Alla barn borde få växa upp i kärleksfulla familjer där föräldrarna har kraft och ork att ge kärlek och omsorg. Tyvärr ser det inte alltid riktigt ut så. Därför placeras 25 000 barn, av olika skäl, utanför hemmet varje år. Intentionen är god och behovet att skapa större trygghet är stort. Samtidigt kan detta också skapa rotlöshet hos barnen, som inte vet var de ska tillbringa tiden framöver. Det kan bli svårt med anknytning, kamrater och skolgång.
Under 2011 adopterades 1 296 personer i Sverige. Ungefär hälften av dessa var födda i Sverige, men det som skiljer svenska adoptioner från internationella är att det är vanligare med vuxenadoptioner bland svenskfödda. Två av tre svenskfödda som adopterades var över 18 år. Så få som 200 svenska barn under 18 år adopteras årligen. Av dessa är endast 15 spädbarn. De adopterade barnen från Sverige ska också sättas i relation till de 25 000 som placeras i fosterfamiljer eller på institution varje år. Varför adopterar Sverige, som är ett av de största adoptionsländerna i världen relativt sett, inte fler svenska barn, när det finns många barn som inte kan växa upp med sina föräldrar?
Enligt undersökningar som utredningen Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) refererar till kan de flesta adoptivbarn förhålla sig till sin bakgrund utan att deras psykiska hälsa påverkas av adoptionen. Separationen från den biologiska modern kan skapa anknytningsproblem hos barnet, men ju tidigare adoptionen sker, desto mindre är risken för anknytningsproblem. Detta talar för tidiga adoptioner.
Prognoserna för placerade barn är däremot sämre. Skolresultaten är väsentligt sämre än för andra barn. Av dem som placerades före 10 års ålder är 71 procent behöriga att läsa vidare på gymnasiet efter grundskolan, vilket ska jämföras med 86 procent bland unga generellt. Bland dem som placerades efter 12 års ålder är resultaten ännu sämre, bara 55 procent är behöriga till gymnasiet. Detta är allvarligt, eftersom fullgjord skolgång är den enskilt viktigaste faktorn för att det ska gå bra för barnen i vuxenlivet.
Fler nationella adoptioner skulle kunna ge fler barn den barndom alla barn har rätt till. Att det är mer eller mindre tabubelagt med inhemska adoptioner är inte att ha våra barns bästa för ögonen. Därför bör regeringen se över möjligheten att öppna för fler inhemska adoptioner genom att se över föräldrabalken i detta hänseende.
.
|
Helena Bouveng (M) |
|