Idag är demokrati, med allt vad det innebär i form av yttrandefrihet, lika och allmän rösträtt, tryckfrihet, kandidera i val, med mera, något som tas för en självklarhet. Så är det inte överallt, och så har det heller inte alltid varit i Sverige. Vi behöver bara gå några generationer tillbaka, till ett Sverige som såg ut på ett helt annat sätt. År 1919 togs beslutet i riksdagen om att införa lika och allmän rösträtt också för kvinnor, och 1921 var det första valet som det praktiserades.
Demokratin i Sverige är inte hotad, men den är till sin natur sårbar. Demokratin innebär att den som vill inskränka den, har rätt att med demokratiska metoder kämpa för det. Det finns dock andra aspekter av demokrati, som bygger på ett folkligt förtroende. Ett förtroende, eller missförtroende, som kan ta sig uttryck i form av valdeltagande, medlemsantal i politiska partier och andra organisationer, i vilken grad förtroendevalda hotas, med mera. Här är resultatet inte lika entydigt, utan det beror på vilka faktorer vi väljer att belysa. Utom tvivel är dock att den politiska representationen ofta är bristande i parlamentariska församlingar, både vad gäller kön, ålder, etnicitet och annat.
Att det nu om några år kommer att vara 100-årsjubileum är givetvis något som måste uppmärksammas. Att beslutet togs, så att Sverige blev en demokrati, var givetvis det väsentliga i sig. Intressant är dock även hur det skedde, och om det finns saker i det att lära sig av idag. Hur vi kan utveckla demokratin och det aktiva deltagandet i framtiden.
Regeringen bör därför, förutom att förbereda uppmärksammandet av 100-årsjubileet, tillsätta en kommitté för att se hur Sverige på fredlig väg kunde växa fram till en demokrati, och om det finns paralleller med utmaningar som finns idag. Det kan också finnas saker att jämföra med i andra länder, som inte på samma sätt demokratiserats. En utgångspunkt för arbetet måste vara att det sker nära medborgare, så att processen också kan få positiva effekter i hela samhället.
.
|
Rasmus Ling (MP) |
|