Idrotten är vår största folkrörelse med över tre miljoner medlemmar och över 500 000 ideellt verksamma ledare. Det är imponerande siffror och en unik tillgång för en positiv utveckling av vårt samhälle. Idrottsrörelsens betydelse som demokratifostrare är oomstridd.
När folkhälsan på flera sätt har gått alltmer åt att bli en klassfråga är det särskilt viktigt att vara rädd om denna rörelse som engagerar tusentals barn och ungdomar och som stimulerar ett aktivt föreningsliv. Ungdomar får inte utestängas från att delta i organiserad idrottsverksamhet för att avgifterna blivit för höga. Det statliga stödet till idrottsrörelsen har stor betydelse för föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet trots att det generellt utgör en liten del av föreningarnas intäkter.
Det finns alla skäl för oss politiker, och för idrottsrörelsen i stort, att även i framtiden på ett aktivt sätt stödja den insats som alla ideella ledare gör för den svenska idrotten. Bland mycket annat ser de till att många flickor och pojkar får en meningsfull fritid och fungerar många gånger integrerande för ungdomar med invandrarbakgrund.
Det är oerhört viktigt att idrotten fortsätter att vara en fri och självständig folkrörelse som själv bestämmer över sin verksamhet. På senare år har en del föreningar börjat ändra form. I stället för att bedrivas på helt ideell basis, har det blivit allt vanligare att delar av verksamheten – ofta elitverksamhet – drivs i bolagsform och därmed också i vinstsyfte. Detta är en utveckling som på sikt är bekymmersam för idrotten som bred folkrörelse.
Mot bakgrund av vad som ovan anförs är det angeläget att regeringen aktivt värnar föreningslivet och de ideella krafterna inom idrotten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
.
|
Yilmaz Kerimo (S) |
|