Rasism har motiverats på olika sätt under de senaste sjuhundra åren. Först religiöst, sedan biologiskt och nu främst kulturellt. Idag är den rasism som tar stöd i kulturella motiveringar mest utbredd. Motiveringarna för rasism har ändrats över tid, och innan vi är färdiga med att definiera och analysera kulturrasismen kan rasismen ha kommit att ändras och sökt stöd i andra motiveringar. Det viktiga är därför att se att rasismen förespråkar isärhållande av tillskapade grupper och att den förespråkar makt- och välfärdsskillnader mellan dessa grupper.
Rasism ska även förstås som ett privilegieskyddande system. Det vill säga, rasistiska strukturer skapar ett system som omfördelar resurser så att vissa på bekostnad av andra och att det fortsätter genom att den privilegierade gruppen fortsätter att gynna sin egen tänkta grupp. Att vissa människor sorteras bort bland de arbetssökande eller förbigås i bostadsköer innebär också att det finns människor som drar politiska, sociala, eller ekonomiska fördelar av detta. På så sätt blir maktrelationer mellan olika tillskapade grupper naturliga.
Kunskap när det gäller hur rasism har tagit och tar sig uttryck i Sverige är låg. Den svenska självbilden är att Sverige är gott och ickeförtryckande. Rasism är något som anses finnas på andra platser och bland extrema människor, inte mitt ibland oss i vårt välfärdssamhälle. Denna självbild gör det svårare att arbeta mot rasism i Sverige och det krävs därför extra ansträngningar.
Grunden i arbetet mot rasism och för jämlikhet oavsett utgörs av den generella välfärdspolitiken. Allas rätt till arbete, utbildning, bostad, kultur, vård, hälsa och inflytande samt en rättvis fördelning av resurserna i samhället är utgångspunkten. Hela Sverige måste omfattas av denna politik. Vissa regioner, orter och bostadsområden får inte halka efter. Social och ekonomisk marginalisering måste stoppas. I ett samhälle där varje individ känner trygghet, delaktighet och har makten att påverka sitt eget liv, är sannolikheten större att det utvecklas en ömsesidig respekt människor emellan och en känsla av gemenskap, som kan motverka rasism.
Kunskap om hur rasism ter sig på olika arenor är av största vikt för att kunna bekämpa rasismen. Därför är det behövligt att inrätta ett kunskaps- och resurscentrum med uppdraget att höja kunskapen på nationell nivå om rasism samt utveckla metoder för att motverka den strukturella och institutionella rasismen.
.
|
Lawen Redar (S) |
|