Några värdepappersmarknadsfrågor

Regeringens proposition 2014/15:115

Några värdepappersmarknadsfrågor	Prop.
	2014/15:115

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 april 2015

Stefan Löfven

Per Bolund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition föreslås hur de ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet) som har gjorts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finan- siella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) ska genomföras i svensk rätt.

De ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i direktiv 2014/65/EU (MiFID II) innebär att en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär för- valtning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter ett underrättelseförfarande, får erbjuda och tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I propositionen föreslås att det görs motsvarande ändringar i bestäm- melserna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder som de som har gjorts i reglerna i direktivet. Som en konsekvens av de ändringarna föreslås även ändringar i lagen (1999:158) om investe- rarskydd. Vidare föreslås det också en följdändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder.

I propositionen föreslås även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. De ändringarna hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 novem-

ber 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska

Innehållsförteckning			Prop. 2014/15:115
1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		5
2	Lagtext	.............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
		handel med finansiella instrument.....................................	6

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd..................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder ....................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798) om

		ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av
		alternativa investeringsfonder .........................................		20
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................			21
4	Berörda regelverk		...........................................................................	22
	4.1	Förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................		22
		4.1.1	Direktivet om förvaltare av alternativa
		..........................................	investeringsfonder	22
		4.1.2	Genomförandet av direktivet om
			förvaltare av alternativa
		..........................................	investeringsfonder	22
		4.1.3 .............................................	Ändringsdirektiv	23
	4.2	Prospekt...........................................................................		24
		4.2.1 ...........................................	Prospektdirektivet	24
		4.2.2 .............................................	Ändringsdirektiv	25
5	Förvaltare av alternativa ..................................investeringsfonder			26
	5.1	En EES-baserad ......................AIF-förvaltares värdland		26
	5.2	Svenska ...................................................AIF-förvaltare		27
	5.3	Utländska .........................EES-baserade AIF-förvaltare		29
	5.4	Investerarskydd ...............................................................		32
6	Prospektregler – återkallelse av anmälan eller samtycke till
	köp eller teckning ...............................av överlåtbara värdepapper			33
7	Ikraftträdande- och ..................................övergångsbestämmelser			36
8	Förslagens konsekvenser................................................................			37
	8.1	Förvaltare ...................av alternativa investeringsfonder		37
		8.1.1 .........................................................	Inledning	37
		8.1.2 ......	Förslagens syfte och alternativa lösningar	38
		8.1.3 ......................	Konsekvenser för det allmänna	38
		8.1.4 ..................	Konsekvenser för berörda företag	40
		8.1.5 .........................	Konsekvenser för investerare	41
	8.2	Prospektregler..................................................................		41
		8.2.1 ......	Förslagens syfte och alternativa lösningar	41
		8.2.2 ......................	Konsekvenser för det allmänna	41
		8.2.3	Konsekvenser för berörda företag och
		......................................................	investerare	42

Prop. 2014/15:115 9	Författningskommentar...................................................................		43
	9.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om
		handel med finansiella instrument....................................	43
	9.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om
		investerarskydd.................................................................	44
	9.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
		förvaltare av alternativa investeringsfonder .....................	44
	9.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:798) om
		ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av
		alternativa investeringsfonder ..........................................	47
Bilaga 1		Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
		av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa
		investeringsfonder samt om ändring av direktiv
		2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna
		(EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010......................	48
Bilaga 2		Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv
		2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för
		finansiella instrument och om ändring av direktiv
		2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU
		(omarbetning).................................................................	121
Bilaga 3		Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU
		av den 24 november 2010 om ändring av direktiv
		2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras
		när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas
		upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om
		harmonisering av insynskraven angående
		upplysningar om emittenter vars värdepapper är
		upptagna till handel på en reglerad marknad..................	125
Bilaga 4		Sammanfattning av promemorian Några värde-
		pappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46) ............................	137
Bilaga 5		Promemorians lagförslag................................................	139
Bilaga 6		Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
		över promemorian Några värdepappersmarknads-
		frågor (Ds 2014:46)........................................................	151
Bilaga 7		Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	152
Bilaga 8		Lagrådets yttrande..........................................................	167
Bilaga 9		Parallelluppställning över genomförandet i svensk
		rätt av de ändringar i direktiv 2014/65/EU som avser
		direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet).........................	169
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 2015 .......			170
Rättsdatablad		.........................................................................................	171

Prop. 2014/15:115 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

34 §3

Varje ny omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av ett prospekt och som inträffar eller uppmärksammas efter det att prospektet har godkänts men innan anmälningstiden för erbjudandet av överlåtbara värdepapper till allmänheten löper ut eller, om det inträffar senare, de överlåtbara värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad, ska tas in eller rättas till i ett tillägg till prospektet. Sammanfattningen, och eventuella översättningar av denna, ska kompletteras om det är nödvändigt för att återge informationen i tillägget.

Frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt får prövas av Finansinspektionen, om Sverige är hemmedlemsstat. Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av ansökan om godkännande av ett tillägg inom sju arbetsdagar från det att ansökan kom in till inspektionen. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. När Finansinspektionen har godkänt ett tillägg till prospekt, ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten underrättas om godkännandet. Tillsammans med underrättelsen ska

Finansinspektionen lämna en kopia av tillägget.
En investerare som innan tilläg-	En investerare som har gjort en
get till prospektet offentliggörs har	anmälan om eller på annat sätt
gjort en anmälan om eller på annat	samtyckt till köp eller teckning av
sätt samtyckt till köp eller teckning	de överlåtbara värdepapper	som
av de överlåtbara värdepapper som	omfattas av prospektet har rätt att
omfattas av prospektet, har rätt att	återkalla sin anmälan eller sitt
återkalla sin anmälan eller sitt	samtycke inom minst två arbets-
samtycke inom minst två arbets-	dagar från offentliggörandet	av
dagar från offentliggörandet.	tillägget, om
	1. prospektet avser ett erbjudan-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU.

2 Lagen omtryckt 1992:558.

3 Senaste lydelse 2012:378.

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder eller som driver verk- samhet från filial i Sverige med

Prop. 2014/15:115 2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158)
	om investerarskydd

Härigenom föreskrivs1 att 2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag betyder

1.värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2.fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3.förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket 13 lagen om värdepappersfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare:		den som anlitat	4. investerare: den som anlitat
ett värdepappersinstitut, ett fond-			ett värdepappersinstitut, ett fond-
bolag,	ett förvaltningsbolag eller		bolag, ett förvaltningsbolag eller
en svensk AIF-förvaltare för ut-			en AIF-förvaltare för utförande av
förande	av en	investeringstjänst	en investeringstjänst eller den för
eller den för vars räkning tjänsten			vars räkning tjänsten utförs,
utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i

a)2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmark- naden,

b)7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse,

c)1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder samt

d)3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1–3 och 9 kap. 10 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden,

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet, och

8. AIF-förvaltare: ett sådant företag som har tillstånd som avses i 3 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

2 Senaste lydelse 2013:568.

			stöd av 5 kap. 1 § första stycket 2 Prop. 2014/15:115
			samma lag.
		4 §3
Ett svenskt värdepappersinstitut,			Ett svenskt värdepappersinstitut,
ett fondbolag eller en AIF-förval-			ett fondbolag eller en svensk AIF-
tare som har fått tillstånd att			förvaltare som har fått tillstånd att
tillhandahålla	investeringstjänster		tillhandahålla investeringstjänster
tillhör investerarskyddet		enligt	tillhör	investerarskyddet enligt
denna lag.			denna lag.
Investerarskyddet omfattar även			Investerarskyddet omfattar även
tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt			tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt
värdepappersinstituts eller		fond-	värdepappersinstituts, ett fond-
bolags filial i ett annat land inom			bolags eller en svensk AIF-
Europeiska	ekonomiska	samar-	förvaltares filial i ett annat land
betsområdet (EES).			inom	Europeiska ekonomiska
			samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag ska omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fond- bolaget i ett land utanför EES.

6 §4

Garantimyndigheten får på an-	Garantimyndigheten får på an-
sökan av ett utländskt värdepap-	sökan av ett utländskt värdepap-
persinstitut från ett land inom EES	persinstitut från ett land inom EES,
eller ett förvaltningsbolag besluta	ett förvaltningsbolag eller en
att institutets eller bolagets filial i	utländsk AIF-förvaltare besluta att
Sverige skall tillhöra det svenska	institutets, bolagets eller AIF-
investerarskyddet som komplette-	förvaltarens filial i Sverige ska
ring till det skydd som gäller för	tillhöra det svenska investerar-
institutet eller bolaget i hemlandet	skyddet som komplettering till det
(kompletteringsskydd).	skydd som gäller för institutet,
	bolaget eller AIF-förvaltaren i
	hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt	När ersättning fastställs enligt
denna lag skall i fall som avses i	denna lag ska i fall som avses i
första och andra styckena avdrag	första och andra styckena avdrag
göras för den ersättning en inve-	göras för den ersättning en inve-
sterare som anlitat filialen kan få	sterare som anlitat filialen kan få
från skyddet i institutets hemland.	från skyddet i institutets, bolagets
	eller AIF-förvaltarens hemland.

3Senaste lydelse 2013:568.

4Senaste lydelse 2007:1434.

Om förvaltaren i ett värdepap- persinstituts, ett fondbolags eller en svensk AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerar- skyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investe- rares ersättningskrav.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en filial till en utländsk AIF-förvaltare till- hör investerarskyddet, har investe- rare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myn- dighet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland förkla- rat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte är tillgäng- liga. I sådana fall ska bestämmel- serna om konkursbeslut i denna lag tillämpas.

Prop. 2014/15:115	7 §5
En investerare har rätt till	ersättning från investerarskyddet om ett

värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF- förvaltare som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren kan få ut finansiella instru- ment eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myn- dighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga.

Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut ska i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

16 §6 Om förvaltaren i ett värdepap-

persinstituts, ett fondbolags eller en AIF-förvaltares konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren ska också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndig- heten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersätt- ningskrav.

21 §7

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fond- bolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

	När ett utländskt	skyddssystem	När ett utländskt skyddssystem
har betalat ut ersättning med an-			har betalat ut ersättning med an-
ledning av att ett svenskt värde-			ledning av att ett svenskt värde-
pappersinstitut eller		ett fondbolag	pappersinstitut, ett fondbolag eller
försatts i konkurs,		träder det ut-	en svensk AIF-förvaltare försatts i
5	Senaste lydelse 2013:568.
6	Senaste lydelse 2013:568.
7	Senaste lydelse 2013:568.
10

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitut- et, förvaltningsbolaget eller AIF- förvaltaren inte fullgör sina skyl- digheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta till- synsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsyns- myndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget eller AIF-för- valtaren fullgör sina skyldigheter.

Om institutet, bolaget eller AIF- förvaltaren ändå inte fullgör sina skyldigheter, får garantimyndig- heten förelägga det eller den att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolag- et eller AIF-förvaltaren inte vid- tagit rättelse inom föreskriven tid, får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för

Garantimyndigheten ska under- rätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte full- gör sina skyldigheter enligt denna lag.

ländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepap- persinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.

konkurs, träder det utländska Prop. 2014/15:115 skyddssystemet in i investerarens

rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.

23 §8 Garantimyndigheten ska under-

rätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

24 §9 Om en filial som avses i 6 §

första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte full- gör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska sam- arbeta med den tillsynsmyndig- heten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldig- heter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom före- skriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsyns- myndigheten i institutets eller

8Senaste lydelse 2013:568.

9Senaste lydelse 2007:1434.

1. förvaltar en alternativ investe- ringsfond som har det landet som sitt hemland,

2. marknadsför andelar eller ak- tier i en alternativ investerings- fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland, eller

3. erbjuder och tillhandahåller de tjänster som avses i 3 kap. 2 §.


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)		Prop. 2014/15:115
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1		att 1 kap. 7 och 11 §§, 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 §,
5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 1 §
och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investe-
ringsfonder ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1kap.

7 §

Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investe- ringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2. marknadsför andelar eller ak- tier i en alternativ investerings- fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

11 §2

I denna lag betyder

1.arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Euro- peiska gemenskapen,

2.direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordning-

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

2Senaste lydelse 2014:991.

Prop. 2014/15:115 arna (EG) nr 1060/2009 och (EU)	arna (EG) nr 1060/2009 och (EU)
nr 1095/2010,	nr 1095/2010, i lydelsen enligt
	Europaparlamentets och rådets
	direktiv 2014/65/EU,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5.etablerad:

a)för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b)för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c)för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a)handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

	b) har etablerats inte huvudsak-				b) har etablerats inte huvudsak-
	ligen för att generera avkastning åt				ligen för att generera avkastning åt
	sina investerare genom avyttring				sina investerare genom avyttring
	av sina dotterföretag eller när-				av sina dotterföretag eller när-
	stående företag, vilket framgår av				stående företag, vilket framgår av
	bolagets årsredovisning eller andra				företagets	årsredovisning			eller
	offentliga handlingar,				andra offentliga handlingar,
	11. kapitalbas: detsamma som i				11. kapitalbas: detsamma som i
	artikel 72	i Europaparlamentets			artikel 72	i	Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) nr				och rådets förordning (EU) nr
	575/2013 av den 26 juni 2013 om				575/2013 av den 26 juni 2013 om
	tillsynskrav	för kreditinstitut		och	tillsynskrav	för kreditinstitut			och
	värdepappersföretag		och	om	värdepappersföretag			och	om
	ändring av förordning (EU) nr				ändring av förordning (EU) nr
	648/2012,				648/2012,	i	den	ursprungliga
	12. kommissionens		delegerade		lydelsen,
					12. kommissionens			delegerade
14	förordning: kommissionens			dele-	förordning: kommissionens				dele-


gerade	förordning			(EU)	nr	gerade	förordning			(EU)	nr Prop. 2014/15:115
231/2013 av den 19 december						231/2013 av den 19 december
2012 om komplettering av Europa-						2012 om komplettering av Europa-
parlamentets		och	rådets direktiv			parlamentets		och	rådets direktiv
2011/61/EU		vad	gäller	undantag,		2011/61/EU		vad	gäller	undantag,
allmänna	verksamhetsvillkor,				för-	allmänna	verksamhetsvillkor,				för-
varingsinstitut, finansiell hävstång,						varingsinstitut, finansiell hävstång,
öppenhet och tillsyn,						öppenhet och tillsyn, i den ur-
						sprungliga lydelsen,

13.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF-för- valtare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14.marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15.matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investe- ringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investe- ringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina till- gångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16.moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § års- redovisningslagen (1995:1554),

17.mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18.nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepap- persfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19.onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20.primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappers- företag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21.professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22.reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värde- pappersmarknaden,

Prop. 2014/15:115	23. specialfond: en	alternativ investeringsfond		som förvaltas enligt
	denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
	24. specialföretag för värdepap-		24. specialföretag för värdepap-
	perisering: ett företag vars enda		perisering: ett företag vars enda
	syfte är att genomföra en eller flera		syfte är att genomföra en eller flera
	värdepapperiseringstransaktioner i		värdepapperiseringstransaktioner i
	den mening som avses i artikel 1.2		den mening som avses i artikel 1.2
	i Europeiska centralbankens för-		i Europeiska centralbankens för-
	ordning (EG) nr 24/2009 av den		ordning (EG) nr 24/2009 av den
	19 december 2008	om statistik	19 december	2008	om statistik
	över tillgångar och skulder hos		över tillgångar och skulder hos
	finansiella företag som deltar i		finansiella företag som deltar i
	värdepapperiseringstransaktioner		värdepapperiseringstransaktioner, i
	och annan lämplig verksamhet för		den ursprungliga		lydelsen, och
	att uppnå detta mål,		annan lämplig verksamhet för att
			uppnå detta mål,

25.startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26.särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, ex- klusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27.värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

2 kap.

6 §

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Av bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. ska bara 1 § första och andra styckena, 3, 7, 9, 10 och 15 §§ tillämpas på AIF-förvaltare som avses i 2 § men som inte har tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

	3 kap.
		2 §
	En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspek-
	tionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsport-
	följer.
	En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investe-
	ringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen
	1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva
	investeringar,
	2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,
	3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument,
	och
	4. lämna investeringsråd.
	Vid erbjudande och tillhanda-	Vid erbjudande och tillhanda-
	hållande av tjänster enligt första	hållande av tjänster enligt första
16	och andra styckena ska 8 kap. 1,	och andra styckena ska 8 kap. 1,

9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmark- naden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedel- bart avskiljas från AIF-förvalta- rens egna tillgångar.

9–12, 14, 21–27 och 34 §§ samt Prop. 2014/15:115 35 § första stycket lagen

(2007:528) om värdepappersmark- naden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedel- bart avskiljas från AIF-förvalta- rens egna tillgångar.

5 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster

1 §

En utländsk EES-baserad AIF-

förvaltare får, utan tillstånd enligt

denna lag, förvalta en alternativ

denna lag,

investeringsfond som är etablerad i

1. förvalta en alternativ investe-

Sverige och inte är en specialfond,

ringsfond som är etablerad i

om förvaltaren i sitt hemland har

Sverige och inte är en specialfond,

tillstånd som avses i direktivet om

om förvaltaren i sitt hemland har

förvaltare av alternativa investe-

tillstånd som avses i direktivet om

ringsfonder och som omfattar för-

förvaltare av alternativa investe-

valtning av en alternativ investe-

ringsfonder och som omfattar för-

ringsfond

motsvarande

slag

valtning av en alternativ investe-

som den som ska förvaltas här i

ringsfond

motsvarande

slag

landet.

som den som ska förvaltas här i

landet, och

2. i Sverige

erbjuda

och

till-

handahålla

tjänster

som avses

3 kap. 2 § första stycket och andra

stycket 1, 3 och 4, om förvaltaren i

sitt hemland har tillstånd som av-

ses i direktivet om förvaltare av

alternativa investeringsfonder och

som omfattar de tjänster som ska

erbjudas och tillhandahållas här i

landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens

hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten

och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om

förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finans-

inspektionen.

8 §

Verksamhet

enligt

1–3

och

Verksamhet

enligt

1–3

och

5–7 §§ får drivas genom att AIF-

förvaltaren

inrättar en

filial i

förvaltaren

inrättar

filial

Prop. 2014/15:115 Sverige eller erbjuder och utför	Sverige eller erbjuder och till-
tjänster i Sverige från sitt hemland.	handahåller tjänster i Sverige från
	sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1.specialfonder,

2.sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investe- rare efter tillstånd enligt 6 §, och

3.sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.


Vid förvaltning av en special-					Vid förvaltning av en special-
fond tillämpas 12 kap. I fråga om					fond tillämpas 12 kap. I fråga om
verksamhet som drivs genom filial					verksamhet som drivs genom filial
här i landet ska även 8 kap. 1,					här i landet ska även 8 kap. 1,
19–21 och	23 §§	tillämpas. Vid			19–21 och		23 §§ tillämpas. Vid
förvaltning	enligt	1	och	2 §§	förvaltning		enligt		1 §	första
tillämpas även 8 kap.			28 §.	För	stycket 1 och			2 § tillämpas		även
förvaringsinstitut		till	alternativa		8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut
investeringsfonder		som	förvaltas		till	alternativa		investeringsfonder
enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas					som	förvaltas		enligt	1 §	första
9 kap.					stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

6 kap.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES

Förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett land inom EES, diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och tillhandahållande av sidotjänster

	1 §
En AIF-förvaltare med tillstånd	En AIF-förvaltare med tillstånd
enligt 3 kap. 1 § som avser att för-	enligt 3 kap. 1 § som avser att för-
valta en alternativ investeringsfond	valta en alternativ investeringsfond
som är etablerad i ett annat land	som är etablerad i ett annat land
inom EES, ska underrätta Finans-	inom EES eller erbjuda och till-
inspektionen innan sådan verksam-	handahålla sådana	tjänster som
het inleds första gången. Vid för-	avses i 3 kap. 2 §	första stycket
valtning av en sådan fond krävs att	och andra stycket 1, 3 och 4 i ett
AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd	annat land inom EES, ska under-
enligt 3 kap. 1 § har rätt att förval-	rätta Finansinspektionen innan så-
ta fonder av motsvarande slag som	dan verksamhet inleds första gång-
den som ska förvaltas i värdlandet.	en. Vid förvaltning av en sådan
	fond krävs att AIF-förvaltaren en-

ligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta fonder av mot- svarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet. Vid erbjud- ande och tillhandahållande av så-

dana tjänster krävs att AIF-förval-

	taren har tillstånd enligt 3 kap. 2 §
	och enligt det har rätt att till-
	handahålla tjänster av samma slag
	som dem som ska erbjudas och till-
	handahållas i värdlandet.
Om förvaltaren avser att förvalta	Om förvaltaren avser att förvalta
fonden från Sverige (gränsöver-	fonden eller erbjuda och tillhanda-
skridande verksamhet), ska under-	hålla	tjänsterna	från Sverige
rättelsen innehålla	(gränsöverskridande		verksamhet),
	ska underrättelsen innehålla
1. uppgift om i vilket land för-	1. uppgift om i vilket land för-
valtaren avser att förvalta fonden,	valtaren avser att förvalta fonden
samt	eller	erbjuda och	tillhandahålla
	tjänsterna, samt

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda	Om förvaltaren avser att erbjuda
och utföra sina tjänster genom en	och tillhandahålla	sina tjänster
filial i värdlandet (filialverksam-	genom en filial i värdlandet (filial-
het), ska underrättelsen, utöver det	verksamhet), ska	underrättelsen,
som anges i andra stycket, inne-	utöver det som anges i andra
hålla uppgifter om	stycket, innehålla uppgifter om

1.filialens organisation,

2.på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3.namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

Denna lag träder i kraft den 3 juli 2015.

Prop. 2014/15:115

Prop. 2014/15:115 2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:798)
	om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av
	alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i stället för lydelsen enligt lagen (2014:798) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

Verksamhet enligt 1–3, 6 och	Verksamhet enligt 1–3, 6 och
7 §§ får drivas genom att AIF-	7 §§ får drivas genom att AIF-
förvaltaren inrättar en filial i	förvaltaren inrättar en filial i
Sverige eller erbjuder och utför	Sverige eller erbjuder och till-
tjänster i Sverige från sitt hemland.	handahåller tjänster i Sverige från
	sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1.specialfonder,

2.sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investe- rare efter tillstånd enligt 6 §, och

3.sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en special- fond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Vid förvaltning av en special- fond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1,

19–21 och 23 §§		tillämpas. Vid
förvaltning	enligt	1 §	första
stycket 1 och	2 § tillämpas		även

8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 1 § första stycket 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2014/15:115

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet före- skrivet kommittéförfarande antagit ett antal rättsakter som kompletterar direktivet. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet.

AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013.

I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finan- siella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II), se utdrag ur direktivet i bilaga 2. Ändringarna innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investe- ringsportföljer och vissa andra sidotjänster, genom underrättelseförfa- rande, får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES.

I bilaga 9 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som föreslås för att i svensk rätt genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II.

I november 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offent- liggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (i det följande benämnt pro- spektdirektivet). Direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (prop. 2004/05:158). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006 (se SFS 2005:833).

Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värde- papper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Direktiv 2010/73/EU finns i bilaga 3. Även de ändringar i prospektdirektivet som har gjorts genom det direktivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen i lagen om handel med finansiella instrument (prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2012 (se SFS 2012:378).

EU-kommissionen har våren 2014 såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospektdirektivet, i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU, påtalat att det i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till all- mänheten och endast när den nya omständigheten, sakfelet eller förbise-

Prop. 2014/15:115 endet inträffade före det slutliga upphörandet av erbjudandet till allmän- heten och leveransen av värdepapperen (dnr Fi2014/617).

I promemorian Några värdepappersmarknadsfrågor (Ds 2014:46), som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns det förslag dels till bestämmelser som genomför nämnda ändringar i AIFM-direktivet, dels till ändringar i lagen om handel med finansiella instrument som behövs för att åtgärda det som kommissionen har påtalat när det gäller genom- förandet av prospektdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdeparte- mentet (dnr Fi2014/4475).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 mars 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bi- laga 8.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 5.1–5.3 och i för- fattningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har det dessutom gjorts några språk- liga och redaktionella ändringar i lagtexten.

4 Berörda regelverk

4.1Förvaltare av alternativa investeringsfonder

4.1.1Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alterna- tiva investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168–183 och prop. 2013/14:113 s. 55–60).

4.1.2Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar

emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med

en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som Prop. 2014/15:115 inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första

stycket).

Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Inne- börden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag).

De bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES- baserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES har ännu inte trätt i kraft (se prop. 2013/14:113 och lagen [2014:797] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder prop. 2013/14:113). I enlighet med AIFM- direktivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förval- tare av alternativa investeringsfonder ska i enlighet med AIFM-direktivet senare upphöra att gälla. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med direktivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018 (se lagen [2014:798] om ändring i lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). I båda fallen träder lagändringarna i kraft den dag regeringen bestämmer. Kommissionen ska i delegerade akter ange den tidpunkt när det ska ske.

4.1.3Ändringsdirektiv

Ändringar 2013

I maj 2013 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU av den 21 maj 2013 om ändring av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder när det gäller alltför stor förlitan på kreditbetyg.

Den 20 juni 2013 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut i kraft. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. När Europa- parlamentet och rådet antog den förordningen antog de samtidigt nyss nämnda direktiv. Direktivet innehåller regler som rör kreditvärdering.

De ändringar i AIFM-direktivet som gjordes i direktiv 2013/14/EU har genomförts i svensk rätt i lagen (2014:1018) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som trädde i kraft den 21 december 2014 (se prop. 2013/14:108 s. 24 f. och 33).

Prop. 2014/15:115 Ändringar 2014

I maj 2014 ändrades AIFM-direktivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (omarbetning) (i det följande benämnt MiFID II).

De ändringar som har gjorts innebär endast att en EES-baserad AIF- förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvalt- ning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster genom ett underrättelseförfarande får tillhandahålla även de tjänsterna i andra länder inom EES (artikel 92 i MiFID II). En EES-baserad AIF-förvaltare får således med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet inte längre bara förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och marknads- föra andelar eller aktier i sådana fonder i andra länder inom EES utan även tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. Det s.k. EU-passet eller Europapasset för AIF-förvaltare omfattar därmed också tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster.

Ändringarna i AIFM-direktivet har gjorts i form av tillägg i ett par artiklar. Dels är det i definitionen av värdmedlemsstat enligt vilket även ett land inom EES, annat en hemlandet, där en EES-baserad AIF-förval- tare tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster anses som förvaltarens värdland (artikel 4.1 r vii, se 1 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Dels är det i reglerna om villkor för förvaltning av EES-baserade alternativa investe- ringsfonder etablerade i andra länder inom EES enligt vilka dessa villkor gäller även för tillhandahållande av nämnda tjänster (artikel 33.1 och 33.2, se 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § samma lag).

Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna fr.o.m. den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II).

	4.2	Prospekt
	4.2.1	Prospektdirektivet
	Europaparlamentet och rådet antog i november 2003 prospektdirektivet.
	Syftet med direktivet är bl.a. att säkerställa ett gott investerarskydd och
	att underlätta kapitalanskaffning över gränserna inom EU. Reglerna i
	direktivet bygger på de regleringsstandarder som redan antagits av inter-
	nationella organisationer inom området.
	Prospektdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen
	genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (se prop.
	2004/05:158 och SFS 2005:833).
	I korthet innebar de nya reglerna bl.a. att det infördes ett s.k. EU-pass
	eller Europapass för prospekt, vilket betyder att ett prospekt som god-
	känns i en medlemsstat är giltigt i alla andra medlemsstater efter ett
	anmälningsförfarande. Det blev också uttryckligen förbjudet för myndig-
	heter i andra medlemsstater att ställa krav på den som lämnar ett erbjud-
	ande att komplettera informationen i prospektet om detta har godkänts i
	hemmedlemsstaten. Genom EES-avtalet följer att ett prospekt som är
24	godkänt i en stat inom EES är giltigt i alla andra stater inom EES.

Med prospektdirektivet infördes ett nytt system där ett prospekt kan Prop. 2014/15:115 bestå av ett eller tre olika dokument – registreringsdokument, värdepap-

persnot och sammanfattning. Vidare infördes en uttrycklig regel om prospektansvar, som bl.a. ställer krav på att prospektet ska innehålla information om vem som är ansvarig för dess innehåll.

Särskilda regler infördes om skyldighet att upprätta tillägg till prospekt och om rätt för investerare att återkalla sitt samtycke till att köpa eller teckna värdepapper om tillägg till prospekt offentliggjorts.

4.2.2Ändringsdirektiv

Ändringar 2010

Under 2010 ändrades prospektdirektivet genom dels direktiv 2010/73/EU (i det följande benämnt ändringsdirektivet), dels direktiv 2010/78/EU (i det följande benämnt omnibus I-direktivet).

Ändringarna i ändringsdirektivet berörde bl.a. prospektdirektivets till- lämpningsområde. Ett flertal gränsvärden ändrades. När det gäller defini- tionen av kvalificerade investerare ändrades den för att stämma överens med motsvarande definition i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instru- ment och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I). Vidare berördes skyldigheten att offentliggöra prospekt och prospektets utformning. Undantaget för erbju- danden till anställda och styrelseledamöter utvidgades. Anpassade infor- mationskrav infördes för företag med begränsat börsvärde, mindre kredit- institut och i samband med företrädesemissioner. Kravet på årliga doku- ment i artikel 10 i prospektdirektivet togs bort. Ändringsdirektivet inne- bar också förtydliganden och ändringar vad avser tillägg till prospekt (ar- tikel 16).

I omnibus I-direktivet gjordes ändringar i flera direktiv på finansmark- nadsområdet med anledning av den nya struktur som hade skapats inom EU för tillsynen över den finansiella sektorn.

Även de ändringar i prospektdirektivet som gjordes genom ändrings- direktivet och omnibus I-direktivet har i svensk rätt genomförts huvud- sakligen i lagen om handel med finansiella instrument (se prop. 2011/12:70 och prop. 2011/12:129). Lagändringarna trädde i kraft den 15 maj respektive den 1 juli 2012 (se SFS 2012:189 respektive SFS 2012:378).

Ändringar 2013 och 2014

Prospektdirektivet har även ändrats 2013 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av

Prop. 2014/15:115 kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG.

Medlemsstaterna ska ha genomfört direktiv 2013/50/EU senast i no- vember 2015 och direktiv 2014/51/EU senast i mars 2015. Genomföran- det av de båda direktiven behandlas dock inte i förevarande lagstiftnings- ärende (se SOU 2014:70 respektive SOU 2014:56).

5Förvaltare av alternativa investeringsfonder

5.1En EES-baserad AIF-förvaltares värdland

Regeringens förslag: Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland ska även avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investerings- portföljer och sidotjänster.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I AIFM-direktivet finns en definition av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat (artikel 4.1 r). När direktivet genomfördes i svensk rätt gjordes vissa anpassningar av terminologin med anledning av att reglerna inte gäller enbart i medlemsstater utan även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU (se prop. 2012/13:155 s. 186 f.). I lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder definieras därför en EES-baserad AIF-förvaltares värdland som det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland eller marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland (1 kap. 7 §).

Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II inne- håller definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat ett ytterligare led (artikel 4.1 r vii respektive artikel 92.1). Enligt det nya ledet är även en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF- förvaltare tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 6.4 en AIF- förvaltares värdmedlemsstat. Artikel 6.4 har i svensk rätt genomförts i 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 206 f. och 437 f.). De tjänster som avses är diskretionär för- valtning av investeringsportföljer och sidotjänster.

Det tillägg i definitionen av en AIF-förvaltares värdmedlemsstat som har gjorts i AIFM-direktivet bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i definitionen av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagrådet påpekar att det i lagtexten förekommer olika uttryck: ”tillhandahåller tjänster”, ”erbjudande och tillhandahållande” och ”erbjuder och utför tjänster”. Om

uttrycken är avsedda att ha olika betydelse, bör det klargöras vari skill-

naderna består. Om inte, förordar Lagrådet att en enhetlig terminologi Prop. 2014/15:115 används. Lagrådet hänvisar därvid även till uttryck i näraliggande lagar

såsom lagen (2004:46) om värdpappersfonder och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns det med hänsyn till Lagrådets synpunkter skäl att anpassa lydelsen av tillägget till definitionen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder så att terminologin blir enhetlig. Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland bör därför avses även det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsport- följer och sidotjänster.

