När en person som har haft dokumenterade missbruksproblem eller lidit av psykisk ohälsa sedan tidigare fyller 18 år och blir myndig, får personen utan vidare själv besluta om denne vill ha hjälp eller inte. Personerna har för det allra mesta varit omhändertagna enligt LVU, men när personen fyller 18 faller den lagstiftningen. Men bara för att en person med missbruksproblem blir myndig kan inte all lagstiftning fallera. Här behövs en översyn för att göra det möjligt med en enklare övergång från LVU till LVM/LPT i de fall detta är motiverat.
Utifrån personer jag mött och deras erfarenheter är den här övergången både svår och icke fungerande. Det gör att vård uteblir och situationen förvärras till nackdel för både den enskilda och anhöriga. Hjälpen hade kunnat fortsätta och problemen hade kunnat minskas i det långa loppet.
Just missbruksvården är en oerhört viktig lagstiftning och är ett grundskydd för människor i samhället. Att få bra hjälp och vård är en rättighet för den som behöver det, men även en trygghet för anhöriga och närstående. Då kan det i vissa fall behövas tvångsåtgärder för att få personen ur ett destruktivt missbruk och ge möjlighet att komma på fötter och hitta en plats i samhället. Då behöver olika lagstiftningar samverka istället för att motverka varandra.
Det är därför av yttersta vikt att regeringen ser över möjligheterna för smidigare övergångar mellan de olika tvångslagstiftningarna så att ingen faller mellan stolarna och riskerar att falla tillbaka i ett destruktivt beteende i väntan på nya beslut om likartade insatser fast under ny lagstiftning. Därför måste regeringen se över lagstiftningen kring LVU/LPT/LVM för att hitta enklare övergångar.
.
|
Rickard Nordin (C) |
|