Sällan talar man om idrottens potential för att göra Sverige till ett mer jämställt, integrerat och tryggare samhälle. Faktum är att 3,5 miljoner svenskar på olika sätt är engagerade inom idrottsrörelsen.
Idrotten ger ungdomar mer än bara bättre flås och förmåga att sätta en boll i krysset. Mitt i det roliga under lagträning, sparring och peptalk i omklädningsrummen händer något med våra unga. Värderingar och normer förmedlas och befästs. Många gånger är det positiva normer. Man får inte använda boxningskunskaperna utanför ringen. Man kämpar tillsammans som en del av ett lag lika mycket i livet som på fotbollsplan. Man spelar inte fult eller fuskar, varken i ridstallet eller i skolan. Framgångsrika idrottare, tränare och kompisarna i klubben ger förebilder och lotsar ungdomarna mot vuxenlivet. Så kan det se ut. Idrotten blir då ett viktigt skyddsnät, extra viktigt för den som riskerar att hamna snett i livet.
Många idrottsföreningar tar redan idag ett socialt ansvar inte bara genom att lära barn och unga värderingar och normer, utan också genom att fungera som en stöttepelare till barn som har det svårt i livet. Detta är positivt och något som vi värdesätter redan idag, men som borde löna sig ännu bättre för de idrottsföreningar som tar socialt ansvar. Därför anser jag att regeringen ser över förutsättningarna för hur det sociala ansvaret skulle kunna värderas i idrottsföreningarnas bidragsgrundande process.
.
|
Helena Bouveng (M) |
|