I Sverige finns idag många barn som lever i familjehem eller liknande förhållanden på grund av att deras biologiska föräldrar inte kan förse dem med en stabil uppväxtmiljö. I november 2012 var 918 barn placerade i familjehem enligt Socialstyrelsen. En dryg fjärdedel av dessa hade varit placerade i samma familj en period på fem år eller mer. För många av dessa barn är tillvaron otrygg och osäker då de saknar en fast punkt i form av permanent vårdnadshavare. I Sverige bevakas föräldrarnas rätt till sina barn hårdare än barnens rätt till kapabla föräldrar.
Fler barn än de som faktiskt adopteras lever under omständigheter där en adoption skulle vara önskvärd för såväl barnet som familjehemsföräldrarna. Många av dessa barn skulle genom inhemska adoptioner, alltså adoption inom landet, få växa upp i en trygg, stabil miljö. I praktiken sker det relativt sällan, och under de senaste åren har antalet adoptioner av barn i familjehem legat på under 20 per år.
Förhoppningen är att fler barn ska få uppleva trygghet genom att vara en del av en familj, och att de inhemska adoptionerna ska öka. Att vara barn är inget man valt själv och deras rätt till en trygg uppväxt måste alltid väga tyngre än en biologisk förälders rätt till sitt barn.
Nu är inte en adoption lösningen för alla familjehemsplacerade barn, men för vissa skulle det vara en möjlighet att skaffa sig en fast grund att bygga sitt liv på. Att se till att unga växer upp i en trygg och stabil miljö har ett egenvärde i sig, men det innebär också att det är större chans att de växer upp till att bli trygga och stabila vuxna. Samhället i stort skulle i det långa loppet tjäna på det.
Regeringen bör därför överväga att se över adoptionsförfarandet för att underlätta fler inhemska adoptioner samt överväga en översyn av vårdnadsreglerna.
.
|
Cecilia Widegren (M) |
|