En ledarhund är en tjänstehund, ett personligt hjälpmedel, som hjälper gravt synskadade att orientera sig på egen hand. Den ger stora möjligheter till självständighet och oberoende av andra människor om den tillåts att användas till det den är utbildad för. En ledarhund är en god investering av samhällsmedlen om ledarhunden får användas fullt ut till det den är utbildad för, däremot en gigantisk felinvestering om samhället inte tillåter synskadade att nyttja ledarhunden. Svensk lagstiftning är otillräcklig när det gäller rätten för föraren och ledarhunden att vistas i offentliga miljöer. På många ställen är det förbjudet att medföra ledarhund. Det är självklart mycket negativt för den synskadade person som inte kan vistas i alla miljöer. Det är också ologiskt med tanke på att staten satsar 24 miljoner kronor på att synskadade ska kunna ha ledarhund, vilket Synskadades Riksförbund påpekat.
Under senare år har även assistanshundar utbildats för att ge stöd vid andra funktionsnedsättningar. Genom att jämställa assistanshundar med ledarhundar kan man i hög grad underlätta vardagen för personer med funktionsnedsättning och göra det lättare för dem att ta aktiv del i samhällslivet. Det finns två statliga utredningar, den senaste från 2010, som föreslår skärpning av diskrimineringslagen så att även otillgänglighet klassas som diskriminering. En utökad diskrimineringslag måste också gälla för personer med ledarhund eller assistanshund. Trots branschriktlinjer nekar fortfarande många restaurangägare ledarhundar och assistanshundar på restauranger och kaféer. Även i andra miljöer är problemen stora.
.
|
Catharina Bråkenhielm (S) |
|