5.2	Svenska AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En AIF-förvaltare som avser att erbjuda och
tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och
någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i
företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i
fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett annat
land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksam-
heten inleds. För att få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster krävs
att AIF-förvaltaren har tillstånd av Finansinspektionen att erbjuda och
tillhandahålla tjänster av samma slag i Sverige som dem som ska
erbjudas och tillhandahållas i det andra landet.
Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från
Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla
1. uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och till-
handahålla tjänsterna, samt
2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvalta-
ren avser att utföra.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att
promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med
redovisningsskyldighet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Finansinspektionen konstaterar att en AIF-
förvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investe-
ringsfonder kan få tillstånd för diskretionär förvaltning av investerings-
portföljer	och vissa sidotjänster enligt 3 kap. 2 § samma lag. Enligt
förslaget inkluderas genom hänvisningen till 3 kap. 2 § nämnda lag
emellertid även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet.
Detta tycks vara ett förbiseende, eftersom den sidotjänsten saknar mot-
svarighet i AIFM-direktivet. Möjligheten att tillhandahålla tjänster i
andra länder inom EES bör därför omfatta endast de tjänster som har en
motsvarighet i direktivet.
Skälen för regeringens förslag: En EES-baserad AIF-förvaltare som i
sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får med stöd av
det tillståndet förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i
ett annat land inom EES om ett underrättelseförfarande följs (artikel 33).
Förvaltningen av fonden får ske genom att AIF-förvaltaren antingen utför		27

Prop. 2014/15:115 förvaltningen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller direkt från förvaltarens hemland (gränsöverskridande verksamhet). En EES-

	baserad AIF-förvaltare får också med stöd av sitt tillstånd i hemlandet
	marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES
	om ett underrättelseförfarande följs (artikel 32). Möjligheten att med stöd
	av tillstånd i hemlandet få driva verksamhet i ett värdland efter en under-
	rättelse brukar benämnas EU-pass eller Europapass.
	För svenska AIF-förvaltare har reglerna om Europapass i AIFM-direk-
	tivet genomförts i 6 kap. 1 och 3 §§ lagen om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356–362 och 457–459). Det
	innebär att en svensk AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 §
	lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder med stöd av det till-
	ståndet får förvalta och marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett
	annat land inom EES, om underrättelseförfarandet i 6 kap. samma lag
	följs.
	Genom de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II om-
	fattar Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alterna-
	tiv investeringsfond, även tillhandahållande av diskretionär förvaltning
	av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 33.1 och 33.2 respek-
	tive artikel 92.2 b). Det är sådana tjänster som avses i 3 kap. 2 § lagen
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155
	s. 206 f. och 437 f.). Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i
	AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i 3 kap. 2 §
	andra stycket 2 som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet.
	Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten. Endast
	de slag av tjänster som omfattas av AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet
	får erbjudas och tillhandahållas i värdlandet. Europapasset har således
	aldrig större omfattning än AIF-förvaltarens tillstånd i hemlandet.
	De tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet
	bör genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser
	i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför
	reglerna om gränsöverskridande förvaltning av en alternativ investerings-
	fond i direktivet (6 kap. 1 §). Med hänsyn till Lagrådets synpunkter finns
	det emellertid skäl att anpassa lydelsen i lagen så att terminologin blir
	enhetlig, se avsnitt 5.1. En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §
	lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att
	erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsport-
	följer och någon av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller
	aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra
	order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd i ett
	annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan
	verksamhet inleds första gången. Vid erbjudande och tillhandahållande
	av sådana tjänster krävs att AIF-förvaltaren har tillstånd enligt 3 kap. 2 §
	samma lag att erbjuda och tillhandahålla tjänster av det slag som dem
	som ska erbjudas och tillhandahållas i värdlandet.
	Om förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla tjänsterna från
	Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla
	uppgift om i vilket land förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla
	tjänsterna samt en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som
	förvaltaren avser att utföra. Om en AIF-förvaltare avser att göra en
28	väsentlig ändring av något som har angetts i en sådan underrättelse, ska

förvaltaren skriftligen anmäla det till Finansinspektionen (6 kap. 6 § Prop. 2014/15:115 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

Enligt AIFM-direktivet ska några artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID I) tillämpas på AIF- förvaltares tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investerings- portföljer och sidotjänster (artikel 6.6 respektive artiklarna 2.2, 12, 13 och 19). De artiklarna i MiFID I innehåller bl.a. regler om investerar- skydd som ska tillämpas av värdepappersföretag när de tillhandahåller investeringstjänster. Kraven i AIFM-direktivet har i svensk rätt huvud- sakligen genomförts i 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder genom en hänvisning till de paragrafer i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden i vilka dessa investerarskydds- regler i MiFID I har genomförts (se prop. 2012/13:155 s. 206 f. och 437 f.). Bestämmelserna i det lagrummet motsvarar dem som gäller för fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument (se 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder). En AIF-förval- tare får emellertid, till skillnad från ett fondbolag, som sidotjänst även ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument (3 kap. 2 § andra stycket 3 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder respektive 7 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder).

I 8 kap. 23 § lagen om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av investe- ringsrådgivning och portföljförvaltning. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det därför en hän- visning till den paragrafen. Bestämmelser om inhämtande av information från kunder vid tillhandahållande av någon annan investeringstjänst, exempelvis mottagande och vidarebefordran av order i fråga om finan- siella instrument, finns i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappers- marknaden (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I).

Om en AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, borde förval- taren därför tillämpa bestämmelserna om inhämtande av information från kunder i 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. I 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in en hänvisning till de båda paragraferna.

5.3Utländska EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder, i Sverige erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna

investeringsråd, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i

Prop. 2014/15:115

direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och tillhandahållas här i landet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag omfattar även sidotjänsten ta emot medel med redovisningsskyldighet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen framför samma syn- punkter som när det gäller förslaget avseende svenska AIF-förvaltare (se avsnitt 5.2). Fondbolagens förening anser att det möjligen skulle kunna klargöras vilka svenska bestämmelser som gäller när en utländsk EES- baserad AIF-förvaltare tillhandahåller diskretionär förvaltning från en filial i Sverige. Av artikel 32.7 i MiFID I framgår att en filial till ett värdepappersföretag ska tillämpa uppföranderegler i värdlandet. Denna princip har införts i 8 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Det- samma bör gälla också när en AIF-förvaltare tillhandahåller motsvarande tjänster från en filial i Sverige. AIF-förvaltaren torde enligt föreningen i ett sådant fall ha att tillämpa 8 kap. 1, 12, 21 a–27 §§ lagen om värdepap- persmarknaden.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.2 beskrivs hur Europa- passet i AIFM-direktivet, genom de ändringar i det direktivet som har gjorts i MiFID II, har utvidgats så att det, utöver förvaltning och mark- nadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även tillhanda- hållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utför- ande av sidotjänster.

För utländska EES-baserade AIF-förvaltare har reglerna om Europa- pass i AIFM-direktivet genomförts i 5 kap. 1 och 3 §§ lagen om förval- tare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 356–362, 450 och 452). Det innebär att en sådan AIF-förvaltare, utan tillstånd enligt den lagen, får förvalta och marknadsföra en alternativ investerings- fond i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar förvaltning av en alternativ investe- ringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet. Den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvalta- rens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksam- heten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM- direktivet har lämnats till Finansinspektionen.

För en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare innebär de tillägg i regler- na om Europapass i AIFM-direktivet att förvaltaren, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska få erbjuda och tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sido- tjänster i Sverige, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet och som omfattar de tjänster som ska erbjudas och till- handahållas här i landet. Som Finansinspektionen påpekar finns det dock i AIFM-direktivet inte någon motsvarighet till den sidotjänst i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som avser att ta emot medel med redovisningsskyldighet (3 kap. 2 § andra stycket 2). Europapasset i direktivet omfattar således inte den sidotjänsten, se avsnitt 5.2.

Även när det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare bör de tillägg i reglerna om Europapass som har gjorts i AIFM-direktivet

genomföras på så sätt att motsvarande tillägg görs i de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför reg- lerna om gränsöverskridande förvaltning i direktivet (5 kap. 1 §). I enlig- het med Lagrådets synpunkter bör lydelsen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anpassas så att terminologin blir enhetlig, se avsnitten 5.1 och 5.2. Också den verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet har lämnats till Finansinspek- tionen.

I avsnitt 5.2 beskrivs även att enligt AIFM-direktivet ska vissa artiklar i MiFID I tillämpas på AIF-förvaltares erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster. En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige, ska tillämpa de bestämmelser i sitt hemland som genomför de tillämpliga artiklarna i MiFID I, enligt principen om hemlandstillsyn.

Med anledning av Fondbolagens förenings remissynpunkter kan följande anföras. I AIFM-direktivet finns det särskilda regler om de behöriga myndigheternas ansvarsområden som reglerar undantaget från principen om hemlandstillsyn (artikel 45.2). Enligt dessa regler ska den behöriga myndigheten i värdlandet övervaka efterlevnaden av regler om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter när verk- samheten drivs genom en filial i det landet (artiklarna 12 och 14). Regler- na om de behöriga myndigheternas ansvarsområden innehåller inte något undantag när det gäller övervakningen av efterlevnaden av de regler som en AIF-förvaltare ska tillämpa när den tillhandahåller diskretionär för- valtning av investeringsportföljer och sidotjänster (artikel 6.4). I uppräk- ningen av de artiklar i MiFID I som ska tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av sådana tjänster ingår inte heller artikel 32.7 (artikel 6.6 i AIFM-direktivet). Enligt regeringens uppfattning bör det förstås som att fördelningen av ansvar mellan den behöriga myndigheten i hem- landet och den behöriga myndigheten i värdlandet därför skiljer sig åt mellan AIFM-direktivet och MiFID I. Det innebär i så fall även att det inte heller är samma bestämmelser i svensk rätt som gäller för ett ut- ländskt värdepappersföretag som driver värdepappersrörelse genom en filial i Sverige som gäller för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller motsvarande tjänster genom en filial här i landet.

Reglerna i AIFM-direktivet om allmänna principer för investerarskydd och intressekonflikter har i svensk rätt genomförts i 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 252 f., 256–258, 454 f., 464 och 472–474). De bestäm- melserna tillämpas enligt 5 kap. 8 § tredje stycket samma lag när en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare driver verksamhet genom filial här i landet. Om en sådan AIF-förvaltare erbjuder och tillhandahåller diskre- tionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster i Sverige genom en filial, ska förvaltaren således tillämpa dessa bestämmelser i 8 kap. nämnda lag även i fråga om den verksamheten. Detta motsvarar det som gäller för ett utländskt EES-baserat förvaltningsbolag som driver verksamhet genom filial i Sverige (se 1 kap. 6 § och 10 § andra stycket

Prop. 2014/15:115

Prop. 2014/15:115 första strecksatsen samt 10 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder och se även prop. 2011/12:135 s. 114, 123 f. och 290 samt artikel 17.4 och 17.5 i UCITS-direktivet).

	5.4	Investerarskydd

	Regeringens förslag: Investerarskyddet enligt lagen om investerar-
	skydd ska omfatta även de finansiella instrument och medel hos en
	svensk AIF-förvaltares filial i ett annat land inom EES som förval-
	taren förfogar över i samband med att den utför diskretionär förvalt-
	ning av investeringsportföljer eller sidotjänster.
	På ansökan av en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare ska garanti-
	myndigheten få besluta att AIF-förvaltarens filial i Sverige ska tillhöra
	investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för
	AIF-förvaltaren i hemlandet (kompletteringsskydd).

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
	det. Riksgäldskontoret framför synpunkter som rör definitionen av
	investeringstjänst i lagen om investerarskydd när det gäller AIF-förval-
	tare.
	Skälen för regeringens förslag: AIF-förvaltare med tillstånd för disk-
	retionär förvaltning av investeringsportföljer ska enligt AIFM-direktivet
	omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3
	mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskydds-
	direktivet) såvitt avser portföljförvaltningsverksamheten (artikel 12.2 b).
	Investerarskyddsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen
	(1999:158) om investerarskydd (se prop. 1998/99:30). För att uppfylla
	kraven i AIFM-direktivet omfattar lagen om investerarskydd numera
	även svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av
	investeringsportföljer (se prop. 2012/13:155 s. 269 f.).
	Investerarskyddet träder in om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag,
	ett förvaltningsbolag med filial i Sverige eller en svensk AIF-förvaltare
	med tillstånd att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investerings-
	portföljer försätts i konkurs och investeraren inte kan få tillbaka sina
	tillgångar. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel till ett
	värde upp till 250 000 kronor som ett värdepappersinstitut, ett fondbolag
	eller en svensk AIF-förvaltare förfogar över i samband med att en
	investeringstjänst utförs. Skyddet omfattar emellertid inte andelsägare i
	en värdepappersfond eller specialfond såvitt avser rätt till ersättning för
	tillgångar som ingår i fonden.
	Genom de ändringarna i AIFM-direktivet som har gjorts i MiFID II får
	en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahålla diskretionär förvaltning av
	investeringsportföljer och sidotjänster (investeringstjänster) även i andra
	länder inom EES med stöd av sitt tillstånd i hemlandet, se avsnitten 5.2
	och 5.3.
	I lagen om investerarskydd bör det därför tas in hänvisningar till
	utländska EES-baserade AIF-förvaltare som tillhandahåller investerings-
	tjänster i Sverige och svenska AIF-förvaltares filialer i andra länder inom
32	EES så	att samma bestämmelser blir tillämpliga för sådana AIF-

förvaltare som för förvaltningsbolag och fondbolag som tillhandahåller Prop. 2014/15:115 investeringstjänster från filial i Sverige respektive från en filial i ett annat

land inom EES.

Till skillnad från fondbolag har svenska AIF-förvaltare inte någon möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (se 6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och 2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Det bör därför inte tas in någon hänvisning till svenska AIF-förvaltare i bestämmelserna om att fondbolag får ansöka hos garantimyndigheten att investerarskyddet ska omfatta även sådana tillgångar som finns hos en filial i ett land utanför EES (4 § tredje stycket lagen om investerarskydd).

Investerarskyddet administreras av Riksgäldskontoret, som är garanti- myndighet, och finansieras genom avgifter från de värdepappersinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare som tillhör skyddet. Förslaget innebär att även de ytterligare AIF-förvaltare som enligt förslaget ska tillhöra investerarskyddet ska betala sådana avgifter.

De synpunkter som Riksgäldskontoret framför tar sikte på frågor som ligger utanför det som behandlas i propositionen och föranleder därför ingen ytterligare kommentar.

6Prospektregler – återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper

Regeringens förslag: Rätten att återkalla en anmälan eller ett annat samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper som har gjorts innan ett tillägg till ett prospekt offentliggörs ska gälla bara om

– prospektet avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till all- mänheten, och

– den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föran- ledde tillägget inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Sveriges advokatsamfund anser att prome-
morians förslag är oförenligt med bestämmelserna om minskning av
aktiekapitalet i aktiebolagslagen (2005:551). Advokatsamfundet rekom-
menderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konse-
kvenserna av ett återkallande efter att anmälningstiden löpt ut, men innan
värdepapperen levererats. Vidare påpekar Advokatsamfundet att det vid
finansiering genom företagsobligationer inte är ovanligt att emittenten
under de aktuella villkoren för obligationen förebehåller sig rätten att ge
ut ytterligare obligationer upp till ett specificerat belopp (en s.k. tap
issue) och att det föreligger stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att
upprätta tilläggsprospekt i sådana situationer. Advokatsamfundet poäng-
terar också att man i ett flertal remissyttranden har framfört att lagstift-	33
	33

Prop. 2014/15:115 ningsåtgärder bör vidtas för att skapa en sammanhållen finansiell lagstift-

	ning.
	Skälen för regeringens förslag: EU-kommissionen har våren 2014
	såvitt avser genomförandet i svensk rätt av artikel 16.2 i prospekt-
	direktivet i dess lydelse enligt direktiv 2010/73/EU påtalat att det i 2 kap.
	34 § tredje stycket lagen (1991:980) om handel med finansiella instru-
	ment inte är specificerat att rätten till återkallelse gäller endast i fråga om
	erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten och endast när
	den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade före det
	slutliga upphörandet av erbjudandet till allmänheten och leveransen av
	värdepapperen (dnr Fi2014/617).
	I artikel 16.2 i prospektdirektivet anges att om prospektet avser ett
	värdepapperserbjudande till allmänheten ska investerare som redan har
	samtyckt till att köpa eller teckna sig för värdepapperen innan tillägget
	offentliggörs ha rätt att återkalla sina godkännanden inom två arbetsdagar
	efter det att tillägget offentliggjorts, förutsatt att den nya omständigheten,
	sakfelet eller förbiseendet inträffade före det slutliga upphörandet av
	erbjudandet till allmänheten och leveransen av värdepapperen. Denna
	period kan förlängas av emittenten eller erbjudaren. Sista dagen för rätten
	till återkallande ska anges i tillägget.
	I 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument
	anges att en investerare som innan tillägget till prospektet offentliggörs
	har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller
	teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet har
	rätt att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke inom minst två arbets-
	dagar från offentliggörandet.
	Även om det inte uttryckligen anges i 2 kap. 34 § tredje stycket lagen
	om handel med finansiella instrument får det anses följa av nuvarande
	praxis att rätten till återkallelse gäller endast såvitt avser erbjudanden av
	överlåtbara värdepapper till allmänheten. I det avseendet behöver det
	således inte göras någon materiell ändring i svensk rätt för att rätten till
	återkallelse inte ska vara mer omfattande än den som följer av reglerna i
	prospektdirektivet. Genom en kodifiering av praxis skulle det emellertid
	tydliggöras att svensk rätt även i detta avseende stämmer överens med
	direktivet. Däremot bör rätten till återkallelse snävas in något så att den i
	likhet med i prospektdirektivet gäller endast i situationer när den nya
	omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmäl-
	ningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen
	levererades.
	Såsom kommissionen har påtalat finns det således skäl för att för-
	tydliga 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instru-
	ment. Enligt promemorian bör detta ske genom att det uttryckligen anges
	i bestämmelsen att en investerares rätt att återkalla sin anmälan eller sitt
	samtycke till köp eller teckning gäller i fråga om erbjudanden av överlåt-
	bara värdepapper till allmänheten och endast om den nya omständig-
	heten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för
	erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades.
	Sveriges advokatsamfund konstaterar att ett dematerialiserat överlåtbart
	värdepapper är levererat när det registrerats på innehavarens konto. Med
	undantag för det fall då emittenten gett ut interimsaktier innebär denna
34	omständighet att det förekommer ett glapp från tidpunkten då

anmälningstiden för de överlåtbara värdepapperen löper ut fram till dess att de levereras till investerarna. Under denna period är bolaget oförmö- get att vidta vissa av de åtgärder som det varit möjligt för bolaget att vidta innan erbjudandet stängdes för ytterligare investerare (dvs. innan ”boken” stängdes). Detta är t.ex. fallet när ett återkallande föranleder en minskning av bolagets aktiekapital. Vid en nyemission ökar ett bolag sitt aktiekapital genom att öka antalet utestående aktier. I den utsträckning som en investerare tar tillbaka sitt samtycke, innebär detta också att bolagets aktiekapital ska minskas i motsvarande mån. Enligt aktie- bolagslagen fattas beslut om minskning av aktiekapitalet av bolags- stämman. Mot bakgrund av de tidsfrister som gäller för kallelse till bolagsstämma, kan denna åtgärd knappast genomföras under den period som föreligger mellan anmälningstidens utgång och värdepapperen leve- reras. Advokatsamfundet rekommenderar därför en närmare översyn av de aktiebolagsrättsliga konsekvenserna av ett återkallande efter anmäl- ningstiden löpt ut, men innan värdepapperen levererats. Enligt Advokat- samfundet kan den nya bestämmelsen förslagsvis kompletteras så att bolaget inte behöver iaktta de nuvarande bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i samband med en återkallelse efter det att ett erbjud- ande stängts för ytterligare investerare.

När teckning av nya aktier med anledning av nyemission har avslutats, ska styrelsen i aktiebolaget besluta om tilldelning till aktietecknarna (13 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen [ABL]). Tilldelade aktier ska genast föras in i aktieboken (13 kap. 18 § andra stycket ABL). Om aktiebolaget är ett avstämningsbolag, ska anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om till- delning (13 kap. 18 § tredje stycket ABL). När den centrala värdepap- persförvararen har registrerat aktierna på tecknarens avstämningskonto bör de överlåtbara värdepapperen anses ha levererats. Om någon återkallar sin anmälan innan tilldelning och leverans av aktierna har skett, bör det kunna jämställas med att aktieteckningen är ogiltig eller av något annat skäl inte bindande eller att någon teckning inte har skett. Vilka konsekvenser det får, om det skulle ske, beror på om det i det aktuella emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som aktiekapitalet ska öka med och återkallelsen innebär att det beloppet eller det lägsta beloppet inte tecknas inom teckningstiden (se 13 kap. 17 § ABL).

Om ett tilläggsprospekt offentliggörs dagen innan eller samma dag som anmälningstiden för erbjudandet löper ut innebär förslaget i prome- morian att den som dessförinnan samtyckt till teckning har rätt att åter- kalla sitt samtycke trots att anmälningstiden löpt ut, om återkallelsen sker inom minst två arbetsdagar från offentliggörandet. Det framstår dock som att det är en situation som skulle kunna uppstå endast i mycket sällsynta fall. I ett sådant fall torde det kunna vara så att tilldelning av aktier och införande i aktieboken hinner ske redan före en återkallelse. Om ett tilläggsprospekt offentliggörs någon av det två sista dagarna i anmälningstiden borde det, för att undvika att en sådan situation inträffar, kunna vara motiverat att avvakta med tilldelning och införande i aktie- boken till dess att tidsfristen för återkallelse löpt ut.

Enligt regeringens uppfattning finns det varken utrymme eller till- räckliga skäl för att i förevarande lagstiftningsärenden göra en översyn

Prop. 2014/15:115

Prop. 2014/15:115 av bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet. Det finns inte heller i övrigt några skäl för att nu inte ändra 2 kap. 34 § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument på det sätt som föreslås i promemorian så att bestämmelserna om rätten till återkallelse överensstämmer med det som gäller enligt prospektdirektivet.

Enligt Advokatsamfundet föreligger det stor osäkerhet när det gäller skyldigheten att upprätta tillägg till prospekt om en emittent under giltig- hetstiden för ett och samma prospekt väljer att göra flera emissioner (s.k. tap issues). Advokatsamfundet rekommenderar därför en översyn av hur det påverkar frågan om tillägg till prospekt och tilläggsprospektets om- fattning. Regeringen konstaterar att det i förevarande lagstiftningsärende endast är fråga om att göra de ändringar som krävs för att tidigare ändringar i prospektdirektivet ska anses som rätt genomförda i svensk rätt och att det därför inte finns utrymme för att överväga några andra frågor när det gäller prospektskyldighet.

Advokatsamfundet förespråkar även en samlad finansmarknadslag- stiftning. Regeringen har tidigare uttalat att det kan finnas fördelar med en finansmarknadsbalk som samlar all lagstiftning på det finansiella området (prop. 2006/07:5 s. 320 och prop. 2009/10:220 s. 75). Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte heller ut- rymme för att vidare överväga den övergripande frågan om finansmark- nadsregleringens struktur.

	7	Ikraftträdande- och
		övergångsbestämmelser

	Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om förvaltare av alterna-
	tiva investeringsfonder och lagen om investerarskydd ska träda i kraft
	den 3 juli 2015.
		Ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument ska träda
	i kraft den 1 juli 2015. Om en investerare före ikraftträdandet har
	anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av över-
	låtbara värdepapper, ska äldre bestämmelser om rätten till återkallelse
	gälla.

		Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
		Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag
	Förvaltare av alternativa investeringsfonder
	Medlemsstaterna ska tillämpa de nya reglerna i AIFM-direktivet fr.o.m.
	den 3 juli 2015 (artikel 93.2 i MiFID II). Ändringarna i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen (1999:158) om
	investerarskydd bör därför träda i kraft den 3 juli 2015.
		När det gäller de ändringar i lagen (2014:798) om ändring i lagen
36	(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås i

denna proposition ska det inte vara någon ikraftträdandebestämmelse. Prop. 2014/15:115 Förklaringen till detta är att ikraftträdandebestämmelsen till den första ändringsförfattningen omfattar även den ändringsförfattning som nu

föreslås. Det innebär att den första ändringsförfattningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer, med den lydelse som föreslås i proposi- tionen.

Prospektregler – återkallelse av anmälan eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper

Ändringarna i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument bör träda i kraft så snart som möjligt. De bör därför träda i kraft den 1 juli 2015.

Förslagen i propositionen innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåt- bara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts gäller en- dast såvitt avser erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet har in- träffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6).

När det gäller vilka prospekt som omfattas innebär förslagen inte någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtyd- ligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av över- låtbara värdepapper till allmänheten. Förslagen innebär emellertid även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). För att förutsättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte ska ändras för en anmälan som har gjorts eller ett samtycke som har lämnats före den tidpunkt när förslaget träder i kraft, bör äldre bestämmelser om rätten till återkallelse gälla om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper.

8 Förslagens konsekvenser

8.1Förvaltare av alternativa investeringsfonder

8.1.1 Inledning

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den
22 juli 2013. Genom övergångsbestämmelser till den lagen har AIF-för-
valtare dock inte behövt anmäla sig för registrering eller ansöka om till-
stånd hos Finansinspektionen förrän senast den 22 juli 2014.
Enligt Finansinspektionens företagsregister, som det redovisas på myn-
dighetens webbplats, fanns det i mars 2015	37
	37

Prop. 2014/15:115 – 26 svenska AIF-förvaltare med tillstånd, varav 14 förvaltare har till- stånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och 4 av dessa 14 förvaltare har tillstånd även för minst en sidotjänst,

–43 svenska AIF-förvaltare som är registrerade,

–315 utländska AIF-förvaltare med rätt att förvalta altenativa investe- ringsfonder i Sverige eller marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder här i landet (på webbplatsen redovisas utländska EES- baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-förvaltare samlat och inte var för sig).

För en mer omfattande konsekvensanalys beträffande regleringen av AIF-förvaltare, se prop. 2012/13:155 s. 409 f.

8.1.2Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och i lagen om investerarskydd som lämnas i denna proposition är att genomföra de ändringar i AIFM-direktivet som har gjorts genom MiFID II. Ändringarna i AIFM-direktivet innebär att en AIF-förvaltare med stöd av ett tillstånd i hemlandet för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa andra sidotjänster, efter samma underrättelseförfarande som gäller i dag för förvaltning av en alternativ investeringsfond, får tillhandahålla även dessa tjänster i andra länder inom EES.

Förslagen i propositionen innebär att det görs motsvarande ändringar i bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som de som har gjorts i reglerna i AIFM-direktivet. Någon alternativ lös- ning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott.

	8.1.3	Konsekvenser för det allmänna
	Genom förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare med till-
	stånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder för
	diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster möjlig-
	het att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa
	tjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-
	förvaltare får på motsvarande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana
	tjänster i Sverige.
	Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på stats-
	budgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för pröv-
	ning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga
	avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förord-
	ningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finans-
	inspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på
	statsbudgeten. De avgifter som Finansinspektionen tar ut för prövning av
	ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka
	inspektionens kostnader för den verksamheten (se förordningen
	[2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen).
	Den principen bör gälla även beträffande underrättelser från svenska
38	AIF-förvaltare som avser att tillhandahålla diskretionär förvaltning av

investeringsportföljer och sidotjänster i ett annat land inom EES samt eventuella anmälningar om ändringar av sådan verksamhet.

Om en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att i Sverige till- handahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sido- tjänster måste förvaltaren till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådant tillhandahållande av tjänster. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få tillhandahålla tjänsterna. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finans- inspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms dock inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser.

I propositionen föreslås även ändringar i lagen om investerarskydd med anledning av att AIF-förvaltare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES än hemlandet. Investerarskyddet omfattar därmed också finansiella instrument och medel som en AIF-förvaltare förfogar över i samband med att sådana tjänster utförs. Investerarskyddet admini- streras i Sverige av Riksgäldskontoret, som är garantimyndighet, och finansieras genom avgifter från de företag som tillhör skyddet, se 29– 32 §§ lagen om investerarskydd och 29 § första stycket 2 förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret. De sammanlagda avgifterna som betalas av de företag som tillhör investerarskyddet ska motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av investerarskyddet och för att täcka garantimyndighetens administrations- kostnader.

Finansinspektionens beslut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och Riksgäldskontorets (garantimyndighetens) beslut enligt lagen om investerarskydd får överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

Kammarrätten i Stockholm hänvisar till att man i tidigare remissyttran- den över lagförslag på finansmarknadsområdet kommenterat förslagens konsekvenser för domstolarna. Kammarrätten har då framhållit att in- förandet av den alltmer omfattande och komplexa regleringen på finans- marknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksam- heter att ingripa mot har medfört ett ökat antal överklaganden till allmän förvaltningsdomstol. Därtill kommer att det övervägande antalet finans- marknadsmål rör komplexa regelverk. Målen rör även komplicerade finansiella förhållanden och de innehåller ofta tämligen vidlyftiga utred- ningar. Enstaka mål kan kräva stora resurser av domstolarna därför att målen ofta är unika i den meningen att frågorna avser områden som inte varit föremål för domstolsprövning tidigare. Den EU-rättsliga förank- ringen innebär att lagstiftaren ger sparsamt med vägledning i förarbetena och överlämnar till rättspraxis att besvara svåra tolkningsfrågor. Många av målen tillhör de mest arbetskrävande i kammarrätten och kräver skyndsam handläggning. Kammarrätten anser att domstolarna måste garanteras nödvändiga medel för att kunna hantera den ökande regle- ringen på finansmarknadsområdet. I detta ligger också att domstolarna ges tillräckliga resurser för utbildning avseende finansmarknadsområdets

Prop. 2014/15:115

Prop. 2014/15:115 olika lagstiftningar. Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att det i promemorian görs bedömningen att antalet beslut som har anknytning till de föreslagna ändringarna får antas bli mycket begränsade under de när- mast kommande åren, och att förslagen inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna. I promemorian saknas dock en analys av målens komplexitet och omfattning. Enligt förvaltningsrätten är det därför svårt att ta ställning till vilka konse- kvenser förslagen kommer att få för domstolen. Förvaltningsrätten vill därför reservera sig för att domstolen tillförs de medel som krävs för att hantera en eventuell ökning av balansen på grund av lagförslagen.

Antalet beslut som har anknytning till de i propositionen föreslagna lagändringarna får antas bli mycket begränsat under de närmast kommande åren. Det innebär att förslaget inte torde få någon påtaglig effekt när det gäller måltillströmningen till domstolarna (Förvaltnings- rätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm). Enligt förslagen i propositionen får svenska AIF-förvaltare möjlighet att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, tillhandahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster även i andra länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsvarande sätt möjlig- het att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. En förutsättning både för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare är att förvaltarens tillstånd i Sverige respektive i det land inom EES där den utländska förvaltaren är etablerad omfattar tillhandahållande av sådana tjänster. Det är således fråga om endast ett formellt underrättelseför- farande och inte någon tillståndsprövning. Regeringen bedömer med hän- syn till det anförda att de mål som kan bli aktuella i allmänna förvalt- ningsdomstolar med anledning av förslagen i denna proposition inte torde bli vare sig komplexa eller omfattande.

Eventuella ökade kostnader med anledning av förslagen ska rymmas inom myndigheternas befintliga budgetramar.

