Assembly, the
présidence au Comité ad-					chairmanship of the Ad-
ministratif		ainsi	que	la	ministrative Committee	as
fonction de Secrétaire gé-					well as the function of Sec-
néral	doivent, en		principe,		retary General must,	in
être attribuées à des ressor-					principle, be conferred	on
tissants d’Etats			membres		nationals of different Mem-
différents.					ber States.

§ 4 Ordföranden i general- församlingen, ordföranden i administrativa kommittén och generalsekreteraren ska som princip vara med- borgare i olika medlems- stater.

Article 14	Article 14	Artikel 14
Assemblée générale	General Assembly	Generalförsamlingen

§1 L’Assemblée générale se compose de tous les Etats membres.

§2 L'Assemblée générale:

a)établit son règlement intérieur;

b)désigne les membres du Comité administra- tif ainsi qu’un mem- bre suppléant pour chacun d’eux et élit l’Etat membre qui en assurera la Présidence (article 15, §§ 1 à 3);

c)élit le Secrétaire géné- ral (article 21, § 2);

d)émet des directives concernant l'activité du Comité administra- tif et du Secrétaire général;

e)fixe, par période de six ans, le montant maximal que peuvent atteindre les dépenses de l'Organisation du-

rant chaque période budgétaire (ar- ticle 25); à défaut, elle émet, pour une pé- riode ne pouvant ex- céder six ans, des di-

§1 The General Assembly shall be composed of all Member States.

§2 The General Assembly shall:

a)establish its rules of procedure;

b)designate the mem- bers of the Adminis- trative Committee as well as a deputy member for each member and elect the Member State which will provide the chairmanship of it (Article 15 §§ 1 to 3);

c)elect the Secretary

General (Article 21

§ 2);

d)issue directives con- cerning the activity of the Administrative Committee and the Secretary General;

e)fix, for six-year periods, the maximum amount that the ex- penditure of the Orga- nisation may reach in each budgetary period (article 25); if not, it shall issue directives relating to the limita- tion of that expendi- ture for a period no

§1 Alla medlemsstaterna ska vara företrädda i gene- ralförsamlingen.

§2 Generalförsamlingen ska

a)fastställa sin egen arbetsordning,

b)utse medlemmar i administrativa kom- mittén och en supple- ant för varje medlem samt utse den med- lemsstat som ska in- neha ordförandeskap- et i församlingen (ar- tikel 15 §§ 1–3),

c)utse generalsekreter- are (artikel 21 § 2),

d)utfärda riktlinjer för administrativa kom- mitténs och general- sekreterarens verk- samhet,

e)fastställa det tillåtna maximibeloppet för organisationens utgif- ter under varje bud- getperiod för sex år framåt (artikel 25); i annat fall utfärda rikt- linjer för en period av högst sex år om taket för dessa utgifter,

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

Prop. 2014/15:58

Bilaga 1 (Grundfördraget)

	rectives relatives à la				longer than six years;
	limitation de ces dé-
	penses;
f)	décide si le		siège de	f)	decide whether				the
	l’Organisation est fixé				headquarters		of		the
	à un autre endroit (ar-				Organisation			should
	ticle premier, § 2);				be located at		another
					place (Article 1 § 2);
g)	décide de l’introduc-			g)	take	decisions		about
	tion	d’autres	langues		the	introduction			of
	de	travail	(article		other	working		lang-
	premier, § 6);				uages (Article 1 § 6);

h)décide de la reprise h) take decisions about

d’autres

attributions

the taking on of other

par l’Organisation (ar-

attributions

the

ticle 4, § 1) ainsi que

Organisation (Article

du transfert

d’attribu-

4 § 1) and the transfer

tions

l’Organisa-

attributions of

the

tion à une autre orga-

Organisation to anoth-

nisation

intergouver-

intergovernmental

nementale

(article 4,

organisation

(Arti-

§ 2);

cle 4 § 2);

décide, le cas échéant,

decide,

necessary,

la création à titre tem-

on the temporary esta-

poraire

d’autres

blishment

other

commissions pour des

committees

for

spe-

tâches spécifiques (ar-

cific tasks (Article 13

ticle 13, § 2);

§ 2);

examine

l’attitude

consider

whether

the

d’un

Etat

doit

être

attitude

State

considérée

comme

should be regarded as

une

dénonciation ta-

tacit

denunciation

cite (article 26, § 7);

