1921 upptäckte Alexander Fleming penicillinet och 1941 började det användas på människor. Många bakterieinfektioner som tidigare haft dödlig utgång kunde nu framgångsrikt behandlas, något som har betytt oändligt mycket för folkhälsan och för enskilda drabbade. Överanvändning eller felaktig användning av antibiotika orsakar dock problem med resistens. Mycket snabbt började också antibiotika användas på djur. Idag är två tredjedelar av förskrivningen i EU till djur. Trots EU-regler på området sker förskrivning inte till enskilda sjuka djur utan ofta i grupp eller läggs i foder i behandlande eller t.o.m. förebyggande syfte.
Utvecklingen av resistenta bakterier ökar dramatiskt i världen och inom EU. Infektioner kan inte behandlas och nya mediciner utvecklas inte i en takt som kan möta ökande antibiotikaresistens. Med ökad rörlighet av människor, djur och livsmedel sprids antibiotikaresistens allt snabbare. Den svenska strategin mot antibiotikaresistens har betytt mycket för att hålla nere och förebygga antibiotikaresistens. Det finns dock fortfarande en brist på kunskap i Sverige om hur man undviker spridning av bakterier och särskilt resistenta bakterier.
WHO (World Health Organization) kom under våren med en mycket stor rapport om hur den globala situationen ser ut. Hotet mot människors liv och hälsa beskrivs som mycket stort. Sverige har dock genom strikta regler och strategier för både förskrivning till människa och djur en gynnsam situation. Det är mycket bra att Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt gemensamt arbetar med problemet. Men så ser det inte ut överallt.
Inom EU har andra medlemsländer stora problem. OECD Health Data 2008 visade att förskrivningen till människor var dubbelt så hög i Grekland som i Sverige. Cypern och Italien använder trettio gånger mer i sin djuruppfödning än vad Sverige gör. Livsmedelsverket har visat att antibiotikaresistens är ett problem vid t.ex. import av kyckling från länder utanför Skandinavien. Ett fåtal EU-länder, däribland Sverige och Finland, följer de regler som faktiskt finns för antibiotikaanvändning på och förskrivning till djur. Effekterna av detta kan komma att bli omöjliga att hantera och utgör ett tydligt hot mot folkhälsa och djurhälsa. I den gemensamma jordbrukspolitiken CAP finns tydliga regler om vad som händer från EU:s sida vid brott mot regler eller vid fusk. Motsvarande behövs när det gäller regler för hantering och förskrivning av antibiotika.
.
|
Lena Ek (C) |
Annika Qarlsson (C) |