De flesta av våra ungdomar i Sverige färdas lyckligtvis väl med fungerande hem och föräldrar som ger dem en trygg uppväxt som gör dem väl förberedda för ett bra vuxenliv. I det fåtal familjer där så inte är fallet finns som alternativ fosterfamiljer och i enstaka fall institutionshem.
För en grupp barn och ungdomar finns det i dag inte något riktigt bra alternativ. Det är ungdomar som passerat de yngre tonåren och är i färd med att lämna barndomen och på väg in i vuxenlivet. Om familjen av olika anledningar inte är möjlig att stanna kvar i, kanske på grund av missbruk eller helt brutna relationer, är familjehem ofta inte den bästa lösningen. För ungdomar som hamnat på glid och tillbringat en tid på SIS-institution behövs en fungerande eftervård där föräldrahemmet kanske inte kan vara basen.
Det behövs helt enkelt bra alternativ mellan hemmet och en institution. Jag ser här behovet av ett stödboende för ungdomar, ett boende som erbjuder stöd och hjälp som kan lotsa dessa unga människor in i vuxenlivet, ett boende som ger struktur och en lugn hemmamiljö, ett boende med vuxna förebilder som stöttar den unga i skolarbete, yrkesutbildning eller praktik, vuxna som också stöttar och finns till hands för vardagliga sysslor som normalt ingår i ett hem. Detta innefattar sysslor som att handla, laga mat, tvätta, städa och betala räkningar för att nämna några. Min tanke är att ungdomarna på sikt ska kunna stå på egna ben och få en bra start på vuxenlivet, få en ersättning för den familj som inte längre finns tillhands – en rättighet som alla våra barn och ungdomar har.
Jag har sett exempel på ett sådant boende på Youth and Care i Nacka. De anlitas av socialtjänsten och driver en framgångsrik verksamhet som är mycket billigare än familjehem. Detta måste få fler efterföljare i landet. Jag vill därför att regeringen stimulerar tillkomsten av fler stödboenden för ungdomar.
.
|
Helena Bouveng (M) |
|