Regeringens proposition 2014/15:41

Genomförande av avtal mellan Sveriges	Prop.
regering och Amerikas förenta staters regering	2014/15:41
för att förbättra internationell efterlevnad av
skatteregler och för att genomföra FATCA

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 december 2014

Stefan Löfven

Per Bolund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till de författningar som krävs för att genomföra avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet). FATCA är den amerikanska lagstiftningen Foreign Account Tax Compliance Act som antogs av den amerikanska kongressen i mars 2010. De skyldigheter som följer av avtalet kan delas in i tre huvudsakliga delar. För Sveriges del är det fråga om skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut när det gäller identifiering av finansiella konton som innehas av amerikanska personer, skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter till Skatteverket om de konton som identifierats och skyldigheter för Skatteverket att överföra information till den amerikanska federala skattemyndigheten.

I propositionen föreslås en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Ändringar föreslås även i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att genomföra de finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter om identifierade konton till Skatteverket. Vidare föreslås en ny lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Slutligen föreslås vissa följdändringar i inkomstskattelagen (1999:1229), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2015.

1

Prop. 2014/15:41

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		6
2	Lagtext	..............................................................................................	7
	2.1	Förslag till lag om identifiering av
		rapporteringspliktiga konton med anledning av
		FATCA-avtalet...................................................................	7

2.2 Förslag till lag om utbyte av upplysningar med

anledning av FATCA-avtalet ...........................................

38

2.3 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ......................................................................

40

2.4 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ......................................................................

41

2.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ................................................

42

2.6 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ......................................................................

43

2.7 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ......................................................................

44

2.8 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

		(2011:1244) ......................................................................	44
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		52
4	FATCA och den internationella utvecklingen avseende
	automatiskt informationsutbyte.......................................................		52
	4.1	Foreign Accounts Tax Compliance Act (FATCA)...........	52

4.2 Avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell

	efterlevnad av skatteregler och för att genomföra
	FATCA.............................................................................	54
5 Allmänna utgångspunkter ...............................................................		55
5.1	Identifiering av konton .....................................................	56

5.2 De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om de identifierade

kontona .............................................................................

58

5.3 Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till

	den amerikanska federala skattemyndigheten, m.m. ........		61
6 Närmare om förslaget till genomförande av FATCA-avtalet..........			66
6.1	Bilaga I Skyldigheter att vidta åtgärder för
	kundkännedom för att identifiera och utbyta
	upplysningar om rapporteringspliktiga konton och
	om vissa betalningar till icke FATCA-deltagande
	finansiella institut .............................................................		66
	6.1.1	Avsnitt I Allmänt.............................................	67
	6.1.2	Avsnitt II Befintliga konton som innehas
		av fysiska personer ..........................................	72

2

	6.1.3	Avsnitt III Nya konton som innehas av	Prop. 2014/15:41
		fysiska personer ..............................................	78
	6.1.4	Avsnitt IV Befintliga konton som innehas
		av enheter och identifiering av icke
		FATCA-deltagande finansiella institut ...........	81
	6.1.5	Avsnitt V Nya konton som innehas av
		enheter ............................................................	84
	6.1.6	Avsnitt VI Särskilda regler och
		definitioner .....................................................	87
	6.1.7	Befintliga konton får granskas som om de
		är nya konton och vissa nya konton får
		granskas som om de är befintliga konton .......	96
6.2	Huvuddelen av avtalet .....................................................		99
	6.2.1	Artikel 1 Definitioner .....................................	99
	6.2.2	Artikel 2 Skyldigheter att inhämta och
		utbyta information avseende konton som
		medför rapporteringsskyldighet....................	105
	6.2.3	Artikel 3 Förfarande för utbyte av
		information ...................................................	115
	6.2.4	Artikel 4 Tillämpning av FATCA i
		förhållande till svenska finansiella institut ...	118
	6.2.5	Artikel 5 Underrättelser m.m. .......................	121
	6.2.6	Artikel 6 Ömsesidigt åtagande att fortsätta
		förstärka och förbättra informationsutbyte
		och transparens .............................................	123
	6.2.7	Artikel 7 Konsekvent tillämpning av
		FATCA för avtalsparter................................	125
	6.2.8	Artikel 8 Samråd och ändringar....................	125
	6.2.9	Artikel 9 Bilagor...........................................	126
	6.2.10	Artikel 10 Avtalets giltighetstid....................	126

6.3 Bilaga II Icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut, undantagna faktiska innehavare och

	undantag från definitionen av finansiellt konto .............		126
	6.3.1	Avsnitt I Undantagna faktiska innehavare
		som inte är fonder .........................................	127
	6.3.2	Avsnitt II Fonder som uppfyller kraven
		för undantagna faktiska innehavare ..............	128
	6.3.3	Avsnitt III Små eller snävt inriktade
		finansiella institut som uppfyller kraven
		för finansiella institut som bedöms följa
		FATCA-reglerna...........................................	131
	6.3.4	Avsnitt IV Investeringsenheter som
		uppfyller kraven för att vara finansiella
		institut som bedöms följa FATCA-
		reglerna samt andra specialregler .................	136
	6.3.5	Avsnitt V Konton som inte är finansiella
		konton139
	6.3.6	Avsnitt VI Definitioner.................................	142
6.4	Samförståndsförklaring .................................................		143
6.5	Ytterligare föreskrifter ...................................................		144

3

Prop. 2014/15:41 7	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................		145
	7.1	Bestämmelser om identifiering av konton och icke
		FATCA-deltagande finansiella institut...........................	145
	7.2	Utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-
		avtalet .............................................................................	146
	7.3	Ändring i inkomstskattelagen.........................................	147
	7.4	Ändring i offentlighets- och sekretesslagen ...................	148
	7.5	Ändring i försäkringsrörelselagen ..................................	148
	7.6	Ändring i skatteförfarandelagen .....................................	149
8	Konsekvenser ................................................................................		152
	8.1	Överväganden om andra alternativ.................................	152
	8.2	Konsekvenser för de offentliga finanserna .....................	152
	8.3	Konsekvenser för enskilda och företag ..........................	153
	8.4	Konsekvenser för Skatteverket och de allmänna
		förvaltningsdomstolarna .................................................	156
9	Författningskommentar .................................................................		157
	9.1	Förslaget till lag om identifiering av
		rapporteringspliktiga konton med anledning av
		FATCA-avtalet...............................................................	157
	9.2	Förslaget till lag om utbyte av upplysningar med
		anledning av FATCA-avtalet .........................................	193
	9.3	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
		(1999:1229) ....................................................................	195
	9.4	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
		(1999:1229) ....................................................................	196
	9.5	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ..............................................	196
	9.6	Förslaget till lag om ändring i
		försäkringsrörelselagen (2010:2043)..............................	197
	9.7	Förslaget till lag om ändring i
		försäkringsrörelselagen (2010:2043)..............................	198
	9.8	Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ....................................................................	198
Bilaga 1		AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT
		OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF
		THE UNITED STATES OF AMERICA TO
		IMPROVE INTERNATIONAL TAX
		COMPLIANCE AND TO IMPLEMENT FATCA ........	206
Bilaga 2		Avtal mellan Sveriges regering och Amerikas
		förenta staters regering för att förbättra internationell
		efterlevnad av skatteregler och för att genomföra	273
		FATCA...........................................................................
Bilaga 3		Promemorians lagförslag................................................	344
Bilaga 4		Förteckning över remissinstanser ...................................	381
Bilaga 5		Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	382
Bilaga 6		Lagrådets yttrande ..........................................................	426

4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december	Prop. 2014/15:41
2014 ....................................................................................	435

5

Prop. 2014/15:41

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, FATCA-avtalet (avsnitt 4.2),

dels antar regeringens förslag till

1. lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

2. lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet,

3. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

8. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

6

2

Lagtext

Prop. 2014/15:41

2.1 Förslag till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller för sådan identifiering av konton som finansiella institut ska göra, och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA- avtalet).

Lagen gäller också för sådan identifiering av icke-deltagande finansiella institut (icke FATCA-deltagande finansiella institut) och sådant tillhandahållande av information om betalningar till icke FATCA- deltagande finansiella institut som avses i FATCA-avtalet.

2 § I denna lag finns

– definitioner och förklaringar (2 kap. och 3 kap. 4–20 §§),

– bestämmelser om undantagna finansiella institut, faktiska innehavare och konton (3 kap. 1–3 §§),

– bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer (4 kap.),

– bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer (5 kap.),

– bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter (6 kap. 1–6 och 9 §§),

– bestämmelser om identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut och tillhandahållande av information om betalningar till sådana (6 kap. 7 och 8 §§),

– bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter (7 kap.), och

– övriga bestämmelser (8 kap.).

2 kap. Definitioner och förklaringar

Var finns definitioner och förklaringar?

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i 3 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§ amerikansk person i 21 §

amerikanskt territorium i 21 §

7

Prop. 2014/15:41	andel i eget kapital i 21 §
	befintligt konto i 21 §
	behörig förmedlare i 21 §
	bred pensionsfond i 3 kap. 6 §
	deltagande finansiellt institut i 5 §
	depåkonto i 11 §
	dotterföretag i 21 §
	enhet i 21 §
	etablerad värdepappersmarknad i 13 §
	FATCA i 21 §
	finansiellt institut i 6–10 §§
	finansiellt institut med endast lågvärdekonton i 3 kap. 10 §
	finansiellt institut med lokalt kundunderlag i 3 kap. 8 §
	finansiellt konto i 11 §
	föremål för regelmässig handel i 12 §
	försäkringsavtal i 21 §
	försäkringsavtal med kontantvärde i 21 §
	hemvist i USA i 14 §
	icke FATCA-deltagande finansiellt institut i 21 §
	inlåningskonto i 11 §
	internationell organisation i 3 kap. 5 §
	investeringsenhet i 9 §
	investeringsansvarig i 3 kap. 15 §
	investeringsrådgivare i 3 kap. 14 §
	investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare i
	3 kap. 7 §
	kontantvärde i 15 §
	kontohavare i 16 §
	konto som innehas av dödsbo i 3 kap. 17 §
	kvalificerad utfärdare av kreditkort i 3 kap. 11 §
	kvalificerat kreditkortskonto i 3 kap. 20 §
	källskatteinnehållande enhet i 21 §
	källskattepliktig betalning med amerikansk källa i 21 §
	livränteavtal i 21 §
	lokal bank i 3 kap. 9 §
	myndighetsenhet i 3 kap. 4 §
	nytt konto i 21 §
	närstående enhet i 17 §
	partnerjurisdiktion i 21 §
	partnerjurisdiktionskonto i 3 kap. 19 §
	passiv icke-finansiell enhet i 21 §
	person med bestämmande inflytande i 18 §
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut i 19 §
	rapporteringspliktigt konto i 21 §
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1 i 20 §
	specificerad amerikansk person i 21 §
	spärrat konto i 3 kap. 18 §
	uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets i 3 kap.
	13 §
	uppdragsgivande investeringsenhet i 3 kap. 12 §
8	uppdragsgivande kontrollerat bolag i 3 kap. 12 §

viss temporär dödsfallsförsäkring i 3 kap. 16 §

Prop. 2014/15:41

Aktiv icke-finansiell enhet

2 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses en enhet som inte har hemvist i USA, inte är ett finansiellt institut och

1. vars intäkter under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av intäkter från annan verksamhet än rörelse och vars tillgångar som innehades under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgjordes av tillgångar som genererar eller innehas

isyfte att generera sådana intäkter,

2. vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

3. som är närstående till en enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4. som har sitt säte i ett amerikanskt territorium och där samtliga personer med ägarintresse i enheten har sin faktiska hemvist i detta amerikanska territorium,

5. som är

a) en annan regering än USA:s regering,

b) ett politiskt förvaltningsområde under en sådan regering som avses i

a,

c) ett offentligt organ som utför uppgifter för en sådan regering som avses i a eller för ett sådant politiskt förvaltningsområde som avses i b,

d) en regering i ett amerikanskt territorium,

e) en internationell organisation,

f) en sedelutgivande centralbank som inte är amerikansk, eller

g) en enhet som ägs uteslutande av någon som avses i a–f,

6. vars verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande består i att

a) äga hela eller delar av det utestående innehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

b) att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag som avses i a,

7. som inte bedriver eller tidigare har bedrivit någon affärsverksamhet och som investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut samt har etablerats inom de senaste 24 månaderna,

8. som inte varit ett finansiellt institut under de senaste fem åren och som håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

9. som huvudsakligen ägnar sig åt finansiering eller hedging- transaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut, och som inte tillhandahåller försäkrings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, under förutsättning att den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

En enhet ska dock inte anses vara en aktiv icke-finansiell enhet enligt

första stycket 6 om den fungerar som eller utger sig för att vara någon

9

Prop. 2014/15:41

10

form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

3 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även en enhet

1. som har etablerats och är verksam i den jurisdiktion där den har sin hemvist och

a) som har etablerats och är verksam uteslutande för ändamål som avser religion, välgörenhet, vetenskap, konstnärlighet, kultur, idrott eller utbildning, eller

b) som är en yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetstagarorganisation, jord- eller trädgårdsbruksorganisation, medborgarorganisation eller en organisation som uteslutande verkar för att främja social välfärd,

2. som är befriad från inkomstskatt i den jurisdiktion där den har sin hemvist,

3. som inte har några ägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller enhetens intäkter eller tillgångar,

4. vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund inte tillåter att några av enhetens intäkter eller tillgångar delas ut till eller används till förmån för en privatperson eller en enhet som inte är en välgörenhetsenhet, utöver om detta sker som en följd av enhetens fullföljande av de ändamål som anges i 1 eller som betalning av skälig ersättning för utförda tjänster eller som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som enheten har förvärvat, och

5. vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund föreskriver att enhetens alla tillgångar vid dess likvidation eller upplösning tillfaller en myndighet eller en annan icke vinstdrivande organisation eller staten, regeringen eller ett politiskt förvaltningsområde under regeringen i enhetens hemvistjurisdiktion.

4 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även sådana stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

Med aktiv icke-finansiell enhet avses även en källskatteinnehållande enhet.

Deltagande finansiellt institut

5 § Med deltagande finansiellt institut avses ett finansiellt institut som har samtyckt till att uppfylla kraven i ett avtal mellan ett finansiellt institut och den amerikanska federala skattemyndigheten som anger hur det finansiella institutet ska agera för att det ska anses uppfylla kraven i relevanta bestämmelser i FATCA (FFI-avtal).

Med deltagande finansiellt institut avses även

1. ett finansiellt institut som beskrivs i ett mellanstatligt avtal enligt modell 2 och som har samtyckt till att uppfylla kraven i ett FFI-avtal, och

2. en sådan filial till ett rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt

institut som är behörig förmedlare om inte filialen är ett sådant rapporteringsskyldigt institut som avses i 20 §.

Med mellanstatligt avtal enligt modell 2 avses ett avtal som har träffats mellan USA eller det amerikanska finansministeriet och en icke- amerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering i syfte att underlätta genomförandet av FATCA genom att finansiella institut rapporterar in uppgifter direkt till den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med kraven i ett FFI-avtal, samtidigt som uppgifter även utbyts mellan en sådan icke-amerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering och den amerikanska federala skattemyndigheten.

Finansiellt institut

6 § Med finansiellt institut avses en enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §. Med finansiellt institut avses dock inte i något fall en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består

1. i att direkt eller indirekt äga hela eller delar av det utestående aktieinnehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut eller att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag, eller

2. av finansiering eller hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut men inte tillhandahållande av försäkrings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, om den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

Med finansiellt institut avses inte heller i något fall en enhet som är ett treasurycenter enligt definitionen av detta begrepp i relevanta amerikanska författningar i sin lydelse den 8 augusti 2014.

7 § En enhet är ett finansiellt institut om förvaring eller förvaltning av finansiella tillgångar för någon annans räkning utgör en så väsentlig del av verksamheten att de av enhetens intäkter som härrör från sådan förvaring eller förvaltning och därtill knutna finansiella tjänster motsvarar eller överstiger 20 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av

1. den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs, eller

2. den period som enheten har existerat.

8 § En enhet är ett finansiellt institut om den tar emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet.

9 § En enhet är ett finansiellt institut om den i sin näringsverksamhet, eller om den förvaltas av en annan enhet som i sin näringsverksamhet, bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

1. handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

2. individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

3. annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel

investeras, administreras eller förvaltas.

Prop. 2014/15:41

11

Prop. 2014/15:41 Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

10 § En enhet är ett finansiellt institut om den är ett sådant försäkringsföretag eller försäkringsföretags holdingbolag som tecknar eller är förpliktat att verkställa utbetalningar i enlighet med försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal.

Finansiellt konto

11 § Med finansiellt konto avses ett konto hos ett finansiellt institut som är

1. ett företags-, löne-, person-, spar-, kapital- eller girokonto eller konto som finns dokumenterat genom insättningsbevis, sparbevis, investerings- bevis, inlåningsbevis, eller annat liknande instrument som tillhandahålls av ett finansiellt institut inom ramen för dess regelmässiga verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet, samt belopp som förvaltas av ett försäkringsföretag och som i enlighet med ett avtal om garanterad investering eller liknande avtal är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (inlåningskonto),

2. ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som förs till förmån för någon annan person och innehåller ett finansiellt instrument eller investeringsavtal, såsom aktie eller annan andel i ett företag, skuldebrev, obligation, lånebevis eller annat skuldbevis, kreditswap, swap baserad på icke-finansiellt index, fiktivkapitalkontrakt, försäkrings- eller livränteavtal och option eller annat derivat (depåkonto),

3. en andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är ett finansiellt institut uteslutande på grund av att det är en sådan enhet som avses i 9 §, om andelen inte är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4. en andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är ett annat finansiellt institut än ett sådant som avses i 9 §, om

a) andelen inte är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

b) värdet av andelen i eget kapital eller skulder direkt eller indirekt huvudsakligen fastställs på grundval av tillgångar som ger upphov till källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa, och

c) typen av andel har valts i syfte att undvika att andelen är att anse som ett rapporteringspliktigt konto enligt denna lag, eller

5. ett försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som tecknas eller förvaltas av ett finansiellt institut.

Ett konto som avses i första stycket ska dock inte anses vara ett finansiellt konto vid tillämpning av denna lag om det är undantaget från rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap.

Föremål för regelmässig handel

12 § Med föremål för regelmässig handel avses att handeln med en andel fortgående har en omfattning som inte är oväsentlig.

Vid tillämpning av 11 § första stycket 3 och 4 ska en andel av eget

kapital eller skulder i ett finansiellt institut dock inte anses vara föremål

12

för regelmässig handel om innehavaren av andelen, bortsett från ett Prop. 2014/15:41 finansiellt institut som agerar i egenskap av förmedlare, är införd som

innehavare av andelen i det finansiella institutets register.

Etablerad värdepappersmarknad

13 § Med etablerad värdepappersmarknad avses en handelsplats som är officiellt erkänd och som övervakas av en offentlig myndighet där handelsplatsen är belägen och som har ett inte oväsentligt årligt värde på de andelar som handlas på handelsplatsen.

Hemvist i USA

14 § Med hemvist i USA avses skattskyldighet i USA enligt USA:s lagstiftning, på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet. Begreppet omfattar inte skattskyldighet i USA endast för inkomst från källa i USA eller endast för inkomst som är hänförlig till ett fast driftställe i USA.

Kontantvärde

15 § Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp som en försäkringstagare har rätt att få vid återköp eller uppsägning av ett försäkringsavtal, utan avdrag för avgifter för återköp eller pantsättning, eller

2. det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1. en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkrings- förmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

2. en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livförsäkringsavtal, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag, eller

3. en återbäring till försäkringstagaren på grundval av det försäkringstekniska utfallet för avtalet eller gruppen i fråga.

Kontohavare
16 § Med	kontohavare	avses	den person som har	registrerats	eller
identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.
Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller
ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till
kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte
finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att
ändra förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som
försäkringstagare och varje person med förvärvade rättigheter till
utbetalning	i enlighet	med	avtalet anses som	kontohavare.	När	13

Prop. 2014/15:41 utbetalningar börjar göras från ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett finansiellt institut eller som är ett finansiellt institut etablerat eller registrerat i ett amerikanskt territorium förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för annan person eller för annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

Närstående enhet

17 § Med närstående enhet avses en enhet som kontrollerar den andra enheten, kontrolleras av den andra enheten eller står under gemensam kontroll med den andra enheten. Med kontroll avses här direkt eller indirekt innehav av mer än 50 procent av rösterna eller värdet i en enhet.

Person med bestämmande inflytande

18 § Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmåns- tagarkretsen och varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF).

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

19 § Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut avses ett svenskt finansiellt institut som inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap.

Det är fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond och förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en specialfond som är rapporteringsskyldiga finansiella institut i stället för värdepappersfonden eller specialfonden, om det annars vid tillämpning av första stycket skulle ha varit värdepappersfonden eller specialfonden som är rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Vid tillämpning av 22 a kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos värdepappersfonden, och AIF- förvaltaren som förvaltar en specialfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos specialfonden.

Vid tillämpning av första eller andra stycket ska ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige anses vara ett svenskt finansiellt institut. Ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion ska dock inte anses vara ett svenskt finansiellt institut.

14

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1

20 § Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1 avses ett icke-amerikanskt finansiellt institut med avseende på vilket en icke- amerikansk regering eller ett organ underordnat en sådan regering samtycker till att inhämta och utbyta uppgifter i enlighet med ett mellanstatligt avtal enligt modell 1. Ett finansiellt institut som behandlas som ett icke-deltagande finansiellt institut enligt ett sådant modell 1-avtal ska dock inte anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1.

Med mellanstatligt avtal enligt modell 1 avses ett avtal mellan USA eller det amerikanska finansministeriet och en icke-amerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering som träffats i syfte att genomföra FATCA genom att finansiella institut rapporterar in uppgifter till en sådan icke-amerikansk regering eller organ underordnat en sådan regering, varefter de inrapporterade uppgifterna ska vara föremål för ett automatiskt utbyte med den amerikanska federala skattemyndigheten.

Andra definitioner

21 § I denna lag avses med amerikansk person: en

1. amerikansk medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA,

2. i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller ett aktiebolag, registrerat i USA eller i enlighet med amerikansk federal eller delstatlig lagstiftning, eller

3. trust, om

a) en domstol i USA har behörighet att besluta eller döma i väsentligen alla frågor som rör trustens administration, och

b) en eller flera amerikanska personer eller ett dödsbo efter en avliden amerikansk fysisk person har behörighet att kontrollera alla väsentliga beslut i trusten,

amerikanskt territorium: Amerikanska Samoa, Samväldet Nordmarianerna, Territoriet Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna,

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnades den 30 juni 2014 eller tidigare,

behörig förmedlare: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som sådan behörig förmedlare som benämns Qualified Intermediary,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust,

Prop. 2014/15:41

15

Prop. 2014/15:41 FATCA: avsnitt 1471–1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och U.S. Treasury Regulations till avsnitt 1471–1474 i USA:s Internal Revenue Code,

försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

icke FATCA-deltagande finansiellt institut: ett finansiellt institut som identifierats som ett sådant enligt 6 kap. 8 §,

källskatteinnehållande enhet: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller källskatteinnehållande trust,

källskattepliktig betalning med amerikansk källa: betalning av ränta, utdelning, hyra, lön, arvode, premie, livränta, vederlag, ersättning och annan fastställd eller fastställbar årlig eller periodisk avkastning, vinst och inkomst, om betalningen härrör från en källa i USA,

livränteavtal: ett avtal

a) enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller

b) som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnas den 1 juli 2014 eller senare,

partnerjurisdiktion: en stat eller jurisdiktion med vilken USA har ett gällande avtal för att underlätta genomförandet av FATCA,

passiv icke-finansiell enhet: en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet,

rapporteringspliktigt konto: ett finansiellt konto som har identifierats som ett sådant enligt bestämmelserna i 4–8 kap., om det inte innehas uteslutande av en eller flera personer som är undantagna faktiska innehavare enligt 3 kap.,

specificerad amerikansk person: en amerikansk person som inte är undantagen från begreppet specificerad amerikansk person enligt artikel

1.1 ff i FATCA-avtalet i den ursprungliga lydelsen.

Betydelsen av vissa termer och uttryck

22 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i inkomstskattelagen (1999:1229), om inte något annat anges.

16

3 kap. Undantagna finansiella institut, faktiska innehavare och konton

Undantag från rapporteringsskyldighet respektive rapporteringsplikt

1 § Följande enheter är undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1. Sveriges riksbank,

2. myndighetsenheter,

3. internationella organisationer,

4. breda pensionsfonder,

5. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., och

6. investeringsenheter som ägs helt av undantagna faktiska innehavare. Enheter som avses i första stycket 1–3 ska dock inte vara undantagna

faktiska innehavare eller undantagna från rapporteringsskyldighet i den del deras verksamhet är sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av sådana finansiella institut som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §.

2 § Följande finansiella institut är undantagna från rapporterings- skyldighet:

1. finansiella institut med lokalt kundunderlag,

2. lokala banker,

3. finansiella institut med endast lågvärdekonton,

4. kvalificerade utfärdare av kreditkort,

5. vinstandelsstiftelser,

6. uppdragsgivande investeringsenheter,

7. uppdragsgivande kontrollerade bolag,

8. uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets,

9. investeringsrådgivare, och

10. investeringsansvariga.

3 § Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1. pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229) och som tecknas och förvaltas i Sverige, om premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige,

2. viss temporär dödsfallsförsäkring,

3. konto som innehas av dödsbo,

4. spärrat konto,

5. partnerjurisdiktionskonto, och

6. kvalificerat kreditkortskonto.

Definitioner och förklaringar

4 § Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.

Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens

Prop. 2014/15:41

17

Prop. 2014/15:41 nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.

Med kontrollerad enhet avses enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och

1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,

2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och

3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.

Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.

5 § Med internationell organisation avses en mellanstatlig eller överstatlig organisation

1. som har bildats enligt en överenskommelse mellan huvudsakligen andra stater eller jurisdiktioner än USA,

2. som har en gällande överenskommelse om immunitet och privilegier med Sverige, och

3. vars inkomster inte gynnar privatpersoner.

Med internationell organisation avses även en institution eller ett organ som ägs helt av en internationell organisation enligt första stycket.

6 § Med bred pensionsfond avses en fond som etablerats i Sverige för att tillhandahålla ålderspension eller ersättning vid nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda, eller till förmånstagare som angetts av sådana anställda, hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, om fonden

1. inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2. regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3. uppfyller minst ett av följande krav:

	a) Den är generellt undantagen från beskattning i Sverige av
	investeringsinkomst enligt svensk lagstiftning på grund av fondens status
	som pensionsordning eller ordning för andra pensionsförmåner.
	b) Minst 50 procent av avsättningarna	till	fonden,	bortsett	från
	överföringar av tillgångar från andra undantagna pensionsfonder eller
	från sådana pensionsförsäkringar som avses i 3		§ 1, kommer från den
	finansierande arbetsgivaren.
	c) Utbetalningar eller uttag från fonden	som	inte är	förenade	med
18	kostnader, bortsett från överföringar av tillgångar till andra undantagna

pensionsfonder eller till sådana pensionsförsäkringar som avses i 3 § 1, Prop. 2014/15:41 medges endast vid specificerade händelser i samband med pensionering,

nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall.

d) Avsättningar, med undantag för tillåtna kompen- sationsinbetalningar, som arbetstagare gör till fonden begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst eller får inte överstiga 50 000 US-dollar per år.

7 § Med investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare avses en enhet som är ett finansiellt institut endast på grund av att den är en sådan enhet som avses i 2 kap. 9 §, om

1. varje direkt ägare av andel i eget kapital i enheten är en undantagen faktisk innehavare, och

2. varje direkt fordringsägare avseende skulder i enheten är ett sådant finansiellt institut som avses i 2 kap. 8 § eller en undantagen faktisk innehavare.

8 § Med finansiellt institut med lokalt kundunderlag avses ett finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det har

a) tillstånd av Finansinspektionen att bedriva verksamhet eller förvaltas av någon som har sådant tillstånd,

b) beviljats undantag från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster, eller

c) registrerats hos Finansinspektionen enligt 7 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

2. Det har inte något fast driftställe utanför Sverige.

3. Det marknadsför sig inte till kunder eller kontohavare utanför Sverige.

4. Minst 98 procent av värdet på de finansiella konton som förs av institutet ska innehas av personer med hemvist i Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

5. Det hade senast den 1 juli 2014 infört riktlinjer och förfaranden för att

a) förhindra att det tillhandahåller finansiella konton till ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, och

b) kontrollera om det öppnar eller håller ett finansiellt konto för en specificerad amerikansk person som inte har sin hemvist i Sverige eller för en passiv icke-finansiell enhet vars personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA och inte samtidigt har hemvist i Sverige.

6. Dess riktlinjer och förfaranden som avses i 5 anger att om det fastställts att ett sådant finansiellt konto innehas av en specificerad amerikansk person som inte har sin hemvist i Sverige eller av en passiv icke-finansiell enhet vars personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA och inte samtidigt har hemvist i Sverige, ska det finansiella institutet rapportera ett sådant finansiellt konto som om det finansiella institutet vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut och registrera sig i enlighet med 8 kap. 2 § eller stänga det finansiella kontot.

19

Prop. 2014/15:41 7. Det granskar befintliga konton som innehas av en fysisk person som inte har sin hemvist i Sverige eller av en enhet, i enlighet med de förfaranden i 4–8 kap. som gäller för befintliga konton för att identifiera eventuella amerikanska rapporteringspliktiga konton eller finansiella konton som förs av ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, och rapporterar sådant finansiellt konto som om det finansiella institutet vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut, eller stänger det finansiella kontot.

8. Varje sådan till det finansiella institutet närstående enhet som är ett finansiellt institut ska vara etablerad eller registrerad i Sverige och uppfylla kraven i denna paragraf, utom när det gäller närstående enheter som är pensionsstiftelser.

9. Det har inte riktlinjer eller förfaranden som diskriminerar mot finansiella konton som öppnas eller förs för fysiska personer som är specificerade amerikanska personer med hemvist i Sverige.

Vid tillämpning av första stycket 2 avses med fast driftställe inte en sådan plats som inte marknadsförs till allmänheten och från vilken det finansiella institutet endast bedriver administrativa stödfunktioner.

Vid tillämpning av första stycket 3 ska ett finansiellt institut inte anses marknadsföra sig till kunder eller kontohavare utanför Sverige endast på grund av att det finansiella institutet

1. har en webbplats, om det på webbplatsen inte specifikt anges att det finansiella institutet tillhandahåller finansiella konton eller tjänster till kunder som inte har hemvist i Sverige och det finansiella institutet inte på annat sätt är inriktat på eller marknadsför sig till amerikanska kunder eller kontohavare, eller

2. annonserar i tryckta medier eller via radio- eller tv-kanal som distribueras eller sänds huvudsakligen inom Sverige men som tillfälligtvis distribueras eller sänds även i andra länder, om det i marknadsföringen inte specifikt anges att det finansiella institutet tillhandahåller finansiella konton eller tjänster till kunder som inte har hemvist i Sverige och det finansiella institutet inte på annat sätt är inriktat på eller marknadsför sig till amerikanska kunder eller kontohavare.

9 § Med lokal bank avses ett finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det har tillstånd att bedriva bankrörelse eller finansieringsrörelse och bedriver uteslutande sådan verksamhet.

2. Dess affärsverksamhet består huvudsakligen i att ta emot insättningar från och bevilja lån till icke närstående privatkunder.

3. Det uppfyller kraven i 8 § första stycket 2 och 3 samt andra och tredje styckena och det är inte möjligt att öppna ett finansiellt konto via webbplatsen.

4. Dess tillgångar överstiger inte 175 miljoner US-dollar i balansräkningen och det finansiella institutet och eventuella närstående enheter tillsammans har inte mer än 500 miljoner US-dollar i tillgångar totalt sett i sin konsoliderade eller kombinerade balansräkning.

5. Samtliga närstående enheter är etablerade eller registrerade i Sverige och samtliga andra närstående finansiella institut än pensionsstiftelser

20

och finansiella institut med endast lågvärdekonton uppfyller kraven i Prop. 2014/15:41 denna paragraf.

10 § Med finansiellt institut med endast lågvärdekonton avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det är inte ett sådant finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 §.

2. Inget av de finansiella konton som förs av det finansiella institutet eller någon närstående enhet har ett saldo eller värde som överstiger 50 000 US-dollar.

3. Dess tillgångar överstiger inte 50 miljoner US-dollar i balansräkningen och det finansiella institutet och eventuella närstående enheter tillsammans har inte mer än 50 miljoner US-dollar i tillgångar totalt sett i sin konsoliderade eller kombinerade balansräkning.

11 § Med kvalificerad utfärdare av kreditkort avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det är ett finansiellt institut endast på grund av att det utfärdar kreditkort där insättningar endast accepteras när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden.

2. Det från och med den 1 juli 2014 har infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger 50 000 US- dollar eller säkerställer att kundinsättningar som överstiger 50 000 US- dollar återbetalas till kunden inom 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av returnerade varor ska omfattas.

12 § Med uppdragsgivande investeringsenhet avses en enhet som

1. är ett finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 §,

2. etablerats i Sverige och inte är en behörig förmedlare eller en källskatteinnehållande enhet, och

3. en annan enhet har träffat en överenskommelse med om att agera som uppdragstagande enhet för det finansiella institutet.

Med uppdragsgivande kontrollerat bolag avses ett finansiellt institut som

1. etablerats i enlighet med svensk lagstiftning och inte är en behörig förmedlare eller en källskatteinnehållande enhet,

2. ägs helt, direkt eller indirekt, av ett rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som samtycker till att agera som uppdragstagande enhet för det uppdragsgivande kontrollerade bolaget eller uppdrar åt ett närstående bolag att agera som uppdragstagande enhet för det uppdragsgivande kontrollerade bolaget, och

3. har ett gemensamt elektroniskt kontosystem med den uppdragstagande enheten som gör att den uppdragstagande enheten kan identifiera det finansiella institutets alla kontohavare och betalningsmottagare och ha tillgång till alla konto- och kunduppgifter som det finansiella institutet har registrerade, inklusive kund- identifieringsuppgifter, kunddokumentation, kontosaldon och samtliga

betalningar som gjorts till kontohavare eller betalningsmottagare.

21

Prop. 2014/15:41 Vid tillämpning av första och andra styckena avses med den uppdragstagande enheten en enhet som

1. har behörighet att på det finansiella institutets vägnar vidta åtgärder så att gällande krav om registrering på den amerikanska federala skattemyndighetens webbplats för FATCA-registrering uppfylls,

2. har registrerat sig som uppdragstagande enhet hos den amerikanska federala skattemyndigheten på dess webbplats för FATCA-registrering,

3. när den identifierar ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto hos det finansiella institutet, registrerar det finansiella institutet som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten senast den 31 december 2015 eller senast 90 dagar efter att ett sådant amerikanskt rapporteringspliktigt konto först identifierades,

4. samtycker till att på det finansiella institutets vägnar uppfylla alla krav när det gäller åtgärder för kundkännedom, innehållande av skatt, rapportering och annat som det finansiella institutet skulle ha ålagts att uppfylla om det vore ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut,

5. identifierar det finansiella institutet och anger det finansiella institutets identifieringsnummer i samband med all rapportering som görs på det finansiella institutets vägnar, och

6. inte har fått sin status som uppdragstagande enhet upphävd.

