Äldre människor möter tyvärr alltför ofta det som brukar kallas ålderism, d.v.s. en negativ syn på åldrandet och en uppfattning om att äldre är en tärande del av samhället. Den uppfattningen beror delvis på att de flesta äldre har gått i pension och inte längre finns kvar på arbetsmarknaden och får lön. Därmed syns de inte som en resurs i nationalräkenskaperna eller officiell statistik.
Äldres ideella insatser synliggörs inte men är betydande. Det framgår av studier som gjorts inom äldreomsorgen och av SCB:s tidsanvändningsstudier. Äldre står för mer än hälften av äldreomsorgen, äldre ställer upp för barnbarn, de är aktiva i ideella föreningar som Röda Korset, idrottsklubbar och pensionärsorganisationer m.m.
Den slutsats man kan dra av de gjorda undersökningarna är att äldre är en viktig resurs i samhället men att värdet av den, mänskligt och ekonomiskt, är dolt. Om det redovisas i officiell statistik skulle äldre som en närande del av samhället tydliggöras och synen på äldre kunna förändras. En insikt skulle växa fram om äldre som en värdefull samhällsresurs och att det är viktigt att underlätta för äldre att göra dessa oavlönade insatser.
I Utredningen om den statliga folkrörelsepolitiken i framtiden (SOU 2007:66) finns ett förslag om att de som man kallar för hushållens icke-vinstdrivande organisationer (HIO) bör föras upp som ett område i den officiella statistiken och att SCB skulle vara statistikansvarig. Förslaget visar hur man konkret skulle kunna redovisa ideella insatser, däribland äldres, i nationalräkenskaperna. Jag anser att förslaget bör tas till vara och att det bör utredas närmare hur det kan förverkligas. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
.
|
Barbro Westerholm (FP) |
|