Sveriges alkoholpolitik är och skall vara restriktiv. Det övergripande målet är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Detta har man främst gjort genom att begränsa tillgången till och minska efterfrågan på alkohol, men också genom att öka kunskapen om konsekvenserna av alkoholdrickande och erbjuda bra vård och behandling.
Innevarande mandatperiod har riksdagen fattat beslut om ett flertal moderniseringar av alkohollagen vad gäller serveringstillstånd. Det har blivit enklare för cateringfirmor att få ett stadigvarande serveringstillstånd, rumsservering på hotell har blivit tillåtet, varm mat är inte längre ett krav för serveringstillstånd och provsmakning på mässor och tillverkningsställen har underlättats.
Just serveringstillstånden och särskilt sena serveringstider har diskuterats flitigt den senaste tiden, särskilt vad gäller möjlighet att servera alkohol till klockan 03 respektive klockan 05. Diskussioner har förts i våra större städer om ordningsproblem kopplade till sen servering. Däremot har debatten kring hur tidigt alkohol får serveras varit betydligt mer stillsam.
Idag är det kommunerna som beslutar om serveringstider. I alkohollagens 8 kap. 19 § fastställs dock en norm för när servering får ske. Denna gäller om inte kommunen beslutar annat. Med något undantag gäller därmed att alkohol inte får serveras i Sverige före klockan 11 på förmiddagen. Det finns all anledning att ifrågasätta detta.
Är det verkligen en rimlig konsekvens att brudparet på hotellet inte ska kunna beställa ett glas champagne till sin frukost? Att fansen som samlats för att följa en direktsänd match i en annan tidszon inte ska kunna fira med en öl? Eller att den som så önskar inte ska kunna beställa en Gammel Dansk före klockan 11?
Signalvärdet i nuvarande lagstiftning har redan fått följder som kan anses vara såväl godtyckliga som tveksamma ur konkurrensperspektiv. Våren 2008 beslutade Stockholms stad att ge Grand Hôtel, som enda etablissemang, serveringstillstånd från klockan 08. Motivet var att Grand Hôtel ansågs ha ”en särställning” och att ”ett nygift par eller nybliven Nobelpristagare” skulle kunna beställa ett glas vin i frukostmatsalen. Man kan fråga sig varför inte brudpar på andra hotell skulle kunna hantera detta vinglas lika ansvarsfullt.
I alkohollagens 8 kap. 19 § stadgas följande:
Kommunen beslutar under vilka tider alkoholdrycker får serveras. Vid bestämmande av tiden för servering ska särskilt beaktas vad som sägs i 17 §.
Om inte kommunen beslutar annat, får servering av spritdrycker, vin, starköl eller andra jästa alkoholdrycker inte påbörjas tidigare än klockan 11.00 och inte pågå längre än till klockan 01.00.
Serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång.
Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller inte rumsservering på hotell eller minibar i hotellrum enligt 5 §.
Det är kommunen som ska sätta tidsgränser för servering, inte staten. Andra stycket i ovanstående paragraf borde därmed utgå. I ovanstående paragraf refereras dessutom till 17 § där det står:
Om alkoholservering på grund av serveringsställets belägenhet eller av andra skäl kan befaras medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa, får serveringstillstånd vägras även om övriga krav som uppställs i lagen är uppfyllda.
Därmed säkras också kommunens möjligheter att besluta om serveringstillstånd utifrån de alkoholpolitiska prioriteringarna.
Målet för den statliga alkoholpolitiken bör vara det som inledningsvis anges i denna motion. Inte att medelst pekpinnar och detaljregleringar hindra ansvarsfull servering och konsumtion.
.
|
Olof Lavesson (M) |
|