(Article 26 § 7);

décide

confier

decide

whether

l’exécution de la véri-

entrust

the

carrying

fication des comptes à

out of the auditing of

un autre Etat membre

the accounts to an-

que

l’Etat

siège

other

Member

State

(article 27, § 1);

than the Headquarters

State (Article 27 § 1);

décide

des

proposi-

take

decisions

about

tions tendant à modi-

proposals aiming

fier la Convention (ar-

modify

the

Conven-

ticle 33, §§ 2 et 3);

tion (Article 33 §§ 2

and 3);

f)besluta huruvida orga- nisationens säte ska förläggas till en annan plats (artikel 1 § 2),

g)besluta om införande av andra arbetsspråk (artikel 1 § 6),

h)besluta om organisa- tionens övertagande av andra befogenheter (artikel 4 § 1) och om överföring av befo- genheter från organi- sationen till någon annan mellanstatlig organisation (artikel 4 § 2),

i)i förekommande fall besluta om tillfälligt

inrättande av andra utskott för särskilda uppgifter (artikel 13

§ 2),

j)bedöma om en stats beteende ska betraktas som en tyst uppsäg- ning (artikel 26 § 7),

k)besluta huruvida revi- sionen ska anförtros en annan medlemsstat än den stat där organi- sationen har sitt säte (artikel 27 § 1),

l)besluta om förslag till ändring av fördraget (artikel 33 §§ 2 och 3),

m)décide des demandes m) take decisions about m) besluta om framställ-

d'adhésion qui lui sont				applications for acces-			ningar om anslutning
soumises	(article		37,	sion submitted		to the	som inges till general-
§ 4);				General	Assembly		församlingen		(artik-
				(Article 37 § 4);			el 37 § 4),
n) décide des conditions n)				take decisions		about n)	besluta	om villkoren
d‘adhésion		d‘une	or-	the conditions of ac-			för anslutning		av en
ganisation		régionale		cession of	a regional		regional	organisation
d‘intégration écono-				economic	integration		för ekonomisk		integ-
mique	(article		38,	organisation		(Arti-	ration (artikel 38 § 1),
§ 1);				cle 38 § 1);

o)décide des demandes o) take decisions about o) besluta om framställ-

d’association qui lui

applications for asso-

ningar om anslutning

sont soumises (article

ciation submitted to it

som inges till den (ar-

39, § 1);

(Article 39 § 1);

tikel 39 § 1),

décide

dissolu-

take

decisions

about

besluta

om organisa-

tion de l’Organisation

the dissolution of the

tionens

avveckling

et du transfert éven-

Organisation

and

och

eventuell

tuel de ses attributions

about

the

possible

överföring av dess be-

à une autre organisa-

transfer of its attribu-

fogenheter till en an-

tion

intergouverne-

tions to another inter-

nan

mellanstatlig

or-

mentale (article 43);

governmental

organi-

ganisation

(artik-

sation (Article 43);

el 43),

décide

des

autres

take

decisions

about

besluta

andra

questions

inscrites

sations	and	associa-		sationer och samman-
tions having		compe-		slutningar med behö-
				righet i frågor som rör
tence	for questions
				organisationens verk-
concerning the Organ-
				samhet eller som äg-
isation’s activities			or
				nar sig åt frågor som
dealing with problems
				har tagits upp på före-
which	have	been
				dragningslistan.
placed on the agenda,
may attend sessions of the
General Assembly		in	an

§ 2 Le	Secrétaire général		§ 2 The Secretary General
convoque les Commissions			shall convene the Commit-
soit de sa propre initiative,			tees either on his own
soit à la demande de cinq			initiative or at the request
Etats membres, soit à la			of five Member States or of
demande du Comité admi-			the Administrative Com-
nistratif.	Le	Secrétaire	mittee.	The	Secretary
général	adresse	le projet	General shall send the draft
d'ordre du jour aux Etats			agenda	to the	Member
membres au plus tard deux			States at least two months
mois avant l'ouverture de la			before the opening of the
session.			meeting.

accord avec la majorité des	with the agreement of a	med samtycke av en majo-
Etats membres,	majority of the Member	ritet av medlemsstaterna,
	States,	får följande delta i general-
		församlingens möten utan
		rösträtt:

§ 7 On the invitation of the			§ 7 På generalsekreterarens
Secretary General, issued			inbjudan, som utsänts med
with the agreement of a			samtycke av en majoritet av
majority of	the	Member	medlemsstaterna,		får	föl-
States,			jande delta i generalför-
			samlingens	möten		utan
			rösträtt:
a) States	which	are not	a) stater	som	inte	är
members of the Or-			medlemmar		i organi-
ganisation,			sationen,

advisory capacity.
Article 15	Artikel 15
Administrative Committee	Administrativa kommittén