Spelmissbruk räknas numera som en beroendesjukdom, inte som en impulskontrollstörning vilket det tidigare klassades som. Därmed kan spelmissbruk jämställas med alkohol- och narkotikaberoende.
Kommunerna har idag ansvar för att hjälpa missbrukare som är beroende av en substans – spelberoende kan bara få hjälp om deras spelande är patologiskt.
Man räknar med att cirka 2 procent av befolkningen har spelproblem. Ytterligare 4 procent är i riskzonen för att utveckla spelproblem. Bland unga män under 25 år har var tionde spelproblem.
Dataspelsberoende är sämre kartlagt, men enligt en internationell beräkning har uppemot 40 000 i Sverige dataspelsproblem. Spelmissbrukare har som regel svårt att få hjälp, ännu värre är det för dataspelsmissbrukare.
Här är ett exempel, en mamma skriver om sin dataspelsberoende son: ”Jag har en 22-årig son som är dataspelsberoende. Hela hans liv kretsar kring dataspelande. Enligt DSM-5 ska en person uppfylla minst fyra av nio kriterier för att diagnosticeras som spelberoende. Han uppfyller sex av dessa kriterier, nämligen följande:
1. Upptagenhet. tänker ständigt på spel, till exempel av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle.
2. Kontrollförlust. Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta med sitt spelande.
3. Abstinens. Blir rastlös eller irriterad när man försöker begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
4. Flykt. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.
5. Lögner. Ljuger för anhöriga, terapeuter eller andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.
6. Sociala konsekvenser. Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, utbildnings- eller karriärmöjligheter på grund av sitt spelande.
Han vände sig till X kommun för att få hjälp och söka behandling på behandlingshemmet X som både har specialkompetens om dataspelsberoende och ramavtal med kommunen. Kommunen avslog hans ansökan då man vid årsskiftet beslutat att hänvisa dataspelsberoende till landstinget. Landstinget har i dagsläget ingen kompetens inom dataspelsberoende. Är det inte anmärkningsvärt att kommunen tar hand om och ansvarar för vård och behandling av övriga beroenden?”
Regeringen bör i framtiden överväga en förändring av socialtjänstlagen så att spel- och dataspelsberoende inkluderas. Kommunerna skulle därmed bli ansvariga för vård och behandling av spel- och dataspelsberoende på samma villkor som de är ansvariga för andra beroendesjukdomar.
I linje med detta skulle vi i framtiden kunna få en förändring av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, så att spel- och dataspelsmissbruk ingår.
.
|
Hillevi Larsson (S) |
|