Världens kriser är omfattande och överlappande. UNHCR uppskattar att ökningen av enbart asylsökande under första halvåret 2014 var 24 % jämfört med motsvarande period 2013. Det motsvarar ca 330 700 sökande vilket torde motsvara ca 700 000 nya sökande innan årets slut. Vi upplever nu en flyktingsituation som vi inte upplevt sedan 2:a världskriget. Syrien, Irak, Afghanistan, Eritrea, Serbien och Kosovo svarar för 37 % av asylansökningarna i de industrialiserade länderna. Tyskland, USA, Frankrike, Sverige och Turkiet är i den ordningen de största mottagarna och svarar för ca 62 % av asylansökningarna.
Sverige ingår i Schengen och ska inom den ramen verka offensivt för att utveckla en mer human och solidarisk flyktingpolitik. Självklart ska det svenska mottagandet ligga i framkant. Vi har en tradition av både solidaritet och öppenhet mot omvärlden att värna och vårda.
Det svenska flyktingmottagandet har genomgått betydande förändringar under senare år. Det gäller inte minst den alltmer effektiva prövningen av asylskäl, rätten till att få stanna. Detta är välkommet. Ambitionen var att under normala förhållanden minska de tidigare långa tider som gällde när den enskilde levde i osäkerhet under långvariga tider på anläggningsboende eller hos släkt och vänner. Denna förändring kom att markant minska effekten av att någon hann rota sig till följd av boendet under väntetiden och den omdebatterade rätten till så kallat ”eget boende”.
Inbördeskriget i Syrien har dock medfört först och främst ett oerhört lidande för de drabbade människorna och drivit väldigt många på flykt i första hand till grannländerna. Jordanien, Libanon och Turkiet har tagit och tar ett stort ansvar och måste få vårt humanitära stöd. Men situationen är sådan att länderna i närmiljön behöver vidareflyttning och många människor söker sig också vidare. Det är viktigt att vi solidariskt inom EU/Schengen stödjer människor på flykt. Det är med stolthet vi kan se Sveriges öppenhet och beslutet om uppehållstillstånd. Det kan dock leda till en kraftig ökning av trycket på både enskilda att öppna sina hem för ”eget boende” och på kommuner att akut lösa service och skola. Det kräver i sin tur beredskap för mer akuta och hållbara statliga insatser för att skapa värdigt boende för flyktingar och deras ”värdfamiljer” för att undvika extrem trångboddhet men även för kommuner som får kraftigt ökat tryck mot skolor m.m.
Det fruktansvärda som nu sker i Syrien men också i Irak drabbar inte minst många kristna och etniska minoriteter och medför att vissa kommuner möter särskilda utmaningar, som Södertälje. Människor söker sig till människor och miljöer där man kan känna trygghet. Det är i högsta grad naturligt. Det måste i dylika akuta lägen tillkomma särskilda resurser för att inte enbart initialt utan hållbart möta topparna i flyktingmottagandet. Vi har sett vilka konsekvenser det annars kan få för människor och kommuner. Det riskerar leda till särskilda svårigheter för barnen i de familjer som åtar sig det nationella åtagandet för människor som söker och får en fristad i Sverige. Bristen på bostäder i hela landet gör ju att det egna boendet inte blir en verklighet för nyanlända utan de blir inneboende.
Det är självklart så att det blir vissa kommuner som Södertälje vilka särskilt berörs, de kommuner där släkt, vänner eller bekanta bor. Om dessa kommuner ska kunna möta de särskilda ansträngningar som följer av en snabb befolkningstillväxt, av trångboddhet och av skolor m.m så krävs ett särskilt statligt ansvar utöver dagens eftersläpande effekter i skatteutjämningen. Regeringen bör i samråd med kommunerna ta fram ytterligare åtgärder och åtaganden för att Sverige fortsatt ska kunna leva upp till ett humant och solidariskt flyktingmottagande.
.
|
Kerstin Lundgren (C) |
|