	13 § Med uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets
	avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:
	1. Det är ett finansiellt institut endast på grund av att det är en sådan
	enhet som avses i 2 kap. 9 § och inte är en behörig förmedlare eller en
	källskatteinnehållande enhet.
	2. Den uppdragstagande enheten är ett
	a) rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut,
	b) rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1, eller
	c) deltagande finansiellt institut.
	3. Den uppdragstagande enheten har behörighet att agera på det
	finansiella institutets vägnar.
	4. Den uppdragstagande enheten samtycker till att på det finansiella
	institutets vägnar uppfylla alla krav när det gäller åtgärder för
	kundkännedom, innehållande av skatt, rapportering och annat som det
	finansiella institutet skulle ha ålagts att uppfylla om det vore ett
	rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut.
	5. Det finansiella institutet utger sig inte för att vara en
	investeringsenhet för icke närstående parter.
	6. Högst 20 fysiska personer äger samtliga andelar i skulder och eget
	kapital i det finansiella institutet när följande andelar inte beaktas:
	a) andelar i eget kapital eller skulder som ägs av deltagande finansiella
	institut och finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna, och
	b) andelar i eget kapital som ägs av en enhet om den enheten äger
	samtliga andelar i eget kapital och själv är ett uppdragsgivande
	investeringsbolag med begränsad ägarkrets med tillämpning av denna
	paragraf.
	7. Den uppdragstagande enheten
	a) har registrerat sig som uppdragstagande enhet hos den amerikanska
22	federala skattemyndigheten på webbplatsen för FATCA-registrering,

b) samtycker till att på det finansiella institutets vägnar uppfylla alla Prop. 2014/15:41 krav när det gäller åtgärder för kundkännedom, innehållande av skatt,

rapportering och annat som det finansiella institutet skulle ha varit skyldigt att uppfylla om det vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut, och i sex år sparar dokumentation som inhämtats med avseende på det finansiella institutet,

c) identifierar det finansiella institutet i samband med all rapportering som görs på det finansiella institutets vägnar, och

d) har inte fått sin status som uppdragstagande enhet upphävd.

14 § Med investeringsrådgivare avses ett i Sverige etablerat finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 § och som är ett finansiellt institut endast på grund av att det erbjuder investeringsrådgivning till kund och agerar för sådan kunds räkning.

15 § Med investeringsansvarig avses ett i Sverige etablerat finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 § och som är ett finansiellt institut endast på grund av att det hanterar portföljer för kund och agerar på sådan kunds vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera medel som i kundens namn sätts in hos ett finansiellt institut som inte är ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut.

16 § Med viss temporär dödsfallsförsäkring avses ett dödsfalls- försäkringsavtal, om

1. försäkringstiden går ut innan den försäkrade har fyllt 90 år,

2. premier betalas minst en gång om året med ett belopp som inte minskar över tid under perioden fram till den första av följande händelser:

a) avtalet upphör, eller

b) den försäkrade fyller 90 år,

3. avtalet inte har något avtalsvärde som en person kan få tillgång till genom uttag, lån eller på annat sätt utan att avtalet sägs upp,

4. andra belopp än dödsfallsförmånen som ska betalas ut vid avtalets annullering eller utgång inte överstiger de sammanlagda premier som betalats in under avtalstiden minskat med dödsfalls-, sjukdoms- och omkostnadsersättning, oavsett om sådana faktiskt uppkommit eller inte, för den eller de perioder som avtalet löpt och minskat med eventuella belopp som betalats ut innan avtalet annullerats eller löpt ut, och

5. avtalet inte innehas av person som förvärvat avtalet i värdeskapande syfte.

17 § Med konto som innehas av dödsbo avses ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett dödsbo, om kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot.

18 § Med spärrat konto avses ett konto som skapats i samband med
1. domstols beslut eller dom,
2. försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, om
a) kontomedlen utgörs uteslutande av förskottsbetalning, handpenning,
deposition som säkerhet för prestation med direkt koppling till
transaktionen eller liknande betalning eller av finansiella tillgångar som	23

Prop. 2014/15:41 satts in på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av egendomen,

b) kontot har öppnats och används uteslutande för att säkerställa att

– köparen uppfyller sina skyldigheter när det gäller att betala köpeskilling för egendomen,

– säljaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller att stå för eventuella ansvarsförpliktelser, eller

– uthyraren eller hyrestagaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller att betala eventuell ersättning för skador på den hyrda egendomen i enlighet med vad som avtalats i hyreskontraktet,

c) tillgångarna på kontot, inklusive de inkomster som de genererar, kommer att utbetalas eller på annat sätt fördelas till förmån för köparen, säljaren eller uthyraren eller för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter, när egendomen säljs, byts eller överlåts eller när avtalet upphör att gälla,

d) kontot inte är ett marginalkonto eller liknande konto som öppnats i samband med att en finansiell tillgång säljs eller byts, och

e) kontot inte är knutet till ett kreditkortskonto,

3. skyldighet för ett finansiellt institut som erbjuder ett lån med fast egendom som säkerhet att sätta av en del av betalningen uteslutande i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter som rör den fasta egendomen kan betalas vid ett senare tillfälle, eller

4. ett finansiellt instituts skyldighet att underlätta att skatter kan betalas vid ett senare tillfälle.

19 § Med partnerjurisdiktionskonto avses ett konto som förs i Sverige och som inte omfattas av definitionen för ett finansiellt konto i enlighet med ett avtal mellan USA och annan partnerjurisdiktion för att underlätta genomförandet av FATCA, om kontot är underställt samma krav och tillsyn enligt sådan annan partnerjurisdiktions lagstiftning som om kontot hade etablerats i den partnerjurisdiktionen och förts av ett finansiellt institut i den partnerjurisdiktionen.

20 § Med kvalificerat kreditkortskonto avses ett konto som är kopplat till ett kreditkort, om

1. insättningar på kontot endast accepteras när kontohavaren gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden, och

2. kreditkortsutfärdaren från och med den 1 juli 2014 har infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar eller säkerställer att kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar återbetalas till kunden inom 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av returnerade varor ska omfattas.

24

4 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som	Prop. 2014/15:41
innehas av fysiska personer

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till 1 000 000

US-dollar eller mindre (lågvärdekonton)

1	§ När det gäller befintliga konton vars saldo eller värde uppgick till
1	000 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014, ska ett

rapporteringsskyldigt finansiellt institut granska den information som finns i dess elektroniskt sökbara databaser. Om inte annat följer av 5 § är ett sådant konto ett rapporteringspliktigt konto om det vid granskningen framkommer

1. att kontohavaren har hemvist eller är medborgare i USA,

2. uppgifter som otvivelaktigt tyder på att kontohavaren föddes i USA,

3. att kontohavaren har en aktuell post- eller bostadsadress i USA,

4. att kontohavaren har ett aktuellt amerikanskt telefonnummer,

5. att det finns en stående instruktion att överföra medel från kontot till ett konto i USA,

6. att det finns en giltig fullmakt eller underteckningsrätt för en person som har en adress i USA avseende kontot, eller

7. att den enda adress som det finansiella institutet har registrerad för kontohavaren är en c/o- eller poste restante-adress i USA.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha processer och rutiner för att upptäcka om och när sådana omständigheter som anges i första stycket tillkommer i de elektroniskt sökbara databaserna. Om sådana omständigheter tillkommer med avseende på ett konto efter att granskningen enligt första stycket har genomförts, ska kontot om annat inte följer av 5 § anses vara ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår under vilket detta inträffar.

Ett rapporteringspliktigt konto enligt bestämmelserna i första eller andra stycket och 5 § ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer.

2 § Granskningen enligt 1 § behöver inte omfatta

1. konton vars saldo eller värde uppgick till 50 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014,

2. försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal

a) om dess saldo eller värde uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014, eller

b) om det finns legala hinder mot att sådana avtal säljs till personer som har hemvist i USA, eller

3. inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och vars saldo eller värde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre.

Ett konto som avses i första stycket 1 och 2 a ska dock granskas enligt 3–6 och 8 §§ om dess saldo eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.

Konton som vid tillämpningen av första och andra styckena inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1 § och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella

25

Prop. 2014/15:41

26

institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar (högvärdekonton)

3 § Även när det gäller befintliga konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår, ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut genomföra granskning enligt 1 § första stycket och 2 §.

Vid tillämpning av 1 § första stycket avseende ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014, ska kontot, om inte annat följer av 5 §, anses vara rapporteringspliktigt om det framkommer att den enda adress som det finansiella institutet har registrerad för kontohavaren är en c/o- eller poste restante-adress.

4 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvud- kundregister, när det gäller granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.

Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:

1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 § med avseende på kontot,

2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,

3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan lagstiftning,

4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt,

och

5. gällande stående instruktioner att överföra medel.

Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en gång för varje konto.

5 § Om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket har framkommit vid granskning enligt 1–4 §§, ska ett konto dock anses vara ett rapporteringspliktigt konto endast om

1. den omständighet som framkommit är en uppgift som otvivelaktigt tyder på att kontohavaren föddes i USA och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA,

b) dokumentation om ett pass som inte är amerikanskt eller en annan

identifikationshandling som utfärdats av en myndighet, som visar

kontohavarens medborgarskap eller nationalitet i ett annat land än USA, Prop. 2014/15:41 och

c) en kopia av kontohavarens intyg om att denne har upphört att vara amerikansk medborgare,

2. den omständighet som framkommit är en gällande post- eller bostadsadress i USA eller ett eller flera amerikanska telefonnummer som är de enda telefonnummer som är kopplade till kontot och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, och

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens icke- amerikanska status,

3. den omständighet som framkommit är en stående instruktion att överföra medel till ett konto i USA och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, eller

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens icke- amerikanska status, eller

4. den omständighet som framkommit är att det finns en giltig fullmakt eller underteckningsrätt för en person som har en adress i USA, att kontohavaren har en c/o- eller poste restante-adress som enda adress som fastställts för kontohavaren eller att kontohavaren har ett eller flera amerikanska telefonnummer samtidigt som det finns ett eller flera andra telefonnummer kopplade till kontot och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, eller

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens icke- amerikanska status.

Vid tillämpning av första stycket är ett konto inte heller ett rapporteringspliktigt konto om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i stället för ett sådant intyg som avses i första stycket 1 c, har tillgång till eller inhämtar en rimlig förklaring av skälet till att kontohavaren inte har ett sådant intyg trots att han eller hon upphört att vara amerikansk medborgare eller varför han eller hon inte blev amerikansk medborgare vid födseln.

6 § Oavsett vad som sägs i 3–5 §§ ska ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person.

27

Prop. 2014/15:41 7 § Om ett konto efter att granskningen enligt 3–6 §§ har utförts blir ett rapporteringspliktigt konto enligt samma bestämmelser, ska det anses som ett sådant från och med det kalenderår då detta inträffar.

8 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som tidigare, i enlighet med ett avtal mellan det finansiella institutet och den amerikanska federala skattemyndigheten om institutets status som kvalificerad förmedlare eller källskatteinnehållande enhet, har inhämtat dokumentation från en kontohavare som fastställer om kontohavaren är medborgare eller har hemvist i USA eller inte, får förlita sig på den dokumentationen och är inte skyldigt att tillämpa 1–5 §§ med avseende på konton som innehas av den kontohavaren.

9 § Ett rapporteringspliktigt konto ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer.

5 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer

1 § I samband med att en fysisk person öppnar ett nytt konto hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska enheten inhämta ett intygande från den fysiska personen där han eller hon uppger de omständigheter som behövs för att avgöra om han eller hon har hemvist i USA.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

2 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har eller får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande från kontohavaren som inhämtats inte är tillförlitligt, ska enheten inhämta ett nytt intygande från honom eller henne och bedöma dettas tillförlitlighet.

3 § Ett konto är ett rapporteringspliktigt konto om ett intygande som begärts enligt 1, 2 eller 5 § inte kommer in eller visar att kontohavaren har hemvist i USA.

Ett konto är också ett rapporteringspliktigt konto om ett sådant nytt intygande som det finansiella institutet begärt enligt 2 § inte kommer in inom 90 dagar från en sådan begäran eller inte är tillförlitligt.

4 § Om ett konto blir rapporteringspliktigt efter att ett intygande inhämtats i enlighet med 1 § första stycket, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer.

28

5 § Granskningen enligt 1–3 §§ behöver inte omfatta

1. inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och vars saldo uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre, eller

2. försäkringsavtal vars kontantvärde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–3 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Om ett konto är ett sådant som i enlighet med andra stycket inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, men vars saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår uppgår till mer än 50 000 US-dollar, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inom 90 dagar från utgången av det kalenderåret inhämta ett sådant intygande som avses i 1 § och därefter tillämpa 2–4 §§ på kontot. Om ett sådant intygande inte kommer in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår då intygandet skulle ha kommit in.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestäm- melserna i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. 4 eller 9 § med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

6 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter och tillhandahållande av information om betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut

Rapporteringspliktiga konton

1 § Ett befintligt konto är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Ett befintligt konto är också ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande.

Prop. 2014/15:41

29

Prop. 2014/15:41 Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller

2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.

3 § För att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska kontohavaren anses vara ett finansiellt institut.

För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet.

4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US- dollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och

2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.

5 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter att granskningen enligt 1–4 §§ har genomförts får tillgång till ytterligare

information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande eller

30

annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte Prop. 2014/15:41 tillförlitlig, ska enheten på nytt genomföra granskningen enligt 1–4 §§.

Kontot är rapporteringspliktigt om det därefter fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig, eller om ett intygande som ska inhämtas vid den nya granskningen inte kommer in inom 90 dagar från det att det begärts.

Konton som inte behöver granskas

6 § Granskningen enligt 1–4 §§ behöver inte omfatta konton vars saldon eller värden uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Om saldot eller värdet på ett konto som avses i första stycket uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår, ska det dock granskas enligt 1–4 §§ inom sex månader från utgången av det kalenderåret och behandlas som ett rapporteringspliktigt konto om det identifieras som ett sådant.

Identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut och tillhandahållande av information om betalningar till sådana

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som betalar ut eller förmedlar en källskattepliktig betalning med amerikansk källa till ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, ska tillhandahålla den direkta betalaren av inkomsten den information som behövs för att källskatt ska kunna tas ut och rapportering ska kunna ske avseende betalningen.

Första stycket gäller dock inte ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ingått avtal med den amerikanska federala skatte- myndigheten om att agera som behörig förmedlare eller källskatte- innehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person och som i enlighet med avtalet har valt att innehålla skatt.

8 § Ett svenskt finansiellt institut eller ett institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion är ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut endast om det anses som ett sådant av den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med gällande avtal med USA för att underlätta genomförandet av FATCA.

Ett finansiellt institut ska anses vara ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om detta framgår av den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut eller av andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till.

Ett finansiellt institut som inte är ett svenskt eller amerikanskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en

31

Prop. 2014/15:41

32

annan partnerjurisdiktion, ska anses vara ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från det andra finansiella institutet om att det är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar, eller

2. när det är fråga om ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, kontrollerar det andra finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

7 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter

Rapporteringspliktiga konton

1 § Ett nytt konto är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Ett konto är också ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande. Ett nytt konto är också rapporteringspliktigt om ett sådant intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

Ett nytt konto är dock inte ett rapporteringspliktigt konto om

1. kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut,

2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar, eller

3. när kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kontrollerar kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § En kontohavare ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet, ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om detta kan fastställas utifrån

1. att kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med på den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, eller

2. andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till.

3 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i samband med att ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.

Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.

4 § I alla andra fall än som avses i 2 § och 3 § första stycket ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren för att fastställa om de omständigheter som är av betydelse för tillämpningen av 1 § föreligger.

Om det av intygandet framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller dennes amerikanska skatteregistreringsnummer.

Konton som inte behöver granskas

5 § Granskningen enligt 1–4 §§ behöver inte omfatta kreditkortskonton eller rullande krediter, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kontohavare har ett tillgodohavande som uppgår till mer än 50 000 US-dollar på kontot.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporterings- pliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§

Prop. 2014/15:41

33

Prop. 2014/15:41 med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får, i stället för bestämmelserna i 1–4 §§, tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 1–5 §§ vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet om det öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015.

8 kap. Övriga bestämmelser

Kontoförande instituts skyldigheter när en central värdepappersförvarare är rapporteringsskyldigt finansiellt institut

1 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder i stället för den centrala värdepappersförvararen tillämpa 4–8 kap. med avseende på konton som är föremål för sådana registreringsåtgärder. Den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det konto- förande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4–8 kap.

Registrering

2 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vara registrerat som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Beräkning av saldo eller värde

3 § Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde den 30 juni 2014 eller vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i stället räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014 eller närmast före utgången av det aktuella kalenderåret.

Förmånstagare av dödsfallsförmån

4 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får utgå ifrån att en fysisk person som är förmånstagare men inte försäkringstagare i ett försäkringsavtal med kontantvärde och som tar emot en dödsfallsförmån i enlighet med försäkringsavtalet inte är en specificerad amerikansk person. Detta gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har skäl att anta att den förmånstagaren är en specificerad

34

Befintliga konton får granskas som om de är nya konton

5 § Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en fysisk person får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 5 kap. i stället för bestämmelserna i 4 kap. för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt. Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en enhet får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 7 kap. i stället för bestämmelserna i 6 kap. för att fastställa om kontot är rapporterings- pliktigt. Intyganden från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren ska då inhämtas när granskningen görs i stället för i samband med att kontot öppnas. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. respektive 6 kap. ska dock gälla även i dessa fall.

Styrkande dokumentation

6 § Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas

1. ett intyg om bosättning utfärdat av en behörig tjänsteman vid behörig myndighet i den stat eller jurisdiktion där betalaren uppger sig vara bosatt,

2. när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,

3. när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,

4. de dokument som enligt bilaga till ett avtal om att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska agera som kvalificerad förmedlare godtas för identifiering av fysiska respektive enheter, eller

5. kontoutdrag eller liknande sammanställningar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission.

Dokumentations tillförlitlighet

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får, trots det som i övrigt föreskrivs i 4–8 kap., inte förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation om institutet har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas.

Sparande av dokumentation

8 § Dokumentation som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar i enlighet med denna lag ska sparas i sex år från inhämtandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

Prop. 2014/15:41

35

Prop. 2014/15:41 2. I fråga om tillämpning av 2 kap. 12 § från och med den 1 april 2015 och före den 1 januari 2016, samt därefter om innehavaren togs upp som innehavare av andelen i det finansiella institutets register före den 1 juli 2014, ska en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut anses vara föremål för regelmässig handel även om innehavaren av andelen är införd i registret.

3. Granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. 3–8 §§ ska ha genomförts senast den 30 juni 2015.

4. Granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 § första stycket och 2 § samt granskningen enligt bestämmelserna i 6 kap. 1–6 §§ ska ha genomförts senast den 30 juni 2016.

5. I fråga om tillämpning av 5 kap. 1 och 2 §§ avseende konton som öppnats före den 1 april 2015, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande från den fysiska personen. När det gäller konton för vilka sådant intygande inte kommit in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa

bestämmelserna i 4 kap. 3–5 och 8 §§ och senast den 31 mars 2016 avsluta kontona. I samband med att intygandet begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015 och som identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska anses vara rapporteringspliktiga konton från och med det kalenderår då de öppnades.

	6. I fråga om tillämpning av 6 kap. 8 § ska det rapporteringsskyldiga
	finansiella institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande och
	annan dokumentation. Om sådant intygande eller sådan annan
	dokumentation inte kommer in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet behandla det andra finansiella institutet som ett icke FATCA-
	deltagande finansiellt institut.
	7. I fråga om tillämpning	av 7 kap.	2–5 §§ avseende		konton	som
	öppnats före den 1 april 2015, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande från kontohavaren
	eller personerna med bestämmande inflytande och annan dokumentation.
	När det gäller konton för vilka sådant intygande eller sådan annan
	dokumentation inte kommit in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 1–6 §§ och senast den 31 mars
	2016 avsluta kontona. I samband med att intygandet eller den andra
	dokumentationen begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas
	om intygandet eller den andra dokumentationen inte kommer in och om
	hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att
	kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till
	om kontot avslutas. Konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före
	den 1 april 2015 och som identifieras som rapporteringspliktiga konton,
	ska anses vara rapporteringspliktiga konton från och med det kalenderår
	då de öppnades.
	8. Rapporteringsskyldiga	finansiella	institut	ska	senast	den
36	31 december 2017 ha inhämtat det amerikanska			skatteregistrerings-

numret för specificerade amerikanska personer som är kontohavare för befintliga konton och för specificerade amerikanska personer som är personer med bestämmande inflytande över kontohavare för befintliga konton som är icke-amerikanska passiva icke-finansiella enheter.

Prop. 2014/15:41

37

Prop. 2014/15:41

38

2.2 Förslag till lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för sådant automatiskt utbyte av upplysningar som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet).

Överföring av uppgifter

2 § Skatteverket ska till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt utbyte överföra upplysningar som Skatteverket har fått i form av kontrolluppgifter och som, enligt uppgift från den kontroll- uppgiftsskyldige, avser ett rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Upplysningar ska överföras om de uppgifter som ska lämnas enligt 22 a kap. 2–8 §§ och 24 kap. 4 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244).

Upplysningarna ska överföras minst en gång om året och omfatta information om vilken valuta varje belopp anges i.

Administrativa eller andra mindre felaktigheter

3 § Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om Skatteverket har skäl att tro att mindre eller administrativa fel har begåtts som kan ha lett till att felaktiga eller ofullständiga uppgifter har rapporterats från USA eller som har resulterat i andra överträdelser av FATCA-avtalet.

Om den amerikanska federala skattemyndigheten underrättar Skatte- verket om att myndigheten har skäl att tro att mindre eller administrativa fel har begåtts som kan ha lett till att felaktiga eller ofullständiga uppgifter har rapporterats från Sverige eller som har resulterat i andra överträdelser av FATCA-avtalet, ska Skatteverket vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för att avhjälpa överträdelserna av avtalet.

Väsentlig överträdelse

4 § Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om Skatteverket har konstaterat att ett sådant rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som avses i FATCA-avtalet har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna i FATCA-avtalet.

Om den amerikanska federala skattemyndigheten underrättar Skatte- verket om att ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna enligt FATCA-avtalet,

ska Skatteverket vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk Prop. 2014/15:41 lagstiftning för att åtgärda den väsentliga överträdelsen.

Användning av upplysningar som Skatteverket tar emot

5 § Upplysningar som Skatteverket tar emot från den amerikanska federala skattemyndigheten inom ramen för det automatiska informationsutbyte som avses i FATCA-avtalet får användas endast för beskattningsändamål och endast i fråga om de skatter som omfattas av lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. Skatteverket ska bedöma om USA har lämpliga säkerhetsbestämmelser på plats för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål, och en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. Skatteverket ska meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att sådana säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats.

3. Bestämmelserna i 2 § ska gälla från och med den dag då Skatteverket lämnar ett sådant meddelande till den amerikanska federala skattemyndigheten som avses i punkten 2.

39

Prop. 2014/15:41

40

2.3 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att det i inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska införas två nya paragrafer, 58 kap. 18 b och 32 a §§, och närmast före 58 kap. 18 b och 32 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	58 kap.
	Återköp	med	anledning		av
	FATCA-avtalet
	18 b §
	En	pensionsförsäkring			får
	återköpas trots		bestämmelserna i
	detta kapitel,		om	försäkringen
	måste	avslutas		enligt lagen
	(2015:000) om		identifiering		av
	rapporteringspliktiga konton				med
	anledning av FATCA-avtalet.

Avslutning av konto med anledning av FATCA-avtalet

32 a §

Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid, om kontot måste avslutas enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2.4	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen Prop. 2014/15:41
	(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 att 58 kap. 18 b och 32 a §§ ska upphöra att gälla den 1 juli 2016 och att rubrikerna närmast före 58 kap. 18 b och 32 a §§ ska utgå samma dag.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

41

Prop. 2014/15:41 2.5	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

9 kap.

2 §1

Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i

1. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

2. lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,

3. lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,

4. lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

5. lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,

6. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,

7. lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,

8. lagen (1998:620) om belastningsregister,

9. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, och

10. lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen.

9. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,

10. lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och

11. lagen (2015:000) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

1 Senaste lydelse 2013:339.

42

2.6	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2014/15:41
	försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska
införas	tre nya paragrafer,	11 kap. 18 a §, 12 kap. 69 a § och	13 kap.
23 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

11 kap.

18 a §

Bestämmelserna i 18 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

12 kap.

69 a §

Bestämmelserna i 69 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

13 kap.

23 a §

Bestämmelserna i 23 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

43

Prop. 2014/15:41

44

2.7 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 18 a §, 12 kap. 69 a § och 13 kap. 23 a § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska upphöra att gälla den 1 juli 2016.

2.8 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 23 kap. 2 §, 34 kap. 3 och 10 §§ ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 22 a kap., tre nya paragrafer, 23 kap. 3 a §, 34 kap. 9 a och 9 b §§, och närmast före 34 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	1 §4

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och

avgifter.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –			– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
AVDELNING VI. KONTROLL-			AVDELNING VI. KONTROLL-
UPPGIFTER,			UPPGIFTER,
DEKLARATIONER	OCH		DEKLARATIONER		OCH
ÖVRIGA UPPGIFTER			ÖVRIGA UPPGIFTER
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –			– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
22 kap. – Kontrolluppgift		om	22 kap.	– Kontrolluppgift		om
vissa andra förhållanden			vissa andra förhållanden
			22 a kap. – Kontrolluppgift			om
			rapporteringspliktiga konton			med
			anledning av FATCA-avtalet
23 kap. – Kontrolluppgift		om	23 kap.	– Kontrolluppgift		om
utländska förhållanden			utländska förhållanden
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –			– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
			22 a kap.	Kontrolluppgift		om
			rapporteringspliktiga konton med
			anledning av FATCA-avtalet
			Innehåll
			1 §
			I detta	kapitel finns	bestäm-

4 Senaste lydelse 2013:585.

melser	med anledning av avtalet Prop. 2014/15:41
mellan	Sveriges	regering och
Amerikas förenta staters regering
för att	förbättra	internationell

efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA- avtalet). Bestämmelserna ges i följande ordning:

– skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §),

– för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§), och

– kontrolluppgiftens innehåll (5– 8 §§).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

2 §

Kontrolluppgift ska lämnas om

ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

3 §

Kontrolluppgift ska lämnas för

fysiska	personer		och		sådana
enheter	som avses		i	2 kap. 21 §
lagen (2015:000) om identifiering
av rapporteringspliktiga					konton
med anledning av FATCA-avtalet
vars innehav av ett konto medför
att kontot är ett rapporterings-
pliktigt konto.
Kontrolluppgift ska även lämnas
för en enhet vars innehav av ett
konto inte medför att kontot är ett
rapporteringspliktigt konto om en
eller flera fysiska personer har ett
sådant	bestämmande			inflytande
som avses i 2 kap. 18 § den lagen
som medför att kontot är ett
rapporteringspliktigt					konto.
Kontrolluppgift		ska		då	även
lämnas	för den	eller		de	fysiska	45

Prop. 2014/15:41	personerna.
	4 §
	Kontrolluppgift		ska lämnas	av
	ett sådant	rapporteringsskyldigt
	finansiellt institut		som avses	i
	2 kap. 19 § lagen (2015:000) om
	identifiering	av	rapporterings-
	pliktiga konton med anledning av
	FATCA-avtalet.

Kontrolluppgiftens innehåll

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton

5 §

I kontrolluppgiften ska följande

uppgifter	lämnas		för
rapporteringspliktiga konton:
1. att	kontot	är	ett
rapporteringspliktigt konto,
2. kontots		identifikations-
uppgifter,

3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, omedel- bart före kontots avslutande, och

4. det amerikanska skatte- registreringsnumret (TIN) för den som kontrolluppgiften lämnas för, om den uppgiften finns.

Om det amerikanska skatte- registreringsnumret saknas för en fysisk person som kontrolluppgift ska lämnas för, ska kontroll- uppgiften i stället innehålla uppgift om födelsedatum.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton

	6 §
	I kontrolluppgiften ska följande
	uppgifter	lämnas	för
	rapporteringspliktiga konton		som
	är sådana depåkonton som avses i
	2 kap. 11 § första stycket 2 lagen
	(2015:000)	om identifiering	av
46	rapporteringspliktiga konton		med

anledning av FATCA-avtalet:

1. sammanlagd ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut under året, och

2. sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av till- gångar som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton

7 §

I kontrolluppgiften ska för

rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton

8 §

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlånings- konton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga

Prop. 2014/15:41

47

Prop. 2014/15:41	finansiella institutet är gäldenär
	eller garant för.

Lydelse enligt bet. 2014/15:FiU1		Föreslagen lydelse
	23 kap.
		2 §
Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,		Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,
16 kap. 1 § om ersättning	som	16 kap.	1 §	om ersättning	som
avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a,		avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a,
2 a och 3 a, 17, 19, 20 och 21 kap.		2 a och 3 a, 17, 19, 20 och 21 kap.,
samt 22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och		22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och 23–
23–25 §§ ska även lämnas	för	25 §§	samt	22 a kap. ska	även
fysiska personer som är begränsat		lämnas för fysiska personer som är
skattskyldiga.		begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller

7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 a §
	Kontrolluppgifter		enligt
	22 a kap. ska	även lämnas för
	sådana enheter som avses i 2 kap.
	21 § lagen	(2015:000)	om
	identifiering	av rapporterings-
	pliktiga konton med anledning av
	FATCA-avtalet som är begränsat
	skattskyldiga.

34 kap.

3 §

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 a kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Investeringssparkonto	Investeringssparkonto
	Uppgifter med anledning av
48	FATCA-avtalet

Prop. 2014/15:41

9 a §

Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som konto- förande institut av en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepappersförvararen de upp- gifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporterings- pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finansiella institutet lämna värdepappersförvararen uppgift om det.

9 b §

Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller inlösen som avses i 22 a kap. 6 § första stycket 2 ska till den kontrolluppgifts- skyldige lämna uppgift om den sammanlagda ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige redan har uppgiften.

10 §5

Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift uppkom, dock inte senare än

den 15 januari påföljande år.
Uppgifter som avses i 8–9 §§	Uppgifter som avses i 8–9 b §§
5 Senaste lydelse 2011:1289.

49

Prop. 2014/15:41 ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 1 samt 7 och 8 §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2015.

3. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 2 och andra stycket tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2016.

4. Övriga bestämmelser i lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2014.

5. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 ska

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2015, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informations- uppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2015.

6. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt

lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 juni 2015 men före den 1 oktober 2015 ska dock

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast 30 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informations- uppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast 60 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto.

7. För uppgifter som avser kalenderåret 2015 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 september 2015 ska informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2016 och kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2016. Om det rapporteringspliktiga kontot har öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015 ska informationsuppgift respektive kontrolluppgift även lämnas för uppgifter som avser kalenderåret 2014.

8. För vart och ett av kalenderåren 2015 och 2016 ska ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet i kontrolluppgift lämna uppgift om namn på varje sådant icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § samma lag till vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har gjort betalningar, samt det sammanlagda belopp dessa betalningar uppgår till för vart och ett av åren.

50

9. Om ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i punkt 8 identifieras som en sådan enhet efter den 31 december 2015 ska sådan kontrolluppgift som enligt punkt 8 ska lämnas för uppgifter avseende kalenderåret 2015 lämnas senast den 30 april 2016.

Prop. 2014/15:41

51

Prop. 2014/15:41	3	Ärendet och dess beredning
	Ett avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering
	för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att
	genomföra	FATCA undertecknades den 8 augusti 2014. Endast en

engelsk språkversion av avtalet undertecknades. Avtalet finns i bilaga 1. En svensk översättning av avtalet finns i bilaga 2.

Inom Finansdepartementet har promemorian Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA tagits fram med förslag till författningsreglering för att genomföra avtalet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Fi2014/2687).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 november 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter och förslag. Regeringen behandlar vissa av Lagrådets synpunkter under avsnitten 6.1.6 och 6.3.3. I övrigt behandlas Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Vissa språkliga förändringar har även gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.

4 FATCA och den internationella utvecklingen avseende automatiskt informationsutbyte

4.1 Foreign Accounts Tax Compliance Act (FATCA)

Den amerikanska lagstiftningen

Foreign Account Tax Compliance Act, förkortad FATCA, är en amerikansk lagstiftning som antogs av den amerikanska kongressen i mars 2010. I januari 2013 publicerade det amerikanska finansministeriet (U.S. Department of the Treasury) och den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS) mycket omfattande och detaljerade bestämmelser (Final U.S. Treasury Regulations) som närmare förklarar hur FATCA ska tillämpas. Syftet med lagstiftningen är att den amerikanska federala skattemyndigheten ska få tillgång till information om amerikanska personers kapitaltillgångar och kapitalinkomster som förvaltas av eller betalas till icke-amerikanska finansiella institut (s.k. Foreign Financial Institutions).

52

I vissa fall ska de icke-amerikanska finansiella instituten också innehålla Prop. 2014/15:41 skatt för den amerikanska federala skattemyndighetens räkning.

FATCA blev till en början hårt kritiserat eftersom det är en unilateral lagstiftning som riktar omfattande krav mot icke-amerikanska finansiella institut, såsom banker och försäkringsföretag. De icke-amerikanska finansiella instituten ska enligt FATCA ingå avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att enheterna ska identifiera amerikanska kontohavare i sin kundstock och lämna information om dessa samt, i vissa fall, innehålla källskatt på ett brett spektrum av betalningar som härrör från USA. Icke-amerikanska finansiella institut som inte alls deltar i rapportering och innehållande av källskatt enligt FATCA riskerar att det innehålls 30 procents skatt på alla betalningar av inkomster med källa i USA till det finansiella institutet. Kritiken mot FATCA gick framförallt ut på att lagstiftningen medför administrativt betungande krav på rapporteringssystem och när det gäller att samla in information om amerikanska kunder samt potentiella konflikter mellan FATCA och inhemsk lagstiftning, bl.a. vad gäller banksekretess.

Bilaterala avtal

USA, Frankrike, Förenade konungariket, Italien, Spanien och Tyskland presenterade i juli 2012 en modell för bilaterala avtal om automatiskt informationsutbyte mellan den amerikanska federala skattemyndigheten och respektive skattemyndighet i andra stater och jurisdiktioner (avtal för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, förkortat FATCA-avtal). Detta modellavtal kallas för modell 1. Avsikten var att modellavtalet skulle ligga till grund för bilaterala avtal som eliminerar de rättsliga hinder som finns i inhemsk lagstiftning mot att de icke-amerikanska finansiella instituten tillämpar den amerikanska FATCA-lagstiftningen direkt. Modellen finns i en reciprok version, som innebär ett ömsesidigt utbyte av information, och en icke-reciprok version där information lämnas till USA. Det FATCA- avtal som Sverige har ingått med USA grundar sig på modell 1 med reciprocitet.

Det finns även en modell 2 för FATCA-avtal. Det modellavtalet upprättades av Schweiz och Japan tillsammans med USA och går ut på att avtalslandet ålägger sina rapporteringsskyldiga finansiella institut att ingå avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att tillämpa den amerikanska FATCA-lagstiftningen. Enligt modell 2 ska de rapporteringsskyldiga finansiella instituten rapportera uppgifterna direkt till den amerikanska federala skattemyndigheten utan att inhemska skattemyndigheter i det andra landet blir inblandade i överföringen.

