Äganderätten till sin egen fastighet är en central princip i svensk lagstiftning sedan lång tid. Möjligheten för samhället (stat eller kommun) att expropriera mark som behövs för viktiga allmänna ändamål är samtidigt tyvärr en nödvändighet i ett modernt samhälle. När däremot kommuner tvångsinlöser eller exproprierar av mark till förmån för rent privata intressen sätts den viktiga äganderätten ur spel. Enligt SOU 2007:29 skedde år 2005 hela 65 % av alla tvångsförfaranden till förmån för privata aktörer. Det kan vara ett privat företags behov av mark före expansion, eller en golfbana som vill bygga fler banor.
Tanken med tvångsåtgärder mot markägare var ursprungligen ett sätt att trygga allmänna intressen. Den ändamålsglidning som skett genom åren är oacceptabel i ett rättssamhälle. Privata aktörer bör givetvis hänvisas till att förhandla med markägare på lika villkor, och inte kunna använda hot om tvångsmedel som påtryckning, vilket sätter markägaren i underläge.
De lagar som reglerar tvångsförfaranden mot markägare bör förtydligas så att det tydligt framgår att privata intressen av markinlösen inte bör omfattas av lagens ändamål.
.
|
Jan Ericson (M) |
|