Betänkandet Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) innebar en markant förändring i svenskt säkerhetstänkande. Genomgången av olika områden ledde till en rad regeringsbeslut och den sektorsövergripande inriktningen syftade till en helhetssyn på hur sårbarhetsfrågorna ska hanteras.
Det har nu gått många år sedan Sverige hade en sådan genomgripande diskussion runt säkerhets- och sårbarhetsfrågor. Teknikutvecklingen har gått snabbt och omvärlden förändrats dramatiskt. Nya problem aktualiseras därmed.
Klimatförändringarna medför andra väderrelaterade risker. Delar av detta hanterades i Klimat- och sårbarhetsutredningen SOU 2007:60 men mycket har hänt sedan dess. Den livliga diskussionen om Slussen i Stockholm berör trafiklösningar och skönhetsvärden men glömmer det faktum att Slussen måste byggas om för att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren, landets största ytvattentäkt.
Den tekniska utvecklingen skapar nya hot men också nya möjligheter. Digitaliseringen av samhället och viktiga samhällssystem har genomsyrat myndighetsstrukturer och beslutsprocesser, alltifrån polismyndigheter till banker och finansiella säkerhetssystem. Viktiga funktioner skyddas på annat sätt än tidigare. Samtidigt är också hoten från omvärlden helt annorlunda. Säkerhetstänkandet är på sina håll långt ifrån tillräckligt.
Det finns många anledningar till att Sverige behöver en genomgång och analys av vad som är dagens hot mot säkerhet i samhället. Det behövs en genomgripande utredning med uppdrag att göra en modern analys av sårbarheten i samhället för att i tid kunna reformera strukturer och analysera vilka reglerförändringar som behövs för att det svenska samhället ska stå säkrare och starkare.
.
|
Lena Ek (C) |
Per Åsling (C) |