Den 9 december 2014 hade 45 stater och jurisdiktioner ingått FATCA- avtal med USA enligt modell 1. Sju stater och jurisdiktioner hade ingått avtal enligt modell 2. Därutöver var 53 stater och jurisdiktioner överens med USA i sak om FATCA-avtal enligt modell 1 utan att ännu ha undertecknat ett sådant. Ytterligare sju stater och jurisdiktioner var överens med USA i sak om FATCA-avtal enligt modell 2 utan att ännu ha undertecknat ett sådant.

53

Prop. 2014/15:41 Den internationella utvecklingen med anledning av FATCA

Inom OECD har det tagits fram en global standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton. Den globala standarden bygger på modell 1 för bilaterala FATCA-avtal. En del avvikelser har dock gjorts för att standarden ska kunna fungera i multilaterala sammanhang. Den globala standarden har också utformats utan hänvisningar till amerikansk rätt. Den globala standarden består av en modell för avtal mellan behöriga myndigheter om att tillämpa den gemensamma rapporteringsstandarden. Till avtalet hör den gemensamma rapporteringsstandarden (Common Reporting Standard, förkortad CRS). Till den globala standarden har det även tagits fram kommentarer och it- format för informationsutbytet.

Sverige är en av 52 stater och jurisdiktioner som har anslutit sig till gruppen av s.k. Early Adopters av den globala standarden. Av dessa har 48 stater och jurisdiktioner åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 31 december 2015 och inleda ett multilateralt automatiskt informationsutbyte om finansiella konton med ett första utbyte i september 2017. Övriga fyra stater och jurisdiktioner har åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 31 december 2016 och inleda ett multilateralt automatiskt informationsutbyte om finansiella konton med ett första utbyte i september 2018. Ett multilateralt avtal mellan Early Adopters avseende detta informationsutbyte undertecknades den 29 oktober 2014.

Vid Ekofin-rådets möte den 9 december 2014 antogs ett förslag till ändring i EU-direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Ändringarna innebär att den globala standarden för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton genomförs i EU-lagstiftningen.

	4.2	Avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas
		förenta staters regering för att förbättra
		internationell efterlevnad av skatteregler och
		för att genomföra FATCA
	Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan Sveriges
	regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra
	internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra
	FATCA.
	Grunden för FATCA-avtalet mellan Sverige och USA är att artikel 26 i
	skatteavtalet mellan Sverige och USA, som tagits in i svensk lag genom
	lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
	Amerikas Förenta Stater, ger stöd för utbyte av upplysningar för
	beskattningsändamål, inklusive sådant som sker genom automatiskt
	informationsutbyte.
	FATCA-avtalet mellan Sverige och USA följer i huvudsak den version
	av modellavtalet som kallas modell 1 med reciprocitet. Vissa ändringar
54	och tillägg har dock gjorts i förhållande till modellavtalet. Modellavtalet

har också uppdaterats vid ett flertal tillfällen efter att det först Prop. 2014/15:41 publicerades i juli 2012. Avtalet består av en huvuddel och två bilagor.

Avtalet kompletteras också av en samförståndsförklaring där parternas gemensamma inställning till hur avtalet i några specifika avseenden ska tolkas anges.

Huvuddelen av avtalet består av tio artiklar och innehåller bl.a. definitioner och de grundläggande bestämmelserna om vilken information som ska överföras till IRS respektive till Skatteverket. I huvuddelen av avtalet finns också bestämmelser om att den amerikanska FATCA-lagstiftningen inte ska tillämpas gentemot svenska finansiella institut som uppfyller kraven i avtalet.

Bilaga I består av sex avsnitt och innehåller bestämmelser om den granskning som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att identifiera rapporteringspliktiga amerikanska konton och finansiella institut som är icke FATCA-deltagande.

Bilaga II innehåller bestämmelser om vilka innehavare, finansiella institut, och finansiella konton som är undantagna från rapporteringsplikt respektive rapporteringsskyldighet. Vissa av undantagen är specifika för Sverige, men de flesta är generellt utformade för att passa in på liknande enheter och produkter i olika stater och jurisdiktioner.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet.

5 Allmänna utgångspunkter

För att FATCA-avtalet ska kunna tillämpas i Sverige behövs
bestämmelser om informationsutbytet i svensk rätt. I denna proposition
lämnas förslag till de lagar som behövs för att genomföra avtalet.
Som angetts ovan under avsnitt 4.1 har Sverige åtagit sig att genomföra
OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (Common Reporting
Standard, förkortad CRS) i svensk lagstiftning och se till att den träder i
kraft senast den 1 januari 2016. CRS grundar sig på modell 1 för
FATCA-avtal och de båda regelsystemen är i stora delar identiska. En
möjlighet vore att i denna proposition också lämna förslag till den
lagstiftning som krävs för att genomföra CRS i svensk lagstiftning.
Fördelarna med det alternativet skulle vara påtagliga om det vore möjligt
att införa ett enda regelsystem i svensk rätt som ska tillämpas på samma
sätt oavsett om kontohavaren har hemvist i USA eller i någon annan stat
eller jurisdiktion. De skillnader som finns mellan FATCA och CRS är
dock relativt betydelsefulla och allmänt sett är FATCA mindre krävande
för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten än CRS. Den största
och mest administrativt betungande delen av FATCA och CRS för de
finansiella instituten är de delar som rör identifieringen av
rapporteringspliktiga konton. För att veta om det är FATCA eller CRS
som gäller för ett visst konto måste de finansiella kontona först granskas
för att det ska kunna fastställas om kontohavaren är eller kontrolleras av
en person som har hemvist i USA eller en person som har hemvist i en
annan utländsk stat eller jurisdiktion. Det skulle innebära att de
tröskelvärden som finns i FATCA men inte i CRS för vilka konton som	55

Prop. 2014/15:41 behöver granskas, och andra mer fördelaktiga bestämmelser i FATCA inte skulle kunna tillämpas vid granskningen av något konto. Tidsfristerna för att ha genomfört granskningen ligger 18 månader längre fram i tiden för CRS jämfört med FATCA. Med hänsyn till den korta tid som återstår innan FATCA-avtalet ska börja tillämpas är det önskvärt att i möjligaste mån utnyttja de bestämmelser i FATCA-avtalet som är mer förmånliga än de i CRS. Därför har denna proposition begränsats till genomförandet av FATCA-avtalet.

5.1 Identifiering av konton

Regeringens förslag: En ny lag om identifiering av rapporterings- pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska införas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En stor andel av remissinstanserna tillstyrker eller

har inte några synpunkter på att FATCA-avtalet genomförs i svensk lagstiftning. Ingen av remissinstanserna avstyrker ett genomförande av avtalet.

Svensk Försäkring, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Sveriges advokatsamfund konstaterar att det bilaterala FATCA-avtal som ingåtts på många sätt innebär att efterlevnaden av FATCA-regelverket underlättas i förhållande till alternativet att direkt tillämpa amerikansk lagstiftning samt att förutsägbarheten och rättssäkerheten ökar eftersom rapportering ska ske till Skatteverket i stället för till den amerikanska skattemyndigheten. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig. Trots dessa fördelar kan Sveriges advokatsamfund inte lämna förslagen utan erinran eftersom det finns risk för att de innebär ingrepp i enskildas personliga integritet och rättssäkerhet (se även avsnitt 5.3).

Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen,

Finansbolagens förening, Svenska Riskkapitalföreningen, NSD och Sveriges advokatsamfund anser att de gransknings- och rapporteringskrav som uppställs är mycket långtgående och så administrativt betungande att kostnaderna för efterlevnad är orimligt

	höga i förhållande till de skatteintäkter USA kan förväntas erhålla till
	följd av lagstiftningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har
	Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit
	sig. Vissa av dessa remissinstanser betonar också att regleringen är
	särskilt oproportionell i förhållande till mindre svenska institut, som har
	ett mycket begränsat antal kunder med amerikansk koppling. Vidare
	uttrycker dessa remissinstanser att regelverket har en negativ inverkan på
	svenskt näringsliv, globalisering och tillväxt samt att det försvårar
	handeln med USA.
	Nasdaq OMX Stockholm AB anser att det är otydligt vad som ska gälla
	vid konkurrens mellan olika länders FATCA-avtal med USA och
	efterlyser en mer utförlig beskrivning av hur sådana situationer ska
	hanteras.
	Kammarrätten i Stockholm framhåller att den föreslagna lagstiftningen
56	är svårläst och att man åtminstone delvis använder sig av en teknik som

framstår som olämplig. Finansbolagens förening finner också regleringen svårtillgänglig och menar att implementeringen av FATCA-avtalet bör kunna göras på ett mer kortfattat sätt. Svenska Bankföreningen anför å andra sidan att flera av Sveriges banker har hanterat FATCA under flera år och att bankerna, i brist på intern lagstiftning i Sverige, har varit hänvisade till den amerikanska lagstiftningen och dess förordningstext (”FATCA-regulations”) samt modellavtal 1 publicerat på den amerikanska federala skattemyndighetens webbplats. Den metod för genomförande som valts innebär vissa svårigheter att orientera sig kring vad som hittills uppfattats som åligganden enligt amerikansk rätt och modellavtalet för FATCA.

Skälen för regeringens förslag: Bilaga I till FATCA-avtalet innehåller ett detaljerat regelverk för den granskning som svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska genomföra för att identifiera de rapporteringspliktiga kontona. För att införa dessa bestämmelser i svensk rätt bör en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, införas. För att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton som innehas av fysiska personer behöver de rapporteringsskyldiga finansiella instituten behandla personuppgifter. Av 10 § personuppgiftslagen (1998:204), förkortad PUL, följer att personuppgifter får behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att bl.a. den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet. För att instituten ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt den nya IDKL kommer den nämnda behandlingen av personuppgifter att vara nödvändig (se även avsnitt 6.1.1). Med anledning av vad Nasdaq OMX Stockholm AB anför avseende konkurrens mellan olika länders FATCA-avtal, kan följande sägas. Enligt FATCA- avtalet är Sverige skyldigt att ålägga svenska finansiella institut att identifiera rapporteringspliktiga konton och rapportera om dem. Ett svenskt finansiellt institut kan under vissa omständigheter samtidigt anses vara hemmahörande i ett annat land enligt det landets lagstiftning. Den omständigheten att ett företag är hemmahörande i mer än ett land medför i olika sammanhang legala skyldigheter i mer än ett land.

Med anledning av vad Kammarrätten i Stockholm och Finansbolagens förening anför avseende lagstiftningstekniken kan det uppmärksammas att FATCA-avtalet undertecknades den 8 augusti 2014 och det första informationsutbytet enligt avtalet ska äga rum i september 2015. Den tid som detta ger de finansiella instituten att anpassa sig till lagstiftningen är begränsad. Såsom Svenska Bankföreningen anför har innehållet i det modellavtal som FATCA-avtalet har sin utgångspunkt i emellertid varit känt en längre tid. Det kan därför antas att många finansiella institut har anpassat sig till bestämmelserna i modellavtalet. Som redan nämnts är FATCA-avtalet mycket likt modellavtalet. Detta talar för att lagstiftningen bör utformas i likhet med avtalets bestämmelser. För detta talar även att det i avtalet finns detaljerade regler om vad Sverige ska ålägga de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. Detta är också den metod som tydligast tillförsäkrar att de krav som ställs i avtalet uppfylls utan att de finansiella instituten åläggs en större administrativ börda än vad som är nödvändigt med hänsyn till avtalets innehåll. Å andra sidan är det önskvärt att när det är möjligt använda begrepp som redan är

Prop. 2014/15:41

57

Prop. 2014/15:41 etablerade i svensk rätt och att, när det är möjligt utan att förändra innebörden, förenkla bestämmelserna i lagen. Bestämmelser som det inte är aktuellt för svenska finansiella institut att tillämpa, t.ex. sådana som riktar sig mot svenska truster, bör inte tas in i lagen. Det är även önskvärt att disponera den svenska lagstiftningen på ett sätt som gör att den blir så lättillgänglig som möjligt. Lagförslagen i denna proposition är en produkt av dessa avvägningar.

5.2 De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om de identifierade kontona

Regeringens förslag: De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om rapporteringspliktiga finansiella konton ska tas in i skatteförfarandelagen som skyldigheter att lämna kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Datainspektionen anför att det genom ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, skapas en rättslig grund för överföring av uppgifter om rapporteringspliktiga konton från de finansiella instituten till Skatteverket. Datainspektionen anser emellertid att det saknas en analys av hur registerlagstiftningen förhåller sig till de föreslagna reglerna om Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA. Exempelvis behöver det enligt Datainspektionen klargöras vilka regler om enskildas rättigheter som ska tillämpas på den personuppgiftsbehandling som genomförandet av FATCA medför.

Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som Skatteverket ska inhämta och överföra till USA om de konton som identifierats som rapporteringspliktiga i enlighet med bestämmelserna i bilaga I, räknas upp i artikel 2.2 a) i FATCA-avtalet. Vilka uppgifter som ska inhämtas skiljer sig i vissa avseenden åt beroende på vilken sorts rapporterings- pliktigt konto det rör sig om. Förutom uppgifter som behövs för att kunna identifiera kontohavaren, kontot och det finansiella institutet som tillhandahåller kontot, kan det bl.a. handla om uppgifter om saldo eller värde på kontot samt ränta, utdelning, försäljningsintäkter och annan avkastning som betalas till eller tillgodoräknas kontot, eller belopp som betalats ut till kontohavaren. Någon kontrolluppgiftsskyldighet avseende saldo eller värde eller om belopp som betalats ut till kontohavare finns inte sedan tidigare i SFL. Vad avser uppgifter om de inkomster som räknas upp i artikeln lämnas dock kontrolluppgifter i någon form redan idag. En påtaglig skillnad mellan uppgiftslämnandet som ska ske enligt FATCA-avtalet och det som sker enligt nu gällande kontrolluppgiftsbe- stämmelser är att uppgifterna enligt avtalet genomgående ska lämnas avseende ett finansiellt konto. Uppgiftslämnandet enligt FATCA-avtalet bygger på en ”konto-för-konto-rapportering” som innebär att det ska

lämnas uppgift om varje finansiellt konto som en och samma person

58

innehar, även om de olika finansiella kontona finns hos samma rapporteringsskyldiga finansiella institut. Att en enda kontrolluppgift ska lämnas för ett visst rapporteringspliktigt konto innebär vidare att kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om exempelvis all utdelning som lämnas avseende tillgångar på kontot under ett kalenderår, även om denna utdelning lämnats för olika tillgångar vid olika tillfällen under året. Det är lämpligt att reglera den uppgiftsskyldighet för finansiella institut som följer av FATCA-avtalet i form av kontrolluppgiftsskyldighet i SFL. De nya kontrolluppgiftsskyldigheter som tas in i SFL bör därför avse uppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton. Uppgifterna ska innehålla de uppgifter om saldon och värden samt inkomster och betalningar m.m. som enligt FATCA-avtalet ska utbytas avseende sådana konton.

Med anledning av att Datainspektionen har efterfrågat en analys av hur registerlagstiftningen förhåller sig till de föreslagna reglerna om Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA, kan följande sägas. PUL har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Lagen utgör ett genomförande av det s.k. dataskyddsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter) och gäller allmänt för behandling av personuppgifter. Lagen gäller enligt 3 § för behandling av personuppgifter som utförs av såväl myndigheter, företag och enskilda personer. Om det finns bestämmelser i annan lag eller förordningen som avviker från PUL gäller dock enligt 2 § de bestämmelserna i stället för PUL.

Den behandling av personuppgifter som de finansiella instituten kommer att utföra omfattas av PUL. Som grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter gäller enligt PUL att behandlingen ska vara laglig, korrekt och i enlighet med god sed. Ändamålen ska vara särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Personuppgifter får inte behandlas för ändamål som är inte är förenliga med det ursprungliga ändamålet. Personuppgifterna ska vara adekvata, relevanta, riktiga och aktuella. De får inte vara fler än nödvändigt och de får inte bevaras längre än nödvändigt (9 § PUL).

Huvudregeln enligt PUL är att behandling av personuppgifter ska göras med den registrerades samtycke. Med den registrerade avses den som en personuppgift avser. Det finns dock ett antal fall där personuppgifter får behandlas även utan den registrerades samtycke. Personuppgifter får behandlas utan samtycke bl.a. om det är nödvändigt för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet (10 § PUL).

Skatteverkets behandling av personuppgifter i beskattningsverksam- heten regleras i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Lagen tillämpas om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Vissa av bestämmelserna i lagen gäller även för behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Prop. 2014/15:41

59

Prop. 2014/15:41	Lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattnings-
	verksamhet gäller i stället för PUL. Vissa bestämmelser i PUL ska dock
	tillämpas, bl.a. 9 § som innehåller krav på att personuppgifter bara får
	samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt
	att uppgifterna inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt
	med det för vilket uppgifterna samlades in. I 1 kap. 4 § lagen	om
	behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet anges
	för vilka primära ändamål uppgifter får behandlas i beskattningsverksam-
	heten. Bestämmelsen är så utformad att i stort sett hela Skatteverkets
	verksamhet inom beskattningsområdet omfattas av ändamåls-
	beskrivningen, (se prop. 2000/01:33 s. 123 f.).
	Av 1 kap. 4 § första stycket 4 och 7 lagen framgår att uppgifter får
	behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos
	Skatteverket för bl.a. kontrollverksamhet och fullgörande av ett
	åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande.
	Av 2 kap. 1 § lagen framgår att det i beskattningsverksamheten ska
	finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling
	används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna
	ändamålen (beskattningsdatabas). I databasen får uppgifter behandlas om
	personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–9. För	de
	ändamål som anges i 1 kap. 4 § får bl.a. uppgifter om en fysisk persons
	identitet, medborgarskap, bosättning och familjeförhållande samt en
	juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och
	andra företrädare, samt även andra uppgifter som behövs för fullgörande
	av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellet
	åtagande behandlas i databasen (2 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt
	andra stycket lagen). I tredje stycket samma lagrum anges att regeringen
	eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
	om vilka uppgifter som får behandlas i databasen. Av 2 § förordningen
	(2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattnings-
	verksamhet framgår att uppgifter som behövs bl.a. för informationsutbyte
	och annan handräckning enligt internationella åtaganden får behandlas i
	beskattningsdatabasen. Behandlingen hos Skatteverket av	de
	personuppgifter som verket erhåller genom de nya kontrolluppgifterna
	med anledning av FATCA-avtalet omfattas således av bestämmelserna i
	lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets
	beskattningsverksamhet.
	Såväl PUL som lagen om behandling av uppgifter i Skatteverket
	beskattningsverksamhet innehåller bestämmelser om de registrerades
	rättigheter. I 23−27 §§ PUL finns bestämmelser om information till den
	registrerade. Viss information ska lämnas självmant. Om uppgifter om en
	person samlas in från personen själv, ska den personuppgiftsansvarige i
	samband med insamlandet självmant lämna den registrerade information
	om behandlingen av uppgifterna. Informationen ska omfatta uppgift om
	den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med
	behandlingen och all övrig information som behövs för att den
	registrerade ska kunna ta till vara sina rättigheter i samband med
	behandlingen, såsom information om mottagarna av uppgifterna,
	skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information och
	få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den
60	registrerade redan känner till. PUL ger den registrerade rätt att en gång

per år avgiftsfritt få information om alla personuppgifter som den Prop. 2014/15:41 personuppgiftsansvariga har lagrat om den registrerade. För att få ett

registerutdrag ska den registrerade skicka en egenhändigt underskriven begäran till den personuppgiftsansvarige. Den personuppgiftsansvarige är vidare enligt 28 § PUL skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med PUL eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Enligt 48 § PUL ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.

När det gäller lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet finns bestämmelser om enskildas rättigheter i 3 kap. Av 3 kap. 1 § framgår att bestämmelserna om information till den registrerade i 23 och 25–27 §§ PUL, med de begränsningar som anges i 3 kap. 2 och 2 a §§, ska tillämpas. Av 3 kap. 3 § framgår att också bestämmelserna om rättelse i 28 § PUL, med den begränsning som följer av 3 kap. 2 a §, ska tillämpas. I 3 kap. 4 § finns bestämmelser om överklagande av Skatteverkets beslut om rättelse och om information som ska lämnas enligt 26 § PUL.

5.3 Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, m.m.

Regeringens förslag: Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten ska införas i en ny, särskild lag, om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. I lagen ska det också införas bestämmelser om Skatteverkets övriga skyldigheter med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Såväl Datainspektionen som Sveriges advokatsamfund riktar kritik mot den föreslagna regleringen vad gäller överföringen av uppgifter från Sverige till USA. Sveriges advokatsamfund menar att den föreslagna lagstiftningen möjliggör en informationshantering som riskerar att få negativa följder för den personliga integriteten och enskildas rättssäkerhet. Datainspektionen anför att det genom bestämmelserna i den föreslagna lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet visserligen skapas en rättslig grund för överföringen av personuppgifter till USA men att ytterligare garantier måste sättas på plats för att de registrerades rättigheter i nödvändig utsträckning ska skyddas efter överföringen. Det avser såväl skydd mot att uppgifterna används för andra ändamål än beskattning eller överförs till andra mottagare än den amerikanska skattemyndigheten som garantier för att de registrerades rätt till åtkomst, rättelse och skadestånd kan upprätthållas även efter överföringen till USA. Skatteverkets skyldighet att försäkra sig om att ändamålsprincipen

upprätthålls samt att de registrerades rättigheter skyddas även efter

61

Prop. 2014/15:41	överföringen skulle	enligt	Datainspektionen behöva regleras i en
	uttrycklig bestämmelse i lagen, t.ex. motsvarande den som reglerar
	överföringen av information till Sverige från USA. Även Sveriges
	advokatsamfund påpekar bristen i att det inte finns någon
	skyddsbestämmelse avseende den information som ska lämnas av
	Skatteverket till den amerikanska skattemyndigheten. Vidare ifrågasätter
	samfundet den bedömning som görs i promemorian om att överföring av
	uppgifter till de amerikanska myndigheterna är förenlig med PUL,
	eftersom PUL:s undantagsbestämmelser om nödvändig informations-
	lämning inte gör sig gällande i detta fall. Samfundet påpekar även att
	utlämningen till USA inte heller omgärdas av den gemensamma
	europeiska lagstiftningen som skyddar europeiska medborgares
	integritets- och rättssäkerhetsintressen.
	Skatteverket anför bl.a. följande. För att underlätta införandet och
	tillämpningen av bestämmelserna som avser uppgiftslämnandet med
	anledning av FATCA-avtalet bör verkets roll och uppdrag avseende bl.a.
	identifieringsprocessen förtydligas. Vidare, för att det ska vara möjligt att
	skicka de uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten som
	följer av FATCA-avtalet, måste en hänvisning även göras till de
	bestämmelser i SFL som reglerar skyldigheten att lämna uppgifter om
	namn, adress och amerikanskt skatteregistreringsnummer. Förslaget
	innebär vidare att uppgifterna ska skickas till den amerikanska federala
	skattemyndigheten vid ett enda tillfälle senast den 30 september varje år.
	Det finns dock ett behov av att kunna sända vissa uppgifter vid andra
	tillfällen och det behövs därför en bestämmelse som ger verket rätt att
	skicka nya, rättade och för sent inkomna uppgifter till den amerikanska
	federala skattemyndigheten vid andra tidpunkter. Det saknas vidare
	bestämmelser i SFL om att den kontrolluppgiftsskyldige ska lämna
	uppgift om att kontrolluppgiften avser ett rapporteringspliktigt konto.
	Svenska Bankföreningen		anför bl.a. följande. Genom USA:s
	lagstiftningsåtgärd FATCA har en utveckling tagit fart som leder fram
	mot en kraftig ökning av informationsutbyte på automatisk väg mellan
	världens länder. Det finns en uppenbar risk att enskilda personer kommer
	i kläm mellan olika länders skattekrav när uppgifter om deras konton
	m.m. kommer att spridas på det sätt som föreslås. Det är därför viktigt att
	proportionalitetsprincipen i		lagstiftningen	respekteras. Nyttan	och
	behovet av en intern lagstiftning med vissa syften måste stå i rimlig
	proportion till risken för olägenheter och särskilt ingripande åtgärder som
	kan drabba enskilda negativt. Regeringen bör därför se till att det för
	enskildas behov inrättas någon form av tvistelösningsmekanism för det
	fall skattekrav riktas mot enskilda från flera olika länder. Till Svenska
	Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska
	Fondhandlareföreningen anslutit sig.
	Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som de finansiella
	instituten ska lämna till Skatteverket om de rapporteringspliktiga
	finansiella kontona, ska sedan överföras från Skatteverket till den
	amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service,
	förkortad IRS). Av flera skäl behöver det införas bestämmelser om denna
	skyldighet för Skatteverket. Det behöver tydliggöras för Skatteverket vad
	verkets skyldigheter	med	anledning av	FATCA-avtalet är.	En
62	bestämmelse om att Skatteverket ska överföra uppgifter till USA behövs

också för att bryta den sekretess som annars skulle ha gällt för dessa uppgifter hos Skatteverket.

I 4 § lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, förkortad LÖHS, anges att utländsk myndighet ska lämnas bistånd med handräckning i skatteärende i den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat. I 3 § första stycket 1 LÖHS anges att med handräckning avses bl.a. utbyte av upplysningar. Bestämmelserna i LÖHS har dock utformats med i första hand utbyte av upplysningar som sker på begäran i åtanke, medan det utbyte av upplysningar som ska ske enligt FATCA-avtalet är ett automatiskt utbyte. Vid automatiskt utbyte behövs det t.ex. ett på förhand bestämt intervall för när upplysningar ska lämnas. Detta behövs inte när upplysningarna ska lämnas på begäran. FATCA-avtalet medför också att vissa skyldigheter för Skatteverket med anledning av det avtalet behöver särregleras eftersom det saknas direkta motsvarigheter i andra avtal. Mot denna bakgrund bör det införas en ny särskild lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet, där Skatteverkets skyldigheter tas in.

Bland de uppgifter som ska överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten finns personuppgifter. Med anledning av vad Datainspektionen anför om behovet av bestämmelser som garanterar att de registrerades rättigheter skyddas efter överföringen av uppgifterna samt vad Sveriges advokatsamfund anför om bristen på skyddsbestämmelser och tveksamheter kring förenligheten med PUL kan följande anföras. I 1 kap. 3 § första stycket 5 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, anges att bestäm- melserna i 33–35 §§ PUL om överföring av personuppgifter till tredje land ska gälla. I 33 § PUL anges att det är förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna. Det anges även att förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje land. Vidare framgår det att frågan om en skyddsnivå är adekvat ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter som har samband med överföringen och att särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet för behandlingen, hur länge behandlingen ska pågå, ursprungslandet, det slutliga bestämmelselandet och de regler som finns för behandlingen i det tredje landet. I detta sammanhang kan uppmärksammas att det anges i artikel 3.7 i FATCA-avtalet att alla uppgifter som utbyts enligt avtalet ska omfattas av den sekretess och annat skydd som föreskrivs i skatteavtalet mellan Sverige och USA, inklusive bestämmelser om användarbegränsningar för sådana uppgifter. I artikel 26.1 i skatteavtalet föreskrivs att upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit ska behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter som fastställer, uppbär, administrerar eller driver in de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Vidare föreskrivs att dessa personer eller myndigheter ska använda upplysningarna endast för sådana ändamål och att de får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsförfaranden. Denna bestämmelse gäller både amerikanska och svenska myndigheter

Prop. 2014/15:41

63

Prop. 2014/15:41 som tar emot utbytta uppgifter. I svensk lagstiftning kan emellertid sådana bestämmelser endast tas in med avseende på svenska myndigheters behandling av mottagna uppgifter. Det ankommer på USA att tillse att även amerikanska myndigheter lever upp till dessa överenskomna skyddsbestämmelser. Artikel 3.8 i FATCA-avtalet föreskriver att de behöriga myndigheterna i Sverige respektive USA ska underrätta varandra när de bedömer att den andra jurisdiktionen har på plats lämpliga säkerhetsbestämmelser för att tillförsäkra att informationen som tas emot i enlighet med avtalet fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål samt en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. Enligt artikel 3.9 blir avtalsparternas åliggande enligt avtalet att överföra uppgifter till den andra staten tillämpliga först det datum då den senare av de underrättelser som beskrivs i artikel 3.8 lämnas. I 34 § PUL anges undantag från förbudet mot överföring av uppgifter till tredje land. I 34 § första stycket c anges att det trots förbudet i 33 § är tillåtet att överföra personuppgifter till tredje land om överföringen är nödvändig för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. I 2 § PUL anges vidare att om det i annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från PUL, ska de bestämmelserna gälla. Genom PUL genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). De bestämmelser som föreslås i denna proposition, bl.a. om att uppgifter ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten, måste vara förenliga med dataskyddsdirektivet. I direktivet finns bestämmelser om överföring till tredje land i artikel 25 och artikel 26. Undantagen från förbudet att överföra uppgifter till tredje land finns i artikel 26.1. Av artikel 26.1 d framgår att medlemsstaterna – om det finns tvingande regler om detta i deras lagstiftning – får överföra personuppgifter till ett tredje land som inte har en adekvat skyddsnivå om överföringen är nödvändig eller bindande enligt författning av skäl som rör viktiga allmänna intressen eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk. I punkt 58 i ingressen till dataskyddsdirektivet anges som exempel på viktiga allmänna intressen utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter, tullmyndigheter eller socialförsäkringsmyndigheter. FATCA-avtalet avser just utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter för beskattningsändamål. I 35 § PUL finns bestämmelser om när regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet för överföring av personuppgifter till tredje land. I paragrafens andra stycke anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från förbudet att överföra uppgifter till tredje land om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmän intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd för de registrerades rättigheter. Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund förenligt med dataskyddsdirektivet att införa bestämmelser som innebär att Skatteverket ska överföra de aktuella uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med FATCA-avtalet. I avsnitt 5.2 redogörs för vilka bestämmelser gällande rättelse och skadestånd som

64

är tillämpliga när det gäller Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA.

Såsom Skatteverket konstaterat kommer det att falla under verkets ansvarsområde att besvara frågor om tolkning och tillämpning av reglerna i den föreslagna nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL. I enlighet med påpekande från Skatteverket bör det tydliggöras i lagtexten att verket ska överföra även information om de amerikanska kontohavarnas namn, adress och amerikanska skatte- registreringsnummer eller födelsedatum till den amerikanska federala skattemyndigheten. När det gäller amerikanskt skatteregisteringsnummer behöver, enligt FATCA-avtalet, uppgift om detta avseende befintliga konton bara överföras om det finns registrerat hos det rapporterings- skyldiga finansiella institutet. Om en kontrolluppgift inte innehåller uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer ska den i stället innehålla uppgift om födelsedatum om en sådan uppgift finns. Om det amerikanska skatteregistreringsnumret inte finns ska Skatteverket således överföra uppgift om den amerikanska personens födelsedatum till den amerikanska federala skattemyndigheten, under förutsättning att uppgift om det finns i kontrolluppgiften. För att möjliggöra för Skatteverket att överföra kompletterande och för sent inkomna uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten bör det i stället för att upplysningarna ska överföras ”en gång om året” som anges i promemorians lagförslag, anges att upplysningarna ska överföras ”minst en gång om året”. Vidare bör det, såsom Skatteverket påpekat, tas in en bestämmelse i SFL om att en kontrolluppgift ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKL.

Svenska Bankföreningen har anfört att regeringen, med hänsyn till det kraftigt ökade informationsutbytet och med hänsyn till proportionalitets- principen, bör tillse att det inrättas någon form av tvistelösnings- mekanism om skattekrav riktas mot enskilda från olika länder. Regeringen vill med anledning av detta understryka att ett ökat internationellt informationsutbyte inte påverkar enskildas skattskyldighet i någon stat eller jurisdiktion. Informationsutbyte syftar endast till att ge skattemyndigheterna information om inkomster som rätteligen ska deklareras i den aktuella staten eller jurisdiktionen. För en person som har deklarerat sina inkomster i de stater och jurisdiktioner där de rätteligen ska deklareras ökar således inte de fall då beskattningskrav avseende personens inkomster riktas från flera stater och jurisdiktioner samtidigt. På grund av att personers skattskyldighet och inkomsters skatteplikt bedöms utifrån olika principer uppstår det ibland situationer när två eller flera olika stater eller jurisdiktioner gör anspråk på att samtidigt beskatta samma inkomst för en och samma person. Med anledning av detta har Sverige ingått ett stort antal skatteavtal som syftar till att undanröja sådan dubbelbeskattning, t.ex. avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst. Det finns också svenska nationella bestämmelser som syftar till undanröjande av dubbelbeskattning, se t.ex. lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Frågor om undanröjande av dubbel-

Prop. 2014/15:41

65

Prop. 2014/15:41 beskattning ligger vid sidan om genomförandet av FATCA-avtalet och bör inte hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

6 Närmare om förslaget till genomförande av FATCA-avtalet

6.1 Bilaga I Skyldigheter att vidta åtgärder för kundkännedom för att identifiera och utbyta upplysningar om rapporteringspliktiga konton och om vissa betalningar till icke FATCA- deltagande finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser om den identifieringsprocedur som beskrivs i bilaga I till FATCA-avtalet ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har

anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Bilaga I innehåller det regelverk som det i kronologisk mening först blir aktuellt att tillämpa av de olika delarna i FATCA-avtalet. I bilaga I finns nämligen de regler som riktar sig mot de finansiella instituten och föreskriver hur de ska gå tillväga för att identifiera amerikanska rapporteringspliktiga konton. Sett i sin helhet har avtalet en systematik som gör att det inte lätt kan förstås utan att innehållet i bilaga I beaktas. Som exempel på detta kan nämnas att begreppet ”rapporteringspliktigt konto” i huvudavtalet enbart omfattar sådana konton som identifierats som sådana vid den granskning som föreskrivs i bilaga I. Sverige har en viss frihet vid genomförande av bilaga I, t.ex. för att det där i vissa avseenden föreskrivs alternativa tillvägagångssätt vid granskningen. Den närmare redogörelsen för förslaget till genomförande av FATCA-avtalet kan därför lämpligen inledas med genomförandet av bilaga I.

Bestämmelser om de finansiella institutens skyldighet att identifiera konton och hur det ska göras bör tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL.

Identifieringen ska göras av rapporteringsskyldiga finansiella institut för att identifiera rapporteringspliktiga amerikanska konton.

66

6.1.1

Avsnitt I Allmänt

Prop. 2014/15:41

Regeringens förslag: I den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska det tas in bestämmelser om lagens tillämpningsområde.

