I hela Sverige ska alla ha snabbt mobilt bredband och mobil telefoni.
Framtidens digitala verklighet ställer höga krav på infrastrukturen: allt mer av våra liv kommer att vara beroende av en väl fungerande uppkoppling. Såväl bostäder som arbetsplatser är fullt beroende av uppkoppling för att fungera tillfredsställande.
Framtiden kommer att öka behovet av uppkoppling i takt med att arbetsplatser och hem digitaliseras och i takt med att gränsen mellan arbetsliv och fritid omdanas.
På samma sätt ökar behoven av att kunna vara uppkopplade när vi färdas; idag lever vi i ett land där inte ens Europavägarna har god täckning. Det är en ohållbart låg standard. Vi bör planera för en framtid där alla vägar har fullgod uppkoppling för att ringa samtal och överföra data i den utsträckning som behövs. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det fullt rimligt. Om vi kollektivt investerar stora värden i att bygga fysiska vägar, så är det en minst lika god investering att också bygga ut digitala kommunikationer.
Mobil telefoni och mobilt bredband ska finnas där man bor, jobbar, färdas och tillbringar den större delen av sin fritid. Infrastrukturen för mobil telefoni måste förbättras. För att nå målen ska tydligare täckningskrav inarbetas vid licensgivningen och hårdare krav ställas på operatörerna att leva upp till sina utfästelser. Så kallade ”samhällsmaster” med gemensam finansiering från offentliga och privata aktörer, ska provas på fler håll i Sverige.
Försäljningsargumenten för smarta telefoner har blivit allt mer aggressiva och konsumenter utlovas fullgod täckning och kapacitet i stora delar av landet trots att det inte är möjligt i praktiken. Konsumentens möjligheter att agera om utlovad täckning för mobiltelefoner och bredband uteblir måste stärkas. Det kan t.ex. handla om att bryta inlåsningseffekter i avtal och/eller möjlighet till skadestånd, liknande det som finns idag vid utebliven elleverans.
.
|
Monica Green (S) |
|