Antalet vingårdar och bryggerier har det senaste decenniet ökat i takt med att lokalproducerade produkter fått ett uppsving och med dem också besöksnäringen. I dag finns det 138 bryggerier i landet och av dessa finns 20 stycken i Skåne enligt Sveriges Bryggerier. Småskaliga bryggerier är en företeelse som utgör en del av den svenska besöksnäringen. Vinproducenter finns det ca 20–25 stycken definierat utifrån försäljning via Systembolaget, via restauranger och näthandel. Vinodling sker i de södra länen och här är Skåne i majoritet enligt föreningen Svenska Vinodlare. Många producenter öppnar gärna sin verksamhet och välkomnar besökare som vill se hur tillverkningen går till. Det borde därför vara naturligt att den som är turist eller besöker en vingård eller ett litet bryggeri i Sverige också har möjlighet köpa med sig en egen tillverkad flaska hem, utan att då hänvisas till att bege sig till ett Systembolag på någon ort längre bort alternativt inte alls kunna köpa produkten.
Ett sådant sätt att hantera en fråga skapar irritation hos besökaren/turisten och verksamheten drabbas av en omständlig hantering. Hänsyn har tagits till den svenska ordningen med att försäljning av alkohol vid gårdsförsäljning hotar det svenska alkoholmonopolet. Andemeningen från oss förtroendevalda som engagerat oss i frågan är att det ska gå att behålla det svenska undantaget med Systembolag samtidigt som Sverige ska kunna gör det tillåtet att sälja lokalproducerade alkoholhaltiga drycker på plats vid besök på mikrobryggeriet och på gården. I detta har också frågan om att folkhälsan skulle kunna hotas väckts medan andra säger att det är ett relativt dyrt inköp i mindre skala.
Ett exempel där man har infört gårdsförsäljning, utan att det hotar alkoholmonopolet, är Finland. Det har visat sig att försäljningen handlar om små volymer och att det dessutom är relativt dyra produkter, vilket inte har haft några mätbara negativa effekter på folkhälsan.
I en skriftlig fråga den 25 februari 2009 har Christoffer Fjellner, Europaparlamentariker för Moderaterna i (PPE-DE), ställt en fråga till kommissionen kring det svenska alkoholmonopolet och direktförsäljning av alkoholhaltiga drycker från producenter. Frågan lyder som följer:
”Alla medlemsstater utom Sverige tillåter direktförsäljning av vin och andra alkoholhaltiga drycker av producenterna. Men bara Sverige och Finland har en monopoliserad detaljhandel med alkoholhaltiga drycker.
Anser kommissionen att det finns några rättsliga hinder enligt EG-rätten att hindra Sverige från att tillåta en reglerad direktförsäljning av lokalt producerade alkoholhaltiga drycker trots att Sverige i övrigt bedriver handel med alkoholhaltiga drycker genom ett detaljhandelsmonopol?”
Neelie Kroes på kommissionen svarar Christoffer Fjellner den 26 mars 2009 i ärende P-1299/2009 enligt följande;
”Kommissionen vill påminna om att ett tillåtande av att låta de lokala alkoholproducenter att sälja direkt till konsumenterna skulle utgöra ett undantag från den ensamrätt som för närvarande beviljas enligt svensk lag till Systembolaget, det svenska monopolet för detaljhandel med alkoholdrycker.”
När det gäller frågan om huruvida ett sådant undantag skulle utgöra ett brott mot gemenskapsrätten, bör det påpekas att EG-domstolen förklarade i mål C-189/95 (1) att artikel 31 i fördraget inte kräver avskaffandet av nationella monopol av kommersiell karaktär utan ”kräver att de ska anpassas på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende de villkor under vilka varor produceras och saluförs föreligger mellan medlemsstaternas medborgare. Därför skulle undantaget i fråga kunna omfattas av artikel 31. Detta läge påverkar inte tillämpningen av fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor och tjänster i artiklarna 28 och 49 i fördraget.”
I SOU 2010:98 visar utredningen på en väg framåt för gårdsförsäljning
”Utredningen anser att det ger en tillräckligt stabil grund för att påstå att det finns en efterfrågan att vid studiebesök eller liknande få köpa med sig någon eller några av de produkter som på ett eller annat sätt har varit föremål för besöket. Det är svårt att hävda att ett sådant intresse skulle vara oberättigat med utgångspunkt från de principer som den svenska alkoholpolitiken vilar på.
För att vara säker på att en ordning för gårdsförsäljning på ett konsekvent sätt ska kunna inordnas i den svenska alkoholpolitiken föreslår utredningen att gårdsförsäljning av alkoholdrycker bara ska kunna ske i samband med ett studiebesök på tillverkningsstället, föreläsning eller någon annan liknande upplevelsetjänst med anknytning till den aktuella alkoholdrycken som erbjuds allmänheten mot betalning.”
Vi måste våga prova gårdsförsäljning av öl och vin inom ramen för den besöksnäring som här beskrivits för landet och därför vill vi också se att Skåne med sitt klimat ska kunna vara försökslän vid ett genomförande. Lantbrukarnas Riksförbund har nu också satt frågan så högt upp på agendan att det anser den värd att slåss för i Europa kommissionen.
Gårdsförsäljning skulle medföra positiva effekter för turismen och ge svenska vingårdar och bryggerier liknande möjligheter som deras motsvarigheter i andra länder har. Därför bör så kallad gårdsförsäljning av lokalproducerade alkoholhaltiga drycker tillåtas i Skåne och Sverige.
.
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|
|
Tobias Billström (M) |
Thomas Finnborg (M) |
|
Anders Hansson (M) |
Jonas Jacobsson Gjörtler (M) |
|
Olof Lavesson (M) |
Maria Malmer Stenergard (M) |
|
Gunilla Nordgren (M) |
Patrick Reslow (M) |
|
Ewa Thalén Finné (M) |
Hans Wallmark (M) |
|
Boriana Åberg (M) |
Anette Åkesson (M) |