Är riket i krig eller krigsfara, ska en inom riksdagen utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det.
Krigsdelegationen, som inrättades 1965, är således en central funktion i det svenska, nationella försvaret. Genom den ska folkstyret fortsätta att fungera, också under mycket svåra förhållanden.
Den nationella beredskapen har de senaste åren på nytt fått aktualitet. Sedan några år tillbaka bedriver Försvarsmakten krigsplanering på regional och nationell nivå. Efter den s.k. tsunami-katastrofen 2004 har statsmakterna från lägsta till högsta nivåer deltagit i krishanteringsövningar.
I vilken mån krigsdelegationens funktioner övats i historisk tid är osäkert. Alldeles oavsett skulle övning av detta centrala organ vara lärorikt och värdefullt utifrån ett operativt perspektiv. Samtidigt skulle signalen om att även den parlamentariska nivån övar sin beredskap verka som ett föredöme för hela samhället. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Vid tidigare motion i samma ämne har konstitutionsutskottet avslagit denna med hänvisning till att ”det saknas … nu anledning att föreskriva att krigsdelegationen bör öva”. Utskottets och riksdagens ställningstagande måste tolkas som att risken för krig eller krigsfara då var så obetydlig att någon övning inte syntes behövlig.
Samtidigt utgick konstitutionsutskottet i sitt betänkande (2013/14:KU15) från att frågan om vilka övningar som bör hållas blir föremål för regelbundna överväganden. Efter ett år med rysk invasion och ockupation av ukrainskt territorium samt allvarliga kränkningar och incidenter riktade mot Sverige anser jag att frågan om övning av krigsdelegationen just bör bli föremål för nytt övervägande.
.
|
Allan Widman (FP) |
|