8.1.4 Konsekvenser för berörda företag

	Förslagen i propositionen innebär inte några ytterligare krav, skyldig-
	heter eller administrativa bördor för AIF-förvaltare. Genom förslagen får
	svenska AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av
	investeringsportföljer och sidotjänster möjlighet att, efter att ha under-
	rättat Finansinspektionen, tillhandahålla dessa tjänster även i andra
	länder inom EES. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare får på motsva-
	rande sätt möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige. AIF-för-
	valtare bör därigenom kunna få tillgång till betydligt fler kunder jämfört
	med om tjänsterna får tillhandahållas enbart i förvaltarens hemland.
	När det gäller kostnad för en AIF-förvaltare att upprätta olika hand-
	lingar som ska ges in till Finansinspektionen enligt lagen om förvaltare
	av alternativa investeringsfonder, se prop. 2012/13:155 s. 420 f.
	Beträffande de avgifter som Finansinspektionen tar ut för olika ärende-
	slag kan det som en jämförelse hänvisas till de avgifter som inspektionen
	i dag tar ut enligt den lagen. Finansinspektionen tar i dag ut en avgift på
	16 000 kronor enligt förordningen om avgifter för prövning av ärenden
40	hos Finansinspektionen när det gäller en underrättelse från en svensk
40

AIF-förvaltare om förvaltning av en alternativ investeringsfond som är Prop. 2014/15:115 etablerad i ett annat land inom EES. För ett ärende om underrättelse från

en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investe- ringsfond i ett annat land inom EES är avgiften 7 000 kronor. Avgiften för ett ärende om anmälan av en svensk AIF-förvaltare om väsentlig ändring i en underrättelse är 4 500 kronor. De avgifter som Finansinspek- tionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. Vilka avgifter som kommer att tas ut för prövning av de nya ärendeslag som förslagen i propositionen medför kommer att vara beroende av dels hur lång tid det beräknas ta för Finansinspektionen att handlägga ett genomsnittligt ärende i de berörda ärendeslagen, dels Finansinspektionens timkostnad för den verksamheten.

8.1.5Konsekvenser för investerare

Genom förslagen i propositionen att utländska EES-baserade AIF-för- valtare får möjlighet att tillhandahålla diskretionär förvaltning av investe- ringsportföljer och sidotjänster i Sverige bör konkurrensen på det om- rådet öka och investerarna få tillgång till ett större utbud av företag som tillhandahåller sådana tjänster här i landet. AIFM-direktivet innebär att i princip samma regler gäller för alla AIF-förvaltare oavsett om de är etablerade i Sverige eller i ett annat land inom EES. Förslagen bedöms därför inte få några effekter för skyddet för konsumenter och andra investerare.

8.2Prospektregler

8.2.1Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som lämnas i denna proposition är att reglerna i prospektdirektivet om rätten för investerare att återkalla sitt samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg till prospekt har offentliggjorts ska bli genomförda fullt ut i svensk rätt.

Kommissionen har redan påtalat att de bestämmelser i svensk rätt som genomför dessa regler i prospektdirektivet inte innehåller alla de förut- sättningar som anges i direktivet (se avsnitt 6). Förslagen begränsar sig till det som bedöms nödvändigt för att genomföra prospektdirektivet fullt ut i dessa avseenden. Om Sverige inte åtgärdar de brister som kommis- sionen har påtalat är det sannolikt att kommissionen fullföljer förfarandet om fördragsbrott.

8.2.2 Konsekvenser för det allmänna

Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument
innebär dels ett förtydligande att rätten för en investerare att återkalla sitt
samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper om ett tillägg
till prospekt har offentliggjorts gäller endast såvitt avser erbjudanden av	41
	41

Prop. 2014/15:115 överlåtbara värdepapper till allmänheten, dels att rätten till återkallelse snävas in något så att den gäller endast i situationer när den nya omstän- digheten, sakfelet eller förbiseendet har inträffat innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades (se avsnitt 6). Förslagen berör således investerare och emittenter men inte skyldigheten att upprätta och offentliggöra tillägg till prospekt. De be- döms därför inte få några konsekvenser för staten i form av ökad arbets- börda för Finansinspektionen eller någon annan myndighet.

8.2.3Konsekvenser för berörda företag och investerare

Förslagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument be- döms inte få några konsekvenser för företag eller investerare när det gäller vilka prospekt som omfattas. Detta beror på att förslagen inte inne- bär någon ändring i förhållande till nuvarande praxis utan endast ett förtydligande att de som omfattas är sådana som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten (se avsnitt 6).

Emellertid innebär förslagen även att rätten för en investerare som har gjort en anmälan om eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av de överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet att återkalla sin anmälan eller sitt samtycke snävas in så att den överensstämmer helt och fullt med det som gäller enligt prospektdirektivet (se avsnitt 6). Det kan således – åtminstone teoretiskt sett – uppkomma situationer där en investerare enligt gällande svensk rätt skulle få återkalla sin anmälan eller sitt samtycke men där någon sådan rätt inte skulle föreligga enligt förslaget. Det är situationer när den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet som föranledde att tilläggsprospektet måste offentliggöras inträffade efter det att anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värdepapperen levererades. De ekonomiska konsekvenser som det skulle kunna få för företag och investerare om det skulle inträffa en sådan situation går inte att kvantifiera utan det beror på omständig- heterna i det enskilda fallet. Exempelvis hur stort belopp som erbjudan- det avser och hur stort belopp investerares samtycke till köp eller teck- ning avser. Enligt Finansinspektionens prospektregister offentliggjordes 185 tilläggsprospekt 2014 (varav 36 stycken avsåg aktier), 157 stycken 2013 (varav 19 avsåg aktier), 155 stycken 2012 (varav 19 avsåg aktier) och 145 stycken 2011 (varav 23 avsåg aktier). Sökning i Sveriges Dom- stolars rättsinformationssystem med vägledande avgöranden har dock inte gett någon träff på lagrummet 2 kap. 34 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

Som konstaterats är eventuella konsekvenser emellertid endast en följd av att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument an- passas fullt ut till reglerna i prospektdirektivet. Genom de övergångs- bestämmelser som föreslås i propositionen kommer emellertid förut- sättningarna för rätten till återkallelse av anmälan om eller samtycke till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper inte att ändras för en an- mälan eller ett samtycke som har skett före den tidpunkt när ändringarna i lagen träder i kraft (se avsnitt 7).

Författningskommentar

Prop. 2014/15:115

9.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

2 kap. 34 §

Paragrafen, som genomför artikel 16 i prospektdirektivet, innehåller bestämmelser om tillägg till prospekt.

Av första stycket följer att skyldigheten att offentliggöra ett tillägg till ett prospekt omfattar varje omständighet, sakfel eller förbiseende som kan påverka bedömningen av överlåtbara värdepapper som omfattas av prospektet. Skyldigheten att tillhandahålla tillägg till ett prospekt upphör i och med det slutliga upphörandet av erbjudandet eller när handeln med värdepapperen på en reglerad marknad påbörjas, beroende på vad som inträffar sist.

Finansinspektionen är enligt andra stycket behörig att pröva frågan om godkännande av ett tillägg till ett prospekt, om inspektionen är behörig att pröva frågan om godkännande av ett prospekt. Tillägget ska därefter offentliggöras på samma sätt som prospektet har offentliggjorts på. Bestämmelser om offentliggörande av prospekt finns i 28–31 §§.

I tredje stycket tydliggörs att en investerares rätt att återkalla sin an- mälan eller sitt samtycke till köp eller teckning gäller endast i fråga om erbjudanden av överlåtbara värdepapper till allmänheten. Detta innebär endast en kodifiering av praxis. Vidare införs en ytterligare förutsättning som innebär att rätten att återkalla en anmälan eller ett samtycke gäller endast om den nya omständigheten, sakfelet eller förbiseendet inträffade innan anmälningstiden för erbjudandet löpte ut och de överlåtbara värde- papperen levererades. Genom dessa tillägg framgår att förutsättningarna för en investerares rätt till återkallelse enligt bestämmelsen är desamma som i artikel 16.2 i prospektdirektivet. Övriga ändringar är av enbart redaktionell art.

Av fjärde stycket följer att sista dagen för återkallelse av anmälan eller samtycke ska anges i tillägget till prospektet.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.

I punkten 2, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att om en investerare före ikraftträdandet har anmält eller på annat sätt samtyckt till köp eller teckning av överlåtbara värdepapper, gäller äldre bestämmelser om rätten till återkallelse.

Övervägandena finns i avsnitt 7.

Prop. 2014/15:115 9.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158)
	om investerarskydd

2, 4, 6, 7, 16, 21, 23 och 24 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att EES-baserade AIF-förval- tare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet får erbjuda och till- handahålla diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sido- tjänster även i andra länder inom EES med stöd av tillståndet i hem- landet, se författningskommentarerna till 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. En förutsätt- ning för att AIF-förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla sådana tjänster i ett annat land inom EES än hemlandet är att de omfattas av förvaltarens tillstånd i hemlandet. En ytterligare förutsättning är att AIF- förvaltaren fullgör den underrättelseskyldighet som enligt AIFM-direk- tivet krävs för att en AIF-förvaltare ska ha rätt att erbjuda och tillhanda- hålla tjänster i andra länder inom EES än hemlandet.

Genom de hänvisningar till AIF-förvaltare som införs i paragraferna blir samma bestämmelser tillämpliga för AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster som för fondbolag och förvalt- ningsbolag som erbjuder och tillhandahåller investeringstjänster från en filial i ett annat land inom EES respektive från filial i Sverige. Ett undan- tag är dock 4 § tredje stycket som inte gäller även för AIF-förvaltare. Fondbolag har nämligen möjlighet att få tillstånd att inrätta en filial i ett land utanför EES (2 kap. 16 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder). Någon sådan möjlighet finns emellertid inte för AIF-förvaltare (se 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

I 7 och 24 §§ görs även några ändringar av enbart redaktionell art. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. 7 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 r i–iii och vii i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns en definition av en EES-baserad AIF-förvaltares värdland.

I punkten 3, som är ny, genomförs artikel 4.1 r vii i AIFM-direktivet (artikel 92.1 i MiFID II). Av punkten följer att ett land inom EES, annat än en AIF-förvaltares hemland, är en AIF-förvaltares värdland, om förvaltaren i det landet erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvalt- ning av investeringsportföljer, förvarar och administrerar andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, tar emot och vidarebefordrar order i fråga om finansiella instrument eller lämnar investeringsråd (sido- tjänster).

Punkten 3 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

1 kap. 11 §

Paragrafen genomför delvis artikel 4 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns flera definitioner som är av betydelse för bestämmel- serna i lagen.

Ändringarna i punkterna 1, 2, 11, 12 och 24 innebär endast att hänvis- ningarna till olika rättsakter görs statiska. Genom tillägget i punkten 2 omfattar den även de ändringar som har gjorts i AIFM-direktivet genom MiFID II.

Ändringen i punkten 10 är av enbart redaktionell art.

2 kap. 6 §

Ändringen är av enbart redaktionell art och innebär en rättelse där ett kommatecken som fallit bort införs (jfr prop. 2012/13:155 s. 20 och 876).

3 kap. 2 §

Paragrafen genomför artikel 6.4, 6.5 a, 6.5 b och 6.6 i AIFM-direktivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänster som en svensk extern

AIF-förvaltare kan få tillstånd för, om förvaltaren har tillstånd enligt 1 § att förvalta en alternativ investeringsfond.

I tredje stycket införs hänvisningar även till 8 kap. 24 och 25 §§ lagen om värdepappersmarknaden. De bestämmelserna innehåller regler om inhämtande av uppgifter vid utförande av andra investeringstjänster än portföljförvaltning och investeringsrådgivning (se prop. 2006/07:115 s. 586 f. samt artikel 19.5 och 19.6 i MiFID I). Om en AIF-förvaltare er- bjuder och tillhandahåller sidotjänsten ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, ska förvaltaren tillämpa de bestämmel- serna.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 1 §

Paragrafen genomför artikel 33.1 och artikel 33.4 fjärde stycket i AIFM- direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIF-för- valtares förvaltning av en alternativ investeringsfond i Sverige.

I första stycket införs en ny punkt 2 som genomför den ändring som har gjorts i artikel 33.1 i AIFM-direktivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Be- stämmelsen innebär att en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare med stöd av tillstånd i sitt hemland i Sverige får erbjuda och tillhandahålla diskre- tionär förvaltning av investeringsportföljer och de sidotjänster som om- fattas av s.k. Europapass enligt AIFM-direktivet (se artikel 6.4). En för- utsättning för att förvaltaren ska få erbjuda och tillhandahålla tjänster här i landet är att de omfattas av tillståndet i hemlandet.

Punkten 2 har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Av andra stycket framgår tidpunkten då verksamheten i Sverige får in- ledas. Enligt AIFM-direktivet är den behöriga myndigheten i hemlandet skyldig att meddela förvaltaren om att en underrättelse har överlämnats

Prop. 2014/15:115

Prop. 2014/15:115 till behörig myndighet i värdlandet (artikel 33.4 tredje stycket, som genomförs för svenska AIF-förvaltares verksamhet i 6 kap. 2 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 kap. 8 §

Paragrafen genomför artiklarna 32.5, 32.9 och 33.1 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om utländska EES-baserade AIF- förvaltares verksamhet i Sverige. Förutsättningarna för verksamheten i Sverige framgår av de angivna paragraferna, och i dessa anges också när verksamheten får inledas.

Av paragrafen framgår att utländska EES-baserade AIF-förvaltare får driva verksamhet i Sverige, inbegripet förvaltning av alternativa investe- ringsfonder som har Sverige som hemland och marknadsföring av förval- tade alternativa investeringsfonder samt erbjudande och tillhandahåll- ande av förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 §, genom att inrätta en filial här i landet eller genom att erbjuda och tillhandahålla sina tjänster från sitt hemland. AIFM-direktivet tar fasta på ”fortlöpande, egentlig verksamhet i respektive värdland”; en- staka eller tillfälliga engagemang i Sverige av en utländsk AIF-förvaltare ska inte självklart anses innebära att verksamheten drivs i Sverige (se prop. 2012/13:155 s. 454 f.).

Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Med anledning av att 1 § första stycket delas upp i två punkter görs det i tredje stycket även följdändringar i hänvisningarna till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 kap. 1 §

Paragrafen genomför artikel 33.1–33.3 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om svenska AIF-förvaltares förvalt- ning av en alternativ investeringsfond och erbjudande och tillhanda- hållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och sido- tjänster i ett annat land inom EES. Genom ändringarna i paragrafen genomförs de ändringar som har gjorts i artikel 33.1 och 33.2 i AIFM- direktivet (artikel 92.2 b i MiFID II). Ändringarna innebär att det s.k. Europapasset, utöver förvaltning och marknadsföring av en alternativ investeringsfond, omfattar även erbjudande och tillhandahållande av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och utförande av sidotjänsterna förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar, ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument och lämna investeringsråd (dvs. de tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet).

Enligt första stycket ska en svensk AIF-förvaltare som, med stöd av sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 §, för första gången avser att förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investe- ringsportföljer och sidotjänster som avses i 3 kap. 2 § första stycket och andra stycket 1, 3 och 4 i ett annat land inom EES underrätta Finans- inspektionen innan verksamheten inleds. Om förvaltaren därefter avser att i samma land förvalta ytterligare en eller flera alternativa investe-

ringsfonder i samma land eller erbjuda och tillhandahålla tjänster som

inte omfattas av underrättelsen, ska förvaltaren anmäla det till Finans- Prop. 2014/15:115 inspektionen som en väsentlig ändring enligt 6 §. Om AIF-förvaltaren för

första gången avser att i ytterligare ett land inom EES förvalta en alternativ investeringsfond eller erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sidotjänster, ska förvaltaren underrätta Finans- inspektionen innan verksamheten i det landet inleds. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES med stöd av Europapasset är att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar den kategori av fond som förvaltaren avser att förvalta i värdlandet. En förutsättning för att en AIF-förvaltare ska få erbjuda och tillhandahålla förvaltning av investeringsportföljer och sido- tjänster i ett annat land inom EES med stöd av passet är att förvaltarens tillstånd enligt 3 kap. 2 § omfattar de tjänster som förvaltaren avser att erbjuda och tillhandahålla i värdlandet.

Av andra och tredje styckena följer att verksamheten kan drivas genom att förvaltaren erbjuder och tillhandahåller sina tjänster från Sverige eller genom en filial i värdlandet (se definitionen i 1 kap. 7 §). I dessa stycken anges de uppgifter som förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen ska innehålla. De uppgifter och den information som ska lämnas i underrättelsen är beroende av om förvaltaren avser att driva verksamheten gränsöverskridande från Sverige eller genom en filial i värdlandet.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Detaljerade regler om underrättelsens form och innehåll kommer att

anges i de tekniska standarder som kommissionen ska anta i enlighet med artikel 33.7 och 33.8. Därutöver finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i 15 kap. 1 §, se Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om för- valtare av alternativa investeringsfonder.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

9.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

5 kap. 8 §

Ändringen i tredje stycket är en ren följdändring till den ändring i para- grafen som föreslås i avsnitt 2.3, se författningskommentaren i avsnitt 9.3.

Första stycket har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011 SV Europeiska unionens officiella tidning L 174/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 53.1,

auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare för att på ett enhetligt sätt kunna bemöta riskerna i sammanhanget och deras effekter på investerare och marknader inom unionen.

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval

tare) ansvarar för förvaltningen av en väsentlig del av de investerade tillgångarna i unionen och står för en betydande del av handeln på marknaderna för finansiella instrument, och kan utöva ett betydande inflytande på de marknader och företag som är föremål för deras investe ringar.

(2)AIF-förvaltarna har i stort sett en positiv inverkan på de marknader där de är verksamma, men de finansiella svå righeterna nyligen har visat att de genom sin verksamhet också kan sprida eller förstärka risker i hela det finansi ella systemet. Det är svårt att hantera dessa risker effek tivt utan samordnade nationella svarsåtgärder. Detta di rektiv syftar därför till att fastställa gemensamma krav för

(1) EUT C 272, 13.11.2009, s. 1. (2) EUT C 18, 19.1.2011, s. 90.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2011.

(3)Den senaste tidens svårigheter på de finansiella mark naderna har visat att många av de strategier som används av AIF-förvaltare är sårbara för vissa eller flera betydande risker med avseende på investerare, andra marknadsaktö

rer och marknader. För att skapa en övergripande gemen sam ordning för tillsynen är det nödvändigt att upprätta ett ramverk som gör det möjligt att hantera dessa risker och samtidigt beakta hela skalan av investeringsstrategier och tekniker som AIF-förvaltarna använder. Detta direk tiv bör därför vara tillämpligt på AIF-förvaltare som för valtar alla slag av fonder som inte omfattas av Europa parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författ ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4), oberoende av hur AIF-förvaltarna rättsligt eller avtalsmässigt har anför trotts detta ansvar. En auktorisation enligt detta direktiv bör inte ge AIF-förvaltare rätt att förvalta sådana fondfö retag som avses i direktiv 2009/65/EG.

(4)Detta direktiv syftar till att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare och ett harmoniserat konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende alla AIF-förvaltares verksamheter inom unionen, inklusive de som har sitt säte i en medlemsstat (EU-baserade AIF-förvaltare) och de som har sitt säte i ett tredjeland (icke EU-baserade AIF-förvaltare). Eftersom de praktiska konsekvenser och de möjliga svårigheter som ett harmoniserat regelverk och en inre marknad kan ge upphov till för icke EU- baserade AIF-förvaltare som utför förvaltnings- och/eller marknadsföringsverksamhet inom unionen och för EU- baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), är osäkra

(4) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/2		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

och svåra att förutse på grund av att det saknas tidigare erfarenheter på detta område, bör en översynsmekanism inrättas. Avsikten är att ett harmoniserat system med marknadsföringspass, efter en övergångsperiod på två år, blir tillämpligt på icke EU-baserade AIF-förvaltare som bedriver förvaltnings- och/eller marknadsförings verksamhet inom unionen och på EU-baserade AIF-för valtare som förvaltar icke EU-baserade AIF-fonder, sedan en delegerad akt från kommissionen i detta avseende trätt i kraft. Avsikten är att det harmoniserade systemet under ytterligare en övergångsperiod på tre år existerar parallellt med medlemsstaternas nationella system, som dock un derkastas vissa harmoniserade minimivillkor. Efter denna treårsperiod med parallella system är avsikten att de na tionella systemen avvecklas efter det att en delegerad akt från kommissionen om detta trätt i kraft.

(5)Fyra år efter tidsfristen för införlivande av detta direktiv bör kommissionen se över tillämpningen av, och tillämp ningsområdet för, direktivet med beaktande av direktivets mål, och den bör bedöma huruvida unionens harmoni serade tillvägagångssätt har förorsakat någon större be stående marknadsstörning och huruvida detta direktiv fungerar effektivt mot bakgrund av den inre marknadens principer och principen om likvärdiga förutsättningar.

(6)Tillämpningsområdet för detta direktiv bör begränsas till enheter som förvaltar AIF-fonder såsom normal verksam het, oavsett om AIF-fonderna är av öppen eller sluten typ, vilken rättslig form de har och om de är noterade eller inte, och som tar emot kapital från ett antal inves terare för att investera det kapitalet till förmån för dessa investerare i enlighet med en fastställd investeringsstra tegi.

(7)Investeringsföretag, såsom family office vehicles, som inves terar investerares privata förmögenhet utan att ta emot externt kapital, bör inte anses vara AIF-fonder enligt detta direktiv.

(8)De enheter som inte anses vara AIF-förvaltare enligt detta direktiv faller utanför dess tillämpningsområde. Således bör inte detta direktiv tillämpas på holdingbolag såsom de definieras i detta direktiv. Emellertid bör förvaltare av riskkapitalfonder, eller AIF-förvaltare som förvaltar AIF- fonder vars aktier är upptagna till handel på en reglerad

marknad, inte uteslutas från dess tillämpningsområde. Detta direktiv bör heller inte tillämpas på förvaltning av pensionsfonder, program för anställdas andelsägande eller anställdas sparprogram, överstatliga institutioner, na tionella centralbanker, sådana nationella, regionala och lokala myndigheter och organ eller institut som förvaltar fonder som är kopplade till socialförsäkrings- och pen sionssystem, specialföretag (SPV) för värdepapperisering, eller försäkringskontrakt eller samriskbolag.

(9)Värdepappersföretag som auktoriserats enligt Europapar

lamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instru ment (1) och kreditinstitut som auktoriserats enligt Euro paparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2), bör inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom indi viduell portföljförvaltning avseende AIF-fonder. Vär depappersföretag bör emellertid endast, direkt eller indi rekt, kunna erbjuda andelar eller aktier i en AIF-fond till eller placera dessa andelar eller aktier hos investerare i unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknads föras enligt detta direktiv. När detta direktiv införlivas med nationell lagstiftning bör medlemsstaterna ta hänsyn till det kravets tillsynssyfte och se till att värdepappers företag som är etablerade i ett tredjeland och som i enlighet med relevant nationell lagstiftning kan erbjuda investeringstjänster avseende AIF-fonder också omfattas av det kravet. Dessa enheters tillhandahållande av inve steringstjänster avseende AIF-fonder bör aldrig innebära ett faktiskt kringgående av bestämmelserna i detta direk tiv genom att AIF-förvaltaren omvandlas till ett brevlåde företag, oavsett om AIF-förvaltaren är etablerad i unionen eller i ett tredjeland.

(10)Detta direktiv reglerar inte AIF-fonder. AIF-fonder bör därför fortsättningsvis kunna omfattas av reglering och tillsyn på nationell nivå. Det skulle inte vara förenligt med proportionalitetsprincipen att på unionsnivå reglera strukturen för eller sammansättningen av de AIF-fonds portföljer som förvaltas av AIF-förvaltare, och det vore svårt att skapa en sådan omfattande harmonisering efter som det finns ett stort antal inbördes mycket olika slag av AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltare. Detta di rektiv hindrar därför inte medlemsstaterna från att anta eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIF-fonder som är etablerade inom deras territorier. Det förhållandet att en medlemsstat får införa krav utöver de som gäller i andra medlemsstater för AIF-fonder som är etablerade inom dess territorium bör inte hindra AIF-förvaltare som är auktoriserade i enlighet med detta direktiv i andra medlemsstater från att till professionella investerare i unionen marknadsföra vissa AIF-fonder som är etable rade utanför den medlemsstat som infört ytterligare krav, varvid de följaktligen inte omfattas av eller behöver följa dessa ytterligare krav.

(11)AIF-förvaltare är enligt flera bestämmelser i detta direktiv skyldiga att säkerställa uppfyllande av krav för vilka AIF- förvaltare i vissa fondstrukturer inte är ansvariga. Ett exempel är fondstrukturer där ansvaret för att utse för varingsinstitut ligger hos AIF-fonden eller en annan enhet

som agerar för AIF-fondens räkning. I sådana fall kan AIF-förvaltaren inte slutligt kontrollera om ett förvarings institut faktiskt har utsetts, såvida inte AIF-fonden förval tas internt. Eftersom AIF-fonder inte regleras i detta

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (2) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/3

direktiv kan direktivet inte innehålla någon skyldighet för AIF-fonder att utse ett förvaringsinstitut. Om en AIF-för valtare inte kan säkerställa efterlevnad av de krav som gäller för en AIF-fond eller någon annan enhet för dess räkning, bör de behöriga myndigheterna kräva att AIF- förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att råda bot på detta. Om kraven trots sådana åtgärder fortfarande inte uppfylls, och i den mån det gäller en EU-baserad AIF- förvaltare eller en auktoriserad icke EU-baserad AIF-för valtare som förvaltar en EU-baserad AIF-fond, bör AIF- förvaltaren avsäga sig uppdraget som förvaltare av denna AIF-fond. Om AIF-förvaltaren inte gör detta ska de be höriga myndigheterna i dess hemmedlemsstat kräva att den faktiskt avsäger sig uppdraget, och den berörda AIF- fonden bör i sådana fall inte längre få marknadsföras i unionen. Samma förbud bör gälla en auktoriserad icke EU-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en icke EU- baserad AIF-fond.

(12)Om inget annat särskilt föreskrivs är avsikten, när detta direktiv hänvisar till AIF-fondens investerares intressen, att hänvisa till investerarnas intressen specifikt i deras egenskap av investerare i AIF-fonden och inte till inve sterarnas enskilda intressen.

(13)Med förbehåll för de undantag och begränsningar som anges i direktivet bör det tillämpas på alla EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade eller icke EU- baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i unio nen eller inte, icke EU-baserade förvaltare som förvaltar EU-baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i unionen eller inte, samt icke EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför EU-baserade eller icke EU-baserade AIF-fonder inom unionen.

(14)Genom detta direktiv fastställs krav på hur AIF-förval tarna bör förvalta AIF-fonder som de har ansvar för. För icke EU-baserade AIF-förvaltare begränsas detta till förvaltning av EU-baserade AIF-fonder och andra AIF- fonder vars andelar eller aktier också marknadsförs till professionella investerare i unionen.

(15)Auktoriseringen av EU-baserade AIF-förvaltare enligt detta direktiv omfattar förvaltningen av EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i AIF-förvaltarens hemmed lemsstat. Med förbehåll för ytterligare anmälningskrav gäller detta också marknadsföring till professionella inve sterare inom unionen av EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare och förvaltning av EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. I detta direktiv fastställs också de villkor enligt vilka auktorise rade EU-baserade AIF-förvaltare får marknadsföra icke EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare i unionen, och de villkor enligt vilka en icke EU-baserad AIF-förvaltare kan få auktorisation att förvalta EU-base rade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder till professionella investerare i unionen med ett marknads föringspass. Under en period som är avsedd att vara av övergångskaraktär bör medlemsstaterna också kunna till låta EU-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra icke

EU-baserade AIF-fonder uteslutande på det egna territo riet och/eller tillåta icke EU-baserade AIF-förvaltare att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller att marknads föra AIF-fonder till professionella investerare uteslutande på det egna territoriet, enligt nationell lagstiftning, under förutsättning att vissa minimivillkor enligt detta direktiv är uppfyllda.

(16)Detta direktiv bör inte tillämpas på AIF-förvaltare i den mån de förvaltar AIF-fonder vilkas enda investerare är AIF-förvaltarna själva eller deras moderföretag, dotterfö retag eller andra dotterföretag till moderföretaget, om dessa investerare inte själva är AIF-fonder.

(17)Detta direktiv skapar också ett förenklat system för AIF- förvaltare där de förvaltade AIF-fonderna sammantaget faller under ett tröskelvärde på 100 miljoner EUR och för AIF-förvaltare som endast förvaltar AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan någon rätt för investerarna till inlösen under en period på fem år och där de för valtade AIF-fonderna sammantaget faller under ett trös kelvärde på 500 miljoner EUR. Även om det är osanno likt att de berörda AIF-förvaltarnas verksamhet enskilt skulle kunna få betydande konsekvenser för den finansi ella stabiliteten, är det möjligt att verksamheterna sam mantaget kan ge upphov till systemrisker. Följaktligen bör dessa AIF-förvaltare inte omfattas av krav på full auktorisation utan på en registrering i sina hemmedlems stater och de bör bland annat förse sina behöriga myn digheter med relevant information om de viktigaste in strument som de handlar med och om de förvaltade AIF- fondernas viktigaste exponeringar och koncentrationer. För att kunna åtnjuta de rättigheter som tillerkänns i detta direktiv bör dessa mindre AIF-förvaltare emellertid ha möjlighet att behandlas som AIF-förvaltare enligt för farandet för frivilligt deltagande enligt detta direktiv. Detta undantag bör inte begränsa medlemsstaternas möj ligheter att införa striktare krav på dessa AIF-förvaltare som inte har valt att låta sig omfattas av direktivet.

(18)Ingen EU-baserad AIF-förvaltare bör kunna få förvalta och/eller marknadsföra EU-baserade AIF-fonder till pro fessionella investerare i unionen såvida den inte är auk toriserad enligt detta direktiv. En AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt detta direktiv bör vid varje tidpunkt uppfylla de villkor för auktorisering som fastställs i detta direktiv.

(19)När detta är tillåtet enligt detta direktiv bör en icke EU- baserad AIF-förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder i unionen med ett marknadsföringspass, eller en EU-baserad AIF- förvaltare som avser att marknadsföra icke EU-baserade AIF-fonder i unionen med ett sådant marknadsförings pass, också auktoriseras i enlighet med detta direktiv. Åtminstone under en övergångsperiod bör en medlems stat även kunna tillåta en icke EU-baserad AIF-förvaltare att marknadsföra AIF-fonder i den medlemsstaten och att auktorisera en EU-baserad AIF-förvaltare att marknads föra icke EU-baserade AIF-fonder i den medlemsstaten i den mån minimivillkoren i detta direktiv är uppfyllda.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/4		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

(20)AIF-fonder bör beroende på sin rättsliga form kunna förvaltas externt eller internt. AIF-fonder bör anses vara internt förvaltade när förvaltningsfunktionerna utförs av deras ledningsorgan eller någon annan intern resurs hos AIF-fonden. När den rättsliga formen hos AIF-fonden till låter en intern förvaltning och när AIF-fondens lednings organ väljer att inte utse en extern AIF-förvaltare, är AIF- fonden också AIF-förvaltare och bör därför uppfylla alla krav för AIF-förvaltare enligt detta direktiv och auktori seras som sådan. En AIF-förvaltare som är en internt förvaltad AIF-fond bör emellertid inte auktoriseras som extern förvaltare av andra AIF-fonder. En AIF-fond bör anses vara externt förvaltad om en extern juridisk person har utsetts till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fon dens räkning, som genom att utses på detta sätt blir ansvarig för förvaltningen av denna AIF-fond. Om en extern AIF-förvaltare har utsetts att förvalta en viss AIF- fond, bör den AIF-förvaltaren inte anses tillhandahålla investeringstjänsten portföljförvaltning enligt definitionen i artikel 4.1.9 i direktiv 2004/39/EG utan snarare anses tillhandahålla kollektiv portföljförvaltning enligt detta di rektiv.

(21)Förvaltning av AIF-fonder bör innebära att åtminstone investeringsförvaltningstjänster tillhandahålls. Den enda AIF-förvaltare som ska utses enligt detta direktiv bör aldrig auktoriseras för att erbjuda portföljförvaltning utan att även tillhandahålla riskhantering och vice versa. En auktoriserad AIF-förvaltare bör dock inte, så länge villkoren i detta direktiv är uppfyllda, hindras från att också bedriva verksamhet som innebär administration och marknadsföring av AIF-fonder eller från verksamhet som har samband med AIF-fondens tillgångar. En extern AIF-förvaltare bör inte hindras att även tillhandahålla tjänsten att förvalta investeringsportföljer med fullmakt från enskilda investerare på diskretionär grund, inbegripet portföljer som ägs av pensionsfonder och tjänstepen sionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verk samhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (1), eller att tillhandahålla sidotjänsterna investeringsrådgivning, förvaring och administration avseende andelar i företag för kollektiva investeringar samt mottagande och vidare befordran av order. Efter en auktorisation med stöd av direktiv 2009/65/EG bör en extern AIF-förvaltare även tillåtas att förvalta fondföretag.

(22)Det är nödvändigt att se till att AIF-förvaltarnas verk samhet är underkastad grundliga bolagsstyrningskontrol ler. De bör förvaltas och organiseras så att risken för intressekonflikter minimeras. De organisatoriska krav som fastställts enligt detta direktiv bör inte påverka de system och kontroller som fastställts genom nationell lagstiftning för registrering av enskilda personer som ar betar inom eller för en AIF-förvaltare.