Det ska vidare i samma lag tas in en bestämmelse om att ett kontos saldo eller värde vid granskningen av konton som huvudregel ska fastställas utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

I lagen ska också tas in en bestämmelse om att ett finansiellt institut, vid fastställande av saldo eller värde på ett konto, i stället för den dag som anges, får räkna med saldot eller värdet per den sista dagen av en lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den dagen.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om att finansiella institut får tillämpa den amerikanska lagstiftningen i stället för den svenska för att identifiera rapporteringspliktiga konton bör inte tas in i svensk lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med
regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att
finansiella institut som utför den granskningsprocedur som beskrivs i den
amerikanska FATCA-lagstiftningen inte ska vara skyldiga att tillämpa
motsvarande bestämmelser i lagen om identifiering av rapporterings-
pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
Remissinstanserna: Skatteverket anser att vad som angetts i
promemorian, om att användandet av granskningsproceduren enligt den
amerikanska lagstiftningen inte får stå i strid med någon annan svensk
lagstiftning, är en så viktig princip att en bestämmelse med den
innebörden bör införas direkt i lagen.
Näringslivets skattedelegation (NSD) är positiv till möjligheten att
välja att, i stället för att tillämpa de svenska bestämmelserna, utföra
granskningsproceduren för identifiering av rapporteringspliktiga konton i
enlighet med amerikansk lagstiftning och anser att detta är av stor vikt
för företag som är verksamma i många länder. Till NSD:s yttrande har
Svenskt Näringsliv anslutit sig. Svenska Bankföreningen anför å sin sida
att det kan ifrågasättas om en nationell lagstiftning som hänvisar till
annan intern nationell lagstiftning uppfyller kraven på rättssäkerhet och
förutsebarhet för den som ska tillämpa lagen samt att det är
administrativt betungande och tveksamt i konstitutionellt hänseende att i
svensk lag kräva en analys av ett annat lands lagstiftning för att avgöra
om man har uppfyllt förpliktelserna enligt den svenska lagen. Till
Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och
Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Avsnitt I innehåller
generella regler för tillämpningen av de efterföljande avsnitten och inleds
med att det, i punkten A, föreskrivs att Sverige ska ålägga svenska
rapporteringsskyldiga finansiella institut att identifiera amerikanska
rapporteringspliktiga konton och konton som innehas av icke FATCA-
deltagande finansiella institut. Att de svenska rapporteringsskyldiga
finansiella instituten ska följa bestämmelserna i IDKL bör anges i
bestämmelserna i den lagen. Det finns därför inte behov av att ta in
någon bestämmelse i svensk lag som direkt återger innehållet i punkten	67

Prop. 2014/15:41	A. I IDKL bör det dock tas in bestämmelser om lagens
	tillämpningsområde, av vilka bl.a. framgår att lagen gäller för sådan
	identifiering av rapporteringspliktiga konton som finansiella institut ska
	göra.
	I punkten B.1 föreskrivs att alla belopp som anges i dollar avser belopp
	i US-dollar och ska anses inbegripa motsvarande belopp i andra valutor.
	Att belopp ska avse belopp i US-dollar genomförs enklast i svensk rätt
	genom att i varje bestämmelse där det är aktuellt, använda begreppet
	”US-dollar” i stället för ”dollar”. Någon särskild bestämmelse för att
	genomföra den delen av punkten B.1 behöver därför inte tas in i svensk
	rätt. Den andra delen av bestämmelsen anger att US-dollar ska anses
	inbegripa motsvarande belopp i andra valutor. Denna del av
	bestämmelsen får närmast ses som en tillämpningsföreskrift och behöver
	inte tas in i lagen.
	Punkten B.2 innebär att ett kontos saldo eller värde ska fastställas
	utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan
	lämplig rapporteringsperiod.
	I punkten B.3 anges att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska
	fastställas per den 30 juni 2014, relevant saldo eller värde ska fastställas
	per den dagen eller för den rapporteringsperiod som löper ut närmast före
	den 30 juni 2014 och att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska
	fastställas per utgången av ett kalenderår, relevant saldo eller värde ska
	fastställas per den sista dagen för kalenderåret eller annan lämplig
	rapporteringsperiod. Det framgår inte vad som avses med en annan
	lämplig rapporteringsperiod. Att det talas om en annan ”lämplig”
	rapporteringsperiod visar dock att det kan röra sig om ett val mellan flera
	olika rapporteringsperioder. När det gäller att fastställa ett saldo eller
	värde per den 30 juni 2014 innebär det, för ett finansiellt institut som
	väljer att använda kalenderåret som annan lämplig rapporteringsperiod,
	att relevant saldo eller värde ska fastställas per den 30 juni 2014 eller, om
	det finansiella institutet väljer det i stället, per den 31 december 2013.
	För vissa finansiella institut kan det dock finnas andra rapporterings-
	perioder som är mer lämpliga. Det kan t.ex. vara fallet för en
	investeringsenhet. I en investeringsenhet är de finansiella kontona själva
	andelarna i eget kapital eller skulder i enheten. Den lämpligaste
	rapporteringsperioden för att fastställa värdet på en sådan andel kan vara
	enhetens räkenskapsår. När ett gränsbelopp för saldo eller värde ska
	fastställas per utgången av att kalenderår, kan ett finansiellt institut vars
	räkenskapsår avslutas den 31 augusti alltså fastställa relevant saldo eller
	värde per den 31 december det kalenderåret eller, om det bedöms mer
	lämpligt, per den 31 augusti samma kalenderår. Det kan inte uteslutas att
	det finns andra rapporteringsperioder som bedöms mest lämpliga för ett
	visst finansiellt institut. Det skulle t.ex. kunna röra sig om den period
	avseende vilken rapportering sker till kontohavarna med avseende på
	värdet på deras investeringar. Rapporteringsperioden måste dock, i varje
	fall typiskt sätt, vara en tolv månader lång och i cykel återkommande
	period. Bestämmelser bör tas in i IDKL om att ett kontos saldo eller
	värde, om något annat inte sägs, ska fastställas utifrån förhållandena vid
	utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod
	samt att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per den
68	30 juni 2014, relevant saldo eller värde ska fastställas per den dagen eller

per den sista dagen av den rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014. Bestämmelser bör vidare tas in som anger att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per utgången av ett kalenderår, relevant saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen för kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod.

I punkten B.4 anges att ett konto, om annat inte följer av punkten E.1 i avsnitt II, ska anses rapporteringspliktigt från och med det datum då det identifierats som ett sådant enligt förfarandena för kundkännedom i bilaga I.

I punkten B.5 anges att rapporteringen ska ske årligen under det kalenderår som följer det kalenderår som uppgifterna avser. För de finansiella institut som lämnar kontrolluppgift enligt dagens regler överensstämmer detta med redan befintlig kontrolluppgiftsskyldighet i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. När det gäller tidpunkten för överföring av uppgifter från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS), se avsnitt 6.2.3. Några ytterligare bestämmelser om detta behöver inte tas in i svensk lag.

I punkten C föreskrivs att Sverige får tillåta svenska finansiella institut att, som ett alternativ till bestämmelserna i respektive avsnitt i bilaga I, tillämpa motsvarande bestämmelser i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations för att fastställa om ett konto är rapporteringspliktigt eller om det innehas av ett icke FATCA- deltagande finansiellt institut. Det anges vidare att Sverige kan tillåta rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut att göra ett sådant val separat för varje avsnitt i bilaga I, antingen med avseende på alla relevanta finansiella konton eller separat med avseende på varje tydligt identifierad grupp av sådana konton. Dessa bestämmelser verkar till fördel för de svenska finansiella instituten. Ett svenskt finansiellt institut får ges möjligheten att för respektive typ av konto välja att tillämpa de bestämmelser som införs i svensk rätt för att genomföra bilaga I eller att tillämpa motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen. Av avtalet följer ingen skyldighet för Sverige att utnyttja denna möjlighet.

En möjlighet som, trots att det inte uttryckligen framgår måste anses vara förenlig med avtalet, är att i den svenska lagstiftningen införa bestämmelser som motsvarar bilaga I till avtalet i de delar detta bedöms mer fördelaktigt för svenska finansiella institut och bestämmelser som motsvarar den amerikanska lagstiftningen i de delar där det i stället bedöms mer fördelaktigt. För detta alternativ talar att det då blir fråga om ett enhetligt regelverk för alla finansiella institut och att hela regelverket kommer till uttryck i svensk lag. Mot detta alternativ talar den omständigheten att bestämmelserna i ett avsnitt i bilaga I kan vara mer fördelaktiga för ett finansiellt institut medan motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen kan vara mer fördelaktiga för ett annat. Mot detta talar också att den svenska lagstiftningen, i de delar den motsvarar bestämmelser i amerikansk lagstiftning, innebär att Sverige uppfyller de krav som ställs i avtalet bara fram till dess att de amerikanska bestämmelserna ändras. För att fortsätta uppfylla avtalet måste bestämmelserna i svensk lagstiftning ändras om de amerikanska bestämmelserna ändras, så att svensk lag, i dessa delar, vid varje tidpunkt motsvarar de amerikanska bestämmelserna.

Prop. 2014/15:41

69

Prop. 2014/15:41	En annan möjlighet är att i svensk lag införa dels bestämmelser som
	motsvarar bilaga I till avtalet, dels bestämmelser som motsvarar
	bestämmelserna i den amerikanska lagstiftningen. Det kan då tas in en
	bestämmelse om att de finansiella instituten får välja det mest
	fördelaktiga av dessa två svenska regelverk. För en sådan ordning talar
	att samtliga bestämmelser som kan komma att tillämpas när det gäller
	identifiering av rapporteringspliktiga konton finns intagna i svensk lag i
	fullständig form, samtidigt som de finansiella instituten får den
	fördelaktiga valmöjlighet som punkten C avser att åstadkomma.
	Nackdelen att den svenska lagstiftaren måste bevaka och se till att de
	svenska bestämmelser som motsvarar amerikansk lag följer med de
	ändringar som görs i amerikansk lag gäller dock även med en sådan
	ordning. Det kan också nämnas att detta alternativ skulle kräva en
	mycket omfattande svensk lagstiftning.
	En tredje möjlighet är att i svensk lag införa bestämmelser som
	motsvarar bilaga I till avtalet, men inte förena bestämmelserna med något
	krav på att de ska tillämpas. Det skulle alltså vara fråga om ett regelverk
	som de finansiella instituten får tillämpa. Avtalet är utformat på ett
	sådant sätt att det ligger i de finansiella institutens intresse att uppfylla de
	krav som ställs. Om ett finansiellt institut inte uppfyller kraven riskerar
	det att betraktas som icke FATCA-deltagande av IRS. Därmed skulle
	källskatt komma att innehållas på betalningar till det finansiella institutet.
	Det föreslås inte i denna proposition att det införs några sanktioner i
	svensk rätt mot att inte följa identifieringsproceduren som föreskrivs i
	bilaga I. Avtalet (liksom den amerikanska FATCA-lagstiftningen)
	bygger på att det är de finansiella instituten själva som har bäst
	förutsättningar att genomföra identifieringsproceduren och göra de
	bedömningar som krävs i samband med den. Om IRS uppmärksammar
	Skatteverket på att ett svenskt finansiellt institut brister i tillämpningen
	av avtalet, föreskriver avtalet att Skatteverket ska tillämpa inhemsk rätt
	för att råda bot på den bristande tillämpningen. Om Skatteverket inte
	lyckas med detta inom 18 månader kommer det finansiella institutet att
	betraktas som icke FATCA-deltagande. Risken för en bristande
	tillämpning av avtalet ligger således hos det finansiella institutet. Med
	den ordning som här tas upp som ett alternativ för genomförande av
	bilaga I, kan ett finansiellt institut undvika att bli betraktat som icke
	FATCA-deltagande genom att tillämpa identifieringsbestämmelserna i
	bilaga I som tagits in i svensk lagstiftning. Det ligger nära till hands att
	anta att ett institut som väljer att inte tillämpa dessa bestämmelser i
	stället kommer att genomföra en identifieringsprocedur som närmare
	överensstämmer med bestämmelserna om detta i den amerikanska
	FATCA-lagstiftningen. Fördelarna med detta alternativ är att de svenska
	finansiella instituten ges den fördelaktiga valmöjlighet som avses i
	punkten C samtidigt som svensk lagstiftning inte behöver anpassas till
	och följa med i ändringar av den amerikanska lagstiftningen. Detta
	alternativ medför inte heller något behov av att i svensk lag hänvisa till
	amerikansk lagstiftning. Mot denna ordning talar att den medför en viss
	otydlighet i fråga om vad som gäller för de svenska finansiella instituten.
	En fjärde möjlighet är att införa bestämmelser i svensk lag som
	motsvarar bilaga I, men också ta in bestämmelser som föreskriver att ett
70	finansiellt institut, i stället för att tillämpa bestämmelserna som avser att

genomföra bilaga I, får tillämpa motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen. En sådan lösning ligger tekniskt mycket nära den som används i punkten C i bilaga I till avtalet och innebär att hänvisningar till den amerikanska lagstiftningen tas in i svensk lag. För detta alternativ talar att den svenska lagen inte behöver ändras med hänsyn till ändringar i den amerikanska FATCA-lagstiftningen, samtidigt som det blir tydligt för de finansiella instituten vilka alternativ som de har att välja mellan. Mot detta alternativ talar att den svenska lagstiftningen blir dynamisk på så sätt att dess innebörd, för finansiella institut som väljer att tillämpa amerikanska bestämmelser, förändras när den amerikanska lagstiftningen gör det. Det skulle även kunna sägas innebära att det överlåts till USA att genom sin lagstiftning bestämma innebörden i den svenska lagstiftningen, eftersom det skulle anges i den svenska lagstiftningen att den amerikanska lagstiftningen får tillämpas i stället. Denna dynamik skulle kunna undvikas genom att hänvisningarna till amerikansk rätt görs till en viss lydelse av densamma. Eftersom punkten C är dynamisk och inte hänvisar till en särskild lydelse av den amerikanska FATCA-lagstiftningen, skulle Sverige med en sådan lösning dock uppfylla avtalet endast fram till dess att den amerikanska lagstiftningen ändras. Problemet med en dynamisk lagstiftning måste ses i det sammanhanget att de aktuella bestämmelserna endast ska tillämpas om det finansiella institutet själv väljer det och därmed endast om det är fördelaktigt. Om den amerikanska lagstiftningen förändras finns det ingenting som hindrar att ett finansiellt institut väljer att övergå till att tillämpa de bestämmelser i den svenska lagen som gäller oberoende av den amerikanska lagstiftningen.

En femte möjlighet är att vid genomförande av avtalet helt bortse från den möjlighet som ges i punkten C att tillåta de finansiella instituten att välja att tillämpa det mest förmånliga regelverket. Det skulle innebära att tvingande bestämmelser som motsvarar bilaga I tas in i lagen utan att något alternativ ges. Ur ett lagtekniskt perspektiv har denna lösning påtagliga fördelar. Nackdelen är dock att svenska finansiella institut inte ges möjligheten att välja att tillämpa alternativa bestämmelser om de är mer förmånliga. Med hänsyn till att det huvudsakliga syftet med avtalet är att underlätta tillämpningen av FATCA, får denna nackdel anses betydande. Detta alternativ bör bli aktuellt endast om inget av de övriga alternativen bedöms lämpligt.

En sjätte möjlighet, som bär vissa likheter med den tredje som beskrivs ovan, är att ta in bestämmelser som föreskriver att finansiella institut som utför den granskningsprocedur som beskrivs i den amerikanska FATCA- lagstiftningen, inte är skyldiga att också tillämpa motsvarande bestämmelser i den svenska lagen. Som redan framgått är syftet med sådana bestämmelser inte att i något fall ålägga finansiella institut att följa den amerikanska lagstiftningen. Båda regelverken syftar till att hitta samma information om kontohavare. Där regelverken skiljer sig åt är i vilken form informationen ska finnas eller inhämtas och hur ett finansiellt institut praktiskt ska agera vid inhämtande och granskning. Såvida det inte finns något hinder mot det i annan svensk författning kan ett finansiellt institut tillämpa de amerikanska bestämmelserna parallellt med de svenska. För att de finansiella instituten ska ha någon fördel av att kunna använda det granskningsförfarande som beskrivs i den

Prop. 2014/15:41

71

Prop. 2014/15:41 amerikanska lagstiftningen är en förutsättning dock att de inte behöver tillämpa också de svenska bestämmelserna om de följer det förfarande som beskrivs i den amerikanska lagstiftningen.

Ett alternativ med en dynamisk hänvisning till den amerikanska lagstiftningen är enligt regeringens uppfattning inte möjlig, eftersom det på sätt och vis innebär att det överlåts på USA att genom sin lagstiftning bestämma innebörden i detta avseende av den svenska lagstiftningen. Ett alternativ med en statisk hänvisning till amerikansk lagstiftning är enligt regeringens mening inte lämpligt eftersom det skulle innebära att den svenska lagen skulle behöva ändras när den amerikanska lagstiftningen gör det. Det skulle då även kunna hända att de ändringar som görs i den amerikanska lagstiftningen av något skäl inte bör tas in i den svenska lagen. Den möjlighet som då skulle stå till buds för att inte bryta mot avtalet skulle vara att i det läget upphäva möjligheten för svenska finansiella institut att tillämpa den amerikanska lagstiftningen. Där det som i detta fall rör sig om ett helt regelsystem för granskning av finansiella konton, skulle det troligen kunna medföra omfattande negativa konsekvenser för ett finansiellt institut som anpassat sina system och rutiner till den amerikanska lagstiftningen. Samma problematik som gäller för ett alternativ med statisk hänvisning till amerikansk rätt är också giltig för ett alternativ där en motsvarighet till den amerikanska lagstiftningen tas in som svensk lag. Även vad Svenska Bankföreningen anför avseende rättssäkerhet och förutsebarhet för den som ska tillämpa lagen bör vägas in i detta sammanhang. Trots det som NSD anför, anser regeringen mot denna bakgrund att det inte bör tas in några bestämmelser i svensk lag om att finansiella institut får tillämpa den amerikanska lagstiftningen i stället för den svenska för att identifiera rapportteringspliktiga konton och icke FATCA-deltagande finansiella institut.

6.1.2 Avsnitt II Befintliga konton som innehas av fysiska personer

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet om den granskning av befintliga konton som innehas av fysiska personer som regleras i avsnitt II i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om det ska granska sådana konton eller inte. Det ska, till skillnad från vad som anges i avtalet, vara obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att avstå från att behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta relevant dokumentation som motsäger en indikation på amerikansk hemvist som framkommit.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningsproceduren ska, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen i olika skeden ska vara genomförd, tas in i form av övergångsbestämmelser.

	Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
72	förslag. I promemorian föreslås inte att det ska vara obligatoriskt för de

rapporteringsskyldiga finansiella instituten att avstå från att behandla ett konto som rapporteringspliktigt om det har tillgång till eller kan inhämta relevant dokumentation som motsäger en indikation på amerikansk hemvist som förekommit.

Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om det står i proportion till ändamålet att hantera alla högvärdekonton med c/o- adresser eller poste restante-adresser som rapporteringspliktiga för att uppfylla ett skatteavtal med USA. I den mån avtalet medger det bör, enligt Datainspektionens mening, endast sådana konton som tydligt indikerar att kontohavaren har hemvist eller är medborgare i USA vara rapporteringspliktiga. Vidare invänder Datainspektionen mot att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja mellan att rapportera ett konto där det finns indikationer på att innehavaren har hemvist eller är medborgare i USA eller att först inhämta ytterligare information från kontohavaren. Det normala bör enligt Datainspektionen vara att man vid sådana indikationer gör en närmare utredning för att säkert fastställa om kontot är rapporteringspliktigt eller inte, innan man överför information till USA. Detta kräver bl.a. att kontohavaren informeras om att det finns indikationer på att kontot kan vara rapporteringspliktigt och att uppgifter om kontot och kontohavaren därför kan komma att föras över till skattemyndigheten i USA. Det har föreslagits en generell bestämmelse om att kontohavaren ska meddelas att ett konto är rapporteringspliktigt. Enligt Datainspektionens mening behöver skyldigheten att informera kontohavare emellertid regleras mer detaljerat i enlighet med bestämmelserna om information till de registrerade i personuppgiftslagen (1998:204), förkortad PUL. Informationen bör t.ex. omfatta ändamålet med överföringen, vem mottagaren är, vad kontohavaren kan göra för att utöva sina rättigheter ifråga om åtkomst, rättelse m.m. både innan och efter överföringen av uppgifter.

Kammarrätten i Stockholm och Svenska Bankföreningen ifrågasätter vilket syfte punkten avseende ”annan liknande dokumentation” i 4 kap. 4 § andra stycket 6 IDKL fyller när det inte finns någon motsvarighet i FATCA-avtalet. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

NASDAQ OMX Stockholm AB anför att det behövs ett klargörande av begreppet ”inte längre specificerade amerikanska personer” eftersom det

är oklart när sådana kontohavare upphör att vara specificerade amerikanska personer.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt II finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende befintliga konton som innehas av fysiska personer. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt II ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör, när det är möjligt, formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, som inte väljer att ändå göra detta och som enligt svenska implementerings-

Prop. 2014/15:41

73

Prop. 2014/15:41	bestämmelser erbjuds		ett sådant val, inte är			skyldiga att granska,
	identifiera eller rapportera sådana konton som räknas upp i punkterna
	A.1–4. Dessa bestämmelser är utformade som en valmöjlighet för de
	finansiella instituten och det kan ligga nära till hands att anta att det
	innebär en lättnad för ett finansiellt institut att inte behöva granska vissa
	konton. Det är dock inte säkert att så alltid är fallet. För att kunna
	använda sig av dessa undantag från granskningskraven förutsätts att
	enheten först skiljer ut de konton som inte behöver granskas. Beroende
	på t.ex. hur många konton det finansiella institutet har och hur institutets
	datasystem är uppbyggt kan denna urskiljning vara mer eller mindre
	resurskrävande. Samtidigt kan det underlätta olika mycket för olika
	institut att inte behöva granska de konton som räknas upp.
	Bestämmelserna bör tas in i lagen på ett sådant sätt att det är upp till det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet att välja om det ska bortse från
	sådana konton vid granskningen.
	I punkten B finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska
	genomföras	avseende	konton	vars	saldo eller	värde inte översteg
	1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014. Enligt rubriken till punkten B
	gäller detta inte konton vars saldo eller värde inte uppgår till de lägre
	gränsvärden som anges i punkten A. Denna del av rubriken kan dock
	uppfattas som missvisande, eftersom bestämmelserna i punkten B gäller
	även konton som inte behöver granskas enligt punkten A, om det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet ändå väljer att granska dem.
	När det gäller de konton som avses i punkten B ska granskningen
	inledas med en elektronisk sökning i det rapporteringsskyldiga
	finansiella institutets databaser. Om det vid denna sökning framkommer
	indikationer på att en kontohavare har hemvist i USA, ska kontot anses
	vara rapporteringspliktigt om enheten inte innehar eller inhämtar viss
	dokumentation som motsäger den indikation på att kontohavaren har
	hemvist i USA som framkommit vid den elektroniska sökningen. Vad
	som utgör indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA framgår
	av punkten B.1 och innefattar bl.a. att kontohavaren har en amerikansk
	adress, ett amerikanskt telefonnummer eller föddes i USA. Av punkterna
	B.2 och B.3 framgår att ett konto inte ska anses vara ett
	rapporteringspliktigt konto och inte behöver granskas ytterligare om inga
	sådana indikationer som anges i punkten B.1 framkommer vid den
	elektroniska sökningen. Detta gäller fram till dess att förhållandena
	ändras på ett sådant sätt att indikationer på hemvist i USA tillkommer i
	det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser
	eller fram till dess att kontots saldo eller värde överstiger gränsen för
	högvärdekonton och därför ska granskas i enlighet med procedurerna för
	sådana konton. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver
	således på något sätt bevaka förändringar av de uppgifter som finns i de
	elektroniska databaser som är relevanta för granskningen. Av punkten
	B.4 framgår att ett konto inte behöver betraktas som ett
	rapporteringspliktigt konto trots att det framkommit indikationer på
	hemvist i USA, under förutsättning att den eller de indikationer som
	framkommit	läks	med	viss	specifik	dokumentation.	Det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja om det ska betrakta
	ett sådant konto som ett rapporteringspliktigt konto eller först tillämpa
74	punkten B.4 för att sedan bedöma om kontot är ett rapporteringspliktigt

konto. Datainspektionen ifrågasätter om den behandling av personuppgifter som blir följden av att ett konto är rapporteringspliktigt står i proportion till ändamålet med den behandlingen i de fall då den enda indikationen som framkommit är en c/o- eller poste restante-adress som inte behöver vara amerikansk. Datainspektionens mening är att ett konto, i den mån avtalet medger det, bör vara rapporteringspliktigt endast om det finns en tydlig indikation på att kontohavaren har hemvist i USA. Regeringen konstaterar att de omständigheter som ska anses vara tillräckliga indikationer på hemvist i USA framgår av avtalet och inte kan frångås i den svenska lagstiftningen om avtalet ska efterlevas. För att minimera de situationer då ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt trots att kontohavaren inte har faktisk skatterättslig hemvist i USA bör det enligt regeringens mening i stället göras obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att inte behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta sådan relevant motsägande dokumentation som anges i punkten B.4. Enligt avtalet är detta, som ovan angetts, valfritt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, men det kan inte anses stå i strid med avtalet att göra det obligatoriskt i den svenska lagstiftningen. Vad gäller det som Datainspektionen anför om att skyldigheten att informera kontohavare bör regleras mer detaljerat, vill regeringen erinra om att bestämmelserna i PUL om information till den registrerade gäller även när personuppgifter behandlas med anledning av den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt regeringens mening saknas behov av att reglera denna informationsskyldighet även här. NASDAQ OMX Stockholm AB anför att det behöver förtydligas vad som avses med att en person ”inte längre är en specificerad amerikansk person”. När det gäller fysiska personer är samtliga amerikanska personer specificerade amerikanska personer. En fysisk person är en amerikansk person om han eller hon är medborgare eller har hemvist i USA. Även begreppet ”hemvist i USA” föreslås definieras i IDKL och innebär att personen är skattskyldig i USA på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet. En person ska dock inte anses ha hemvist i USA om han eller hon är skattskyldig där endast för inkomst från källa i USA eller endast för inkomst som är hänförlig till fast driftställe i USA. När skattskyldigheten i USA på grund av domicil, bosättning etc. upphör är en fysisk person alltså inte längre en specificerad amerikansk person.

I punkten C finns ytterligare bestämmelser om åtgärder som ska vidtas avseende den typ av konton som avses i punkten B. I punkten C anges bl.a. att granskningsproceduren ska ha slutförts senast den 30 juni 2016. Som framgår ovan i avsnitt 6.1.1 ska ett konto inte betraktas som rapporteringspliktigt innan det har identifierats som sådant vid genomförande av granskningsproceduren. Bestämmelsen om tidsfrist för granskningsproceduren får närmast ses som en verkställighetsföreskrift. Den bör, när det är fråga om en enda specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångs- bestämmelse. Av punkten C framgår också att ett konto ska anses rapporteringspliktigt om det inte identifierades som ett sådant vid den inledande granskningen men omständigheterna därefter förändras på ett sådant sätt att det skulle vara ett rapporteringspliktigt konto vid en ny

Prop. 2014/15:41

75

Prop. 2014/15:41	granskning. Detta innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut
	behöver ha processer och rutiner för att i ett senare skede upptäcka
	sådana ändrade omständigheter. Vidare anges det i punkten C att ett
	konto som har identifierats som rapporteringspliktigt ska anses vara det
	fram till dess att kontohavaren upphör att vara en specificerad
	amerikansk person. Om det vid den elektroniska sökningen eller
	sökningen i pappersarkiv framkommer indikationer på att kontohavaren
	har hemvist i USA, kan de indikationerna dock läkas genom att det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till
	sådan dokumentation som avses i punkten B.4. Om en sådan läkning sker
	ska kontot inte anses vara rapporteringspliktigt och det ska inte heller
	anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att läkningen
	skedde. När det är fråga om att en person var en specificerad amerikansk
	person, med sedan har upphört att vara det, ska kontot dock anses ha
	varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontohavaren
	upphörde att vara en specificerad amerikansk person. En indikation på att
	kontohavaren har hemvist i USA som framkommer vid granskningen kan
	inte läkas genom att indikationen upphör. En kontohavare som tidigare
	uppgivit ett amerikanskt telefonnummer kan alltså inte förhindra att
	kontot rapporteras genom att meddela det rapporteringsskyldiga
	finansiella institutet att det amerikanska telefonnumret inte längre gäller.
	I punkten D finns bestämmelser om den mer ingående granskning som
	ska göras om kontots saldo eller värde översteg 1 000 000 US-dollar den
	30 juni 2014. Även när det gäller sådana konton ska en sökning göras i
	det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser.
	För sådana konton är en elektronisk sökning dock endast tillräcklig om
	de elektroniskt sökbara databaserna innehåller fält för och fångar upp de
	omständigheter som utgör indikationer på att kontohavaren har hemvist i
	USA och som räknas upp. De omständigheter som räknas upp här är
	desamma som de som räknas upp i punkten B, men de formuleras på ett
	något annorlunda sätt eftersom det här mer specifikt handlar om krav på
	databasernas struktur och dessa troligen sällan är designade för att kunna
	skilja ut om en kontohavare har anknytning till USA. De elektroniskt
	sökbara databaserna ska alltså typiskt sett vara tillräckliga för att bedöma
	om sådana omständigheter föreligger. Om databaserna inte innehåller rätt
	information för detta, måste det finansiella institutet också eftersöka
	sådana omständigheter bland dokumentation som inte är elektroniskt
	sökbar. Det räknas upp vilken dokumentation som i så fall ska granskas.
	Som Kammarrätten i Stockholm och Svenska Bankföreningen har
	påpekat är den lista på dokumentation i pappersarkiven som finns i
	punkten D.2 uttömmande och någon avslutande punkt avseende ”annan
	liknande dokumentation” bör därför inte, såsom föreslås i promemorians
	förslag, tas in i motsvarande bestämmelse i IDKL. Sådana konton som
	avses i punkten D ska också anses vara rapporteringspliktiga om det
	finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med en
	kontohavare och tjänstemannen har vetskap om att kontohavaren är en
	specificerad amerikansk person. När det gäller högvärdekonton där det
	finns indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA behöver inte
	någon rapportering ske om det finansiella institutet har tillgång till eller
	inhämtar sådan relevant dokumentation som anges i punkten B.4 som
76	motbevisar indikationerna. Även när det gäller högvärdekonton bör ett

rapporteringspliktigt konto upphöra att vara rapporteringspliktigt om det i efterhand tillkommer sådan relevant dokumentation som anges i punkten B.4, i de fall då kontot blev rapporteringspliktigt på grund av att det framkom indikationer på hemvist i USA vid sökning i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser eller pappersarkiv. Om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, är det dock inte tillräckligt med sådan ytterligare dokumentation. Den omständigheten att en kontohavare upphör att vara en specificerad amerikansk person innebär alltid att kontot upphör att vara rapporteringspliktigt.

I punkten E finns bestämmelser om ytterligare förfaranden som ska tillämpas på högvärdekonton. Granskningen av dessa högvärdekonton ska ha genomförts den 30 juni 2015. Det finns också en särskild bestämmelse om tidsfrist för den mer ingående granskning som krävs av konton med högt värde, när det gäller konton vars saldo eller värde inte översteg 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 men vars saldo eller värde gör det vid utgången av ett senare år. Bestämmelser om tidsfrister för granskningen bör, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse. Den förstärkta granskning som görs av ett högvärdekonto behöver bara göras en gång för varje konto och behöver inte upprepas efterföljande år. Den omständigheten att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person medför dock att kontot är rapporteringspliktigt även om tjänstemannen får denna kännedom först efter att granskningen har gjorts. Även när det gäller högvärdekonton måste enheten bevaka om sådana omständigheter uppkommer som gör att ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att säkerställa att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren identifierar varje ändring i förhållandena med avseende på kontot.

I punkten F anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som tidigare, i enlighet med ett avtal med IRS om att agera som t.ex. en behörig betalningsförmedlare (s.k. Qualified Intermediary-avtal eller QI- avtal), inhämtat dokumentation som fastställer att kontohavaren varken är medborgare eller har hemvist i USA, inte behöver göra någon sökning i sina elektroniskt sökbara databaser eller i sina pappersarkiv avseende sådana konton. Den åtgärd som då återstår för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att vidta är, när det gäller högvärdekonton, förfrågan till en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren om dennes eventuella kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. Svenska Bankföreningen hemställer att motsvarande bestämmelse införs för de enheter som redan intygat sin amerikanska skattehemvist och lämnat amerikanskt skatte- registreringsnummer i enlighet med reglerna för behörig betalningsförmedlare. Någon motsvarande bestämmelse när det gäller enheter finns emellertid inte och att ta in en sådan i den svenska lagstiftningen skulle därför enligt regeringens mening stå i strid med avtalet, varför det inte kan göras.

Prop. 2014/15:41

77

Prop. 2014/15:41

78

6.1.3 Avsnitt III Nya konton som innehas av fysiska personer

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om den granskning av nya konton som innehas av fysiska personer som regleras i avsnitt III i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om det ska granska sådana eller inte.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att det ska tas in bestämmelser om att ett konto inte ska öppnas om ett intygande från kontohavaren inte inkommer eller om intygandet inte innehåller det amerikanska skatte- registreringsnumret för en person som har hemvist i USA. Promemorian innehåller också förslag om att det ska tas in bestämmelser om att ett konto som efter att det öppnats blir ett rapporteringspliktigt konto ska avslutas om ett intygande från kontohavaren som innehåller det amerikanska skatteregistreringsnumret inte inkommer. I promemorian används begreppet ”egenförsäkran” i stället för begreppet ”intygande från kontohavaren”.

Remissinstanserna: Vad gäller frågan om skyldighet att inhämta intygande och amerikanskt skatteidentifikationsnummer innan ett konto öppnas avstyrks förslaget med bestämdhet av Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring. Dessa remissinstanser menar att förslaget inte står i överensstämmelse med lydelsen av FATCA-avtalet. I den svenska

översättningen av avtalet står det ”vid kontots öppnande”. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Svenska Bankföreningen anför härutöver bl.a. följande. De svenska bankerna har i framtagandet av gransknings- och identifieringsprocesserna utgått från att inhämtande av intygande ska ske parallellt med kontoöppnandet. En konsekvens av den föreslagna ordningen är att det finansiella institutet ska vägra att öppna ett konto om individen inte kommer in med ett intygande och skatteregistreringsnummer, vilket kommer i konflikt med den kontraheringsplikt som föreligger både på bank- och försäkringsområdet. Endast om särskilda skäl föreligger kan en bank vägra en kund att öppna ett inlåningskonto. I promemorian saknas en bedömning av hur det föreslagna förbudet att i vissa fall öppna konton förhåller sig till kontraheringsplikten. Svensk Försäkring ifrågasätter om kravet på ett intygande innan kontot öppnas står i överensstämmelse med den lagstadgade rätten till en personförsäkring. Även vad gäller frågan om skyldighet att avsluta konton i vissa fall avstyrker Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring med bestämdhet promemorians förslag och anför att förslaget allvarligt kan ifrågasättas ur ett konsumentskyddsperspektiv i och med de långtgående konsekvenser en uppsägning av ett inlåningskonto, annat konto eller en livförsäkring kan ha för individen i det enskilda fallet. Dessutom kan det enligt dessa remissinstanser ifrågasättas om det finns stöd i FATCA-avtalet för ett

sådant tillvägagångssätt. Förslaget att finansiella institut i vissa situationer ska avsluta pensionsparkonton står i konflikt med bestämmelserna om individuellt pensionssparande och för redan tecknade livförsäkringar finns ingen laglig möjlighet för försäkringsbolag att säga upp försäkringen i förtid. Det finns, enligt dessa remissinstanser, en konflikt mellan lagförslaget och grundläggande försäkringsrättsliga avtalsprinciper och förslagsvis kan Sverige lösa frågan om utebliven information genom att kunden i fråga rapporteras till Skatteverket. Även Euroclear Sweden AB påtalar det problematiska med att avsluta konton och anser att det i sådana fall är bättre att spärra det aktuella kontot.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt III finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende nya konton som innehas av fysiska personer. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt III ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A i avsnitt III finns bestämmelser om vilka konton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKL och formuleras på ett sådant sätt att det är valfritt för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om det ska granska sådana konton eller inte (jfr vad som sägs om detta under avsnitt 6.1.2 ovan).

