Föräldrabalken (FB SFS 1949:381) 6 kap 2§ anger att det är barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Barnets egen vilja ska också beaktas med hänsyn till barnets ålder och mognad. Ett barns behov av umgänge tillgodoses inte bara av föräldrarna utan även av andra personer som står dem nära. I den kretsen ingår mor- och farföräldrar. I en tid där så många föräldrar skiljer sig eller möter andra problem är det viktigt att det finns andra vuxna som barn kan vända sig till. Hit hör far- och morföräldrarna.
År 2006 förändrades föräldrabalken så att socialnämnden kan föra talan om umgängesrätt även för andra än föräldrar och där särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Verkligheten visar dock att det finns barn som förmenas denna umgängesrätt trots att båda parter vill ha den rätten. Motioner till riksdagen om säkerställande av mor- och farföräldrars umgängesrätt med sina barnbarn har avslagits vid flera tillfällen med hänvisning till att lagändringen 2006 är tillfyllest – men det är den inte.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar finns t.ex. i USA. Där har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallade visitation rights. Andra nordiska länder har lagstiftat om mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn. Det måste bevisas att de är olämpliga att träffa barnbarnen för att de ska nekas umgängesrätt.
Regeringen bör mot bakgrund av ovanstående ta initiativ till en översyn kring utfallet av 2006 års lagändring samt till en utredning om möjligheten att ge rätt för mor- och farföräldrar till umgänge med sina barnbarn. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
.
|
Barbro Westerholm (FP) |
|