(1) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

(23)Det är nödvändigt att föreskriva minsta kapitalkrav för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i den för valtning av AIF-fonder som AIF-förvaltare tillhandahåller och täcka det yrkesansvar som kan komma att åberopas mot AIF-förvaltare i fråga om samtliga deras verksamhe ter, även förvaltning av AIF-fonder med ett delegerat mandat. AIF-förvaltare bör fritt få välja huruvida poten tiella risker avseende yrkesansvar täcks med extra kapi talbasmedel eller med en lämplig ansvarsförsäkring.

(24)För att hantera de potentiellt negativa effekterna av dåligt utformade ersättningsstrukturer på sund riskhantering och kontrollen av enskilda personers risktagande, bör det finnas en uttrycklig skyldighet för AIF-förvaltare att upprätta och vidmakthålla en ersättningspolicy och er sättningspraxis som är förenlig med en sund och effektiv riskhantering för sådana personalkategorier som i tjäns ten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilen för de AIF-fonder som de förvaltar. Dessa personalkategorier bör omfatta åtminstone den verkställande ledningen, risk tagare och kontrollfunktioner, och anställda vars totala ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättnings klass som den verkställande ledningen och risktagare.

(25)De principer som styr ersättningspolicyn bör ta hänsyn till att AIF-förvaltare kan tillämpa dessa policies på olika sätt beroende på sin storlek och storleken på de AIF- fonder som de förvaltar, sin interna organisation samt sin verksamhets art, omfattning och komplexitet.

(26)De principer om en sund ersättningspolicy som anges i kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjäns tesektorn (2) är förenliga med och kompletterar princi perna i detta direktiv.

(27)För att främja tillsynskonvergens i bedömningen av er

sättningspolicy och -praxis, bör den Europeiska tillsyns myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknads myndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EU)	nr 1095/2010 (3) (Esma), se till
att det finns riktlinjer	för en sund ersättningspolicy
inom AIF-förvaltarsektorn. Den Europeiska tillsynsmyn
digheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4) bör bistå när dessa riktlinjer utformas.

(2) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22. (3) EUT L 331. 15.12.2010, s. 84. (4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/5

(28)Bestämmelserna om ersättning bör inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garante rade i fördragen, särskilt artikel 153.5 i EUF-fördraget, allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,

tillämplig lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda institutets administrativa organ och kontrollorgan, samt i tillämpliga fall den rättighet som tillerkänts parter på arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationella lagar och traditioner.

(29)En tillförlitlig och objektiv värdering av tillgångarna är av avgörande betydelse för skyddet av investerarnas intres sen. Olika AIF-förvaltare använder olika metoder och system för värderingen av tillgångarna beroende på vilka tillgångar och marknader deras investeringar huvudsakli gen gäller. Det är lämpligt att medge att sådana skillnader föreligger men att ändå kräva att AIF-förvaltare under alla omständigheter tillämpar värderingsförfaranden som le der till en korrekt värdering av tillgångarna i AIF-fonder. Processen för att värdera tillgångar och beräkna nettotill gångsvärdet (NAV) bör vara funktionellt oberoende av AIF-förvaltarens portföljförvaltning och ersättningspolicy, och andra åtgärder bör säkerställa att intressekonflikter och otillbörlig påverkan av de anställda undviks. På vissa villkor bör AIF-förvaltare kunna utse en extern värderare för att fullgöra värderingsfunktionerna.

(30)AIF-förvaltaren bör inom mycket begränsade ramar och om strikta krav är uppfyllda, bland annat att det finns objektiva skäl, kunna delegera utförandet på dess vägnar av vissa av dess funktioner enligt detta direktiv för att öka effektiviteten i dess verksamhet. På samma villkor bör också vidaredelegering vara tillåten. AIF-förvaltaren bör dock även i fortsättningen vid varje tidpunkt bära ansvaret för att dess delegerade funktioner utförs korrekt och i enlighet med detta direktiv.

(31)De strikta begränsningarna och kraven för AIF-förvaltares delegering av uppgifter bör gälla delegering av de förvalt ningsfunktioner som anges i bilaga I. Delegering av sup portuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktio ner som AIF-förvaltaren utför som en del av sina förvalt ningsuppgifter, bör inte underkastas de specifika begräns ningar och krav som anges i detta direktiv.

(32)Utvecklingen under senare tid har visat att det är av avgörande betydelse att särskilja förvarings- och förvalt

ningsfunktionerna och hålla investerarnas tillgångar åt skilda från förvaltarens. Även om AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder med olika affärsmodeller och arrangemang för bland annat förvaring av tillgångar, är det viktigt att ett förvaringsinstitut som är skilt från AIF-förvaltaren utses för att fullgöra förvaringsinstitutsfunktioner avse ende AIF-fonder.

(33)Bestämmelserna i detta direktiv om hur ett förvarings institut utses och vilka uppgifter det har bör gälla för alla AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare som omfattas av detta direktiv och därmed för AIF-fonders alla affärsmodeller. Bestämmelserna bör dock anpassas till olika affärsmodellers specifika egenskaper. För vissa affärsmodeller är vissa förvaringsinstitutsuppgifter mer relevanta än för andra, beroende på typen av tillgångar som AIF-fonden investerar i och de uppgifter som är förknippade med dessa tillgångar.

(34)För AIF-fonder som inte har rätt till inlösen som kan utövas under en period på fem år från dagen för den första investeringen och som enligt sin egen investerings policy generellt sett inte investerar i tillgångar som måste depåförvaras enligt detta direktiv eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över sådana företag i enlighet med detta direktiv, såsom riskkapitalfonder och fastighetsfonder, bör medlemsstaterna kunna tillåta att en notarie, en ju rist, en registerförvaltare eller en annan enhet fullgör förvaringsinstitutsfunktioner. I sådana fall bör förvarings institutsfunktionerna vara en del av yrkesmässiga eller affärsverksamheter för vilka den utsedda enheten är registreringsskyldig enligt lag eller andra författningar el ler av yrkesetiska regler och kan lämna tillräckliga finan siella och yrkesmässiga garantier för att den effektivt ska kunna fullgöra förvaringsinstitutsfunktionerna i fråga och uppfylla de åtaganden som dessa funktioner är förenade med. Detta tar hänsyn till den nuvarande praxisen för vissa typer av slutna fonder. För alla andra AIF-fonder bör förvaringsinstitutet emellertid vara ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller någon annan enhet med tillstånd enligt direktiv 2009/65/EG, med tanke på vikten av depåförvaringsfunktionen. Enbart för icke EU-baserade AIF-fonder bör förvaringsinstitutet också kunna vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag som de enheter som avses i detta skäl under förutsättning att den är föremål för verkningsfull reglering och tillsyn som har samma verkan som unionsrätten och som ge nomdrivs effektivt.

(35)Förvaringsinstitutet bör ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i samma land som AIF-fonden. För en icke EU- baserad AIF-fond bör förvaringsinstitutet endast få vara etablerat i detta tredjeland om vissa ytterligare villkor är uppfyllda. På grundval av de kriterier som anges i dele gerade akter bör kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeåtgärder som fastställer att reglering och tillsyn i ett tredjeland har samma verkan som unions rätten och genomdrivs effektivt. Det medlingsförfarande som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010 bör tillämpas om de behöriga myndigheterna har olika åsikter om hur de andra ytterligare villkoren ska tillämpas på rätt sätt. Alternativt bör förvaringsinstitutet för icke EU-baserade AIF-fonder även kunna vara etablerat i hem medlemsstaten eller i referensmedlemsstaten för den AIF- förvaltare som förvaltar AIF-fonden.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/6		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

(36)Kommissionen uppmanas undersöka möjligheterna att lägga fram ett lämpligt övergripande lagförslag som klar gör förvaringsinstitutens ansvarsområden och rättsliga ansvar och som fastställer den rätt som ett förvarings institut i en medlemsstat har att erbjuda sina tjänster i en annan medlemsstat.

(37)Förvaringsinstitutet bör ansvara för en korrekt övervak ning av AIF-fonders penningflöden, särskilt för att säker ställa att investerarnas pengar och kontanter som tillhör AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF- fondens räkning, bokförs korrekt på konton som öpp nats i AIF-fondens namn eller i den AIF-förvaltares namn som agerar för AIF-fondens räkning eller i det förvarings instituts namn som agerar för AIF-fondens räkning. För varingsinstitutet bör också ansvara för förvaring av AIF- fondens tillgångar, inbegripet depåförvaring av finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansi ella instrument som är öppnat hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet och för kontroll av att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning verkligen äger alla övriga tillgångar. Förvaringsinstitutet bör vid säkerställandet av att investerarnas pengar bokförs på likvidkonton beakta principerna i artikel 16 i kommis sionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direk tiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och vill kor för verksamheten i värdepappersföretag, och defini tioner för tillämpning av det direktivet (1).

(38)Ett förvaringsinstitut bör handla hederligt, rättvist, pro fessionellt, oberoende och i AIF-fondens eller i AIF-fon dens investerares intresse.

(39)Ett förvaringsinstitut bör kunna delegera förvaring av till gångar till tredje part, som i sin tur bör kunna delegera denna funktion. Delegering och vidaredelegering bör dock grundas på objektiva skäl och vara underkastad strikta krav på att den tredje part som anförtros den delegerade funktionen är lämplig och att förvaringsinsti tutet visar vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg när denna tredje part väljs, utses och ses över.

(40)En tredje part till vilken förvaringen av tillgångar delege ras bör kunna hålla ett gemensamt konto med separat redovisning för flera AIF-fonder, ett så kallat omnibus konto.

(41)Att anförtro depåförvaring av tillgångar till en operatör av värdepappersavvecklingssystem som utsetts med avse ende på tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig

(1) EUT L 241, 2.9.2006, s. 26.

avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (2) eller att anförtro tillhandahållande av lik nande tjänster till värdepappersavvecklingssystem i tredje land bör inte anses vara en delegering av depåförvarings funktioner.

(42)De strikta begränsningar och krav som delegering av förvaringsinstitutets uppgifter är förenade med bör gälla för delegering av dess specifika funktioner som för varingsinstitut, nämligen övervakning av penningflöden, förvaring av tillgångar och kontrollfunktioner. Delegering av supportuppgifter som är kopplade till dess förvarings institutsuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktioner som förvaringsinstitutet utför som en del av sina förvaringsinstitutsuppgifter, omfattas inte av de spe cifika begränsningar och krav som anges i direktivet.

(43)Direktivet tar också hänsyn till det faktum att många AIF-fonder och i synnerhet hedgefonder i dag använder sig av en prime broker. Direktivet säkerställer att AIF-fon der får fortsätta att använda prime brokers tjänster. Ingen prime broker bör dock kunna utses till förvaringsinstitut såvida den inte funktionellt och hierarkiskt har separerat sina förvaringsinstitutsfunktioner från sina uppgifter som prime broker och de möjliga intressekonflikterna är or dentligt identifierade, kontrollerade och redovisade för AIF-fondens investerare, eftersom prime brokers agerar som motparter till AIF-fonder och därför inte samtidigt kan agera i AIF-fondens bästa intresse såsom det krävs av ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut bör kunna dele gera depåförvaringsuppgifter till en eller flera prime bro kers eller annan tredje part. Utöver de delegerade depåför varingsuppgifterna bör prime brokers tillåtas att erbjuda prime brokerage-tjänster till AIF-fonden. Dessa prime broker- age-tjänster bör inte utgöra del av arrangemangen för delegering.

(44)Förvaringsinstitutet bör ansvara för de förluster som upp står för AIF-förvaltare, AIF-fonder och investerare. I di rektivet görs det en åtskillnad mellan förlust av depåför varade finansiella instrument och alla andra förluster. När det gäller andra förluster än förlust av depåförvarade finansiella instrument bör förvaringsinstitutet endast hål las ansvarigt i händelse av uppsåt eller försumlighet. Om förvaringsinstitutet depåförvarar tillgångar och dessa till gångar går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas ansva rigt såvida det inte kan bevisa att förlusten är följden av en extern händelse utanför dess rimliga kontroll och vars konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga ansträngningar. I detta sammanhang bör ett förvarings institut exempelvis inte kunna åberopa interna situationer såsom bedrägeri från en anställds sida för att befrias från ansvar.

(45)Om förvaringsinstitutet delegerar depåförvaringsuppgifter och de finansiella instrument som depåförvaras av en tredjepart går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas an svarigt. Under förutsättning att förvaringsinstitutet har uttrycklig tillåtelse att avsäga sig ansvaret genom en av talsenlig överföring av sådant ansvar till denna tredje

(2) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/7

part, enligt ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning där en sådan ansvarsbefrielse är sak ligt motiverad, och den tredje parten kan hållas ansvarig för förlusten på grundval av ett avtal mellan förvarings institutet och den tredje parten, bör emellertid förvarings institutet i ett sådant fall kunna avsäga sig ansvaret om det kan visa att det agerat med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg och att de specifika kraven för delegeringen är uppfyllda. Genom att införa kravet på en avtalsmässig överföring av ansvaret till den tredje parten är avsikten med direktivet att koppla externa effekter till ett sådant avtal och göra den tredje parten direkt ansvarig inför AIF-fonden eller AIF-fondens investerare för förlus ten av depåförvarade finansiella instrument.

(46)Om lagen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella in strument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några lokala enheter som uppfyller samtliga krav beträffande delegering av förvaring, bör förvaringsinstitu tet kunna befrias från sitt ansvar under förutsättning att AIF-fondens bestämmelser eller bolagsordning uttryckli gen tillåter en sådan ansvarsbefrielse, att investerarna in nan de investerat i vederbörlig ordning informerats om denna befrielse och de omständigheter som utgör skäl för befrielsen, att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF- fondens räkning gett instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instru ment till en lokal enhet, att det finns ett skriftigt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF- förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning som ut tryckligen tillåter en sådan befrielse, och att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje parten som uttryckligen överför förvaringsinstitutets an svar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF- fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon dens räkning att framställa krav mot den tredje parten för förlusten av de finansiella instrumenten eller för för varingsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras räkning.

(47)Detta direktiv bör inte påverka framtida lagstiftnings åtgärder avseende förvaringsinstitutet i direktiv 2009/65/EG, eftersom fondföretag och AIF-fonder skiljer sig åt, både vad avser investeringsstrategier och den typ av investerare som de är avsedda för.

(48)En AIF-förvaltare bör för var och en av de EU-baserade AIF-fonder som den förvaltar och för var och en av de AIF-fonder som den marknadsför i unionen tillhandahålla en årsrapport för varje räkenskapsår senast sex månader efter räkenskapsårets utgång i enlighet med detta direktiv. Denna sexmånadsperiod bör inte påverka medlemsstater nas rätt att föreskriva en kortare period.

(49)Eftersom en AIF-förvaltare har möjlighet att använda fi nansiell hävstång och under vissa förhållanden kan bidra till att det byggs upp systemrisker eller oro på mark naderna, bör det fastställas särskilda krav för AIF-förval tare som använder finansiell hävstång. Den information som är nödvändig för att påvisa, övervaka och bemöta

sådana risker har inte samlats in på ett samordnat sätt inom hela unionen och inte vidarebefordrats till övriga medlemsstater så att man kunnat påvisa möjliga källor till risker för stabiliteten på de finansiella marknaderna inom unionen. För att råda bot på detta bör särskilda krav gälla för AIF-förvaltare som i betydande grad använ der finansiell hävstång på AIF-fondnivå. Sådana AIF-för valtare bör vara skyldiga att redovisa information om den totala finansiella hävstång som används, den finansiella hävstången från lån av kontanter eller värdepapper och den finansiella hävstång som uppstår från derivatpositio ner, förfoganderätt över tillgångar och huvudkällorna till finansiell hävstång i sina AIF-fonder. Information som insamlas av behöriga myndigheter bör vidarebefordras till övriga myndigheter inom unionen och till Esma och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) inrättad ge nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill syn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrät tande av en europeisk systemrisknämnd (1) för att under lätta en gemensam analys av följderna för det finansiella systemet i unionen av den finansiella hävstången i AIF- fonder som förvaltas av AIF-förvaltare och även gemen samma svarsåtgärder. Om en eller flera AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kredit institut eller något annat systemrelevant institut i andra medlemsstater, bör sådan information även vidarebeford ras till de relevanta myndigheterna.

(50)För att kunna göra en riktig bedömning av de risker som följer av att en AIF-förvaltare använder finansiell häv stång, i fråga om de AIF-fonder som den förvaltar, bör AIF-förvaltaren visa att gränserna för finansiell hävstång för varje AIF-fond som den förvaltar är rimliga och att den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. När det finansiella systemets stabilitet och integritet kan vara ho tade bör de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat kunna införa begränsningar av den nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare kan an vända i AIF-fonder som de förvaltar. Esma och ESRB bör informeras om alla åtgärder som vidtas i detta av seende.

(51)Det anses också nödvändigt att låta Esma, efter att ha tagit hänsyn till ESRB:s råd, avgöra huruvida den finan siella hävstång som en AIF-förvaltare eller en grupp av AIF-förvaltare använder utgör en väsentlig risk för det

finansiella systemets stabilitet och integritet och avge ett yttrande till de behöriga myndigheterna där det spe cificeras vilka korrigerande åtgärder som behöver vidtas.

(52)Det är nödvändigt att se till att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, de företag över vilka AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare ut övar kontroll och de anställda i sådana företag får den information som krävs för att dessa företag ska kunna bedöma hur den kontrollen kommer att påverka deras situation.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/8		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

(53)När AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som utövar kon troll över en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, bör information generellt sett lämnas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköp serbjudanden (1) och Europaparlamentets och rådets di rektiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om har monisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (2). Specifika krav bör gälla för AIF-för valtare som förvaltar AIF-fonder som utövar kontroll över ett företag som inte är noterat. För att säkerställa transparens i fråga om det kontrollerade företaget bör skärpta transparens-, informations- och rapporteringskrav gälla. Vidare bör årsredovisningen för AIF-fonden i fråga kompletteras med avseende på det kontrollerade företaget eller så bör sådan ytterligare information inkluderas i det kontrollerade företagets årsredovisning. Denna infor mation bör sedan göras tillgänglig för arbetstagarrepre sentanterna eller, när sådana saknas, de anställda själva samt för investerarna i AIF-fonden i fråga.

(54)Specifika informationskrav gentemot anställda i vissa fö retag gäller om AIF-fonder förvärvar kontrollen över så dana företag i enlighet med detta direktiv. I de flesta fall har emellertid inte AIF-förvaltaren någon kontroll över AIF-fonden, såvida det inte är en internt förvaltad AIF- fond. Vidare finns det, enligt bolagsrättens allmänna prin ciper, inte något direkt förhållande mellan aktieägarna och arbetstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas de anställda själva. Därför bör inte en aktieägare eller dess förvaltare, dvs. AIF-fonden och AIF-förvaltaren, enligt detta direktiv åläggas krav på direkt information till ar betstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an ställda själva. När det gäller informationskraven gentemot sådana arbetstagarrepresentanter, eller de anställda själva om sådana representanter saknas, bör detta direktiv fö reskriva en skyldighet för den berörda AIF-förvaltaren att göra sitt yttersta för att se till att styrelsen i det berörda företaget lämnar den relevanta informationen till arbets tagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an ställda själva.

(55)Kommissionen uppmanas att undersöka behovet av och möjligheterna att ändra de informations- och redovis ningskrav som anges i detta direktiv och som ska till lämpas vid kontroll av onoterade företag eller emittenter på generell nivå, oavsett typ av investerare.

(56)När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder

som förvärvar kontroll över ett onoterat företag bör

(1) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12. (2) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hem medlemsstat lämna information om finansieringen av förvärvet. Denna skyldighet att lämna information om finansieringen bör gälla även när en AIF-förvaltare för valtar AIF-fonder som når en punkt där kontroll kan utövas över en emittent av aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

(57)När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder som förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en emittent bör denna AIF-förvaltare under en period av 24 månader efter AIF-fondens förvärv av kontroll över före taget, för det första, inte tillåtas att underlätta, stödja eller ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, ak tieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv och, för det andra, i den mån AIF-förvaltare har rätt att rösta för AIF-fondens räk ning vid möten i företagets ledningsorgan, inte rösta för en utdelning, kapitalnedsättning, aktieinlösen och/eller

förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv och, för det tredje, under alla omstän digheter göra sitt yttersta för att förhindra utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv. När medlemsstaterna införlivar detta direktiv med natio nell lagstiftning bör de beakta regleringssyftet med be stämmelserna i kapitel V avsnitt 2 i detta direktiv och i detta sammanhang ta vederbörlig hänsyn till behovet av likvärdiga förutsättningar för EU-baserade AIF-fonder och icke EU-baserade AIF-fonder när de tar kontroll över företag med säte i unionen.

(58)Ett allmänt undantag från underrättelse- och redovis ningskraven och de specifika skyddsåtgärderna mot töm ning av företag på tillgångar i händelse av kontroll över ett onoterat företag, eller över en emittent, bör gälla för kontroll över små och medelstora företag och över spe cialföretag (SPV) som syftar till att förvärva, inneha eller administrera fastigheter. Dessa krav syftar heller inte till att offentliggöra företagshemligheter som skulle miss gynna AIF-förvaltaren i förhållande till eventuella konkur renter såsom statsägda förmögenhetsfonder eller konkur renter som möjligen vill konkurrera ut målföretaget ge nom att utnyttja informationen till sin fördel. Därför bör alla skyldigheter att underrätta och redovisa information gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar av seende konfidentiell information som anges i Europapar

lamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för infor mation till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (3) och utan att det påverkar tillämpningen av direktiven 2004/25/EG och 2004/109/EG. Detta in nebär att medlemsstaterna, inom ramen för de begräns ningar och villkor som anges i den nationella lagstift ningen, bör föreskriva att arbetstagarrepresentanterna, och varje person som bistår dessa, inte har tillstånd att för anställda och tredje part avslöja någon information som påverkar företagets berättigade intressen och som

(3) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/9

uttryckligen har delgivits dem i förtroende. Medlemssta terna bör dock kunna ge tillstånd åt arbetstagarrepresen tanterna och varje person som bistår dessa att överlämna konfidentiella uppgifter till anställda eller tredje part som är bundna av en skyldighet att iaktta konfidentialitet. Medlemsstaterna bör föreskriva att AIF-förvaltarna i fråga inte begär att styrelsen lämnar information till arbets tagarrepresentanterna eller när sådana saknas, de an ställda själva, när denna information är av den arten att den enligt objektiva kriterier allvarligt skulle hämma fö retagets verksamhet eller skulle skada företaget. Kraven på underrättelse och redovisning och de specifika skydds åtgärderna mot tömning av företag på tillgångar bör även gälla utan att det påverkar tillämpningen av strängare regler i medlemsstaterna.

(59)I detta direktiv fastställs vidare de villkor enligt vilka en EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-baserad AIF-fond till professionella inve sterare i unionen. Sådan marknadsföring från EU-base rade AIF-förvaltares sida bör endast tillåtas om AIF-för valtaren följer detta direktiv och marknadsföringen sker med ett marknadsföringspass, utan att detta påverkar AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder som faller under de tröskelvärden som anges i detta direktiv. Med lemsstaterna bör kunna tillåta AIF-förvaltares marknads föring av AIF-fonder som faller under dessa tröskelvär den, med förbehåll för nationella bestämmelser.

(60)Andelar eller aktier i en AIF-fond bör endast kunna no teras på en reglerad marknad i unionen, eller erbjudas eller placeras av tredje parter som agerar för AIF-förval tarens räkning i en viss medlemsstat, om den AIF-för valtare som förvaltar AIF-fonden själv har tillstånd att marknadsföra andelarna eller aktierna i AIF-fonden i denna medlemsstat. Dessutom kan annan nationell lag stiftning och unionsrätt, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (1) och direktiv 2004/39/EG, också innehålla bestämmelser om distribution av AIF-fonder till investerare i unionen.

(61)Många EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar i dag icke EU- baserade AIF-fonder. Det är lämpligt att tillåta auktorise rade EU-baserade AIF-förvaltare att förvalta icke EU-base rade AIF-fonder som inte marknadsförs i unionen utan att de underkastas de strikta förvaringsinstitutskrav och de krav avseende årsredovisning som fastställs i detta direktiv, eftersom dessa krav har införts för att skydda investerare i unionen.

(62)Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista dagen för införlivande av direktivet, bör auktoriserade

(1) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

EU-baserade AIF-förvaltare som avser att marknadsföra icke EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare i sina hemmedlemsstater och/eller andra medlemsstater tillåtas att göra så med ett marknadsföringspass under förutsättning att de följer detta direktiv. Denna rätt bör vara föremål för ett anmälningsförfarande och villkor med avseende på det tredje landet för den icke EU-base rade AIF-fonden.

(63)Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande av de råd som Esma ger i detta avseende, kommer att avslutas genom en delegerad akt tre år efter införandet av marknadsföringspasset för icke EU-baserade AIF-förval tare, bör EU-baserade AIF-förvaltare som avser att mark nadsföra icke EU-baserade AIF-fonder i vissa medlems stater, men utan ett marknadsföringspass, kunna tillåtas att göra så av de berörda medlemsstaterna men endast om de följer detta direktiv med undantag för förvarings institutskraven. Sådana EU-baserade AIF-förvaltare bör dock säkerställa att en eller flera enheter utses för att utföra förvaringsinstitutsuppgifterna. Vidare bör lämpliga samarbetsarrangemang som syftar till övervakning av sy stemrisker, och som är i linje med internationella stan darder, etableras mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndighe terna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fon den är etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt infor mationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myn digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. Samarbetsarrange mangen bör inte användas som ett hinder mot mark nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i en medlems stat. Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad bör dessutom inte få vara upptaget i förteck ningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (FATF).

(64)Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista dagen för införlivande av direktivet, bör en grundläg gande princip i detta direktiv vara att en icke EU-baserad AIF-förvaltare får åtnjuta de rättigheter som detta direktiv ger, t.ex. att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fon der i hela unionen med ett marknadsföringspass, under förutsättning att den efterlever detta direktiv. Detta bör säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för EU-ba serade och icke EU-baserade AIF-förvaltare. Detta direktiv föreskriver därför att icke EU-baserade AIF-förvaltare kan auktoriseras enligt detta direktiv, vilket kommer att börja gälla efter det att den delegerade akt som antagits av kommissionen i detta avseende har trätt i kraft. För att säkerställa att denna efterlevnad upprätthålls bör med lemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn över efterlevnaden av detta direktiv. För sådana icke EU-base rade AIF-förvaltare bör de behöriga tillsynsmyndigheterna vara de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten, såsom denna definieras i detta direktiv.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/10		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

(65)När en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fon der i unionen med ett marknadsföringspass bör den så ledes vara skyldig att följa detta direktiv så att den är underkastad samma krav som EU-baserade AIF-förvaltare. Under högst exceptionella omständigheter, i den utsträck ning efterlevnad av en bestämmelse i detta direktiv är oförenlig med den lagstiftning som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen omfattas av, bör den icke EU-baserade AIF-förvaltaren kunna undantas från skyldig heten att följa den berörda bestämmelsen i direktivet, om den kan visa att det är omöjligt att kombinera efterlevnad av en bestämmelse i detta direktiv med efterlevnad av en obligatorisk bestämmelse i den lagstiftning som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen omfattas av, samt att den lagstiftning som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden omfattas av innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som ger samma skyddsnivå för inve sterarna i AIF-fonden i fråga och att den icke EU-base rade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fon den följer denna likvärdiga regel.

(66)En icke EU-baserad AIF-förvaltare som har för avsikt att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder i unionen med ett marknadsföringspass bör dessutom omfattas av ett specifikt auktoriseringsför farande, och vissa specifika krav vad avser den icke EU- baserade AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande fall den icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland bör vara uppfyllda.

(67)Esma bör ge råd om hur referensmedlemsstaten ska be stämmas och i förekommande fall om undantaget när det gäller oförenlighet med en likvärdig regel. Särskilda krav på utbyte av information mellan de behöriga myndighe terna i referensmedlemsstaten och de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat bör gälla. Det medlingsförfarande som föreskrivs i artikel 19 i förord ning (EU) nr 1095/2010 bör dessutom gälla i händelse av oenighet mellan medlemsstaternas behöriga myndig heter om hur referensmedlemsstaten ska bestämmas, be viljandet av undantag i händelse av oförenlighet mellan efterlevnaden av detta direktiv och efterlevnaden av lik värdiga regler i ett tredjeland och bedömningen av huru vida de särskilda kraven avseende den icke EU-baserade AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande fall den icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland är uppfyllda.

(68)Esma bör på årlig basis genomföra en inbördes utvär dering av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet när det gäller auktorisering av och tillsyn över icke EU- baserade AIF-förvaltare i syfte att göra tillsynen och dess resultat mer konsekventa, i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(69)Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande av Esmas råd, kommer att avslutas genom en delegerad akt tre år efter införandet av marknadsföringspasset för

icke EU-baserade AIF-förvaltare, bör en icke EU-baserad AIF-förvaltare som avser att marknadsföra AIF-fonder uteslutande i vissa medlemsstater, och utan ett sådant marknadsföringspass, också kunna tillåtas att göra så av medlemsstaten i fråga men endast i den mån vissa mini mivillkor är uppfyllda. Dessa icke EU-baserade AIF-för valtare bör åtminstone omfattas av regler som liknar dem som gäller för EU-baserade AIF-förvaltare vad avser infor mationen till investerare. För att underlätta övervak ningen av systemrisker bör dessa icke EU-baserade AIF- förvaltare också omfattas av rapporteringskrav gentemot de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF- fonder marknadsförs. Sådana AIF-förvaltare bör därför följa transparenskraven i detta direktiv och uppfylla skyl digheterna för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över onoterade företag och över emittenter. Dessutom bör lämpliga samarbetsarrange mang som syftar till övervakning av systemrisker, och som är i linje med internationella standarder, etableras mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fonderna marknadsförs och i förkommande fall de behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-fon dens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och, i tillämpliga fall, tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt informations utbyte som gör det möjligt för de behöriga myndighe terna i medlemsstaterna i fråga att fullgöra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv. Samarbetsarrangemangen bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring av fonder från tredjeland i en medlemsstat. Slutligen bör det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad inte få vara upptagen i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

(70)Detta direktiv bör inte påverka den nuvarande situatio nen där en professionell investerare som är etablerad i unionen får investera i AIF-fonder på eget initiativ, oav sett var AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden är etablerad.

(71)Medlemsstaterna bör kunna tillåta marknadsföring av alla eller vissa typer av AIF-fonder förvaltade av AIF-förvaltare till icke-professionella investerare inom sina territorier. Om en medlemsstat tillåter marknadsföring av vissa typer av AIF-fonder bör medlemsstaten från fall till fall bedöma om en viss AIF-fond ska anses tillhöra en typ av AIF- fonder som får marknadsföras till icke-professionella in

vesterare inom dess territorium. Utan att det påverkar tillämpningen av andra instrument i unionsrätten, bör medlemsstaterna i sådana fall kunna införa striktare krav på AIF-fonder och AIF-förvaltare som ett villkor för marknadsföring till icke-professionella investerare än vad som gäller för AIF-fonder som marknadsförs till pro fessionella investerare på deras territorium, oavsett om AIF-fonden marknadsförs inom medlemsstaten eller över nationsgränserna. Om en medlemsstat tillåter att AIF-fonder marknadsförs till icke-professionella investe rare inom sitt territorium, bör denna möjlighet kunna utnyttjas oavsett i vilken medlemsstat AIF-förvaltaren som förvaltar AIF-fonderna är etablerad, och medlems staterna bör inte införa striktare eller ytterligare krav på

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/11

EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat och marknadsförs över nationsgränserna än på AIF-fonder som marknadsförs inom medlemssta ten. Dessutom bör AIF-förvaltare, värdepappersföretag som är auktoriserade enligt direktiv 2004/39/EG och kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2006/48/EG, vilka tillhandahåller investeringstjänster till icke-professionella kunder, beakta eventuella ytterligare krav när de bedömer huruvida en viss AIF-fond är lämp lig för en enskild icke-professionell kund eller huruvida den är ett komplicerat eller ett okomplicerat finansiellt instrument.

