Den pågående Jaktlagsutredningen har i sitt andra delbetänkande presenterat ett förslag för att underlätta användningen av viltövervakningskameror vid vildsvinsjakt. Förslaget är inte helt tillfredsställande. Den föreslagna modellen är alltför komplicerad för att kunna fungera i praktiken. Men det största problemet är att förslaget enbart är riktat mot vildsvin.
Naturen är dynamisk och det förutsätter att lagstiftningen för dess förvaltning också är dynamisk. Ett undantag från kameraövervakningslagen bör därför inte rikta in sig enbart på en art utan ha en mer generell utformning.
Det finns till exempel ett särskilt behov vid jakt på björn. Viltövervakningskameror behövs för att identifiera vilka björnar som går på en björnåtel. Därmed kan man undvika att jaga björnar som det inte är tillåtet att skjuta, exempelvis en hona med ungar. Viltövervakningskameror har även en viktig roll för inventering av ett områdes viltbestånd.
I dag kostar det 3 700 kronor att ansöka om ett tillstånd att använda viltövervakningskamera. Det har lett till att det endast beviljats åtta tillstånd för hela landet medan försäljningen av kameror är betydligt större. Det är uppenbart att dagens system inte fungerar. Det är orealistiskt att ett tillstånd kostar betydligt mer än själva kameran. För att undvika stöld av kameror, vilket varit vanligt förekommande, bör det heller inte finnas krav på att rapportera in varje enskild kameras placering i terrängen.
Regeringen bör mot bakgrund av detta se över kostnaden för att ansöka om ett tillstånd för viltövervakningskamera, samt analysera möjligheten att ta bort rapporteringskravet för varje enskild kameras placering.
.
|
Helén Pettersson i Umeå (S) |
Isak From (S) |