Under senare tid kan konstateras att antalet bensinmackar runt om i landet minskar kraftigt. Det är en utveckling som hotar att urholka glesbygdens service och attraktionskraft. Naturligtvis är det landsbygdens egen utveckling som skall vara avgörande för vilken kommersiell service som erbjuds men samtidigt är det tveksamt om dagens situation verkligen borgar för detta.
En av anledningarna till bensinmackarnas försvinnande är givetvis att antalet tätorter minskar och avbefolkas. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med kundunderlag för att driva mackarna på marknadsmässig grund. Vidare har teknikutvecklingen inneburit att bilar idag har jämförelsevis större tankar än tidigare, vilket medför att man som bilägare inte behöver tanka lika frekvent.
En annan anledning är den så kallade pumplagen som riksdagen fattade beslut om i slutet av år 2005. Lagen innebär bland annat att de större bränslesäljarna är skyldiga att erbjuda förnybara drivmedel. Detta har konsekvent lett till att många av de större oljebolagen ser över sina försäljningsställen, vilket redan resulterat i att de stängt igen många mackar. Detta drabbar glesbygden särskilt hårt, och i Gävleborg finns flera uppmärksammade exempel. Detta är en orimlig utveckling då även människor i glesbygden behöver kunna tanka sin bil utan att behöva resa lång väg för att göra det.
En lösning kan vara att andra aktörer träder in vid sidan av de traditionella bensinbolagen genom att ytterligare förstärka teknikutvecklingen när det gäller bensinförsörjningen. Men det är även viktigt att olika typer av servicefunktioner, både offentliga och privata på olika nivåer, samordnas för att skapa bättre service. Sammantaget krävs att riksdagen betraktar denna fråga som viktig och säkerställer att insatser tas för att bryta utvecklingen som annars på sikt riskerar att slå hårt mot landsbygden.
.
|
Tomas Tobé (M) |
|