Människans absoluta värde undergrävs och hotas allt oftare. I Danmark har läkare kallat de kraftigt sjunkande födelsetalen för barn med Downs syndrom för ”succé” och den utökade användningen av fosterdiagnostik skrämmer i dag – med rätta – allt fler.
När nya genetiska tester nu möjliggör utsortering av ofödda med en annorlunda kromosomuppsättning, eller med ökad risk för att få genetiskt betingade sjukdomar senare i livet, är det av största vikt att Sveriges lagstiftare tar avstånd från fosterdiagnostik då den används i abortselektivt syfte.
Överhuvudtaget är det upprörande att en medmänniska med Downs syndrom inte självklart betraktas som en helt vanlig, fullvärdig människa, utan identifieras så med sin genetiska pluskromosom att denna medmänniskas värde devalveras. Det borde vara tvärtom! En människa med särskilda behov utifrån en genetisk komplikation har all rätt att födas och få all den hjälp som behövs för att förverkliga sin fulla potential.
Alla människors liv är lika värdefulla och det finns anledning att vara starkt kritisk till användning av fosterdiagnostik i syfte att minska antalet födslar för barn med Downs syndrom eller med olika funktionsnedsättningar – eller för att den ofödda har ”fel” kön.
Sveriges riksdag bör därför ge regeringen till känna som sin uppfattning att den utsortering på grund av funktionshinder som nu sker i Sverige före födelsen – och som riskerar att öka i takt med nya fosterdiagnostikmetoder – är oacceptabel i ett land som ska bygga på alla människors lika och höga värde. Dessvärre kan vi inte säga att det de facto är så i Sverige i dag.
.
|
Tuve Skånberg (KD) |
|