Vårt land står inför stora utmaningar att i konkurrens med andra kunna producera värden som innebär att förutsättningen för att kunna bibehålla och utveckla ett välfärdssamhälle stärks. Ekonomisk tillväxt är regional till sin karaktär och gynnas av tillgång till kompetens. Det är därför viktigt att forsknings- och utbildningspolitik kopplas samman med regional- och näringspolitiska målsättningar. Vi har tre storstadsregioner i landet som växer, men en stor del av svenskt näringsliv och offentliga verksamheter finns i andra regioner kring medelstora kommuner. Såsom i Sveriges tionde största kommun Jönköping. Det är väsentligt att ha forskning av hög kvalitet, men det finns inget som talar för att forskning får lägre kvalitet för att den bedrivs vid en ung högskola. Där forskningsanslagen finns dit flyttar också duktiga forskare. Hittills varande fördelning av ökade forskningsanslag har främst gynnat etablerad forskning vid universiteten. Incitament och resurser för nysatsningar i form av kapacitetsuppbyggnad i samarbete med näringslivet har varit begränsade och den regionalekonomiska dimensionen av kompetenstillgångens betydelse för tillväxt har inte beaktats. Därmed har näringslivet i vissa regioner gynnats kraftigt, medan andra har missgynnats.
Jönköpings län är Sveriges femte största län och domineras av tillverkningsindustrin. 40 procent av arbetskraften jobbar i tillverkningsindustrin i Jönköpings län. Den långsiktiga uppbyggnaden av forskningskapacitet vid Högskolan i Jönköping, särskilt inom teknik och it för små och medelstora företag, är därför en nationell angelägenhet.
Andelen högutbildad arbetskraft i privat sektor i Jönköpings län ligger långt under det nationella genomsnittet. Detta gäller särskilt inom ekonomi, juridik, it och teknik. I Jönköpings arbetsmarknadsregion behövs rejäla investeringar i uppbyggnad av näringslivsorienterad forsknings- och lärarkompetens vid högskolan. Sådana satsningar är nödvändiga för att på lång sikt säkra tillverkningsindustrins fortsatta internationella konkurrenskraft genom att öka tillgången på högutbildad arbetskraft och innovationskapacitet.
Högskolan i Jönköping borde på sikt vidga sin verksamhet från dagens 7 500 helårsstudenter till 10 000. FoU-investeringarna borde öka tre gånger från nuvarande nivå. Bland annat finns behov av fler lärarutbildningar och utbildningar inom vård och teknik. I sammanhanget vill vi även påpeka näringslivets stora engagemang för Högskolan i Jönköping. Enligt SCB:s statistik lägger företagen i Sverige i snitt drygt fem gånger så mycket pengar på egen FoU som vad staten ger forskningsanslag direkt till universitet och högskolor i landet. I Jönköpings län lägger företagen ner 16 gånger så mycket pengar på FoU som vad staten ger i forskningsanslag till Jönköping. Som jämförelse lägger företagen i storstadslänen knappt 6,5 gånger så mycket pengar på FoU som vad staten ger i forskningsanslag till universitet och högskolor i dessa regioner. 0,2 procent av bruttoregionalprodukten i Jönköpings län utgörs av statligt finansierad forskning. För riket är motsvarande siffra en procent.
Här framgår att företagen i Jönköpings län är kraftigt missgynnade vad gäller statens satsningar på kompetensinfrastruktur i länet.
Forskningsanslaget till universitet och högskolor är en regional fördelad infrastruktur för näringslivets forsknings- och innovationskapacitet. Vidare är forskningsanslaget en förutsättning för den regionala tillgången till högutbildad arbetskraft. Den nuvarande regionala fördelningen av forskningsanslagen motsvarar inte näringslivets struktur och behov. Jönköpingsregionens näringsliv är därmed kraftigt missgynnat i nationell jämförelse.
.
|
Peter Persson (S) |
|
|
Helene Petersson i Stockaryd (S) |
Johanna Haraldsson (S) |