(72)Det är nödvändigt att klargöra vilka befogenheter och skyldigheter som gäller för de behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av detta direktiv och att stärka de mekanismer som krävs för att säkerställa ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan tillsyns myndigheterna. Under vissa omständigheter bör de behö riga myndigheterna i en AIF-förvaltares värdmedlemsstat kunna vidta direkta åtgärder för att övervaka efterlev naden av de bestämmelser som de är ansvariga för. För andra bestämmelser bör värdmedlemsstatens behöriga myndigheter under vissa omständigheter tillåtas att be gära åtgärder från hemmedlemsstatens behöriga myndig heter och ingripa om sådana åtgärder inte vidtas.

(73)I detta direktiv föreskrivs en allmän samordnande roll för Esma och möjligheten till ett bindande medlingsför farande under Esmas ledning för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter.

(74)Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn beträffande innehållet i de samarbetsarrangemang som måste ingås av hemmedlemsstaten eller AIF-förval tarens referensmedlemsstat och de relevanta tillsynsmyn digheterna i tredjeland samt beträffande förfarandena för informationsutbytet. Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn bör tillse att enligt dessa samarbetsarrange mang all nödvändig information tillhandahålls de behö riga myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaten så att de kan utöva sina tillsyns- och utredningsbefogen heter enligt detta direktiv. Esmas roll bör också vara att underlätta förhandlingarna om och ingåendet av sam arbetsarrangemang. Denna underlättande roll bör till ex empel kunna innebära att Esma inför ett standardformat för sådana samarbetsarrangemang.

(75)Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, pro portionella och avskräckande.

(76)Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till skydd av personuppgifter som erkänns i artikel 16 i EUF- fördraget och artikel 8 i stadgan. Varje utbyte eller över föring av information från de behöriga myndigheternas

sida bör ske i enlighet med bestämmelserna för över föring av personuppgifter i Europaparlamentets och rå dets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1). Varje utbyte eller överföring av information från Esmas sida bör ske i enlighet med bestämmelserna om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemen skapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2), vilken ska gälla fullt ut för behandlingen av personuppgifter med avseende på tillämpningen av detta direktiv.

(77)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genom förandebefogenheter (3).

(78)Kommissionen bör ges befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det uttryckligen föreskrivs i detta direktiv. Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta delegerade akter för att specificera metoderna för finansiell hävstång såsom denna definieras i detta direktiv, inbegripet alla andra finansiella och/eller rättsliga strukturer med tredje parter som kontrolleras av AIF-fonden i fråga, där dessa struk turer specifikt inrättats för att direkt eller indirekt skapa finansiella hävstångseffekter på AIF-fondsnivå. Särskilt för riskkapitalfonder innebär detta att finansiell hävstång som existerar på portföljbolagsnivå inte är avsedd att inkluderas när det hänvisas till sådana finansiella eller rättsliga strukturer.

(79)Delegerade akter bör också antas för att specificera hur tröskelvärdena för det förenklade systemet ska beräknas och hur de AIF-förvaltare ska behandlas vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med an vändning av finansiell hävstång, under ett och samma kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det re levanta tröskelvärdet, skyldigheterna till registrering för AIF-förvaltare som faller under tröskelvärdena och till tillhandahållande av information för effektiv övervakning av systemrisker, samt skyldigheterna att underrätta de relevanta behöriga myndigheterna när de inte längre upp fyller villkoren för tillämpning av det förenklade syste met.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/12		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

(80)Delegerade akter bör också antas för att beskriva meto derna för finansiell hävstång, inbegripet finansiella och/ eller rättsliga strukturer med tredje part som kontrolleras av AIF-fonden i fråga, och hur den finansiella hävstången ska beräknas, för att specificera de risker som de extra kapitalbasmedlen och ansvarsförsäkringen måste täcka, villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens lämplighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, till vägagångssättet för att bestämma en fortlöpande anpass ning av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av ansvarsförsäkringen. Delegerade akter bör även antas för att specificera de kriterier som de behöriga myndighe terna ska tillämpa vid sin bedömning av om AIF-förval tare har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om genom förandet av sin verksamhet, deras skyldighet att agera i den av dem förvaltade AIF-fondens eller AIF-fondens in vesterares bästa intresse och för marknadens integritet, förfoga över och faktiskt utnyttja de resurser och för faranden som är nödvändiga för att den egna verksam heten ska fungera väl, vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan und vikas, att identifiera, hantera och vid behov redovisa dessa intressekonflikter så att de inte påverkar AIF-fon dens och dess investerares intressen negativt och så att den AIF-fond som den förvaltar behandlas rättvist, iaktta alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det bäst gagnar AIF-fonderna eller dem som investerar i dessa och marknadens integritet, och behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist.

(81)Vidare bör delegerade akter antas för att specificera vilka slag av intressekonflikter AIF-förvaltarna måste identifiera och de rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas

vidta beträffande sina strukturer och organisatoriska och administrativa förfaranden för att identifiera, för hindra, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter. Delegerade akter bör också antas för att specificera de riskhanteringsfunktioner som ska utnyttjas, hur ofta risk hanteringssystemet bör ses över, hur riskhanteringsfunk tionen bör hållas funktionellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbegripet portföljförvaltnings funktionen, särskilda skyddsåtgärder mot intressekonflik ter, och de riskhanteringskrav som AIF-förvaltare ska an vända sig av. Delegerade akter bör också antas för att specificera de system och förfaranden för likviditetshan tering som AIF-förvaltare bör använda och samstämmig heten i investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösen policy. Delegerade akter bör även antas för att specificera de krav som originatorer, medverkande kreditinstitut och ursprungliga långivare av värdepapperiseringsinstrument måste uppfylla för att AIF-förvaltare ska tillåtas investera i sådana instrument som emitterats efter den 1 januari 2011.

(82)Delegerade akter bör även antas för att specificera de krav som AIF-förvaltare måste uppfylla när de investerar i sådana värdepapperiseringsinstrument, för att specificera

administrations- och redovisningsförfaranden, kontroll- och skyddsarrangemang för elektronisk databehandling och lämpliga interna kontrollmekanismer, för att specifi cera förfaranden för korrekt värdering av tillgångar och beräkning av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie i AIF-fonden, de yrkesmässiga garantier som den externa värderaren måste lämna, och den värderingsfre kvens som är lämplig för öppna AIF-fonder.

(83)Delegerade akter bör också antas för att specificera vill koren för att delegering av AIF-förvaltarnas funktioner bör kunna godkännas och de villkor på vilka AIF-förval taren har delegerat sina funktioner i en sådan omfattning att företaget blir ett brevlådeföretag och därför inte längre ska betraktas som förvaltare av en AIF-fond, för att när det gäller förvaringsinstitut specificera kriterierna för att avgöra om reglering och tillsyn i tredjeland där för

varingsinstituten är etablerade har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs effektivt, de uppgifter som ska ingå i standardavtalet, villkoren för att utföra förvaringsinstitutsfunktioner, inbegripet den typ av finan siella instrument som bör omfattas av förvaringsinstitu tets depåförvaringsuppgifter, villkoren för att förvarings institutet ska få utföra sina depåförvaringsuppgifter för finansiella instrument som är registrerade hos ett centralt förvaringsinstitut och villkoren enligt vilka förvarings institutet bör förvara finansiella instrument som emitte rats i nominativ form och registrerats hos en emittent eller registerförvaltare, förvaringsinstitutens förpliktelse att visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg, skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda, under vilka vill kor och förhållanden finansiella instrument som depåför varas bör anses ha gått förlorade, vad som ska avses med externa händelser utanför rimlig kontroll, vilkas kon sekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så, samt under vilka villkor och förhållanden det finns ett objektivt skäl till ansvarsbefri else. Delegerade akter bör även antas för att specificera innehåll och format för den årsredovisning som AIF-för valtarna måste tillhandahålla för varje AIF-fond som de förvaltar och av AIF-förvaltarnas skyldigheter i fråga om redovisning av information till investerare och kraven på rapportering till de behöriga myndigheterna och dess frekvens.

(84)Delegerade akter bör också antas för att specificera när finansiell hävstång anses vara använd i betydande grad och de principer som de behöriga myndigheterna bör följa när de överväger att införa gränser för den finansi ella hävstång som en AIF-förvaltare kan använda. Dele gerade akter bör också antas för att specificera samarbets arrangemang för icke EU-baserade AIF-förvaltare och/eller icke EU-baserade AIF-fonder för utformning av en ge mensam ram för att underlätta upprättandet av sam arbetsarrangemang med tredjeländer. Delegerade akter

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/13

bör också antas för att specificera innehållet i infor mationsutbytet avseende AIF-förvaltare mellan behöriga myndigheter och tillhandahållandet av viss information till Esma.

(85)Beroende på Esmas råd i detta avseende och de kriterier som fastställs i detta direktiv, bör en delegerad akt också antas för att utsträcka marknadsföringspasset till EU-ba serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder i unionen och till icke EU-baserade AIF-för valtare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i unionen, och en annan delegerad akt bör antas för att avsluta tillämpningen av nationella ordningar för privata placeringar (private placement).

(86)Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot en delegerad akt inom tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna period kunna förlängas med tre månader i fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rå det bör också kunna underrätta de övriga institutionerna om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt god kännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel så att medlems staterna i tillämpliga fall kan genomföra delegerade akter inom den genomförandeperiod som fastställs i detta di rektiv.

(87)I enlighet med förklaringen om artikel 290 i EUF-fördra get, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kom missionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens ut kast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(88)Två år efter utgången av tidsfristen för införlivande av detta direktiv bör Esma avge ett yttrande om hur det då gällande marknadsföringspasset fungerar och hur natio nella ordningar för privata placeringar (private placement) fungerar. Esma bör också ge råd om utvidgning av mark

nadsföringspasset till EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder i unionen och icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar och/ eller marknadsför AIF-fonder i unionen. Kommissionen bör anta delegerade akter inom tre månader efter att ha mottagit Esmas yttrande och råd och beaktat kriterierna i och målen med detta direktiv, bland annat beträffande den inre marknaden, investerarskydd och effektiv över vakning av systemrisk, med en specificering av när reg lerna beträffande en utvidgning av marknadsföringspasset som föreskrivs i detta direktiv bör bli tillämpliga i alla medlemsstater.

(89)Vid toppmötet i London i april 2009 kom G20-ledarna överens om att hedgefonder eller deras förvaltare bör registreras och bör åläggas att regelbundet redovisa rele vant information för tillsynsmyndigheter eller reglerings myndigheter. De bör bli föremål för tillsyn för att säker ställa att de har en lämplig riskhantering. I juni 2010 bekräftade G20-ledarna i Toronto sitt åtagande och lo vade också att snabba på genomförandet av kraftfulla åtgärder för att förbättra transparens och regeltillsyn av hedgefonder på ett internationellt konsekvent och icke- diskriminerade sätt. För att stödja G20-målen utfärdade Internationella organisationen för värdepapperstillsyn högnivåprinciper för hedgefondstillsyn i juni 2009 för att vägleda utarbetandet av internationellt konsekventa regler inom detta område. Den 16 september 2010 kom Europeiska rådet överens om att EU måste hävda sina intressen och värderingar mera bestämt och i en anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta inom ramen för unionens yttre förbindelser och vidta åtgärder för att, bland annat, säkra vidare marknadstillträde för europe iska företag och fördjupat regleringssamarbete med vik tigare handelspartner. Kommissionen ska arbeta för att se till att dessa åtaganden genomförs på ett liknande sätt av unionens internationella partner.

(90)Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt enligt vilken marknadsföringspasset blivit tillämpligt för alla AIF-förvaltare bör Esma avge ett yttrande om hur det då gällande marknadsföringspasset och de nationella ord ningarna för privata placeringar (private placement) fun gerar. Esma bör också ge råd om avslutandet av sådana nationella ordningar. Kommissionen bör anta en delege rad akt inom tre månader efter att ha mottagit Esmas yttrande och råd med beaktande av kriterierna i och målen med detta direktiv, bland annat beträffande den inre marknaden, investerarskydd och effektiv övervakning av systemrisk, med en specificering av den dag då de nationella ordningar som avses i detta direktiv bör av slutas i alla medlemsstater.

(91)Fyra år efter utgången av tidsfristen för införlivande av detta direktiv bör kommissionen på grundval av offent liga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behö riga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen av och tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen bör innehålla en analys av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av direktivet, effekterna för investerare, AIF-fonder och AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän der, och i vilken mån direktivets mål har uppnåtts, och vid behov förslag till lämpliga ändringar. Översynen bör innehålla en allmän genomgång av hur detta direktivs regler fungerar och vilka erfarenheter som gjorts vid till lämpningen av dem. I sin översyn bör kommissionen undersöka Esmas och de behöriga unionsmyndigheternas funktioner när det gäller att säkerställa en effektiv över vakning av samtliga AIF-förvaltare som verkar på unions marknaderna inom ramen för detta direktiv, inklusive,

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/14		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

bland annat – i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 - genom att ge Esma ytterligare tillsyns ansvar på området auktorisering av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare. I detta sammanhang bör kommissionen bedöma kostnaderna och fördelarna med att ge Esma sådana arbetsuppgifter.

(92)Detta direktiv syftar till att skapa en ram som kan han tera de potentiella risker som kan uppstå som ett resultat av AIF-förvaltares verksamhet och säkerställa att de be höriga myndigheterna i unionen övervakar dessa risker på ett effektivt sätt. Det är nödvändigt att skapa ett strikt ramverk för reglering och tillsyn utan luckor i finans regleringen. I detta sammanhang hänvisas till befintliga krav på professionella investerare att visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg enligt den relevanta reglering som gäller för sådana investerare. Kommissio nen uppmanas att se över den relevanta lagstiftningen vad avser professionella investerare i syfte att bedöma behovet av strängare krav vad avser det förfarande för vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg som måste tillämpas av professionella investerare i unionen, som på eget initiativ investerar i icke EU-baserade finan siella produkter, bland annat icke EU-baserade AIF-fon der.

(93)Kommissionen bör när denna översyn är avslutad lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet som vid behov innehåller ändringsförslag med beaktande av direk tivets mål och de potentiella effekterna för investerare, AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän der.

(94)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög nivå på skyddet av investerare genom att fastställa ett gemensamt ramverk för auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna, vilket framgår av bristerna i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna samt i tillsynen över dessa aktörer, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördra get. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå detta mål.

(95)Direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG, Europaparla mentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1) och förordning (EU) nr 1095/2010 bör följaktligen änd ras i enlighet därmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för auktorisation, löpande verksamhet och transparens när det gäller förvaltare av

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar och/ eller marknadsför alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) i unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Med förbehåll för punkt 3 i denna artikel och artikel 3 ska detta direktiv tillämpas på

a)EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF- fonder, oberoende av om dessa AIF-fonder är EU-baserade AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-fonder,

b)icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera EU-baserade AIF-fonder, och

c)icke EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför en eller flera AIF-fonder i unionen, oberoende av om dessa AIF-fon der är EU-baserade AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF- fonder,

2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 saknar det betydelse

a)om AIF-fonden är öppen eller sluten,

b)om AIF-fonden har bildats på kontraktsrättslig grund eller enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund eller har någon annan rättslig form,

c)vilken rättslig struktur AIF-fonden har.

3. Direktivet ska inte tillämpas på följande enheter:

a)Holdingbolag.

b)Tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och agerar för deras räkning som avses i artikel 2.1 i det direk tivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder.

c)Överstatliga institutioner som Europeiska centralbanken, Eu ropeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafon den, och andra överstatliga institutioner och liknande inter nationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse.

d)Nationella centralbanker.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/15

e)Nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till system för social trygghet och pensionssystem.

f)Program för anställdas andelsägande och program för an ställdas sparande.

g)Specialföretag för värdepapperisering.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de AIF-förvaltare som avses i punkt 1 fortlöpande följer detta direktiv.

Artikel 3

Undantag

1.Detta direktiv ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare är AIF-förvaltaren eller AIF-förvaltarens moderföretag eller dot terföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, un der förutsättning att ingen av dessa investerare själv är en AIF- fond.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 46 ska endast punkterna 3 och 4 i den här artikeln tillämpas på föl jande AIF-förvaltare:

a)AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon der vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som för värvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner EUR, eller

b)AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon der vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger trös kelvärdet 500 miljoner EUR om AIF-fondportföljerna består av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till in lösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i respektive AIF-fond.

3.Medlemsstaterna ska se till att de AIF-förvaltare som avses

ipunkt 2 minst

a)är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,

b)vid registreringstillfället identifierar sig själva och de AIF-fon der som de förvaltar inför de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,

c)vid registreringstillfället lämnar information om investerings strategierna för de AIF-fonder som de förvaltar till de behö riga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,

d)regelbundet ger de behöriga myndigheterna i hemmedlems staten information om de huvudsakliga instrument som de bedriver handel med och om viktiga exponeringar och de största koncentrationerna i fråga om de AIF-fonder som de förvaltar, så att de behöriga myndigheterna effektivt kan övervaka systemrisker, och

e)underrättar de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om de inte längre uppfyller de villkor som anges i punkt 2.

Denna punkt och punkt 2 ska gälla utan att det påverkar till lämpningen av striktare bestämmelser som medlemsstaterna har antagit för AIF-förvaltare som avses i punkt 2.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att den berörda AIF-förvaltaren, om villkoren i punkt 2 inte längre är uppfyllda, ansöker om auktorisation inom 30 kalen derdagar i enlighet med tillämpliga förfaranden i detta direktiv.

4.De AIF-förvaltare som avses i punkt 2 ska inte åtnjuta några av de rättigheter som ges genom detta direktiv, såvida de inte väljer att låta sig omfattas av detta direktiv. Om AIF- förvaltare låter sig omfattas ska direktivet vara tillämpligt i sin helhet.

5.Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi cerar förfarandena för de AIF-förvaltare som väljer att låta sig omfattas av detta direktiv i enlighet med punkt 4. Dessa genom förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 59.2.

6.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)hur de tröskelvärden som avses i punkt 2 ska beräknas och hur de AIF-förvaltare ska behandlas som förvaltar AIF-fonder vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med användning av finansiell hävstång, under ett och samma kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det rele vanta tröskelvärdet,

b)registreringsskyldigheten och skyldigheten att tillhandahålla information för att ge möjlighet till effektiv övervakning av systemrisken i enlighet med punkt 3, och

c)skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter som anges i punkt 3.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/16		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

Artikel 4

Definitioner

1.I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)AIF-fond: företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som

i)tar emot kapital från ett antal investerare för att inve stera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

ii)inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i direktiv 2009/65/EG.

b)AIF-förvaltare: juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder.

c)filial: ett driftställe som i AIF-förvaltares fall är en del av AIF-förvaltaren, som saknar rättskapacitet och som tillhan dahåller de tjänster som AIF-förvaltaren har auktorisation att tillhandahålla; alla driftställen som har etablerats i samma medlemsstat av en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland ska anses utgöra en enda filial.

d)carried interest: en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen av AIF- fonden, exklusive eventuell andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering som AIF-förvaltaren har gjort i AIF-fonden.

e)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

i)ägarintresse, dvs. ett innehav, direkt eller genom kon troll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag,

ii)kontroll, dvs. en förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag som avses i artikel 1 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (1), eller en likartad förbin delse mellan en fysisk eller juridisk person och ett fö retag; i denna punkt ska ett dotterföretag till ett dotter företag också anses vara ett dotterföretag till dessa dot terföretags moderföretag.

(1) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Som nära förbindelse ska även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en varaktig förbindelse till en och samma person genom ett kontrollförhållande.

f)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i medlems staterna som enligt lag eller annan författning har behö righet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare.

g)behöriga myndigheter i förhållande till ett förvaringsinstitut:

i)om förvaringsinstitutet är ett kreditinstitut som är auk toriserat enligt direktiv 2006/48/EG, de behöriga myn digheter som avses i artikel 4.4 i det direktivet,

ii)om förvaringsinstitutet är ett värdepappersföretag som är auktoriserat enligt direktiv 2004/39/EG, de behöriga myndigheter som avses i artikel 4.1.22 i det direktivet,

iii)om förvaringsinstitutet ingår i en kategori av institut som avses i artikel 21.3 c första stycket i detta direktiv, de nationella myndigheter i dess hemmedlemsstat som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

iv)om förvaringsinstitutet är en sådan enhet som avses i artikel 21.3 tredje stycket i detta direktiv, de nationella myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet har sitt stadgeenliga säte och vilka enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över en sådan enhet, eller det officiella organ som har behörig het att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet i enlighet med tillämplig uppförandekod,

v)om förvaringsinstitutet är utsett till förvaringsinstitut

för en icke EU-baserad AIF-fond enligt artikel 21.5 b i detta direktiv och inte omfattas av tillämpningsområ det för leden i-iv i denna punkt, de berörda nationella myndigheterna i det tredjeland där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

h)en EU-baserad AIF-fonds behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i en medlemsstat som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon der.

i)kontroll: ägarkontroll enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/17

j)etablerad:

i)för AIF-förvaltare, ha sitt stadgeenliga säte i,

ii)för AIF-fonder, vara auktoriserad eller registrerad i eller, när fonden varken är auktoriserad eller registrerad, ha sitt stadgeenliga säte i,

iii)för förvaringsinstitut, ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i,

iv)för rättsliga representanter som är juridiska personer, ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i,

v)för rättsliga representanter som är fysiska personer ha sin hemvist i.

k)EU-baserad AIF-fond:

i)en AIF-fond som är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller

ii)en AIF-fond som inte är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat men har sitt stadgeenliga säte och/eller huvudkontor i en medlemsstat.

l)EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat.

m)feeder-AIF-fond: en AIF-fond som

i)investerar minst 85 % av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan AIF-fond (master-AIF-fonden), eller

ii)investerar minst 85 % av sina tillgångar i mer än en master-AIF-fond och dessa master-AIF-fonder har iden tiska investeringsstrategier, eller

iii)på något annat sätt har en exponering på minst 85 % av sina tillgångar mot en sådan master-AIF-fond.

n)finansiellt instrument: instrument enligt definitionen i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

o)holdingbolag: företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en affärsstrategi eller affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående före tag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som antingen är ett företag som

i)handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i unionen, eller

ii)inte huvudsakligen har etablerats för att generera av kastning åt sina investerare genom avyttring av sina

dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av företagets årsredovisning eller andra offentliga hand lingar.

p)en AIF-fonds hemmedlemsstat:

i)den medlemsstat i vilken AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i enlighet med nationell lagstiftning eller, när det gäller flera auktorisationer eller registre ringar, den medlemsstat i vilken AIF-fonden först auk toriserades eller registrerades, eller

ii)om AIF-fonden varken är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat, den medlemsstat där AIF-fonden har sitt stadgeenliga säte och/eller huvudkontor.

q)en AIF-förvaltares hemmedlemsstat: den medlemsstat där AIF- förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. För icke EU-baserade AIF-förvaltare ska alla hänvisningar till AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i detta direktiv läsas som referensmedlems staten, såsom föreskrivs i kapitel VII.

r)en AIF-förvaltares värdmedlemsstat:

i)en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade AIF- fonder,

ii)en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak tier i en EU-baserad AIF-fond,

iii)en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak tier i en icke EU-baserad AIF-fond,

iv)en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där en icke EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade AIF-fonder, eller

v)en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier eller andelar i en EU-baserad AIF-fond, eller

vi)en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier eller andelar i en icke EU-baserad AIF-fond.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/18		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

s)startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i direktiv 2006/48/EG,

t)emittent: en emittent i den mening som avses i artikel 2.1 d i direktiv 2004/109/EG när denna emittent har sitt stad geenliga säte i unionen och när dess aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.

u)rättslig representant: fysisk person som har sin hemvist i unionen eller juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i unionen, och som uttryckligen utsedd av en icke EU-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan icke EU- baserad AIF-förvaltares räkning gentemot myndigheter, kunder, organ och motparter till den icke EU-baserade AIF-förvaltaren i unionen när det gäller den icke EU-base rade AIF-förvaltarens skyldigheter enligt detta direktiv.

v)finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förval tare ökar exponeringen för en AIF-fond som den förvaltar genom lån av kontanter eller värdepapper, eller genom finansiell hävstång som härrör från derivatinstrument eller på något annat sätt.

w)förvaltning av AIF-fonder: att utföra åtminstone investerings förvaltningsfunktioner enligt punkt 1 a eller b i bilaga I till en eller flera AIF-fonder.

x)marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller place ring, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen.

y)master-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med led m.

z)referensmedlemsstat: den medlemsstat som fastställs i enlig het med artikel 37.4.

aa)icke EU-baserad AIF-fond: en AIF-fond som inte är en EU- baserad AIF-fond.

ab) icke EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som inte är en EU-baserad AIF-förvaltare.

ad) kapitalbas: de medel som avses i artiklarna 56–67 i direktiv 2006/48/EG.

ae) moderföretag: ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

af) prime broker: kreditinstitut, reglerat värdepappersföretag el ler annan enhet som är föremål för reglering och fortlö pande tillsyn, som erbjuder professionella investerare tjäns ter för att primärt finansiera eller utföra transaktioner med finansiella instrument som motpart, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, t.ex. clearing och avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lös ningar och stödtjänster.

ag) professionell investerare: investerare som anses vara en pro fessionell kund eller som, på begäran, kan behandlas som en professionell kund i den mening som avses i bilaga II till direktiv 2004/39/EG.

ah) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägarandel i en AIF- fond som motsvarar 10 % eller mer av kapitalet eller av rösträtten i enlighet med artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG, med beaktande av villkoren för samman slagning av innehavet enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet, eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltningen av den AIF-fond där inneha vet finns.

ai) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarrepresentanter enligt de finitionen i artikel 2 e i direktiv 2002/14/EG

aj) icke-professionell investerare: en investerare som inte är en professionell investerare.

ak) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

al) en icke EU-baserad AIF-fonds tillsynsmyndigheter: de nationella myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon der.

ac) onoterat företag: företag som har sitt stadgeenliga säte i unionen och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.

am) en icke EU-baserad AIF-förvaltares tillsynsmyndigheter: de na tionella myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF- förvaltare.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/19

an) specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Eu ropeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperi seringstransaktioner (1) och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål.

ao) fondföretag: ett företag för kollektiva investeringar i över låtbara värdepapper som är auktoriserat enligt artikel 5 i direktiv 2009/65/EG.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ad i den här artikeln ska artiklarna 13–16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepap persföretag och kreditinstitut (2) gälla i tillämpliga delar.

3.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förebehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)metoderna för att använda finansiell hävstång, enligt defini tionen av finansiell hävstång i punkt 1 v, inklusive sådana finansiella eller rättsliga strukturer som rör tredje part som kontrolleras av den berörda AIF-fonden, och

b)hur den finansiella hävstången ska beräknas.

4. När så krävs vid tillämpningen av detta direktiv och för att säkerställa lika villkor för tillämpningen av direktivet ska den Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa typerna av AIF-förvaltare.

b)om AIF-fondens rättsliga form tillåter intern förvaltning och dess ledningsorgan väljer att inte utse en extern AIF-förval tare, AIF-fonden själv, som då ska auktoriseras som AIF-för valtare.

2.När en extern AIF-förvaltare inte kan säkerställa efterlev naden av detta direktiv för vilka en AIF-fond eller annan enhet för dess räkning är ansvarig, ska denne omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat och, i till lämpliga fall, de behöriga myndigheterna för den berörda EU- baserade AIF-fonden. De behöriga myndigheterna i AIF-förval tarens hemmedlemsstat ska kräva att denna vidtar de åtgärder som krävs för att råda bot på situationen.

3.Om den bristande efterlevnaden fortsätter trots de åtgärder som avses i punkt 2, och om det rör sig om en EU-baserad AIF- förvaltare eller en EU-baserad AIF-fond, ska de behöriga myn digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat kräva att denna frånträder uppdraget som AIF-förvaltare av denna AIF-fond. AIF-fonden får i sådana fall inte längre marknadsföras i unio nen. Om det gäller en icke EU-baserad AIF-förvaltare som för valtar en icke EU-baserad AIF-fond får AIF-fonden inte längre marknadsföras i unionen. De behöriga myndigheterna i AIF- förvaltarens hemmedlemsstat ska omedelbart underrätta de be höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

KAPITEL II

AUKTORISATION AV AIF-FÖRVALTARE

Artikel 6

Villkor för att verka som AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder utan att ha auktoriserats i enlighet med detta direktiv.

En AIF-förvaltare som auktoriserats i enlighet med detta direktiv ska vid varje tidpunkt uppfylla villkoren för auktorisation i detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 5

Fastställande av AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att varje AIF-fond som förval tas inom ramen för tillämpningsområdet för detta direktiv har en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att detta direktiv efter levs. AIF-förvaltaren ska antingen vara

a)en extern förvaltare, som är den juridiska person som utsetts till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fondens räkning och som därigenom är ansvarig för AIF-fondens förvaltning (externa AIF-förvaltare), eller

(1) EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.

(2) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

2.Medlemsstaterna ska kräva att ingen extern AIF-förvaltare ägnar sig åt annan verksamhet än den som avses i bilaga I till detta direktiv samt förvaltning av fondföretag, under förutsätt ning att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv 2009/65/EG.

3.Medlemsstaterna ska kräva att internt förvaltade AIF-fon der inte ägnar sig åt annan verksamhet än intern förvaltning av denna AIF-fond i enlighet med bilaga I.

4.Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna auk torisera en extern AIF-förvaltare att tillhandahålla följande tjäns ter:

a)Förvaltning av investeringsportföljer, inklusive portföljer som ägs av pensionsfonder och tjänstepensionsinstitut i enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2003/41/EG enligt uppdrag som investerare ger på diskretionär, kundspecifik basis.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/20		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

b)Sidotjänster som innefattar:

i)investeringsrådgivning,

ii)förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar,

iii)mottagande och vidarebefordran av order beträffande fi nansiella instrument.

5. AIF-förvaltare ska inte auktoriseras enligt detta direktiv för att

a)endast tillhandahålla de tjänster som anges i punkt 4,

b)tillhandahålla de sidotjänster som avses i punkt 4 b utan att även ha auktorisation för att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 4 a,

c)endast ägna sig åt sådan verksamhet som avses i punkt 2 i bilaga I, eller

d)tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 a i bilaga I utan att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 b i bilaga I och eller tvärtom.

6.Artiklarna 2.2, 12, 13, och 19 i direktiv 2004/39/EG ska tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av de tjänster som avses i punkt 4 i den här artikeln.

7.Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare förser de be höriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater med de uppgif ter som krävs för att myndigheterna fortlöpande ska kunna övervaka att villkoren i detta direktiv är uppfyllda.

8.Värdepappersföretag som auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv 2006/48/EG ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljför valtning avseende AIF-fonder. Värdepappersföretag får emeller tid endast erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller aktier i AIF-fonder till eller hos investerare i unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta direktiv.

Artikel 7

Ansökan om auktorisation

a)Information om de personer som faktiskt leder AIF-förvalta rens verksamhet.

b)Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i AIF-för valtaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för dessa innehav.

c)En verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk tur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser att uppfylla sina skyldigheter enligt kapitlen II, III och IV samt i tillämpliga fall kapitlen V, VI, VII och VIII.

d)Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis en ligt artikel 13.

e)Information om arrangemangen för att till tredje part dele gera och vidaredelegera funktioner som avses i artikel 20.

3. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an söker om auktorisation även överlämnar följande uppgifter om de AIF-fonder som denne avser att förvalta till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat:

a)Information om investeringsstrategier, bland annat om typen av underliggande fonder om AIF-fonden är en fond-i-fond, AIF-förvaltarens policy vad avser användning av finansiell hävstång, och riskprofiler och andra uppgifter om de AIF- fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana AIF-fonder är etablerade eller förväntas bli etablerade.

b)Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF- fonden är en feeder-AIF-fond.

c)Fondbestämmelser eller bolagsordningar för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren avser att förvalta.

d)Information om arrangemangen för att utse förvaringsinsti tut enligt artikel 21, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren avser att förvalta.

e)Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att förvalta.

1.Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare ansöker om auktorisation hos de behöriga myndigheterna i sin hemmed lemsstat.

2.Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an söker om auktorisation tillhandahåller följande uppgifter om AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hemmed lemsstat:

4. När ett förvaltningsbolag är auktoriserat i enlighet med direktiv 2009/65/EG (förvaltningsbolag för fondföretag) och an söker om auktorisation som AIF-förvaltare enligt detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna inte kräva att förvaltningsbola get för fondföretag lämnar information eller handlingar som förvaltningsbolaget för fondföretag redan har lämnat in när det ansökte om auktorisation enligt direktiv 2009/65/EG, för utsatt att denna information eller dessa handlingar fortfarande är aktuella.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/21

5. De behöriga myndigheterna ska en gång per kvartal infor mera Esma om beviljade eller återkallade auktorisationer i en lighet med detta kapitel.