Av punkten B framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, när det gäller andra konton än de som avses i punkten A, vid kontots öppnande eller senast inom 90 dagar efter utgången av det kalenderår under vilket kontot upphör att vara ett sådant konto som inte behöver granskas enligt punkten A, ska inhämta ett intygande från en fysisk person som öppnar eller öppnat ett konto. Intygandet ska innehålla sådana uppgifter som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan avgöra om kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA. Intygandet innebär att den som öppnar ett konto själv intygar de relevanta omständigheterna. En amerikansk medborgare ska i detta sammanhang anses ha skatterättslig hemvist i USA även om han eller hon har skatterättslig hemvist även i en annan stat eller jurisdiktion. Rimligheten av uppgifterna i intygandet ska bekräftas på grundval av de övriga uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i samband med AML-KYC-förfarandena (dvs. de åtgärder för kundkännedom som enligt nationell lagstiftning ska vidtas för att bekämpa penningtvätt, eller liknande nationella krav som måste uppfyllas).

I punkten B.1 anges att ett konto är rapporteringspliktigt om det av intygandet som inhämtats enligt punkten B framgår att kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA och att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i så fall ska inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer. Av artikel 2 i FATCA-avtalet följer en skyldighet för ett

Prop. 2014/15:41

79

Prop. 2014/15:41 rapporteringsskyldigt finansiellt institut att inhämta och rapportera det amerikanska skatteregistreringsnumret för specificerade amerikanska personer som innehar rapporteringspliktiga konton. När det gäller befintliga konton gäller denna skyldighet dock, enligt artikel 3.4, inte om det amerikanska skatteregistreringsnumret inte registreras hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller nya konton. Det amerikanska skatteregistreringsnumret ska även inhämtas när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar ett intygande från en person i samband med att personen öppnar ett konto och det i ett senare skede framkommer ny information som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto. När det gäller vad Euroclear Sweden AB, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anför avseende promemorians krav på att avsluta konton, konstaterar regeringen följande. FATCA-avtalet innehåller uttryckliga krav på att konton ska avslutas endast i de övergångsbestämmelser som finns i avsnitt VI.G i bilaga I. De konton som enligt de bestämmelserna ska avslutas är sådana som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande och avseende vilka intyganden från kontohavarna eller de kontrollerande personerna inte har kunnat inhämtas och bedömas inom ett år från att avtalet trädde i kraft. För att undvika retroaktiv lagstiftning avseende granskning av sådana konton är det nödvändigt att tillämpa dessa övergångsbestämmelser vid genomförandet av avtalet i svensk rätt. Bestämmelserna ger inte utrymme för ett genomförande utan krav på att konton i vissa fall ska avslutas. Kravet på att i vissa fall avsluta konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande måste därför tas in i den svenska lagstiftningen. Bestämmelserna kring detta behandlas i avsnitt 6.1.6 och 7.1. I övrigt finns emellertid inga uttryckliga krav i FATCA-avtalet på att konton ska avslutas. Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört bör det därför inte heller i den svenska lagstiftningen tas in några sådana krav. Med anledning av vad Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anför med avseende på att ett intygande avseende nya konton ska inhämtas innan ett konto öppnas, konstaterar regeringen att det av punkten B framgår att intygandet ska inhämtas ”vid kontots öppnande”. Det innebär inget krav på att intygandet ska ha kommit in ”innan” kontot öppnas. Det starkaste skälet för att ett intygande ska inhämtas innan ett konto öppnas är att det minimerar det antal fall då ett konto öppnas och sedan måste avslutas till följd av att ett intygande inte kommer in. Med hänsyn till att något sådant krav på att i detta sammanhang avsluta konton inte tas in i lagen (se dock vad som sägs ovan när det gäller avslutande av konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande) och vad remissinstanserna anfört, bör det i lagen inte heller tas in något krav på att intygande avseende nya konton som innehas av fysiska personer ska inhämtas innan kontot öppnas. Det bör i stället anges att ett sådant intygande ska inhämtas ”i samband med att kontot öppnas”.

I punkten B.2 anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om omständigheterna förändras på ett sådant sätt att det ursprungliga intygandet som inhämtats enligt punkten B inte är tillförlitligt, ska inhämta ett nytt intygande. Om det rapporteringsskyldiga finansiella

80

institutet inte lyckas inhämta ett nytt intygande som är tillförlitligt, ska Prop. 2014/15:41 kontot behandlas som ett rapporteringspliktigt konto.

Se även avsnitt 6.1.7 vad avser nya konton som i stället får granskas enligt bestämmelserna om granskning av befintliga konton.

6.1.4 Avsnitt IV Befintliga konton som innehas av enheter och identifiering av icke FATCA- deltagande finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet om den granskning av befintliga konton som innehas av enheter som regleras i avsnitt IV i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om den ska granska sådana eller inte.

Bestämmelser ska också tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om hur icke FATCA-deltagande finansiella institut ska identifieras.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningen ska, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Nasdaq OMX Stockholm AB anför att det är oklart
hur granskningen ska dokumenteras och menar att det krävs ett
klarläggande i den delen.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt IV finns bestämmelser om
den granskningsprocedur som ska genomföras avseende befintliga
konton som innehas av enheter. I avsnittet finns även bestämmelser om
hur icke FATCA-deltagande finansiella institut ska identifieras. Av
punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska
rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser.
Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning.
Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att
bestämmelserna i avsnitt IV ordagrant behöver tas in i lagen.
Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som
närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk
lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas
på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.
Av punkterna A och B framgår att konton inte behöver granskas om
dess saldo eller värde inte uppgick till mer än 250 000 US-dollar den
30 juni 2014 och inte heller uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar vid
utgången av 2015 eller ett senare år. Detta innebär att ett
rapporteringsskyldigt finansiellt institut inledningsvis inte behöver
granska något konto vars saldo eller värde inte uppgick till mer än
250 000 US-dollar den 30 juni 2014. Sådana konton behöver därefter inte
granskas förrän dess saldon eller värden uppgår till mer än 1 000 000
US-dollar vid utgången av ett senare år. Bestämmelser om detta bör tas
in i IDKL på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga	81

Prop. 2014/15:41	finansiella institutet om konton som inte behöver granskas ändå ska
	granskas (jfr vad som sägs om detta under avsnitt 6.1.2 ovan).
	Av punkten C framgår att ett konto vars saldo eller värde överstiger
	gränsbeloppen i punkterna A och B ska anses rapporteringspliktigt om
	det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska
	personer eller av enheter som är passiva NFFE:er om en eller flera
	fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har
	bestämmande inflytande över enheten. Definitionen av begreppet passiv
	NFFE finns i punkten B.3 i avsnitt VI i bilaga I. Definitionen av
	begreppet specificerad amerikansk person finns i artikel 1.1 ff i FATCA-
	avtalet. I punkten C framgår även att konton som innehas av icke-
	deltagande finansiella institut ska behandlas som sådana konton avseende
	vilka rapportering ska ske enligt artikel 1.1 b i avtalet (se vidare om detta
	under avsnitt 6.2.4 nedan).
	I punkten D finns bestämmelserna om den granskningsprocedur som
	de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att
	identifiera de konton som är rapporteringspliktiga enligt punkten C.
	För att fastställa om en kontohavare är en specificerad amerikansk
	person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de
	uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte (dvs. i
	syfte att uppfylla nationella bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt
	eller finansiering av terrorism, eller liknande nationella krav) för att
	fastställa om uppgifterna tyder på att så är fallet. Om uppgifterna tyder på
	det (t.ex. om enheten har bildats i USA eller i enlighet med amerikansk
	lagstiftning eller om den har en adress i USA) ska kontot behandlas som
	rapporteringspliktigt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
	inte inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den inte är en
	specificerad amerikansk person. Ett sådant intygande behöver dock inte
	inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån
	information som det har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan
	fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.
	För att fastställa om en icke-amerikansk enhet är ett finansiellt institut,
	ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter
	som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte för att fastställa
	om uppgifterna tyder på att så är fallet. Om sådana uppgifter finns är
	kontot inte rapporteringspliktigt (ett konto som innehas av en icke-
	amerikansk enhet kan bara vara rapporteringpliktigt om kontohavaren är
	en passiv NFFE).
	När det gäller att fastställa om ett annat finansiellt institut är ett icke-
	deltagande finansiellt institut (till vilken sammanlagda betalningar är
	rapporteringspliktiga enligt artikel 4.1 b i avtalet), framgår det att det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska fastställa om det andra
	finansiella institutet är ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt
	institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion (dvs. en
	annan stat eller jurisdiktion som ingått ett FATCA-avtal med USA) på
	grundval av att det finansiella institutets identifieringsnummer som
	internationell förmedlare (GIIN) finns med i IRS lista över icke-
	amerikanska finansiella institut eller på grundval av andra uppgifter som
	finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet har tillgång till. Ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt
82	institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion ska anses

vara ett icke-deltagande finansiellt institut endast om det betraktas som ett sådant av IRS (för svensk del, med tillämpning av artikel 5.2 i avtalet). För andra finansiella institut kan huvudregeln sägas vara den motsatta. Ett finansiellt institut som inte är svenskt eller hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion ska anses vara ett icke-deltagande finansiellt institut om inte det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar ett intygande från det andra finansiella institutet där det intygar att det är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna (deemed- compliant FFI) eller en undantagen faktisk innehavare (exempt beneficial owner) i enlighet med de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations eller, om det är fråga om ett deltagande finansiellt institut (Participating FFI) eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna (Registered Deemed-compliant FFI), visar att det andra finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare (GIIN) finns med på IRS lista över icke- amerikanska finansiella institut. Dock följer det av definitionen av icke- deltagande finansiellt institut i artikel 1.1 r i FATCA-avtalet att ett amerikanskt finansiellt institut inte ska anses vara ett icke-deltagande finansiellt institut.

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som det innehar på grund av tillämpning av AML/KYC-förfarandena. I avsnitt VI i bilaga I definieras begreppet AML/KYC-förfaranden som de åtgärder för kundkännedom som ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en kontohavare är en passiv NFFE (dvs. en passiv icke-finansiell enhet), ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren avseende detta. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det av uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgängliga rimligen kan antas att kontohavaren är en aktiv NFFE (dvs. en aktiv icke-finansiell enhet).

När det är fråga om att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som den fått tillgång till vid tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre. När det gäller andra konton måste ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande inhämtas om detta.

I punkten E anges att granskningsproceduren avseende konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 250 000 US-dollar den 30 juni 2014 ska vara genomförd senast den 30 juni 2016. När det gäller konton vars saldo eller värde uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014 men vars saldo eller värde vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar, ska granskningen genomföras inom sex månader från utgången av det kalenderår då kontots saldo eller värde kom att överstiga 1 000 000 US-dollar. Dessa tidsfrister gäller verkställighet och bör, när det är fråga om en specifik

Prop. 2014/15:41

83

Prop. 2014/15:41 tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse. I punkten E finns också en bestämmelse om vad som gäller om förhållandena ändras på ett sådant sätt att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ges skäl att anta att ett intygande eller annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte är tillförlitlig. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då åter granska kontot i enlighet med bestämmelserna i punkten D.

Med anledning av vad Nasdaq OMX Stockholm AB anför att det är oklart hur granskningen ska dokumenteras, vill regeringen erinra om att det i 39 kap. 3 § SFL anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15– 35 kap. i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

6.1.5 Avsnitt V Nya konton som innehas av enheter

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet om den granskning av nya konton som innehas av enheter som regleras i avsnitt V i bilaga I. Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller de specificerade amerikanska personernas amerikanska skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. En bestämmelse ska tas in om att konton som är kreditkortskonton eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna från granskningsplikt.

Regeringens bedömning: Några specifika bestämmelser behöver inte tas in i svensk lag om att ett konto inte är rapporteringspliktigt om kontohavaren är en amerikansk person som inte är en specificerad amerikansk person, ett svenskt finansiellt institut eller en enhet som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion, en aktiv NFFE, en passiv NFFE där ingen av personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA eller ett icke-deltagande finansiellt institut.

	Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak
	med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås inte att
	det ska tas in en bestämmelse om att konton som är kreditkortskonton
	eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna
	från granskningsplikt.
	Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm påpekar att enligt
	FATCA-avtalet får kreditkortskonton och rullande krediter undantas från
	granskning i vissa fall medan detta inte gäller enligt den föreslagna
	lagstiftningen och att det handlar om ett undantag till fördel för de
	svenska finansiella instituten.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt V finns
	bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras
	avseende nya konton som innehas av enheter. Av punkten A i avsnitt I
84	följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella

institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt V ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A anges vilka konton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Det gäller för kreditkortskonton och rullande krediter under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som tillhandahåller kontot tillämpar regler och förfaranden för att förhindra att kontohavarens kontosaldofordran överstiger 50 000 US-dollar. Kammarrätten i Stockholm påpekar att denna bestämmelse är till fördel för de svenska finansiella instituten, men att det ändå inte finns någon motsvarande bestämmelse i promemorians förslag. Eftersom bestäm- melsen är till fördel för svenska finansiella institut och den finns med i avtalet, bör enligt regeringens mening en bestämmelse tas in i IDKL om att konton som är kreditkortskonton eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna från granskningsplikt, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kontohavare har ett tillgodohavande som uppgår till mer än 50 000 US-dollar på kontot.

I punkten B räknas de omständigheter upp som det rapporterings- skyldiga finansiella institutet, för andra konton än sådana som avses i punkten A, behöver fastställa för att kunna bedöma om ett konto är rapporteringspliktigt. Detta framgår dock även av de efterföljande bestämmelserna i avsnittet.

Av punkten B.1 framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan betrakta kontohavaren som en aktiv NFFE, ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rimligen kan fastställa att kontohavaren är en sådan på grundval av att kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med på den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke- amerikanska finansiella institut eller på grundval av annan information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgänglig.

I punkten B.2 klargörs att ett konto inte är rapporteringspliktigt om kontohavaren är ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion och som betraktas som ett icke-deltagande finansiellt institut av IRS. Detta följer dock redan av andra bestämmelser i avsnitt V. Ett konto som innehas av ett finansiellt institut som inte är en amerikansk specificerad person är nämligen aldrig ett rapporteringspliktigt konto. Det anges också att ett konto som innehas av ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion som betraktas som ett icke-deltagande finansiellt institut av IRS, i stället ska rapporteras i enlighet med vad som anges i artikel 4.1 b i FATCA- avtalet. Detta framgår dock redan av den nämnda bestämmelsen (se vidare avsnitt 6.2.4).

Prop. 2014/15:41

85

Prop. 2014/15:41	Av punkten B.3 framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet i alla andra fall ska inhämta ett intygande från kontohavaren för
	att fastställa de omständigheter som är av betydelse för om kontot är
	rapporteringspliktigt.
	I punkten B.3 a anges att ett konto är ett rapporteringspliktigt konto om
	kontohavaren är en specificerad amerikansk person.
	I punkten B.3 b anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
	ska fastställa vilka personer som är personer med bestämmande
	inflytande över en passiv NFFE (dvs. en icke-amerikansk icke-finansiell
	enhet som inte är en aktiv icke-finansiell enhet) i enlighet med
	AML/KYC-förfarandena. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
	ska sedan på grundval av ett intygande från kontohavaren eller någon av
	personerna med bestämmande inflytande fastställa om någon av
	personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist
	i USA.
	I punkten B.3 c anges att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt
	konto om kontohavaren är 1) en amerikansk person som inte är en
	specificerad amerikansk person, 2) ett svenskt finansiellt institut eller en
	enhet som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion, 3) ett deltagande
	finansiellt institut, ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-
	reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med hur dessa
	begrepp definieras i de relevanta amerikanska författningarna U.S.
	Treasury Regulations, 4) en aktiv NFFE eller 5) en passiv NFFE där
	ingen av personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller
	har hemvist i USA. Eftersom det redan framgått att ett konto är
	rapporteringspliktigt endast om det innehas av en specificerad
	amerikansk person eller en passiv NFFE med en eller flera personer med
	bestämmande inflytande som är medborgare eller har hemvist i USA, är
	det bara det som sägs i 3) som tillför någonting nytt. Skälet till att det
	som sägs i 3) tillför någonting nytt är att de deltagande finansiella
	instituten, finansiella instituten som bedöms följa FATCA-reglerna och
	undantagna faktiska innehavarna som åsyftas där är de som definieras
	som sådana i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury
	Regulations och inte i enlighet med FATCA-avtalets definitioner.
	Definitionerna av finansiellt institut (financial institution) är inte
	identiska i avtalet och i U.S. Treasury Regulations. Det kan därför finnas
	skäl att i IDKL tydliggöra att konton som innehas av ett deltagande
	finansiellt institut, ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-
	reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med hur dessa
	begrepp definieras i de relevanta amerikanska författningarna U.S.
	Treasury Regulations inte är rapporteringspliktiga konton. Några
	bestämmelser motsvarande övriga delar av punkten B.3 c behöver inte
	tas in i svensk rätt.
	I punkten B.3 d anges att ett konto inte är rapporteringspliktigt om
	kontohavaren är ett icke-deltagande finansiellt institut (inklusive ett
	svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en
	annan partnerjurisdiktion, som behandlas av IRS som ett icke-deltagande
	finansiellt institut). Som framgår ovan följer det dock redan av övriga
	bestämmelser att ett konto aldrig är ett rapporteringspliktigt konto om det
	innehas av ett finansiellt institut. Några bestämmelser som motsvarar
86	punkten B.3 d behöver därför inte tas in i svensk rätt.

Det framgår inte uttryckligen av bestämmelserna att ett intygande ska Prop. 2014/15:41 inhämtas som innehåller kontohavarens amerikanska skatteregistrerings-

nummer om den är en specificerad amerikansk person eller amerikanska skatteregistreringsnummer för personer med bestämmande inflytande, om de är specificerade amerikanska personer och kontohavaren är en passiv NFFE. Av artikel 2 och 3 i avtalet följer dock, när det gäller nya konton, att det redan vid rapporteringen avseende uppgifter för 2014 finns en ovillkorlig skyldighet att inhämta sådana nummer och överföra uppgift om dem till IRS. Det behöver därför tas in bestämmelser om att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska inhämta intyganden som innehåller amerikanska skatteregistreringsnummer med avseende på rapporteringspliktiga konton. Med amerikanskt skatteregistrerings- nummer avses amerikanskt Taxpayer Identification Number (TIN). TIN är ett samlingsbegrepp för några olika typer av nummer. För enheter kan det t.ex. finnas ett Employer Identification Number (EIN), som är en typ av TIN.

6.1.6 Avsnitt VI Särskilda regler och definitioner

Regeringens förslag: En generell bestämmelse om att rapporterings- skyldiga finansiella institut inte får förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation när det finns annan information som gör att dokumentationens riktighet kan ifrågasättas, ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

I lagen ska även tas in bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde.

I form av övergångsbestämmelser till lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet och de föreslagna ändringarna i skatteförfarandelagen ska de alternativa förfaranden som ska gälla för nya konton som öppnats innan avtalet trätt i kraft regleras. Det ska i dessa bestämmelser klargöras att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i samband med att ett intygande från en kontohavare begärs in ska informera kontohavaren om det är så att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Ändringar behöver också göras i 58 kap. inkomstskattelagen för att möjliggöra återköp av en pensionsförsäkring och förtida utbetalning från ett pensionssparkonto i de fall då sådana måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Ändringar ska därutöver göras i 11, 12 och 13 kap. försäkringsrörelselagen för att klargöra hur återbäring och avgifter ska bestämmas när ett konto som är en försäkring måste avslutas.

I lagen ska definitioner som motsvarar definitionerna av begreppen passiv NFFE, aktiv NFFE och redan existerande konton tas in. I lagen

87

Prop. 2014/15:41 ska även en bestämmelse om vad som får räknas som styrkande dokumentation tas in.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inga ändringar i inkomstskattelagen eller någon definition som motsvarar definitionen av passiv NFFE. I promemorian föreslås inte heller några ändringar i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att kravet att ett intyg om bosättning ska vara utfärdat av en skattemyndighet är snävare än kravet i motsvarande bestämmelse i FATCA-avtalet som endast föreskriver att intyget ska vara utfärdat av ”behörigt myndighetsorgan”. Kammarrätten invänder vidare mot att det på flera ställen hänvisas till

”relevanta amerikanska författningar” och anser att det leder till en vag och oprecis lagreglering. Det bör enligt kammarrätten i vart fall konkretiseras i författningskommentaren vad som avses och var i den amerikanska lagstiftningen bestämmelserna för närvarande återfinns. Även Skatteverket anser att det krävs extra tydlighet i den svenska lagstiftningen och dess förarbeten när det görs hänvisningar till ett annat lands lagstiftning.

Fondbolagens förening anför bl.a. följande. Det finns en överhängande risk att det inte kommer att vara möjligt att i efterhand få in ett intygande från alla som öppnat någon form av konto, t.ex. ett fondsparande. Kontot ska då avslutas trots att det ur ett näringsrättligt perspektiv inte finns någon möjlighet för ett fondbolag att tvångsinlösa andelar. Den tvångsinlösen som kan ske av fondandelar är i samband med att fonden upplöses. Utskiftningen av tillgångar görs då av fondens förvaringsinstitut, dvs. ett kreditinstitut. Ett fondbolag har inte rätt att innehålla medel för kunds räkning. Dessa praktiska frågor måste belysas och regleras i det fortsatta arbetet.

Svenska Bankföreningen anför att vissa bestämmelser blir svårbegripliga på ett sätt som kan medföra tolkningsproblem om begreppet ”passiv icke-finansiell enhet” inte på samma sätt som begreppet ”aktiv icke-finansiell enhet” definieras och används i IDKL.

Föreningen anför även att det inte finns någon legal möjlighet för ett kontoförande institut att avsluta ett individuellt pensionssparkonto eller ett livförsäkringskontrakt samt att det kan ifrågasättas vad som ska hända med försäkringskapitalet och hur det ska beräknas om en försäkring avslutas i enlighet med IDKL. En förtida utbetalning från en pensionsförsäkring strider mot 58 kap. IL och skulle medföra en avskattning av kapitalet. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Även Svensk Försäkring anser att det är oklart vad som avses med enheter som inte är aktiva icke- finansiella enheter. Svenska Bankföreningen ifrågasätter även att det görs hänvisningar till amerikansk rätt (se avsnitt 6.1.1).

Skälen för regeringens förslag: I punkten A föreskrivs att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita sig på ett intygande från kontohavaren eller annan dokumentation om enheten har kännedom om eller ges skäl att känna till att dokumentationen är felaktig

eller inte är tillförlitlig. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL.

88

I punkten B finns definitioner av begreppen AML/KYC-förfaranden, NFFE, Passiv NFFE, Aktiv NFFE och redan existerande konto. Begreppet AML/KYC-förfaranden har berörts ovan under avsnitt 6.1.4 och någon motsvarande definition bör inte tas in i svensk lag, eftersom det med fördel i stället kan skrivas ut vad som avses med detta när det åsyftas i IDKL. Med NFFE avses en enhet som inte är amerikansk och inte är ett finansiellt institut. Även detta kan med fördel skrivas ut i IDKL när så behövs i stället för att ta in en definition. Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring efterfrågar en definition i den svenska lagen som motsvarar definitionen av begreppet ”passiv NFFE” i

FATCA-avtalet. En sådan definition bör tas in i IDKL. Definitionen av begreppet Aktiv NFFE är omfattande och även en motsvarighet till den definitionen bör tas in i IDKL. NFFE är en förkortning av det engelska uttrycket Non-Financial Foreign Entity. I IDKL bör i stället begreppet icke-finansiell enhet användas. En motsvarighet till definitionen av redan existerande konto bör tas in i IDKL. I IDKL bör i stället begreppet befintligt konto användas. I punkten B.4 a anges att en aktiv NFFE är en icke-finansiell enhet vars bruttointäkter under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av passiva intäkter och vars tillgångar som innehades under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva intäkter. I artikel 2.2 i FATCA-avtalet anges att om inte sammanhanget föranleder något annat eller de behöriga myndigheterna kommer överens om en gemensam tolkning, ska varje begrepp som inte definieras på annat sätt ha den betydelse som det har vid den aktuella tidpunkten i enlighet med lagstiftningen i den part som tillämpar avtalet, varvid den betydelse som begreppet har i den partens skattelagstiftning ska äga företräde framför den betydelse som begreppet har i den partens övriga lagstiftning. I svensk lagstiftning förekommer inte begreppet passiv intäkt. Även om kommentaren till OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (Common Reporting Standard, CRS) inte är direkt tillämplig på detta avtal, kan den tjäna som vägledning när det gäller vad som i avtalet avses med passiv intäkt. Där anges att passiv intäkt i allmänhet omfattar utdelning, ränta, inkomst som motsvarar ränta, hyra och royalties (som inte härrör från aktivt utövad affärsverksamhet som åtminstone delvis utförs av en anställd hos enheten), livränta, kapitalvinster, nettoinkomst från en swap och belopp som erhålls med anledning av en kapitalförsäkring. Det anges även att passiv inkomst inte innefattar inkomster från en regelbunden handel med finansiella tillgångar. För svenskt vidkommande ligger det närmast till hands att passiv inkomst är inkomst som härrör från annan verksamhet än rörelse (inklusive värdepappersrörelse).

Svenska Bankföreningen ifrågasätter att det ska göras hänvisningar till amerikansk rätt i den svenska lagstiftningen. Skatteverket anför att det krävs extra tydlighet i den svenska lagstiftningen och förarbetena när det gäller hänvisningar till ett annat lands lagstiftning. I FATCA-avtalet görs hänvisningar till amerikanska författningar när det är fråga om att klargöra att svenska finansiella institut inte behöver tillämpa amerikanska författningar, lätta den administrativa bördan för svenska finansiella institut och att peka ut vissa specifikt amerikanska företeelser.

Prop. 2014/15:41

89

Prop. 2014/15:41	Bestämmelserna om att vissa amerikanska författningar inte behöver
	tillämpas av svenska finansiella institut tas inte in i svensk rätt eftersom
	de i första hand är relevanta för amerikanska myndigheters och
	finansiella instituts verksamhet i förhållande till svenska finansiella
	institut. Att det hänvisas till amerikanska författningar när det är fråga
	om att utpeka specifika amerikanska företeelser är naturligt när det är
	fråga om ett bilateralt avtal mellan Sverige och USA. Exempelvis är det
	amerikansk rätt som avgör om en person är skattskyldig i USA på samma
	sätt som det är svensk rätt som avgör om en person är skattskyldig i
	Sverige. Det är därför naturligt att det görs hänvisningar till amerikansk
	rätt när det gäller definitionerna av begreppen hemvist i USA,
	amerikansk person och specificerad amerikansk person. Det kan noteras
	att hänvisningar till svensk rätt görs i avtalet när det är fråga om att peka
	ut specifikt svenska företeelser (se t.ex. avsnitt II.D i bilaga II till
	FATCA-avtalet). Inte heller när det gäller hänvisningar till amerikansk
	rätt som är av rent upplysande natur, såsom när det gäller förklaringen av
	begreppet FATCA, kan det anses finnas något hinder mot att ange
	amerikanska lagrum. I vissa fall kan det finnas behov av att nämna
	amerikansk lagstiftning i den svenska lagstiftningen i syfte att särskilja
	ett begrepps innebörd från den innebörd som det annars skulle ha enligt
	lagen, utan att detta innebär att svenska finansiella institut ska tillämpa
	den amerikanska lagstiftningen. Detta gäller när det i avtalet anges att ett
	finansiellt institut ska inhämta ett intygande från en kontohavare om
	dennes status som t.ex. undantagen faktisk innehavare enligt det
	begreppets innebörd i den amerikanska lagstiftningen. Det är då inte
	fråga om att institutet ska tillämpa den amerikanska lagstiftningen utan
	endast om hur intygandet ska formuleras. Det ankommer på
	kontohavaren att göra intygandet. Det får därför anses motiverat att i
	vissa fall hänvisa till amerikanska författningar vid genomförande av
	FATCA-avtalet i svensk rätt. Enligt regeringens mening bör
	hänvisningarna till amerikansk rätt dock begränsas i möjligaste mån och
	vid behov bestämmas till en viss lydelse av de amerikanska
	författningarna. Såsom Kammarrätten i Stockholm föreslår bör det, i
	författningskommentarerna till de bestämmelser i den föreslagna lagen
	där hänvisningar till amerikanska författningar görs, vid behov
	förtydligas var i den amerikanska lagstiftningen de relevanta
	bestämmelserna återfinns.
	I punkten C finns bestämmelser om sammanräkning (aggregering) av
	en kontohavares olika konton hos samma finansiella institut eller hos en
	närstående enhet vid beräkning av gränsvärden som anges i bilaga I. I
	punkten C.1 finns bestämmelser om sammanräkning av personkonton, i
	punkten C.2 finns bestämmelser om sammanräkning av enhetskonton
	och i punkten C.3 finns en särskild sammanräkningsregel för personliga
	bankmän/kundansvariga. I punkten C finns också en bestämmelse om
	valutaomräkning. Bestämmelser om detta behöver inte tas in i lagform.
	I punkten D finns bestämmelser om vilken typ av dokumentation som
	ska anses vara godtagbar styrkande dokumentation vid tillämpning av
	bilaga I. Sådan styrkande dokumentation är ett hemvistintyg som
	utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan i den jurisdiktion där
	betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist. För svenskt vidkommande
90	är det, när det gäller fysiska personer, i första hand fråga om ett

personbevis. Samma uppgifter om hemvist som finns i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR). Såsom Kammarrätten i Stockholm påpekat skulle det leda till en för snäv tillämpning att ställa krav på att hemvistintyget ska vara utfärdat av just en skattemyndighet och det bör i lagen därför i stället anges att ett sådant intyg ska vara utfärdat av en behörig myndighet. För fysiska personer gäller också en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål som styrkande dokumentation. När det är fråga om en enhet gäller en officiell handling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller namn och adress för enhetens huvudkontor i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten registrerats eller etablerats som styrkande dokumentation. När det är fråga om ett finansiellt konto i en jurisdiktion som infört regler mot penningtvätt som godkänts av IRS i samband med ett avtal för behörig förmedlare (Qualified Intermediary, QI), gäller som styrkande dokumentation också annan handling som anges i det avtalet för att identifiera fysiska personer eller enheter. Slutligen gäller som styrkande dokumentation även årsredovisningshandling, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKL.

I punkten E finns bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde. Där anges att ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut får anta att en fysisk person som är förmånstagare utan att vara försäkringstagare av ett försäkringsavtal med kontantvärde och som mottar en dödsfallsförmån inte är en specificerad amerikansk person. Detta gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en specificerad amerikansk person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska anses ha anledning att känna till att så är fallet om de uppgifter som den inhämtat med avseende på förmånstagaren innehåller amerikanska indikationer i enlighet med punkten B.1 i avsnitt II. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har faktisk kännedom om eller anledning att känna till att förmånstagaren är en specificerad amerikansk person, ska den följa de förfaranden som anges i punkten B.3 i avsnitt II. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL.

Punkten F avser möjligheten att anlita en tredje part. Det framgår där att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan för att vidta åtgärder för kundkännedom, i enlighet med vad som anges om detta i de relevanta amerikanska författningarna, U.S. Treasury Regulations. I IDKL regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att vidta de åtgärder som krävs för kundkännedom. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att utföra dessa åtgärder eller till och med sluta avtal med någon om att utföra åtgärderna åt det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i IDKL och någon bestämmelse som motsvarar punkten F bör inte tas in i svensk rätt.

Prop. 2014/15:41

91

Prop. 2014/15:41	I punkten G finns bestämmelser om de alternativa förfaranden som får
	tillämpas när det gäller nya konton som öppnats efter den 30 juni 2014
	men innan avtalet har trätt i kraft. I artikel 10.1 i avtalet anges att avtalet
	träder i kraft det datum då Sverige skriftligen underrättar USA om att
	Sverige har genomfört de interna åtgärder som krävs för att avtalet ska
	träda i kraft. De interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft
	kommer att ha genomförts när den svenska lagstiftningen för
	genomförande av avtalet träder i kraft.
	I punkten G.1 anges att de alternativa förfarandena är tillämpliga om
	Sverige saknar den legala möjligheten att kräva att rapporteringsskyldiga
	finansiella institut inhämtar intyganden och den övriga dokumentation
	som enligt bestämmelserna i bilaga I krävs för att granska nya konton.
	Det handlar här om sådana åligganden för enskilda som kräver lagstöd,
	och något sådant finns inte innan lagstiftningen som genomför avtalet
	träder i kraft.
	I punkten G.2 beskrivs de alternativa förfaranden som får tillämpas
	avseende de aktuella nya kontona. Av punkten G.2 a framgår att ett
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut, när det gäller nya konton som
	öppnats innan avtalet träder i kraft, senast inom ett år efter att avtalet trätt
	i kraft ska inhämta sådana intyganden och sådan annan dokumentation
	som krävs när det gäller nya konton. Innan det datumet ska också de
	övriga åtgärder som krävs för nya konton ha vidtagits. Av punkten G.2 b
	framgår att Sverige ska rapportera varje sådant nytt konto som efter
	tillämpning av punkten G.2 a identifierats som ett rapporteringspliktigt
	konto eller ett konto som innehas av ett icke-deltagande finansiellt
	institut senast den 30 september som närmast följer det datum då kontot
	identifierades. Rapportering måste dock aldrig ske tidigare än 90 dagar
	efter att ett konto identifierats. Det kan uppmärksammas att dessa
	tidsfrister tar sikte på när uppgifter ska överföras från Skatteverket till
	den amerikanska federala skattemyndigheten och inte när uppgifter ska
	lämnas av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten till Skatteverket.
	För konton som identifierats i enlighet med punkten G.2 a ska samma
	information lämnas som om kontot hade identifierats redan när det
	öppnades. Det innebär att det kan vara så att uppgifter för två år avseende
	ett och samma konto ska överföras till den amerikanska federala
	skattemyndigheten vid samma tidpunkt. Av punkten G.2 c framgår att
	det rapporteringspliktiga finansiella institutet senast inom ett år från att
	avtalet träder i kraft måste avsluta de nya konton för vilka de inte fått in
	nödvändigt intygande eller annan nödvändig dokumentation. Samma
	datum måste de också ha granskat dessa konton i enlighet med de
	förfaranden som gäller för befintliga konton. När det gäller konton som
	innehas av fysiska personer ska denna granskning göras enligt
	bestämmelserna för högvärdekonton. Av punkten G.2 d framgår att
	Sverige ska rapportera varje sådant konto som avslutats och granskats i
	enlighet med vad som anges i punkten G.2 c och då identifierats som ett
	rapporteringspliktigt konto eller ett konto som innehas av ett icke-
	deltagande finansiellt institut, senast den 30 september som närmast
	följer det datum då kontot identifierades. Rapportering måste dock aldrig
	ske tidigare än 90 dagar efter att ett konto identifierats. Det kan
	uppmärksammas att dessa tidsfrister tar sikte på när uppgifter ska
92	överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skatte-

myndigheten och inte när uppgifter ska lämnas av de rapporterings- skyldiga finansiella instituten till Skatteverket. För konton som identifierats i enlighet med punkten G.2 c ska samma information lämnas som om kontot hade identifierats redan när det öppnades. Det innebär att det kan vara så att uppgifter för två år avseende ett och samma konto ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten vid samma tidpunkt. Bestämmelser som motsvarar punkterna G.2 a och G.2 c bör tas in i form av övergångsbestämmelser till IDKL. Bestämmelser som motsvarar punkterna G.2 b och G.2 d bör tas in i form av övergångs- bestämmelser till lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Av punkten G.2 c följer ett krav på att i vissa fall avsluta konton om nödvändigt intygande eller annan nödvändig dokumentation inte kommer in. Detta är det enda uttryckliga kravet i FATCA-avtalet på att konton måste avslutas. Som angetts ovan under avsnitt 6.1.3 bör några andra krav på att avsluta konton inte tas in i den svenska lagstiftningen. För att uppfylla avtalet vid genomförandet i svensk rätt är det emellertid inte möjligt att bortse från det krav på att avsluta konton som finns i punkten G.2 c. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014, men före den 1 april 2015 och för vilka behövlig dokumentation inte kunnat inhämtas och granskas senast den 31 mars 2016. Det antal konton som berörs är således relativt begränsat. Det är fråga om övergångs- bestämmelser som har tagits in för att avtalet annars skulle ha den retroaktiva innebörden att viss dokumentation ska inhämtas i samband med att ett konto öppnas redan från och med den 1 juli 2014. Eftersom det inte är möjligt att införa bestämmelser med sådan innebörd i svensk rätt måste i stället övergångsbestämmelserna i punkten G tas in i IDKL. Ett finansiellt konto kan vara t.ex. ett inlåningskonto hos en bank eller en försäkring. Svenska Bankföreningen anför att det inte finns någon legal möjlighet för ett kontoförande institut att avsluta ett individuellt pensionssparkonto eller ett försäkringskontrakt. Med anledning av detta kan följande sägas. I 3 kap. 8 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande anges att utbetalning från pensionssparkonto får ske endast enligt villkoren i pensionssparavtalet eller enligt föreskrifter i den lagen eller annan författning. I 58 kap. 32 § IL anges fall då ett pensionssparkonto får avslutas i förtid och i 58 kap. 18 § anges fall då en pensionsförsäkring får återköpas. De fall som räknas upp i dessa paragrafer täcker inte in det fall att ett pensionssparkonto eller en pensionsförsäkring måste avslutas enligt IDKL. Nya bestämmelser som tillåter återköp och avslutning i förtid när ett konto måste avslutas enligt IDKL bör därför tas in i IL. Med anledning av vad Svenska Bankföreningen anför avseende vad som ska hända med försäkringskapitalet och hur det ska beräknas om en försäkring avslutas, bedömer regeringen att det bör tas in nya bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) om att återbäring och avgifter, vid återköp av försäkringar i enlighet med IDKL, ska bestämmas i enlighet med 11 kap. 18 § andra stycket, 12 kap. 69 § andra stycket och 13 kap. 23 § andra stycket försäkringsrörelselagen.

