År 2013 anmäldes 5 887 våldtäkter. Endast i var femte våldtäktsfall kunde en gärningsman knytas till brottet. Det är en mycket låg andel med tanke på att det rör sig om grova brott.
Sexualbrottslagstiftningen ska skydda mot övergrepp, men också vara normerande. Genom att införa en samtyckeslagstiftning betonas att grunden för all sexuell handling ska vara ömsesidighet. En samtyckeslagstiftning lägger även över ansvaret för brottet på förövaren istället för offret.
Det finns flera tunga instanser som har förordat en samtyckeslagstiftning. Sexualbrottsutredningen från 2010 menar att betydelsen av samtycke måste markeras och lyftas fram genom förändringar och utvidgningar i lagstiftningen.
En annan tung remissinstans som tillstyrker förslaget, Brottsoffermyndigheten, skriver att ”om samhället tydligt markerar att det inte är tillåtet att ha sex utan samtycke kan lagen bli ett viktigt stöd för dem som vill avvisa ovälkomna sexuella handlingar. Detta gäller särskilt ungdomar. På så sätt får en samtyckesreglering så kallad normerande verkan”.
I den så kallade Bulgariendomen från december 2003 fastslog Europadomstolen ett krav på att alla sexuella handlingar som inte bygger på samtycke ska vara straffbelagda. Bland EU:s medlemmar har t.ex. Belgien, Irland och Storbritannien redan lagar som innebär att sexuella handlingar som företas utan samtycke betraktas som våldtäkt. Samtyckesparagrafer finns också i Kanada, Nya Zeeland och ett antal delstater i USA. Även Internationella domstolen (ICJ) i Haag har en samtyckesparagraf.
Mot bakgrund av det anförda bör regeringen utreda ett införande av en samtyckeslagstiftning.
.
|
Yasmine Larsson (S) |
|