Den fria debatten och den offentliga granskningen av personer som utövar inflytande är signifikant för ett demokratiskt samhälle. Det är viktigt att tillgången på samhällsinformation är god och att medierna kan uppmärksamma omständigheter av känslig art. Samtidigt kan denna öppenhet innebära att även hemliga uppgifter vidareförs genom medier och i förlängningen att exempelvis en brottsutredning kan komma att störas allvarligt. Detta medför då att poliser och åklagare som arbetar med utredningarna får svåra problem att utföra sitt arbete.
Bestämmelserna om meddelarfrihet i tryckfrihetsförordningen utgör en viktig del av yttrandefriheten och informationsfriheten, vilka ytterst syftar till att upprätthålla en levande och öppen demokrati. Men den nuvarande ordningen är inte helt problemfri. Det finns flera exempel på tillfällen då sekretessbelagda uppgifter från pågående polisiära förundersökningar har publicerats i media. Självklart ska polisen ha stor frihet som alla andra att informera allmänheten eller att påtala allvarliga missförhållanden i en utredning. Däremot ska inte denna meddelarfrihet gälla sekretessbelagda förundersökningar, där uppgifter från pågående utredningar ofta syftar till att skapa slagkraftiga och lösnummersäljande rubriker, förstasidor och löpsedlar.
Meddelarfriheten och meddelarskyddet utgör så väsentliga inslag i tryck- och yttrandefriheten, att mycket starka skäl måste föreligga för att inskränka dem. Enligt min mening är en pågående brottsutredning ett sådant skäl. Därför bör en översyn av undantag från meddelarfriheten för Polismyndighetens personal vid pågående brottsutredningar göras.
.
|
Susanne Eberstein (S) |
|