I 11 b § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 § försäkringsavtalslagen (2005:104) finns bestämmelser om s.k. kontraheringsplikt. Enligt 11 b § lagen om insättningsgaranti är

Prop. 2014/15:41

93

Prop. 2014/15:41	institut som erbjuder sig att ta emot vissa insättningar skyldiga att ta
	emot sådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl. I
	propositionen om reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse
	framgår att bestämmelsen ger uttryck för att ett institut som erbjuder sig
	att ta emot garanterade insättningar inte får neka någon möjlighet att sätta
	in sådana medel (se prop. 2002/03:139 s. 598). Särskilda skäl som kan
	motivera undantag från huvudregeln kan enligt nämnda proposition vara
	att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att
	det föreligger misstanke om penningtvätt eller att det finns risk för att en
	företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något
	sätt främjar	brott. Enligt 3 kap.	1 § försäkringsavtalslagen	får	ett
	försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en sådan försäkring
	som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när det har fått de
	uppgifter som behövs, om det inte finns särskilda skäl för vägran med
	hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans
	omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan
	omständighet. En likartad bestämmelse om personförsäkring finns i
	11 kap. 1 § samma lag. I propositionen till ny försäkringsavtalslag (se
	prop. 2003/04:150 s. 245) anges emellertid att ”socialförsäkring och
	kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otillräckligt skydd i det
	enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika sorters
	personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av vikt att en
	försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd som är
	anpassat efter hans behov”. Syftet med kontraheringsplikten i denna lag
	är således, i likhet med motsvarande kontraheringsplikt i lagen om
	insättningsgaranti, att garantera medborgarna tillgång till en viktig tjänst
	i samhället. Som särskilda skäl för att frångå denna huvudregel anförs i
	propositionen bl.a. omständigheter där det finns en uttalad s.k. moralisk
	risk. Med detta avses enligt propositionen att försäkringstagaren riskerar
	att utnyttja försäkringen på ett ohederligt sätt.
	Bestämmelserna i 11 b § lagen om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 §
	och 11 kap. 1 § försäkringsavtalslagen innefattar alltså en huvudregel att
	ett institut inte får vägra en enskild att öppna ett konto eller teckna en
	försäkring. Det finns inga motsvarande bestämmelser som uttryckligen
	förbjuder avslutande av konton eller försäkringar annat än under vissa
	villkor. På rent avtalsrättslig grund finns det dock naturligtvis en
	skyldighet för t.ex. en bank eller ett försäkringsbolag att fullfölja ett
	ingånget avtal. Specifika bestämmelser i lag som, såsom de här
	föreslagna bestämmelserna, ålägger en skyldighet att i vissa fall avsluta
	ett konto har dock företräde framför den avtalsrättsliga skyldigheten att
	fullfölja avtalet. Även om de ovan nämnda bestämmelserna om
	kontraheringsplikt inte uttryckligen omfattar den situationen att ett konto
	eller en försäkring avslutas bör skälen bakom dessa bestämmelser enligt
	regeringens mening beaktas även när det är fråga om att införa
	bestämmelser som åsidosätter institutens avtalsrättsliga skyldighet att
	fullfölja sådana avtal som avses i bestämmelserna.
	FATCA-avtalet syftar till att förhindra skatteundandragande. Det kan
	framhållas att de bestämmelser om att konton ska avslutas som här
	föreslås endast gäller i vissa fall då kontohavare trots uppmaning därom
	inte lämnar de uppgifter och den dokumentation som behövs för att
94	fastställa om	kontohavaren är	skattskyldig i USA och	för	den

amerikanska skattemyndighetens administration i samband med eventuell beskattning. Mot bakgrund av att syftet med lagstiftningen för att genomföra FATCA-avtalet är att förhindra skatteundandragande, bedömer regeringen att det inte står i strid med skälen bakom de ovan angivna bestämmelserna om kontraheringsplikt att införa bestämmelser om att konton i dessa fall ska avslutas. Med anledning av vad Fondbolagens förening anför när det gäller möjlighet för ett fondbolag att tvångsinlösa andelar, konstaterar regeringen att de här föreslagna bestämmelserna uttryckligen föreskriver att finansiella konton ska avslutas. När det gäller det som Fondbolagens förening anför hänvisas i övrigt till det som sägs i följande stycke där Lagrådets synpunkter behandlas.

Även Lagrådet har uppmärksammat skyldigheten för finansiella institut att i dessa fall avsluta konton. Lagrådet anför i detta avseende bl.a. följande. En grundläggande förutsättning måste vara att kontohavaren inte får riskera att gå miste om sina tillgångar eller riskera att drabbas av värdeminskning. Det bör inte heller komma i fråga att en kontohavare drabbas av att ett konto avslutas utan att kontohavaren fått del av en begäran om att komma in med intygande och informerats om att kontot kan komma att avslutas om ett sådant intygande inte ges in till det finansiella institutet. Skyldigheten att avsluta konton omfattar även försäkringar. Det väcker ett antal frågor, bland annat om försäkrings- givarens möjlighet att avsluta en livförsäkring och om bestämmande av värdet på den försäkring som ska avslutas. Även när det gäller t.ex. fondandelar har vid remissbehandlingen påtalats problem som kan uppkomma. I den fortsatta beredningen bör ytterligare övervägas hur rättssäkerheten för den enskilde kan tillgodoses när bestämmelserna om att avsluta konton aktualiseras och hur rättsliga och praktiska problem som uppkommer för de finansiella instituten och kontohavarna ska lösas. Med anledning av detta vill regeringen uppmärksamma följande. Som redan nämnts är det antal konton som kommer att beröras av kravet på avslutande begränsat. Detta faktum styrks ytterligare av att kravet på att avsluta konton endast gäller vid tillämpning av 5 kap. 1 och 2 §§ respektive 7 kap. 2–5 §§ IDKL och att det i 5 kap. 6 § respektive 7 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om när bestämmelserna i 4 kap. respektive 6 kap. får tillämpas i stället för bestämmelserna i 5 kap. respektive 7 kap. När ett konto avslutas ska tillgångarna på kontot återbetalas till kontohavaren. Den föreslagna nya bestämmelsen i 58 kap. 18 b § IL tas in för att möjliggöra återköp av en pensionsförsäkring på grund av att den måste avslutas enligt IDKL. Det innebär också att avskattning enligt 58 kap. 19 a § IL inte blir aktuell, vilket annars hade kunnat sägas i praktiken innebära en värdeminskning ur försäkringstagarens perspektiv. När det gäller försäkringar innebär avslutande i detta fall att försäkringen ska återköpas. De föreslagna nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen syftar till att klargöra hur beräkningen av återköpsvärdet ska göras. Som nämnts föreskriver de föreslagna bestämmelserna i punkterna 5 och 7 i övergångsbe- stämmelserna uttryckligen att finansiella konton ska avslutas. Dessa bestämmelser ska anses ha företräde framför avtalsrättsliga åtaganden och, i egenskap av speciallagstiftning, framför näringsrättslig lagstiftning såsom lagen (2004:46) om värdepappersfonder. När det gäller

Prop. 2014/15:41

95

Prop. 2014/15:41 fondandelar ligger det nära till hands att hantera en situation då andelarna måste inlösas enligt IDKL på ett liknande sätt som skulle ha gjorts om det hade skett på begäran av innehavaren. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det är viktigt att kontohavaren i samband med att ett intygande begärs informeras om att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in. Enligt regeringens mening bör det därför i lagtexten klargöras att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska lämna sådan information till kontohavaren i samband med att intygandet begärs. Institutet ska då även informera kontohavaren om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut och begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas.

6.1.7 Befintliga konton får granskas som om de är nya konton och vissa nya konton får granskas som om de är befintliga konton

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet om att finansiella konton som har öppnats eller öppnas efter den 30 juni 2014 får behandlas som befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har öppnats före den 1 juli 2014. Vidare ska bestämmelser tas in i samma lag om att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant konto ska anses vara en ändrad omständighet också med avseende på övriga sådana konton och att dokumentation som har inhämtats för ett sådant konto får användas som dokumentation för övriga sådana konton.

Bestämmelser ska även tas in om att konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 får behandlas som befintliga konton vid det rapporteringsskyldiga finansiella institutets granskning.

Därutöver ska det tas in en generell bestämmelse om att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid granskningen av befintliga konton.

	Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
	förslag. Promemorian innehåller inte förslag om att konton som innehas
	av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari
	2015 får behandlas som befintliga konton och att reglerna som gäller för
	granskning av nya konton generellt får tillämpas vid granskningen av
	befintliga konton.
	Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anför att konton som
	innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den
	1 januari 2015 bör få behandlas som befintliga konton och hänvisar i
	detta avseende till den amerikanska federala skattemyndighetens
	meddelande med beteckningen notice 2014-33. Föreningen anför även att
	befintliga konton generellt bör få behandlas som om de var nya konton
	vid granskningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har
	Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit
96	sig.

Skälen för regeringens förslag: Begreppet redan existerande konto, som i IDKL benämns befintligt konto, definieras i avsnitt VI.B 5 i bilaga I till FATCA-avtalet. I artikel 4.7 i FATCA-avtalet anges att Sverige vid genomförande av avtalet, i stället för definitionerna i avtalet eller bilagorna, får använda, eller tillåta svenska finansiella institut att använda, motsvarande definition i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations, om det inte motverkar avtalets syften.

I §1.1471-1(b)(95) i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations definieras begreppet redan existerande konto som ett redan existerande konto som är en redan existerande förpliktelse. Av §1.1471-1(b)(98)(i) framgår att en redan existerande förpliktelse också innefattar en förpliktelse som innehas av en kontohavare, oavsett vilket datum förpliktelsen uppstod, om A) kontohavaren också har ett konto som är en redan existerande förpliktelse på grund av att den uppstod före den 1 juli 2014 hos det finansiella institutet eller hos en annan enhet i samma utvidgade företagsgrupp, B) det finansiella institutet behandlar båda dessa förpliktelser och alla andra redan befintliga förpliktelser som innehas av kontohavaren som konsoliderade förpliktelser och C) det finansiella institutet vid vidtagande av åtgärder mot penningtvätt avseende ett sådant konto är tillåten att förlita sig på de åtgärder mot penningtvätt som vidtagits avseende den förpliktelse som uppstod före den 1 juli 2014. Att kontona behandlas som konsoliderade förpliktelser innebär också att den dokumentation som har inhämtats med avseende på ett av kontona får användas som dokumentation för övriga konsoliderade konton vid tillämpning av bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom. Om en förändrad omständighet framkommer med avseende på ett av de konsoliderade kontona måste det finansiella institutet betrakta den nya omständigheten som en förändrad omständighet även för övriga konsoliderade konton.

Denna möjlighet att behandla ett nytt konto som öppnas av en person som sedan tidigare är kund hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har framhållits som mycket viktig av både svenska och utländska finansiella institut. Utan denna möjlighet måste det finansiella institutet nämligen som huvudregel inhämta ett intygande från en befintlig kund varje gång denna öppnar ett nytt konto. Det har framhållits att en förändring av en investering i finansiella tillgångar ofta innebär att ett eller flera nya konton måste öppnas och att ett krav på att inhämta ett intygande i varje sådant fall skulle kunna försvåra för en kontohavare att i rätt tid vidta ekonomiskt riktiga åtgärder. I vissa fall framstår det också som onödigt administrativt betungande att inhämta ett nytt intygande för varje nytt konto.

Att grunda en bestämmelse i svensk rätt på en definition som finns i amerikansk lagstiftning är dock inte okomplicerat, eftersom det kan innebära att den svenska bestämmelsen måste ändras om den amerikanska lagstiftningen ändras. Med hänsyn till en sådan bestämmelses vikt för kontohavare och finansiella institut, bör det trots detta tas in bestämmelser i IDKL om att finansiella konton som har öppnats eller öppnas efter den 30 juni 2014 får behandlas som befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har

Prop. 2014/15:41

97

Prop. 2014/15:41	öppnats före den 1 juli 2014. Vidare bör bestämmelser tas in i IDKL om
	att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant konto ska anses
	vara en ändrad omständighet också med avseende på övriga sådana
	konton och att dokumentation som har inhämtats för ett sådant konto får
	användas som dokumentation för övriga sådana konton.
	Vad gäller Svenska Bankföreningens påpekande om konton som
	innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den
	1 januari 2015, kan följande sägas. I notice 2014-33 meddelar IRS bl.a.
	att skattemyndigheten och det amerikanska finansministeriet kommer att
	göra ändringar i de amerikanska författningarna U.S. Treasury
	Regulations som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska
	få behandla konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den
	30 juni 2014 och den 1 januari 2015 som befintliga konton, men att de
	gränsbelopp för kravet på granskning som finns för befintliga konton i så
	fall inte får tillämpas på dessa konton. Det anges även att stater och
	jurisdiktioner som, liksom Sverige, ingått ett FATCA-avtal enligt
	modell 1 får tillämpa dessa bestämmelser i meddelandet innan
	ändringarna har införts i U.S. Treasury Regulations. Detta i kombination
	med att artikel 4.7 i FATCA-avtalet tillåter användning av definitioner
	från den amerikanska lagstiftningen, t.ex. när det gäller begreppet
	”befintligt konto” gör det möjligt att genomföra den nämnda regeln i
	notice 2014-33 vid genomförandet i svensk lagstiftning. Med hänsyn till
	att det kan antas minska den administrativa bördan för svenska
	finansiella institut, bör det tas in en bestämmelse om att nya konton som
	innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1
	januari 2015 får granskas i enlighet med bestämmelserna om granskning
	av befintliga konton som innehas av enheter. De gränsvärden som gäller
	för vilka sådana befintliga konton som behöver granskas ska dock inte
	gälla i dessa fall. Det innebär att just när det gäller bestämmelserna om
	vilka konton som inte behöver granskas, ska bestämmelserna om nya
	konton som innehas av enheter gälla medan bestämmelserna om
	befintliga konton som innehas av enheter i övrigt får tillämpas.
	Med anledning av vad Svenska Bankföreningen anför när det gäller att
	befintliga konton ska få behandlas som nya konton kan följande sägas.
	Vid den granskningsprocedur som gäller för nya konton ska det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från
	kontohavaren eller, när det gäller konton som innehas av enheter, som
	alternativ från de personer som har bestämmande inflytande över
	enheten. Den granskningsprocedur som föreskrivs när det gäller nya
	konton anses vara den mest effektiva metoden för att identifiera
	rapporteringspliktiga konton men också, generellt sett, en mer
	administrativt betungande metod än den som föreskrivs för befintliga
	konton. De mindre administrativt betungande bestämmelserna när det
	gäller granskning av befintliga konton har utformats med insikt om att
	det är svårare för finansiella institut att inhämta intyganden och annan
	dokumentation från innehavare av befintliga konton. I samband med att
	ett konto öppnas måste kontohavaren och det finansiella institutet av
	naturliga skäl upprätta en kontakt. I ett senare skede är det dock i många
	fall betydligt svårare för det finansiella institutet att inhämta
	kompletterade uppgifter och dokumentation från kontohavaren. Eftersom
98	de finansiella instituten är av skiftande slag och storlek kan det, trots det

sagda, finnas fall där det är mindre administrativt betungande för det Prop. 2014/15:41 finansiella institutet att tillämpa den mer effektiva metoden som gäller

för nya konton än att tillämpa metoden för befintliga konton vid granskningen. Det kan t.ex. tänkas att ett riskkapitalbolag med några få fysiska personer som investerare enklare kan inhämta ett intygande från investerarna än att söka igenom sina databaser och dokumentation för att kontrollera om det finns indikationer på att någon av investerarna är en amerikansk person. Eftersom granskningsmetoden för nya konton är mer effektiv, kan det inte anses stå i strid med FATCA-avtalet att generellt tillåta de rapporteringsskyldiga finansiella institut som så önskar att tillämpa bestämmelserna om granskning av nya konton på befintliga konton i stället för bestämmelserna om granskning av befintliga konton. En generell bestämmelse bör därför tas in i IDKL om att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid granskningen av befintliga konton. De intyganden som i dessa fall ska inhämtas måste då av naturliga skäl inte inhämtas i samband med att kontot öppnas utan får inhämtas när granskningen görs.

6.2 Huvuddelen av avtalet

6.2.1 Artikel 1 Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av begreppen ” finansiellt institut”,
”finansiellt konto”, ”föremål för regelmässig handel”, ”etablerad
värdepappersmarknad”,	”hemvist	i	USA”,	”kontohavare”
”rapporteringsskyldigt finansiellt institut”, ”amerikansk person”,
”amerikanskt territorium”, ”andel i eget kapital”, ”befintligt konto”,
”behörig förmedlare”, ”dotterföretag”, ”enhet”, ”försäkringsavtal”,
”försäkringsavtal med kontantvärde”, ”icke FATCA-deltagande
finansiellt institut”, ”kontantvärde”, ”person med bestämmande
inflytande”, ”källskattepliktig betalning			med amerikansk källa”,
”källskatteinnehållande enhet”, ”livränteavtal”, ”närstående enhet”, ”nytt
konto”, ”partnerjurisdiktion”, ”rapporteringspliktigt konto” och
”specificerad amerikansk person” ska tas in i den nya lagen om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-
avtalet. Av definitionen av begreppet ”kontohavare” ska det framgå att
när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska
inte klienten utan advokaten anses vara innehavare av kontot.
En bestämmelse ska också tas in i den lagen om att termer och uttryck
som används i lagen, om något annat inte anges, ska ha samma betydelse
som i inkomstskattelagen.
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central
värdepappersförvarare ska det kontoförande institutet i stället för den
centrala värdepappersförvararen genomföra de åtgärder som krävs för att
identifiera rapporteringspliktiga konton.
Vidare ska en bestämmelse tas in om att i de fall en värdepappersfond
eller specialfond annars skulle vara att anse som ett rapporteringsskyldigt
finansiellt institut, ska i stället fondbolaget respektive AIF-förvaltaren
som förvaltar fonden anses vara det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet.					99

Prop. 2014/15:41 En bestämmelse ska även tas in om att treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar inte ska omfattas av begreppet finansiellt institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian används begreppet ”finansiell enhet” i stället för begreppet ”finansiellt institut”. I promemorian föreslås inte något undantag för treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar från definitionen av begreppet ”finansiellt institut”. I promemorian föreslås inte någon definition av begreppet ”dotterföretag”. I promemorian föreslås en bestämmelse om att termer och uttryck, om något annat inte anges, ska ha samma ”betydelse och tillämpningsområde” som i inkomstskattelagen och inte bara samma ”betydelse” som i inkomstskattelagen.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter lämpligheten av att göra hänvisningar till specifika amerikanska lagbestämmelser eftersom ändringar i den amerikanska lagstiftningen då måste uppmärksammas för att den svenska lagtexten ska kunna hållas aktuell. Kammarrätten anser vidare att begreppen ”meningsfull volym” respektive ”meningsfullt årligt värde” är oklara och kan leda till svårigheter vid tillämpningen. De termer som man avser att definiera, dvs. regelmässig handel och etablerad värdepappersmarknad, anser kammarrätten i så fall är enklare att tillämpa.

Skatteverket anför bl.a. följande. Begreppet ”hemvist” förekommer på många ställen och har, förutom medborgarskap, stor betydelse främst när det gäller att avgöra om någon är amerikansk person. Detta är i sin tur avgörande för om ett konto är rapporteringspliktigt. Begreppet ”hemvist” används främst vid tolkning och tillämpning av skatteavtal, där det definieras i respektive avtal. Det bör införas en definition av begreppet i IDKL för att undvika oklarheter, missförstånd och risk för felaktiga bedömningar när det ska avgöras vilka konton som är rapporteringspliktiga. Skatteverket föreslår att en definition införs som anger att det är fråga om begreppets innebörd enligt Förenta staternas skattelagstiftning Internal Revenue Code.

Svenska Bankföreningen anför att flera av de begrepp och uttryck som används är främmande i svenskt språkbruk och i den svenska rättsordningen. Tolkningen av begreppens innebörd blir, enligt föreningen, därmed öppen och skapar osäkerhet. Föreningen anser att det vore värdefullt om det i förarbetena kommenterades hur begreppen ska tolkas, t.ex. om de ska ges en självständig innebörd i ljuset av svensk rätt och lagtolkningstradition. Till Svenska Bankföreningens yttrande har

Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Svensk Försäkring anser att svensk lag bör, i högre grad än vad som föreslagits, innehålla de begrepp som används i FATCA-avtalet så att den föreslagna svenska lagstiftningen inte får en egen begreppsflora. Svensk Försäkring anser det även viktigt att den fortsatta beredningen innefattar en analys av hur begreppen i den nya lagstiftningen förhåller sig till annan lagstiftning som påverkar försäkringsföretagens

100

verksamhet. När det gäller definitionen av försäkringsavtal bör det förtydligas att även periodiska utbetalningar omfattas.

Svenska Riskkapitalföreningen efterfrågar en närmare definition av begreppet ”investeringsinstrument”. Vidare anser föreningen att en definition av begreppet ”dotterbolag” bör tas in som hänvisar till definitionen av begreppet ”dotterföretag” i aktiebolagslagen (2005:551).

Sveriges advokatsamfund invänder mot att klientmedelskonton ska omfattas av rapporteringsplikten eftersom det innebär en möjlighet för svenska och utländska myndigheter att, utan något formellt förfarande, få tillgång till uppgifter som omfattas av advokatens tystnadsplikt. Samfundet begär därför att advokatbyråer och klientmedelskonton uttryckligen ska undantas från lagens tillämpningsområde och att det ska anges att det inte finns någon gransknings- eller rapporteringsplikt för finansiella institut vad gäller dessa konton. Svenska Bankföreningen anser att de finansiella institutens gransknings- och rapporteringsskyldighet endast ska avse kontohavare och inte dem för vars räkning kontot förvaltas.

Näringslivets skattedelegation (NSD) uttrycker en oro över att vissa viktiga funktioner i icke-finansiella koncerner kan komma att omfattas av de vida definitionerna i regelverket och menar att det därför finns ett behov av tydliga avgränsningar och en restriktiv tolkning av vad som avses med finansiellt institut. NSD anser vidare att lagtexten har fått en för snäv ordalydelse vad gäller sådana koncerninterna treasurycenter som inte ska anses som finansiella institut i FATCA:s mening. I den föreslagna lydelsen nämns verksamhet som består i finansiering eller hedgingtransaktioner men treasuryfunktionernas utformning och funktion varierar från koncern till koncern och förser normalt bolag inom koncernen med en rad olika tjänster därutöver, vilket bör återspeglas i lagtexten. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 1.1 finns ett stort antal definitioner. Några nya definitioner föreslås inte tas in i skatte- förfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. De särskilda definitioner som behövs för tillämpningen av de bestämmelser som föreslås i denna proposition bör i stället tas in i IDKL. När det behövs för förståelsen av de begrepp som används i de bestämmelser som nedan föreslås i SFL kan hänvisningar göras till IDKL. I artikel 1.1 är definitionen av begreppet

”finansiellt konto” uppdelad i olika typer av konton. Denna definition blir med nödvändighet uppdelad i flera bestämmelser som tar sikte på olika typer av konton. Vissa definitioner i artikel 1.1 får anses obehövliga i svensk lag. Detta gäller t.ex. definitionen av begreppet ”Förenta staterna”. När det begreppet åsyftas i den svenska författningstexten kan det i stället direkt i det sammanhanget skrivas ut vad som avses.

Skatteverket har efterfrågat en definition av begreppet ”hemvist i USA”. Med anledning av det konstaterar regeringen följande. Vilka enheter som ska anses ha hemvist i USA kan utläsas av definitionen av begreppet ”amerikansk person”. En enhet har alltså hemvist i USA om den är en amerikansk person. Mindre klargörande är emellertid definitionen av ”begreppet amerikansk person” när det gäller frågan vad som avses med hemvist i USA i fråga om fysiska personer. En fysisk person är en amerikansk person om han eller hon är amerikansk medborgare eller har hemvist i USA. Eftersom FATCA-avtalet avser

Prop. 2014/15:41

101

Prop. 2014/15:41	informationsutbyte för beskattningsändamål är den relevanta omständlig-
	heten för att ett konto ska rapporteras att den aktuella fysiska personen är
	skattskyldig i USA för alla sina inkomster från USA och utomlands. Den
	fysiska personen i fråga kan vara kontohavare eller ha ett bestämmande
	inflytande över en enhet som är kontohavare. Amerikanska medborgare
	är skattskyldiga i USA. Även andra fysiska personer som har hemvist i
	USA i amerikansk skatterättslig mening är skattskyldiga i USA för alla
	sina inkomster från USA och utomlands. Det är då inte endast fråga om
	personer som har fysisk hemvist i USA utan även t.ex. personer som är
	fysiskt bosatta utanför USA men har permanent rätt att vistas i USA (s.k.
	green card holders) är skattskyldiga i USA. Detta gäller enligt
	amerikansk rätt även om ett skatteavtal med en annan stat skulle förbjuda
	USA att beskatta personens alla eller vissa inkomster. Vilket land som är
	en persons hemvistland i skatteavtalets mening påverkar alltså inte frågan
	om personen har hemvist i USA eller inte. I FATCA-avtalet och i
	promemorians lagförslag används växelvis begreppet ”hemvist i USA”
	och begreppet ”skatterättslig hemvist i USA” trots att samma sak avses.
	Enligt regeringens mening bör i stället endast begreppet ”hemvist i USA”
	användas i den här föreslagna lagstiftningen. Såsom Skatteverket
	föreslagit bör även en definition av det begreppet tas in i IDKL.
	Definitionen bör knyta an till begreppets skatterättsliga betydelse i
	amerikansk lagstiftning.
	Såsom Svenska Riskkapitalföreningen föreslår bör en definition som
	hänvisar till innebörden av begreppet ”dotterföretag” i aktiebolagslagen
	enligt regeringens mening tas in i IDKL. När det gäller föreningens
	påpekande om att begreppet ”investeringsinstrument” närmare bör
	definieras, konstaterar regeringen att det i detta sammanhang är fråga om
	enheter som fungerar som eller utger sig för att vara ”investerings-
	instrument”. Det som närmast åsyftas är att enheten fungerar som eller
	utger sig för att vara en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 §
	IDKL. begreppet ”investeringsinstrument” bör därför enligt regeringens
	mening i detta sammanhang bytas ut mot begreppet ”investeringsenhet”.
	Därigenom tydliggörs att det är investeringsenheter som beskrivs i 2 kap.
	9 § IDKL som avses.
	I de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central
	värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om
	kontoföring av finansiella instrument, är ett kontoförande institut det
	finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de
	finansiella instrument som ett sådant konto omfattar, och det
	kontoförande institutet är därför bättre lämpat än den centrala värde-
	pappersförvararen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder
	som krävs för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I
	de fallen bör därför det kontoförande institutet i stället för den centrala
	värdepappersförvararen ha ansvaret för att genomföra de åtgärder som
	krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En bestämmelse
	som anger detta föreslås därför införas i IDKL.
	Begreppet enhet definieras som en juridisk person eller en annan
	juridisk konstruktion såsom en trust. Värdepappersfonder och
	specialfonder är exempel på sådana andra juridiska konstruktioner. De är
	också finansiella institut eftersom de omfattas av definitionen av
102	investeringsenhet. Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en

andel i eget kapital eller skulder. Hos en värdepappersfond eller specialfond är det en persons andel i fonden som utgör det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavare. Eftersom en värdepappersfond eller specialfond i Sverige inte är en juridisk person, får det anses mindre lämpligt att ålägga dessa rapporteringsskyldighet. Det är därför lämpligt att fördela ansvaret för att uppfylla dessa krav direkt på det fondbolag eller den förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en värdepappersfond respektive en specialfond. Det bör därför tas in en bestämmelse i IDKL om att det i sådana fall är fondbolaget respektive AIF-förvaltaren som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i stället för fonden.

Med anledning av vad NSD anför med avseende på treasurycenter, kan det konstateras att treasurycenter beskrivs på ett ställe i FATCA-avtalet och det är i punkten 4 h i avsnitt VI.B i bilaga I (i definitionen av aktiv NFFE). I §1.1471-5(e)(5) i U.S. Treasury Regulations utesluts treasurycenter uttryckligen från definitionen av begreppet finansiellt institut. I U.S. Treasury Regulations definieras treasurycenter något vidare än den beskrivning som finns i punkten 4 h i avsnitt VI.B i bilaga I till FATCA-avtalet. Enligt artikel 4.7 i avtalet får Sverige vid genomförande av avtalet använda de definitioner som ges i U.S. Treasury Regulations i stället för definitionerna i avtalet, så länge det inte medför att syftena med avtalet förfelas. Eftersom en vidare definition av begreppet treasurycenter innebär ett vidare undantag från begreppet finansiellt institut, är den vidare definitionen i den amerikanska lagstiftningen mer fördelaktig för svenska enheter. En bestämmelse bör därför enligt regeringens mening tas in om att treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar inte ska omfattas av begreppet finansiellt institut.

I artikel 1.1 s (2) anges att en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet är ett finansiellt konto om andelens värde direkt eller indirekt huvudsakligen fastställs på grundval av tillgångar som ger upphov till källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa och typen av andel har valts i syfte att undvika rapportering i enlighet med avtalet. Detta gäller dock inte om andelen är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad. I detta fall är det fråga om andelar i ett finansiellt institut som är en inlåningsenhet, depåenhet eller ett specificerat försäkringsföretag. En situation då bestämmelsen skulle kunna vara tillämplig är när en amerikansk person innehar en andel i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet och som inte är ett aktiebolag som är ett avstämningsbolag, om det finansiella institutets kapital i huvudsak är investerat i amerikanska tillgångar, såsom amerikanska värdepapper. Andelen ska då anses vara ett finansiellt konto hos det finansiella institutet om den amerikanska personens syfte med valet av andel är att uppgift om innehavet inte ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS). Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om rapportering avseende andelen sker ska den inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller

Prop. 2014/15:41

103

Prop. 2014/15:41	skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan
	utgöra ett rapporteringspliktigt konto.
	I artikel 1.1 w definieras begreppet försäkringsavtal som ett avtal (dock
	inte livränteavtal) som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut
	belopp i samband med en specificerad oviss händelse förknippad med
	dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskade-
	risk. Som framgår av avtalet omfattas inte livränteavtal av begreppet
	försäkringsavtal. Eftersom ersättning även i andra fall än när det är fråga
	om livränteavtal kan betalas ut vid mer än ett tillfälle, bör det som
	Svensk Försäkring anför förtydligas i IDKL att även periodiska
	utbetalningar omfattas.
	Med avseende på Kammarrätten i Stockholms påpekande om
	hänvisning till specifik amerikansk lagstiftning när det gäller definitionen
	av ”specificerad amerikansk person”, kan det konstateras den föreslagna
	definitionen i IDKL hänvisar till motsvarande definition i avtalet och att
	specifik amerikansk lagstiftning uttryckligen pekas ut i avtalet. I detta
	avseende skiljer sig denna hänvisning till amerikansk rätt från de flesta
	andra sådana hänvisningar i avtalet som mer allmänt hänvisar till
	relevant amerikansk lagstiftning (jfr avsnitt 6.1.6 ovan). I detta fall
	kommer således avtalet att behöva ändras om den utpekade amerikanska
	lagstiftningen skulle ändras på ett sådant sätt att hänvisningen inte längre
	skulle vara aktuell. Samma specifika amerikanska bestämmelser utpekas
	också i samtliga andra staters och jurisdiktioners bilaterala avtal med
	USA om att genomföra FATCA..Den 9 december hade 52 stater och
	jurisdiktioner ingått sådana avtal med USA och ytterligare 60 stater och
	jurisdiktioner var överens i sak med USA om innehållet i sådana avtal.
	Risken för att i detta fall undgå att uppmärksamma relevanta ändringar
	av de amerikanska bestämmelserna bör därför vara förhållandevis liten.
	När det gäller det som kammarrätten anfört avseende definitionen av
	begreppet ”föremål för regelmässig handel” kan följande sägas. Kravet
	på att handeln ska vara fortgående kan möjligen sägas framgå redan av
	att det ska vara fråga om en regelmässig handel. Utan att detta förtydligas
	i en definition är det emellertid inte lika klart att begreppet även
	innehåller ett krav på att den regelmässiga handeln har en viss
	omfattning. Detta uttrycks i promemorians lagförslag med att handeln
	ska ha en ”meningsfull volym”. Det innebär att handeln med andelen inte
	ska ha en oväsentlig omfattning. Kravet på att handeln ska vara
	”fortgående” kan inte utelämnas i definitionen, eftersom det skulle
	innebära en påtaglig risk för att bestämmelsen tolkas motsatsvis som att
	något sådant krav inte finns. För att anpassa bestämmelsen till svenskt
	språkbruk bör uttrycket ”omfattning som inte är oväsentlig” användas i
	stället för uttrycket ”meningsfull volym”. I linje med detta bör uttrycket
	”inte oväsentligt årligt värde” användas i definitionen av begreppet
	etablerad värdepappersmarknad i stället för begreppet ”meningsfullt
	årligt värde”.
	Med avseende på definitionen av begreppet ”kontohavare” invänder
	Sveriges advokatsamfund mot att klientmedelskonton ska omfattas av
	rapporteringsplikten och Svenska Bankföreningen anser att de finansiella
	institutens gransknings- och rapporteringsskyldighet endast ska avse
	kontohavare och inte dem för vars räkning kontot förvaltas. Regeringen
104	konstaterar att huvudregeln är att den som har registrerats eller

identifierats som kontohavare också ska anses vara kontohavare. Det Prop. 2014/15:41 finns dock en undantagsbestämmelse som säger att när en person som

inte är ett finansiellt institut (eller som är ett finansiellt institut etablerat eller registrerat i ett amerikanskt territorium) i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare förvaltar ett finansiellt konto till förmån för annan person eller för annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Med hänsyn till den sekretess som råder i förhållandet mellan en advokat och en klient bör det dock, när det gäller klientmedelskonton där en advokat eller en advokatbyrå står som kontohavare, klargöras i IDKL att klienten i de fallen inte ska anses vara kontohavare. Med hänsyn till hur definitionen av begreppet

”kontohavare” är utformad i avtalet anser regeringen att det dock skulle vara att gå alltför långt från avtalets ordalydelse att, såsom Svenska Bankföreningen föreslår, helt sätta den ovan nämnda undantagsregeln ur spel och i den svenska lagstiftningen endast ta in huvudregeln att det är den som har registrerats eller identifierats som kontohavare som ska anses vara det. Mot denna bakgrund bör en definition av begreppet

”kontohavare” tas in i IDKL som motsvarar samma definition i avtalet, men med den skillnaden att det i IDKL i anslutning till undantagsregeln bör anges att när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska inte klienten anses vara innehavare av kontot.

