Situationen för brottsoffer har länge diskuterats i Sverige. Fortfarande skyddar dock samhället inte dem som utsatts för brott. Istället tvingas de själva söka sin rätt och utsätts ofta under den tiden för behandling som fortsätter den kränkning som brottet i sig utgör.
När dom faller i en straffrättslig rättegång innehåller den ofta beslut om skadestånd av olika slag liksom beslut om ersättning för kostnader och utlägg. Skadeståndsnivån är i ett internationellt perspektiv mycket låg i Sverige. Men efter att byråkrati haft sin gång är utbetalade belopp ofta mycket lägre, och någon ersättning kanske inte ens kommer brottsoffret tillgodo i slutänden.
I det svenska systemet förväntas brottsoffer som fått skadestånd eller ersättningsanspråk beslutade och godkända i lagakraftvunnen dom själv kontakta kronofogde för att rent faktiskt få det skadestånd brottsoffret har rätt till. Detta förfarande är stötande ur rättssäkerhetssynpunkt. I Norge betalas ersättningar ut direkt efter lagakraftvunnen dom direkt till brottsoffret. Staten tar ansvar för att skadestånd betalas ut och staten tar risken för att gärningsmannen kanske inte har de medel som erfordras och följer också upp med eventuell hantering genom kronofogdemyndighet.
Regeringen borde därför snarast tillsätta en utredning med målet att se hur ett system kan skapas där brottsoffer får sina tillerkända skadestånd och ersättningar genom statens försorg direkt efter lagakraftvunnen dom. Vidare bör utredas hur staten mera effektivt kan tillse att gärningsmannen verkligen betalar de skadestånd och ersättningar som fastställts i lagakraftvunnen dom.
.
|
Lena Ek (C) |
Johan Hedin (C) |