Esma ska föra ett centralt offentligt register med uppgift om varje AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt detta direktiv, en förteckning över alla AIF-fonder som förvaltas och/eller mark nadsförs i unionen av sådana AIF-förvaltare samt den behöriga myndigheten för varje sådan AIF-förvaltare. Registret ska vara tillgängligt i elektronisk form.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att specificera den information som ska lämnas till de behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktori sation av en AIF-förvaltare, inklusive verksamhetsplan.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för att överlämna uppgifter i enlighet med punkt 6 första stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Villkor för beviljande av auktorisation

1. De behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares hemmed lemsstat får bevilja auktorisation endast om

a)de har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att kunna uppfylla villkoren i detta direktiv,

b)AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig ka pitalbas, i enlighet med artikel 9,

c)de personer som i praktiken leder en AIF-förvaltares verk samhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfaren het, även i fråga om de investeringsstrategier som tillämpas av de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren; namnen på dessa personer samt namnen på var och en som efter träder dem ska utan dröjsmål meddelas de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, och ledningen av AIF-förvaltarens verksamhet ska beslutas av minst två perso ner som uppfyller dessa villkor,

d)de aktieägare eller medlemmar i AIF-förvaltaren som har kvalificerade innehav är lämpliga med tanke på behovet av att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av AIF-för valtaren, och

e)AIF-förvaltaren har både sitt huvudkontor och sitt stadgeen liga säte i samma medlemsstat.

Auktorisationen ska gälla i alla medlemsstater.

2. De behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna som berörs ska tillfrågas innan auktorisation beviljas följande AIF-förvaltare:

a)Ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisa tion i en annan medlemsstat,

b)ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett vär depappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäk ringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och

c)ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som de som har kontroll över en annan AIF-för valtare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepap persföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat.

3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed lemsstat ska vägra auktorisation om de är förhindrade att på ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av något av följande:

a)Nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska eller juridiska personer,

b)lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har nära förbindelser,

c)svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra för fattningar.

4.De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed lemsstat får begränsa räckvidden för auktorisationen, särskilt i fråga om investeringsstrategierna i de AIF-fonder som AIF-för valtaren har rätt att förvalta.

5.De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed lemsstat ska skriftligen underrätta de sökande inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in om huruvida auktorisation har beviljats eller inte. De behöriga myndigheterna får förlänga denna period med upp till tre månader när de anser det lämpligt med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet och efter att ha underrättat AIF-förvaltaren om detta.

Vid tillämpningen av denna punkt ska en ansökan anses vara fullständig om AIF-förvaltaren har överlämnat minst de uppgif ter som avses i artikel 7.2 a–d och 7.3 a och b.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/22		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

AIF-förvaltare får börja förvalta AIF-fonder med de investerings strategier som beskrivs i ansökan i enlighet med artikel 7.3 a i sin hemmedlemsstat så snart som auktorisationen har beviljats, dock tidigast en månad efter det att de överlämnat de eventuella uppgifter som saknas och som avses i artikel 7.2 e och 7.3 c, d och e.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn i syfte att specificera de

a)krav som ska gälla AIF-förvaltare enligt punkt 3,

b)krav som ska gälla aktieägare och medlemmar med kvalifi cerade innehav som avses i punkt 1 d

c)faktorer som kan hindra de behöriga myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 9

Startkapital och kapitalbas

1.Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som är en internt förvaltad AIF-fond har ett startkapital på minst 300 000 EUR.

2.När en AIF-förvaltare är utsedd till extern förvaltare för

AIF-fonder ska den ha ett startkapital på minst 125 000 EUR.

3.Om värdet på portföljerna av AIF-fonder under AIF-för valtarens förvaltning överstiger 250 miljoner EUR ska AIF-för valtaren kunna skjuta till ett kompletterande belopp i kapital basen. Detta kompletterande belopp i kapitalbasen ska motsvara 0,02 % av det belopp med vilket värdet av AIF-förvaltarens portföljer överstiger 250 miljoner EUR, men summan av det startkapital och de extra medel som krävs ska dock inte över stiga 10 miljoner EUR.

4.Vid tillämpningen av punkt 3 ska AIF-fonder som förval tas av AIF-förvaltaren, inbegripet AIF-fonder för vilka AIF-för valtaren har delegerat funktioner i enlighet med artikel 20, men med undantag för AIF-portföljer vars förvaltning delegerats till AIF-förvaltaren, betraktas som AIF-förvaltarens portföljer.

5.Oberoende av punkt 3 får en AIF-förvaltares kapitalbas aldrig vara lägre än det belopp som krävs enligt artikel 21 i direktiv 2006/49/EG.

6.Medlemsstaterna får tillåta AIF-förvaltare att inte tillhan dahålla upp till 50 % av det kompletterande belopp i kapitalba sen som avses i punkt 3, om de beviljats en garanti på samma belopp av ett kreditinstitut eller försäkringsföretag som har sitt

stadgeenliga säte i en medlemsstat eller i ett tredjeland där det omfattas av tillsynsregler som av de behöriga myndigheterna anses likvärdiga med dem som fastställs i unionsrätten.

7. För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar som uppstår på grund av sådan verksamhet som AIF-förvaltare får bedriva enligt detta direktiv ska både internt förvaltade AIF- fonder och externa AIF-förvaltare antingen

a)ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka eventuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i fel eller försumlighet i verksamheten, eller

b)ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

8.Kapitalbasen, inklusive alla extra kapitalbasmedel enligt

punkt 7 a, ska investeras i likvida tillgångar eller tillgångar som enkelt kan omvandlas till likvida medel på kort sikt, och får inte innehålla spekulativa positioner.

9. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder med avseende på punkt 7 i den här artikeln för att närmare ange

a)de risker som de extra kapitalbasmedlen eller ansvarsförsäk ringen måste täcka,

b)villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens lämp lighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, och

c)tillvägagångssättet för att bestämma den fortlöpande anpass ningen av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av ansvarsförsäkringen.

10. Med undantag för punkterna 7 och 8 och de delegerade akter som antagits enligt punkt 9, ska denna artikel inte gälla AIF-förvaltare som också är förvaltningsbolag för fondföretag.

Artikel 10

Ändringar av auktorisationens räckvidd

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare, innan de genomför någon ändring, underrättar de behöriga myndighe terna i sina hemmedlemsstater om alla väsentliga förändringar av villkoren för beviljandet av den ursprungliga auktorisationen, särskilt väsentliga ändringar av den information som de lämnat i enlighet med artikel 7.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/23

2. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten be slutar att införa begränsningar eller att inte godta dessa änd ringar ska de inom en månad från mottagandet av anmälan informera AIF-förvaltaren. De behöriga myndigheterna får för länga denna period med upp till en månad när de anser att detta är nödvändigt med hänsyn till de särskilda omständighe terna i ärendet och efter att ha informerat AIF-förvaltaren om detta. Ändringarna ska genomföras om de behöriga myndighe terna inom den relevanta bedömningsperioden inte motsätter sig ändringarna.

Artikel 11

Återkallande av auktorisation

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får återkalla en auktorisation som beviljats en AIF-förvaltare, som

a)inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli gen avstår från auktorisationen eller under de närmast före gående sex månaderna har upphört med den verksamhet som omfattas av detta direktiv, om inte den berörda med lemsstaten har bestämmelser om att auktorisationen förfaller i sådana fall,

b)har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

c)inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av auktorisa tionen, eller

d)inte längre följer direktiv 2006/49/EG, om dess auktorisation också omfattar sådan diskretionär portföljförvaltning som avses i artikel 6.4 a i detta direktiv,

e)allvarligt eller systematiskt har överträtt de bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv, eller

f)omfattas av något i nationell lagstiftning angivet fall utanför detta direktivs tillämpningsområde som leder till återkallelse.

KAPITEL III

VERKSAMHETSVILLKOR FÖR AIF-FÖRVALTARE

AVSNITT 1

Allmänna krav

Artikel 12

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare alltid:

a)handlar hederligt, med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg samt rättvist under utförandet av sin verksamhet,

b)handlar så att det bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar eller dem som investerar i dessa samt marknadens integritet,

c)har och effektivt utnyttjar de resurser och förfaranden som är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera väl,

d)vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan undvikas, för att identifiera, hantera och, vid behov, redovisa dessa intressekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka AIF-fondens och dess investe rares intressen negativt och se till att de AIF-fonder som de förvaltar behandlas rättvist,

e)iakttar alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar eller dem som investerar i dessa och marknadens integritet,

f)behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist.

Ingen investerare i en AIF-fond får ges förmånsbehandling, om inte uppgift om sådan förmånsbehandling lämnas i relevanta fondbestämmelser eller bolagsordningen för AIF-fonden.

2. De AIF-förvaltare vars auktorisation även omfattar sådan diskretionär portföljförvaltning som avses i artikel 6.4 a ska

a)inte tillåtas investera hela eller delar av kundens portfölj i aktier eller andelar i de AIF-fonder de förvaltar, om inte kunden godkänt detta på förhand,

b)med avseende på de tjänster som avses i artikel 6.4 omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (1).

3.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange de kriterier som de berörda behöriga myndigheterna ska tillämpa vid bedömningen

av huruvida AIF-förvaltare fullgör sina skyldigheter enligt punkt 1.

(1) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

Artikel 13

Ersättning

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare har en ersätt ningspolicy och -praxis som är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering och som inte uppmuntrar till risktagande som strider mot riskprofilen, fondbestämmelser eller bolagsordningar för de AIF-fonder som de förvaltar när det gäller sådana personalkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning gör att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare, som i tjänsten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilerna för de AIF-för valtare eller de AIF-fonder som de förvaltar.

AIF-förvaltare ska fastställa ersättningspolicy och -praxis i enlig het med bilaga II.

2. Esma ska se till att det finns riktlinjer om en sund ersätt ningspolicy som är förenliga med bilaga II. Riktlinjerna ska beakta de principer om en sund ersättningspolicy som beskrivs i rekommendation 2009/384/EG, storleken på AIF-förvaltarna och på de AIF-fonder som de förvaltar, deras interna organisa tion samt deras verksamhets art, omfattning och komplexitet. Esma ska samarbeta nära med den Europeiska tillsynsmyndig heten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA).

Artikel 14

Intressekonflikter

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare vidtar alla rimliga åtgärder för att identifiera intressekonflikter som uppstår under förvaltningen av AIF-fonder mellan

a)AIF-förvaltaren, inbegripet dess ledning, anställda eller varje annan person med direkt eller indirekt anknytning till denna AIF-förvaltare genom kontroll, och den AIF-fond som för valtas av AIF-förvaltaren eller investerare i denna AIF-fond,

b)AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan AIF-fond eller investerare i denna andra AIF-fond,

c)AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan av AIF-förvaltarens kunder,

d)AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och ett fond företag som förvaltas av AIF-förvaltaren eller investerare i det fondföretaget, eller

e)två av AIF-förvaltarens kunder.

AIF-förvaltare ska upprätthålla och tillämpa effektiva organisato riska och administrativa system så att alla rimliga mått och steg vidtas för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intres sekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka AIF-fonder nas och dess investerares intressen negativt.

AIF-förvaltare ska i sin egen driftsmiljö upprätta skiljelinjer mel lan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som in bördes oförenliga eller som eventuellt kan ge upphov till syste matiska intressekonflikter. AIF-förvaltare ska bedöma om deras verksamhetsvillkor kan ge näring åt några andra väsentliga in tressekonflikter och informera AIF-fondens investerare om dessa.

2.Om de organisatoriska system som AIF-förvaltare infört för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekon flikter inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet se till att förhindra att investerarnas intressen skadas, ska AIF-förvaltaren klart och tydligt informera investerarna om den allmänna arten av eller källorna till intressekonflikterna innan den åtar sig nå gon verksamhet för deras räkning och utarbeta lämpliga pro gram och rutiner för att förebygga sådana problem.

3.När en AIF-förvaltare för AIF-fondens räkning använder sig av en prime brokers tjänster ska villkoren anges i ett skriftligt avtal. Eventuella möjligheter till överföring av och förfogande rätt över AIF-fondens tillgångar ska särskilt specificeras i detta avtal och överensstämma med AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att förvaringsinstitutet ska informeras om avtalet.

AIF-förvaltaren ska visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg när den väljer och utser en prime broker med vilken avtal ska ingås.

4. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)olika kategorier av sådana intressekonflikter som avses i punkt 1,

b)rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas vidta i fråga om strukturer och organisatoriska och administrativa rutiner i syfte att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och infor mera om intressekonflikter.

Artikel 15

Riskhantering

1. AIF-förvaltare ska hålla riskhanteringsfunktionen funktio nellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbe gripet från portföljförvaltningsfunktionerna.

Den funktionella och hierarkiska separationen av riskhanterings funktionerna i enlighet med första stycket ska ses över av de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i enlighet med proportionalitetsprincipen och under förutsättning att AIF-förvaltaren under alla omständigheter ska kunna visa att särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter möjliggör en oberoende riskhanteringsverksamhet, och att riskhanteringsruti nerna uppfyller kraven i denna artikel och är genomgående effektiva.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/25

2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds inve steringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan komma att exponeras.

AIF-förvaltare ska se över riskhanteringssystemen med lämpliga intervaller, minst en gång per år, och vid behov anpassa dem.

3.AIF-förvaltare ska minst

a) tillämpa ett lämpligt, dokumenterat och regelbundet upp daterat förfarande för vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg vid investeringar för AIF-fondens räkning i linje med dennas investeringsstrategi, mål och riskprofil,

b)säkerställa att riskerna i samband med varje enskild placering som ingår i AIF-fonden och deras samlade effekt på AIF- fondsportföljen fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, inbegripet genom användning av lämpliga stresstester, och

c)säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar den storlek och portföljstruktur samt de strategier och mål för investe ringarna som fastställts för AIF-fonden i fondbestämmelser eller bolagsordning, prospekt och emissionsdokument.

4. AIF-förvaltare ska fastställa den högsta nivå av finansiell hävstång som de får använda för var och en av de AIF-fonder som de förvaltar samt i vilken utsträckning det finns förfogan derätt över säkerheter eller garantier kan lämnas enligt arrange manget för finansiell hävstång, med hänsyn till bl.a.

a)kategori av AIF-fond,

b)AIF-fondens investeringsstrategi,

c)AIF-fondens källor för den finansiella hävstången,

d)varje annan koppling eller relevant förhållande till andra institut inom finanstjänstesektorn som skulle kunna utgöra en systemrisk,

e)behovet av att begränsa exponeringen mot en enskild mot part,

f)den säkerhet som finns för den finansiella hävstången,

g)förhållandet mellan tillgångar och skulder,

h)storlek, art och omfattning av AIF-förvaltarens verksamhet på de berörda marknaderna.

5. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)krav på AIF-förvaltarnas riskhanteringssystem i förhållande till de risker som de löper vid förvaltningen av varje enskild AIF-fond,

b)hur ofta riskhanteringssystemet ska ses över,

c)hur riskhanteringsfunktionen ska hållas funktionellt och hie rarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbegripet port följförvaltningsfunktionen,

d)särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter enligt punkt 1 andra stycket,

e)de krav som avses i punkt 3.

Artikel 16

Likviditetshantering

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar och som inte är en sluten AIF-fond utan finansiell hävstång använda sig av ett lämpligt system för likviditetshantering och inrätta för faranden som gör det möjligt för dem att övervaka AIF-fondens likviditetsrisker och säkerställa att likviditetsprofilen hos AIF- fondens investeringar överensstämmer med dess underliggande skyldigheter.

AIF-förvaltare ska regelbundet genomföra stresstester, under normala och exceptionella likviditetsförhållanden, som gör det möjligt för dem att bedöma AIF-fondens likviditetsrisker och övervaka AIF-fondens likviditetsrisker i enlighet med resultaten av dessa.

2.AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att investeringsstrategin, likviditetsprofilen och inlösenpolicyn är konsekventa.

3.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)system och förfaranden för likviditetshantering,

b)samstämmigheten mellan investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösenspolicy enligt punkt 2.

			Prop. 2014/15:115
			Bilaga 1
L 174/26		Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011
L 174/26	SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

		Artikel 17	Artikel 19
Investeringar i värdepapperiseringspositioner			Värdering

För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag som omformar lån till överlåtbara värdepapper och originatorer i den mening som avses i artikel 4.41 i direktiv 2006/48/EG, och hos AIF-förvaltare som investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella instrument för AIF-fonders räkning, ska kom missionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)de krav som originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla för att AIF- förvaltare ska få investera i värdepapper eller andra finansi

ella instrument av detta slag som de emitterar efter den 1 januari 2011 för AIF-fonders räkning, däribland kravet att originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den ursprungliga långivaren ska behålla ett ekonomiskt netto intresse på minst 5 %,

b)kvalitativa krav, som måste uppfyllas av AIF-förvaltare som investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella instru ment för en eller flera AIF-fonders räkning.

AVSNITT 2

Organisatoriska krav

Artikel 18

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare alltid ska an vända tillfredsställande och lämpliga mänskliga och tekniska resurser som krävs för att de ska kunna förvalta AIF-fonderna på ett korrekt sätt.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, även med beaktande av arten av de AIF-fonder som AIF- förvaltaren förvaltar, särskilt kräva att AIF-förvaltaren har sunda administrativa förfaranden och redovisningsrutiner, kontroll- och säkerhetsarrangemang för elektronisk databehandling och tillfredsställande interna kontrollmekanismer, särskilt regler för de anställdas personliga transaktioner eller för innehav eller förvaltning av investeringar i syfte att investera för egen räkning, och att det åtminstone säkerställs att varje transaktion i vilken AIF-förvaltaren medverkar avseende AIF-fonderna är möjlig att rekonstruera med avseende på dess ursprung, de deltagande parterna, dess art samt tiden och platsen då den ägde rum, och att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas av AIF-för valtaren investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller bo lagsordningen samt gällande lagstiftning.

2. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange de förfaranden och arrangemang som avses i punkt 1.

1.AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att lämpliga och konsekventa förfaranden fastställs så att en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar kan genom föras i enlighet med denna artikel, tillämplig nationell lagstift ning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

2.Reglerna för värderingen av tillgångarna och beräkningen av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska fastställas

ilagstiftningen i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga säte och/eller i AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord ning.

3.AIF-förvaltaren ska även se till att AIF-fondens nettotill gångsvärde (NAV) per andel eller aktie beräknas och offentlig görs för investerarna i enlighet med denna artikel, tillämplig nationell lagstiftning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att till gångarna värderas och att nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie beräknas minst en gång om året.

Om AIF-fonden är öppen, ska sådana värderingar och beräk ningar även genomföras med intervaller som är lämpliga vad avser både de tillgångar som innehas av fonden och AIF-fon dens emissions- och inlösensintervaller.

Om AIF-fonden är sluten, ska sådana värderingar och beräk ningar även genomföras i fall av en ökning eller minskning av kapitalet i den berörda AIF-fonden.

Investerarna ska informeras om värderingarna och beräkning arna på det sätt som föreskrivs i relevanta fondbestämmelser eller bolagsordningar.

4. AIF-förvaltare ska se till att värderingsfunktionen utförs av antingen

a)en extern värderare, som är en juridisk eller fysisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära koppling till AIF-fonden eller AIF-förval taren, eller

b)AIF-förvaltaren själv, under förutsättning att värderingsfunk tionen är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen och att ersättningspolicy och andra åtgärder säkerställer att in tressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan av de anställda undviks.

Det förvaringsinstitut som utsetts för en AIF-fond ska inte utses till extern värderare för denna AIF-fond, såvida det inte håller utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilt från sina uppgifter som extern värderare och eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas korrekt för AIF-fondens investerare.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/27

5. När en extern värderare utför värderingsfunktionen ska AIF-förvaltaren visa att

a)den externa värderaren omfattas av registreringsskyldighet enligt lag, eller av lagar och andra författningar eller av yrkesetiska regler,

b)den externa värderaren kan lämna tillräckliga yrkesmässiga garantier för att effektivt kunna utföra den relevanta vär deringsfunktionen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, och

c)den externa värderaren har utsetts i överensstämmelse med kraven i artikel 20.1 och 20.2 och de delegerade akter som antagits enligt artikel 20.7.

6.Den utsedda externa värderaren ska inte delegera vär deringsfunktionen till tredje part.

7.AIF-förvaltaren ska underrätta de behöriga myndigheterna

isin hemmedlemsstat om att en extern värderaren har utsetts och dessa myndigheter får kräva att en annan extern värderare utses i stället, om villkoren i punkt 5 inte är uppfyllda.

8.Värderingen ska utföras opartiskt och med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg.

9.Om värderingsfunktionen inte utförs av en oberoende extern värderare, får den behöriga myndigheten i AIF-förvalta rens hemmedlemsstat kräva att AIF-förvaltaren låter sina vär deringsförfaranden och/eller värderingar kontrolleras av en ex tern värderare eller, när så är lämpligt, av en revisor.

10.AIF-förvaltaren är ansvarig för en korrekt värdering av AIF-fondens tillgångar, beräkningen av fondens nettotillgångs värde (NAV) och redovisningen av detta värde. AIF-förvaltarens ansvar gentemot AIF-fonden och dess investerare ska därför under inga omständigheter påverkas av att AIF-förvaltaren utsett en extern värderare.

Utan hinder av första stycket, och oberoende av eventuella över enskommelser i avtal som föreskriver annorlunda, ska den ex terna värderaren vara ansvarigt gentemot AIF-förvaltaren för förluster som denna åsamkas till följd av att den externa vär deraren genom försumlighet eller uppsåt brustit i utförandet av sina uppgifter.

11.Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56,	och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta	åtgärder för att närmare ange

a)kriterierna för förfarandena för korrekt värdering av till gångar och beräkning av nettotillgångsvärde (NAV) per andel eller aktie,

b)de yrkesmässiga garantier som den externa värderaren måste kunna lämna för att effektivt kunna utföra värderingsfunk tionen,

c)hur ofta det är lämpligt för öppna AIF-fonder att utföra värderingar, med tanke på både de tillgångar som innehas av AIF-fonden och dess emissions- och inlösenspolicy.

AVSNITT 3

Delegering av AIF-förvaltares funktioner

Artikel 20

Delegering

1. AIF-förvaltare som avser att till tredje parter delegera upp giften att för deras räkning utföra funktioner ska innan delege ringen träder i kraft underrätta de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Följande villkor ska vara uppfyllda:

a)AIF-förvaltaren måste på objektiva grunder kunna motivera hela sin delegeringsstruktur.

b)Den som delegerats uppgifter måste förfoga över tillräckliga resurser för att utföra respektive uppgifter, och de personer som i praktiken bedriver verksamheten ska ha erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet.

c)Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering, får delegeringen ske endast till företag som är auktoriserade eller registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn, eller om det villkoret inte kan uppfyllas, endast på villkor att de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i förväg har godkänt delegeringen.

d)Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering och sker till ett företag i tredje land, ska utöver kraven i led c samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens hemmedlemsstat och företagets tillsynsmyndigheter sä kerställas.

e)Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn över AIF-för valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

f)AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats upp gifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga, att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förvaltaren själv alltid effektivt kan övervaka de delegerade funktionerna i fråga, när som helst ge ytterligare instruktioner till den som delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla delegeringen, om investerarnas intressen så kräver.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/28		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

AIF-förvaltaren ska fortlöpande se över de tjänster som tillhan dahålls av varje part till vilken uppgifter delegerats.

2. Ingen delegering av portföljförvaltningen eller riskhante ringen får göras till

a)förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege rat uppgifter, eller

b)någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF- förvaltarens eller dess investerares intressen, såvida inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åt skilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hante ras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

3.AIF-förvaltares ansvar gentemot AIF-fonden och dess in vesterare ska inte påverkas av att de delegerat funktioner till tredje part, eller av en vidaredelegering, och de ska inte heller delegera funktioner i en sådan omfattning att de i praktiken inte längre kan anses fungera som förvaltare av AIF-fonder och i så stor utsträckning att de blir brevlådeföretag.

4.Den tredje parten får vidaredelegera någon av de funktio ner som delegerats till den till en annan part under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)AIF-förvaltaren har på förhand godkänt vidaredelegeringen,

b)AIF-förvaltaren har underrättat de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat innan vidaredelegeringen träder i kraft,

c)villkoren i punkt 1, under antagande att alla hänvisningar till den som delegerats uppgifter ska anses som hänvisningar till den som vidaredelegerats uppgifter.

5. Ingen vidaredelegering av portföljförvaltningen eller risk hanteringen får göras till

a)förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege rat uppgifter, eller

b)någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF- förvaltarens eller AIF-fondens investerares intressen, såvida inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvalt nings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierar kiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter sam tidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investe rare.

Den berörda part som delegerats uppgifter ska fortlöpande se över de tjänster som tillhandahålls av varje part som vidarede legerats uppgifter.

6.Om den som vidaredelegerats funktioner i sin tur delege rar någon av sina funktioner ska villkoren i punkt 4 gälla i till lämpliga delar.

7.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)villkoren för uppfyllande av de krav som anges i punkterna 1, 2, 4 och 5,

b)de omständigheter under vilka en AIF-förvaltare ska anses ha delegerat sina funktioner i en sådan omfattning att företaget blir ett brevlådeföretag och därför inte längre kan betraktas som förvaltare av en AIF-fond i enlighet med punkt 3.

AVSNITT 4

Förvaringsinstitut

Artikel 21

Förvaringsinstitut

1.AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

ett enda förvaringsinstitut utses i enlighet med denna artikel:

2.När ett förvaringsinstitut utses ska detta dokumenteras i ett skriftligt avtal. Avtalet ska bland annat reglera det infor mationsutbyte som anses vara nödvändigt för att förvarings institutet ska kunna utföra sina uppgifter för den AIF-fonds räkning för vilken det utsetts som förvaringsinstitut, i enlighet med detta direktiv och andra lagar och författningar.

3.Förvaringsinstitutet ska vara

a)ett kreditinstitut med stadgeenligt säte inom unionen som auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG

b)ett värdepappersföretag med stadgeenligt säte inom unionen, vilket omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i 2006/49/EG, inklusive kapitalkrav för operativa risker, och som har auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och som även tillhandahåller sidotjänster för förvaring och handha vande av finansiella instrument för kunders räkning i enlig het med avsnitt B.1 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG; så dana värdepappersföretag ska under alla förhållanden ha egna medel motsvarande minst det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv 2006/49/EG; eller

c)andra kategorier av institut som omfattas av tillsynsregler och står under fortlöpande tillsyn, och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier av institut som av medlemssta terna bestämts kunna utses till förvaringsinstitut enligt artikel 23.3 i direktiv 2009/65/EG.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/29

Endast för icke EU-baserade AIF-fonder, och utan att det påver kar tillämpningen av punkt 5 b, får förvaringsinstitutet också vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag som de enheter som beskrivs i leden a och b i denna punkts första stycke förutsatt att villkoren i punkt 6 b är uppfyllda.

För AIF-fonder som inte har någon rätt till inlösen som kan utövas under en period på fem år från dagen för den första investeringen, och som i enlighet med sin egen investerings policy generellt inte investerar i tillgångar som måste depåför varas enligt punkt 8 a eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över sådana företag i enlighet med artikel 26, får medlemsstaterna, utöver bestämmelserna i första och andra stycket, tillåta att förvaringsinstitutet är en enhet som utför förvaringsinstitutsupp gifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksamhet för vilken denna enhet är registreringsskyldig enligt bestämmelser i lag eller annan författning eller yrkesetiska regler och som kan till handahålla erforderliga finansiella och yrkesmässiga garantier för att göra det möjligt för det att effektivt utföra relevanta för varingsinstitutsuppgifter och uppfylla därmed förenade åtagan den.

4. För att undvika intressekonflikter mellan förvaringsinstitu tet, AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och/eller dess investe rare ska följande gälla:

a)En AIF-förvaltare får inte fungera som förvaringsinstitut.

b)En prime broker som verkar som motpart till en AIF-fond får inte fungera som förvaringsinstitut för denna AIF-fond, så vida den inte håller utförandet av sina förvaringsinstituts funktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina upp gifter som prime broker, och eventuella intressekonflikter kor rekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF- fondens investerare. Förvaringsinstitutet får delegera sina de påförvaringsfunktioner till en sådan prime broker i enlighet med punkt 11 förutsatt att relevanta villkor är uppfyllda.

5. Förvaringsinstitutet ska vara etablerat på en av följande platser:

a)För EU-baserade AIF-fonder, i AIF-fondens hemmedlemsstat.

b)För icke EU-baserade AIF-fonder, i det tredjeland där AIF- fonden är etablerad, eller i hemmedlemsstaten eller referens medlemsstaten för den AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fon den.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av de krav som anges

ipunkt 3 ska följande villkor vid varje tidpunkt uppfyllas när ett förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland utses:

a)De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där andelar eller aktier i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, och de behöriga myndigheterna (om dessa inte finns bland de förstnämnda) i AIF-förvaltarens hemmed lemsstat, har undertecknat arrangemang för samarbete och informationsutbyte med förvaringsinstitutets behöriga myn digheter.

b)Förvaringsinstitutet omfattas av effektiv reglering, inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn av verksamheten som har samma verkan som unionsrätten och som tillämpas effektivt.

c)Det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat har inte förts upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

d)De medlemsstater där andelar eller aktier i den icke EU- baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, och AIF-förvaltarens hemmedlemsstat (om denna inte finns bland de förstnämnda), har undertecknat en överenskommelse med det tredje land där förvaringsinstitutet är etablerat vilken till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive even tuella multilaterala skatteavtal.

e)Förvaringsinstitutet är enligt avtal ansvarigt gentemot AIF- fonden, eller AIF-fondens investerare, i enlighet med punk terna 12 och 13 och ska uttryckligen utfästa sig att följa punkt 11.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till lämpningen av leden a, c eller e i första stycket, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Med stöd av de kriterier som avses punkt 17 b ska kommis sionen anta genomförandeakter i vilka det fastställs att sta bilitetsreglering och tillsyn i ett tredjeland har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs effektivt. Dessa genomföran deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 59.2.

7. Förvaringsinstitutet ska i allmänhet se till att AIF-fondens penningflöden övervakas korrekt, och särskilt se till att alla betalningar från investerare eller för investerares räkning i sam band med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har mottagits, och att alla likvida medel i AIF-fonden har bokförts på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF- förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvarings institutets namn för AIF-fondens räkning, hos en av de enheter som avses i artikel 18.1 a, b och c i direktiv 2006/73/EG eller hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där likvidkonton krävs, förutsatt att enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt och i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv 2006/73/EG.

Om likvidkonton öppnas i förvaringsinstitutets namn för AIF- fondens räkning, ska inga likvida medel från den enhet som avses i första stycket och inga av förvaringsinstitutet egna lik vida medel bokföras på sådana konton.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/30		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

8. AIF-fondens tillgångar, eller tillgångarna hos den AIF-för valtare som agerar för AIF-fondens räkning, ska anförtros för varingsinstitutet för förvaring enligt följande:

a) Finansiella instrument som kan depåförvaras

i)Förvaringsinstitutet ska depåförvara alla finansiella instru ment som kan registreras på ett konto för finansiella

instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

ii)Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att alla de finansiella instrument som kan registreras på konton för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitu tet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv 2006/73/EG, öppnas i AIF-fondens namn eller i AIF-för valtarens namn för AIF-fondens räkning, så att de vid varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillhörande AIF-fonden i enlighet med tillämplig lagstiftning.

b)Övriga tillgångar

i)Förvaringsinstitutet ska kontrollera att AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fonden räkning äger dessa tillgångar och ska föra ett register över de tillgångar i fråga om vilka det förvissat sig om att AIF- fonden, eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens räkning, innehar äganderätten till sådana tillgångar.

ii)Bedömningen av huruvida AIF-fonden, eller den AIF-för valtare som agerar för AIF-fondens räkning, innehar äganderätten ska bygga på uppgifter eller handlingar från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren och externa bevis, om sådana finns.

iii)Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

9.Utöver de uppgifter som avses i punkterna 7 och 8 ska förvaringsinstitutet

a)se till att försäljning, emission, återköp, inlösen och maku lering av andelar eller aktier i AIF-fonder genomförs i enlig het med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning,

b)se till att värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden beräknas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning och de förfaranden som fastställs i artikel 19,

c)genomföra AIF-förvaltarens instruktioner, såvida inte dessa strider mot tillämplig nationell lagstiftning eller AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning,

d)se till att ersättningar för transaktioner som berör en AIF- fonds tillgångar inbetalas till AIF-fonden inom sedvanliga tidsfrister,

e)se till att en AIF-fonds intäkter används i enlighet med till lämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestäm melser eller bolagsordning.

10. AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska utföra sina respektive uppgifter hederligt, rättvist, professionellt, oberoende och i AIF-fondens och AIF-fondens investerares intresse.

Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende AIF- fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, som kan skapa intressekonflikter mellan AIF-fonden, AIF-fondens investerare, AIF-förvaltaren och sig själv, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinsti tutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intres sekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redo visas för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF- fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räk ning förfoga över de tillgångar som avses i punkt 8.

11. Förvaringsinstitutet ska inte delegera sina funktioner en ligt denna artikel till tredje part, med undantag för de som avses i punkt 8.

Förvaringsinstitutet får delegera de funktioner som avses i punkt 8 till tredje part, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Uppgifterna delegeras inte i avsikt att kringgå kraven i detta direktiv.

b)Förvaringsinstitutet kan visa att det finns ett objektivt skäl till delegeringen.

c)Förvaringsinstitutet har handlat med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg när det väljer och utser en tredje part till vilken det önskar delegera en del av sina uppgifter, och ska fortsatt handla med all vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg vid den regelbundna översynen och fortlöpande kontrollen av varje tredje part till vilken en del av uppgif terna delegerats samt denna parts arrangemang avseende de uppgifter som den fått delegerade till sig.

d)Förvaringsinstitutet ser till att den tredje parten vid varje tidpunkt uppfyller följande villkor vid utövandet av de upp gifter som den fått delegerade till sig:

i)Den tredje parten har de strukturer och den sakkunskap som är tillfredsställande och står i proportion till arten av och komplexiteten hos de tillgångar som innehas av AIF- fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning och som anförtrotts den tredje parten.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/31

ii)När det gäller depåförvaringsuppgifter som avses i punkt 8 a, omfattas den tredje parten av effektiv reglering, inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn över verksamhe ten i den berörda jurisdiktionen och den tredje parten omfattas av regelbunden extern granskning för att säker ställa att denna har de finansiella instrumenten i sin besittning.

iii)Den tredje parten håller tillgångar som innehas av för varingsinstitutets kunder åtskilda från sina egna tillgångar och från förvaringsinstitutets tillgångar så att de vid varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillgångar som till hör ett visst förvaringsinstituts kunder.

iv)Den tredje parten får endast använda tillgångarna om AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF- fondens räkning, gett sitt förhandsgodkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet.

v)Den tredje parten uppfyller de allmänna skyldigheter och

respekterar de förbud som fastställs i punkterna 8 och 10.

Utan hinder av andra stycket led d ii får förvaringsinstitutet, om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella instru ment depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven enligt den punk ten, delegera sina funktioner till en sådan lokal enhet endast i den omfattning som krävs i tredjelandets lagstiftning, och en dast så länge det inte finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven, under förutsättning att följande krav är upp fyllda:

a)Den relevanta AIF-fondens investerare ska vederbörligen ha informerats om att denna delegation krävs enligt tredjelan dets lagstiftning och om omständigheterna som motiverar delegationen, före investeringen, och

b)AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon dens räkning ska ha gett instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument till en lokal enhet.

En tredje part får i sin tur vidaredelegera dessa funktioner, för utsatt att samma krav är uppfyllda. Punkt 13 ska i så fall gälla i tillämpliga delar för de berörda parterna.

Vid tillämpning av denna punkt ska tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i direktiv 98/26/EG genom värdepap persavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahål lande av liknande tjänster från värdepappersavvecklingssystem i tredjeland, inte anses vara en delegering av depåförvarings funktioner.

Vid sådan förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras ska förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål återlämna ett fi nansiellt instrument av identisk typ eller motsvarande belopp till AIF-fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning. Förvaringsinstitutet ska inte hållas ansvarigt om det kan bevisa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför dess rimliga kontroll och vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så.

Förvaringsinstitutet ska gentemot AIF-fonden eller dess investe rare vara ansvarigt för övriga förluster som dessa åsamkas till följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller till följd av oaktsamhet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt detta direktiv.

13. En delegering enligt punkt 11 ska inte påverka för varingsinstitutets ansvar.

Utan hinder av första stycket i denna punkt kan förvaringsinsti tutet, när det gäller förlust av finansiella instrument som depå förvaras av en tredje part enligt punkt 11, befrias från ansvar, om det kan visa

a)att alla krav på delegering av dess depåförvaringsuppgifter enligt punkt 11 andra stycket är uppfyllda,

b)att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje parten som uttryckligen överför förvaringsinstitu tets ansvar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF- fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning, att framställa krav mot den tredje parten för förlust av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras räkning, och

c)att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon dens räkning, som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse för förvaringsinstitutet och som fastställer ett objektivt skäl för en sådan ansvarsbefrielse.

14. Om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finan siella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven en ligt punkt 11 d ii, kan förvaringsinstitutet befrias från ansvar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Den berörda AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord ning tillåter uttryckligen en sådan ansvarsbefrielse enligt de villkor som anges i denna punkt.

b)Den berörda AIF-fondens investerare har innan de investerat i vederbörlig ordning informerats om denna befrielse och de omständigheter som utgör skäl för befrielsen.

12.Förvaringsinstitutet är ansvarigt gentemot AIF-fonden el c) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon

ler AIF-fondens investerare, om förvaringsinstitutet eller, en tredje part till vilken depåförvaringen delegerats, förlorat finan siella instrument som depåförvaras i enlighet med punkt 8 a.

dens räkning har givit instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument till en lokal enhet.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/32		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

d)Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon

dens räkning, vilket uttryckligen tillåter en sådan befrielse.

e)Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje parten, vilket uttryckligen överför förvaringsinsti tutets ansvar till denna lokala enhet och gör det möjligt för AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon dens räkning, att framställa krav mot denna lokala enhet för förlust av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras räkning.

15.Ansvaret gentemot AIF-fondens investerare kan åberopas antingen direkt eller indirekt via AIF-förvaltaren, beroende på hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren och investerarna är utformat.

16.Förvaringsinstitutet ska på begäran ge sina behöriga myndigheter all information som det fått vid utförandet av sina uppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behö riga myndigheter kan behöva. Om AIF-fondens eller AIF-förval tarens behöriga myndigheter inte är förvaringsinstitutets myn digheter ska förvaringsinstitutets behöriga myndigheter utan dröjsmål dela den mottagna informationen med AIF-fondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter.

17.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56,	och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta	åtgärder för att närmare ange

a)de uppgifter som ska ingå i det skriftliga avtal som avses i punkt 2,

b)allmänna kriterier för att utvärdera huruvida tredjeländers reglering och tillsyn över verksamheten, som avses i punkt 6 b har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs effektivt,

c)villkoren för att utöva förvaringsinstitutsfunktioner i enlighet med punkterna 7, 8 och 9, inbegripet

i)vilken kategori av finansiella instrument som ska omfat tas av förvaringsinstitutets depåförvaringsuppgifter enligt punkt 8 a,

ii)villkoren enligt vilka förvaringsinstitutet kan utöva sina depåförvaringsuppgifter för finansiella instrument som registrerats hos ett centralt förvaringsinstitut, och

iii)de villkor enligt vilka förvaringsinstitutet ska förvara fi nansiella instrument som emitterats i nominativ form och registrerats hos en emittent eller registerförvaltare, i enlighet med punkt 8 b.

d)förvaringsinstitutens skyldighet att visa vederbörlig skicklig het, aktsamhet och omsorg enligt punkt 11 c,

e)skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda enligt punkt 11 d iii,

f)under vilka villkor och omständigheter finansiella instrument som depåförvaras ska anses ha gått förlorade,

g)vad som ska avses med yttre händelser utanför rimlig kont roll, vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så, enligt punkt 12,

h)under vilka villkor och omständigheter det finns ett objektivt skäl till ansvarsbefrielse enligt punkt 13.

KAPITEL IV

TRANSPARENSKRAV

Artikel 22

Årsredovisning

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen tillhan dahålla en årsredovisning för varje räkenskapsår senast sex må nader efter räkenskapsårets utgång. Årsredovisningen ska på begäran överlämnas till investerarna. Årsredovisningen ska göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens och i förekommande fall AIF-fondens hemmedlemsstat.

Om en AIF-fond är skyldig att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med direktiv 2004/109/EG behöver endast sådan kom pletterande information som avses i punkt 2 på begäran lämnas till investerarna, antingen separat eller som en kompletterande del av årsredovisningen. I det senare fallet ska årsredovisningen offentliggöras senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

2.Årsredovisningen ska minst innehålla följande:

a)En balansräkning eller en redovisning av tillgångar och skul der.

b)En detaljerad resultaträkning för räkenskapsåret.

c)En verksamhetsberättelse för räkenskapsåret.

d)Eventuella väsentliga ändringar i den information som anges i artikel 23 under det räkenskapsår som redovisningen om fattar.

e)Det sammanlagda ersättningsbeloppet för året, fördelat på fasta och rörliga ersättningar som AIF-förvaltaren betalar ut till sin personal, och antalet betalningsmottagare samt i före kommande fall den carried interest som AIF-fonden betalar ut.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/33

f)Det aggregerade ersättningsbeloppet, fördelat på verkstäl lande ledning och den personal hos AIF-förvaltaren vars verksamhet väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

3. Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska sammanställas i enlighet med redovisningsstandarderna i AIF- fondens hemmedlemsstat eller i enlighet med redovisningsstan darderna i det tredje land där AIF-fonden är etablerad och i enlighet med de redovisningsstandarder som fastställs i AIF-fon dens fondbestämmelser eller bolagsordning.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska granskas av en eller flera personer med lagstadgad behörighet att utföra revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1). Revisionsberättel sen, med eventuella förbehåll, ska i sin helhet återges i årsredo visningen.

Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna tillåta AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder att kräva att årsredovisningar för dessa AIF-fonder blir föremål för en revision som uppfyller kraven i internationella redovisnings standarder som är i kraft i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga säte.

4. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange årsredovisningens inne håll och format. Dessa åtgärder ska anpassas till den typ av AIF- fonder som de avser.

Artikel 23

Information till investerare

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond som de förvaltar och för varje AIF-fond som de marknadsför i unionen, innan investerare investerar i en AIF-fond och i enlighet med AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, göra föl jande information, inklusive eventuella väsentliga förändringar, tillgänglig för dessa investerare:

a)En beskrivning av AIF-fondens investeringsstrategi och mål, information om var eventuella master-AIF-fonder är etable rade och var de underliggande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i-fond, en beskrivning av de typer av tillgångar som den får investera i, de tekniker den får an vända samt en beskrivning av alla risker som är förenade med investeringen, av eventuella tillämpliga restriktioner för investeringarna, de förutsättningar under vilka AIF-fonden får använda finansiell hävstång, tillåtna typer av och källor till finansiell hävstång och därmed förenade risker, eventu ella restriktioner som gäller för användning av finansiell hävstång och eventuella arrangemang avseende rätt att för foga över säkerheter eller tillgångar samt den högsta nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare har rätt att använda för en AIF-fonds räkning.

(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

b)En beskrivning av de förfaranden enligt vilka AIF-fonden kan ändra sin strategi och/eller policy för investeringarna.

c)En beskrivning av de viktigaste rättsliga följderna av det avtalsförhållande som inletts i investeringssyfte, inbegripet information om jurisdiktion, tillämplig lagstiftning och före komsten av eventuella rättsliga instrument som reglerar er kännande och verkställande av domar inom det territorium där AIF-fonden är etablerad.

d)Uppgifter om vilka som är AIF-förvaltare, AIF-fondens för varingsinstitut, revisor och eventuella andra tjänsteleveran törer med beskrivning av deras uppgifter och av investerar nas rättigheter.

e)En beskrivning av hur AIF-förvaltaren uppfyller kraven i artikel 9.7.

f)En beskrivning av eventuella förvaltningsfunktioner, som avses i bilaga I, som delegerats av AIF-förvaltaren och even tuella förvaringsfunktioner som delegerats av förvaringsinsti tutet, identitetsuppgifter för den till vilken uppgifterna i fråga har delegerats samt intressekonflikter som kan uppstå till följd av dessa delegeringar.

g)En beskrivning av AIF-fondens värderingsrutiner och av dess prissättningsmetod för värdering av tillgångarna, inbegripet de metoder som används för värdering av svårvärderade tillgångar i enlighet med artikel 19.

h)En beskrivning av AIF-fondens hantering av likviditetsrisker, däribland rätten till inlösen, under såväl normala som ex ceptionella omständigheter, samt gällande ordning för inve sterarnas inlösen.

i)En beskrivning av alla avgifter och andra kostnader och av det maximala belopp av dessa som investerarna står för direkt eller indirekt.

j)En beskrivning av hur AIF-förvaltaren säkerställer en rättvis behandling av investerare och, i samtliga fall då någon in vesterare ges förmånsbehandling eller rätt att få förmåns behandling: en beskrivning av förmånsbehandlingen i fråga, vilken typ av investerare som ges sådan förmånsbehandling samt, i tillämpliga fall, deras juridiska eller ekonomiska koppling till AIF-fonden eller AIF-förvaltaren.

k)Den senaste årsredovisningen enligt artikel 22.

l)Förfarande och villkor för emission och försäljning av an delar eller aktier.

m)AIF-fondens senaste nettotillgångsvärde (NAV) eller det se naste marknadspriset för AIF-fondens andelar eller aktier i enlighet med artikel 19.

n)I mån av tillgänglighet, AIF-fondens historiska avkastning.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/34		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

o)Uppgifter om vem som är prime broker och en beskrivning av eventuella relevanta arrangemang mellan AIF-fonden och dess prime brokers samt på vilket sätt intressekonflikter med anledning av detta hanteras och bestämmelser i avtalet med förvaringsinstitutet om möjligheter till överföring av och förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar och information om alla former av överföring av ansvar till prime brokern som kan förekomma.

58, anta åtgärder för att närmare ange informationskraven för AIF-förvaltare enligt punkterna 4 och 5, inbegripet hur ofta den information som avses i punkt 5 ska lämnas. Dessa åtgärder ska vara anpassade till den kategori av AIF-förvaltare som de ska tillämpas på.

Artikel 24

Skyldigheter till rapportering till behöriga myndigheter

p)En beskrivning av hur och när den information som krävs enligt punkterna 4 och 5 ska lämnas.

2.AIF-förvaltaren ska informera investerare innan de investe rar i AIF-fonden om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort för att avtalsrättsligt friskriva sig från ansvar i enlighet med artikel 21.13. AIF-förvaltaren ska även utan dröjsmål informera investerarna om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

3.Om AIF-fonden är skyldig att offentliggöra prospekt i enlighet med direktiv 2003/71/EG, eller i enlighet med nationell lagstiftning, ska endast den information som avses i punkterna

1och 2 och som inte ingår i prospektet lämnas separat eller som kompletterande information i prospektet.

4.AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen regel bundet lämna följande information till investerarna:

a)Procentuell andel för de av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b)Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante ring.

c)AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som AIF-förvaltaren tillämpar på dessa risker.

5.AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade AIF-fonder som använder finansiell hävstång, eller som i unionen marknadsför AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan AIF-fond regelbundet lämna följande information:

a)Eventuella ändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltaren får använda för en AIF-fonds räkning samt eventuell rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som lämnats enligt ordningen för finansiell häv stång.

b)Det totala beloppet för den finansiella hävstång som den AIF-fonden använt.

6. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

1. AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater på vilka marknader och i vilka instrument de huvudsakligen bedriver handel för de AIF-fonder de förvaltar.

De ska tillhandahålla information om de huvudsakliga instru ment som de handlar med, de marknader där de är medlemmar eller bedriver aktiv handel och om de huvudsakliga exponering arna och de största koncentrationerna för var och en av de AIF- fonder som de förvaltar.

2. AIF-förvaltare ska för var och en av de EU-baserade AIF- fonder som de förvaltar, och för var och en av de AIF-fonder som de marknadsför i unionen, lämna följande till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a)Procentuell andel av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b)Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante ring.

c)AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som AIF-förvaltaren tillämpar för att hantera marknadsrisk, likviditetsrisk, motpartsrisk och andra risker, inklusive opera tiva risker.

d)Information om de huvudsakliga kategorier av tillgångar som AIF-fonden har investeringar i.

e)Resultatet av de stresstester som genomförs i enlighet med artiklarna 15.3 b och 16.1 andra stycket.

3. AIF-förvaltare ska på begäran överlämna följande hand lingar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a)Årsredovisningar för varje räkenskapsår för varje EU-baserad AIF-fond de förvaltar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen, i enlighet med artikel 22.1.

b)Vid utgången av varje kvartal en detaljerad förteckning över alla AIF-fonder de förvaltar.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/35

4. AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska göra information om den samlade nivån på den finansiella hävstången i varje AIF-fond som de förvaltar, en uppdelning på finansiell hävstång genom lån av kontanter eller värdepapper och finansiell hävstång som härrör från finansiella derivat samt den omfattning i vilken förfogande över AIF-fondernas tillgångar har skett med stöd av ordningar för finansiell hävstång tillgänglig för de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater.

AIF-förvaltarna ska även lämna uppgifter om vilka som är de fem mest betydande utlånarna av kontanter eller värdepapper för varje AIF-fond som de förvaltar och uppgift om beloppen för den finansiella hävstång de tagit emot från var och en av dessa utlånare för var och en av dessa AIF-fonder.

För icke EU-baserade AIF-förvaltare är rapporteringsskyldighe terna enligt denna punkt begränsade till de EU-baserade AIF- fonder som de förvaltar och de icke EU-baserade AIF-fonder som de marknadsför i unionen.

5. Om det är nödvändigt för att effektivt övervaka system risken får hemmedlemsstatens behöriga myndigheter regelbun det och även på ad hoc-basis begära in information som går utöver vad som beskrivs i denna artikel. De behöriga myndig heterna ska informera Esma om ytterligare krav på information.

Esma får under exceptionella omständigheter, och när detta krävs för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och integritet eller för att främja långsiktig hållbar tillväxt, begära att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inför ytterligare rap porteringskrav.

6. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a)när finansiell hävstång ska anses användas i betydande grad, i den mening som avses i punkt 4, och

b)de krav på rapportering och tillhandahållande av information som föreskrivs i denna artikel.

Dessa delegerade akter ska ta hänsyn till behovet att undvika en orimlig administrativ börda för de behöriga myndigheterna.

KAPITEL V

AIF-FÖRVALTARE SOM FÖRVALTAR SÄRSKILDA SLAG AV

AIF-FONDER

AVSNITT 1

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder med finansiell hävstång

Artikel 25

Behöriga myndigheters användning av information, samarbete mellan tillsynsmyndigheter och gränser för finansiell hävstång

1.Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

iAIF-förvaltarens hemmedlemsstat använder den information som ska samlas in enligt artikel 24 för att fastställa i vilken omfattning användningen av finansiell hävstång bidrar till att bygga upp risker för det finansiella systemets funktion eller för störningar på marknaderna eller för ekonomins långsiktiga till växt.

2.De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarnas hemmed lemsstater ska se till att all information som samlas in enligt artikel 24 om alla AIF-förvaltare som står under deras tillsyn samt den information som samlas in enligt artikel 7 görs till gänglig för de behöriga myndigheterna i andra berörda med lemsstater, Esma och ESRB genom förfarandena i artikel 50 om samarbete mellan tillsynsmyndigheterna. De ska utan dröjsmål också lämna information genom dessa förfaranden och bilateralt till de behöriga myndigheterna i andra direkt berörda medlems stater, om en AIF-förvaltare under deras ansvar eller AIF-fonder som förvaltas av denna AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kreditinstitut eller andra systemviktiga institut i andra medlemsstater.

3.AIF-förvaltaren ska visa att de gränser för finansiell häv stång som den fastställt för varje AIF-fond de förvaltar är rim liga och att den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. De behöriga myndigheterna ska bedöma den risk som en AIF-för valtares användning av finansiell hävstång i fråga om de AIF- fonder som den förvaltar kan medföra och de behöriga myn digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, om det anses vara nödvändigt för att sörja för stabilitet och integritet i det finansiella systemet, efter att ha underrättat Esma, ESRB och den berörda AIF-fondens behöriga myndigheter, införa begräns ningar av den nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare har rätt att använda eller andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning med avseende på de AIF-fonder som de förvaltar, för att begränsa bidraget från användningen av finansiell hävstång till uppbyggnad av systemrisker i det finansiella systemet eller risker för störningar på marknaderna. De behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska vederbörligen in formera Esma, ESRB och AIF-fondens behöriga myndigheter om de åtgärder som vidtagits i detta avseende, genom de förfaran den som föreskrivs i artikel 50.

4.Den underrättelse som avses i punkt 3 ska ske senast tio arbetsdagar innan den föreslagna åtgärden planeras träda i kraft eller förlängas. Underrättelsen ska inbegripa uppgifter om den föreslagna åtgärden, skälen för denna och när den planeras träda i kraft. Under exceptionella omständigheter får de behö riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat besluta att den föreslagna åtgärden ska träda i kraft under den period som avses i första meningen.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/36		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

5.Esma ska ha en stödjande och samordnande roll och sär skilt verka för att de behöriga myndigheterna intar ett kon sekvent förhållningssätt när det gäller de åtgärder som föreslås av de behöriga myndigheterna enligt punkt 3.

6.Efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt

3ska Esma ge råd till de behöriga myndigheterna i AIF-förval tarens hemmedlemsstat angående den åtgärd som föreslås eller har vidtagits. Rådet kan särskilt gälla huruvida villkoren för att vidta åtgärder förefaller vara uppfyllda, huruvida åtgärderna är lämpliga och tidsperioden för åtgärdernas tillämpning.

7.Mot bakgrund av den information som mottagits enligt punkt 2, och efter att ha beaktat eventuella råd från ESRB, får Esma fastställa att den finansiella hävstång som används av en AIF-förvaltare eller en grupp av AIF-förvaltare innebär en vä sentlig risk för det finansiella systemets stabilitet och integritet, och får ge råd till behöriga myndigheter för att specificera vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas, inklusive begränsningar av den finansiella hävstång som denna AIF-förvaltare eller denna grupp av AIF-förvaltare har rätt att använda. Esma ska omedel bart informera de berörda behöriga myndigheterna, ESRB och kommissionen om ett sådant fastställande.

8.Om en behörig myndighet avser att vidta åtgärder i strid med Esmas råd enligt punkterna 6 och 7 ska den informera Esma och ange sina skäl. Esma får offentliggöra att den behöriga myndigheten inte följer eller avser att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att inte följa dess råd. De be höriga myndigheterna ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande.

9.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder för att fastställa principer som närmare anger de omständigheter under vilka behöriga myndigheter tillämpar bestämmelserna i punkt 3, med beaktande av olika strategier för AIF-fonder, de olika marknadsvillkor som råder för AIF-fon derna samt eventuella procykliska effekter av tillämpningen av de bestämmelserna.

AVSNITT 2

Skyldigheter för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över onoterade företag och över emittenter

Artikel 26

Tillämpningsområde

1.Detta avsnitt ska tillämpas på följande:

a)AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som, enskilt eller tillsammans på grundval av ett avtal som syftar till att förvärva kontroll, förvärvar kontroll över ett onoterat företag i enlighet med punkt 5.

b)AIF-förvaltare som samarbetar med en eller flera andra AIF- förvaltare på grundval av ett avtal enligt vilket AIF-fonder som förvaltas av dessa AIF-förvaltare tillsammans förvärvar kontroll över ett onoterat företag i enlighet med punkt 5.

2. Detta avsnitt 2 ska inte tillämpas då de onoterade företa gen i fråga är

a)små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (1), eller

b)specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini strera fastigheter.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2

idenna artikel ska artikel 27.1 även tillämpas på AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar en icke kontrollerande position i ett onoterat företag.

4.Artiklarna 28.1, 28.2, 28.3 och 30 ska även tillämpas på AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över emittenter. Med avseende på tillämpningen av dessa artik lar ska punkterna 1 och 2 i den här artikeln gälla i tillämpliga delar.

5.För onoterade företag betyder kontroll, med avseende på tillämpningen av detta avsnitt, mer än 50 % av rösträtterna i företagen.

Vid beräkning av den procentandel rösträtter som innehas av den berörda AIF-fonden ska, utöver de rösträtter som innehas direkt av den berörda AIF-fonden, rösträtter som innehas av följande tas med i beräkningen, under förutsättning att kontroll i den mening som avses i första stycket har fastställts:

a)Företag som kontrolleras av AIF-fonden, och

b)fysiska eller juridiska personer som agerar i eget namn men för AIF-fondens räkning eller för ett företags räkning som kontrolleras av AIF-fonden.

Procentandelen rösträtter ska beräknas på grundval av alla aktier som medför rösträtt även om utövandet av denna rättighet har avbrutits.

Utan hinder av artikel 4.1 i ska, med avseende på artiklarna 28.1, 28.2, 28.3 och 30, kontroll i förhållande till emittenter fastställas i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2004/25/EG.

6. Detta avsnitt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som anges i artikel 6 i direktiv 2002/14/EG.

(1) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/37

7. Detta avsnitt ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av strängare regler som antagits av medlemsstaterna avseende förvärv av ägarandelar i emittenter och onoterade företag på deras territorier.

Artikel 27

Anmälan om förvärv av större ägarandelar i och kontroll över onoterade företag

1.Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond förvärvar, avyttrar eller innehar aktier i ett onoterat företag, kräva att den AIF- förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar de be höriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om andelen röstr ätter i det onoterade företaget som innehas av AIF-fonden så snart som denna andel når, överskrider eller underskrider tröskelvärdena 10 %, 20 %, 30 %, 50 % och 75 %.

2.Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar följande om AIF-fondens förvärv av kontroll:

a)Det onoterade företaget.

b)De aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-förvaltaren har tillgång till eller kan få tillgång till från det onoterade företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till.

c)De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems stat.

3. Den underrättelse som krävs enligt punkt 2 ska innehålla följande kompletterande upplysningar:

a)Rösträtternas fördelning efter transaktionen.

b)De förhållanden under vilka kontroll förvärvades, inbegripet uppgifter om vilka som är de olika berörda aktieägarna, varje fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva rösträtten för deras räkning och i tillämpliga fall den kedja av företag genom vilken rösträtten i praktiken innehas.

c)Datum då kontroll förvärvades.

4. I sin underrättelse till det onoterade företaget ska AIF-för valtaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre sentanter inte finns, de anställda själva, om förvärvet av kontroll av den AIF-fond som förvaltas av AIF-förvaltaren och den infor mation som avses i punkt 3. AIF-förvaltaren ska göra sitt yt tersta för att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig ordning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

5. De underrättelser som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska ske snarast möjligt, dock senast tio arbetsdagar från och med den dag då AIF-fonden nådde, överskred eller underskred de relevanta tröskelvärdena eller förvärvade kontroll över det ono terade företaget.

Artikel 28

Information vid förvärv av kontroll

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF- fond gör den information som avses i punkt 2 i denna artikel tillgänglig för

a)det berörda företaget,

b)företagets aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-för valtaren har tillgång till eller kan få tillgång till från företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till, och

c)de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems stat.

Medlemsstaterna får kräva att den information som avses i punkt 2 även görs tillgänglig för de behöriga myndigheter för det onoterade företaget som medlemsstaterna får utse för detta ändamål.

2.AIF-förvaltare ska tillhandahålla följande information

a)Uppgifter om vilka den AIF-förvaltare som enskilt eller ge nom avtal med andra AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som har förvärvat kontroll.

b)Den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intressekonflikter, särskilt mellan AIF-förvaltaren, AIF-fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skydds mekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och företaget ingås en ligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen).

c)Den policy som tillämpas för företagets externa och interna kommunikation, särskilt till de anställda.

3. I sin underrättelse till företaget enligt punkt 1 a ska AIF- förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre sentanter inte finns, de anställda själva, om den information som avses i punkt 1. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig ord ning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/38		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

4. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond ser till att AIF- fonden, eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning, infor merar om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren, varvid denna information ska lämnas till

a)det onoterade företaget, och

b)det onoterade företagets aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-förvaltaren har tillgång till eller kan få tillgång till från det onoterade företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till.

Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden ska dessutom begära och göra sitt yttersta för att se till att det onoterade företagets styrelse tillhandahåller den information som anges i första stycket till det onoterade företagets arbets tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter finns, till de anställda själva.

5. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln förvärvar kontroll över ett onoterat företag, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond tillhandahåller de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat och AIF-fondens investerare information om hur förvärvet finansierats.

Artikel 29

Särskilda bestämmelser för årsredovisningen för AIF- fonder som utövar kontroll över onoterade företag

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond

a)begär och gör sitt yttersta för att se till att det onoterade företagets årsredovisning som sammanställs i enlighet med punkt 2 av företagets styrelse görs tillgänglig för alla arbets tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter finns, för de anställda själva, inom den period som denna årsredovisning ska utarbetas i enlighet med tillämplig natio nell lagstiftning, eller

b)i den årsredovisning som föreskrivs i artikel 22 för varje sådan AIF-fond inför de upplysningar som avses i punkt 2 beträffande det berörda onoterade företaget.

2. De ytterligare upplysningar som ska införas i företagets eller i AIF-fondens årsredovisning i enlighet med punkt 1 ska minst inbegripa en rättvisande översikt över utvecklingen av

företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

a)viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

b)bolagets förväntade framtida utveckling, och

c)den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG (1).

3.Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden

ska

a)begära och göra sitt yttersta för att se till att det onoterade företagets styrelse tillhandahåller upplysningar som avses i punkt 1 b avseende det berörda företaget till arbetstagar representanterna i det berörda företaget eller om inga sådana representanter finns, de anställda själva inom den tidsperiod som avses i artikel 22.1, eller

b)inom den period som anges i artikel 22.1, och under alla omständigheter senast vid den tidpunkt då det onoterade företagets årsredovisning sammanställs i enlighet med till lämplig nationell lagstiftning, tillhandahålla AIF-fondens in vesterare den information som avses i punkt 1 a, i den utsträckning informationen finns tillgänglig.

Artikel 30

Tömning av företag på tillgångar

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en emittent enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF- fond under en period på 24 månader efter AIF-fondens förvärv av kontroll över företaget

a)inte tillåts att underlätta, stödja eller ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2,

b)i den mån AIF-förvaltaren har rätt att rösta för AIF-fondens räkning vid möten i företagets ledningsorgan, inte röstar för en utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2, och

c)under alla omständigheter gör sitt yttersta för att förhindra utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2.

(1) EGT L 26, 31.1.1977, s. 1.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/39

2. De skyldigheter som AIF-förvaltaren åläggs enligt punkt 1 ska omfatta följande:

a)Varje utdelning till aktieägarna som görs när nettotillgång arna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd av en sådan utdelning skulle understiga det tecknade kapitalet plus de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsord ning, varvid ska gälla att när den icke inbetalade delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräk ning ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

b)Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret plus balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och minus balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolags ordning har avsatts till reserver.

c)I den mån förvärv av egna aktier är tillåtna, de förvärv som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget och innehas av det och aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i led a.

3.Med avseende på tillämpningen av punkt 2

a)ska uttrycket utdelning i punkt 2 a och b i synnerhet omfatta betalning av utdelning och ränta avseende aktier,

b)ska bestämmelserna om kapitalminskning inte gälla en minskning av det tecknade kapitalet där syftet är att uppväga gjorda förluster eller att inkludera penningsummor i en icke utdelningsbar reserv, under förutsättning att beloppet i en sådan reserv efter denna åtgärd inte överstiger 10 % av det minskade tecknade kapitalet, och

c)ska begränsningen enligt punkt 2 c omfattas av artikel 20.1 b–h i direktiv 77/91/EEG.

