Skolans läroplan säger följande om jämställdhet i förskolan:
”Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar från stereotypa könsroller.”
Därför är det centralt att hela arbetslaget på en förskola verkar för att flickor och pojkar tydligt får lika stort inflytande över och utrymme i verksamheten. Givetvis har förskolläraren ett särskilt ansvar för att alla barn har verklig påverkan på verksamhetens innehåll. Men som alla med insyn i förskoleverksamhet är krasst medvetna om är det ytterst varierande nivå på jämställdhetsarbetet. Vi ser alltifrån många goda initiativ till aktiviteter där gammeldags passiviserande könsroller fortfarande hänger som en våt filt över dagens förskoleverksamhet.
Pojkarna skolas fortfarande i att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum. De får gå före flickorna, tillåts att bryta mot uppställda regler och tar mer uppmärksamhet från personalen. Flickorna å andra sidan får mindre uppmärksamhet och närhet samtidigt som de stämplas som provocerande om de ifrågasätter. Könen särbehandlas tydligt, vilket bland annat en doktorsavhandling från Malmöforskaren Annika Månsson visat.
Bristen på jämställdhet börjar i familjen. Men för att befria individen från gammeldags könsroller räcker det inte med bara en jämställdhetsmedveten barnuppfostran i hemmen utan det krävs också en feministiskt medveten förskolepolitik. Obligatoriska feministiska jämställdhetsplaner i förskolan är ett första steg för att luckra upp könsrollerna och skapa ett friare samhälle.
.
|
Birgitta Ohlsson (FP) |
|