Diskussionen om den personliga integriteten kontra brottsbekämpning har varit intensiv i Sverige det senaste decenniet. Inte minst kontroll och information över människors rörlighet vid olika tidpunkter har varit centralt trots att detta vanligen hör till vår ytterst privata sfär. Naturligtvis är det nödvändigt med identifiering vid enskilda situationer av vissa individer, men varje vän av den personliga integriteten bör vara skeptisk till den våg av automatisk och allmän identifiering som växer fram på diverse olika fält.
Att få ha sitt privatliv ifred är en mänsklig rättighet, inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 12. Med övervakningsteknologins snabba framväxt minskar radikalt människors möjlighet att röra sig fritt utan förflyttningsregistrering.
I många av våra grannländer finns otaliga exempel på hur kvickt denna utveckling sker. I Storbritannien byggs ett rikstäckande system som ska registrera alla bilars rörelser och lagra informationen i polisens centraldator i två år, med möjlighet att öka lagringstiden till fem år. Automatisk nummerplåtsinläsning (automatic number plate recognition, ANPR) via kameror monteras upp vid bensinstationer, matvaruaffärer med mera. Detta system finns i viss mån redan via biltullarna i Stockholm. Detsamma gäller satsningen från Vägverket för att mäta genomsnittshastigheten med fartkameror, där alla bilar fotas och inte bara de som kört över gränsen. I södra Sverige i Skåne nyttjas mobiltelefoners elektroniska fotspår och därmed registreras människors förflyttningar minut för minut för att övervaka trafikflödena. I Kina, Storbritannien, Tyskland och Japan finns än mer avancerad teknologi redan med så kallad automatisk ansiktsigenkänning inbyggd i övervakningskameror på offentliga platser för att registrera människors förflyttningar. Alla medborgare, oavsett vandel eller kriminell bakgrund, kontrolleras på detta sätt.
.
|
Birgitta Ohlsson (FP) |
|
|
Said Abdu (FP) |
Maria Weimer (FP) |
|
Mathias Sundin (FP) |
|