Personer med funktionsnedsättning löper en betydligt större risk än övrig befolkning att drabbas av ohälsa såsom diabetes, högt blodtryck, värk från rörelseorganen samt mag- och tarmbesvär. Risken att drabbas av ohälsa är mer än tio gånger högre hos personer med funktionsnedsättning än hos övrig befolkning. Även psykisk ohälsa är vanligare. Ohälsotalet är störst bland personer med rörelsehinder.
Redan under barn- och ungdomsåren etableras ohälsa hos personer med funktionsnedsättning. Forskning visar att barn och unga med funktionsnedsättning dubbelt så ofta som andra anger att de lider av psykosomatiska besvär, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och bristande välbefinnande till en sådan grad att det påverkar vardagslivet. Barn och unga med funktionsnedsättning utövar även fritidsaktiviteter i lägre utsträckning än andra barn.
Idag är det vetenskapligt vedertaget att regelbunden fysisk aktivitet har en starkt positiv effekt på hälsa och välbefinnande. Men personer med funktionsnedsättning har i dagens Sverige inte möjlighet att i önskad utsträckning på sin fritid utöva aktiviteter som främjar deras fysiska och psykiska hälsostatus. En bidragande orsak till detta är att personer med funktionsnedsättning, inklusive barn och unga, endast har begränsad eller till och med ingen rätt till hjälpmedel för att utöva aktiviteter på fritiden. Skillnaderna mellan olika landsting är stora och oacceptabla när det gäller vilka hjälpmedel som erbjuds. Fritidshjälpmedel behövs för att barn och unga med funktionsnedsättning ska kunna delta i fritidsaktiviteter och därmed undvika att etablera onödig ohälsa.
Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn av landstingens förskrivning av fritidshjälpmedel, så att personer med funktionsnedsättning garanteras möjlighet till en aktiv fritid och ett liv i god hälsa. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
.
|
Kerstin Nilsson (S) |
|