KAPITEL VI

EU-BASERADE AIF-FÖRVALTARES RÄTT ATT MARKNADS FÖRA OCH FÖRVALTA EU-BASERADE AIF-FONDER I UNIONEN

Artikel 31

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF- fonder i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad

villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF- fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF- fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som avses i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de tagit emot fullstän diga handlingar enligt punkt 2 ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat underrätta AIF-förvaltaren om huruvida den får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myn digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får hindra mark nadsföringen av AIF-fonden endast om AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden inte är förenlig eller inte kommer att vara förenlig med detta direktiv eller, om AIF-förvaltaren inte efter lever eller kommer att efterleva detta direktiv. Om beslutet är positivt får AIF-förvaltaren börja marknadsföra AIF-fonden i sin hemmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myn digheterna meddelar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter, även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF- förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF- fonden.

4. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan ändringen genomförs, beträffande ändringar som är planerade av AIF-förvaltaren, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva i detta direktiv ska de berörda behöriga myndigheterna utan onö digt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF- förvaltaren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF- fonden.

5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/40		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

a)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkt 2,

b)form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 4.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio nella investerare.

Artikel 32

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF- fonder i andra medlemsstater än i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF- fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF- fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga IV.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat mottagit de fullstän diga handlingar som avses i punkt 2 ska de överlämna dessa fullständiga handlingar till de behöriga myndigheterna i de med lemsstater där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden är och kommer att vara förenlig med detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings strategi.

4. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett. AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förval tarens värdmedlemsstat från och med dagen för denna under rättelse.

5.Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed lemsstat ska tillämpas på de åtgärder som avses i led h i bilaga IV.

6.Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan som avses i punkt 2 och den förklaring som avses i punkt 3 är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finans kretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter godkänner att de handlingar som avses i punkt 3 överförs och arkiveras på elektronisk väg.

7. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får ge nomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads föring av AIF-fonden.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa

a)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkt 2,

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/41

b)form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i punkt 3,

c)form för det överlämnande som avses i punkt 3, och

d)form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 7.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio nella investerare.

Artikel 33

Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder etablerade i andra medlemsstater

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade EU-base rade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat, antingen direkt eller genom upprättande av en filial, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisa tion avser den kategorin av AIF-fonder.

2.En AIF-förvaltare som avser att för första gången förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlems stat ska lämna följande information till de behöriga myndighe terna i sin hemmedlemsstat:

a)Den medlemsstat där den avser att direkt förvalta AIF-fonder eller upprätta en filial.

b)En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om de tjänster den avser att utföra och om vilka AIF-fonder den avser att förvalta.

3. Om en AIF-förvaltare avser att upprätta en filial ska den, utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift om följande:

a)Filialens organisatoriska struktur.

b)En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan erhållas.

c)Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen.

4. Senast en månad efter det att de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de behö riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat över lämna dessa fullständiga handlingar till de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden är och kommer att vara förenlig med detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har auk toriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska omedelbart underrätta AIF-förvaltaren om överlämnandet.

Efter att ha tagit emot denna underrättelse får AIF-förvaltaren börja tillhandahålla tjänster i sin värdmedlemsstat.

5.AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål landen som omfattas av detta direktiv.

6.Vid varje ändring av någon av de uppgifter som meddelats

ienlighet med punkt 2 och, i förekommande fall, punkt 3, ska AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens hemmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de be höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om dessa ändringar.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 2 och 3.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/42		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa	standardformulär,	mallar
och förfaranden för överlämnandet	av uppgifter i	enlighet
med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL VII

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER AVSEENDE TREDJELÄNDER

Artikel 34

Villkor för EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade AIF-fonder som inte marknadsförs i medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna ska se till att auktoriserade EU-baserade AIF-förvaltare får förvalta icke EU-baserade AIF-fonder som inte marknadsförs i unionen, förutsatt att

a)AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di rektiv med undantag för artiklarna 21 och 22 i fråga om dessa AIF-fonder, och

b)att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU- baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone säker

ställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems stat att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

2.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer.

3.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 35

Villkor för marknadsföring i unionen med marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i icke EU- baserade AIF-fonder som den förvaltar och i EU-baserade feeder- AIF-fonder som inte uppfyller villkoren i artikel 31.1 andra stycket till professionella investerare i unionen så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. AIF-förvaltaren ska uppfylla alla krav som fastställs i detta direktiv, med undantag för kapitel VI. Dessutom ska följande villkor vara uppfyllda:

a)Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems stat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone sä kerställa ett effektivt informationsutbyte, med beaktande av artikel 50.4, som gör det möjligt för de behöriga myndighe terna att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

b)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad har undertecknat en överenskommelse med den auk toriserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och med varje annan medlemsstat där andelarna eller aktierna i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, vilken till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modell avtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerstäl ler ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till lämpningen av led a och b i första stycket får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i sin hemmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig heterna i sin hemmedlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän dig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvaltaren om huruvida denne inom medlemsstatens territorium får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i AIF-förval tarens hemmedlemsstat ska endast hindra marknadsföringen av AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonder stri der mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF- förvaltaren i övrigt inte kommer att följa eller inte följer detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvaltaren börja mark nadsföra AIF-fonden i sin hemmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myndigheterna meddelar detta.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/43

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin hemmedlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i andra medlemsstater än i sin hemmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän dig anmälan enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta överläm nande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

7. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat utan dröjs mål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett. AIF-förval taren får börja marknadsföra AIF-fonden i de berörda värdmed lemsstaterna från och med den dag då de behöriga myndighe terna översänder denna underrättelse.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmedlems stater.

8.Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed lemsstater ska tillämpas på de åtgärder som avses i punkt h i bilaga IV.

9.Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och arkiveras på elektronisk väg.

10. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmed lemsstat om denna ändring senast en månad innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra styckena eller om en oplanerad ändring har skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF- fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads föring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när änd ringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämpliga fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange mang med tredjeländer.

12.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.

13.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaterna får till räcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utred ningsbefogenheter enligt detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/44		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

14. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i hem medlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15.I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska standard för tillsyn som avses i punkt 14, får de berörda behö riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får handla

ienlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16.För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa

a)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkt 3,

b)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkt 5,

c)form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i punkt 6,

d)formen för det överlämnande som avses i punkt 6,

e)formen för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio nella investerare.

Artikel 36

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 får med lemsstaterna tillåta en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare att till professionella investerare, endast på deras territorium, mark nadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder som denna förvaltar och i EU-baserade feeder-AIF-fonder vilka inte uppfyller kraven i artikel 31.1 andra stycket, förutsatt att föl jande villkor är uppfyllda:

a)AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di rektiv, med undantag för artikel 21. Denna AIF-förvaltare ska dock se till att en eller flera enheter utses att utföra de uppgifter som avses i artikel 21.7, 21.8 och 21.9. AIF-för valtaren ska inte utföra dessa uppgifter. AIF-förvaltaren ska

ge sina tillsynsmyndigheter uppgift om vilka enheter som ansvarar för utförandet av de uppgifter som avses i artikel 21.7, 21.8 och 21.9.

b)Det finns lämpliga arrangemang för samarbete avseende övervakningen av systemrisker, och som är i linje med in ternationella standarder, mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förval tarens hemmedlemsstat att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

c)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

2.Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för AIF- förvaltare när det gäller marknadsföring av andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder till investerare på deras territorier i enlighet med denna artikel.

3.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer.

4.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 37

Auktorisation av icke EU-baserade AIF-förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40

1. Medlemsstaterna ska kräva att icke EU-baserade AIF-för valtare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 först ser till att bli auktoriserade av de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat, i enlighet med den här artikeln.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/45

2. En icke EU-baserad AIF-förvaltare som avser att förvärva en sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska följa detta direktiv, med undantag för kapitel VI. Om och i den mån efter levnad av en bestämmelse i detta direktiv är oförenlig med efterlevnad av den lagstiftning som gäller för den icke EU-base rade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen, är AIF-förvaltaren inte skyldig att följa detta direktiv om den kan visa att

a)det är omöjligt att kombinera sådan efterlevnad med efter levnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen,

b)den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF- förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden inne håller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och som ger samma skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga, och

c)den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU- baserade AIF-fonden följer den likvärdiga regel som avses i led b.

3.Icke EU-baserade AIF-förvaltare som avser att skaffa en sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska ha en rättslig representant etablerad i sin referensmedlemsstat. Den rättsliga representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt i unio nen, och all officiell korrespondens mellan de behöriga myndig heterna och AIF-förvaltaren och mellan EU-baserade investerare som investerat i den relevanta AIF-fonden och AIF-förvaltaren enligt vad som avses i detta direktiv, ska ske genom denna rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska tillsam mans med AIF-förvaltaren fullgöra funktionen för regelefterlev nad i samband med AIF-förvaltarens förvaltning och marknads föring enligt detta direktiv.

4.Referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förval tare ska fastställas enligt följande:

a)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta endast en EU-baserad AIF-fond eller flera EU-baserade AIF- fonder som är etablerade i samma medlemsstat, och inte avser att marknadsföra någon AIF-fond i enlighet med artikel 39 eller 40 i unionen, ska denna AIF-fonds eller dessa AIF-fonders hemmedlemsstat anses vara referensmedlemssta ten, och de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat ska ansvara för auktorisationsförfarandet och för tillsynen över AIF-förvaltaren.

b)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta flera EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i olika

medlemsstater och inte avser att marknadsföra någon AIF- fond i enlighet med artikel 39 eller 40 i unionen, ska refe rensmedlemsstaten vara antingen

i)den medlemsstat där de flesta av AIF-fonderna är etable rade, eller

ii)den medlemsstat där de största tillgångarna förvaltas.

c)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond i endast en med lemsstat ska referensmedlemsstaten vara

i)AIF-fondens hemmedlemsstat eller den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att marknadsföra AIF-fonden, om AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i en medlems stat,

ii)den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att marknads föra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat.

d)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond i endast en medlemsstat ska referensmedlemsstaten vara denna med lemsstat.

e)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond, men i olika med lemsstater, ska referensmedlemsstaten vara

i)AIF-fondens hemmedlemsstat eller en av de medlemssta ter där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra AIF- fonden, om AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat, eller

ii)en av de medlemsstater där AIF-förvaltaren avser att ak tivt marknadsföra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat.

f)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond men i olika medlemsstater, är referensmedlemsstaten en av dessa med lemsstater.

g)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra flera EU-baserade AIF-fonder i unionen ska refe rensmedlemsstaten vara

i)AIF-fondernas hemmedlemsstat eller den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder, när samtliga dessa fonder är registrerade eller auktoriserade i samma medlemsstat,

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/46		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

ii)den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder, när dessa fonder inte är registrerade eller auktoriserade i samma medlemsstat.

h)Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark nadsföra flera EU-baserade och icke EU-baserade AIF-fonder, eller flera icke EU-baserade AIF-fonder, i unionen, är refe rensmedlemsstaten den medlemsstat där AIF-förvaltaren av ser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder.

I enlighet med de kriterier som anges i första stycket leden b, c i, e, f och g i, är flera referensmedlemsstater möjliga. I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att icke EU-baserade AIF-förval tare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan att marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar in en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga medlems stater som är möjliga referensmedlemsstater enligt kriterierna i de ledenom att dessa sinsemellan avgör vilken som ska vara dess referensmedlemsstat. Dessa behöriga myndigheter ska inom en månad gemensamt besluta vilken som ska vara refe rensmedlemsstat för en sådan icke EU-baserad AIF-förvaltare. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utses som re ferensmedlemsstat ska utan onödigt dröjsmål informera den icke EU-baserade AIF-förvaltaren om detta. Om den icke EU- baserade AIF-förvaltaren inte vederbörligen informeras om de behöriga myndigheternas beslut inom sju dagar efter beslutet eller om de berörda behöriga myndigheterna inte har fattat beslut inom en period på en månad, får AIF-förvaltaren själv välja sin referensmedlemsstat på grundval av de kriterier som anges i denna punkt.

AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv marknadsföring i en viss medlemsstat genom att redogöra för sin marknadsföringsstrategi för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som den har angivit.

5. Medlemsstaterna ska kräva att en icke EU-baserad AIF- förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan att marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som den förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar in en begäran om auktorisation till sin referensmedlemsstat.

När de behöriga myndigheterna mottagit en ansökan om auk torisation ska de undersöka huruvida AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Om de be höriga myndigheterna anser att så inte är fallet ska de avslå den icke EU-baserade AIF-förvaltares ansökan om auktorisation och förklara skälen till sitt avslag. Om de behöriga myndigheterna anser att kriterierna i punkt 4 är uppfyllda, ska de meddela Esma detta och begära att Esma avger ett råd avseende deras

utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska de behöriga myn digheterna inkludera AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensmedlemsstat samt information om AIF-förvaltarens marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att mottagit det meddelande som avses i andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga myndigheterna rörande deras utvärdering av huruvida valet av referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Esma ska ge ett negativt besked endast om den anser att kriterierna i punkt 4 inte är uppfyllda.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid som Esma genomför sin granskning enligt denna punkt.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska beviljas, i strid mot Esmas råd enligt tredje stycket, ska de infor mera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak tum att de behöriga myndigheterna inte följer eller inte avser att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga myndigheterna anför för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt tredje stycket, och AIF- förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF- fonder som denne förvaltar i andra medlemsstater än referens medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om detta och ange sina skäl. I tillämpliga fall ska de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten också infor mera de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange sina skäl.

6.Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en av vikande åsikt om AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat får den berörda behöriga myndigheten hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7.Utan hinder av punkt 8 ska auktorisation beviljas endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Referensmedlemsstaten har valts av AIF-förvaltaren enligt kriterierna i punkt 4 och stöds av en redogörelse för mark nadsföringsstrategin, och de berörda behöriga myndigheterna har följt förfarandet i punkt 5.

b)AIF-förvaltaren har utsett en rättslig representant som är etablerad i dess referensmedlemsstat.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/47

c)Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-för valtaren, vara den icke EU-baserade AIF-förvaltarens kon taktperson för investerare i den berörda AIF-fonden, för Esma och för de behöriga myndigheterna vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren är auktoriserad i unio nen, och ska åtminstone vara tillräckligt rustad för att sköta efterlevnadsfunktionen i enlighet med detta direktiv.

d)Det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat, de behöriga myndigheterna i berörda EU-baserade AIF- fondernas hemmedlemsstater och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att ut föra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

e)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

f)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad har undertecknat en överenskommelse med refe rensmedlemsstaten, som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

g)De behöriga myndigheternas effektiva utövande av sin till synsfunktion i enlighet med detta direktiv hindras inte av

lagar och andra författningar som omfattar AIF-förvaltaren i ett tredjeland, eller av begränsningar av undersöknings- eller tillsynsbehörigheten för de behöriga myndigheterna i tredjelandet.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp ningen av punkterna a–e och g i denna punkt får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt led d i första stycket inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myn digheterna i referensmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Esma som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. Auktorisationen ska ske i enlighet med kapitel II som i tillämpliga delar ska tillämpas med följande villkor:

a)Den information som avses i artikel 7.2 ska kompletteras med

i)AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensmed lemsstat enligt kriterierna i punkt 4, med information om marknadsföringsstrategin,

ii)en förteckning över de bestämmelser i direktivet som det är omöjligt för AIF-förvaltaren att följa, eftersom AIF- förvaltarens efterlevnad av dessa bestämmelser inte, i en lighet med punkt 2, skulle gå att förena med efterlev naden av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fond som marknadsförs i,

iii)skriftliga belägg, baserade på de tekniska standarder för tillsyn som Esma har utvecklat, för att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de bestämmelser som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och som ger samma

skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga, och att AIF-förvaltaren följer denna likvärdiga regel, där dessa skriftliga belägg styrks av ett rättsligt utlåtande om att det föreligger en oförenlig tvingande bestämmelse i tredjelan dets lagstiftning, inklusive en beskrivning av reglerings syftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas, och

iv)namn på och plats där AIF-förvaltarens rättsliga repre sentant är etablerad.

b)Den information som avses i artikel 7.3 får begränsas till att gälla de EU baserade AIF-fonder som AIF-förvaltaren avser att förvalta, och de AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar och avser att marknadsföra i unionen med ett marknads föringspass.

c)Artikel 8.1 a ska inte påverka tillämpningen av punkt 2 i den här artikeln.

d)Artikel 8.1 e ska inte gälla.

e)Artikel 8.5 andra stycket ska läsas som om den inbegriper en hänvisning till ”den information som avses i artikel 37.8 a”.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den auktorisation som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat har beviljat får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/48		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

9. Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten anser att AIF-förvaltaren kan åberopa punkt 2 för att undantas från kravet på efterlevnad av vissa bestämmelser i detta direktiv, ska de utan onödigt dröjsmål informera Esma om detta. De ska styrka denna utvärdering med den information som AIF-förval taren har lämnat i enlighet med punkt 8 a ii och iii.

Inom en månad efter att Esma mottagit det meddelande som avses i första stycket ska Esma ge råd till de berörda behöriga myndigheterna rörande tillämpningen av undantaget från kravet på efterlevnad av detta direktiv, som har sin grund i oförenlig het i enlighet med punkt 2. Rådet kan särskilt handla om huru vida villkoren för ett sådant undantag verkar vara uppfyllda, baserat på den information som AIF-förvaltaren lämnat i enlig het med punkt 8 a ii och iii och på tekniska standarder för tillsyn om likvärdighet. Esma ska sträva efter att bygga upp en gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid tillämpningen av denna punkt.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid som Esma genomför sin granskning i enlighet med denna punkt.

Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten före slår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt andra stycket, ska de informera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra det faktum att de behöriga myndigheterna inte följer eller inte avser att följa detta råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga myn digheterna anför för att inte följa detta råd. De behöriga myn digheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö rande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd som avses i andra stycket, och AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF- fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än referens medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om detta och ange sina skäl.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp ningen av denna punkt får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

10. Referensmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan onödigt dröjsmål informera Esma om resultatet av det första auktorisationsförfarandet, om varje ändring av AIF-förvaltarens auktorisation och om eventuella återkallanden av auktorisation.

De behöriga myndigheterna ska informera Esma om de ansök ningar om auktorisation som de har avslagit, med uppgifter om de AIF-förvaltare som har begärt auktorisation och skälen för avslag. Esma ska föra ett centralt register över dessa uppgifter, vilket på begäran ska göras tillgängligt för behöriga myndighe ter. De behöriga myndigheterna ska behandla denna infor mation konfidentiellt.

11. Fastställandet av referensmedlemsstaten ska inte påverkas av AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten i unionen. Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi inom två år efter sin ursprungliga auktorisation och denna ändring skulle ha påverkat valet av referensmedlemsstat om den förändrade marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga marknads föringsstrategin, ska AIF-förvaltaren emellertid informera de be höriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten om denna ändring innan den genomförs och ange sin referens medlemsstat i enlighet med kriterierna i punkt 4 och baserat på den nya strategin. AIF-förvaltaren ska motivera sitt val genom att meddela sin ursprungliga referensmedlemsstat sin nya mark nadsföringsstrategi. Samtidigt ska AIF-förvaltaren tillhandahålla uppgifter om sin rättsliga representant, inklusive dess namn och den plats där den är etablerad. Den rättsliga representanten ska vara etablerad i den nya referensmedlemsstaten.

Den ursprungliga referensmedlemsstaten ska undersöka huru vida AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat i enlighet med första stycket är korrekt och ska meddela Esma resultatet av sin undersökning. Esma ska avge ett råd avseende de behö riga myndigheternas utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska de behöriga myndigheterna inkludera AIF-förvaltarens motive ring av sitt val av referensmedlemsstat samt information om AIF-förvaltarens nya marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att ha mottagit det meddelande som avses i andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga myndigheterna rörande deras utvärdering. Esma ska ge ett ne gativt besked endast om kriterierna i punkt 4 inte är uppfyllda.

Efter att ha mottagit Esmas råd i enlighet med tredje stycket ska de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlems staten informera den icke EU-baserade AIF-förvaltaren, dess ur sprungliga rättsliga representant samt Esma om sitt beslut.

Om de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed lemsstaten instämmer i AIF-förvaltarens val ska de även infor mera de behöriga myndigheterna i den nya referensmedlems staten om förändringen. Den ursprungliga referensmedlemssta ten ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av auktori sations- och tillsynsdokumentationen beträffande AIF-förvalta ren till den nya referensmedlemsstaten. Från och med översän dandet av auktorisations- och tillsynsdokumentationen ska de behöriga myndigheterna i den nya referensmedlemsstaten vara behöriga när det gäller auktorisation av och tillsyn över AIF- förvaltaren.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/49

Om de behöriga myndigheternas slutliga utvärdering inte följer Esmas råd enligt tredje stycket ska följande gälla.

a)De behöriga myndigheterna ska informera Esma om detta, med angivande av sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak tum att den behöriga myndigheten inte följer eller inte avser att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

b)Om AIF-förvaltaren marknadsför andelar eller aktier i AIF- fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än den ursprungliga referensmedlemsstaten, ska de behöriga myn digheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten infor mera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om detta och ange skäl. I tillämpliga fall ska de behöriga myn digheterna i referensmedlemsstaten också informera de be höriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de AIF-fon der som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange skäl.

12. Om det inom två år från AIF-förvaltarens auktorisation genom den faktiska utvecklingen av AIF-förvaltarens verksamhet i unionen visar sig att den marknadsföringsstrategi som AIF- förvaltaren presenterade vid tidpunkten för auktorisationen inte följdes, att AIF-förvaltaren gjorde felaktiga påståenden om marknadsföringsstrategin eller om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi utan att följa villkoren i punkt 11, ska de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed lemsstaten anmoda AIF-förvaltaren att välja en referensmed lemsstat på grundval av sin aktuella marknadsföringsstrategi. Det förfarande som anges i punkt 11 ska gälla i tillämpliga delar. Om AIF-förvaltaren inte rättar sig efter de behöriga myn digheternas begäran ska dessa återkalla auktorisationen.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den period som avses i punkt 11 och avser att ändra referensmed lemsstat mot bakgrund av den nya marknadsföringsstrategin, får AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga myndighe terna i den ursprungliga referensmedlemsstaten om att få ändra referensmedlemsstat. Det förfarande som anges i punkt 11 ska gälla i tillämpliga delar.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en avvikande åsikt om utvärderingen beträffande valet av referensmedlemsstat får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och EU-baserade investerare i den berörda AIF-fonden ska avgöras enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och under dess jurisdiktion.

14.Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi cerar de förfaranden som möjliga referensmedlemsstater ska följa när de sinsemellan avgör vilken som ska vara referensmed lemsstat, i enlighet med punkt 4 andra stycket. Dessa genom förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 59.2.

15.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 d i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta upprättandet av samarbetsarrangemang med tredje länder.

16.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 d.

17.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange mang som avses i punkt 7 d i syfte att tillse att de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

18. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

19. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska

13.Eventuella tvister mellan AIF-förvaltarens behöriga myn standard för tillsyn som avses i punkt 17, får de berörda behö

digheter i referensmedlemsstaten och AIF-förvaltaren ska avgö ras i enlighet med lagstiftningen i referensmedlemsstaten och under dess jurisdiktion.

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/50		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

20. I enlighet med artikel 29 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma främja ett effektivt bilateralt och multi lateralt utbyte av information mellan de behöriga myndighe terna i referensmedlemsstaten för icke EU-baserade AIF-förval tare och de behöriga myndigheterna i de berörda AIF-förvaltar nas värdmedlemsstater med fullständig respekt för tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och uppgiftsskydd i relevant unionslagstiftning.

21. I enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma sköta den generella samordningen mel lan den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten för icke EU-baserade AIF-förvaltare och de behöriga myndigheterna i de berörda AIF-förvaltarnas värdmedlemsstater. Esma får särskilt

a)underlätta informationsutbytet mellan de berörda behöriga myndigheterna,

b)fastställa omfattningen av den information som den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten ska tillhandahålla de behöriga myndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna,

c)vidta alla lämpliga åtgärder som krävs i situationer som kan äventyra finansmarknadernas funktionssätt i syfte att under lätta samordningen av åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten och de behöriga myn digheterna i värdmedlemsstaterna i förhållande till icke-EU- baserade AIF-förvaltare.

22. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa form för och innehåll i den begäran som avses i punkt 12 andra stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

23. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar tikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn avseende följande:

a)Det sätt på vilket AIF-förvaltaren måste följa kraven i detta direktiv, med beaktande av att AIF-förvaltaren är etablerad i ett tredjeland, och särskilt presentationen av den information som krävs i artiklarna 22–24.

b)Under vilka förhållanden den lagstiftning som icke EU-base rade AIF-förvaltare eller icke EU-baserade AIF-fonder omfat tas av anses innehålla en likvärdig regel med samma regle ringssyfte och som ger de berörda investerarna samma skyddsnivå.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38

Inbördes utvärdering av auktorisation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare

1.Esma ska på årlig basis genomföra inbördes utvärderingar av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet när det gäller auktorisation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare enligt artiklarna 37, 39, 40 och 41, för att förstärka enhetlig heten när det gäller resultatet av tillsynen, i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010.

2.Esma ska senast den 22 juli 2013 utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas.

3.Analysen av den inbördes utvärderingen ska särskilt om fatta en utvärdering av

a)graden av konvergens i tillsynspraxis när det gäller auktori sation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare,

b)i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i detta direktiv uppfylls,

c)den effektivitet och grad av konvergens som uppnåtts när det gäller genomförandet av detta direktiv och dess genom förandeåtgärder samt de tekniska standarder för tillsyn och genomförande som Esma har utvecklat i enlighet med detta direktiv, inklusive administrativa åtgärder och sanktioner mot icke EU-baserade AIF-förvaltare när detta direktiv inte har följts.

4.Mot bakgrund av resultaten av den inbördes utvärderingen får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr1095/2010, för att etablera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke EU-baserade AIF-förvaltare.

5.De behöriga myndigheterna ska med alla tillgängliga me del söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

6.Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller avser att följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera Esma och ange skälen för detta.

7.Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndig het inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekom mendationen. Esma får också, från fall till fall, besluta att of fentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myn digheten ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö rande.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/51

8.I den rapport som avses i artikel 43.5 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats i enlighet med denna artikel och ange vilka behöriga myndigheter som inte har följt dem samt redogöra för vilka åtgärder Esma avser vidta för att se till att dessa behöriga myndigheter följer dess rekommendationer och riktlinjer i fram tiden.

9.Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rappor ter vid sin översyn av detta direktiv i enlighet med artikel 69 och vid varje senare översyn som kan komma att genomföras.

10.Esma ska offentliggöra den bästa praxis som kan fast ställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes utvärdering ger sitt samtycke.

Artikel 39

Villkor för marknadsföring i unionen med marknadsföringspass av EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1.Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får marknadsföra andelar eller aktier i de EU-baserade AIF-fonder som de förvaltar till professionella investerare i unionen så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2.Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i EU-baserade AIF-fonder i sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig heterna i sin referensmedlemsstat avseende varje EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full ständig anmälan enligt punkt 2 ska de underrätta AIF-förvalta ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får hindra marknads föringen av AIF-fonder endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonder strider mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde lar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin referensmedlemsstat.

4. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i EU-baserade AIF-fonder i en annan medlemsstat än sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat avse ende varje EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknads föra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga IV.

5. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan enligt punkt 4 ska de överlämna denna fullständiga information till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fon dens andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe ringsstrategi.

6. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat utan dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-förvalta ren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens be rörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta medde lande.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fon dens andelar eller aktier i sina värdmedlemsstater.

7.De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems stater.

8.Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan enligt punkt 4 och förklaringen enligt punkt 5 är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och arkiveras på elektronisk väg.

9. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som meddelats i enlighet med punkterna 2 och/eller 4 ska AIF-för valtaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i refe rensmedlemsstaten senast en månad innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/52		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med i detta di rektiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efter leva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förval tarens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp liga fall informera de behöriga myndigheterna i värdmedlems staterna om dessa ändringar

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa

a)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkterna 2 och 4,

b)form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i punkt 5,

c)form för det överlämnande som avses i punkt 5, och

d)form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 9,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio nella investerare.

Artikel 40

Villkor för marknadsföring i unionen med marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-

fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får marknadsföra andelar eller aktier i de icke EU-baserade AIF- fonder som de förvaltar till professionella investerare i unionen så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. Utöver kraven i detta direktiv beträffande EU-baserade AIF-förvaltare ska icke EU-baserade AIF-förvaltare uppfylla föl jande villkor:

a)Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmed lemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj ligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

b)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta blerad har undertecknat en överenskommelse med referens medlemsstaten och med varje annan medlemsstat där ande larna eller aktierna i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, vilket till fullo uppfyller nor merna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på in komst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt infor mationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilate rala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort beträffande tillämpningen av leden a och b i första stycket, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat för varje icke EU-ba serad AIF-fond som den avser att marknadsföra i sin referens medlemsstat.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full ständig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvalta ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får endast hindra mark nadsföringen av AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden strider mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde lar detta.

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/53

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin referens medlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra aktier eller andelar i icke EU-baserade AIF-fonder även i en annan med lemsstat än sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referens medlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga anmälan till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fondens andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta över lämnande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens för valtning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

7. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat utan dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-för valtaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens berörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta med delande.

8.De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems stater, i de fall då dessa medlemsstater är andra än referens medlemsstatens.

9.Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och arkiveras på elektronisk väg.

10. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i referensmed lemsstaten senast en månad innan en planerad ändring genom förs, eller omedelbart efter en oplanerad ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens refe rensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvalta ren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp liga fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11.Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

13.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

100

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

L 174/54		SV	Europeiska unionens officiella tidning	1.7.2011

14. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15.I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en begäran om informationsutbyte i enlighet med vad som anges

ide tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 14, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16.För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa

a)form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i punkterna 3 och 5,

b)form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i punkt 6,

c)form för det överlämnande som avses i punkt 6, och

d)form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 41

Villkor för icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning av AIF-fonder som är etablerade i andra medlemsstater än referensmedlemsstaten

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade icke EU- baserade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat än deras referensmedlems stat, antingen direkt eller genom inrättande av en filial, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den aktuella kategorin av AIF-fonder.

2.Alla icke EU-baserade AIF-förvaltare som för första gången avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat än deras referensmedlemsstat ska informera de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat om föl jande:

a)Den medlemsstat där de avser att direkt förvalta AIF-fonden eller inrätta en filial.

b)En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om de tjänster de avser att utföra och vilka AIF-fonder de avser att förvalta.

3.Om en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att inrätta en filial ska den, utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift om följande:

a)Filialens organisatoriska struktur.

b)En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan erhållas.

c)Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen.

4. Senast en månad efter det att de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de överlämna denna information till de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har auktoriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska omedelbart informera AIF-förvaltaren om överlämnan det. Efter att ha tagit emot detta meddelande får AIF-förvaltaren börja tillhandahålla tjänster i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja förvalta AIF-fonden i sina värdmedlemsstater.

5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål landen som omfattas av detta direktiv.

101

Prop. 2014/15:115

Bilaga 1

1.7.2011		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 174/55

6. Vid varje ändring av den information som meddelats i enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall punkt 3, ska AIF-förvaltaren skriftligen informera de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat om denna ändring senast en månad innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i referensmedlemssta ten utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denne inte får genomföra ändringen.

Om en planerade ändringen genomförs trots vad som anges i första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta ren i övrigt inte längre efterlever i detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta rens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om dessa ändringar.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i en lighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa	standardformulär,	mallar
och förfaranden för överlämnandet	av uppgifter i	enlighet
med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 42

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan marknadsföringspass av AIF-fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 37, 39 och 40 får medlemsstaterna tillåta icke EU-baserade AIF-förval tare att till professionella investerare, endast på deras territo rium, marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder som de förvaltar, förutsatt att minst följande villkor är uppfyllda:

a)Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren efterlever artiklarna 22, 23 och 24 för varje AIF-fond som den marknadsför i enlig het med denna artikel och artiklarna 26–30 när en AIF-fond som marknadsförs enligt denna artikel omfattas av tillämp ningsområdet för artikel 26.1. De behöriga myndigheter och investerare i AIF-fonder som avses i dessa artiklar ska anses vara myndigheter och investerare i de medlemsstater där AIF-fonden marknadsförs.

b)Det finns lämpliga arrangemang för samarbete, som syftar till övervakning av systemrisker och som är i linje med internationella standarder, mellan de behöriga myndighe terna i de medlemsstater där AIF-fonderna marknadsförs och i förkommande fall den EU-baserade AIF-fondens behö riga myndigheter och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad, i syfte att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj ligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i fråga att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.

c)Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad har inte tagits med i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt första styc ket punkt b inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myndig heterna i den medlemsstaten där AIF-fonden är avsedd att mark