Dagens unga möts idag av en arbetsmarknad fylld av otrygghet, osäkra anställningar som kan staplas på varandra. Osäkra anställningar skapar otrygga människor. Osäkra anställningar skapar ett tyst arbetsliv. Vem vågar protestera mot en dålig arbetsmiljö när man kan bytas ut imorgon? Personer med osäkra anställningar är dessutom sjukare och drabbas oftare av olyckor på arbetsplatsen.
Enligt SCB:s Arbetskraftsundersökning (AKU) för september 2014 uppskattas antalet personer med tidsbegränsade anställningar till 746 100 personer. Det motsvarar 17,3 procent av alla anställda. Bland ungdomar (15–24 år) har mer än hälften av de anställda (55,7 procent) en tidsbegränsad anställning.
Med en sådan verklighet blir det svårt att växa upp och skapa sig ett eget liv. Med en otrygg anställning är det svårt att flytta hemifrån och bli vuxen, få ett hyreskontrakt eller ta ett lån på banken. Livet kan aldrig riktigt börja.
Unga behöver jobb men inte jobb till vilket pris som helst. För att skapa goda arbetsplatser behövs en trygghet för de anställda för att kunna påverka sin arbetssituation, men även för att utveckla arbetssätt och produktion för ökad konkurrenskraft för våra företag.
Det är ett problem att företagen inte behöver motivera av vilken anledning de anställer individer inom ramen för allmän visstidsanställning, med tanke på alla problem som det medför för den anställde att vara långvarigt visstidsanställd. Möjligheten att stapla olika former av visstidsanställningar och vikariat på varandra bör kraftigt begränsas. Anställningsformerna, och då i synnerhet allmän visstidsanställning, bör ses över med syfte att skapa ett tryggare arbetsliv.
Jobb inom bemanningsbranschen är också vanliga första jobb för unga. Det är ofta en bra ingång till arbetsmarknaden och en möjlighet att skaffa sig erfarenheter. Men det är också en form av anställning som medför en del problem. De inhyrda tilldelas ofta de tyngsta, farligaste och skitigaste jobben, samtidigt är många gånger arbetsmiljöansvaret otydligt. Bemanningsanställda vågar sällan protestera mot dålig arbetsmiljö eller lön under avtal, för att de är rädda att förflyttas eller värre bli av med jobbet.
Vi har också under de senaste åren sett exempel på hur bemanningsföretagen används för att frångå lagen om anställningsskydd och löneavtal vid arbetsbrist. Människor sägs upp för att sedan komma tillbaka till samma arbetsgivare som bemanningsanställd, med helt andra anställningsvillkor och en otrygg situation. Möjligheten att använda bemanningsanställda för stadigvarande behov samt möjligheten att kringgå lagen om anställningsskydd genom bemanningsföretag, bör begränsas för att skapa ett tryggare arbetsliv.
.
|
Johanna Haraldsson (S) |
|