I artikel 1.2 anges att ett begrepp som inte definieras på något annat sätt i FATCA-avtalet, och där sammanhanget inte kräver någonting annat eller de behöriga myndigheterna inte har överenskommit en gemensam innebörd, ska ha den innebörd som det har vid det tillfället enligt lagstiftningen i det avtalande landet som tillämpar avtalet. Vidare anges att ett begrepps innebörd enligt landets skattelagstiftning ska ha företräde framför en annan innebörd enligt annan lagstiftning. Denna bestämmelse har stor betydelse för tolkningen av artikel 2 där bl.a. de olika typer av inkomster och intäkter som det ska utbytas uppgifter om räknas upp. Se vidare om artikel 2 nedan. En bestämmelse bör tas in i IDKL om att termer och uttryck som används i lagen, om något annat inte anges ska ha samma betydelse som i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

6.2.2	Artikel 2 Skyldigheter att inhämta och utbyta
	information avseende konton som medför
	rapporteringsskyldighet
Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i skatteförfarandelagen
om kontrolluppgiftsskyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella
institut avseende sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap.
21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet.
För samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften
innehålla uppgifter om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
kontots identifikationsuppgifter, kontots saldo eller värde samt det
amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) eller födelsedatumet för
den som kontrolluppgiften lämnas för. Därutöver ska kontrolluppgiften
för rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. depåkonton innehålla		105

Prop. 2014/15:41 uppgift om ränta, utdelning och annan inkomst som härrör från tillgångar på ett rapporteringspliktigt konto, samt ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som betalats ut till eller tillgodoräknats ett sådant konto. För rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om ränta som betalats ut till eller tillgodoräknats kontot. För rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut.

En bestämmelse ska vidare införas som anger att den som är skyldig att lämna de ovan föreslagna kontrolluppgifterna ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast den 31 januari året efter det år kontrolluppgiften gäller.

För att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna uppfyllas införs också bestämmelser om informationsuppgifter som ska lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. Om kontrolluppgift ska lämnas av en central värdepappersförvarare, ska ett finansiellt institut som den centrala värdepapperförvararen har antagit som kontoförande institut lämna denne uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton. Om kontrolluppgift ska innehålla amerikanskt skatte- registreringsnummer (TIN) eller födelsedatum och uppgiften ska inhämtas av någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift ska den som ska inhämta uppgiften lämna den vidare till den kontrolluppgiftsskyldige. Om kontrolluppgift ska lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar och någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift medverkar vid avyttringen ska denne lämna uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige om ersättningen vid försäljningen eller inlösen.

En bestämmelse ska också tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att genomföra granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att överföra de upp- lysningar som ska lämnas i de föreslagna kontrolluppgifterna till USA ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås en bestämmelse i SFL om att termer och uttryck har samma betydelse och tillämpningsområde som i de lagar i vilka skyldigheter enligt en överenskommelse om internationellt informationsutbyte regleras. Promemorian innehåller inga bestämmelser om skyldigheter för en central värdepappersförvarare att sammanställa och tillhandahålla information till det kontoförande institutet. I promemorian föreslås inte att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om

att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

106

Remissinstanserna: Skatteverket anför bl.a. följande. Av förslaget framgår att frågan huruvida en betalning är att anse som ränta eller utdelning ska bedömas utifrån svensk skattelagstiftning. Det bör klargöras om även skattefria inkomster som t.ex. Lex Asea-utdelningar ska rapporteras. Det är uppgifter som det idag inte lämnas kontrolluppgifter om och det skulle medföra ökad arbetsbelastning för såväl uppgiftslämnarna som Skatteverket om rapportering ska ske. Vidare ska uppgifter bl.a. lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen. Försäljning är ett snävare begrepp än avyttring som normalt används i svensk skatterätt, t.ex. omfattas inte andelsbyten av begreppet försäljning. Det framgår även av promemorian att uppgifter om aktiebyten inte behöver lämnas. Eftersom det förekommer aktiebyten som innebär ersättning i både aktier och kontanter, liksom det finns skattefria respektive skattepliktiga andelsbyten, bör det förtydligas om inga uppgifter om andelsbyten ska lämnas.

Euroclear Sweden AB anser att det även bör finnas ett krav på den centrala värdepappersförvararen att bistå kontoförande institut. En sådan skyldighet skulle möjliggöra för den centrala värdepappersförvararen att bearbeta och sammanställa information om VP-kontona. Bolaget anför vidare att en sådan skyldighet måste begränsas till att sammanställa och tillhandahålla information att användas som underlag för kontoförande instituts granskning av kontohavaren.

Svensk Försäkring anför att den tidsgräns som föreslås i SFL för att informera den som uppgiften avser i vissa fall kan bli svår att efterleva i praktiken, t.ex. när personens konto bedömts som rapporteringspliktigt efter den 31 januari. Svensk Försäkring föreslår att tidsgränsen utsträcks till och med slutet av första kvartalet året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller.

Skälen för regeringens förslag

I artikel 2.1 anges att parterna, med tillämpning av artikel 3, ska inhämta den information som specificeras i artikel 2.2 och årligen utbyta denna information automatiskt med den andra parten enligt artikel 26 i skatteavtalet mellan Sverige och USA. Med parter avses i detta fall Skatteverket respektive den amerikanska federala skattemyndigheten. Skatteverket är således skyldigt att dels inhämta den aktuella informationen från de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, dels årligen automatiskt överföra informationen till den amerikanska federala skattemyndigheten.

I artikel 2.2 a räknas de upplysningar upp som Skatteverket ska överföra till den amerikanska federala skattemyndigheten avseende de konton som identifierats som rapporteringspliktiga. Vissa av dessa uppgifter ska lämnas för alla finansiella konton som är rapporteringspliktiga konton medan andra bara ska lämnas för vissa typer av rapporteringspliktiga konton. Vad som avses med ett rapporteringspliktigt konto anges i 2 kap. 21 § IDKL. I 2 kap. 11 § samma lag anges vad som avses med finansiellt konto och i 2 kap. 19 § samma lag vad som avses med rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I artikel 3.3 framgår från och med vilka perioder som de aktuella uppgifterna ska lämnas, se avsnitt 6.2.3.

Prop. 2014/15:41

107

Prop. 2014/15:41 Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga finansiella konton

I artikel 2.2 a (1)–(4) anges de uppgifter som ska inhämtas och överföras för alla rapporteringspliktiga konton. Bestämmelser om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna dessa uppgifter i kontrolluppgift föreslås införas i ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap.

De uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton är bl.a. uppgifter om namn, adress och amerikanskt skatteregistrerings- nummer (TIN) för sådana kontohavare som är innehavare av rapporteringspliktigt konto eller som har bestämmande inflytande i en passiv icke-finansiell enhet som avses i 2 kap. 21 § IDKL som innehar ett rapporteringspliktigt konto. Samma uppgifter ska då lämnas för den passiva icke-finansiella enheten [art. 2.2 a (1)]. Vad gäller skyldigheten att lämna uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer framgår vissa inskränkningar i skyldigheten av artikel 3.4, se avsnitt 6.2.3. Därutöver ska uppgift lämnas om kontonummer, eller om kontonummer saknas, en funktionell motsvarighet till sådant nummer, dvs. identifika- tionsuppgifter för kontot [artikel 2.2 a (2)]. Ett rapporteringspliktigt konto kan vara t.ex. ett bankkonto, en försäkring eller en andel i ett riskkapitalbolag. Med funktionell motsvarighet till ett kontonummer avses någon form av beteckning som särskiljer ett visst innehav eller en viss persons innehav från andra. Vidare ska uppgift lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och identifikations- nummer, dvs. i normalfallet enhetens organisationsnummer [artikel 2.2 a (3)]. Dessutom gäller uppgiftsskyldigheten det rapporteringspliktiga kontots saldo eller värde, inklusive kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett försäkringsavtal, vid utgången av kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod, eller omedelbart före kontots avslutande om kontot avslutas under året [artikel 2.2 a (4)].

Ordet ”saldo” tar i första hand sikte på bankkonton och liknande. När kontot är en ägarandel i en juridisk person är det andelens värde som avses. Om marknadsvärdet är känt är det i första hand detta som avses. I detta sammanhang bör dock uppmärksammas att marknadsnoterade andelar inte i sig kan utgöra rapporteringspliktiga konton. Värdepappers- depåer, vp-konton och liknande är dock sådana konton som kan vara rapporteringspliktiga även om samtliga andelar på kontot är marknadsnoterade. Enligt avtalet finns möjlighet att lämna uppgifter avseende saldot eller värdet vid utgången av det relevanta kalenderåret, eller vid utgången av en annan lämplig rapporteringsperiod som ska rapporteras. Det lämnas alltså i avtalet en möjlighet att tillåta att värderingen t.ex. görs utifrån förutsättningarna vid räkenskapsårets utgång i stället för kalenderårets utgång om dessa inte infaller samtidigt. Nu gällande regler för kontrolluppgifter anger dock utan undantag att kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Detta gäller oavsett om den kontrolluppgiftsskyldige eller den som kontrolluppgift ska lämnas för har ett räkenskapsår som överensstämmer med kalenderåret eller inte. Med hänsyn till systematiken i kontrolluppgiftssystemet finns det således skäl för att reglera att även de kontrolluppgifter som föreslås ska lämnas enligt det nya kapitel 22 a SFL

ska avse kalenderår. Den absoluta merparten av dem som kommer att

108

vara kontrolluppgiftsskyldiga i egenskap av rapporteringsskyldiga finansiella institut är redan i dag skyldiga att lämna kontrolluppgifter av olika slag, som då avser kalenderår. Det bör inte medföra några nämnvärda problem att även lämna de aktuella kontrolluppgifterna för samma period. Om kontot avslutas under kalenderåret ska uppgift i stället lämnas avseende saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande. Uttrycket ”omedelbart före” kan i vissa fall vara missvisande eftersom vissa typer av konton måste avvecklas innan de avslutas och därför har saldo eller värde som är noll omedelbart innan kontot avslutas. Det gäller t.ex. konton som är aktiedepåer eller liknande. I sådana fall bör det saldo eller värde rapporteras som kontot hade vid den tidpunkt då kontohavaren meddelade det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att kontot skulle avslutas. Konton som är andelar i juridiska personer får anses avslutas vid varje form av avyttring.

Bestämmelser om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om kontots identifikationsuppgifter och kontots saldo eller värde föreslås som nämnts införas i ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap. I 24 kap. 4 § SFL finns dock bestämmelser om uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter, bl.a. nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. I 5 kap. 11 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261) förtydligas vilka identifikationsuppgifter som kontrolluppgifterna ska innehålla. Där anges att en kontrolluppgift ska innehålla uppgift om namn, personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer och postadress för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. Med den som kontrolluppgiften lämnas för avses i detta sammanhang den eller dem som uppgifter ska lämnas för enligt artikel 2.2 a (1). Eftersom skyldigheten att lämna uppgifter är knuten till ett rapporteringspliktigt konto kan det förekomma att en och samma kontrolluppgift lämnas för flera personer som gemensamt innehar ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska i dessa fall anses lämnas för var och en av kontohavarna och uppgifter kommer då att lämnas för var och en av dessa. En förutsättning för att kontrolluppgift kommer att lämnas för en kontohavare är dock att kontohavarens innehav av kontot medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Om tre kontohavare gemensamt innehar ett rapporteringspliktigt konto men endast en av dessa är en sådan kontohavare vars innehav av kontot medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto ska kontrolluppgift endast lämnas för den kontohavaren. Med hänsyn till de bestämmelser som redan finns i SFL och skatteförfarandeförordningen saknas skäl för att införa särskilda bestämmelser i 22 a kap. SFL om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om namn och adress för den som uppgiften lämnas för samt uppgifter om namn och identifikationsnummer för den uppgiftsskyldige.

Enligt artikel 2.2 a (1) ska som framgått uppgift även lämnas om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN). En bestämmelse bör därför även tas in i 22 a kap. om att kontrolluppgiften ska innehålla det amerikanska skatteregistreringsnumret för den som kontrolluppgiften lämnas för. Vidare bör en bestämmelse tas in om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

Av artikel 3 framgår att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (1–4) ska inhämtas och överföras avseende åren 2014 och framåt.

Prop. 2014/15:41

109

Prop. 2014/15:41 Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga finansiella konton som är depåkonton

Artikel 2.2 a (5) avser ”Custodial Accounts”, i svensk översättning kallade depåkonton, dvs. värdepappersdepåer, vp-konton och liknande konton. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporterings- pliktiga konton anges i artikel 2.2 a (5) vissa ytterligare uppgifter som ska lämnas specifikt för depåkonton. Avseende sådana rapporterings- pliktiga konton ska uppgifter inhämtas och rapporteras om det sammanlagda bruttobeloppet av ränta, det sammanlagda bruttobeloppet för utdelning och det sammanlagda bruttobeloppet för annan inkomst som genererats av tillgångarna på kontot [artikel 2.2 a (5) (A)]. Dessa belopp ska rapporteras om de betalats till eller tillgodoräknats kontot, eller med avseende på kontot, under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod. Bruttobeloppen av de tre olika typerna av inkomst ska rapporteras separat. Utöver uppgifter om ränta, utdelning och annan inkomst ska uppgifter inhämtas och överföras om den sammanlagda bruttoavkastningen från avyttring av egendom som betalats till eller tillgodoräknats det rapporteringspliktiga depåkontot under kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod [artikel 2.2 a (5) (B)]. Detta gäller dock bara om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare i samband med avyttringen. Det belopp som ska rapporteras enligt FATCA-avtalet är således ”bruttoavkastningen”. Mot bakgrund av vad som föreskrivs i artikel 3.1 om att belopp och typ av betalning får fastställas i enlighet med principerna för svensk skattelagstiftning (se vidare nedan) får detta tolkas som att det belopp som ska rapporteras är den ersättning som överenskommits efter avdrag för försäljnings- provision och liknande utgifter. Detta överensstämmer med de uppgifter som enligt dagens regler ska lämnas i kontrolluppgift om vissa avyttringar enligt 21 kap. 5 § SFL. Uppgiften ska alltså avse ersättning från försäljning och inlösen. Det är snävare begrepp än begreppet avyttring som används i vissa andra bestämmelser om kontrolluppgifts- skyldighet, vilket bl.a. innebär att uppgift om aktiebyten inte behöver lämnas. Med anledning av vad Skatteverket anför om situationer då andelar avyttras mot dels andra andelar, dels kontant ersättning, vill regeringen förtydliga att sådana avyttringar ska ses som delvis en försäljning och delvis ett andelsbyte. De andelar som erhålls som ersättning vid avyttringen ska således anses vara ersättning från andelsbyte och är inte en sådan ersättning som uppgift ska lämnas om. Den kontanta ersättningen ska däremot anses vara ersättning från försäljning och uppgift ska lämnas om den.

Bestämmelser bör således tas in i det nya 22 a kap. SFL om att rapporteringsskyldiga finansiella institut enligt IDKL ska lämna kontrolluppgift om sammanlagd ränta, utdelning och annan avkastning på tillgångar på ett rapporteringspliktigt depåkonto, samt om samman- lagd ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som tillgodo- räknats eller betalats ut till ett sådant konto under ett kalenderår. Sådana kontrolluppgifter kan komma att lämnas för både fysiska och juridiska personer. Som nämnts ovan finns inte skäl för att föreslå någon möjlighet

att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

110

Med anledning av vad Skatteverket anfört om att det bör framgå om skattefria inkomster, såsom Lex Asea-utdelningar ska ingå i rapporteringen, kan det konstateras att det i FATCA-avtalet inte finns några uttryckliga begränsningar till att rapporteringen inte behöver omfatta inkomster som är skattefria i Sverige. Även om det i avtalet anges att en betalnings karaktär, t.ex. om den ska anses utgöra en utdelning eller ränta, ska bedömas utifrån svensk skattelagstiftning är det, med hänsyn till att överföringen av uppgifter från Sverige till USA syftar till att beskattning ska kunna ske i USA, att gå för långt att tolka detta som att en inkomst, t.ex. en utdelning, som är skattefri i Sverige inte ska anses vara en inkomst (i detta exempel en utdelning) alls enligt FATCA- avtalet. Även skattefria inkomster omfattas således av uppgifts- skyldigheten om de i enlighet med svensk lagstiftning är att betrakta som en sådan typ av inkomst om vilka uppgifter ska lämnas.

Av artikel 3 framgår att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (5)(A) ska inhämtas och överföras avseende åren 2015 och framåt samt att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (5)(B) ska inhämtas och överföras avseende åren 2016 och framåt.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton

Artikel 2.2 a (6) avser ”Depository Accounts”, i svensk översättning kallande inlåningskonton, dvs. bankkonton och liknande konton där insättning av kontanta medel kan göras. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton ska, avseende inlåningskonton, uppgift inhämtas och överföras om det sammanlagda bruttobeloppet av ränta som betalats till eller tillgodoräknats kontot under kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod.

Även bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift om rapporteringspliktiga inlåningskonton ska tas in i det nya 22 a kap. SFL. Som nämnts ovan finns inte skäl att föreslå någon möjlighet att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

Av artikel 3 framgår att de uppgifter som avses i artikel 2.2 a (6) ska inhämtas och rapporteras avseende åren 2015 och framåt.

Uppgifter som ska lämnas om rapportringspliktiga finansiella konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton

Artikel 2.2 a (7) avser andra rapporteringspliktiga konton än depåkonton eller inlåningskonton. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton anges i artikel 2.2 a (7) vissa ytterligare uppgifter som ska lämnas specifikt för konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. Där föreskrivs att rapportering ska ske av det totala bruttobeloppet som betalats ut till eller tillgodoräknats kontohavaren under kalenderåret eller en annan lämplig rapporteringsperiod med avseende på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för. Beloppet som rapporteras ska inkludera sammanlagt belopp avseende betalningar på grund av inlösen som gjorts till kontohavaren under ett kalenderår eller annan lämplig rapporterings- period. Som framgår gäller detta bara i den mån det är det rapporterings-

Prop. 2014/15:41

111

Prop. 2014/15:41 skyldiga finansiella institutet som är gäldenär eller garant för det konto som utbetalningen avser. De typer av konton som här kan bli aktuella är t.ex. sådana som utgörs av en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut (som exempelvis kan vara ett riskkapitalbolag) eller av ett försäkringsavtal.

Utbetalningar med anledning av ett innehav av andel i ett finansiellt institut som är ett aktiebolag består i första hand av ränta, utdelning eller försäljningsintäkt. Om det finansiella institutet, vilket torde vara vanligt förekommande, i stället har formen av ett svenskt handelsbolag anses andelsinnehavaren i inkomstskatterättsligt hänseende direkt uppbära sin andel av handelsbolagets inkomster. När det gäller försäkringsavtal omfattas endast sådana avtal som har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar eller som utgör livränteavtal, med vissa undantag, och som tecknas hos eller förs av ett finansiellt institut. Vad gäller försäkringsavtal kan vidare konstateras att tjänstepensionsförsäkringar är undantagna från rapporteringsskyldighet enligt avsnitt V.B i Bilaga II.

Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift som innehåller de uppgifter som ska lämnas om andra rapporteringspliktiga konton än depåkonton eller inlåningskonton föreslås tas in i det nya 22 a kap. SFL. Som nämnts ovan finns inte skäl att föreslå någon möjlighet att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

Av artikel 3 framgår att de uppgifter som avses i artikel 2.2 a (7) ska inhämtas och rapporteras avseende åren 2015 och framåt.

Informationsuppgifter

En bestämmelse föreslås införas som anger att den som är skyldig att lämna kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast den 31 januari året efter det år kontrolluppgiften gäller. Motsvarande bestämmelser finns redan i dag avseende sådana kontrolluppgifter som lämnas enligt 15–22 kap. SFL. Med anledning av vad Svensk Försäkring anför om tidpunkten för när information ska lämnas till den som kontrolluppgiften avser vill regeringen erinra om att sådan information ska lämnas vid samma tidpunkt som kontrolluppgiften ska ha kommit in till Skatteverket. Kontrolluppgifterna lämnas om rapporteringspliktiga konton och rapporteringspliktiga konton är sådana som har identifierats som sådana. Om ett konto identifieras som rapporteringspliktigt t.ex. den 2 februari 2016 ska uppgifter om kontot alltså som huvudregel lämnas första gången med avseende på 2016. Kontrolluppgift och informations- uppgift ska då som huvudregel lämnas senast den 31 januari 2017. Undantag från detta finns dock i övergångsbestämmelserna till IDKL. I sådana undantagsfall anges också andra datum för när informationsuppgifter ska lämnas.

För att kontrolluppgift som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton ska kunna innehålla de uppgifter som anges i artikel 2.2 a i FATCA-avtalet krävs i vissa fall att information lämnas till de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, som föreslås bli skyldiga att lämna kontrolluppgift enligt bestämmelserna i det nya 22 a kap. SFL, från vissa andra aktörer. Detta beror på att det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet inte i alla situationer har den information som krävs

112

för att dels identifiera rapporteringspliktiga konton, dels lämna alla de uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift om sådana konton.

Om ett rapporteringspliktigt konto finns hos en central värdepappers- förvarare kommer den centrala värdepappersförvararen att vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att identifiera rapporteringspliktiga konton enligt vad som sägs i bilaga I till avtalet. Det är emellertid inte den centrala värdepappersförvararen som har sådan kundkännedom som krävs för att genomföra identifikationsprocessen. Det har däremot det finansiella institut, t.ex. en bank, som av den centrala värdepappersförvararen antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på konton hos den centrala värde- pappersförvararen. Det är därför mer ändamålsenligt att den som är kontoförande institut hos den centrala värdepappersförvararen, och alltså är den som har en kundrelation med kontohavaren, ansvarar för att identifiera rapporteringspliktiga konton eller att ta fram de uppgifter som krävs för att rapporteringspliktiga konton ska kunna identifieras (se avsnitt 6.2.1). Bestämmelser föreslås därför införas i 34 kap. SFL som anger att ett finansiellt institut som utför registreringsåtgärder på konton hos en central värdepappersförvarare ska lämna den centrala värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton bland de konton som omfattas av sådana registreringsåtgärder. I 3 kap. 4 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument anges redan i dag att ett kontoförande institut ska lämna den centrala värdepappersförvararen de upplysningar som behövs för att denne ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt den lagen eller andra författningar. Det kan ifrågasättas om det inte redan av denna bestämmelse framgår att ett kontoförande institut är skyldigt att lämna den centrala värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att denne ska kunna fullgöra sina skyldigheter att i egenskap av rapporterings- skyldigt finansiellt institut lämna kontrolluppgifter om rapporterings- pliktiga konton. Med hänsyn till det speciella förfarande som en identifiering av rapporteringspliktiga konton innebär finns det emellertid skäl att förtydliga ansvarsfördelningen och skyldigheten för ett kontoförande institut att lämna de aktuella uppgifterna till den centrala värdepappersförvararen i en särskild bestämmelse i SFL. Enligt 3 kap. 5 § lagen om kontoföring av finansiella instrument får en central värdepappersförvarare besluta att ett kontoförande institut inte har rätt att vara kontoförande institut om detta institut trots uppmaning inte lämnar den centrala värdepappersförvararen de upplysningar som behövs för att denne ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt den lagen eller andra författningar. Med stöd av denna bestämmelse kan således den centrala värdepappersförvararen utesluta ett institut från möjligheten att agera som kontoförande institut om det inte lämnar de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen behöver för att kunna lämna kontrolluppgifter i egenskap av rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Kontrolluppgiften ska, om uppgift om detta finns, innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN). Sådant nummer ska, när det gäller konton som öppnats efter den 30 juni 2014, enligt bestämmelserna i IDKL inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att lämna kontrolluppgift. Av övergångsbestämmelserna till IDKL framgår att amerikanska skatte-

Prop. 2014/15:41

113

Prop. 2014/15:41 registreringsnummer avseende konton som öppnats före den 30 juni 2014 (befintliga konton) ska inhämtas senast den 31 december 2017. Av 8 kap. 1 § IDKL framgår dock att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare så ska den som antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på konton hos den centrala värdepappersförvararen i stället för den centrala värdepappersförvararen tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. samma lag med avseende på konton som omfattas av sådana registreringsåtgärder. Det kontoförande institutet är alltså skyldigt att bl.a. inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets ställe. I dessa fall krävs att uppgiften lämnas vidare till den centrala värdepappersförvararen för att denne ska kunna uppfylla sin kontrolluppgiftsskyldighet. Det föreslås därför införas en bestämmelse i 34 kap. SFL som anger att om en central värdepappers- förvarare är kontrolluppgiftsskyldig och annan än den som är kontroll- uppgiftsskyldig är skyldig att inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer så ska denne lämna uppgifter om sådant nummer till den kontrolluppgiftsskyldige.

Som nämnts ovan ska uppgift lämnas om bl.a. ersättning vid försäljning eller inlösen av tillgångar på ett depåkonto. I vissa fall kan det förekomma att det är någon annan än den som är skyldig att lämna kontrolluppgift som medverkar vid försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot. Det kan t.ex. vara så att kontohavaren anlitar en annan bank än den han eller hon normalt är kund i för att genomföra en specifik försäljning där den kontrolluppgiftsskyldige inte har information om den ersättning som överenskommits vid försäljningen. För att en korrekt kontrolluppgift ska kunna lämnas i dessa situationer behöver den uppgiften lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. Det föreslås därför införas en bestämmelse i 34 kap. SFL som anger att den som medverkar vid försäljning eller inlösen ska lämna den kontrolluppgiftsskyldige uppgift om den sammanlagda ersättningen, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, som tillgodoräknats eller betalats ut till kontot, såvida inte den kontrolluppgiftsskyldige redan har tillgång till den uppgiften.

Såsom Euroclear Sweden AB påpekat bör en bestämmelse också tas in om att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att genomföra granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En sådan bestämmelse föreslås tas in i 8 kap. IDKL.

De behöriga myndigheternas roll

Utöver att uppgifterna ska inhämtas från de finansiella instituten innebär bestämmelserna i artikel 2 i FATCA-avtalet, som nämnts ovan, också att Skatteverket årligen ska överföra uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt informationsutbyte. Bestämmelser om Skatteverkets skyldigheter i detta avseende ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA- avtalet, se vidare avsnitt 6.2.3 och 6.2.5.

114

I artikel 2.2 b räknas det upp vilka uppgifter om konton som innehas av Prop. 2014/15:41 svenska personer som den amerikanska federala skattemyndigheten ska

inhämta och överföra till Skatteverket. Dessa bestämmelser föranleder inte några ändringar i svensk lag.

6.2.3 Artikel 3 Förfarande för utbyte av information

Regeringens förslag: I den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska en bestämmelse tas in om att Skatteverket, vid överföring av uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, ska uppge vilken valuta beloppen anges i.

En bestämmelse ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om den begränsning i möjligheten att använda upplysningar som anges i artikel 26.1 i skatteavtalet med USA. En hänvisning till denna användarbegränsning ska också tas in i offentlighets- och sekretesslagen. I den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska även tas in en övergångsbestämmelse om att Skatteverket ska bedöma om USA har på plats dels lämpliga säkerhetsbestämmelser för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål och dels en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. I bestämmelsen ska också anges att Skatteverket ska meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att sådana säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats. En övergångsbestämmelse ska också tas in om att skyldigheterna att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar meddelandet till den amerikanska skattemyndigheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Regeringens förslag innehåller dock förtydliganden om att
Skatteverket ska bedöma om lämpliga säkerhetsbestämmelser och en
infrastruktur för effektivt informationsutbyte är på plats samt om när
skyldigheterna att överföra upplysningar börjar att gälla.
Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har
anknytning till denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 3.1 framgår bl.a. att
beloppet och karaktären av en betalning till ett rapporteringspliktigt
amerikanskt konto, vid tillämpning av artikel 2, får fastställas i enlighet
med principerna i svensk skattelagstiftning. Detta innebär att när det i
FATCA-avtalet talas om t.ex. ränta eller utdelning, får dessa begrepp
tolkas i enlighet med deras betydelse i exempelvis IL.
Av artikel 3.2 framgår att det vid informationsutbytet enligt artikel 2
ska uppges vilken valuta ett belopp anges i. Svenska
rapporteringsskyldiga finansiella institut kommer att rapportera beloppen
i svenska kronor. Artikel 3.2 innebär att Skatteverket kommer att behöva
informera om att beloppen anges i svenska kronor när verket överför
uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten. En
bestämmelse om detta bör därför tas in i den nya lagen om utbyte av
upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.	115

Prop. 2014/15:41	I artikel 3.3 anges med avseende på vilka år respektive uppgifter som
	räknas upp i artikel 2 ska inhämtas och överföras. Bestämmelsen har
	främst betydelse för när de nya bestämmelserna som föreslås i SFL och
	bestämmelserna i den nya lagen om utbyte av upplysningar med
	anledning av FATCA-avtalet ska börja tillämpas. Se vidare om detta
	nedan under avsnitt 7.
	Med avseende på rapporteringspliktiga konton som är befintliga
	konton anges i artikel 3.4 att svenskt eller amerikanskt skatte-
	registreringsnummer inte behöver inhämtas och överföras om det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till detta. I ett
	sådant fall ska i stället personens födelsedatum inhämtas och överföras,
	om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till detta.
	Enligt artikel 6.4 b åtar sig Sverige dock att till den 1 januari 2017
	fastställa regler som ålägger svenska rapporteringsskyldiga finansiella
	institut att inhämta det amerikanska skatteregistreringsnumret för varje
	specificerad amerikansk person som uppgift om detta ska överföras om
	enligt artikel 2.2 a (1), se vidare om detta under avsnitt 6.2.6.
	I artikel 3.5 anges att uppgifterna som räknas upp i artikel 2 ska
	överföras inom nio månader från utgången av det kalenderår som
	uppgifterna avser. De första uppgifterna som ska överföras till den
	amerikanska federala skattemyndigheten är uppgifter avseende 2014 och
	avser	identifieringsuppgifter	för	kontohavare,	konton	och
	rapporteringsskyldiga finansiella institut samt saldo eller värde för de
	rapporteringspliktiga kontona. Dessa uppgifter för 2014 ska således
	överföras senast den 30 september 2015.
	Av artikel 3.6 framgår att de behöriga myndigheterna i Sverige
	respektive USA ska ingå en överenskommelse i enlighet med den
	procedur som beskrivs i artikel 25 i skatteavtalet mellan Sverige och
	USA. I artikel 1.1 f anges att med behörig myndighet avses, för Sveriges
	del, finansministern, finansministerns behöriga representant eller den
	myndighet som har utsetts att vara behörig myndighet vid tillämpning av
	avtalet. Regeringen har för avsikt att utse Skatteverket att vara behörig
	myndighet med avseende på artikel 3.6 i avtalet. I artikel 3.6 anges
	vidare att överenskommelsen mellan de behöriga myndigheterna ska, a)
	fastställa procedurerna för det automatiska informationsutbyte som
	beskrivs i artikel 2, b) föreskriva regler och procedurer som kan vara
	nödvändiga för att genomföra artikel 5 och c) fastställa de procedurer
	som eventuellt kan behövas för det informationsutbyte som ska ske enligt
	artikel 4.1 b.
	I artikel 3.7 föreskrivs att alla uppgifter som utbyts enligt avtalet ska
	omfattas av den sekretess och annat skydd som föreskrivs i skatteavtalet
	mellan Sverige och USA, inklusive bestämmelser om användar-
	begränsningar för sådana uppgifter. I artikel 26.1 i skatteavtalet
	föreskrivs att upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit ska
	behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits
	enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för
	personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltnings-
	organ) som fastställer, uppbär, administrerar eller driver in de skatter
	som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om
	dessa skatter. Vidare föreskrivs att dessa personer eller myndigheter ska
116	använda upplysningarna endast för sådana ändamål och att de får yppa

upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsförfaranden. Att Prop. 2014/15:41 samma sekretess ska råda för upplysningar som Skatteverket tar emot

med anledning av FATCA-avtalet som för upplysningar som Skatteverket erhållit enligt svensk lagstiftning följer redan av 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Någon särskild sekretessbestämmelse avseende de uppgifter som tas emot av Skatteverket i enlighet med FATCA-avtalet behöver därför inte tas in i svensk lag. Några generellt tillämpliga bestämmelser som begränsar rätten att använda uppgifter som tas emot med anledning av internationella överenskommelser om utbyte av upplysningar finns dock inte. En bestämmelse om den användarbegränsning som föreskrivs i artikel 26.1 i skatteavtalet bör tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. En hänvisning till denna bestämmelse bör också tas in i 9 kap. 2 § OSL. En sådan användarbegränsning innebär dock inte någon begränsning i enskilds rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Några andra ändringar i OSL behöver inte göras för att genomföra FATCA-avtalet.

I artikel 3.8 anges att varje behörig myndighet ska underrätta den andra behöriga myndigheten när den bedömer att den andra behöriga myndighetens jurisdiktion har på plats 1) lämpliga säkerhets- bestämmelser för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattnings- ändamål och 2) en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. De behöriga myndigheterna ska i god tro sträva efter att före september 2015 fastställa att den andra jurisdiktionen har sådana säkerhetsbestämmelser och sådan infrastruktur på plats. Skatteverket ska alltså bedöma om USA har de säkerhetsbestämmelser och den infrastruktur som krävs på plats och meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att dessa förutsättningar är uppfyllda. En bestämmelse om detta ska införas som en övergångsbestämmelse till den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

I artikel 3.9 anges att parternas åligganden att inhämta och utbyta information enligt artikel 2 blir tillämpliga det datum då den senare av de skriftliga underrättelserna som beskrivs i artikel 3.8 lämnas. Om Sveriges behöriga myndighet är tillfreds med att USA har de säkerhets- bestämmelser och den infrastruktur som krävs enligt artikel 3.8, men ytterligare tid behövs för att USA ska kunna fastställa om Sverige har sådana säkerhetsbestämmelser och sådan infrastruktur, blir Sveriges åligganden att inhämta och utbyta information enligt artikel 2 dock tillämpliga när Sveriges behöriga myndighet skriftligen underrättar USA:s behöriga myndighet enligt artikel 3.8. En övergångsbestämmelse bör därför införas om att skyldigheterna att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar ett sådant meddelande som avses i artikel 3.8.

