Människan har haft domesticerade djur och så kallade sällskapsdjur vid sin sida i många tusen år. Detta har ofta bidragit till en ökad livskvalitet för både människor och djur. Forskningen tyder även på att nyttjandet av djur i samhällets tjänst varit såväl samhällsekonomiskt som mänskligt lyckat.
Effekterna kan vara av alltifrån psykologisk och fysiologisk till ekonomisk och social karaktär. Ledarhundar för blinda, polishundar, tullhundar och hästar inom militären har kunnat kompletteras med framgångsrika projekt med sällskapsdjur inom kriminalvården, äldreomsorgen och grundskolan. Detta arbete utvecklas successivt världen över, inte minst vad gäller hundar. I Sverige har terapihundar uppmärksammats och Socialstyrelsen i samverkan med Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt tog nyligen fram en vägledning för hundar i vård- och omsorgsverksamhet. En liknande modell borde kunna överföras till fler verksamhetsområden och djur. I Frankrike och Österrike används sällskapsdjur i undervisningen för att få barn att träna sin förmåga att känna empati, överbrygga klyftor mellan grupper och träna ansvar. I Australien tränar unga med autism förmågan till socialt samarbete genom att ta hand om smådjur. Den amerikanska kriminalvården nyttjar hundar för att arbetsåteranpassa interner och bygga upp förtroende och ansvar. Det svenska kvinnofängelset Hinseberg har haft ett häststall som de kvinnliga internerna sköter.
Inom psykiatrin och åldringsvården fungerar ofta hundar och katter som del av terapi och välmående. En viktig del av rehabilitering och motion för funktionsnedsatta har länge varit ridning. På fält efter fält sker samarbete mellan djur och människa i samhällets tjänst. Detta arbete bör dock kunna intensifieras och utvecklas än mer i Sverige.
.
|
Birgitta Ohlsson (FP) |
|
|
Said Abdu (FP) |
Maria Weimer (FP) |