Ett långsiktigt hållbart samhälle kan inte skapas utan att tydlig hänsyn tas till dagens barn och ungdomar och till kommande generationer. Alla har rätt till en trygg barndom och ett utvecklande liv i frihet och hälsa. Dessa möjligheter måste man få oberoende vilken inkomst föräldrarna har.
All samhällsplanering ska inriktas på att våra barn ges förutsättning till ett rikt och bra liv. Detta ställer stora krav på oss inför framtiden. En bra början på detta är att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. Detta skulle exempelvis innebära ett starkare skydd för barn som tvingas på flykt från länder där deras tillvaro hotas av svält och krig.
Barn hamnar i kläm och far illa även i Sverige. När barnen då har behov av olika former av samhällets stödinsatser krävs att båda föräldrarna ger sitt medgivande till detta. I de fall där mannen, ofta för att utöva makt och kontroll, nekar till detta får barnen ingen hjälp. Det kan handla om kurator eller psykologinsatser, insatser från exempelvis brottsofferjourer eller annat som stöttar barnen i en svår situation.
År 1990 ratificerade Sverige FN:s barnkonvention och förband sig därmed att alltid se till barnets bästa. När barn nekas hjälp, därför att en av föräldrarna motsätter sig detta, är det inte att ha ett barnperspektiv och se till barnets bästa.
.
|
Phia Andersson (S) |
|
|
Ann-Christin Ahlberg (S) |
Petter Löberg (S) |