I artikel 3.10 anges att avtalet ska upphöra att gälla den 30 september 2015 om artikel 2 den dagen inte är tillämplig för någon av parterna med tillämpning av artikel 3.9.

117

Prop. 2014/15:41

118

6.2.4 Artikel 4 Tillämpning av FATCA i förhållande till svenska finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser föreslås tas in i skatte- förfarandelagen om att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska lämna kontrolluppgift om sammanlagda belopp som de betalat till icke FATCA-deltagande finansiella institut under kalenderåret 2015 respektive kalenderåret 2016.

En bestämmelse ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om de rapporteringsskyldiga finansiella institutens skyldighet att tillhandahålla direkta betalare av en källskattepliktig betalning med amerikansk källa viss information när de betalar ut eller förmedlar sådana betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut. En bestämmelse ska också tas in i den lagen om att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCA- reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser i övrigt behöver inte tas in i svensk lag för att genomföra artikel 4.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag innehåller dock ingen bestämmelse om att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas att införa ett krav på registrering hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anför att uppgiftslämnandet avseende sammanlagda belopp som de betalat till icke FATCA-deltagande finansiella institut under kalenderåret 2015 respektive kalenderåret 2016 bör gälla endast sådana icke FATCA- deltagande finansiella institut som har finansiella konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet och endast sådana betalningar med avseende på sådana konton som är rapporteringspliktiga. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 4.1 och 4.2 klargör att svenska finansiella institut inte ska omfattas av den amerikanska FATCA-lagstiftningen när det gäller innehållande av källskatt m.m. Sådana bestämmelser motiveras av att den amerikanska FATCA-lagstiftningen i USA:s Internal Revenue Code annars skulle ålägga utländska finansiella institut vissa skyldigheter vid transaktioner med svenska finansiella institut. Någon direkt betydelse för avtalets genomförande i Sverige har bestämmelserna dock inte.

Artikel 4.1 innehåller dock även bestämmelser om vissa skyldigheter för svenska finansiella institut. I artikel 4.1 a upprepas den skyldighet att identifiera amerikanska rapporteringspliktiga konton och att rapportera sådana konton som framgår av artikel 2 och bilaga I. Några

bestämmelser utöver de som föreslås i avsnitten 6.1 och 6.2.2 behöver därför inte införas i svensk rätt med anledning av artikel 4.1 a.

I artikel 4.1 b föreskrivs att svenska finansiella institut årligen ska rapportera namnen på de icke-deltagande finansiella instituten som betalningar gjorts till och det sammanlagda beloppet av sådana betalningar som gjorts till respektive icke FATCA-deltagande finansiellt institut under 2015 och 2016. Bestämmelser om denna uppgifts- skyldighet i form av en kontrolluppgiftsskyldighet föreslås därför tas in i SFL. Eftersom skyldigheten enbart avser 2015 och 2016 införs bestämmelsen som en övergångsbestämmelse till de övriga ändringar i SFL som detta lagstiftningsärende föranleder. Till skillnad från de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 2 finns det ingen skyldighet för Skatteverket att vidarebefordra dessa uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten. Med anledning av vad Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anfört avseende detta, konstaterar regeringen att avtalet inte ger utrymme för en sådan bestämmelse som de föreslår. Artikel 4.7 i avtalet eller punkten C i avsnitt I i bilaga I till avtalet bedöms i detta fall inte medföra en möjlighet att införa en bestämmelse som innebär att uppgifter ska lämnas om endast rapporteringspliktiga betalningar till finansiella konton som innehas av icke FATCA-deltagande finansiella institut hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

I artikel 4.1 c föreskrivs att rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut ska uppfylla gällande krav om registrering på IRS webbplats för FATCA-registrering. Genom en sådan registrering erhåller det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ett identifieringsnummer som internationell förmedlare (Global Intermediary Identification Number, GIIN). Med ett sådant nummer kan det finansiella institutet styrka sin status som hemmahörande i en stat eller jurisdiktion som har ingått ett FATCA-avtal enligt modell 1 med USA. Genom registreringen blir det finansiella institutet att betrakta som en s.k. ”registered deemed- compliant FFI” ur amerikanskt perspektiv och ska behandlas av finansiella institut som om de efterlever den amerikanska lagstiftningen. Det är endast rapporteringsskyldiga finansiella institut som är skyldiga att registrera sig. Innan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har registrerat sig och erhållit ett GIIN har den möjlighet att styrka sin status som hemmahörande i en stat eller jurisdiktion med ett FATCA-avtal enligt modell 1 genom att intyga denna status gentemot utländska finansiella institut. Denna möjlighet gäller, enligt den amerikanska FATCA-lagstiftningen, dock bara till och med den 31 december 2014. Senast då bör därför de rapporteringsskyldiga svenska finansiella instituten ha registrerat sig och erhållit ett GIIN. Någon bestämmelse om att registrering ska ha skett senast den 31 december 2014 kan dock inte tas in i svensk lag, eftersom genomförandeförfattningarna för FATCA- avtalet träder i kraft först den 1 april 2015. Även om det synes ligga i de sedan tidigare rapporteringsskyldiga finansiella institutens intresse att registrera sig senast den 31 december 2014, finns det även fall då denna tidsfrist inte är tillämplig. Det gäller t.ex. för rapporteringsskyldiga finansiella institut som bildas och startar sin verksamhet framöver och för svenska enheter som framöver förändrar sin verksamhet på ett sådant sätt att de blir rapporteringsskyldiga finansiella institut. Mot denna

Prop. 2014/15:41

119

Prop. 2014/15:41 bakgrund och med beaktande av vad Kammarrätten i Stockholm har anfört, bör det tas in en bestämmelse i IDKL om att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

I artikel 4.1 d föreskrivs att sådana svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut som agerar i egenskap av ”behöriga förmedlare”

(Qualified Intermediaries) som har valt att påta sig primärt ansvar för innehållande av källskatt eller i egenskap av ”källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattade juridiska personer” (Withholding Foreign

Partnerships) ska innehålla 30 procent på källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa till icke-deltagande finansiella institut. För de angivna svenska finansiella instituten gäller denna skyldighet till följd av ett avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten. Sådana avtal ligger vid sidan om FATCA-avtalet och bestämmelsen i artikel 4.1 d föranleder inte någon bestämmelse i svensk lag.

I artikel 4.1 e föreskrivs att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som behörig förmedlare, källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller källskatteinnehållande trust och som i enlighet med avtalet valt att innehålla skatt på det sätt som avses i d, som betalar ut eller förmedlar en källskattepliktig betalning med amerikansk källa till ett icke FATCA- deltagande finansiellt institut, ska tillhandahålla den direkta utbetalaren av inkomsten den information som behövs för att källskatt ska kunna innehållas och rapportering göras avseende betalningen. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL i anslutning till bestämmelserna om hur de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska gå tillväga för att fastställa om ett finansiellt institut är icke FATCA-deltagande. Eftersom den juridiska konstruktionen trust inte förekommer i den svenska rättsordningen, kan det som sägs om svenska källskatteinnehållande truster utelämnas.

I artikel 4.2 anges att vissa bestämmelser i amerikansk lagstiftning inte ska tillämpas gentemot svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut. Detta föranleder inte några bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.3 anges att USA ska behandla de svenska pensionsordningar som anges i bilaga II som finansiella institut som bedöms följa FATCA- reglerna eller undantagna faktiska innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar. Bestämmelsen tar sikte på hur vissa svenska företeelser ska behandlas när amerikansk lagstiftning tillämpas och föranleder inga bestämmelser i svensk lag. Se dock avsnitt 6.3 när det gäller genomförande av bilaga II i svensk l.

I artikel 4.4 anges att USA ska behandla varje icke- rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut som om det vore ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare vid tillämpning av relevanta amerikanska författningar. Bestämmelsen avser hur vissa svenska finansiella institut ska behandlas vid tillämpning av den amerikanska lagstiftningen och föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

120

I artikel 4.5 anges hur svenska finansiella institut i ett visst särskilt Prop. 2014/15:41 avseende ska behandlas vid tillämpning av den amerikanska

lagstiftningen. Artikel 4.5 föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.6 finns bestämmelser om tidsmässig samordning. Bestäm- melserna innebär att Sverige inte behöver inhämta och utbyta uppgifter tidigare än vad som följer av den amerikanska lagstiftningen när det gäller finansiella institut i stater och jurisdiktioner som inte har ingått ett FATCA-avtal enligt modell 1. Det anges också att USA inte behöver inhämta och utbyta uppgifter tidigare än när det föreligger en sådan skyldighet för Sverige. Artikel 4.6 föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.7 anges att Sverige kan tillåta svenska finansiella institut att tillämpa motsvarande definitioner i den amerikanska lagstiftningen i stället för definitionerna i avtalet. Utöver vad som anges i avsnitt 6.1.7 ovan föranleder artikel 4.7 inga bestämmelser i svensk lag.

6.2.5 Artikel 5 Underrättelser m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det finns skäl att tro att administrativa fel eller andra mindre felaktigheter har begåtts av ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Bestämmelser ska även tas in om att Skatteverket, efter en motsvarande sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten vad gäller ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information.

Bestämmelser ska också tas in i den lagen om att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det har konstaterat att ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna enligt FATCA- avtalet och om att Skatteverket, efter en sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten när det gäller ett svensk rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information från svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslås dock att Skatteverket ska vidta de
åtgärder som behövs för att förhindra att finansiella institut försöker
kringgå rapporteringsskyldigheten.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter vad
bestämmelsen om att Skatteverket ska vidta de åtgärder som behövs för
att förhindra att finansiella institut försöker kringgå rapporterings-
skyldigheten tillför utöver vad som redan gäller för Skatteverket.
Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka åtgärder som avses.
Datainspektionen anser att det finns ett värde i att tydligt peka ut vem
som har ansvaret för den personuppgiftsbehandling som sker under
processen, både vad gäller de finansiella instituten och Skatteverket. Om	121

Prop. 2014/15:41	en tredjepartsleverantör anlitas anser Datainspektionen att det dessutom
	uppstår en personuppgiftsbiträdessituation, vilket kräver särskilda
	åtgärder enligt 30 och 31 §§ personuppgiftslagen (1998:204), förkortad
	PUL. Detta bör enligt Datainspektionen komma till tydligt uttryck i
	lagstiftningen.
	Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.1 föreskrivs att en behörig
	myndighet ska underrätta den andra partens behöriga myndighet när den
	har skäl att tro att administrativa fel eller andra smärre fel har begåtts
	som kan ha resulterat i överträdelser med avseende på avtalet. Den
	behöriga myndigheten i det andra landet ska tillämpa sin inhemska
	lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för
	att avhjälpa överträdelserna. Det är alltså den behöriga myndigheten som
	tar emot uppgifter om rapporteringspliktiga konton i det andra landet
	som ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet när den
	har skäl att tro att ett administrativt eller annat smärre fel har begåtts i
	eller av det andra landet. Den behöriga myndigheten i det andra landet
	ska då tillämpa sin inhemska lagstiftning för att avhjälpa överträdelserna.
	Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med
	anledning av FATCA-avtalet om Skatteverkets skyldighet att underrätta
	den amerikanska federala skattemyndigheten om det finns skäl att tro att
	ett administrativt eller annat smärre fel har begåtts. Bestämmelser ska
	också tas in om att Skatteverket, om verket tar emot en sådan
	underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten, ska
	tillämpa svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig
	information eller för att avhjälpa överträdelserna.
	I artikel 5.2 a föreskrivs att en behörig myndighet ska underrätta den
	behöriga myndigheten i det andra landet om den har konstaterat att ett
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut i det andra landet har begått en
	väsentlig överträdelse när det gäller skyldigheterna i avtalet. Den
	behöriga myndigheten i det andra landet ska tillämpa sin inhemska
	lagstiftning för att åtgärda en sådan väsentlig överträdelse. Bestämmelser
	ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av
	FATCA-avtalet om Skatteverkets skyldighet att underrätta den
	amerikanska federala skattemyndigheten om verket har konstaterat att ett
	amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut har begått en
	väsentlig överträdelse. Bestämmelser ska också tas in om att
	Skatteverket, om verket tar emot en sådan underrättelse från den
	amerikanska federala skattemyndigheten, ska tillämpa svensk lagstiftning
	för att åtgärda den väsentliga överträdelsen som beskrivs i underrättelsen.
	I artikel 5.2 b anges, när det gäller ett rapporteringsskyldigt svenskt
	finansiellt institut, att om en väsentlig överträdelse inte upphör inom
	18 månader från underrättelsen om överträdelsen, ska USA betrakta det
	svenska rapporteringsskyldiga finansiella institutet som ett icke-
	deltagande finansiellt institut. Bestämmelsen tar sikte på hur svenska
	rapporteringsskyldiga finansiella institut ska behandlas vid tillämpning
	av den amerikanska lagstiftningen och föranleder inga bestämmelser i
	svensk lag.
	I artikel 5.3 anges att varje part kan tillåta att rapporteringsskyldiga
	finansiella institut använder sig av tjänster från tredjepartsleverantör för
	att uppfylla de skyldigheter som avses i avtalet. Ansvaret för
122	skyldigheterna ska dock fortfarande ligga hos det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet. I IDKL regleras vilka	finansiella institut som är	Prop. 2014/15:41
rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att lämna
kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL.	Ett rapporteringsskyldigt

finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att uppfylla dessa skyldigheter eller till och med sluta avtal med någon om att utföra de åtgärder som krävs för att uppfylla skyldigheterna i stället för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i svensk lag.

I artikel 5.4 anges att parterna ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att finansiella institut använder sig av strategier som syftar till att kringgå den rapporteringsskyldighet som föreskrivs i avtalet. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av den bestämmelse som i detta avseende föreslås i promemorian om att Skatteverket ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra kringgående. Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka åtgärder som avses. Regeringens tolkning är att det som sägs i artikel 5.4 innebär en skyldighet för regeringen att, genom förordningsändringar och förslag till lagändringar, agera för att förhindra sådant kringgående om det skulle uppdagas att svenska finansiella institut använder sig av strategier som syftar till att kringgå rapporteringsskyldigheten. Någon bestämmelse behöver i nuläget inte tas in i svensk lag med anledning av artikel 5.4.

Med anledning av vad Datainspektionen anför avseende person- uppgiftsansvariga och personuppgiftsombud, konstaterar regeringen att lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattnings- verksamhet och PUL gäller även för den behandling av personuppgifter som sker med anledning av denna lagstiftning. Av 1 kap. 6 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket ska utföra enligt den lagen. I 3 § PUL anges att personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten är således personuppgiftsansvariga för de uppgifter som de behandlar för att uppfylla sina skyldigheter enligt IDKL och SFL. När Skatteverket tar emot uppgifter, i form av kontrolluppgifter, från de rapporteringsskyldiga finansiella instituten blir även verket personuppgiftsansvarig för de uppgifterna. I 3 § PUL anges även att personuppgiftsbiträde är den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Såsom Datainspektionen anför är en tredjepartsleverantör personuppgiftsbiträde om den behandlar personuppgifter för ett rapporteringsskyldigt finansiellt instituts räkning.

6.2.6	Artikel 6 Ömsesidigt åtagande att fortsätta
	förstärka och förbättra informationsutbyte och
	transparens
Regeringens förslag: I övergångsbestämmelser till lagen		om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-
avtalet ska anges att rapporteringsskyldiga finansiella institut, när		det	123

Prop. 2014/15:41 gäller konton som öppnats före den 1 juli 2014, senast den 31 december 2017 ska ha inhämtat det amerikanska skatteregistreringsnumret för specificerade amerikanska personer som är kontohavare eller, i vissa fall, som är personer med bestämmande inflytande i en enhet som är kontohavare.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver i övrigt inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 6 i FATCA-avtalet.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 6.1 anges att USA:s regering erkänner behovet av att likvärdiga nivåer uppnås för ett ömsesidigt automatiskt informationsutbyte. USA:s regering förbinder sig att ytterligare öka öppenheten och stärka informationsutbytet med Sverige.

I artikel 6.2 anges att parterna åtar sig att tillsammans med varandra och tillsammans med partnerjurisdiktioner ta fram en konkret och effektiv strategi för hur de politiska målen ska nås när det gäller innehållen källskatt på utländska transportbetalningar (passthru payments) och bruttoavkastning samtidigt som den administrativa bördan minimeras.

I artikel 6.3 anges att parterna åtar sig att tillsammans med partnerjurisdiktioner, OECD och EU arbeta för att villkoren i avtalet och andra avtal mellan USA och partnerjurisdiktioner anpassas till en gemensam modell för automatiskt informationsutbyte, vari även ingår att utarbeta standarder för rapportering och kundkännedom för finansiella institut.

I artikel 6.4 a anges att USA åtar sig att senast den 1 januari 2017 ha antagit bestämmelser för rapportering avseende 2017 och efterföljande år som föreskriver att rapporteringsskyldiga amerikanska finansiella institut ska inhämta och vidarebefordra svenskt skatteregistreringsnummer för varje innehavare av ett svenskt rapporteringspliktigt konto.

I artikel 6.4 b anges att Sverige åtar sig att senast den 1 januari 2017 ha antagit bestämmelser för rapportering med avseende på 2017 och efter- följande år som föreskriver att rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut ska inhämta amerikanskt skatteregistreringsnummer för varje amerikansk specificerad person. När det gäller nya konton finns redan från början en ovillkorlig skyldighet att inhämta och lämna uppgift om det amerikanska skatteregistreringsnumret för amerikanska kontohavare eller i vissa fall personer med bestämmande inflytande i kontohavare som är enheter. För befintliga konton behöver ett amerikanskt skatte- registreringsnummer dock bara rapporteras om det finns ett sådant registrerat hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Det är alltså med avseende på befintliga konton som det senast den 1 januari 2017 ska införas bestämmelser om att det amerikanska skatte- registreringsnumret ska inhämtas. Sådana bestämmelser behöver inte ha antagits förrän den 1 januari 2017 och inhämtandet av skatte-

registreringsnumret behöver inte ske tidigare än att det kan rapporteras

124

med avseende på 2017. Uppgifter avseende 2017 ska överföras till IRS Prop. 2014/15:41 senast den 30 september 2018. Innan dess ska uppgifterna dock ha

kommit in till Skatteverket. Kontrolluppgifter ska enligt SFL normalt lämnas senast den 31 januari året efter det år som uppgifterna avser. Med avseende på 2017 lämnas uppgifter således senast den 31 januari 2018. En lämplig tidpunkt för när det amerikanska skatteregistreringsnumret senast ska ha inhämtats är därför den 31 december 2017. En bestämmelse bör därför tas in om att det amerikanska skatteregistreringsnumret ska ha inhämtats senast den 31 december 2017. Eftersom bestämmelsen avser ett specifikt datum för när skatteregistreringsnumret ska ha inhämtats och efter det datumet blir överspelad bör bestämmelsen tas in i form av en övergångsbestämmelse till IDKL. Det finns inte skäl att låta bestämmelsen träda i kraft senare än andra bestämmelser i IDKL.

Bestämmelserna i artikel 6 är i övrigt inte av den arten att de föranleder några åtgärder i svensk lag.

6.2.7 Artikel 7 Konsekvent tillämpning av FATCA för avtalsparter

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 7 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 7 innehåller en s.k. mest- gynnad-nationsbestämmelse som föreskriver att Sverige ska ha förmånen att kunna välja eventuella fördelaktigare villkor i artikel 4 eller i bilaga I när det gäller tillämpningen av FATCA på svenska finansiella institut. Detta gäller om någon annan partnerjurisdiktion har ingått eller ingår ett avtal med USA som innehåller sådana mer fördelaktiga villkor. USA ska underrätta Sverige om sådana mer fördelaktiga villkor och de ska gälla automatiskt vid tillämpningen av Sveriges avtal om inte Sverige skriftligen avstår från att tillämpa villkoren (se om detta även under avsnitt 6.4). Bestämmelsen föranleder i nuläget inte någon åtgärd i svensk lag.

6.2.8 Artikel 8 Samråd och ändringar

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 8 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har
anknytning till denna fråga.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 8 anges att endera parten
kan begära att samråd hålls om det uppstår problem med genomförandet	125

Prop. 2014/15:41 av avtalet. Samråd ska hållas för att säkerställa att avtalet uppfylls. Avtalet kan ändras efter skriftligt ömsesidigt samtycke från parterna. Såvida något annat inte överenskommits ska en sådan ändring träda i kraft i enlighet med samma förfarande som anges i artikel 10.1. Bestämmelsen föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.2.9 Artikel 9 Bilagor

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 9 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 9 anges att bilagorna utgör en integrerad del av avtalet. Bestämmelsen föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.2.10 Artikel 10 Avtalets giltighetstid

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 10 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 10.1 anges att avtalet träder i kraft det datum då Sverige skriftligen underrättar USA om att Sverige har genomfört de interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft. I artikel 10.2 anges att endera parten kan säga upp avtalet genom att skriftligen underrätta den andra parten om detta. En sådan uppsägning ska börja gälla den första dagen i den månad som följer efter att 12 månader gått sedan underrättelsen om avtalets uppsägning. I artikel 10.3 anges att parterna före den 31 december 2016 i god samarbetsanda ska samråda för att få till stånd de ändringar i avtalet som krävs för att hänsyn ska kunna tas till de framsteg som gjorts när det gäller åtaganden under artikel 6 i avtalet. Bestämmelserna i artikel 10 föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.3 Bilaga II Icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut, undantagna faktiska innehavare och undantag från definitionen av finansiellt konto

	Bilaga II innehåller bestämmelser om finansiella institut som är
126	undantagna från rapporteringsskyldighet, kontohavare som är undantagna

faktiska innehavare och finansiella konton som är undantagna från Prop. 2014/15:41 definitionen av finansiella konton. Undantagen syftar till att träffa

finansiella institut och konton där risken är låg för att de ska anlitas eller användas av amerikanska personer för att undvika en rättmätig beskattning i USA samt faktiska innehavare där det finns en låg risk för att de ska försöka undgå rättmätig beskattning i USA.

Med några få undantag är bilaga II utformad i enlighet med modellavtalets bilaga II. Undantagen i modellavtalets bilaga II är generellt utformade och inte anpassade till någon särskild stats eller jurisdiktions förhållanden på den inhemska finansiella marknaden. Undantagen är i stället utformade för att kunna täcka in liknande företeelser i olika länder som uppfyller de kriterier som gör att det finns låg risk för skatteundandragande, oavsett hur respektive stats eller jurisdiktions inhemska legala struktur är utformad.

I bilaga II anges också att undantagna finansiella institut ska betraktas som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna. Innebörden av begreppet finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna är lättare att förstå om det ses ur ett amerikanskt perspektiv. Innebörden är att det finansiella institutet ska anses uppfylla den amerikanska FATCA- lagstiftningen trots att den inte faktiskt gör det. Därmed tillämpas inte de sanktioner som i den amerikanska lagstiftningen är förknippade med att inte leva upp till den amerikanska lagstiftningen gentemot sådana finansiella institut. Närmare bestämmelser om den amerikanska lagstiftningens tillämpning gentemot svenska finansiella institut, både när det gäller rapporteringsskyldiga och icke-rapporteringsskyldiga sådana, finns i artikel 4 i avtalet (se avsnitt 6.2.4).

6.3.1 Avsnitt I Undantagna faktiska innehavare som inte är fonder

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att svenska myndighetsenheter, internationella organisationer som har ett gällande värdlandsavtal med Sverige och Sveriges riksbank ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt I i bilagan.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Finansbolagens förening har lämnat vissa tekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt I finns bestämmelser om att myndighetsenheter, internationella organisationer och centralbanker ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Det anges även att detta inte gäller när det är fråga om en betalning som har sin grund i en skyldighet i samband med sådan typ av kommersiell finansiell verksamhet som ingår i ett specificerat försäkringsföretags, ett depåinstituts eller ett inlånings- instituts verksamhet.

127

Prop. 2014/15:41 Av punkten A framgår att det med begreppet myndighetsenhet avses Sveriges regering, län, kommuner eller ett av dessa helägt verk eller organ samt att kategorin omfattar s.k. integrerade delar och kontrollerade enheter. I den engelska språkversionen av bilagan används begreppet

”the government of Sweden” i stället för det svenska begreppet Sveriges regering. Det engelska begreppet har en vidare innebörd än det som används i den svenska översättningen. Även staten Sverige och Sveriges riksdag omfattas därför av denna kategori vid genomförande av bilagan i svensk rätt.

I punkterna A.1 och A.2 anges vad som närmare avses med begreppen integrerad del och kontrollerad enhet. Ett av kraven för att omfattas av dessa begrepp är att ingen del av inkomsterna fördelas till förmån för en privatperson.

I punkten A.3 preciseras vad som avses med att inkomster inte fördelas till förmån för en privatperson.

I punkten B preciseras vad som avses med internationell organisation. I punkten C preciseras vad som avses med centralbank. I det svenska

avtalet är det Sveriges riksbank som avses.

Bestämmelser bör tas in i IDKL om att svenska myndighetsenheter, internationella organisationer som har ett gällande värdlandsavtal med Sverige och Sveriges riksbank ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporterings- skyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt I i bilagan.

6.3.2 Avsnitt II Fonder som uppfyller kraven för undantagna faktiska innehavare

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att breda pensionsfonder, pensionsstiftelser och investeringsenheter som ägs helt av undantagna faktiska innehavare ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt II i bilagan.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser för att genomföra undantagen för avtalsförmånsberättigade pensionsfonder, smala pensionsfonder och pensionsfonder hos en undantagen faktisk innehavare behöver inte tas in i svensk lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians bedömning innefattar dock att några bestämmelser inte ska tas in för att genomföra undantaget för breda pensionsfonder.

Remissinstanserna: Tjänstepensionsförbundet och Svensk Försäkring invänder mot bedömningen att det inte skulle behövas svenska bestämmelser för att genomföra undantaget avseende breda pensionsfonder och anser att det av tydlighets-, förutsägbarhets- och rättssäkerhetsskäl krävs en uttrycklig bestämmelse som genomför undantaget i svensk lag.

128

Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anför att det förhållandet att vissa delar av avtalet har utelämnats helt vid genomförandet skapar osäkerhet kring dess betydelse vid tillämpningen av lagen och bakomliggande avtal och anser att samtliga undantag som följer av FATCA-avtalet bör tas in i lagen. De nämner särskilt att det undantag som finns i avtalet för breda pensionsfonder bör tas in i den svenska lagstiftningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har

Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt II finns bestämmelser om att fem olika kategorier av pensionsfonder ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Därutöver finns en bestämmelse om att investeringsenheter som helt ägs av undantagna faktiska innehavare ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Som redan nämnts är modellavtalets bilaga II utformad för att träffa olika konstruktioner i många olika stater och jurisdiktioner. Gemensamt för dessa är att de inte ska vara ägnade att användas för skatteundandragande. Det har därför ställts upp ett antal specifika krav på respektive fond för att den ska vara undantagen. Att begreppet ”fond” (eng. ”fund”) används som samlingsnamn för dessa konstruktioner och den omständigheten att det är fråga om att peka ut icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och undantagna faktiska innehavare, visar på att de konstruktioner som avses är enheter. Begreppet fond ska dock inte tolkas som att det syftar till att begränsa undantagens tillämplighet till en viss typ av juridisk konstruktion.

Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensions- förbundet anför att samtliga undantag i avtalet bör tas med i den svenska lagstiftningen. Enligt regeringens bedömning finns det dock en stor risk för att skapa än större otydlighet om det i svensk lag skulle tas in bestämmelser om undantag för svenska företeelser som inte förekommer. Som exempel på sådana kan nämnas svenska truster (se vidare nedan). Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensions- förbundet har dock alla särskilt påpekat ett behov av ett undantag för breda pensionsfonder. Undantaget för breda pensionsfonder behandlas nedan.

I punkten A anges att avtalsförmånsberättigade pensionsfonder är en av de kategorier av pensionsfonder som är undantagna. De avtalsförmåner som åsyftas är vissa förmåner enligt skatteavtalet mellan Sverige och USA. I skatteavtalet definieras i det sammanhanget begreppet pensionsfond som en juridisk person som bildats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat och som är generellt undantagen från beskattning i den staten samt är grundad i och administreras i den staten för att tillhandahålla pensioner eller andra liknande pensionsförmåner enligt en pensionsplan. AP-fonderna samt enheter och myndigheter som är delaktiga i hanteringen av den allmänna pensionen omfattas av undantaget för myndighetsenheter i avsnitt I.A ovan. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D nedan.

I punkten B undantas breda pensionsfonder. Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet har anfört att ett undantag för breda pensionsfonder bör tas in i IDKL. Med anledning av

Prop. 2014/15:41

129

Prop. 2014/15:41 detta konstaterar regeringen följande. Undantagen i bilaga II är till fördel för svenska finansiella institut. I promemorian gjordes bedömningen att ett undantag i IDKL för breda pensionsfonder skulle vara överflödigt. Mot bakgrund av att de nämnda fyra remissinstanserna ser ett behov av ett sådant undantag bör bestämmelser om det tas in i.

I punkten C undantas smala pensionsfonder. För att falla in under denna kategori krävs bl.a. att fonden har färre än 50 deltagare, regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D nedan och bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionskonton finns i avsnitt V i bilagan. Mot denna bakgrund bedöms det inte finnas skäl att ta in några bestämmelser i svensk lag för att genomföra punkten C i avsnitt II.

I punkten D undantas pensionsfonder som etablerats i enlighet med lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och som är undantagna från skattskyldighet i enlighet med 7 kap. IL. Detta undantag är specifikt för Sverige och det som avses är pensionsstiftelser som etablerats i enlighet med lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En bestämmelse om undantag för sådana pensionsstiftelser bör tas in i IDKL.

I punkten E finns ett undantag för pensionsfond hos en undantagen faktisk innehavare. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D ovan och bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionskonton finns i avsnitt V i bilagan. Mot denna bakgrund bedöms det inte finnas skäl att ta in några bestämmelser i svensk lag för att genomföra punkten E i avsnitt II.

I punkten F finns ett undantag för investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare. Begreppet investeringsenhet definieras i artikel 1.1 j i avtalet. Med finansiellt konto hos en investeringsenhet, avses, enligt artikel 1.1 s (1) i avtalet, en andel i eget kapital eller skulder. Detta innebär att enhetens kontohavare sammanfaller med de personer som har ägarintressen i enheten. Eftersom samtliga kontohavare alltså, om undantaget är tillämpligt, är undantagna faktiska innehavare, finns det inga rapporteringspliktiga konton hos enheten. Att sådana investeringsenheter är icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut enligt denna bestämmelse innebär att de inte heller är skyldiga att rapportera sammanlagda belopp av betalningar till icke FATCA- deltagande finansiella institut i enlighet med artikel 4.1 b i avtalet. En annan innebörd av bestämmelsen är att sådana investeringsenheter också i sig är undantagna faktiska innehavare. Det innebär att andra finansiella institut där sådana investeringsenheter är kontohavare, t.ex. i en bank, inte behöver granska och rapportera de kontona. Liksom när det gäller undantaget i punkten E är detta undantag oberoende av om eller hur dessa investeringsenheter är reglerade i svensk rätt. För att möjliggöra tillämpning av detta undantag bör en bestämmelse om det tas in i IDKL.

130

6.3.3 Avsnitt III Små eller snävt inriktade finansiella institut som uppfyller kraven för finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att finansiella institut med lokalt kundunderlag, lokala banker, finansiella institut med endast lågvärdekonton och kvalificerade utfärdare av kreditkort ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt III i bilagan. När det gäller undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag ska även finansiella institut som, bl.a. på grund av begränsade betalningstransaktioner, undantas från tillståndsplikt för att tillhandahålla betaltjänster kunna omfattas av undantaget trots att de inte har tillstånd av Finansinspektionen. Vidare ska finansiella institut som registrerats hos Finansinspektionen enligt 7 § lagen om inlåningsverksamhet kunna omfattas av samma undantag trots att inte heller de har tillstånd av Finansinspektionen.

Regeringens bedömning: Undantaget för lokala banker bör inte omfatta kreditföreningar och liknande kooperativa kreditorganisationer.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås inte att finansiella institut som beviljats undantag från tillståndsplikt för att tillhandahålla betaltjänster eller finansiella institut som registrerats hos Finansinspektionen enligt 7 § lagen om inlåningsverksamhet ska omfattas av undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, däribland

Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Svenska Bank- föreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening och Svenska Riskkapitalföreningen invänder kraftigt mot att det för att kunna undantas från rapporteringsskyldighet krävs att institutet senast den 1 juli 2014 hade infört vissa angivna riktlinjer och förfaranden, dvs. innan FATCA- avtalet slöts och långt innan lagen träder i kraft. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Finansbolagens förening anför att befintliga och nya lokalt verksamma institut eller institut som i framtiden ändrar inriktning och som inte hade riktlinjer och förfaranden på plats vid den nämnda tidpunkten, men som i övrigt uppfyller förutsättningarna i bestämmelsen, inte kan tillämpa undantagsreglerna. Föreningen invänder även mot en liknande regleringsteknik vad gäller kvalificerad utfärdare av kreditkort. Fondbolagens förening anser att det inte funnits möjlighet för svenska företag att anpassa sig till kravet eftersom det, innan avtalet mellan Sverige och USA blev klart den 8 augusti 2014, inte kunnat förväntas annat än att tidpunkten skulle sättas till efter avtalets ikraftträdande. Föreningen konstaterar vidare att det är olyckligt att många som rimligtvis borde kunnat undantas från rapporteringsskyldigheten inte får den möjligheten i Sverige. Även Svenska Riskkapitalföreningen anför att de aktörer som potentiellt skulle kunna tillämpa detta undantag torde ha avvaktat med att vidta några åtgärder till dess att innehållet i avtalet med

Prop. 2014/15:41

131

Prop. 2014/15:41	USA offentliggjordes och att undantaget nu i många fall blir
	verkningslöst. Föreningen anser att det bör övervägas om det går att sätta
	ett senare datum då villkoret om införda riktlinjer och förfaranden ska
	vara uppfyllt och anför att det skulle kunna kopplas till den svenska
	lagstiftningens ikraftträdande. Svenska Bankföreningen ifrågasätter om
	regleringen är förenlig med de grundläggande rättsprinciperna om
	förutsebarhet och legalitet i lagstiftningen. De riktlinjer som det handlar
	om kan enligt dessa föreningar inte införas med retroaktiv verkan i
	förhållande till en kund och finansiella institut måste ges en rimlig chans
	att ändra villkoren från och med att lagen träder i kraft. Svenska
	försäkringsförmedlares förening anför att det behövs ett klarläggande av
	om försäkringsförmedlares verksamhet ska falla in under begreppet
	finansiellt institut och att det bör förtydligas om detta avser all
	försäkringsförmedling eller försäkringsförmedlare med sidotillstånd för
	fondförmedling och investeringsrådgivning. Därutöver efterfrågar
	föreningen att det tydliggörs att de försäkringsförmedlare som har
	tillstånd från Finansinspektionen och står under dess tillsyn, ska anses
	uppfylla de tillsynsrelaterade krav som ställs för att ett finansiellt institut
	ska anses vara ett finansiellt institut med lokalt kundunderlag såsom t.ex.
	när det gäller deras riktlinjer i verksamheten. Svenska Riskkapital-